peat.se
24Feb/150

Sista Asen har anlänt Orkney

Bildligt tilltalande element har blivit allt viktigare för att locka kunder till whisky, eller för den delen alkoholhaltiga drycker generellt sett. Det verkar inte längre räcka med Anrika 12 eller Anrikare 16 för att hålla intresset levande. Kanske har det de senaste åren funnits en tendens bland whiskykonsumenter att vara mindre trogna sina varumärken, en större strävan efter att få prova nytt, som måste dövas med något greppbart. Och en generation uppväxt i alternativa verkligheter får nu sitt lystmäte när de granskar hyllorna. Kanske hittar vi också intressant whisky därunder.

Highland Park Odin

Highland Park Odin

Highland Park Odin

Provad av Martin 2015-02-24

Highland Park Odin är den sista utgåvan i serien Valhalla Collection, efter Thor, Loki och Freya. Whiskyn är buteljerad vid 55,8% alkohol efter 16 år på fat. Det tangerar den äldsta utgåvan i serien och levererar den hittills alkoholstarkaste Asen i serien. Totalt 1200 flaskor anländer Sverige i mars.

Doft: Fruktig och fet av övermogna druvor och russin. Ljunghonung, som ofta omslingrar Highland Park. Det finns ett blommigare spår också, fett och smörigt av tulpan. Skållade mandlar. Efter en stund betydligt torrare med torkade aprikoser.

Smak: Söt maltig munkänsla glider över i en blommigare sötma. Den försiktiga torvigheten ger en sträv känsla av nötmix med russin, i väntan på att brasan skall ge grillglöd en sommarkväll.

Avslut: Trevlig nötig mandel och valnöt. Väl avrundad ek.

Betyg: Odin har smått fantastisk styrka i doften, med väl dold torvighet. Utgåvan sticker inte ut och spretar, utan samlar upplevelsen jämnt och fint. Tur är väl det efter sexton år på fat! Utgåvan imponerar med tydlighet, något som enligt erfarenhet inte är huvudspåret hos destilleriet. Det blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar betygsmässigt, med aspiration till toppbetyget.

När jag tänker efter finns det förstås många fler anledningar till behovet att utmärka sig bildligt bland andra varumärken. När Öl- & Whiskymässor plottrar kartan full med städer, kan en snygg logotyp eller en välansad produktbild vara allt som krävs för att locka ögonen till rätt monter. Detsamma gäller förstås i sociala medier, där nyheter sprids innan de har inträffat.

Jag är för övrigt nöjd med att min egen hemort snart skall få sin första Öl- & Whiskymässa. Kanske ses vi på Uppsala Beer & Whisky?

Stöd Living Dead Brewery:


11Sep/140

Tillbaks till ursprunget med fler sherryfat

Innan amerikanska tunnbindarfacket drev igenom det regelverk som skulle skapa ett överflöd av ex-bourbonfat, när sherryproduktionen var på topp, var det sherryfat som var det givna alternativet (till färska fat) för den sparsamma skotten. Nu är sherryfat högt eftertraktade för slutlagring av alkohol, speciellt whisky. Följande prisvärda utgåva kommer till Sverige i oktober.

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Provad av Martin 2014-09-11

Highland Park Dark Origins är en utgåva med hög andel sherryfat, dubbelt så hög andel jämfört med tolvåringen från samma destilleri. I urvalet hittas 60% europeiska sherryfat, 20% amerikanska sherryfat och gissningsvis återstoden återfyllda bourbonfat. Whiskyn är tappad utan kylfiltrering och spädd till 46,8% alkohol. Helt utan sockerkulör är utgåvan naturligt honungsfärgad.

Doft: Först kardemumma-kokade päron innan en sträv rökstrimma slår hål på sötman. Enbär och enris. Sedan åter sötma, denna gång försiktigare med nyponsoppa och mandelbiskvier. Tallkåda. Det finns något av blomster här också, ljung och en dragning åt pelargon. Ren nektar och först nu inser jag att det också finns plats för ett skitigt maskinrum i glaset.

Smak: Fantastiskt lugn och stabil på tungan. Nyplockade nypon snarare än soppa. En bred sotighet ger associationer till stenugnsbakat, väl gräddat knäckebröd. Mörk sirap och rågbröd.

Avslut: Tydlig pepprighet av vitpeppar och sträv ek. En viss syra tar upp matchen mot den tidigare sötman och ebbar ut i mandelspån.

