peat.se
12mar/130

Whiskyblogg.se är först med egen whisky

Jag tror det är många som tänkt tanken. Vore det inte kul att ta fram en egen buteljering?

Whiskyblogg.se blir först bland bloggarna att släppa en egen utgåva, med hjälp av Svenska Eldvatten som på kort tid byggt upp en riktigt intressant verksamhet. Vi har lovat Johan på Whiskyblogg att som vanligt vara brutalt ärliga, men jag tror inte det finns något vi kan skriva som skulle förta hans upplevelse av den egna utgåvan. Om du är intresserad av Johans omdöme av utgåvan kan du läsa det i recensionen på Whiskyblogg.se, varifrån vi fått låna bilden nedan.

Whiskyblogg Tormore 1995

Whiskyblogg Tormore 1995

Whiskyblogg Tormore 1995

Provad av Martin 2013-03-09

Whiskyblogg Tormore är en mycket begränsad utgåva. Endast 62 flaskor från ett före detta bourbonfat buteljerades under etiketten. Det är alltså frågan om whisky från ett enskilt fat, buteljerad vid fatstyrka på 51,6% alkohol. Fatet fylldes med whisky i september 1995 och tappades i september 2012, vilket ger den totala lagringsåldern 17 år.

Doft: Det börjar med citron. Smör, gröna äpplen och framför allt ananas följer. Yoghurtöverdragen ananas och vanilj! Efter ett tag honung och äppelmos.

Smak: Tryck var det här! Den väl tilltagna alkoholhalten drar kryddiga sensationer över tungan. Där finns kolade ekfat med en härlig sotighet. Apelsinskal, valnöt, rostade solrosfrön och enbär.

Avslut: Varm sotig ek. Sötma och nötighet från en kärna av vilda körsbär. Äppelmos och mandelmassa.

Betyg: Det är en riktig myswhisky vi har provat. Speciellt spännande är doftspektrumet. Det finns kvaliteter även i smak och avslut, men de överträffas vida av doften. På sätt och vis är det inte fel, för doften tenderar att räcka längre. Faktum är att doften stannar i glaset långt efter whiskyn försvunnit. Betyget landar på 4 av 5 möjliga torvmossar.

Om man dristar sig att jämföra denna Tormore med SMWS-utgåvan som vi tidigare provat så finns där ett flertal likheter, exempelvis sotigheten. Så här i efterhand tror jag snarare att sotigheten härstammar av en väl generös skärning av whiskyn, snarare än hårt kolade fat. Nu fattas bara att prova en standardbuteljering från destilleriet, för att se hur de här två oberoende buteljeringarna förhåller sig till de ordinarie.

Stöd Living Dead Brewery:


5mar/130

Exklusiv bourbonlagrad Macallan från 1990

Vi lovade tidigare att det skulle bli fler djupdykningar i oberoende buteljeringar under 2013. Det är egentligen lika mycket för vår skull som för din som vi bestämt oss för att ta ett par skutt ut i okänd terräng. Det kan annars vara lätt att snöa in sig på de trygga alternativen när man står inför valet.

Denna gång landar vi i det något mer påkostade segmentet, vid en Macallan från 1990, med en prislapp som sånär som på en tia matchar whiskyns årgång. Med tanke på att det blir den första Macallan vi recenserat, kan det vara lämpligt att berätta att det inte är en typisk utgåva om man jämför med destilleriets egna buteljeringar.

Mackillop's Choice Macallan 1990

Mackillop's Choice Macallan 1990

Mackillop's Choice Macallan

Provad av Martin 2012-03-04

Mackillop's Choice Macallan är en utgåva från ett enstaka fat. Fatet, nummer 2397 i ordningen på destilleriet, fylldes i februari 1990 för att sedan buteljeras i mars 2012. Det summerar till 22 års lagring. Mackillop's Choice produceras av Angus Dundee, som äger destillerierna Tomintoul och Glencadam. Just denna utgåva är buteljerad vid fatstyrkan 50,6% alkohol.

