Martin | peat.se

16Maj/120

Helt olikt bourbon-lagrade Bruichladdich

Gillar du vårt format tre snabba whisky? Temat för kvällens snabbprovning är Bruichladdich!

Bruichladdich The Organic, 12 second edition och Sherry Classic

Om jag skall förklara min inkörsport till whiskyn som aktiv hobby i korta ordalag började allt med en Laphroaig, det var Ardbeg Uigeadail som gav mig mersmak för rökig whisky och det var Bruichladdich som via sitt breda utbud fick mig att inse att resan aldrig kommer ta slut. Vi har bara kommit en liten bit på vägen! Den första införskaffade utgåvan Bruichladdich 15 hör fortfarande till de absoluta favoriterna och faktum är att Laddies breda sortiment smittat av sig ordentligt i whiskyhyllan. Nu är det dags för mig och Daniel att prova tre mindre kända utgåvor som införskaffades på Islay i destilleriets gårdsbutik förra hösten.

Bland den whisky vi recenserat från Bruichladdich tidigare har utmanande fatlagringar toppat innehållet. Bruichladdich är kända för att experimentera med olika vinfat. Speciellt trevliga är deras olika blandningar som innehåller whisky från Sauternes-fat, men det stannar absolut inte där. Dagens provning är betydligt mer återhållsam än det vi sett tidigare, med tre bourbonlagringar varav en avslutats i ett klassiskt sherryfat.

Bruichladdich The Organic

The Organic är en blandning av olika årgångar bourbon-lagrad whisky, buteljerad vid 46% utan kylfiltrering. Bruichladdich märker i regel inte ut ålder på whisky under 10 år på fat, så även i detta fall.

Doft	Subtilt torvig och höig, men absolut inte rökig! Försiktigt syrligt av lime och äpple med blommiga referenser. Romrussin och äggtoddy.
Smak	Äppelsaft, beskt och sött varieras kring en metallisk kärnpunkt.
Avslut	Strävt och nötigt som skicket mellan nöt och skal hos pistagenötter. Fruktsötma når precis över den i övrigt torra sommarupplevelsen.
Betyg	Mer spännande än imponerande resulterar i 3 av 5 möjliga torvmossar för denna ekologiska utgåva.

Bruichladdich 12 second edition

Utgåvan som 2011 ersatte den tidigare 10-åringen är lagrad på bourbonfat. Som de flesta Bruichladdich är den spädd till 46% innan den tappats från fat. Ingen kylfiltrering vågar vi säga per automatik, detsamma gäller sockerkulör.

Doft	Citronpaj med marsansås! Kanske aningen vanilj också för den delen, men framförallt citronskal.
Smak	Citronskal syrligt inlindad välbalanserad beska. En trevligt avskalad version av den typiska profilen från Bruichladdich.
Avslut	Tallbark, ek och fortfarande aningen citrusskal, men nu av odefinerat artexemplar.
Betyg	Jämfört med den tidigare provade bourbonlagringen The Organic är 'Laddie 12 betydligt mer fokuserad och välbalanserad. Utgåvan förtjänar väl sina 4 av 5 torvmossar.

Bruichladdich Sherry Classic

Sherry Classic är en utgåva utan angiven årgång lagrad på bourbonfat och slutlagrad på sherryfat från bodegan Fernando de Castilla. Återigen 46% alkohol utan kylfiltrering.

Doft	Mullrigt maltig med väl tilltagen majssötma, inte helt olik Port Charlottes rökiga utgåvor i den aspekten. Det ligger en dold torvighet bakom den gräddiga kulissen. Penicillin.
Smak	Utmanande med en viss fruktighet, men mest är det nog en uppvisning av fatens träkaraktär. Det finns en ung spretighet som klär utgåvan helt suveränt. Hela upplevelsen toppas av en gräddvanilj som hänger i fint.
Avslut	Smör och grillkol.
Betyg	Det är som att prova en Port Charlotte med stora delar av rökigheten utbytt mot en aning sherryfat. Vi gillar, 5 av 5 möjliga torvmossar alla dagar i veckan!

Det var inte lätt att förutse utgåvorna. Vi trodde visserligen redan på förhand att The Organic var det svagaste kortet, men hade nog gissat att tolvåringen skulle prestera bättre. Då är det ändå otroligt kul att kunna konstatera att vi har en toppwhisky bland de provade utgåvorna. Frågan är bara varför den inte släpptes i grått rör med gul text, under namnet Port Charlotte Nas Lugha Na Fàd (Less Peated).

Helt olikt bourbon-lagrade Bruichladdich, författat av Martin
Taggat under: bruichladdich, islay, single malt Inga kommentarer

10Maj/124

Sotiga droppar Bowmore från Bordeauxfat

Vi frågade på vår Facebook-sida vilken bland Bruichladdich 12 Second Edition, Glenmorangie 18 Extremely Rare eller Bowmore Wine Cask 16 som borde provas i kväll. Den nästan helt enhälliga juryn valde det sista alternativet, vilket lägger upp för en spännande provning för mig som är grov vinfatsnörd, varför flaskan från början stod i skåpet och väntade.

