peat.se
21Dec/140

En god jul i whisky från Smögen

Som utlovat kommer nu den första av minst fem recensioner innan jul. Detta är motprestationen i bloggens initiativ till årets upplaga av Musikhjälpen. Det har varit dålig fart på recensioner ett längre tag. Då värmer det att en digital insamlingsbössa, som dessutom publicerades sent med endast ett dygn till insamlingens slutspurt, lyckades passera målet för högsta motprestation. Det är definitivt en sporre att även fortsättningsvis hålla bloggen uppdaterad. Tack för allt stöd!

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Provad av Martin 2014-12-20

Primör är den första buteljeringen från Smögen Whisky, därav givet tre år på fat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka 63,7% alkohol, utan kylfiltrering. Färgämnen har inte behövts för att ge whiskyn en djup honungston. Fatsammansättningen består av ett antal relativt små fat av europeisk ek, och ett vinfat som tidigare burit Bordeaux.

Doft: Moget fruktig av russin och plommon. När den sega sötmans receptorer lugnat ner sig drar det mer åt druva, om än med hård sockerlag i botten. Knäck och kola. Inbjudande, snudd på julig. Kanel och nejlikor. I den fräschare kategorin hittas citronskal och visst finns där även ett stänk av sälta.

Smak: Kraftfull och pepprig! Den höga alkoholhalten (som knappt märks i doften) driver smaken av körsbärskärna i kollisionskurs med valnöt. Efter långsam utvattning på tungan blir whiskyn honungslen, med en liten rökpuff av torr björkved.

Avslut: Pepparsalami och skållade mandlar. Cashewnötter. Faktum är att nötmixen inte tar slut där, den är osorterat med övervikt av söta nötter.

Betyg: Det är smått fantastiskt vad Primör dragit ut ur faten på blott tre år. Med tanke på att uppföljare förväntas höja ribban borde betyget hållas modest, men det går inte att ducka känslan av att glaset är för litet. Resultatet blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar.

Det är fantastiskt kul att se att svenska destillerier kan leverera så högt när det är frågan om knappt laglig whisky. Det skall bli verkligt intressant att följa utvecklingen på nära håll. Faktum är att det inte dröjer länge innan nästa utgåva dyker upp i flödet. Men först måste vi rätta oss efter den pågående omröstningen som efterföljer initiativet till Musikhjälpen.

Gå in på Facebook för att rösta om du vill påverka innehållet på bloggen de närmsta dagarna! Omröstningen stänger i samband med att den femte recensionen i ordningen publicerats.

Stöd Living Dead Brewery:


28Sep/142

Jultomten klättrar ned en osotad skorsten

Big Peat hör till de varumärken som värmt lite extra om hjärtat, inte bara som en effekt av låg blodhalt i whiskyomloppet. Det började istället med en utmärkt islay blended malt spädd till nätta 46%. Och som om det inte vore nog att den dessutom var rimligt prissatt – den följdes upp av en helt fantastisk julutgåva tappad vid fatstyrka med lika rimlig prislapp. Vi var förstås eld och lågor (men kanske mest torvrök)! Nu när tre julutgåvor redan hunnit passera är det tillslut dags att utvärdera en fjärde och förväntningarna är förstås höga.

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Provad av Martin 2014-09-28

Samtliga Big Peat deklareras innehålla Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen. Det är dock inte garanterat att antalet destillerier tar slut här, för den lagligt bindande specifikationen är blandad maltwhisky från Islay. Just denna utgåva är tappad vid fatstyrka om 55,7% alkohol. Färgen är naturligt gulblek.

Doft: Mullig rökighet och tydlig smörsötma. Mycket lik den rökiga sprit som pumpas ur Bruichladdichs pannor varufört som Port Charlotte. Röken fortsätter i små jämna strimmor, som svagt pyrande eld i regnvätt ris. Mer smör, smält i micro eller kanske än mer som smörkryddade popcorn. När röken är försvinner efter tillvänjning ersätts den av en tydlig sälta.

Smak: Sotig som lodet över sotarens axel, och lika ren som densammes skor efter en vända in i spisen. Detta är full gas med rostiga rör, aska och sot.

Avslut: Efter en ihållande sotattack kommer ett beskt stick av torkat skal från pomerans och färsk juice av grapefrukt. Som ger en liten antydan till julen.