Doft: Päronkompott och äppelmos, mjukt och lent trots alkoholhalten. Citron, persika och chokladmousse. Fortfarande väldigt mjuk tillåter whiskyn ändå en viss nötighet att slippa igenom. Kolanappar, apelsin och slutligen vanilj.

Smak: Betydligt mer bett inledningsvis jämfört med doftbilden, rundas av med en sötma av nyponsoppa. Kåda, tallskog och torr cider. Faten ges ordentligt utrymme utan att de blir påträngande. Makademianöt och bred rund ek.

Avslut: Varm och rund med viss kryddighet, kanel. Påminner något om fiskarens halstabletter, om än mjukt och kontrollerat. Fortfarande äppelcider, kanske inte längre torr men likväl mustad. En honungslik sötma är allt som stannar kvar.

Betyg: Detta är en Macallan som växer starkt mellan första och andra fyllning av provglaset. Det börjar elegant, men drar snabbt mot mysigare, burrigare uttryck. Det är definitivt frågan om full pott, 5 av 5 torvmossar, men när det väl är konstaterat följer logiskt funderingarna om betyget motiverar priset. Det svaret sitter den på som letar guldkorn bland de exklusivare bourbonlagringarna.

Om detta verkar spännande kan vi tipsa om att det finns fler utgåvor under varumärket Mackillop's Choice med varierande prislappar att välja bland, både rökigt och elegant. Vi blir därmed tvungna att återkomma därmed med en uppföljningen så småningom. Härnäst ser vi kanske ändå mest fram emot att prova vad våra vänner på Whiskyblogg.se tagit fram i samarbete med Svenska Eldvatten.

11jan/130

Numret maskerar en Tormore från 1983

The Scotch Malt Whisky Society (SMWS) firar 30-årsjubileum 2013. Då är det ändå bara ett år sedan den lokala verksamheten åter togs upp i Sverige. Detta av Bergslagens Destilleri som första godkända destilleri att hantera föreningens oberoende buteljeringar, ett undantag från regeln. Det har nämligen historiskt sett varit mycket viktigt för sällskapet att hålla sig oberoende från destilleriverksamhet, vilket också bidragit till att man kunnat få tag i fat från destillerier som normalt sett inte medverkar till oberoende buteljeringar.

Whisky som buteljeras av SMWS är alltid från ett enskilt fat och buteljerat vid fatstyrka. Whiskyn säljs numrerad per destilleri och fat i ordningen att buteljeras av sällskapet. Detta för att whiskyn ofta skiljer sig från den smak eller doft som förknippas med destilleriet i fråga. Istället står det på etiketten en anpassad slogan för den specifika utgåvan samt en smakbeskrivning med fokus på upplevelsen. Ett årsmedlemskap kan erhållas för 595 kr per år. I ett sådant ingår tillgång till en katalog som förnyas med omkring tio nya buteljeringar per månad och en nyckel för att ta reda på utgåvornas destilleri om man är intresserad.

Etikett på SMWS-buteljering

Etikett på SMWS-buteljering

105.18 A dram for Santa

Provad av Martin 2013-01-10

A dram for Santa är fat nummer arton att från Tormore att buteljeras av SMWS. Just denna Tormore destillerades 1983 och har sedan legat 28 år på ett sherryfat. Alkoholhalten vid fatstyrka är 55,5% och fatet räckte till totalt 337 flaskor.

Doft: Tydlig sherryinfluens slår genast in med plommon och körsbär. Riktigt mörk choklad eller kafferost? Persika och apelsinolja. Sådär som när man som barn eldar gas som kläms fram ur skalet från en mandarin med ljus. Hasselnöt!

Smak: Först eldigt söt av körsbär, sedan nötig och varm. Kaffe med kardemumma och mandel. Aningen skitigt oljig med mysfaktor.