Bowmore hör till de destillerier vi provat flest gånger. Det är egentligen inte för att de är en absolut favorit, utan snarare för att det finns många utgåvor att tillgå. Jag tänkte därför passa på att dela med mig av min snabbmanual till Bowmores utgåvor. Bland det vi provat från destilleriet (och det har provats mer än vi ofta vill erkänna) kan man ganska enkelt hitta tre kategorier whisky: Bulkwhisky avsedd för taxfree, bra standardwhisky, och alldeles underbar stjärnwhisky. Genomgående för whisky som placerat sig i den senare kategorin är att den är tappad vid fatstyrka, är icke kylfiltrerade och oftast släpps i begränsad utgåva. Det räcker ofta att titta lite på alkoholhalten för att hitta rätt bland utgåvorna från Bowmore, över 46% borde räcka!

Bowmore 16 Wine Cask Matured

Bowmore Wine Cask 16

Provad av Martin 2012-05-10

Bowmore Wine Cask Matured från 1992 är en begränsad utgåva lagrad 16 år på bourbon och vinfat från bordeaux. Whiskyn ät buteljerad vid fatstyrka (53,5%) utan kylfiltrering. Sockerkulör har inte behövts heller, whiskyn är naturligt kastanjefärgad.

Doft: Det börjar mörkt och oljigt med björnbär. Rönnbär klär kanterna på den i övrigt mörka bärsötman. Kanske även lite anis eller rent av finsk sötlaktrits. Smörkola. Ingen tydlig rök tar sig igenom den smörtjocka upplevelsen, men det kan gott finnas något under huven. Rökt makrill kanske?

Smak: Härligt sotig karamell. Aningen viol, men inte lika påtagligt som i Bowmore Dusk. Istället ordentligt maskinsotigt och grovt avmätt med en rund skvätt från ett bordeaux-krus. Det bjuds en ordentlig vinsyrlighet som väl konkurrerar med de vinfatlagringar vi provat hittills.

Avslut: Svårdefinerat avslut, men med ett gott mått metallisk klang och tanniner. Fortfarande sotigt och med tydligare framträdande fat genom nötiga toner, paranöt närmare bestämt. Inte helt olik Bowmore Feis Ile 2009. Bara aningen av den traditionella halstabletten som brukar följa med en Bowmore, vilket klär utgåvan ganska bra.

Betyg: Detta är inte en whisky som övertygar direkt, men efter en stund suger den in en och det är svårt att tycka annat än gott om de mörka dropparna. Det som imponerar absolut mest i Bowmore Wine Cask är de tunga björnbären och den dova skitiga sötman i doften. Minst imponerar avslutet som kräver lite extra fokus för att nå fram helt och fullt. Det blir en svag (men inte oförtjänt) 5 av 5 torvmossar. Det är dock helt möjligt att betyget får en liten revision när Daniel så småningom får möjlighet att prova.

För en vinfat-entusiast är Bowmore Wine Cask en given kandidat till inköpslistan, tillsammans med exempelvis Glenmorangie Artein, Longrow Burgundy Wood och någon av alla vinfatlagringar från Bruichladdich tar det inte så lång tid att bygga en imponerande samling.

Sotiga droppar Bowmore från Bordeauxfat, författat av Martin
Taggat under: bowmore, cask strength, islay, single malt 4 Kommentarer

18Apr/121

En brukswhisky, en blended och en raritet

Vi har bestämt oss för att vi gillar det här nya formatet på provning. Samtidigt som vi vill göra djupdykningar i alla spännande utgåvor vi har att tillgå, så kommer det alltid finnas ett par som vi inte hinner med, eller som vi inte känner att vi kan lägga energi på. Därför är tre snabbisar här för att stanna. I kväll har vi dukat upp med en brukswhisky från Cragganmore, en blended malt från de oberoende buteljerarna bakom Berry's Own Selection och en gammal goding i Ardbeg 17 som vi inte kunde motstå.

Cragganmore 12

Cragganmore är ett av de varumärken som ligger i Diageos stora portfölj av skotsk whisky. Utgåvan Cragganmore 12 buteljeras vid 40% alkohol. De flesta utgåvor från Diageo är både kylfiltrerade och har tillsatser av sockerkulör för att justera färgen. Så även för denna singel malt.

Doft	Furu som drar mot citrus. Parkett. Maskros. Svarta druvor, russin och torkade frukter.
Smak	Mjuk och len, men eldigt pepprig som av vitpeppar. Papaya och mango.
Avslut	Ek och fat, honung. Dadlar.
Betyg	Bitvis känns det som om det oljigt söta skulle kunna blomma ut i något spännande, men den drar sig sedan tillbaks. Vi har provat en bra brukswhisky som betingar 3 av 5 möjliga torvmossar.

