peat.se
25Nov/120

Rågwhiskey med rötter i förbudstiden

Det har blivit dags för ännu en avstickare från den välbekanta maltwhiskyn i skotsk stil, denna gång i form av en rågwhiskey från Templeton, Iowa. Först passar det kanske med en liten introduktion till de regler som gäller för amerikansk whiskey.

Det finns inget ålderskrav för att få kalla ett fatlagrat spannmålsdestillat för (straight) whiskey, men råspriten måste läggas på färska kolade ekfat. Kravet på färska fat härrör från tunnbindarnas fackrörelse, med avsikten att fortsatt hålla tunnbindare sysselsatta. Även när det gäller klassificering av råvara är amerikanerna något mer förlåtande. Exempelvis krävs bara 51% av det typdefinerande spannmålet för att en whisky skall få använda spannmålets whiskynamn, bourbon för majs och rye för råg. Detta kan jämföras med single malt och single grain i skotsk produktion, där den förstnämnda regleras hårt och den senare är övergripande.

Templeton Rye Small Batch

Templeton Rye Small Batch

Templeton Rye

Provad av Martin 2012-11-24

Templeton Rye har en hög andel råg i mäsken, över 90%, med återstoden från mältat korn. Receptet skall vara baserat på ett originalrecept från den olagliga produktionen i området under förbudstiden, men det verkar kanske mer troligt att ett sådant recept skulle hållit en högre andel majs. Utgåvan är buteljerad vid 40%, och amerikanska regler tillåter inte tillsats av sockerkulör, så den härliga bärnstensfärgen kommer från de kolade ekfaten.

Doft: En kraftfull blandning av tjock sirap och havrefras inleder. Det finns en tydlig sötma som spjälkas väl av nötigare toner. Där finns apelsin eller mandarin, och solmogna jordgubbar med grädde! Under blandningen av fräna och söta toner går det hitta vanilj, men som helt kommer bort sig i bruset och måste letas upp igen.

Smak: Förvånande ren och sträv, med en nötig kärna. Först med betydligt mindre av fruktassociationer, sedan växer aprikos fram i en tilltagande kryddighet som drar åt kanel.

Avslut: Fatet dominerar helt avslutet. Inte så mycket i nötighet som via vitpeppar och kanel. Emellanåt kommer en mjukare honungston igenom och jämnar ut upplevelsen. Inte helt olikt en remsa Big Red, tuggad en sommardag med lagom badväder.

Betyg: Templeton Rye blir helt automatiskt den bästa rågwhiskey vi provat, men även i jämförelse med andra whiskey från Amerika vi tidigare hällt i glaset leverar den mycket väl. Utgåvan har en tydlig profil med driv samtidigt som den bjuder på en balanserad helhetsupplevelse. Det hela summerar till 4 av 5 torvmossar.

Vi har sagt det förut, men Templeton Rye ger verkligen mersmak för det amerikanska utbudet. Kanske borde vi specifikt kika noggrannare på det tillgängliga utbudet av just rågwhisky, för det finns inte speciellt många producenter med detta som specialitet. Med detta sagt är det dock dags att äntligen förkovra sig över all den rökiga whisky som kommer till Systembolaget nu i december.

Stöd Living Dead Brewery:


17Nov/124

Mysrökig maltwhisky från Oregon, USA

För vår skull gör det inget om världskartan centreras kring den lilla skotska ön Islay. Inte för att vi inte uppskattar utflykter till de andra skotska whiskyregionerna eller fullkomligt njuter av den svenska whiskykultur som så smått börjar blomma upp via våra lokala detillerier. Därför blev vi förstås väldigt nyfikna när vi fick reda på att den nya världen också kan erbjuda rökig single malt.

