peat.se
21Maj/150

Vad som komma skall från Box Destilleri

Intrycken har lagt sig efter resan till Ådalen och ett intressant besök på Box. Därför har jag tagit mig tid att sätta en aktuell utgåva från destilleriet under luppen. Intressant nog var följande buteljering det prov som fick minst uppmärksamhet av resesällskapet, när det utvärderades i en blindprovning, som ett av fem olika variationer av whisky (och yngre lagrad maltsprit) från Box.

Box The Explorer

Box The Explorer

Box The Explorer

Provad av Martin 2015-05-20

The Explorer är den tredje av fyra utgåvor i serien The Early Days Collection från Box. Utgåvan är en blandning av fat i storlekar från 40 till 120 liter – till större delen bourbonfat. Innehållet som till mer än hälften består av destilleriets rökiga spritrecept har vattnats ned till 48,3% alkohol innan buteljering, en tiondels procentenhet högre i stigande ordning än de tidigare utgåvorna i samma serie. Whiskyn har varken kylfiltrerats eller justerats med färgämnen. När fatlagringen varierar från tre år och tre månader till drygt fyra år är det frågan om en verkligt ung whisky.

Doft: På en gång päronkompott, sedan något syrligare, som röda äpplen. Ananas och vanilj finns där, torkad ananas draperad med yoghurt. Kokos också, men inte lika tydlig som den söta yoghurten. Bakom de tydligt söta intrycken finns en metallisk biton av läder som om de stod uppdukade på ett stycke garvat skinn.

Smak: Len munkänsla som genast lämnar söta uttryck på tungan. Återigen röda äpplen, och en tydligt nötig inramning av pekan, med drag åt kolasås. Torkad aprikos och gröna druvor.

Avslut: Utandningen innehåller ett drag av ung alkohol, men smakmässigt är det tillbaks till slöjdlektionerna med strävt damm från bandslipen. Ett aningen bittert stråk drar åt knappt mogna syrliga plommon, körsbärskärna.

Betyg: Som så ofta med relativt ung whisky är det doften som dominerar hos The Explorer. Lyckligtvis bygger smaken vidare utan att gå för hårt in i fattoner som lätt kan ta överhanden. En mer än skapligt välsvarvad upplevelse ger 4 av 5 möjliga torvmossar.

Vore det enbart doften som avgjorde, då skulle jag nu sitta med en aspirant på toppbetyg i handen, vilket är mer än litet hoppingivande när vi tittar djupt in i spåkulan. Detta skulle möjligen kunna vara en bra förhandsvisning av vad som komma skall, när Box så småningom har möjlighet att rulla ut en åldersbestämd utgåva.

Stöd Living Dead Brewery:


20Maj/150

Tredje stjärnan i kanten för Spirit of Hven

Recensionerna fick kanske ett lite längre än planerat uppehåll (andra barnet kräver tydligen mer tid än det första). Den goda nyheten är att jag efter ett besök hos Box fått ordentlig nytändning för whisky, speciellt för svensk whisky. Då kan det kanske vara lämpligt att ge sig an en konkurrent, eller ska jag säga kollega?

Spirit of Hven Seven Stars No.3 Phecda

Spirit of Hven Seven Stars No.3 Phecda

Spirit of Hven Phecda

Provad av Martin 2015-05-19

Spirit of Hven Phecda är den tredje stjärnan i serien Seven Stars. Utgåvan är en blandning av endast tolv fat som spätts ned till 45% alkohol. Det betyder dock inte att whiskyn har utsatts för kylfiltrering innan buteljering. Den har även sluppit tillsats av färgämnen och är ekologisk, precis som de tidigare två i serien.

Doft: Doftar apelsinskal, insidan mer än utsidan. Ananas och kokosmjölk också. Trots de tropiska referenserna känns det som julafton i ett glas. Där finns en läderartad, nötig ton, som av ett nysmort tjock bälte. En fruktigt oljig ton blir allt sötare och uppenbarar sig slutligen som torr loranga, så torr den nu kan bli.