Betyg: Årets julblandning av Big Peat är otroligt trevlig i doften och fantastiskt häftig i smaken. Det obalanserade förhållandet mellan sot och sötma känns dock svårmotiverat. Trots att jag hör till de som uppskattar extrema uttryck i alla former så blir resultatet inte mycket mer än godkänt. Det känns sorgligt att whiskyn, som nu utvärderas till 3 av 5 torvmossar, inte har samma skärpa som föregående utgåvor med tydligare genomgående tema i doft, smak och avslut.

Även om skorstenen i detta fall kanske hade behövt sotas en aning, eller kompletteras med söta referenser, så har Big Peat hittills fått främst positiv uppmärksamhet. De närbesläktade varumärkena från Douglas Laing har fått genomgående mindre mängd uppmärksamhet. Det är säkert flera som missat att det buteljeras både speyside blended malt och highland blended malt, under etiketterna Scallywag respektive Timorous Beastie. Kanske borde dessa utgåvor också få en plats i kalendern om det visar sig finnas ytterligare intresse för blended malt, eller rent av för egen erfarenhets skull.

6Sep/140

Privat buteljering är ett riktigt Eldvatten

För ett bra tag sedan fick jag via svågern nys om ett privatägd fat från Port Charlotte som var på väg att buteljeras. Det har hänt att bloggen fått frågor om lämpliga leverantörer som kan hjälpa till med buteljering och import till Sverige och jag har vid sådana tillfällen rekommenderat Svenska Eldvatten. Det visade sig att även svågerns bekant fått kännedom om dem. Därtill kom tipset att halva fatet faktiskt buteljerades för att säljas, som en utgåva med (av rent varumärkesteknisk orsak) något mindre deklarativ etikett än följande privata buteljering. Du kanske kan gissa vilken?

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Provad av Martin 2014-09-04

Detta är en privat buteljering av fat #882 Port Charlotte, ett före detta romfat. Whiskyn är destillerad 15 oktober 2003 och tappad på flaska 22 november 2013, icke kylfiltrerad vid fatstyrka, 60,8% alkohol.

Doft: En liten med rund puff rök, sedan exotiskt fruktsötma och syrlighet. Ananas, tydlig ananas och naturgodis med yoghurtöverdrag. Spåret av dov torv kommer och går med de översvallande fruktiga tonerna. Sugkaramell, apelsin?

Smak: Ordentligt tryck så klart! Ändå oväntad fruktighet för en PC från 2003. Fatet har gissningsvis stor inverkan. Efter ett tag på tungan kommer en sötsyrlig nyans som påminner mer än något om Sauternes-lagrad Octomore från samma pannor, med liknande alkoholstyrka.

Avslut: Nu känner jag igen mig. Sotborsten har varit framme och symboliskt rensat rent efter kanonmullret som ingen hörde. Kvar ligger en tjock fet sörja av mumsig torvkaramell. Återigen ananas, nu i en mörkare kontext. Citronglass också.

Betyg: Denna privata buteljering är en riktigt tjusig pärla. På tio år i fat har den grövsta röken slipats ned och sammanfogats med en tydlig fruktsötma. Utan en kommersiell klon är det inte meningsfullt att ange betyget 5 av 5 möjliga torvmossar. För om detta hade vore mitt eget fat, då skulle det inte finnas någon annan annan whisky ett tag framöver.

Jag vet inte om det är en väl värd investering att köpa svenska fat i dagsläget, speciellt som ekonomin hos flera lokala destillerier så till den milda grad hänger på denna affärsmodell att investeringen riskerar att brinna inne. Om jag istället fick ett erbjudande från Bruichladdich att lägga undan ett romfat av Port Charlotte, då skulle jag nog inte tacka nej.

31Jul/139

Oväntat Bowmore från Svenska Eldvatten

Det började med Bowmore, för Svenska Eldvatten det vill säga. Det visade sig vara ett vinnande kort, för utgåvan sålde slut långt innan vi hann komma i kontakt med bolaget. I efterhand har vi fått ett prov av den första utgåvan, men inte ännu haft tid att njuta av det. Den kan kanske passa som referens till en nyare utgåva?

Ett antal utgåvor har hunnits med och flera destillerar avverkats innan det åter blev dags för Bowmore. Den senaste lanserades, samtidigt som en sherrylagrad Mortlach, i juni och finns fortfarande kvar i beställningssortimentet. Vi ger oss an ett nytt utlåtande innan denna Bowmore också tar plötsligt slut!