Denna gång är det Clydesdale som snappat upp att Clear Creek Distillery bedriver begränsad produktion av Oregon Single Malt Whiskey under varumärket McCarthy's. Whiskyn produceras i en traditionell panna likt skotsk, men destilleras endast i en omgång. Tillverkarna själva talar om en torvig whiskey enligt traditionen från Islay, och jämför sig gärna med Lagavulin.

McCarthy's Oregon Single Malt

McCarthy's Oregon Single Malt

McCarthy's Whiskey

Provad av Martin 2012-11-16

Whiskyn är skuren med ett litet hjärta i den tidiga delen av destilleringen, men med en stor svans som återförs till nästa omgång i pannan. Den som är bekannt med processen på Springbank och destillering i två och ett halvt steg kan dra paralleller och kalla detta för en och en halv gång. Produkten är en råsprit på omkring 75% alkohol innan den vattnas ner för lagring i sherryfat tillverkade av lufttorkad Oregonek. Väl buteljerade landar dropparna till slut på 42,5% alkohol, eller 85 proof på den amerikanska skalan.

Doft: Mild och smörig med en avrundad hint åt det torviga. Kokta morötter och maskroskrig blandar sig med tjärad takpapp. Harsyra! Det finns något som drar åt det bärigare hållet också, kanske rent av åt tranbär. Anis. Ull...

Smak: Plötsligt betydligt mer avtryck från den rökiga profilen. Detta via kommersiell cola och sockerrör blandad med rökt hickory. Rökt salami och plommon.

Avslut: Svagt av valnöt. Klassiskt peppriga ekfatstoner, mjuk inlindade i mentol som växelvis ökar och avtar för att i korta stunder ge plats åt en jämnare söthet av russin. Den milda mentolkänslan lever kvar ett längre tag.

Betyg: Det är att göra McCarthy's en otjänst att jämföra whiskyn med Lagavulin. McCarthy's har ett eget utryck som inte nödvändigtvis behöver kopplas till förlagorna på Islay och borde snarare skyltas upp med sina egna meriter. Även om det är frågan om en otroligt len och dessutom hyfsat balanserad treåring, så finns det ändå något kvar att önska av fatlagringen. Gissningsvis bidrar det något varmare klimatet i Oregon till en snabbare förädling på fat. McCarthy's placerar sig med klart godkända 3 av 5 möjliga torvmossar.

Att prova denna amerikanska single malt landade upplevelsemässigt någonstans mellan klassisk bourbon och rökig öwhisky, vilket kanske borde väntats efter produktbeskrivningen. Jag vågar mig på att garantera betydligt högre poängsummering om det i kommande utgåvor skulle bli frågan om ytterligare ett par år på fat, men framförallt om whiskyn buteljeras något närmre fatstyrka.

Om ditt whiskyskåp är fyllt med milt rökig myswhisky är McCarthy's antagligen rätt flaska för dig, när den släpps i beställningssortimentet 1 december.

4Jul/114

Woodford Reserve dagen till ära

Anhängare till peat.se lär inte ha missat att vi i vanliga fall är ordentligt insnöade på skotsk, och inte sällan rökig, whisky. Vi erkänner villigt att vi kommer till korta när det gäller såväl amerikansk som kanadensisk eller irländsk whiskey. Det har således återigen blivit dags att prova något som vidgar våra vyer. Senast vi vågade kliva utanför de väl upptrampade stigarna över Islay eller Speyside var det med ett besök i Kentucky hos Maker's Mark. Idag har turen kommit till Woodford Reserve Distiller's Select.

Woodford Reserve Distiller's Select

Woodford Reserve Distiller's Select

Woodford Reserve Bourbon är en amerikansk whiskey som produceras på Woodford Reserve Distillery i Woodford County, centrala Kentucky. Till en början flög den under radarn när den släpptes till beställningssortimentet den 15 juni men vi har sedan dess lyckats snappa upp den. Denna utgåva klassificeras som en Kentucky Straight Bourbon Whiskey vilket innebär att den destillerats till högst 80% och sedan lagrats i minst två år spädd till som starkast 62,5% alkohol. Idag råkar det vara den fjärde juli, den amerikanska nationaldagen, och vi kan låtsas att det är därför vi smuttar på en bourbon just idag.