Smak: Munkänslan är ordentligt oljig och nötig som en fin olivolja. Här finns referenser till klassiska kryddor, både vitpeppar och lagerblad. Även ett gott mått rostad tobak kan identifieras med en lyckosam träff bland smakämnena.

Avslut: Ordentlig nötighet är på tilltagande i munnen, med viss bitter sträv ton. På pricken som valnöt, framförallt som renset mellan nöthalvorna. Efter ett långt tag är apelsinskalet tillbaks, och en torr liten rökpuff dyker upp långt bak i munhålan.

Betyg: Phecda regerar så smått doftmässigt. Smakmässigt märks visserligen en alkoholrelaterad undomlighet som gärna får slipas ned ytterligare lite, men det kompenserar whiskyn övertygande väl med tydligt nötiga fattoner. Möjligen saknas en brygga mellan de fruktiga referenserna från doft till smak. Likväl är det frågan om en fint kokad utgåva som med marginal betingar 3 av 5 torvmossar.

Fantastiskt kul att få möjligheten att prova ytterligare en lyckad svensk buteljering. Visst är det några skotska flaskor i skåpet som jag länge har sett fram emot att bekanta mig med, men det är fortfarande ett par svenska utgåvor som lockar mest. Motivationen är att bilda en bättre uppfattning om det lokala utbudet, även om jag redan vet att det finns guld att hitta. När yran sedan har lagt sig kan det kanske vara läge att blanda in några nationaliteter som inte annars är så vanliga i flödet.

18Maj/150

Box – whisky så ända in i norden

Sherryfat på Box tunnlager

Sherryfat på Box tunnlager

Vid den geografiska skärningen mellan Ångermanälven och 63° N ligger Box Destilleri. Breddgraden markeras med en diskret diagonal linje som löper över golvet i destilleriets senast upprättade tunnlager. Det första lagret är redan fyllt både till bredden och höjden. Själva destilleriet är inrymt i lokalerna till en kraftstationen som efterlämnats av sågen som i början av förra århundradet tillverkade lådämnen åt ett företag med samma namn, Box. Tegelhuset har sedan dess restaurerats, och därefter utökats med tillbyggnader som stöd till produktion av maltwhisky. På skorstenen som fortfarande står kvar hänger en skylt märkt med nummer 581 efter den murarmästare som dessförinnan rest 580 skorstenar.

Att hitta till Box är relativt enkelt, för de flesta i landet som kan söka sig till E4 i norrgående riktning. Efter en varierat enformig vägupplevelse bör hoppet öka i höjd med Sundsvall, och den första bron över havet. Drygt sju mil senare kan den som har bråttom ta av längs den södra sträckningen av Ångermanälven och korsa över den genaste vägen, innan Lunde, för ytterligare en sträcka längs älven, bitvis på knappt farbar väg. Den som rest långväga kan istället fortsätta över Högakustenbron, som sträcker sig över den havsvik som utgör älvens mynning i havet. Strax efter det norra brofästet ligger ett trevligt hotell, med vacker kvällsutsikt över vattnet och bron både från restaurang och hotellrum. Jag har just gjort denna resa, upplockad längs vägen att åka i en av två bilar fyllda av likasinnade, och nu är det dags för en ordentlig rundtur på destilleriet.

Roger Melander

Roger Melander

Vår guide runt anläggningen heter Roger Melander och är destillerichef på Box. Roger verkar vara brutalt ärlig på ett medvetet vis, men även lite klurig, attribut som säkert hjälper när skutan skall styras. Mitt i den obligatoriska genomgången av hur malt valsas till rätt krossnivå – något som passerat mina öron ett flertal tillfällen på andra anläggningar – har han genast allas fullständiga uppmärksamhet.