Avslut: Mandelmassa och tallskog. Eken tar sedan nötiga utryck och hamnar någonstans mellan mandel och macademia, vilket också är det som håller i längst.

Betyg: A dram for Santa är mysig och härligt mustig. Dessutom har den en oborstat mörk kvalitet som jag verkligen uppskattar. Om det är något som fattas denna sherrydram är det en ordentligt söt avrudning som matchar de nötiga tonerna i avslutet. Det drar åt bra betyg, med totalt 4 av 5 torvmossar.

I sann Society-anda fördjupar vi oss inte vidare i Tormore, utan låter utgåvan tala för sig själv. Det kommer förhoppningsvis en möjlighet till detta nästa gång vi återbesöker destilleriet istället!

Bergslagens Destilleri satte igång whiskyproduktion 2011, så vi får nog vänta ytterligare ett eller ett par år innan det dyker upp en egen utgåva från destilleriet. Tills dess kan du som är medlem i SMWS istället besöka destilleriets och Sveriges första Societybar, med omkring 65 olika SMWS-buteljeringar från 45 olika skotska destillerier. Är det ändock svenskt du är ute efter på kort sikt finns tre troliga kandidater till att lansera svensk whisky under det kommande året, så spännande tider väntar definitivt.

1jan/133

En Clynelish från 1996 inleder whiskyåret

Under det gångna året hann vi finna ett nytt intresse för oberoende beteljeringar. Det beror till stor del på den färska fläkt som Svenska Eldvatten bidragit med. Så gott som samtliga utgåvor vi provat i deras utbud har hållit högsta nivå betygsmässigt. Med små men och frekventa lanseringar finns det dessutom nästan alltid något spännande som väntar runt kröken.

Nyligen utökade Eldvatten sin täckning av ädelsprit att inkludera en första utgåva av rom, Single Barrel Trinidad Rum från Caroni. Spännande! Vi stillar oss ändock ett tag och håller oss till whiskyn, Clynelish destillerad anno 1996 närmare bestämt.

Svenska Eldvatten Clynelish 1996

Svenska Eldvatten Clynelish 1996

Svenska Eldvatten Clynelish

Provad av Martin 2013-01-01

Clynelish 1996 från Svenska Eldvatten har lagrats 16 år på ett fat av typen first fill sherry butt. Från fatet har man tagit samtliga 240 flaskor som lanserades (något försenat) i december på Systembolaget. Whiskyn är buteljerad vid 57,2% alkohol. Eldvatten buteljerar sina utgåvor utan kylfiltrering och sockerkulör.

Doft: Försiktigt inledande av kola och smörkräm, vanilj. Det drar sedan åt stenfrukt, persika. Sherrybesten hinner inte visa klorna. Det är snarare en enfärgad tamkatt med klippta klor och hög svansföring som målmedvetet snärjer uppmärksamheten med hjälp av plommon, granatäpple och passionsfrukt. En antydan till vaniljkola följer mjukt genom hela upplevelsen. Av den relativt höga alkoholhalten märks intet mer än en värmande kryddighet som faten också bidrar till, kanel?

Smak: Kryddigt bättre! Alkoholen lyfter fram nötiga sträva ekfatstoner med inslag av aprikos. Mandelmassa och körsbär. Tål säkerligen att vattnas och utvecklas därför oerhört under en längre tid i munnen. Till slut blir upplevelsen nästan sirapslik, med bitoner av paranöt.

Avslut: Körsbär, svarta vinbär och eksubstrat. Maskrosblad. Vinbären stannar kvar och underhåller långt efter de nötiga intrycken avslutat föreställningen, packat ihop och dragit hem för kvällen.

Betyg: Om denna Clynelish är lättuppskattad doftmässigt så ligger den stora utmaningen i smakregistret. Utgåvan ger definitivt utrymme för eftertanke för den som har tid att kontemplera. Eftersmaken lever kvar länge med lagom blandning av strävt och fruktigt, absolut inte en sötmabomb. Whiskyn lämnar istället en riktigt trevlig munkänsla. Därmed inleder vi året med 5 av 5 möjliga torvmossar. Om jag får medhåll från Daniel har vi alltså redan funnit en kandidat till det nya årets topplista.