Blue Hanger 6th

Blue Hanger är en blended malt från en av de första oberoende buteljerarna Berry Bros & Rudd, som började sin verksamhet redan 1909. De oberoende buteljeringarna av single malt säljs under varumärktet Berry's Own Selection. Just den här utgåvan har fått sitt namn från Willam 'Blue' Hanger, Lord Coleraine, en trogen kund som brukade bära blått i sin ungdom. Blue Hanger 6th håller 45,6% alkohol, vilket antyder att den undgått kylfiltrering.

Doft	Försiktig, rund och len utan några utstickande toppar. I brist på bättre ord; något köttig eller nötig (på det andra sättet något kan vara nötigt). Aubergine. Vi hittar även aningen svavel.
Smak	Lime och halm. Svarta vinbär. Lagom kryddig.
Avslut	Försiktigt av sötad anis. Något mörkare register än tidigare, kakao. Sedan återigen äggplanta.
Betyg	Blue Hanger 6th behöver en stund i glaset för att öppna upp sig. Sedan levererar den en jämn, mysig upplevelse. Passar säkert bäst i en länstol vid brasan, men det har vi ingen. Därför blir det bara 4 av 5 torvmossar, ett gott betyg!

Ardbeg 17

Oftast provar vi whisky som är aktuell i lanseringar på Systembolaget och nästan alltid finns det vi provar att tillgå på den svenska marknaden. Nu står dock ett prov framför oss, som vi rent egoistiskt provar för vår egen nyfikenhets skull. När vi besökte Islay och Mickey Heads på Ardbeg fick vi nämligen ett prov av Ardbeg 17, den första utgåvan efter att Glenmorangie köpt upp Ardbeg och slagit upp portarna för produktion igen. Ardbeg 17 innehåller endast whisky destillerad innan uppehållet/lågnivåproduktionen på 80-talet. Utgåvan är buteljerad vid 40%, något som nuförtiden är ovanligt för en Ardbeg.

Doft	En förhållandevis lugn och sansad rökstrimma. Försiktigt av hyacint, ljung. Apelsin. Vanilj!
Smak	Försiktigt honungslen och mjuk. Rent av blommig, men nog är detta en Ardbeg alltid. Mot slutet knorrar den till sig och vi känner igen pannornas inverkan. Det finns ett visst mått rök, men det är inte det som övertygar.
Avslut	Efter en stund slår sötman till. Det är toner av mandarin som spelar i munhålan.
Betyg	Ardbeg 17 har många likheter med Ardbeg Blasda, även om den är betydligt äldre. Faktum är att Blasdan har mer av rök i svalget än sjuttonåringen. I övrigt spelar de samma sport, burbonfat fyllda från generösa pannor, men möjligtvis inte samma liga. Det blir 4 av fem möjliga torvmossar.

En brukswhisky, en blended och en raritet, författat av Martin
Taggat under: ardbeg, blended malt, cragganmore, single malt 1 kommentar

4Apr/120

Kilchoman med en twist av sherryfat

Vi har haft ögonen på det lilla destilleriet Kichoman ett längre tag. Allt de gör känns rätt och riktigt. Kilchoman bedriver en – relativt grannarna på Islay – småskalig, hantverksmässig produktion. När det begav sig valde man lämpligt nog att ta fram egna pannor istället för att trimma in begagnade för eget syfte. Vi vet att Kilchoman också fått stor hjälp från de andra destillerierna på ön, vilket ger en trevlig bild av whiskyindustrin i stort.

Nu är det äntligen dags att gå igenom en utgåva från det minsta (och nyaste) destilleriet på Islay grundligt!

Kilchoman Machir Bay

Provad av Daniel och Martin 2012-04-04

Kilchoman Machir Bay är en vat av de tre olika åldrarna 3, 4 och 5 år på bourbonfat. Den fyraåriga whiskyn har dessutom slutlagrats på Oloroso-sherryfat i åtta veckor innan whiskyn slutligen satts samman. Som övriga Kilchoman är det frågan om naturlig whisky utan kylfiltrering och sockerkulör, spädd till 46% alkohol innan buteljering. Kilchoman Machir Bay kommer bli Kilchomans standardutgåva för en tid framåt.

Doft: Inledande trevligt småskitig rökdoft med en syrlig knorr av hobbylim och citrus. Läderklädsel och spetsig rök. Referensmässigt påminns vi om klassiska toner från upplevelser av Laphroaig, Caol Ila och Bunnahabhain, men med en helt egen gestalt i Machir Bay. Efter ett tag gott om smörsötma som hintar om att det finns spetsiga toner av alkoholdriven vanillin. Det finns också en hög del upplevd sälta, som ger en viss havsprägel till den här i övrigt torra, varma upplevelsen.

Smak: Det finns två helt separata nivåer. Dels en fruktig lätt sval kompott och dels en strävare med syrlig fatrikedom. Det finns tydliga avtryck av den korta sherrytiden via plommon, men även något udda av päronsplit. Mjuk som honung finns det även spår av ljung.

