peat.se
21Okt/122

Femtonårig whisky från ett fat Balvenie

För mig är det nästan ett måste att spana in det lokala whiskyutbudet när jag är utomlands. Under semestern, i Helsingør på väg hem från en utflykt till Danmark efter besöket på Spirit of Hven, passade jag på att kika i vinbutikerna längs promenadgatan. För en strosande turist utan lokalkännedom fanns endast en butik med vettigt utbud av maltwhisky och tyvärr hittade jag dit först efter ett besök i en butik där en flaska från Balvenie stack ut för mig. Om jag gick samma promenad igen blev det nog den andra butiken istället, som inte fokuserar på att sälja flakvis öl och billigt vin i lådor. Dessutom fanns motsvarande flaska att få tag i där också, om än i betydligt större konkurrens av intressanta alternativ.

Anledningen att jag denna gång fastnade för en Balvenie Single Barrel, förutom mina fem minuter tillgodo innan stängningsdags på en lördag, är att jag ofta blir stående och funderar över det lilla destilleriets trevliga reseutgåvor som kommer på 70 cl, ett sant tecken på kvalitet bland literflaskor i bulk. Det var dock ett tag sedan jag faktiskt slog till, då över en Balvenie Golden Cask, ljuvligt romlagrad elegant whisky från Speyside.

Balvenie Single Barrel

Balvenie Single Barrel

Balvenie Single Barrel 15

Provad av Martin 2012-10-21

Balvenie Single Barrel släpps i batcher om 350 flaskor per fat. Alla fat skiljer sig, men väljs noggrant ut att för passa en konsistent profil. Whiskyn är buteljerad spädd till 47,8% alkohol, just denna flaska i april 2009 efter att ha legat på fat 718 sedan destillering i februari 1994. Flaskan är numrerad för hand till #19 i ordningen. Det kan kanske vara värt att nämna att det tidigare funnits en något alkoholstarkare variant på 50,4% abv.

Doft: Tydligt av äpple, härligt friska toner av gröna äpplen. Försiktigare av ljusa citrustoner någonstans i skärningen mellan lime och citron. De friska tonerna döljer först vaniljen väl. När vaniljen är funnen försvinner den inte ur doftbilden, men upplevs snarast kemisk som vannillin, pådriven av de estrar som tidigare trumfande med fruktnamn. Så småningom lindas intrycken in i en honungslen sötma.

Smak: Strävt av fat och en sirapsliknande apelsinton med mer än en hint av halstablett för fiskarens vänner. Något påminner om jul, nötigt och kryddigt med nejlikor i apelsin.

Avslut: Starkt av ek i form av vitpeppar och pommerans. Söta undertoner av torkad frukt kommer endast fram med nöd och näppe. Det finns en tyngd i fatupplevelsen som först förvånar, men sedan ger med sig och breder ut sig jämnt och fint, som doften av virvlande furuspån i ett snickeri.

Betyg: Balvenie Single Barrel är en trevligt frisk whisky, med kvalitet i doftregistret. Tyvärr blir det något av ett platt fall från gudomligt balans i doften till betyngande övervikt av fat och beska i smak och avslut. Detta för ett destilleri som i övrigt är känt för elegans och lättvikt. Betyget landar på 3 av 5 torvmossar. Kanske väl i underkant för den pärla som Balvenie Single Barrel trots allt är, men väl placerat i skalan i relation till de andra utgåvorna vi provat från destilleriet.

Jag inbillar mig att just min flaska passar bäst till julbordet. I smak och avslut finns det mycket som harmoniserar med julmat och traditionell julkryddning. Att utgåvan därtill har en fantastisk doftbild i den friska ligan är förstås inget negativt i det sammanhanget, för att bryta av en aning. Efter den slutsatsen funderar jag på hur mycket utgåvan faktiskt varierar mellan olika buteljeringar. Har du kanske en flaska från ett annat fat, med en helt annan upplevelse?

Stöd Living Dead Brewery:


6Okt/1014

Fler höjdpunkter från Stockholm Beer & Whisky

Som tidigare inlägg vittnat om så var det en mycket givande men samtidigt rätt så blöt afton på Stockholms Öl- och Whiskymässa på Factory i Nacka Strand. Bland de över 30 sorters whisky vi gemensamt hann prova oss igenom stack några ut mer än andra.