Förr i tiden malde man nattetid för att det var bättre att endast nattskiftet strök med [vid explosionsrisk i dammig miljö], inte hela arbetsstyrkan. Jag bryr mig inte om min personal, så de får mala även dagtid.

Malten på Box valsas förstås endast dagtid och destilleriets whisky produceras av pilsnermalt. Resultatet blir en vört med lägre sockerhalt än konventionellt, men enligt utlåtande bidrar valet av malt till en bredare smakprofil. Mäsken jäses i tre jästankar av rostfritt stål, först två dagar för att jäsa ut socker till alkohol, omkring 7,5%. Jästen får sedan ytterligare en dag för att producera estrar och sammansättningar som skall få bearbetas av pannorna och skäras till det hjärta som utgör önskad doft- och smakprofil. När en jästank är klar för destillering kan den genast rengöras och förberedas för nästa omgång. Med sex arbetsdagar per vecka hinner tankarna alltså roteras två varv. Om produktionen så får fortgå kommer resultatet om ett antal år vara omkring tvåtusen flaskor dagligen, skeppade från Box.

Pannorna på Box

Pannorna på Box

Pannorna på Box är aningen större än de på Kilchoman, och påminner om desamma. Det förklaras kanske delvis av att de är framtagna av samma man. Kanske hade pannorna tillåtits vara större om det varit smidigt, men det förtäljer inte historien. Storleken på pannorna är nämligen sådan att de kunde lyftas in i pannhallen först efter att karmarna på porten monterats ned, med minsta möjliga marginal. När pannorna installerades fanns Roger ännu inte med i bilden varför han får frågan om han skulle önskat något annorlunda om han skulle få möjligheten att välja fritt.

Kanske en boll på halsen till [mäsk]pannan, för att skapa högre turbulens och större kontakt med koppar när ångorna stiger.

På spritpannan, som är något mindre än mäskpannan, sitter just en sådan boll som en krage på halsen. Efter armen som går ut med lätt sluttande vinkel från vardera panna ligger en inkapslad kylslinga som matas med iskallt vatten direkt från älven. Den ger stabil kylning på 4°C i stort sett året runt.

Destilleriet är ett av få i världen som har en produktionslinje helt anpassad för två parallella spritrecept. Efter spritpannan sitter dubbla uppsättningar sprittankar, både för det utskurna hjärtat som skall sparas och för den bortskurna svans som skall skickas in i nästa kok av respektive recept. Dubbla linjer skickar sedan spriten vidare till nästa lokal för spädning innan fat kan fyllas ur två separata tankar. Båda spritrecepten upplevs påtagligt rena, varav det ena har en försiktigt rökig karaktär. Efter att ha provat resultatet av relativt ung whisky (och ännu yngre lagrad maltsprit) från varierade fattyper spår jag en lysande framtid för det orökiga spritreceptet, speciellt när det lagras på ex-bourbonfat.

Besöket har inneburit en nytändning av mitt personliga intresse för svensk whisky och det känns nu extra spännande att ha möjligheten att följa ett ungt destilleri i framfart, denna gång på (relativt) nära håll. Faktum är att vi i resesällskapet bestämde oss för att tillsammans göra som så många andra gjort tidigare, att ställa in ett privatägt fat i Box lagerhus, Bloggarfatet!

5Mar/150

Backspegeln fångar en grym sherrylagring

Så var det dags för ett prov som legat och väntat sedan jag i höstas pratade med Pär på Smögen Whisky. På Stockholm Beer & Whisky Festival, bestämde vi gemensamt att följande utgåva behövde recenseras. Med tanke på att uppföljaren lanseras inom kort är det hög tid att stoppa näsan i glaset. Nu tänker jag sålunda avgöra om det är frågan om ett samlarobjekt, eller om du måste rycka korken ur din flaska.