Avslut: Först återtar den sin rökbredd sedan kommer en lång uthållig vägg klädd i pomerans. Trots en bra förklädnad finns det en del alkohol kvar i den här unga utgåvan som ger sig till känna genom att driva på avslutets intensitet.

Betyg: Vi längtar redan till en fullfjädrad åldersangiven utgåva. Det finns förstås poäng att plocka på mognad, men den här utgåvan bådar gott för framtiden. Kilchoman Machir Bay förtjänar helt unisont 4 av 5 möjliga torvmossar, där doftintrycket bidrar starkt till helhetsupplevelsen. Doften behöver inte heller poleras, utan levererar helt enkelt. I övrigt vet vi att några år till på fat kommer göra underverk.

Jag vet inte om det är vår förkärlek för rökig whisky, eller om det är den fantastiska råspriten från Kilchomans pannor, men vi har aldrig givit liknande betyg till en treårig whisky tidigare. För er som planerar att resa till Islay kan vi varmt rekommendera ett besök på Kilchoman. Prov av råsprit ingår i rundturen för dem som vågar smaka den starka alkoholen!

Kilchoman med en twist av sherryfat, författat av Martin
Taggat under: islay, kilchoman, single malt Inga kommentarer

1Apr/122

Whiskynyheter på systembolaget i april

April månad är riktigt spännande för den whiskyintressarade, se efter själv i den kompletta listan över maltwhisky 2 april! Dels kommer en av våra årliga favoriter och dels är det en månad för utforskande av ny whisky som inte ännu hunnit växa in i sin slutgiltiga kostym.

På hyllorna 2 april

Kilchoman släpper sin första allmänna utgåva, med namn efter stranden som ligger strax norr om destilleriet. Kilchoman Machir Bay är en utgåva blandad av 3, 4 och 5-årig maltwhisky som lagrats på nya bourbonfat och sedan färdigställts och sammangjutits efter slutlagring på sherryfat av Oloroso-typ i åtta veckor. Efter det vi provat hittills från Kilchoman, kan vi förutspå att det är en högaktuell debutant. De tidigare säsongs-utgåvorna håller bra kvalitet och det visar på mognad att det unga destilleriet nu tagit fram en produkt som lättare kan underhållas över ett antal år, tills whiskyn på lagren kan konkurrera i ålder med whisky från de redan etablerade grannarna på Islay. Kilchoman Machir Bay är buteljerad på 46% och kommer kosta 498 kr.

Nu kommer äntligen årets uppföljare i serien Private Edition från Glenmorangie. Vi har redan hunnit prova Glenmorangie Artein, som är en av höjdpunkterna under whiskyåret för alla som letar efter fatförädlad whisky. Glenmorangie har genom Dr Bill Lumsden bra erfarenhet av att välja ut whisky som passar för ytterligare lagring på exklusiva och tonsättande fat. I årets utgåva handlar det om två olika åldrar bourbonlagrat whisky som fått en slutlagring på vinfat av typen Super Tuscan. Whiskyn är tappad vid 46% alkohol kommer med totalt 1500 flaskor till den svenska marknaden. För en begränsad utgåva säger det kanske något om vårt intresse för maltwhisky. Priset landar på 629 kr och om vinfatlagringar faller dig på tungan måste det vara ett lätt överkomligt pris.

Även denna månad kommer det ny svensk whisky. Nu i april släpper Wannborga på Öland AB utgåvan Wannborga Whisky 4 år. Whiskyn har lagrats 4,5 år på en blandning av bourbonfat och begagnade sherryfat. En intressant iakttagelse är att det är Ängö Öl som hjälpt Wannborga med tillverkning av den kornmäsk whiskyn är bränd på. Den första utgåvan från Wannborga Whisky håller 44,3% och kommer med den prislappen 988 kr för en halvliter av de värdefulla första dropparna. Det kan jämföras med första utgåvan från Spirit of Hven som landade på närmare dubbla kostnaden. Som whiskyintresserad svensk kan kanske prislappen ses som en mindre viktig del av ekvationen, men i detta fall talar det kanske något till Wannborgas fördel?

Det kan kanske passa bra nu med efter den snabba framryckningen för svensk whisky att vi gör en ordentlig inventering igen och förhoppningsvis får vi även möjlighet att recensera ett antal lokala produkter. Vi återkommer inom kort, kanske ändå först med något nytt skotsk från Kilchoman!

Whiskynyheter på systembolaget i april, författat av Martin
Taggat under: glenmorangie, kilchoman, systembolaget, wannborga 2 Kommentarer

28Mar/126

Årets fatförädling är Glenmorangie Artein

En av årets höjdpunkter för alla whiskyfantaster som uppskattar fatförädlade utgåvor måste vara det årliga släppet ur Private Edition från Glenmorangie. Vi har haft turen att kunna prova de tre tidigare utgåvorna som inleddes med Glenmorangie Astar. Namnet på serien tillkom först med uppföljaren Sonnalta, som är vårt högvattenmärke i whiskyvärlden. Årets utgåva, Glenmorangie Artein har fått sitt namn från gaeliskans ord för sten. Namnet är inspirerat av två grundkomponenter till whiskyn, kalkstenen som källvattnet rinner ur och de steninga sluttningarna som vinet whiskyn förädlats i växt på. Med Glenmorangies (och Dr Bill Lumsdens) erfarenhet av slutlagringar på spännande fat vet vi att vi har en intressant åktur framför oss.