Jag har fått för mig att om man letar i hyllorna hos whiskyintresserade så hör Clynelish till de destillerier som har högst andel representerad i form av fristående buteljeringar. Om detta stämmer, beror det månne på att Diageo generellt sett buteljerar mindre spännande utgåvor än de fristående aktörerna eller bara helt enkelt på att det finns en stor mängd intressanta fat i omlopp?

21okt/122

Femtonårig whisky från ett fat Balvenie

För mig är det nästan ett måste att spana in det lokala whiskyutbudet när jag är utomlands. Under semestern, i Helsingør på väg hem från en utflykt till Danmark efter besöket på Spirit of Hven, passade jag på att kika i vinbutikerna längs promenadgatan. För en strosande turist utan lokalkännedom fanns endast en butik med vettigt utbud av maltwhisky och tyvärr hittade jag dit först efter ett besök i en butik där en flaska från Balvenie stack ut för mig. Om jag gick samma promenad igen blev det nog den andra butiken istället, som inte fokuserar på att sälja flakvis öl och billigt vin i lådor. Dessutom fanns motsvarande flaska att få tag i där också, om än i betydligt större konkurrens av intressanta alternativ.

Anledningen att jag denna gång fastnade för en Balvenie Single Barrel, förutom mina fem minuter tillgodo innan stängningsdags på en lördag, är att jag ofta blir stående och funderar över det lilla destilleriets trevliga reseutgåvor som kommer på 70 cl, ett sant tecken på kvalitet bland literflaskor i bulk. Det var dock ett tag sedan jag faktiskt slog till, då över en Balvenie Golden Cask, ljuvligt romlagrad elegant whisky från Speyside.

Balvenie Single Barrel

Balvenie Single Barrel

Balvenie Single Barrel 15

Provad av Martin 2012-10-21

Balvenie Single Barrel släpps i batcher om 350 flaskor per fat. Alla fat skiljer sig, men väljs noggrant ut att för passa en konsistent profil. Whiskyn är buteljerad spädd till 47,8% alkohol, just denna flaska i april 2009 efter att ha legat på fat 718 sedan destillering i februari 1994. Flaskan är numrerad för hand till #19 i ordningen. Det kan kanske vara värt att nämna att det tidigare funnits en något alkoholstarkare variant på 50,4% abv.

Doft: Tydligt av äpple, härligt friska toner av gröna äpplen. Försiktigare av ljusa citrustoner någonstans i skärningen mellan lime och citron. De friska tonerna döljer först vaniljen väl. När vaniljen är funnen försvinner den inte ur doftbilden, men upplevs snarast kemisk som vannillin, pådriven av de estrar som tidigare trumfande med fruktnamn. Så småningom lindas intrycken in i en honungslen sötma.

Smak: Strävt av fat och en sirapsliknande apelsinton med mer än en hint av halstablett för fiskarens vänner. Något påminner om jul, nötigt och kryddigt med nejlikor i apelsin.

Avslut: Starkt av ek i form av vitpeppar och pommerans. Söta undertoner av torkad frukt kommer endast fram med nöd och näppe. Det finns en tyngd i fatupplevelsen som först förvånar, men sedan ger med sig och breder ut sig jämnt och fint, som doften av virvlande furuspån i ett snickeri.

Betyg: Balvenie Single Barrel är en trevligt frisk whisky, med kvalitet i doftregistret. Tyvärr blir det något av ett platt fall från gudomligt balans i doften till betyngande övervikt av fat och beska i smak och avslut. Detta för ett destilleri som i övrigt är känt för elegans och lättvikt. Betyget landar på 3 av 5 torvmossar. Kanske väl i underkant för den pärla som Balvenie Single Barrel trots allt är, men väl placerat i skalan i relation till de andra utgåvorna vi provat från destilleriet.