Svenska Eldvatten Bowmore 2002

Svenska Eldvatten Bowmore 2002

Svenska Eldvatten Bowmore

Provad av Martin 2013-08-30

Svenska Eldvatten Bowmore 2002 är består av whisky lagrat på ett fat av typen ex-bourbon hogshead. Efter 11 år på lager har fatet tappats vid den naturliga styrkan 57,1%, ospädd och förstås utan kylfiltrering eller tillsats av sockerkulör.

Doft: Söt och brödig, som en mörk russinlimpa. Honung och aprikos. Redan i slutet av juli finns det lite jul i glaset! Dadlar, och sedan kommer röken rullande med salmiak. Blåbär?

Smak: Oj! Tydlig pricktextur och kryddig wellpapp rullar ut i en upplevelse av folielindat tuggummi från taxfree och oljiga hjortron. Om detta vore en sportbil var den väl över fartgränsen på motorväg till en början, men ganska snart övertygad om att sakta mak längst kusten var mer intressant. Sötma dominerar när whiskyn fullkomligt smälter på tungan. Hallon med viss metallisk klang och en nötig biton, och röda äpplen. Vörtbröd ger en ny julreferens.

Avslut: Det är här torvigheten är som störst, sträv med viss syra, utan övertydlig rök. Det är eftersläckningsarbetet vi är inne i. Något påminner om att bryta kokos direkt från nöten. Återhållsam, om än trevlig, vilket lockar till en ny smutt och framförallt en ny åktur.

Betyg: Bowmore 2002 från Svenska Eldvatten är ett ångande fullblod, varken någon osotad skorsten eller halstablett. Whiskyn kan säkerligen spädas med vatten för en helt annan upplevelse, men jag fascineras helt av hur whiskyn fullkomligt smälter på tungan när den vattnas ut i munhålan. Dessutom provar vi maniskt all whisky vid buteljerad styrka, vilket förhoppningsvis ger en konsekvent träffbild. Det är kanske ingen förvåning att full pott, 5 av 5 torvmossar, motiveras främst av den oväntade smakupplevelsen. Oväntat är dessutom ett utryck som sammanfattar helhetsupplevelsen av denna Bowmore ganska väl.

Nu trodde du kanske att den första buteljeringen, Bowmore 2000, med en alkoholhalt på 58.7%, var bortglömd. Så är inte fallet. Utgåvan är dock helt väsensskild från det du läst ovan, trots att den största teoretiska skillnaden är att den första utgåvan är lagrad på ett färskt (förstagångsfyllt) bourbonfat, emedan Bowmore 2002 legat på ett fat som burit skotsk whisky tidigare.

Bland doftintrycken i Bowmore 2000 hittas mentol, rökt fisk, tallskog och hav, och eftersmaken innehåller den för Bowmore typiska halstabletten med inslag av eukalyptus. Genom doft, smak och avslut är whiskyn betydligt mer balanserad och konsistent än den recenserade utgåvan. Det finns troligtvis många som föredrar detta, men jag väljer det något råare utrycket från recensionen ovan alla dagar i veckan. Faktum är att jag symboliskt ger Bowmore 2000 ett något lägre betyg, bara för att sätta ner foten och helt osvenskt säga att alla kan inte vara vinnare, 4 av 5. Rätt nöjd är jag dessutom över det faktum att jag lagt ner mest energi på den mest intressanta utgåvan!

30Maj/130

Mognad och styrka i sherrylagrad Mortlach

Mortlach har speciell betydelse för mitt whiskyintresse. Det är ett av de första destillerierna jag hörde talas om, innan jag på riktigt blev biten av intresset för maltwhisky. Kanske mest för att det var en favorit för en av mina kollegor på det lilla företag där jag började min karriär som mjukvaruutvecklare. Jag har visserligen provat Mortlach sedan dess utan att imponeras, men nu tror jag det är dags för destilleriet att visa sin rätta sida.

Mugge, denna recension är för dig!

Svenska Eldvatten Mortlach 1995

Svenska Eldvatten Mortlach 1995

Svenska Eldvatten Mortlach

Provad av Martin 2013-05-29

Svenska Eldvatten Mortlach är en fristående buteljering av whisky destillerad 1995. Whiskyn har lagrats 18 år i ett sherryfat för att tappas vid fatstyrka, 56,4% alkohol. Sherryfatet räckte till totalt 257 flaskor som var för sig kostar mindre än tusenlappen.