Glenmorangie Artein

Provad av Daniel och Martin 2012-03-28

Glenmorangie Artein består av whisky som slutlagrats på vinfat från Sassicaia, en så kallad Super Tuscan. Utgåvan är sammangjuten av whisky i de två åldrarna 15 och 21 år, båda med sin sista lagringstid på vinfat. Som oftast när det är frågan om en fatförädling från Glenmorangie, håller whiskyn 46% och har undgått kylfiltrering.

Doft: Röda mustiga vinteräpplen och röda bär delvis i form av jordgubbssylt. Så småningom gott om mörk torkad frukt också. Det ligger vanilj i botten, men nästan helt översvämmad av de fruktigare inslagen. Härligt syrlig, nästan lite rabarbervarning.

Smak: En smakexplosion gör det första intrycket något rörigt för oss. Andra försöket ger en tydlig smak av mintchoklad och runda honungstoner. Runt detta finns det gott om syrliga och nötiga inslag som utmärker sin rättmätiga plats i smakregistret. Längre bak på tungan när whiskyn tunnats ut något, åter igen äpplen. Det finns rönnbär här, men går även att hitta druvjuice och fruktsocker.

Avslut: En sensation av pepparmint blandat med syrliga äpplen och röd rudbeckia! Det kittlar lite av vinuösa eftertoner ett bra tag. Stundom syrligt, stundom sött med distinkt grundbeska. Definitivt röda äpplen, men även ofiltrerad äppeljuice.

Betyg: Glenmorangie Artein kräver ett par omgångar för att komma till sin rätt. Vid andra eller tredje smutten har munhålan hunnit vänja sig vid de syrligaste tonerna och kvar återstår elixiret. Man kan verkligen säga att denna vinfatlagrade whisky växer på en, och det går dessutom snabbt! Årets utgåva i Glenmorangies Private Edition förtjänar för tredje året i rad 5 av 5 torvmossar. Dock har den, precis som förra årets lansering Glenmorangie Finealta, god marginal kvar till rekordupplevelsen satt av den helt exceptionella utgåvan Glenmorangie Sonnalta PX, som för övrigt ingen annan whisky bör mätas mot.

Vinfatlagringar börjar bli allt vanligare i det svenska whiskyutbudet, med exemplar från bland annat Bowmore, Bruichladdich, Springbank och nu även Glenmorangie! Då kan det kanske vara dags att fundera på om du hör till dem som uppskattar konceptet. Eftersom vi råkar vara lite extra intresserade av ämnet kan du dessutom hitta fler utgåvor att kika närmare på om du letar bland våra inlägg. Just Glenmorangie Artein dyker upp på Systembolaget 2 april. Du har väl inte missat att vi håller koll på systembolagets släpp av maltwhisky?

Årets fatförädling är Glenmorangie Artein, författat av Martin
Taggat under: glenmorangie, highland, single malt, vinfatlagring 6 Kommentarer

21Mar/123

Glen Scotia i nygammal svensk tappning

Part Nan Angelen (eller P.N.A.) är ursprungligen en serie whiskies framtagen av Folke Andersson i egenskap av chefsblender åt Svenska Vin & Sprit. Trots att whisky-serien hann bli populär i whiskykretsar med sina totalt 11 utgåvor, lades produktlinjen ner med motiveringen

... inte någon volymprodukt och därför inte intressant...

och har först, sedan Magni Spirits AB (genom Folke) erhållit rättigheterna till varumärket, fått en tolfte utgåva — denna gång från Glen Scotia.

Glen Scotia 1991 Part Nan Angelen

Glen Scotia Part Nan Angelen

Provad av Daniel och Martin 2012-03-20

Glen Scotia 1991 P.N.A. är en begränsad utgåva av totalt 2006 numrerade flaskor. Whiskyn kommer från en blandning av sherry- och bourbonfat, spädd till 46,2% alkohol innan buteljering. Utgåvan har varken kylfiltrerats eller beblandats med sockerkulör, naturlig whisky!

Doft: Friska blommor och äpplen. Svarta vinbär, fläder och lätta, blommiga frukttoner. Det finns gott om vanilj att hämta hem för den som låter whiskyn luftas en aning, och en hel del citrus. Någonstans gömmer sig en spännande något mörkare ton, som kåda från tall blandat med aningen apelsinsötma.

Smak: Först kryddigt pepprig med inlagd ingefära, syrlig pomerans och stor förvåning över den tvära vändningen från det blommiga och söta doftintrycket. Under den syltade ingefäran kommer vaniljen igenom även smakmässigt, driven av en tilltagande fatbeska.