Smögen Sherry Project 1:1

Smögen Sherry Project 1:1

Smögen Sherry Project 1:1

Provad av Martin 2015-03-04

Sherry Project 1:1 är en av fyra utgåvor i en serie avsedd att beskriva sherryfatets inverkan på whisky. De första tre utvåvorna lagras två år och tio månader på hårt rostade kvartsfat om 120 liter av europeisk ek. Därefter har den flyttats till färska sherryfat av typen Oloroso för att sammangjutas, i detta fall över fyra månader. Denna utgåva är buteljerad vid fatstyrkan 51,8% alkohol.

Doft: Torr fruktig rök och läder med torkade aprikoser. Rökintensiven avtar relativt omgående och ersätts snabbt med torkad frukt, kiwi, äpple och katrinplommon. Syrlig fruktmarmelad. Det tidigt fruktiga intrycket kommer tillbaks som sträva aprikosskal.

Smak: Rund och mjuk på tungan med en oidentifierad profil av stenfrukt, bräckt av torvsyra. Efter naturlig utvattning i munhålan, hjortron, med ett försiktigt stick av nypon och tilltagande uppkäftigt torvig inramning. Smultron.

Avslut: Tunga smutsiga hjortron, enris och barrskog. När hjortronen väl har identifierats försvinner de inte, även om beska, syrliga och söta stråk stryker där runt omkring så är det en tung övermogen bärighet som består.

Betyg: Sherry Project 1:1 har ett ofattbart djup i relation till den knappa lagringstiden. Whiskyn presterar suveränt i doftregistret, som har flera lager att skala av. Eftersom smakregistret inte lämnar något att önska återstår bara att lyfta hatten och att ge vika för ett toppbetyg om 5 av 5 möjliga torvmossar.

De senaste månaderna har aktiviteten på denna whiskyblogg varit spretig, med perioder dvala och stim av aktivitet. Denna gång passar jag på att i förväg annonserar ett planerat uppehåll om några veckor. Anledningen till uppehållet är en 9-månaders lagring. Exakt lagringstid är dock oviss, varför jag har som avsikt att vara nykter nog att köra bil dygnet runt fram till slutleveransen, som preliminärt planeras till slutet av månaden. Därefter lovar jag att lyfta fram något gömt och glömt ur whiskyskåpet för att fira, skål!

4Mar/150

Resultatet av ett privatägt Box-fat

På Uppsala Beer & Whisky Festival fick jag möjligheten att i Box monter träffa Tord, som introducerade en fattyp avsedd för privatägda fat från destilleriet. Med färsk ek i så små fat som 26 liter rekommenderas en lagring från tre till tre och ett halvt år. Knappt laglig whisky alltså, kan det vara något att analysera?

Box Hungarian Oak Peated

Box Hungarian Oak Peated

Box Hungarian Oak Peated

Provad av Martin 2015-03-03

Box Hungarian Oak Peated är beskrivningen av ett fatprov som återköpts från ett privatägt fat. Fattypen är 26 liters ungersk färsk ek, samma typ som lagrar tokaijer. Specifikationen av råspriten är 43 ppm fenoler (uppmätt i vörten), fullt jämförbart med de tre sydliga destillerierna på Islay. Whiskyn är buteljerad vid vad som kan antas vara nära fatstyrka, 54,3% alkohol.

Doft: Fruktsocker och humbrol inleder, men snart mjuknar de alkoholdrivna tonerna och öppnar för honung, päron och vanilj. Det finns blommiga drag däri, både kronblad och nektar, maskros. Torven är i näsan väl dold av fatlagringen. Sockersötman blir allt tyngre snudd på sirapslik.

Smak: Bred på tungan, med en tidig spark av ek. Samtidigt visar sig torven för första gången, med en tydligt syrlig profil och dov bakomliggande rökridå, om än relativt genomskinlig. Som en majbrasa av späda kvistar och ris på behörigt avstånd.

Avslut: Klassiskt färsk ek med pepprig valnöt och nyslipad parkett. Violpastill.