Doft: Initialt serveras päronkompotten med vaniljglass. Det finns en torrhet snudd på rökig som påminner om halm, men också en viss syrlighet. Som att hålla i ett knippe harsyra. Brännässlor. Valet av torkad frukt blir aprikos, trots att det även finns dadlar. Det finns mörk choklad också, minst 85% kakao.

Smak: Varm och rund med en smygsötma som eskalerar och drar åt det fruktigare bourbonhållet. Bränd majs och kanderat socker. Sedan överraskar upplevelsen av persikoskal, torrt strävt och småsött med en aning beska. Cashewnötter.

Avslut: Behagligt och kontrollerat. Det finns mer än en antydan till ek som väl kläds in i det förlängda utrycket av persika. Försiktig sötma balanserad mot lika försiktig beska lämnar en desto tydligare textur i munhålan. Ordentligt sträv med mjuk träighet som av torr björkved.

Betyg: Svenska Eldvatten Mortlach är en kraftfull utgåva som bjuder på variation mellan smuttarna. Kanske inte en typisk sherrylagring, men väl en mogen ekfatslagring. Det finns även fruktiga uttryck som hör sherryn till, men de tar inte överhanden. Betyget landar på 4 av 5 torvmossar, och om det stod en flaska i skåpet misstänker jag att det ofrånkomligen skulle glida upp mot full pott.

Mina förväntningar på Mortlach sattes för länge sedan i det gemensamma köksområdet på ett kontorshotell i Uppsala. Trots att det är många år sedan nu, är det först genom denna utgåva som jag lyckats nå upp till de högt satta förväntningarna. Alltså känns det tryggt att kunna ge tillbaks litet och rekommendera denna buteljering från Svenska Eldvatten, Mugge.

Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte följde den första instinkten och plockade hem en annan fristående buteljering som stod och blänkte på hyllan på Systembolaget. Det kanske är någon som provat Mortlach Cask 2310 från Gordon & MacPhail och kan berätta vad vi gått miste om?

16Maj/1312

Tribut till torvmossen som heter Islay

Så var det snart dags för Ardbeg Day. Ardbeg firar sin dag i musik- och whiskyfestivalen på Islay, Feis Ile den 1 juni. Där lanseras också destilleriets årliga medlemsutgåva. För dem som inte kan ta sig till ön för att delta i festiviteterna erbjuds möjlighet att prova deras whisky på Ardbeg Embassy (i Stockholm) och ett flertal Ardbegkonsulat runt om i landet. Vi har dock fått möjligheten att prova utgåvan i förhand, så att du kan sukta extra mycket tills dess.

Ardbog

Ardbog

Ardbog

Provad av Martin 2013-05-16

Ardbog är en begränsad utgåva avsedd för medlemmarna i Ardbeg Committee. Whiskyn består av en blandning av fat från Manzanilla-sherry och färska bourbonfat som håller åldern tio år. Utgåvan är buteljerad vid vad som får antas vara fatstyrka, 52,1% alkohol. Som oftast för Ardbeg har whiskyn varken kylfiltrerats eller tillsats sockerkulör.

Doft: Mjuk men djup. Sedan kommer sältan och läderförklädet dras på. Manzanilla har fått sitt namn av kamomill (te) eftersom sherryn påminner om det, och visst går det hitta kamomill i whiskyn, eller aningen mynta. Hallonbåtar och plommon, syrligt. Härligt växlande mellan sälta och sötsyra. En lagom dos av torvsyra ligger som ett flor över glaset.

Smak: Syrlig med en besk knorr. Oregano och rosépeppar. Den torvrökta malten rullar ut sig som en matta över tungan och ryker försiktigt upp mot gommen. Otroligt speciellt när mosad banan blandas med läder, kolasås i en tydlig metallisk klang. Fortfarande aningen kamomillte.

Avslut: Klassisk Ardbeg med en något exotisk twist. Mango, kiwi och torkad banan. Ljus sirap och klassiskt fruktig citrus. Mogen apelsin, mjuk och väl avrundad glider den över mot sötare mandarin. En bit efter stängningsdags är det endast söt, grillad majs som hänger kvar i baren.