Avslut: Part Nan Angelen rundar av fint i en sötnötig blandning av behagliga fatnyanser.

Betyg: Glen Scotia Part Nan Angelen är definitivt en vårwhisky, med sina friska doftreferenser. Det är för övrigt doftmässigt som den här oberoende buteljeringen levererar absolut bäst! Vi är helt oense om betyget på Glen Scotian, dock utan blodvite helt oberoende av att vi denna gång provade på olika ort (med hjälp av teknikens under). Daniel tycker utgåvan är aningen för slätstruken och jag blir istället imponerad av det breda vaniljregistret. Vi bestämmer oss för 3 av 5 möjliga torvmossar, baserat på en svag fyra från min nöjda sida och en stark tvåa från Daniels mindre imponerande upplevelse av whiskyn.

Om du hör till dem som föredrar elegant whisky, i detta fall med en ordentlig knorr, så kan Glen Scotia Part Nan Angelen kanske vara något speciellt för dig. Denna Glen Scotia spelar i samma liga som bourbonlagrade Glenmorangie, anCnoc och Balblair. Om dessa faller dig på tungan har du hittat helt rätt!

Glen Scotia i nygammal svensk tappning, författat av Martin
Taggat under: campbeltown, glen scotia, part nan angelen, single malt 3 Kommentarer

5Mar/120

Longrow Burgundy från väl avvägda vinfat

Longrow destillerades första gången som ett experiment 1973 på Springbank. Avsikten var att producera en rökig whisky i Islay-stil, och resultatet gav en så pass speciell whisky att man bestämde sig för att destillera den igen några år senare. Namnet Longrow fick whiskyn från ett destilleri som tidigare legat bredvid Springbank. Sedan ett antal år bakåt produceras Longrow (och även Hazelburn) regelbundet vid sidan av den huvudsakliga produkt-linjen som destilleras två och en halv gång i Springbanks två pannor. Longrow destilleras istället, mer traditionellt skotskt, två gånger på malt som torkats över torveld, medan syskonet Hazelburn destilleras på irländskt vis tre gånger av lufttorkad malt.

Små delar av produktionen på Springbank är avsedd att lagras på spännande fat av varierad typ. Från den kommer bland annat ett antal vintage-utgåvor av Springbank. Det är även här vi hittar Longrow Burgundy Wood, som hör till en serie whisky lagrad på olika typer av vinfat, som ytterligare breddar innehållet i ägaren Mitchells whisky-portfölj.

Longrow Burgundy Wood

Provad av Martin 2012-03-05

Longrow Burgundy Wood har lagrats totalt 14 år på fat, först 11 år på återfyllda bourbonfat och sedan ytterligare 3 på bourgogne-vinfat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka, på 56,1% alkohol. Här har naturligtvis ingen kylfiltrering skett och det finns inte heller någon tillsatt sockerkulör, som om det skulle behövas! Den naturligt djupfärgade utgåvan, från oktober 2011, består av endast 1800 flaskor.

Doft: En tydlig, stram rökighet får försiktigt gömma sig bakom ett krusigt karamellsyrligt första doftspår. Det ligger en bredd i doften som känns ovanligt tropiskt för en maltwhisky. Här finns gott om vinuösa spår för den som vill förirra sig in i snåren. Själv letar jag efter stigen som rökt malt trampat upp, tätt överväxt av fruktiga slingrande toner av lime, kaktus och papaya. Efter en smakomgång blir banan-estrarna helt uppenbara och går inte att ignorera, definitivt i formen av banankola. Sedan går det lättare att hitta en trevligt smutsig ton av rökt malt som jag har lätt för att uppskatta.

Smak: Här kommer röken fram direkt, rakt på sak med en stadig acceleration utan att bli extrem. Istället med tydlig profil och rak rygg. Upplevelsens intensitet backas upp av en distinkt vinsyra och en initial alkoholstyrka, som när den mattas av, bidrar till en sötsyrlig sirapskänsla med dragning åt det syrliga. Mot slutet uppstår en bredare varm rökighet med knapp söt övervikt.

Avslut: Salmiak och tjärad plank som torkats och mattats ut under solen. Kanske aningen viol. Det är mycket som spelar på tungan, som vid det här laget nästan ger upp i utmattning efter alla upplevelser. Om eftersmaken vore ett instrument blev det nog ett mässingsblås, med högpolerad metallklang. En eller annan härligt skitig pust av maskinrök toppar av mysfaktorn.

Betyg: Longrow Burgundy Wood är ett utmärkt exempel på hur en vinfatslagring kan sammangjuta whisky med tydlig karaktär och bidra med en fördjupad komplexitet. Tidigare hade jag antagligen sagt att vinfatlagringar lämpar sig absolut bäst för whisky av lättare karaktär, med relativt korta perioder i — eller små andelar av — vinfat. Efter att ha provat ett antal lyckade rökiga utgåvor måste jag till slut inse att det fungerar minst lika bra med rökig whisky, även om det är en snäv balansgång som kräver viss fokus av åtnjutaren. Helt tillfreds med upplevelsen känner jag mig alldeles säker på att det även nästa gång jag besöker Longrow Burgundy Wood inte kan bli något annat än 5 av 5 torvmossar — full pott!