Betyg: Eftersom whiskyn levererar högt i samtliga moment återstår endast att gratulera ägaren av fatet till en lyckad lagring. Det lilla fatet har satt en tydlig prägel på whiskyn. Därför är det bitvis svårt att avgöra vilka kvaliteter som härrör från råspritens egenskaper, men i all enkelhet räcker den tydliga inramningen långt, till 4 av 5 möjliga torvmossar allra minst. Den lyckliga ägaren, som troligtvis hunnit lära känna buteljeringen ordentligt vid det här laget, skattar säkerligen whiskyn betydligt högre.

På det hela taget är fatprovet en mycket bra markör för vad som går att åstadkomma med tre år på fat. Själv funderar jag över vad resultatet skulle motsvaras av för ett fat som dessutom tidigare fått bära söt, fruktig tokaijer. Samtidigt tror jag att det finns fler användningsområden än kort lagring, exempelvis slutlagring något enstaka år efter längre lagring på tidigare använda bourbonfat. Alla dessa funderingar inte helt utan att fat-köpar-tankar flyger genom huvudet.

21Dec/140

En god jul i whisky från Smögen

Som utlovat kommer nu den första av minst fem recensioner innan jul. Detta är motprestationen i bloggens initiativ till årets upplaga av Musikhjälpen. Det har varit dålig fart på recensioner ett längre tag. Då värmer det att en digital insamlingsbössa, som dessutom publicerades sent med endast ett dygn till insamlingens slutspurt, lyckades passera målet för högsta motprestation. Det är definitivt en sporre att även fortsättningsvis hålla bloggen uppdaterad. Tack för allt stöd!

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Provad av Martin 2014-12-20

Primör är den första buteljeringen från Smögen Whisky, därav givet tre år på fat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka 63,7% alkohol, utan kylfiltrering. Färgämnen har inte behövts för att ge whiskyn en djup honungston. Fatsammansättningen består av ett antal relativt små fat av europeisk ek, och ett vinfat som tidigare burit Bordeaux.

Doft: Moget fruktig av russin och plommon. När den sega sötmans receptorer lugnat ner sig drar det mer åt druva, om än med hård sockerlag i botten. Knäck och kola. Inbjudande, snudd på julig. Kanel och nejlikor. I den fräschare kategorin hittas citronskal och visst finns där även ett stänk av sälta.

Smak: Kraftfull och pepprig! Den höga alkoholhalten (som knappt märks i doften) driver smaken av körsbärskärna i kollisionskurs med valnöt. Efter långsam utvattning på tungan blir whiskyn honungslen, med en liten rökpuff av torr björkved.

Avslut: Pepparsalami och skållade mandlar. Cashewnötter. Faktum är att nötmixen inte tar slut där, den är osorterat med övervikt av söta nötter.

Betyg: Det är smått fantastiskt vad Primör dragit ut ur faten på blott tre år. Med tanke på att uppföljare förväntas höja ribban borde betyget hållas modest, men det går inte att ducka känslan av att glaset är för litet. Resultatet blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar.

Det är fantastiskt kul att se att svenska destillerier kan leverera så högt när det är frågan om knappt laglig whisky. Det skall bli verkligt intressant att följa utvecklingen på nära håll. Faktum är att det inte dröjer länge innan nästa utgåva dyker upp i flödet. Men först måste vi rätta oss efter den pågående omröstningen som efterföljer initiativet till Musikhjälpen.

Gå in på Facebook för att rösta om du vill påverka innehållet på bloggen de närmsta dagarna! Omröstningen stänger i samband med att den femte recensionen i ordningen publicerats.

20Maj/142

Nästa lysande stjärna från Spirit of Hven

Det är snart dags för en mycket begränsad lansering av maltwhisky för Spirit of Hven. Den fjärde utgåvan Sankt Ibb består av ett enskilt fat och totalt 273 flaskor, men det går fortfarande att komma över flaskor från tidigare utgåvor. Då syftar jag på nedräkningen till en åldersbestämd standardutgåva, än så länge två av sju tänkta stjärnor i serien Seven Stars.