Betyg: Ardbog är en välbalanserad sherryutgåva med exoktiska referenser. Det finns element som påminner om stjärnskottet Ardbeg Galileo, men så finns det också element som påminner om flera andra utgåvor från destilleriet. Upplevelsen är på det hela taget otroligt jämn i sin leverans och kan inte belönas med mindre än 5 av 5 torvmossar. Det som står ut speciellt just idag är den fräscha sältan som Ardbog bjuder på.

Precis som förra året kommer ett antal medlemsflaskor till Systembolaget. Då sänkte Ardbegs trogna fans hemsidan för beställning i samband med lansering. Om du har lite tålamod så kan det hända att du får möjligheten att lägga ut 799:- för ett eget exemplar.

Sist vill jag tipsa om att även om det inte blir en resa till den lilla skotska ön just denna Ardbeg Day, så kan det varmt rekommenderas att besöka destilleriet på torvmossen som heter Islay.

2Maj/130

Helt annorlunda Bladnoch från 90-talet

När jag provade Bladnoch i montern hos Svenska Eldvatten slogs jag av en markant skillnad mot en av mina egna flaskor från destilleriet. Det är visserligen frågan om en fristående buteljering ställd mot en originalbuteljering, men skillnaden mellan de båda utgåvorna är avsevärd. Därför verkade det som en trevlig idé att presentera den nyfunna flaskan med en liten genomgång här.

Min egen Bladnoch 15 hör till de absolut första flaskorna som recenserats här på bloggen. Den borde vara ungefär samtida med den fristående buteljeringen som vi nu skall titta närmare på. Båda utgåvorna destillerades nämligen innan en irländare bestämde sig för att åter ta destilleriet i produktion och börja bränna skotsk whisky, det vill säga innan åren 1993-2000 när anläggningen låg i malpåse.

The Golden Cask Bladnoch 1990

The Golden Cask Bladnoch 1990

The Golden Cask Bladnoch

Provad av Martin 2013-04-28

The Golden Cask Bladnoch är buteljerad vid fatstyrka på 49% alkohol. Utgåvan består av 308 flaskor tappade 2012 från ett enskilt fat med whisky destillerad 1990.

Doft: Spralligt fruktig och syrlig. Fläder, krusbär och björnbär. Bär och blommiga uttryck blandar sig väl, exempelvis plommon och maskros. Här finnns strävt utryck av aprikos, men även söta och runda av körsbär och jordgubbe.

Smak: Citronskal, valnötsträ och kastanj. Det finns mycket att hämta från fatbeskan, men det finns också söta element att filtera ut, som honung och röda äpplen.

Avslut: Härligt syrliga äpplen, honung och ljus sirap. Kanske rent av lite knäck! Definitivt mer socker än beskan från ekfat vill släppa fram. Granatäpple.

Betyg: Det är väldigt spännande att läsa ett äldre kapitel ur boken om Bladnoch, och som du kanske märker av omdömet, uppfriskande. Utgåvan från the Golden Cask presterar absolut bäst doftmässigt och det är också här den största variationen finns, flest lager att utforska helt enkelt. Eftersom doft och avslut inte ens är nära att tråka ut, utan istället eggar till en ny doftomgång blir betyget 4 av 5 torvmossar.

Nu när vi ändå har ångan uppe kan det vara intressant att knyta an till svensk whiskyhistoria. Två av Bladnochs pannor såldes nämligen till Sverige i samband med att Inver House Distillers installerade fyra nya efter andra världskriget. De sålda pannorna fick sedan producera Skeppets Whisky, en svensk rökig blended bestående av 55% maltwhisky och 45% grainwhisky åt Vin & Sprit(centralen) i ett antal år innan produktionen lades ned på grund av utebliven framgång.

Pannorna från Bladnoch finns fortfarande kvar i Vin & Sprits ägo, den ena utställd på Vin & Sprithistoriska museet i Stockholm, och den andra i produktion brännandes spriten till Östgöta Sädesbrännvin.

31Mar/130

Sherrylagrad whisky från grainjätten Girvan

Först kommer en bekännelse! Vi är inte speciellt rutinerade när det gäller grainwhisky. Inte desto mindre är det spännande att utforska de uttryck som finns att hämta ur somliga utgåvor i denna kategori whisky.