Efter viss favorisering av vinfatlagringar nyligen, via Bowmore Feis Ile 2009 och syskonutgåvorna Hazelburn Sauternes Wood och Springbank Claret Wood från Springbank, är jag lite kluven över huruvida jag skall fortsätta trampa på vinfatets smala väg, eller om det kanske är dags för att återgå till sherryfat och kanske framförallt klassisk rökig whisky på bourbonfat. Det är nog bäst att varva lite. Med lanseringen av Glenmorangie Artein runt knuten och ett par undangömda flaskor på lager får jag whisky från vinfat så det räcker året ut.

Longrow Burgundy från väl avvägda vinfat, författat av Martin
Taggat under: campbeltown, longrow, single malt, springbank Inga kommentarer

1Mar/128

Nytt på systembolagets whiskyhylla i mars

Som vanligt när det är dags för nyheter på systembolaget, vill vi passa på att uppmärksamma ett par utvalda utgåvor. Nytt för dagen är dessutom möjligheten att titta i den kompletta listan av nya lanserade maltwhiskies i mars. Vi har dessutom passat på att lägga upp motsvarande listor för februari och januari i efterhand. Avsikten är självfallet att underhålla lanserings-sidorna med uppdateringar månadsvis. Listan hittar du på vår samlingssida för Systembolaget.

Nyheter på hyllorna 1 mars

Den flaska som lockat mig absolut mest denna månad hade jag faktiskt redan planerat att köpa sedan tidigare. Longrow Burgundy Wood fanns tidigare endast i beställningssortimentet, men hamnar nu, likt Hazelburn Sauternes Wood och tidigare Springbank Claret Wood, på hyllorna. Longrow Brurgundy Wood är lagrad 11 år på refill bourbon innan whiskyn förts över till nya bourgognefat för ytterligare 3 års lagring. Efter totalt 14 år på fat har whiskyn tappats på 56,1%. Kostnaden på hyllan är något mindre än tidigare i beställningssortimentet, nämligen 795 kr. Faktum är att jag blev tvungen att genast säkra ett exemplar för vidare utforskning av de spännande fatlagringar som kommer från Springbank i Campbeltown.

Lustigt nog var även den flaska som lockade näst mest på hyllan, en single malt från just Campbeltown. Det står nämligen något så ovanligt som oberoende buteljering av Glen Scotia där. Det är frågan om en utgåva från Part Nan Angelen. Vi har inte haft möjligheten att prova Glen Scotia i någon större utsträckning, men en utgåva från SMWS som vi smakade på Öl- och Whiskymässan 2011 hör till det mer spännande i söt (smutsigt) rökig sotighet som går finna whiskykartan. Nu hör det till saken att SMWS inte alltid lanserar typriktiga fat i sina hemligt numrerade utgåvor, men det vore förstås ändå intressant att utforska detta elusiva destilleri lite djupare om tillfälle bjöds.

För den som missat de virala kampanjerna för den nya utgåvan från Highland Park, går det nu inte längre att undgå spektaklet. På whiskyhyllan står nämligen den största kartongen en 70 cl flaska kan uppbåda. Den som inte vill lyssna till åskguden predikandes på Twitter, kanske ändå bör fundera på huruvida en exklusiv utgåva som Highland Park Thor, ändå inte passar bäst i en snidad träställning, och om det högre priset som därmed tillkommer är värt besväret. Highland Park Thor är en 16-åring på 52,1% alkohol, som kostar dig 1295 kr. Vi får verkligen hoppas att det höga priset faktiskt motiveras av en extraordinär utgåva. Om man tittar historiskt på Highland Parks utgåvor, som Highland Park Earl Magnus och Highland Park Saint Magnus, så vet vi att betyget är högt oavsett pris.

Nyheter i beställningingssortimentet 1 mars

Vi har faktiskt redan tidigare varit i kontakt med en av Svenska Eldvattens tre nya utgåvor från Bunnahabhain. Då recenserade vi Bunnahabhain Peated & Sherry Matured 1997, men trots att den gick ur provningen med mycket gott betyg insåg vi att det antagligen är Bunnahabhain Sherry Matured 1991 som är den verkliga ädelstenen i samlingen, men en fin fatförädling på lagom styv whiskygrund. Till trilogin hör även en rökig whisky lagrad på ett klassiskt bourbonfat, nämligen Bunnahabhain Peated 1997. Vi blir tvungna att återkomma med nya omdömen när vi hunnit prova de övriga två utgåvorna lite noggrannare.

Därmed hoppas vi att du fått chansen att bli inspirerad, eller i vart fall fått ett lite bättre grepp om whiskynyheterna i mars. Som vanligt uppskattas tips på intresanta flaskor vi kan ha missat i förbifarten!