Betyg: Dark Origins bidrar med fräscha peppriga sherryfat till en ny dimension av Highland Park. Utgåvan känns både yngre och något råare än det åldersangivna kärnutbudet, något som inte förtar upplevelsen. Det ger istället en skarpare egg till de sträva element som försöker karva sig ut ur den runda sötman. En spännande utgåva som denna förtjänar absolut inte mindre än 4 av 5 torvmossar, väl godkänt.

Om man verkligen går tillbaks till ursprunget så spelade nog inte tidigare innehåll speciellt stor roll i frågan om val av fat. Detta eftersom fatet främst var ett transportkärl. Att olika typer av fat sedan visade sig ha en tongivande inverkan på mindre ädla destillat är förstås en av de historiska vändningar som bidragit till att det idag finns ett utbrett whiskyintresse runt om i världen. En annan vändning lär ha varit vinlusen, som i ett svep slog undan fötterna för cognac och beredde väg för whisky som dominerande ädelsprit på den europeiska marknaden.

31Maj/120

Exklusiv medlemsutgåva från Isle of Jura

Helt nyligen tog min favorit-mys-whisky Jura Boutique Barrels Heavy Peat slut. Eftersom hyllan innehåller ett antal spännande utgåvor är det relativt sällan jag känner att jag behöver köpa en ny flaska för att ersätta en gammal. Denna gång blir jag nog tvungen att beställa ett nytt exemplar eller en snarlik utgåva från Isle of Jura för att fylla upp den väldigt tomma platsen i skåpet. Då passar det bra att vi tänkt analysera en specialutgåva i samma serie. För tillfället är Jura Boutique Barrels Grand Crus Classé endast tillgänglig för medlemmar i The Diurachs - Isle of Juras supporterklubb, men vi hoppas förstås på en bredare lansering som kan inkludera Sverige så småningom.

Jura Grand Crus Classé 1995

Jura Grand Crus Classé 1995

Jura Boutique Barrels 1995 Grand Crus Classé

Provad av Daniel och Martin 2012-05-26

Namnet hintar om att Juran är lagrad på vinfat enligt klassificeringen för antingen Bordaux eller Sauternes. Jura Grand Crus Classé är buteljerad vid 57% utan kylfiltrering och söckerkulör. Ibland omnämns utgåvan även Grand Cruz Classé, stavat med ett Z.

Doft: Mysigt mullrig, försiktig rök kläs i ett syrligt marsipanskikt. Den breda fronten innehåller nypon, xylitol och apelsin. Det hänger ett oljigt citrus-stråk av limeskal över de andra doftintrycken. Om doften vore en frukt var det nog en aprikos, söt och fluffig. Jasminris! På lite avstånd, fudge.

Smak: Torr munkänslan inleder en fatpräglad upplevelse. En liten rökstrimma, sedan söt nötighet av mandel och paranöt. Efter en lång stund på tungan hittar vi svart lakrits. Det finns aprikos även här, tung av röknära brända upplevelser.

Avslut: Återigen strävt, denna gång av bittermandel. Det finns ett syrligare spår med aningen beska också, som äpple och pomerans. En vinuositet dröjer sig kvar med lika delar söta som syrliga intryck.

Betyg: Jura Grand Crus Classé imponerar direkt doftmässigt, men kräver eventuellt ett par vändor i munnen för att trimma in smaklökarna. Utgåvan är utmanande på många nivåer. Vi hittar flera smakreferenser genom uteslutningsmetoden. Ingenting är direkt eller rakt, istället mullrar och sprudlar det ordentligt. Vi låter oss ledas i band av ytterligare en topppresterande vinfatlagring, därmed följer betyget du kanske redan anat, 5 av 5 torvmossar.

Även om Jura Boutique Barrels Grand Crus Classé levererar väl inser jag att det inte går att utse efterträdare till Heavy Peat riktigt ännu. Vi är nämligen inte klara med Isle of Jura, det finns minst två till utgåvor som borde provas - Boutique Barrels Sherry Cask och Boutique Barrels Bourbon Cask. Det kan dessutom lika väl sluta med att jag ser till att köpa ett nytt exemplar av Boutique Barrels Heavy Peat i vilket fall!