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Merak

Provad av Martin 2014-05-20

Spirit of Hven Merak är utgåva nummer två i serien Seven Stars, fortfarande en ungdomlig utgåva på väg mot erkänd ålder. Totalt 25 fat har blandats och spätts till 45% alkohol. Whiskyn är varken kylfiltrerad eller förändrad med färgämnen, men väl ekologiskt certifierad. Fattyperna som ingår är amerikansk, fransk och spansk ek.

Doft: Mustig nyponsoppa och blommande rosbuske. Doften har en ytspänning, som om den vore trögflytande. Kraftig sötma och tallkåda. Enbär. Det doftar strandskog, nära havet. Endast en hint av tång. Saltlakrits.

Smak: Peppar av maskerad karaktär. Feta bär och torkad frukt. Mogna plommon. Hjortron. Det finns ett tydligt driv framåt av sötsyrliga krafter. Stråkharts. Om du busat med det som barn vet du. Så faller masken från rosépepparen, nu helt tydlig.

Avslut: Försiktig sälta och fräschör. På pricken likt vichyvatten! Först i avslutet nystas en slinga av torv ut i en liten rökpuff, ihållande men avlägsen.

Betyg: Merak är en rökig whisky speciellt för den som inte uppskattar rök. Torven finns med som ett element genom hela upplevelsen, men helt utan risk för att brandvarnaren skulle gå av. Den bidrar istället med en nyanserad kontrast till de söta elementen. En ung utgåva med positiv överraskning, inte minst doftmässigt, plockar faktiskt hem toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Spirit of Hven har därmed imponerat med sina två utmärkta utgåvor trots relativt ung ålder, men nu är det nog dags att höja ribban för förväntningarna lite, och framförallt att upphöra att förvånas. Istället ser jag fram emot nästa svenska avtryck i whiskyvärlden.

22Dec/135

Vin, sherry och glögg i Mackmyras vinter

Mackmyra har verkligen anammat svensk tradition i sin marknadsprofil. Till mäskningen används bagerijäst vilket ger en grundton som många känner igen från uppväxten (med ljust bröd). Dessutom har de i flera projekt lyckats att skapa fat med tydlig svensk karaktär, exempelvis fat präglade av lingonvin eller kaffemättad sprit. I juletid ligger glögg nära till hands och vips!

Mackmyra Midvinter

Mackmyra Midvinter

Mackmyra Midvinter

Provad av Martin 2013-12-22

Mackmyra Midvinter består av whisky lagrad i en blandning av fat, Bourdeaux, Sherry och glöggvin. Whiskyn är buteljerad vid 46,1% alkohol, icke kylfiltrerad, likt utgåvor i den avslutade Special-serien.

Doft: Pommac och granatäpple över björkved. Torkad frukt också, främst aprikos. Nyslipat ekgolv. Fatens trä har satt sin tydliga stämpel i doftbilden. Äppeljuice. Tjock mörk tallkåda lindar in ett ljust element som i frihet skulle kunnat vara vanilj. Återigen aprikos.

Smak: Efter en kort oljigt len introduktion huvudsakligen beska och bred nötighet. Valnöt, pomerans, torr champagne. Sherryns sötma är helt anonym, i sällskap med de bombastiska vinfaten, men torrheten kan antagligen härledas från dem bägge.

Avslut: Efter en lång resa i sträva stick dyker glöggen så upp, som plommon. De ligger tunt skivade i ett smältande lager över tungans bakre del.

Betyg: Mackmyra Midvinter skriker inte vinter, som man kanske skulle kunna förvänta sig, men passar antagligen bäst som snaps till tyngre fetare mat som hör julen till. Mackmyras (svenskt) traditionellt inspirerade fat brukar vara spännande, men denna blandning övertygar inte på samma vis som tidigare utgåvor. Den stora skillnaden är att de olika ingredienserna snarare neutraliserar varandra än kompletterar. Denna dryck kräver en omtagning i sällskap av julmat. Tills dess är whiskyn likväl godkänd, 3 av 5 torvmossar.

