peat.se
1Jan/133

En Clynelish från 1996 inleder whiskyåret

Under det gångna året hann vi finna ett nytt intresse för oberoende beteljeringar. Det beror till stor del på den färska fläkt som Svenska Eldvatten bidragit med. Så gott som samtliga utgåvor vi provat i deras utbud har hållit högsta nivå betygsmässigt. Med små men och frekventa lanseringar finns det dessutom nästan alltid något spännande som väntar runt kröken.

Nyligen utökade Eldvatten sin täckning av ädelsprit att inkludera en första utgåva av rom, Single Barrel Trinidad Rum från Caroni. Spännande! Vi stillar oss ändock ett tag och håller oss till whiskyn, Clynelish destillerad anno 1996 närmare bestämt.

Svenska Eldvatten Clynelish 1996

Svenska Eldvatten Clynelish 1996

Svenska Eldvatten Clynelish

Provad av Martin 2013-01-01

Clynelish 1996 från Svenska Eldvatten har lagrats 16 år på ett fat av typen first fill sherry butt. Från fatet har man tagit samtliga 240 flaskor som lanserades (något försenat) i december på Systembolaget. Whiskyn är buteljerad vid 57,2% alkohol. Eldvatten buteljerar sina utgåvor utan kylfiltrering och sockerkulör.

Doft: Försiktigt inledande av kola och smörkräm, vanilj. Det drar sedan åt stenfrukt, persika. Sherrybesten hinner inte visa klorna. Det är snarare en enfärgad tamkatt med klippta klor och hög svansföring som målmedvetet snärjer uppmärksamheten med hjälp av plommon, granatäpple och passionsfrukt. En antydan till vaniljkola följer mjukt genom hela upplevelsen. Av den relativt höga alkoholhalten märks intet mer än en värmande kryddighet som faten också bidrar till, kanel?

Smak: Kryddigt bättre! Alkoholen lyfter fram nötiga sträva ekfatstoner med inslag av aprikos. Mandelmassa och körsbär. Tål säkerligen att vattnas och utvecklas därför oerhört under en längre tid i munnen. Till slut blir upplevelsen nästan sirapslik, med bitoner av paranöt.

Avslut: Körsbär, svarta vinbär och eksubstrat. Maskrosblad. Vinbären stannar kvar och underhåller långt efter de nötiga intrycken avslutat föreställningen, packat ihop och dragit hem för kvällen.

Betyg: Om denna Clynelish är lättuppskattad doftmässigt så ligger den stora utmaningen i smakregistret. Utgåvan ger definitivt utrymme för eftertanke för den som har tid att kontemplera. Eftersmaken lever kvar länge med lagom blandning av strävt och fruktigt, absolut inte en sötmabomb. Whiskyn lämnar istället en riktigt trevlig munkänsla. Därmed inleder vi året med 5 av 5 möjliga torvmossar. Om jag får medhåll från Daniel har vi alltså redan funnit en kandidat till det nya årets topplista.

Jag har fått för mig att om man letar i hyllorna hos whiskyintresserade så hör Clynelish till de destillerier som har högst andel representerad i form av fristående buteljeringar. Om detta stämmer, beror det månne på att Diageo generellt sett buteljerar mindre spännande utgåvor än de fristående aktörerna eller bara helt enkelt på att det finns en stor mängd intressanta fat i omlopp?

Relaterade inlägg:

Kommentarer (3) Trackbacks (0)
  1. Verkar spännande,
    Ska man slå till och köpa den som en försenad julklapp ?

    Tack för en bra blogg!,
    Jag är ny inom Whiskyområdet, och jag har länge letat efter en bra hemsida, där man kan lära sig mer om whisky och framförallt tips om speciella flaskor, Nu har jag hittat rätt!

    Det är så att jag har som sagt precis börjat med whisky och vill nu, köpa på mig en 6st klassiska flaskor, gärna olika sorters, alltså rökig, mild, en som är mer åt kola smaken osv, Helt enkelt en grundplåt i en whisky samling, jag tänker mig bra standardutgåvor,

    Har ni några tips ? ca 400-1000kr flarran.

    Tack för en bra blogg

    / M

  2. Jag måste erkänna att jag allt mer sällan tittar på standardutgåvorna, men det finns definitivt pärlor att hämta hem där.

    Ett förslag kan kanske vara:

    – Ardbeg 10 från Islay
    – Springbank 10 från Campbeltown
    – Glenfarclas 12 från Speyside
    – Talisker 10 från Isles
    – anCnoc 12 från Highlands
    – Auchentoshan 12 från Lowlands

    De tre övre utgåvorna hör definitivt till det utbud jag personligen skulle kunna tänka mig att köpa om igen om de tog slut. Sedan bör jag nog tillägga att den enda flaska jag köpt mer än en gång är Laphroaig 10, innan jag på riktigt intresserade mig för whisky. Nu för tiden letar jag mest efter nytt, även om jag ibland funderar på att köpa loss en till flaska av någon av favoriterna innan chansen försvinner för gott.

  3. Tack så mycket för att du tog dig tid och svara.

    Tack för en bra sida!


Lämna en kommentar


Inga trackbacks ännu.