Överraskande upplevelser under Stockholm Öl och Whisky 2011

Igår besökte vi Stockholm Beer and Whisky Festival 2011. Med två års obestridlig statistik, båda gångerna den första lördagen i festivalschemat, kan du kanske räkna med att hitta oss där den första lördagen även nästa år. Precis som förra året hann vi prova ett antal spännande utgåvor whisky och dessutom (försöka) nollställa smaklökarna med intressant öl från trevliga mikrobryggerier på mässområdet. Vi skall under ett par följande inlägg försöka pinna ner det vi tyckte var mest intressant på öl- och whiskymässan, så att du som skall dit nästa helg vet vad du kan vänta dig för godsaker innanför portarna. En av de största attraktionerna för oss whiskynördar är kanske möjligheten att få smaka på new make eller som det ibland kallas new spirit, på svenska råsprit, men mer om det i nästa inlägg. Här kommer mina mest oväntade och överraskande upplevelser från Stockholm Beer & Whisky 2011!

Dansk whisky - Braunstein 11:1 och 11:2

Michael och Braunstein 11:2

Braunstein är ett ölbryggeri, men framförallt ett whiskydestilleri, som ligger en bit utanför Köpenhamn. Det är alkoholregleringen i Danmark som påtvingar ölproduktion för den som vill destillera whisky. Lyckligtvis har det som bieffekt givit Braunstein ett bra grepp om det lågvin (eller öl kort och gott) som skall förse mäskpannorna med material till slutprodukten maltwhisky. Vi hann visserligen inte prova ölet som erbjöds i montern, men det var nog lika väl det. Vår lista över provade alkoholrelaterade produkter under dagen och kvällen var diger nog ändå. Istället passade vi på att få en rättvis uppfattning om whiskyn från danska Braunstein. Större delen av den årliga produktionen, omkring 35 000 liter, består av ett elegant spritrecept baserad på lokalt odlad dansk pilsnermalt. Den resterande delen, som tar upp omkring fyra månaders produktion och resulterar i omkring 15 000 liter, är ett rökigt spritrecept baserad på malt från skotska Port Ellen Maltings. Vi provade två utgåvor som representerade de båda uttrycken. Först provade vi Braunstein 11:1, som är den första utgåvan från år 2011. Braunstein 11:1 visar på fruktiga tendenser och vi blir nästan förvånade över kvaliteten på den relativt unga whiskyn från ett nystartat destilleri. Vi får förklarat för oss att Braunstein har bra kontakt i whiskyindustrin och att man snarare ser föregångaren Mackmyra som kollegor än som konkurrenter. Michael, som berättar för oss om Braunstein, förklarar att hans bror tidigare har jobbat för Ardbeg, så kompetens har man gott om både internt och via kollegorna i branschen. Slutligen provar vi även Braunstein 11:2 som är en rökig utgåva, lanserad nu i oktober, lagom till höstrusket. Båda utgåvorna finns fortfarande i Systembolagets beställningssortiment för den som är nyfiken och har 999 kr till övers. Vi får se om vi trillar över varumärket igen för en djupare analys!

Innis & Gunn lagrad på Mackmyrafat

Innis & Gunn direkt från fatet

Vi ser en lång kö leda fram till ett ensamt whiskyfat bredvid en bar som i övrigt verkar vara fylld med Innis & Gunn Spiced Rum Finish, som skall lanseras på bolaget 1 november. Efter en liten stunds väntande får vi prova på resultatet av ett samarbete med svenska Mackmyra. Ölen i fatet har vid vår ankomst lagrats i 34 dagar och är ett av två exklusiva fat, speciellt framtagna för 20-årsjubileet av Stockholm Beer & Whisky. Resultatet är likt några av de tidiga faten från Mackmyra, som Mackmyra Preludium 06. Det är stora ekfatsinfluenser i form av vanilj och smörkola, framför allt i smaken. Vi får berättat för oss att Innis & Gunn utöver sin standardutgåva lagrad på whiskyfat från en okänd speyside-whisky, som vi tror måste vara Glenfiddich, siktar på att lansera minst en specialutgåva per år. I år får man följaktligen möjlighet att avnjuta ytterligare en romfatslagring, ganska lik en tidigare utgåva, med tydliga bananlika mjuka smakreferenser. Innis & Gunn är säkert ingen nyhet för den whiskyintresserade, men på vilket ställe passar den in bättre än en öl- och whiskymässa?

Highland Park 21 och Glenrothes 1988

Dani genom Glenrothes 1988

När vi tog plats vid Maxxium Swedens monter i det ena hörnet av den huvudsakliga mässlokalen, var vi absolut mest intresserade av Highland Park Earl Haakon, den tredje i en serie exklusiva utgåvor som är inspirerade av historisk produktion på destilleriet. När vi dyker upp är den dock helt slutsåld och de sista proverna hade gått åt under en master class på mässan där man provat hela Highland Parks sortiment parallellt. Som rökig whiskynörd kan man inte misslyckas med att själv snabbt hitta något spännande i Maxxiums whiskylista. Värre blir det kanske om man skriver för en whiskyblogg med specialintresset rökig whisky och redan provat allt som verkar absolut mest intressant. Listan är smockfull med trevliga utgåvor från Laphroaig och Highland Park, men vi tar till trumfkortet och ber om hjälp. Dani, som står på andra sidan disken, berättar att han tjuvläst här på bloggen om Laphroaig Cairdeas, eftersom han inte hann med att smaka den innan mässan. Vi bestämmer oss tillsammans för att prova Highland Park 21. Detta för att ompröva förväntningarna på de äldre utgåvorna från destilleriet. Vi kan bekräfta att Highland Park 25 endast utgör en liten krok i trendkurvan, med ett något för vuxet, platt och strävt uttryck. Vi tycker även att en Glenrothes måste provas eftersom de är oerhört populära bland taxfree-besökare. Det heta tipset är att Glenrothes 1988 har fått bra omdömen och borde passa oss väl, vilket visar sig stämma mycket bra. I övrigt konstaterar vi att flaskornas speciella utformning kanske skapar förväntningar utöver det vanliga, både på gott och ont.

Vi blir tvungna att återkomma med fler nedslag på mässkartan senare, så håll ögonen öppna! Om du inte hade möjligheten att fara ut till Nacka Strand, för att snubbla runt bland öl- och whiskyintresserade besökare, måste vi passa på att tipsa om att mässan håller öppet även nästa vecka.