Kanhända är detta ett drag för att knyta an till den svenska nubbetraditionen. Mackmyra Brukswhisky passar väl in i det segmentet och jag gissar att det är här som Mackmyra Midvinter får sitt största genomslag. Med den kraftfulla marknadsföringsmaskin som Mackmyra besitter är jag dessutom fullkomligt övertygad om att whiskyn kommer bli en hit på julbord runt om i landet. För övrigt är det inte orimligt att det finns fler fat av liknande kvalitet på lager. Med detta i åtanke måste en fundering om uttrycket av whisky lagrad helt på fat från glöggvin runda av, som en nyfiken önskan inför kommande säsonger.

20Aug/135

Första rökiga Mackmyran tar hyllplats

Vi blev uppvaktade med ett prov av det som kommer bli den första rökiga Mackmyra på hyllorna hos Systembolaget. Kanhända med anledning av våra uppskrivningar av enstaka utgåvor, är Lars på Mackmyra noggrann med att understryka att det inte är frågan om en konkurrent till Islay, utan snarare en svensk rökinrikning med influenser av bland annat svensk ek och enris.

Buteljeringen dyker upp i det fasta sortimentet och kommer stå sida vid sida med Den Första Utgåvan. Gissningsvis blir det ett bättre betyg från oss denna gång, inte nödvändigtvis på grund av det rökiga inslaget. Det har hänt mycket på Mackmyra sedan vi först snubblade över destilleriet. På pappret skall det dock finnas många likheter med den första, i Svensk Rök.

Mackmyra Svensk Rök

Mackmyra Svensk Rök

Mackmyra Svensk Rök

Provad av Martin 2013-08-20

Mackmyra Svensk Rök är en stor utgåva i mindre butelj. Vi har inte fått någon uppgift om storlek på utgåvan, men den beräknas inte ta slut. Flaskan håller 50 cl whisky, tappad vid 46,1% alkohol. Utgåvan har naturlig färg utan tillsatts av sockerkulört. Det kan även antas att den sluppit undan kylfiltrering.

Doft: Vaniljbullar, smör och äppelkaka blandas genast i mysig brasrök. Det finns en aning vetebröd som driver på den bilden. Äpple är det som stannar kvar i doftbilden, men om man letar återfinns ett par nyligen inoljade kängor av läder, med ett förråd av bortglömd torr piptobak. Sedan smörblomma och även en viss sälta.

Smak: Knorrig med tydlig textur. Varför tallkotte överhuvudtaget kan vara en smakreferens förbryllar, men här finns den. Sot och torv övergår i pepparsalami. Salt gröt med russin, när sötma och sälta tillsammans bildar syrlighet. Det finns en släng av kamomillte och mynta som påminner om skolbesök i hembygdsgårdens örtagård hemmavid.

Avslut: Just kamomillte är den av upplevelserna som håller sig kvar, uppblandat med nya blommiga intryck av nyponros och en allt tydligare fatbeska. Långt senare, lakritspipa och viol.

Betyg: Mackmyra Svensk Rök är en nostalgitripp i lantlig uppväxt och det är nästan otäckt hur många sådana strängar den här utgåvan slår an. Det är förstås en helt personlig upplevelse, men som i detta fall bidrar och förärar Svensk Rök med 4 av 5 möjliga torvmossar. För den som uppskattar sådant tillkommer små detaljer som bidrar till gedigen känsla, exempelvis korken med topp av solid metall.

Jag är övertygad om att detta är en whisky som passar vårt avlånga land väl, där de båda orden lagom och rökig hör hemma. Utgåvan visar på bredd i användningen av relativt fruktig whisky, och kompletterar det nuvarande utbudet med en viktig produkt. Den uppriktiga insikten är att det inte är mängden rök som spelar roll, det är inramningen.