Nytt på systembolagets whiskyhylla i mars, författat av Martin
Taggat under: bunnahabhain, glen scotia, highland park, longrow, springbank 8 Kommentarer

22Feb/127

Udda Bowmore från Islay Whisky Festival

I kväll är det dags för mig och Daniel att ta en liten tur tillbaks till Islay och resan vi gjorde i höstas. Sedan dess har ett par flaskor whisky legat och lockat lite extra i skåpen. Det är förstås frågan om rökig whisky denna gång, även om det följde med ett par spännande fatlagringar från Bruichladdich, helt utan koppling till det rökiga huvudtemat för ön. Framför oss på bordet står en flaska från Bowmore och en konceptwhisky från Bruichladdich - Octomore 4. Den senare glömmer vi bort för en (mycket) liten stund, medan vi undersöker den förstnämnda lite närmre.

När vi anlände i Bowmore, nyfikna på vad destilleri-butiken hade att erbjuda, fick vi inte komma in på gården till destilleriet. Infarten var nämligen redan upptagen och blockerad av en av Islays brandbilar som fått utryckning på ett larm från ett av lagerhusen. Efter en kort promenad i byn var lyckligtvis falsklarmet konstaterat och i butiken en stund senare fastnade jag totalt för en nioårig flaska med spännande grön etikett som vi inte hade sett förut.

Bowmore Feis Ile 2009

Provad av Daniel och Martin 2012-02-22

Bowmore Feis Isle 2009 är en specialutgåva tappad speciellt för Islay Whisky Festival (där Feis Ile är det gaeliska namnet). Det är en begränsad utgåva på totalt 900 flaskor, varav vårt exemplar är flaska nummer 809 i ordningen. Förutom en naturlig trevlig bärnstensfärg ser vi på etiketten att det är frågan om whisky lagrad på en blandning av fat som tidigare huserat sherry, bourbon och vin. Flaskan är tappad på fatstyrka, 57,1% alkohol.

Doft: Först papprigt som wellpapp, sedan syrligt sött av citron, mandarin och apelsin. Det ligger violtabletter i tablettasken, likt Bowmore Dusk. Kanske även en aning bittermandel eller till och med mandelmassa. Det tar ett tag innan röken släpps lös även om den går att ana från start. Det drar försiktigt åt tjärad takpapp. Efter en stund är det fruktiga syrliga toner som dominerar, inslingrade i en liten rökstrimma. Pappret har flugit för vinden.

Smak: Dubbelsidig å det grövsta! Både bred och len av lakritssötma, och med ett vasst syrligt bett. Flera gånger nyper den till i tungan. Tydlig Bowmoreprofil med en släng av beska från halstabletter, men med mycket vidare spektrum i de syrliga sotiga tonerna än vi är vana. Ett litet spännande tips; precis när du svalt ner whiskyn, prova att trycka tungan platt mot gommen. Vi klarar omkring 5 sekunder innan det blir mer obehag än spänning. Det finns en syrlighet som är så djup att den bitvis kan vara svår att reda ut till fullo, mer av sot och aska än ren rök. Det hela toppas av en hemligt invävd lakritsanknytning i varje moment.

Avslut: Viol och lakrits rullar sakta ut, eller vägrar alternativt att försvinna helt. Det finns fortfarande en hel del syrlighet, men kanske framför allt en viss beska av pomerans med sirapsliknande söta bitoner.

Betyg: Det pratas sällan om tanniner i whiskysammanhang, men i fallet Bowmore Feis Ile 2009, måste de lyftas fram som bidragande faktor. Det är helt enkelt så att lagringstiden på vinfat samspelar på ett spännande, men förvånande okonventionellt vis med Bowmores smakprofil. Jämför vi i njutningsgrad med det bästa från destilleriet får vi tung konkurrens från Bowmore Laimrig och Bowmore Tempest. Jämförelsen är dock inte rättvis, då Bowmore Feis Ile 2009 är en utmanande vild mustang medan de andra två snarare är vältränade tävlingsexemplar med stamtavla. Det blir 4,5 av potentiella 5 torvmossar. Fyran kommer från Daniel och femman från Martin, men i sanningens namn är det en hög fyra och en låg femma, mycket rättvist...

Vi provar alltid whisky på samma styrka som den tappats i flaska i våra recensioner. För det mesta föredrar vi dessutom den styrkan. Bowmore Feis Ile 2009 hör dock till undantagen som skulle kunna må bra av en aning vatten. Det otroligt aggressiva och intryckstäta anfallet vänder då av och whiskyn vill genast vara lite mer till lags. Det är som att man helt plötsligt stryker besten medhårs, medan det tidigare varit svårt att uppfatta vad det ens innebar i den rufsiga pälsen, och tillbaks får man ett stort spinnande välljud till tack. Då är bara en fråga om vad du helst vill ha!

Udda Bowmore från Islay Whisky Festival, författat av Martin
Taggat under: bowmore, cask strength, feis isle, islay, single malt 7 Kommentarer

Äldre poster »