22Apr/113

Talisker är en klassisk öwhisky

Tioåriga Talisker från Isle of Skye ingår i Diageos serie Classic Malts i gott sällskap av Glenkinchie (Lowland), Dalwhinnie (Highland), Cragganmore (Speyside), Oban (West Highland) och Lagavulin (Islay). Man kan dock inte dra sig från att fundera på om begreppet Classic Malts egentligen inte bara är ett smart marknadsföringsdrag. Onekligen är det ju så att många andra, kanske mer klassiska, destillerier ägs av andra företag än Diageo. Skulle de plocka med en sådan whisky i detta sällskap? Ett mer träffsäkert namn hade varit Classic Diageo Malts.

Nu ska vi dock bortse från detta och ta oss an denna faktiska klassiker. Taliskerdestilleriet producerar maltwhisky i ensam majestät på den skotska ön Isle of Skye. Den tioåring vi här recenserar har syskon i andra åldrar, bl a 18 och 30.

Talisker 10

Talisker 10

Talisker 10

Provad av Daniel och Martin 2011-04-21

Talisker 10 är tappad på flaska på beskedliga 45,8%. Malten är rökt till nånstans mellan 18 och 22 ppm fenoler, antagligen landar dock en betydligt mindre mängd fenoler än så i slutprodukten. Inget på butelj eller kartong antyder att den inte är kylfiltrerad, så vi måste utgå från att den är det. Dessutom är den färgad med sockerkulör, vilket är lite synd, då vi har en förkärlek för naturlig och hantverksmässig whisky.

Vad skulle väga tyngst om valet stod mellan en bärnstenstonad men sockerkulörfärgad och massproducerad whisky, och en blek men fullt naturlig och småskaligt producerad whisky? Det är kanske en svårare fråga att svara på än vad vi vill ge sken av, för färgen spelar trots allt in i upplevelsen och hjälper hjärnan på vägen när den ska avgöra vad det smakar. Färg känns alltså mer premium än avsaknaden av densamma. En intressant jämförelse är att en av de första Ardbeg 10 som stod i vår ägo när de nya batcherna började nå marknaden runt 2008 var i stort sett helt färglös. Flädersaft hade utklassat Ardbegen alla dagar i veckan i kategorin Mest färgsprakande, men inte fan var det en sämre whisky för det! Den imponerade oerhört och har inte lidit av avsaknaden av färgämnen.

Doft: Salt, jod, tång, rök, ja, ni förstår vart det barkar hän. En kustnära öwhisky med stor sjötomt och gemytlig grillplats. En svag strimma av citron tar sig till ytan om än tillfälligt. Tjärad fiskebåt med tomma lastutrymmen.

Smak: Med en mjuk och försiktig öppning inleds en otroligt trevlig smakresa som i anhalt två levererar ett lastbilsflak av konsumentanpassad torvrök. Det är en ordentlig laddning, men samtidigt är den kontrollerad på ett mycket förnämt vis. Kolanappar bubblar upp som en sällsynt men uppskattad kvartalsbonus. Emellanåt tar vinden med sig kustkänslan österut och man vaknar upp i en kall och fuktig jordkällare, för att sekunden senare stå på en klippa på det skotska kustlandet igen. När vi späder ut den med en massa vatten, kanske 50 / 50, framhävs en mustig sötma där röken får en spännande biroll.

Avslut: Ett syrligt men ganska kort avslut avrundar upplevelsen.

Betyg: Talisker 10 blir ändå något svårforcerad när det kommer till slutanalysen. Det är en potent brukswhisky som tveklöst går hem på den svenska marknaden i och med sitt rökiga avtryck. Om man verkligen vill se vad Taliskerdestilleriet har att ge bör man nog ändå gå upp i ålder (och pris). Den 10-åriga Taliskern är till syvende och sist ändå väldigt prisvärd med en krona kort till fyrahundra riksdaler. Vi ger tioåriga Talisker 4 av 5 torvmossar.

13Dec/102

Vidskepligt med Jura Superstition

I fredags satt vi kvar sent på jobbet tillsammans med vår kollega Andreas och migrerade en databas från stenåldern. Vi hade bunkrat upp med pizza, chips, ostbågar, läsk, premium-öl och en Jura Superstition.

Jura Superstition har en egen bruksanvisning online. På Isle of Juras hemsida kan man läsa att det mytomspunna Ankh-korset från Egypten skall bringa tur och lycka. I alla fall så länge whiskyn hälls på korrekt sätt - med Ankh riktad mot mitten av handflatan...