Utgåvan under luppen är en gedigen sherrylagring buteljerad av Svenska Eldvatten. På pappret skulle den kunna ha en del gemensamt med Port Dundas 20, som med en blanding av fruktiga fat fram till detta nu erhållit titeln för mest intressant grainwhisky vi provat. Vi tackar Tommy på Svenska Eldvatten för köksfotografiet nedan, samtidigt som det blivit hög tid att titta närmare på utmanaren! Den är redan slutsåld på Systembolaget, men vi misstänker att det finns ett antal oöppnade flaskor runt om i landet med nyfikna ägare.

Svenska Eldvatten Girvan 1964

Svenska Eldvatten Girvan 1964

Svenska Eldvatten Girvan

Provad av Martin 2013-03-29

Girvan 1964 buteljerad av Svenska Eldvatten, består av grainwhisky från ett sherryfat lagrat i nära nog ett halvt sekel. Alkoholhalten 49,7% jämsides den imponerande åldern vittnar om att det är frågan om en utgåva buteljerad vid fatstyrka. Girvan är kanske bäst känt via skepnaden av Grant's blended, trots att det är Skottlands näst största graindestilleri. Mer igenkänt är kanske Ladyburn, en expansion till grainjätten som fram till 1975 producerade maltwhisky.

Doft: Direkt en tripp i nostalgi med Rx-lim. Smöriga popcorn och vingummi, päron. Sherryfaten bidrar med en härligt avrundad körsbärskompott. I brist på grainvokabulär, är upplevelsen mjuk och rund. Nu vet du var den delen av blended whisky kommer från! Apelsin. Kolanappar och sura band lägger ytterligare en godisreferens till resumén. Finns där en jordgubbe?

Smak: Banan, sötsur sås och rökt böckling. Hur konstlat det än låter verkar det i denna sammansättning helt naturligt. Mörka fat och tunga ektoner, valnöt. Mörk sirap övergår i flytande margarin.

Avslut: Citron och citronskal blir en oväntad förstagångsupptäckt i avslutssammanhang, tack för det! Russin och torkad aprikos. Torkad frukt i största allmänhet faktiskt, såsom plommon, banan och ananas, som följd av en aning eftertanke.

Betyg: Girvan 1964 levererar tre vilt skilda faser som trots distinkta barriärer kompletterar varandra väl. Jag letar ofta efter en röd tråd som binder whiskyn samman genom doft, smak och avslut. I detta fall är det bara att kasta in handduken och erkänna sig besegrad. Speciellt imponerande är det långa avslutet, som placerar whiskyn i det absoluta toppskiktet av grainwhisky vi provat, med imponerande 5 av 5 torvmossar.

Det verkar som om lämplighetsområdena för grainwhisky innefattar långvarig fatförädling på fruktiga europeiska ekfat. Yngre grainwhisky har vi inte lika bra erfarenhet av även om det verkar finnas enstaka guldkorn, exempelvis Macleod's Single Grain, som är helt njutbar efter 12 år på fat. Ännu något yngre Greenore passar i mitt tycke bättre som drinkbas än som material för djupgående analys. Med en högst sporadisk erfarenhet av grainwhisky måste jag därför påstå att maltwhisky även fortsatt kommer vara svårslaget i det personliga favoritregistret. Kul då att det finns ett par undantag som utmanar.

12Mar/130

Whiskyblogg.se är först med egen whisky

Jag tror det är många som tänkt tanken. Vore det inte kul att ta fram en egen buteljering?

Whiskyblogg.se blir först bland bloggarna att släppa en egen utgåva, med hjälp av Svenska Eldvatten som på kort tid byggt upp en riktigt intressant verksamhet. Vi har lovat Johan på Whiskyblogg att som vanligt vara brutalt ärliga, men jag tror inte det finns något vi kan skriva som skulle förta hans upplevelse av den egna utgåvan. Om du är intresserad av Johans omdöme av utgåvan kan du läsa det i recensionen på Whiskyblogg.se, varifrån vi fått låna bilden nedan.

Whiskyblogg Tormore 1995

Whiskyblogg Tormore 1995

Whiskyblogg Tormore 1995

Provad av Martin 2013-03-09

Whiskyblogg Tormore är en mycket begränsad utgåva. Endast 62 flaskor från ett före detta bourbonfat buteljerades under etiketten. Det är alltså frågan om whisky från ett enskilt fat, buteljerad vid fatstyrka på 51,6% alkohol. Fatet fylldes med whisky i september 1995 och tappades i september 2012, vilket ger den totala lagringsåldern 17 år.