Destilleriet Woodford Reserve ingår i Brown-Formans samling varumärken av alkoholhaltiga drycker. Brown-Forman, en av de största amerikanska aktörerna inom vin och sprit, äger även varumärken som Finlandia Vodka, Jack Daniel's och Southern Comfort, för att nämna några av de kända. I Sverige distribueras dessa varumärken av Philipson-Söderberg, som även har hand om exempelvis skottarna Glenfarclas och Bowmore.

Woodford Reserve Distiller's Select

Provad av Daniel och Martin 2011-07-04

Denna whiskey, som av allt att döma är Woodford Reserves standardutgåva, har tappats på 43,2%. Reglementet för Straight Bourbon Whiskey avslöjar att whiskeyn är lagrad minst fyra år (eftersom åldern inte angivits) och inte är färgad. Den är dock förmodligen filtrerad. Det exemplar vi provar ikväll har batchnummer 64 och flasknummer 09298.

Doft: Även om det rör sig om en bourbon slår vi upp den i varsitt Glencairn-glas, eftersom vi inte vet bättre. Det första vi kan konstatera är att man ska se upp för alkoholmolnet när man nosar i glaset till en början. Efter tillvänjning, som går snabbt, hittar man dofter i det sötare registret: karamell, mörk sirap och bränt socker. Den har gemensamma doftnämnare med större varumärken från regionen, det där sötsura eller syrliga som ofta kännetecknar bourbon. När de spretigare tonerna samlat sig finner man kryddhyllans vanilj, kanel och aningens vitpeppar.

Smak: En tidig syrlig topp slår snart över i en ordentligt metallisk klang. Trots whiskeyns tydliga, luftburna sötma når man en torr platå bestående av risthé och popcorn. Efter följer en bergsrygg av russin och katrinplommon. Hjärnan sätts i arbete av det organiserade kaos som uppkommer av två separata spår gåendes i starkt syrliga och mörkt söta upplevelser.

Avslut: En nervattnad sherry cask inleder avslutssekvensen och följs av en spännande munkänsla av fräschhet till tonerna av eukalyptus. Avslutet är lagom långt men endast värmen i strupen avslöjar att det är en whiskey vi just avnjutit. Oväntat och angenämt.

Betyg: Möjligen är det vår orutin när det kommer till bourbon som spökar, men det finns något spännande och tilltalande här som är svårt att sätta fingret på. Syrligheten och sötman som i vissa fall kan vara överväldigande känns i det här uttrycket ändå balanserade och överskådliga. Woodford Reserve Distiller's Select har definitivt gett mersmak för utforskandet av bourbon som produceras hantverksmässigt i den mindre skalan. Betygsmässigt är vi helt överens om att vi inte kan tilldela mindre, men ej heller mer, än 4 av 5 torvmossar (som verkligen inte har något med denna whiskey att göra).

Slutligen uppmanar vi läsare att tipsa om mer intressant amerikansk whiskey, för detta faller oss i smaken. Jack Daniel's och Jim Beam har vi förstås besökt helt utan att bemöda oss med inlägg på bloggen, men i övrigt är vi öppna för spännande tips från regionen.

21Okt/108

Maker’s Mark Red Seal – välvaxad bourbon

Det första vi noterade med Maker's Mark var att den är gjord för hand, ingen massproduktion här inte, med inte fler än 19 tunnor i varje batch. Det andra vi noterade var att de stavade whisky som whisky och inte whiskey.