Isle of Jura Superstition

Provad av Daniel och Martin 2010-12-10

Isle of Jura Superstition finns bara på det mindre formatet, 35 cl, på Systembolaget. Anledningen kan vi bara spekulera i, men eventuellt är det för att uppmuntra provning av exklusiv whisky snarare än storkonsumtion av billig sprit. Jura Superstition är buteljerad spädd till 43% alkohol och följdaktligen kylfiltrerad.

Isle of Jura Superstition

Isle of Jura Superstition

Doft: Först torrt halmig och något surt, sedan sötsur sås med ett litet rökstick. Kanske en hint av nypon som går hitta i de flesta Jura. Ljunghonung.

Smak: Rund och mjuk med en lätt rökton. Det finns citrustoner väl integrerade i det runda smakintrycket. Lätt att ta till sig, inget att grubbla över direkt.

Avslut: Återigen sötsurt. Snudd på toner av sherryfat?

Betyg: Den här rökiga whiskyn påminner mycket om andra vi har provad från Isle of Jura. Som en trevligt välslipad dram glider den dock omärkt under radarn för extraordinär whisky. Jura Superstition förtjänar 3 av 5 möjliga torvmossar. Om du uppskattar andra whiskies från Isle of Jura kommer du antagligen att uppskatta Superstition, även om vi kanske tycker att det är den minst exceptionella rökiga whiskyn från destilleriet.

Det blev en lite kortare genomgång eftersom vi hade databasen att klura på istället. Då passade det ganska bra att whiskyn inte krävde så mycket uppmärksamhet. Det kan förstås vara så att den förtjänar en ny provning för ett riktigt rättvist betyg...

9Dec/105

Rökig whisky från Isle of Jura

Det finns nu tre olika varianter av Juras serie singel casks i Systembolagets sortiment. Samtliga går under namnet Boutique Barrels varav två ligger i beställningssortimentet. Vi bestämde oss för att det var lämpligt att prova den som kom in i det tillfälliga sortimentet på ett fler tal bolagsbutiker runt om i landet helt nyligen. Lämpligt nog är det frågan om en ordentligt rökig whisky från Jura, precis som vi vill ha det!

Jura Boutique Barrels Heavy Peat 1999

Jura Boutique Barrels Heavy Peat 1999

Isle of Jura Boutique Barrels Heavy Peat 1999

Provad av Daniel och Martin 2010-12-09

Flaskan som står framför oss har en tydligt deklarerande etikett. Det uppskattar vi! Det är frågan om en single cask i cask strength (närmare bestämt 55% alkohol). Whiskyn är lagrad på ett fat som tidigare huserat Kentucky Bourbon. Vi antar att den hemliga koden XU betecknar vilket destilleri faten kommer från ursprungligen och Jim Beam känns som ett tips med låga odds. Jura Heavy Peat är den hittills rökigaste whisky vi provat från Jura med hela 30 ppm fenoler.

Doft: Tydligt mullrigt av Port Ellen-malten och kola - fudge - toffee! En något sur eller syrlig träig biton håller sig undan från rökplymen. Med en sådan här start förväntar vi oss syrliga undertoner till en ordentlig röksmak. Försiktigt parfymig som av rosblad. Påminner oerhört om Bowmore Tempest, Bunnahabhain Toiteach och delvis om Big Peat i doftbilden.

Smak: Ordentligt rökigt sedan en smakexplosion. Sötma och eventuellt lätta lakritsassosiationer. Tungt fenoliskt på det torra viset, som av lövbrand en torr sommardag. Ändå grovt sotigt som av torr ved. En eldig och knivskarp känsla ristar i gommen. (Kittlar dödsskönt i kistan!) Det finns en svårdefinerad bränd ton som från en stekpanna på för hög värme, kanske av brända sockerämnen.

Avslut: Typiskt sötrökig, men med grov och sträv sotighet som om ingen rensat skorstenen på ett tag. Angenäm honungssötma breder ut sig när röken inte längre trycker på.

Betyg: Till skillnad från Nikka Yoichi som vi provade tidigare idag är den här whiskyn inte återhållsam eller kontrollerad på något vis. Det är en ordentlig käftsmäll och lite därtill. Den visar att den vågar och klarar sig absolut bäst utan spädning, så att den får visa sitt grovkorniga lynne. Det är ingen tvekan om att det här är en riktig upplevelse. Även om den påminner mycket om andra rökiga whiskies vi provat så har den en egen speciell karaktär. Vi kan inte riktigt komma överens om kvaliten. Martin lutar åt full poäng och men Daniel är inte fullständigt frälst. Därför får vi kompromissa och lägga betyget 4.5 av 5 möjliga torvmossar, bästa betyget för en Isle of Jura hittills!