Balvenie Peated Cask 17

Balvenie Peated Cask 17

Balvenie Peated Cask 17yo

Jag läste om kontroversen (visserligen en storm i ett vattenglas) gällande Balvenies tidigare försök att göra rökig whisky: Balvenie Islay Cask. Då köpte man in använda tunnor från ett Islay-destilleri för att efterlagra sin egen whisky på. Det ledde till en diskussion huruvida Balvenie fick kalla denna whisky för single malt, eftersom den så uppenbart dragit åt sig smaker och dofter från en annan single malt. Den här gången gör dock Balvenie inte samma rookie mistake utan använder tunnor där de lagrat en hittills okänd, tungt torvrökt (40 ppm) men egendestillerad single malt från 2001. I Balvenie Peated Cask har man slutligen blandat denna 17-åriga Balvenie som efterlagrats från år 10 på sagda fat med en annan 17-årig Balvenie som efterlagrats på deras New Wood som är en helt nysnickrad tunna av amerikansk ek.

Smakmässigt rör det sig om en ganska typisk Balvenie, men med inslag av smak- och doftämnen som annars hittas i betydligt yngre och rökigare whisky. Inslagen av de unga, uppkäftiga intrycken hålls dock väl i schack av den stabila Speyside-whiskyns grundkvaliteter som bland annat inkluderar en lätt fruktighet och elegant rundhet.

Highland Park Earl Magnus

Highland Park Earl Magnus, med en skymt av Highland Park Saint Magnus till höger i bild

Highland Park Saint Magnus

Highland Parks hyfsat nya utgåva Saint Magnus ingår i deras serie som kallas Earl Magnus Editions. I serien ingår sedan tidigare utgåvan Highland Park Earl Magnus och kommer under 2011 kompletteras med Highland Park Earl Haakon. Gemensamt för flaskorna i Earl Magnus-serien är att de är en hyllning både till Highland Parks grundare Magnus Eunson och till Orkney-öarnas mytomspunne förste earl, Earl Magnus Erlendsson. Dessutom hedrar de Orkney-öarnas nordiska arv överlag. För att ytterligare bre på hyllningskören till det historiska så har flaskorna designats med en Highland Park-flaska anno 1870 som förebild, komplett med originalflaskans skavanker och tillkortakommanden.

För att återkoppla till Saint Magnus-utgåvan vi smakade på så kan vi påpeka att det är en 12-årig cask strength på 55% ABV, förpackad i ovan nämnda, oerhört sexiga retroflaska. Min spontana kommentar efter en smutt var att den var som den vanliga Highland Park 12 fast "on drugs". Där standardutgåvan är försiktig stormar Saint Magnus fram med bredsvärdet i högsta hugg. Det är fortfarande gott om ljunghonung och precis lagom mycket rök för att balansera upp det söta, men här finns också fudge, torkad frukt och kanel. Den starkare alkoholhalten gör faktiskt denna Highland Park en tjänst, ungefär vad en spark i baken gör för den obeslutsamme. Alkoholen blir aldrig dominerande utan backar upp övriga smakintryck på ett osjälviskt vis.

Brewdog End of History

Det skotska bryggeriet Brewdog Brewery grundades så sent som 2006 men finns redan representerade av ett flertal varianter på Systembolagets hyllor, däribland ljusa alen Trashy Blonde ("You know you shouldn't") och India pale alen Punk IPA. Idag är man Skottlands största oberoende bryggeri med en årlig produktion av uppemot 1,5 miljoner flaskor.

Brewdog End of History

En oerhört nöjd Daniel med en flaska Brewdog End of History i händerna

Sent 2009 skapar man på Brewdog en öl vid namn Tactical Nuclear Penguin med en alkoholhalt på 32%. Man lanserar det som det starkaste öl som någonsin gjorts. Tyska bryggeriet Schorschbräu kontrar med en öl på 40%. Brewdog ilsknar till och lanserar nya modellen Sink the Bismarck (41% alkohol) som en direkt känga till det tyska bryggeriet. Schorschbräu kontrar återigen med en Schorschbock på 43%. Brewdog beslutar sig i juli 2010 för att utdela ett slag så hårt att det tyska bryggeriet inte kan annat än att erkänna sig besegrade: in kliver End of History på smiskande 55%!