Maker's Mark Kentucky Straight Bourbon Whisky

Provad av Daniel och Martin 2010-10-21

Denna bourbon är på 45% alkohol och producerad på Maker's Mark Distillery, Star Hill Farm, Loretto, Kentucky. Den görs i små satser och för hand. Flaskan är doppad, antagligen även det för hand, i rött vax som förseglar skruvkorken av plast i en stearinljus-minnande konstellation. Gjord på 70% majs och lagrad nånstans mellan 6 och 7,5 år håller Maker's Mark sig långt bort från minimikraven för bourbon, som kräver minst 51% majs och 2 års lagring. Den är dessutom dubbeldestillerad till skillnad från många andra bourbons, där enkeldestillering är vanligast.

Maker's Mark

Maker's Mark Kentucky Straight Bourbon Whisky

Doft: Kryddigt. Sött. Karamell. En halvsvettig halmhatt i gassande solsken. En syrlig eller kanske till och med sur ton går att ana, men den är inte besvärande utan kompletterar det söta. Något i doften för oss in på jul, kanhända kanel eller nejlika. Martin nämner risgrynsgröt, där en mustig grötdoft spetsats med kanel och socker. Det finns nåt blommigt här också. Det är helt klart så att denna whisky doftmässigt inte är enkelspårig.

Smak: Kall och ogästvänlig till en början, sedan kryddig. Ordentligt syrlig ton följt av nötig fatkaraktär. Tydlig sötma.

Avslut: Ekfatet som denna whisky garanterat lagrats på ger en stor del av avslutet med en trevlig fatbeska som samspelar med sötman.

Betyg: För fans av skotsk whisky framstår Maker's Mark som något opolerad och rivig samtidigt som den är ganska söt. Men den är inte alls eldig som i att alkoholen slår igenom på nåt otrevligt vis. Vi erkänner villigt att vi inte direkt är några vana bourbondrickare. Våra referenser innefattar i stort sett bara Jack Daniel's och Jim Beams standardutgåvor, och då sällan i särskilt civiliserade sammanhang eller mängder. Maker's Mark ska tydligen vara bland de bättre standardutgåvor av bourbons som går att få tag i, och medan den slår både J.D. och J.B. på fingrarna så har den en bit upp till smaken och kvaliteten som vi uppskattar i skotsk whisky. Man kan argumentera för att det är som att jämföra äpplen med päron, men då är det nog helt enkelt så att vi är äppelmänniskor.
Maker's Mark Kentucky Straight Bourbon Whisky är alla aber till trots en bra bourbon och får av oss betyget 3 av 5 torvmossar/majskolvar.

14Jun/102

Whisky vs vodka

DNs artikel

DNs artikel från 2009-12-19

En undersökning från 2009 visar att whiskey (bourbon) ger en besvärligare baksmälla än vodka. Detta har du förstås hört förut, men nu är det statistiskt bevisat (av en testgrupp på 95 personer). Vodka destilleras fler gånger än whisky/whiskey och har därför lägre andel restprodukter som aceton och garvsyra. Vodka måste enligt EUs regler destilleras till minst 95% alkoholhalt för att sedan spädas till som lägst 37,5%, vilket kan jämföras med whisky som i dess skotska tappning (med två destilleringar) når en alkoholhalt av 60-75% innan det späds till som minst 40%. Irländsk whiskey (notera 'e':et) destilleras ofta tre gånger, vilket ger en slutprodukt med mindre andel icke-alkoholhaltiga ämnen.

Undersökningen gjordes med amerikansk whiskey, som jämfört med våra preferenser håller relativt låga värden av restprodukter (särskilt då fenolerna som vi uppskattar så oerhört).

Finns det då något fog att följa DNs råd (som även SvD verkar förespråka) att ta en vodka nästa gång du går på krogen? Vi tycker självfallet inte det! När njöt du senast av en vodka? Själv kan jag bara minnas en, och den var både dyr och importerad från den ryska svarta marknaden. Hur du väljer att göra är förstås upp till dig, men vi inbitna rökdykare väljer självklart baksmällan över elegansen. För att citera en kollega: love hurts...