Jag inbillar mig att just min flaska passar bäst till julbordet. I smak och avslut finns det mycket som harmoniserar med julmat och traditionell julkryddning. Att utgåvan därtill har en fantastisk doftbild i den friska ligan är förstås inget negativt i det sammanhanget, för att bryta av en aning. Efter den slutsatsen funderar jag på hur mycket utgåvan faktiskt varierar mellan olika buteljeringar. Har du kanske en flaska från ett annat fat, med en helt annan upplevelse?

28maj/120

Svindlande Glenfarclas med 58 år på fat

Det är inte varje dag man har möjlighet att prova whisky som åldersmässigt skulle kunna vara ens förälder. Det gäller förstås inte alla som besöker Peat.se och läser detta, men det gäller åtminstone oss idag (eftersom vi bara precis har nått gubbstatus själva). Nuvarande destillerichef hos Glenfarclas, George S. Grant, var inte ens påtänkt när hans farfar och namne destillerade denna pärla år 1953.

Glenfarclas 1953 Single Cask #1674

Glenfarclas 1953 Single Cask #1674

Glenfarclas 1953 Cask 1674

Provad av Daniel och Martin 2012-05-26

Denna whisky från Glenfarclas, lagd på fat nummer 1674 i november 1953 och buteljerad i februari 2012 håller en alkoholhalt på 47,2%. Den relativt höga alkoholhalten bör i teorin betyda att destilleriet hade kunnat vänta med att buteljera whiskyn än på ett par år, förutsatt att de velat och trott att den klarat resan. Annars vet vi att Glenfarclas gärna buteljerar sin whisky när de tycker att den är klar, oavsett hur marknadsläget ser ut. Vi gissar att det kommer 60-årig Glenfarclas i större mängder inom ett par år.

Doft: Nyskördad rabarber! Hallonbåtar och päron. Oerhört mycket sherry, som vid det här laget är i runda slängar 60 år gammal. Vi funderar på om det inte finns en hint av svavel med i doftbilden, men till skillnad från Jim Murray tänker vi inte såga en whisky vid första antydan till svavel. Oavsett vad för intryck som rör sig ut ur glaset så konstaterar vi att man kan sniffa länge, whiskyn har en djup komplexitet och integritet som lockar till eftertanke.

Smak: Som att lapa utspilld sherry på nyslipat ekgolv, bara sju resor exklusivare! Om man betänker att denna vätska legat i närkontakt med ekträ i 58 års tid kan man lätt dra den förhastade slutsatsen att det är träsmak för hela slanten. Tvärtom håller sig fatet i kragen och levererar stabilt och sammanhållet. Precis i skymningslandet mellan sherry och fat framträder en slags brändhet som är svår att sätta fingret på, det närmaste vi kommer är bränd knäck. Svavlet finns med som biton även under smakresan, men den stör inte, snarare tillför den en dimension till komplexiteten.

Avslut: I smakens kölvatten regerar den syrliga signaturen från druvskal, inte helt olikt konjak. Ekfatstonerna är förbryllande återhållsamma och behagliga.

Betyg: Glenfarclas 1953 är den överlägset äldsta whisky vi recenserat här på bloggen. Vi var både förväntansfulla och skeptiska inför provningen: "Den måste ju bara vara bra, eller?", följt av "Hur bra kan 58-årig whisky vara egentligen?" samt rätt och slätt "Fatta, 58 år!". I arbetslivet skulle denna trotjänare bara ha några år kvar till pensionering, men i whiskysammanhang spår vi den en längre karriär. Prislappen för en helflaska på Systembolaget har vi inte tillgång till i nuläget, men en kvalificerad gissning är att priset inte landar under femsiffrigt. Faktum är att denna utgåva troligtvis inte ens dyker upp på den svenska marknaden. Frågan vi ställer oss är om vi ska våga väga in prisvärdheten i betyget eller ej.