Exklusivt förpackade inuti uppstoppade djur är varje flaska av detta öl inte bara ett bryggmästerligt underverk, det är även ett taxidermiskt konstverk. Hur skrämmer man upp en stackars öl till en nivå av 55% alkohol egentligen? Svaret är frysdestillering: brygg ett starkt öl. Frys ner det. Lyft ur isen. Återupprepa till önskad styrka. Hur smakar det då? Ingen aning! Den stackars ekorren hade gått med magen tom sedan torsdagens kväll och vi anlände på lördagen. Vi smakade däremot både Brewdog Paradox (Arran-varianten) och Brewdog Nanny State (klassas som alkoholfri med sina 1,1%), men End of History var ett förlorat fall. Brewdog gör god öl men End of History var nog mest ett roligt experiment och en styrkemarkering.

12Aug/100

Balvenie Golden Cask 14, lagrad på karibiska romfat

The Balvenie Golden Cask (14 yo) är en whiskyutgåva som endast säljs som taxfree. Kanske en sanning med modifikation eftersom jag lyckades köpa en flaska på Warszawa flygplats och betalade skatt på plats enligt den europeiska skattemodellen för alkohol.

Idag sitter jag och Daniel med en rad flaskor framför oss. Det är mest Laphroaig, med anledning av släppet av Laphroaig Càirdeas, men Balvenie Golden Cask står på bordet och får inleda kvällen i egenskap av (gissningsvis) mycket mildare whisky.

Balvenie Golden Cask

Balvenie Golden Cask

Balvenie Golden Cask 14

Provad av Daniel och Martin 2010-08-12

Balvenie Golden Cask är buteljerad icke kylfiltrerat med alkoholhalten 47,5%.

Doft: Först sött av apelsin, sedan rabarber, vanilj. Sötman går över i råsocker, tungt och mörkt.

Smak: En väldigt kort stund sockersöt längs fram på tungan, lent behaglig och mysig. Sedan genast kryddig och nålsvass längre bak i munhålan, mer som en klassisk ekfatslagring.

Avslut: Tydlig beska inlindad i en svag sötma, något av valnöt. Oväntat!

Betyg: Vi hade nog båda väntat oss en sötare cask finish i denna whisky lagrad på romfat, inte för att detta skulle ha varit bättre. Balvenie Golden Cask har en tydlig dubbelnatur, som för oss är lika spännande som oväntad. Även om våra åsikter går isär något om denna whisky så kan vi enas om betyget 4 av 5 torvmossar, svagt av Daniel och starkt av Martin. Betyget alltså!

Eftersom flaskan endast säljs i taxfree-butiker så får vi rekommendera att hålla utkik efter den. Om du inte har planerat något besök utomlands kan du istället prova Balvenie DoubleWood, lagrad på sherryfat. Det kommer säkert många fler romfatlagringar i hyllorna med åren, men idag är urvalet relativt litet. Balvenie Golden Cask är väl värd att prova!

25Jul/100

Balvenie Doublewood 12 är en försiktig sherry cask finish

I taxfreeshopen på flygplatsen i Warszawa stod jag och valde mellan Balvenie Doublewood och Balvenie Golden Cask, båda på 70 cl. Den tidigare efterlagrad på sherryfat och den senare på fat av karibisk rom. Jag tyckte att rom lät mer spännande (eftersom jag ännu aldrig provat det) och dessutom lät den andra bekant från hyllorna på Systembolaget. Helt rätt visade det sig. För när jag besökte fästmöns föräldrar stod en flaska Doublewood och väntade; en gåva från deras bekanta som tack för hjälpen tydligen. Mycket bra initiativ!

Balvenie DoubleWood 12

Balvenie DoubleWood 12

Balvanie Doublewood 12

Provad av Martin 2010-07-25

Balvenie Doublewood är en sherry cask finish som efter del av lagringstiden i (gissningsvis flera lagringar gamla) whiskyfat flyttats till förstagångs Oloroso sherryfat, till skillnad från exempelvis Glenfarclas där whiskyn blandas av olika typer av fat i efterhand. Flaskan säljs med whisky spädd till en alkoholhalt av 40%, med största säkerhet kylfiltrerad.

Doft: Här finns honung, vanilj och efter en kort smak även citrustoner av apelsin. Mycket mjukt och välmejslat intryck.

Smak: Mjuk och len med en försiktig sötma som varken tar över eller gömmer sig bakom fatet.

Avslut: Svagt kryddig, kanske en aning nötton. Försvinner runt och småsött med en trevlig värme.

Betyg: Det här är något att rekommendera även för ovana whiskydrickare, speciellt om de inte uppskattar rökig whisky. Whiskyn ger ett försiktigt men välbalanserat intryck och får betyget 4 av 5 torvmossar.