Vi tackar Angela, Master Blender på Mackmyra, för ytterligare en fin blandning!

25Apr/130

Kaffelagrad svensk whisky blir specialfinal

Nu är det dags för finalen för Special-utgåvorna från Mackmyra. Den sista utgåvan, med nummer tio i serien, knyter an till svensk dryckeshistoria. En del av whiskyn är nämligen lagrad på kaffemättade fat. Som en del av processen har lokalt rostade kaffebönor fått dra i maltsprit. Det är sedan maltspriten som under ett par veckor fått sätta karaktären på faten innan de fyllts med med destillat med målsättning att lagras till whiskyålder. Finns det förresten något som är mer svensk whisky än just whisky med kaffekaraktär?

Utgåvan släpps med tillnamnet Kaffegök, men vi bör kanske inte anta att syftet är att ersätta en traditionell kask för den sakens skull. I utgåvan finns en blandning av följande fattyper:

  • Kaffefat (amerikansk ek)
  • Svensk ek
  • Ex-Bourbon
  • Ex-Sherry

Kaffefaten står för en hög andel av kompositionen och många fat är av mindre typ, så kallade quarter cask. Tanken är att faten som alla är nya eller 1st-fill skall bidra med intensivt kryddiga och fruktiga intryck. Nu upp till bevis!

Mackmyra Special 10

Mackmyra Special 10

Mackmyra Special 10 Kaffegök

Provad av Martin 2013-04-25

Mackmyra Special 10 Kaffekök är en begränsad utgåva varav 10 000 flaskor hamnar på Systembolaget 2 maj. Whiskyn är spädd till 46,1% alkohol i samband med buteljering. Mackmyra brukar varken kylfiltrera eller tillsätta sockerkulör till sin whisky.

Doft: Äpple, grönt äpple! Vanilj. Under en syrlig sugkaramell breder mjuk mjölkchoklad ut sig, kanske rent av romerska bågar. Mandarin. Päroncognac eller söt piggelin. Sötman drar åt mandelmassa, fet och fyllig. Romrussin. Äggtoddy?

Först efter att ha smakat på dropparna hittas den första kaffearomen, med viss sälta. Tydligt och överraskande dyker den upp för att försvinna lika snabbt igen.

Smak: Mjuk och jämn, i första angreppet aningen anonym. Efter en kort stund börjar skådespelet så, med kryddiga fattoner som breder ut sig i munhålan. Rotmos. Mandelmassan kommer tillbaks med en smörig nötighet. Vitpeppar och chilifrukt hör till de dominerande kryddupplevelserna som i övrigt är svåra att ge bättre beskrivande namn än peppar.

Avslut: En härlig nötighet påminner mer än lite om skalet från skållad sötmandel. Rönnbär. Surdegstoast med pinjenöt lägger en udda referens från ett lokalt fik till whiskyn. Hjortron dyker upp, aningen mer som bär än som marmelad. Det här är en whisky som dröjer sig kvar på tungan.

Betyg: Passande nog är den sista utgåvan den kanske mest spännande i serien. Med Special 10 känns det som att Mackmyra har hittat hem. Frågan jag ställer mig är om det är whiskyns ålder, den höga andelen färska fat, eller experimentet med kaffe som bidrar mest till mognaden. Antagligen bidrar även det faktum att faten är förhållandevis små. Det finns i vilket fall gott om både smak- och doftuttryck att sortera. Betyget blir således inte mindre än 5 av 5 möjliga torvmossar, torvbristen till trots.

Special lanserades som uppföljare till premiärserien Preludium, och vi kan nog vänta oss en ny serie efter detta. Även om Special avslutas i och med den tionde lanseringen, så kommer destilleriets master blender Angela D'Orazio fortsätta blanda begränsade utgåvor. Nästa gång vi får se resultatet blir mot årets slut, men innan dess lovas andra nyheter från Mackmyra.

Vi återkommer så fort vi vet mer...