Whisky bör nog alltid bedömas för just vad den är; whisky. Sen får folk punga ut med vilka fantasisummor de än vill för att få just den ena eller den andra utgåvan. Vi har svårt att ge Glenfarclas 1953 ett spontant betyg, men vi avgör rätt snabbt att den inte är bättre än nyligen recenserade Glenfarclas Family Cask 1987 som verkligen imponerade på oss. Det lutar ändå åt att vi ska erkänna denna 58-åring som en whisky med ett betyg på 5 av 5 torvmossar, men endast med nöd och näppe. Missförstå oss inte: det är garanterat en upplevelse att ha provat den och vi är glada över att ha fått möjligheten att göra det!

19apr/127

Tung sherrywhisky i Eldvattens MacDuff

Idag har vår skotska rundvandring under ledning av Svenska Eldvatten nått fram till nordöstra Speyside och destilleriet MacDuff. Vi kan inte minnas att vi har provat whisky från detta destilleri tidigare och ser fram emot upplevelsen. MacDuff är ett av Skottlands yngsta destillerier, grundat någon gång under perioden 1960-1963 (det finns motstridiga källor). Namnet MacDuff har under resans gång bytts till Glen Deveron och tillbaka, bl a eftersom en föregångare till dagens Diageo gjorde anspråk på varumärket MacDuff. Merparten av den whisky som produceras här går till blended-industrin och endast en tiondel av produktionen säljs som single malt. Destilleriet ägs idag av Bacardi och whiskyn utgör en grundsten i Bacardis blended vid namn William Lawson's.

Svenska Eldvattens MacDuff 2000

Svenska Eldvattens MacDuff 2000

Svenska Eldvatten MacDuff

Provad av Daniel och Martin 2012-04-18

Destillerad i november år 2000 och tappad på 300 flaskor i december 2011. Lagring har skett i ett first-fill sherryfat med nummer 5787. Alkoholhalten i denna 11-åriga whisky är 59,8%.

Doft: Fruktkaka. Mjuk pepparkaka med lingon i. Tranbär. Teakmöbel. Mörka kryddor och torkade bär i samspel. Nejlika.

Smak: Syrligt och kryddigt av pomerans och ingefära. Snart har vi räknat upp alla kryddor som ingår i en pepparkaksdeg, men misströsta icke, MacDuffen tappar inte fotfästet! Det är en sherry-bomb, men istället för att slentrianmässigt köra ner i russin-diket hamnar vi på avfarten mot renrasigt druvdestillat. Avståndet mellan whisky och konjak har aldrig varit såhär kort!

Avslut: Körsbärsestrar, mandelmassa, ingefära och nejlika hänger med på vägen bort.

Betyg: Alkoholhalten, ekfatet och sherrytonerna komponerar tillsammans en intrikat melodi som för en otränad tunga låter underhållande likt en konjak. MacDuffen är olik de flesta andra single casks från sherryfat som vi provat på så sätt att den inte viker sig under sötman utan håller sig upprätt genom hela upplevelsen. Helheten är komplex och roande. Vi mer än gillar vad vi just smakat och kan inte sätta något annat betyg än 5 av 5 torvmossar.

Att whisky från ett destilleri, vars smått komiska namn vi endast sporadiskt stött på (och som då blandats ihop med karaktärer från Shakespeare-pjäser), skulle kunna överrumpla oss likt denna har gjort trodde vi nog inte. Från att vara helt neutralt inställda till MacDuff får vi numera inse att vi kommer vara överdrivet vänligt inställda till allt de gjort. Det finns en viss chans att Svenska Eldvatten kommit över en riktigt bra tunna och på så vis fått till en lyckträff, men det vet vi inte förrän en MacDuff passerar nästa gång.