Det är ingen tvekan om att den här whiskyn har karaktär. Eventuellt påminner den lite om Ardbeg Supernova. Om du inte provat Ardbegs best bland rökiga whiskies är det här definitivt något att prova i väntan på nytt släpp av Supernova...

5Nov/100

Highland Park 25 – afterwork deluxe

En septemberdag 2010 går jag av naturliga orsaker på muggen. Under besöket ringer det åtskilliga gånger på mobilen som jag konsekvent vägrar svara på. Väl tillbaka på min plats har jag 5 missade samtal på min kontorstelefon. Martin har jagats av Kundservice. Vadan all denna uppståndelse? Har nåt affärskritiskt system gått sönder å det grövsta och behöver akut tillsyn? Nej, chefen står i taxfreeshoppen på Larnaca flygplats på Cypern och undrar vilken flaska whisky han ska investera i. Efter de presenterade alternativen fastnar vi vid Highland Park, en flaska med 25 år på halsen. Nu, flera veckor senare, får vi smaka skörden av vår värdefulla insats.

Highland Park 25

Highland Park 25

Highland Park 25

Provad av Daniel och Martin 2010-11-05

Highland Park 25 är buteljerad på 48,1% ABV utan kyl-filtrering. Insidan av den yttre förpackningen, nån slags kartong-låd-hybrid med tygbeklädd cellplastvaddering, skryter med att whiskyn lagrats på sherryfat från Spanien, hela tio gånger dyrare än bourbonfat från staterna.

Doft: Fuktiga russin. Vanilj och honung, den klassiska ljunghonung-referensen som gärna nämns i samma andetag som Highland Park. Något parfymigt blommigt finns här. Samtliga dofter döljer på ett effektivt och imponerande vis alkoholstyrkan.

Smak: Initialt sträv. En Fisherman's Friend-touch á la Bowmore, men med betydligt nötigare fatkaraktär, spatserar fram över tungan. Den blommiga doften kristalliseras i en smak av rosolja som bidrar till halstablettsreferensen. Smaken växer med antalet smuttar.

Avslut: En len, försiktig rök slåss om uppmärksamheten med ekfatskaraktären som är oerhört tydlig i avslutet. En mustig sherryton håller sig kvar länge.

Betyg: Genom hela spektrumet finns tydliga spår av syrliga och söta druvor från sherryfatet. Whiskyn balanserar precis mitt på gränsen mellan sträv och söt. Emellanåt tror man att den tippar över åt ena sidan, bara för att sekunden senare smidigt landa på alla benen som en katt. Frågan är om fatet ändå inte är lite väl distinkt. Katten har möjligtvis slagsida. En whisky av den här kalibern torde betinga ett högt betyg. Så långt är det ganska lätt att argumentera. Vi blir dock snabbt överens om att betyget dras ner av den överhängande fatkaraktären. Fullkomligt resonabla 4 av 5 torvmossar får denna whisky, även om vi hoppades på toppbetyg.

Helhetsintrycket vi får av denna dram är att det är en oerhört trevlig whisky som bör testas när tillfälle erbjuds. Vi tror att den behöver en djupanalys för att komma till sin rätt. Det kan bli lite för lätt att avfärda den om den bara smakas som hastigast.

2Sep/103

Jura Prophecy – rökigt från Isle of Jura

Jura Prophecy är namngiven efter en legend om de ursprungliga ägarna av destilleriet. Enligt en spågumma (läs häxa) skulle den sista i klanen Campbell på Jura lämna ön enögd, i en träkärra dragen av en vit häst. Profetian var uttalad och blev så småningom bortglömd. När Charles Campbell sedan stötte på hårda tider och lämnade ön år 1938 var han mycket riktigt blind på ena ögat när han tog sig till hamnen dragen av sin vita häst.

Jura Prophecy

Jura Prophecy

Jura Prophecy

Provad av Daniel och Martin 2010-09-02

Jura Prophecy är tappad 46% alkohol, icke kylfiltrerat. Fritt översatt från etiketten är den tungt torvrökt.

Doft: Blåmögelost! Det är det första som slår in, sedan kommer röken, försiktig och humid. Sälta? I bakgrunden ligger en rund maltton.