Som en parentes kan nämnas att Balvenie Doublewood klarat sig till bioduken via en utbringad skål av Ian Holm i sin roll som forskare på en avlägsen forskningsstation i filmen The Day After Tomorrow.

25Jul/100

Köp whisky utomlands, inom EU

Jag är precis hemkommen från en veckas semester i norra Polen. Eftersom jag gärna sprider mitt whiskyintresse till vänner och bekanta så tyckte jag att det var dags att lära min morbror (som är sjökapten) att dricka rökig whisky. Vid sightseeing i Tricity (Gdynia-Sopot-Gdánsk) höll jag därför extra utkik efter vin- och whiskybutiker. Det visade sig ganska snart att butikskedjan Festus verkar ha störst utbud av skotsk single malt. Där fanns bland annat Laphroiag 10 och 18, tre flaskor Glenfarclas (10, 15 och 25) samt ett par riktigt dyra flaskor Old Pulteney. En Laphroiag 10 fick stoltsera som inkörsport till rökig whisky för min morbror sjökaptenen. Efter en kort introduktion om whisky och whiskytillverkning verkar han uppskatta single malt tillräckligt nog att sprida intresset vidare bland vänner. Speciellt intresserad blev han av hur whiskyn ändrar karaktär vid stegvis försiktig tillsats av vatten (med hjälp av ett sugrör som pipett).

Eftersom jag hoppats att det skulle gå att göra whiskyfynd även i ett relativt litet whiskyland som Polen gav jag förstås inte upp jakten vid en flaska Laphroaig. Vid besök i en galleria (och ytterligare en Festus-butik) frågade jag på knackig polska blandat med engelska om det fanns någon butik specialiserad på whisky i närheten och fick ett kanontips; centralt i Sopot skulle det finnas en whiskyshop! Sista dagen i Tricity-området passade jag med fästmön på att göra ett besök på adressen, med höga förväntningar på intressant sortiment. Väl framme visade det sig att butiken bara hade viner; inte en enda flaska single malt eller eller annan whisky. Något besviken frågade jag alltså butiksbiträdet om han kände till någon annan butik som stämde in på beskrivningen och jag fick en ny adress till en butik som han visste skulle ha whisky. Med pressat tidsschema gick vi alltså vidare och kom fram till - ännu en Festus! Vi gick och åt glass istället. Eter lite snabbt mobilsurfande bestämde jag mig för att gå tillbaks och köpa en flaska Glenfarclas 10, eftersom den inte finns att beställa via Systembolaget. Priset 199 PLN blir ungefär 462 SEK; varken dyrt eller billigt för en flaska single malt. Istället blev flaskan oerhört dyr i tålamod och uthärdighet för min fästmö och därför är mitt råd: köp spriten på flygplatsen istället!

Om du är intresserad av att köpa whisky på flygplatsen gäller sedan år 2004 nya regler för införsel av alkohol. I EU-länder finns det inte längre taxfree och man får istället betala punktskatt för alkohol enligt ursprungsprincipen (i det land alkoholen inhandlas). Det finns heller ingen övre gräns för hur mycket alkohol man får föra in i landet, men som riktlinje för personligt bruk finns en gräns på 10 liter per person, långt över vad du kan tänkas få ta med dig som handbagage på flygplanet hem. För länder utanför EU gäller fortfarande 1 liter som gräns, som skall skattas i Sverige, men utöver detta kan man även föra med sig 1 liter taxfree. Detta är antagligen anledningen till att whisky såld som taxfree oftare är buteljerade på 1 liter och skattad whisky oftare är buteljerad på 70 cl. Själv är jag mer intresserad av spännande whisky än whisky i mängder. Därför föredrar jag skattad whisky som enligt min minimalt empiriska undersökning är mer intressant, kanske för att destillerierna provar nytt sortiment och spännande fatförädlingar på flygresenärer innan det går ut till allmänheten.

För att undvika besvikelse bör du kontrollera att din hemreseflygplats (inom EU) säljer lokalt skattad whisky, annars får du inte köpa hem till Sverige. För mig slutade resan med en lokalt inhandlad flaska Glenfarclas 10 och en flaska Balvenie Golden Cask 14 (efterlagrad på Karibiska romfat) köpt skattad i taxfree-shopen i Warszawa. Smakutlåtande följer när vi samlat styrkan efter semestern!