31mar/121

Tre fullpottare från Svenska Eldvatten

Svenska Eldvatten AB

Tidigare i år genomförde vi en utförlig recension av Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry Matured. Idag har turen kommit till tre andra Islay-utgåvor från Svenska Eldvatten: två Bunnahabhain och en Caol Ila. Samtliga går att hitta hos Systembolaget, sök bara efter Svenska Eldvatten så hittar man dem i beställningssortimentet.

Caol Ila 1983

För att citera etiketten så rör det sig om whisky bränd i oktober 1983, lagrad på amerikanskt bourbonfat (american hogshead) nummer 4822 och buteljerad i augusti 2011. Det ger oss en 27-årig Islaywhisky på fortfarande starka 56,7% alkohol.

Doft Torr torvrök, jod, tång, tjära och svarta vinbär
Smak Physalis, tjärpastill, syrlig rök, citron
Avslut Grön paprika, ekfat, paranöt
Betyg Vi konstaterar att det här kan vara en av de bättre Caol Ila vi har provat. Med ett långt avslut och en stabil helhetsupplevelse ger vi den 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1991 Sherry

Destillerad i december 1991, lagrad på sherryfat (first-fill sherry butt) nummer 5452 och slutligen buteljerad vid en ålder av 20 år och med 54,2% alkohol i december 2011.

Doft Torkade plommon, apelsin
Smak Breda och tunga torkade frukter, förnämligt opolerad och snudd på skitig. We like!
Avslut Kraftig fatton som på ett utomordentligt vis tar plats utan att bli dominerande
Betyg Utan de tydliga fattonerna hade detta varit en sherrybomb och utan sherryn hade den varit överlagrad, men maktkampen mellan dessa två ytterligheter producerar en hyfsat välbalanserad whisky som väger in på 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1997 Peated

14-årig, rökig Bunnahabhain lagd på bourbonfat nummer 3170 i augusti 1997 och tappad på flaska vid 57,2% alkohol i augusti 2011.

Doft Vattensläckt gräsbrand, tjock torvrök, maskinrum och oljerock
Smak Majs med skirat smör, lakritsrot och pomeransskal
Avslut En bred och söt tillställning som håller i sig länge
Betyg En bred offensiv på alla fronter gör att vi även i detta fall blir charmade. Med risk för att låta som en trasig LP som hakat upp sig hamnar vi även här på toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Med facit i hand har vi alltså gett Svenska Eldvattens fyra stycken whiskies en 4:a och tre 5:or. Den whisky vi valde att recensera djupare fick en 4:a och vi funderar en stund på om vi inte borde ha gjort vår djupdykning i någon av de andra suveräna utgåvorna från Svenska Eldvatten... Hur som helst får vi konstatera att slutet gott, allting (från Svenska Eldvatten) gott!

20feb/120

Tre Bunnahabhain från Svenska Eldvatten

Det börjar hända mycket som är spännande för svensk whisky nu, så mycket att vi knappt hinner med att hålla oss uppdaterade. Exempelvis kommer Svenska Eldvatten med tre oberoende buteljeringar av Bunnahabhain till Systembolaget i mars. Det är frågan om två rökiga utgåvor destillerade 1997, där den ena har legat på ett nytt sherryfat (281 flaskor) och den andra på ett traditionellt bourbonfat (306 flaskor), och en mindre rökig utgåva destillerad 1991 som även den legat på ett nytt sherryfat (306 flaskor). Svenska Eldvatten har tidigare lanserat oberoende buteljeringar från andra destillerier, bland annat en Caol Ila från 1983 (252 flaskor) som fortfarande finns att få tag i via beställningssortimentet på Systembolaget.

Bunnahabhain Peated & Sherry matured

Bunnahabhain Peated & Sherry matured

Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry matured

Provad av Daniel och Martin 2012-02-15

Som namnet gör tydligt är Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry destillerad 1997. Den har sedan tappats och buteljerats åt Svenska Eldvatten i december 2011. Whiskyn kommer från first fill sherry butt #5374 och verkar vara tappad vid fatstyrka (57,1% alkohol), utan kylfiltrering.