Smak: Tydligt av Port Ellen-malten. Är det någon annan som mältat vill vi veta! Startar med en sirapslik saltblandad stöt. Sedan samma metalliska association som i Origin, konstlat men passande.

Avslut: Rinner ut som honung och lägger sig som en tunn söt hinna. Försiktigt av fet torkad frukt. Kanske något av Brieost på saltkex.

Betyg: Häftig och god, måste rekommenderas. Ändå har vi smakat många liknande whiskies. Det som väger till Prophecys fördel är likheten med Origin. Det är något speciellt i Juras pannor som kanske kommer fram något bättre i Prophecy, eventuellt på grund av den kortare lagringstiden. Jämfört med Origin plockar den poäng på helt andra områden. Den sticker ut och spretar där Origin är elegant och återhållsam. Det blir därför samma välförtjänta betyg, 4 av 5 torvmossar.

Jura Prophecy beskrivs som en ordentligt rökt single malt. Med tidigare erfarenhet av destilleriet var förväntingarna på rökigheten låg, därmed också överträffade. Vårt råd blir därför att inte överskatta vad rökighet innebär i olika tappningar av whisky. Är det rök du är ute efter kanske sista flaskan i kvällens provning passar bättre, Ardbeg Supernova!

2Sep/100

Jura Origin 10 Year Old

Idag har vi tänkt prova tre whiskies: Jura Origin 10, Jura Prophecy samt Ardbeg Supernova. Vi radar som vanligt upp dem i ordning efter stigande förväntad rökighet. Supernovan startar sist, som i de allra flesta sällskap (se artikeln om den stora Ardbeg-provningen).

Jura 10 Origin inleder kvällens provning

Jura 10 Origin inleder kvällens provning

Jura Origin 10 Year Old

Provad av Daniel och Martin 2010-09-02

Jura Origin 10 är en skotsk single malt från Isle of Jura med 40% alkohol, färgad med karamellfärg (sockerkulör) och gissningsvis kylfiltrerad.

Doft: Till en början sött av torkade fikon, sedan lite strävare av nypon. Behaglig. En dunst av rök går att hitta vid första kontakten, men blir avsevärt svårare att hitta ju längre tid man spenderar i Origins sällskap.

Smak: Metalliskt och syrligt, om än avtrubbat. Nån slags mullig syrlighet. Oerhört len på sin resa över tungan. Nypon står kvar på listan av identifierbara referenser.

Avslut: Ek, valnöt. Kanel? Tuggummit Big Red.

Betyg: Jura Origin är en mycket trivsam whisky som förmodligen även kan tilltala personer som normalt inte uppskattar whisky. Den kräver inte så mycket av sin drickare, vilket talar både till dess fördel och dess nackdel. Origin tål förmodligen ingen djupanalys, så komplex är den helt enkelt inte. Däremot anser vi den vara en utmärkt brukswhisky!
4 av 5 torvmossar.

25Jun/100

Arran är öwhiskyn utan rökighet

Så här till midsommar tycker jag att man skall hålla sig borta från whiskyhyllan (hädelse!) till fördel för Bäska Droppar. Men igår kväll hann jag med att prova en ny ö-whisky, och måste självklart skriva lite om min upplevelse. Arran är ett relativt ungt destilleri, som startades upp 1995. De beskriver sig själva som eftersträvare av det naturliga i tillverkningen av sin whisky. Här finns ingen rökt malt, bara mineral, vind, vatten och saltstänk.

Arran Single Malt

Arran Single Malt

Arran 10

Arran 10 späds till en alkoholstyrka på 46%, icke kylfiltrerad med en helt orökt malt.

Doft: Något spritig. Se upp för att doppa nosen för djupt i glaset! Här finns ananas, äpple och aprikos, tydligt inramat av Karlsons klister.

Smak: Till en början ungdomligt eldig och pepprig, sedan ordentligt syrlig som nyplockad harsyra. Glider ändå mjukt och lent över tungan.

Avslut: En angenäm beska av pomerans lägger sig och vilar långt bak i munnen.

Betyg: Ett spretigt intryck där många delar var för sig fungerar ganska bra imponerar inte särskilt på mig. Det blir bara två torvmossar på vår skala av fem.

För en whisky på 10 år tycker jag Arran beter sig alldeles för ungdomligt. Det skulle dock vara spännande att prova en något äldre tappning från destilleriet i framtiden, gärna med sherry finish för att balansera upp en längre fatlagring.