Doft: Det börjar med citron. Smör, gröna äpplen och framför allt ananas följer. Yoghurtöverdragen ananas och vanilj! Efter ett tag honung och äppelmos.

Smak: Tryck var det här! Den väl tilltagna alkoholhalten drar kryddiga sensationer över tungan. Där finns kolade ekfat med en härlig sotighet. Apelsinskal, valnöt, rostade solrosfrön och enbär.

Avslut: Varm sotig ek. Sötma och nötighet från en kärna av vilda körsbär. Äppelmos och mandelmassa.

Betyg: Det är en riktig myswhisky vi har provat. Speciellt spännande är doftspektrumet. Det finns kvaliteter även i smak och avslut, men de överträffas vida av doften. På sätt och vis är det inte fel, för doften tenderar att räcka längre. Faktum är att doften stannar i glaset långt efter whiskyn försvunnit. Betyget landar på 4 av 5 möjliga torvmossar.

Om man dristar sig att jämföra denna Tormore med SMWS-utgåvan som vi tidigare provat så finns där ett flertal likheter, exempelvis sotigheten. Så här i efterhand tror jag snarare att sotigheten härstammar av en väl generös skärning av whiskyn, snarare än hårt kolade fat. Nu fattas bara att prova en standardbuteljering från destilleriet, för att se hur de här två oberoende buteljeringarna förhåller sig till de ordinarie.

5Mar/130

Exklusiv bourbonlagrad Macallan från 1990

Vi lovade tidigare att det skulle bli fler djupdykningar i oberoende buteljeringar under 2013. Det är egentligen lika mycket för vår skull som för din som vi bestämt oss för att ta ett par skutt ut i okänd terräng. Det kan annars vara lätt att snöa in sig på de trygga alternativen när man står inför valet.

Denna gång landar vi i det något mer påkostade segmentet, vid en Macallan från 1990, med en prislapp som sånär som på en tia matchar whiskyns årgång. Med tanke på att det blir den första Macallan vi recenserat, kan det vara lämpligt att berätta att det inte är en typisk utgåva om man jämför med destilleriets egna buteljeringar.

Mackillop's Choice Macallan 1990

Mackillop's Choice Macallan 1990

Mackillop's Choice Macallan

Provad av Martin 2012-03-04

Mackillop's Choice Macallan är en utgåva från ett enstaka fat. Fatet, nummer 2397 i ordningen på destilleriet, fylldes i februari 1990 för att sedan buteljeras i mars 2012. Det summerar till 22 års lagring. Mackillop's Choice produceras av Angus Dundee, som äger destillerierna Tomintoul och Glencadam. Just denna utgåva är buteljerad vid fatstyrkan 50,6% alkohol.

Doft: Päronkompott och äppelmos, mjukt och lent trots alkoholhalten. Citron, persika och chokladmousse. Fortfarande väldigt mjuk tillåter whiskyn ändå en viss nötighet att slippa igenom. Kolanappar, apelsin och slutligen vanilj.

Smak: Betydligt mer bett inledningsvis jämfört med doftbilden, rundas av med en sötma av nyponsoppa. Kåda, tallskog och torr cider. Faten ges ordentligt utrymme utan att de blir påträngande. Makademianöt och bred rund ek.

Avslut: Varm och rund med viss kryddighet, kanel. Påminner något om fiskarens halstabletter, om än mjukt och kontrollerat. Fortfarande äppelcider, kanske inte längre torr men likväl mustad. En honungslik sötma är allt som stannar kvar.

Betyg: Detta är en Macallan som växer starkt mellan första och andra fyllning av provglaset. Det börjar elegant, men drar snabbt mot mysigare, burrigare uttryck. Det är definitivt frågan om full pott, 5 av 5 torvmossar, men när det väl är konstaterat följer logiskt funderingarna om betyget motiverar priset. Det svaret sitter den på som letar guldkorn bland de exklusivare bourbonlagringarna.

Om detta verkar spännande kan vi tipsa om att det finns fler utgåvor under varumärket Mackillop's Choice med varierande prislappar att välja bland, både rökigt och elegant. Vi blir därmed tvungna att återkomma därmed med en uppföljningen så småningom. Härnäst ser vi kanske ändå mest fram emot att prova vad våra vänner på Whiskyblogg.se tagit fram i samarbete med Svenska Eldvatten.