Doft: Oljigt smörig och aningen sotig. Mjukt inbjudande kan man ana att det borde vara lite grövre fruktighet under huven, men istället slingras citrustoner in i något som skulle kunna vara sträva krusbär. Det finns en dofttopp som tydligt kan associeras till Bunnahabhain, men som är svår att ge namn åt. Likt en skönhetsfläck ger den något intressant att fokusera på. Efter att ha smakat ett varv dyker en subtil saltlakris upp och underhåller.

Smak: Initialt en tydlig sälta och en hel del vitpeppar. Sedan en söt antydan, kanske aprikos, som genast balanseras ut av en valnötslik beska. Fatbeskan som är ordentligt tilltagen går aldrig längre än till gränsen för vad som är hanterbart och retas lite. Ovanpå ligger en liten rökstrimma och myser.

Avslut: Först vid avslutet kommer en antydan till de tyngre frukterna (plommon) som vi kanske från början hade förväntat oss, behagligt blandad med sträva fattoner.

Betyg: Bunnahabhain 1997 peat & sherry matured från Svenska Eldvatten ger ett helt nytt perspektiv till vad fräscha fat ger för effekt på whisky. Vi erkänner att vi faktiskt provat de andra två Bunnahabhain-utgåvorna också, men valt den vi tyckte verkade mest intressant doftmässigt för djupare analys. Så här i efterhand inser vi att det faktiskt är sherryfatlagringen från 1991 som aspirerar på toppbetyget, och att den rökigaste utgåvan ger minst avtryck i detta sällskap, där ribban är högt satt. Vi blir helt enkelt tvungna att återkomma till de andra två Bunnorna vid tillfälle. När det gäller vårt utvalda exemplar är vi slående överens om att det är en solklar 4 av 5 möjliga torvmossar.

Vanligen är blandningen torvig och sherrylagrad whisky en vansklig konstallation, som inte alla utgåvor klarar av att bära upp till fullo. Det finns såklart ett antal utmärkande undantag, somliga med avsevärd märkbarhet, och denna Bunnahabhain hör till sällskapet som kan bära huvudet högt genom sherrytorven. Slutligen måste vi uppmuntra de svenska oberoende buteljerarna att ta in fler spännande fat, som inte annars skulle hamna på den svenska marknaden!

23jan/110

Ardbeg lockar med nya utgåvor whisky

Ardbeg

Av postutskicket till medlemmar i Ardbeg Committee framgår att det inom de närmsta månaderna planeras ett nytt exklusivt släpp av rökig whisky från Islay. Den nya utgåvan skall tilltala dem som inte hann få tag på Lord Robertson's Single Cask. Vi gissar att det är en ny utgåva på single cask, men hoppas egentligen mer på en trevlig blandning av olika årgångar i stil med Ardbeg Rollercoaster. Samtidigt har en före detta anställd läckt information om en ny utgåva från Ardbeg under namnet Ardbeg Alligator.

Ardbeg Alligator

Ardbeg Alligator skall vara namngiven efter en av de amerikanska beskrivningarna av kolningsgrad hos whiskyfat light, medium och alligator. Namnet syftar till att fatets inre yta får en textur likt en alligators hud vid hård kolning, då fatet spricker upp och skrynklas. En stor del av bourbon-industrin använder sig av den här typen av kolning, men den är ovanligare för skotsk whisky. Om insider-informationen stämmer får vi anta att det är frågan om whisky lagrad på före detta bourbonfat eller (kanske mer spännande) whisky lagrad på hårt kolade nya ekfat. Ardbeg släppte under whiskyfestivalen Feis Ile experimentell whisky från två hårt kolade nya ekfat - Ardbeg 1998 fat 1189 och Ardbeg fat 1190. Det borde rimligen finnas fler liknande whiskyfat i serien. Kanske är det en blandning av dessa som skall lanseras exklusivt för medlemmarna i Ardbeg Committee. Den som väntar får se!