peat.se
30Okt/122

Jim Beam Honey

Vanligtvis är vi puritaner och hävdar bestämt att whisky av typen single malt är det ultimata uttrycket. Trots det är vi inte främmande för exkursioner i angränsande genrer. För att veta vad som är bäst måste man hålla sig uppdaterad med hela startfältet, som ju ständigt förändras. Vad som var bäst igår är inte nödvändigtvis bäst imorgon, eller ens idag.

Vi har fått möjligheten att prova Jim Beam Honey, som i egenskap av likör med whiskybas tävlar i samma kategori som Southern Comfort eller Fireball. Målgruppen gissar vi är shots-sugna, experimentlystna eller oerfarna bourbondrickare. Spexigt nog har vi erhållit provet i en ändamålsenlig honungsburk, komplett med snäpplock och gummiring, som dock är helt horribel att hälla vätska ur...

Jim Beam Honey

Jim Beam Honey

Jim Beam Honey

Provad av Daniel 2012-10-22

Jim Beam Honey är en 35-procentig whiskylikör bestående av 4-årig bourbon smaksatt med riktig honung. Den finns från 1 oktober 2012 i Systembolagets ordinarie sortiment under det enkla artikelnumret 333 och med prislappen 289 kr.

Doft: Bourbon-typisk doft med torkade citrusskal och kolafudge. Snuddar emellanåt vid menthol.

Smak: Initialt syrligt bitig men gradvis sötare och sötare. Kanel. Det råder ingen tvekan om att halten av ingrediensen honung är hög.

Avslut: Det syrliga lämnar efterhand showen helt åt sötman. Förutom att det inte längre finns någon koppling till whisky eller bourbon så saknar man även det blommiga från honungen och funderar på om man just har svalt en kub bitsocker.

Betyg: Som likör fungerar Jim Beam Honey hyfsat väl. I ett shotglas eller i en drink tillför den ändå en viss del bourbonegenskaper. I ett Glencairn-glas, som vi använt för denna recension, önskar man dock att det var mindre sötslisk och mer riv. Samtidigt betingar begreppet likör ett visst mått slisk, så att jämföra Jim Beam Honey med renodlad bourbon är förstås orättvist. Betyget, som då får ses i ett sammanhang av andra (whisky-)likörer, stannar vid 3 av 5 torvmossar.

Stöd Living Dead Brewery:


4Jul/114

Woodford Reserve dagen till ära

Anhängare till peat.se lär inte ha missat att vi i vanliga fall är ordentligt insnöade på skotsk, och inte sällan rökig, whisky. Vi erkänner villigt att vi kommer till korta när det gäller såväl amerikansk som kanadensisk eller irländsk whiskey. Det har således återigen blivit dags att prova något som vidgar våra vyer. Senast vi vågade kliva utanför de väl upptrampade stigarna över Islay eller Speyside var det med ett besök i Kentucky hos Maker's Mark. Idag har turen kommit till Woodford Reserve Distiller's Select.

Woodford Reserve Distiller's Select

Woodford Reserve Distiller's Select

Woodford Reserve Bourbon är en amerikansk whiskey som produceras på Woodford Reserve Distillery i Woodford County, centrala Kentucky. Till en början flög den under radarn när den släpptes till beställningssortimentet den 15 juni men vi har sedan dess lyckats snappa upp den. Denna utgåva klassificeras som en Kentucky Straight Bourbon Whiskey vilket innebär att den destillerats till högst 80% och sedan lagrats i minst två år spädd till som starkast 62,5% alkohol. Idag råkar det vara den fjärde juli, den amerikanska nationaldagen, och vi kan låtsas att det är därför vi smuttar på en bourbon just idag.

Destilleriet Woodford Reserve ingår i Brown-Formans samling varumärken av alkoholhaltiga drycker. Brown-Forman, en av de största amerikanska aktörerna inom vin och sprit, äger även varumärken som Finlandia Vodka, Jack Daniel's och Southern Comfort, för att nämna några av de kända. I Sverige distribueras dessa varumärken av Philipson-Söderberg, som även har hand om exempelvis skottarna Glenfarclas och Bowmore.

Woodford Reserve Distiller's Select

Provad av Daniel och Martin 2011-07-04

Denna whiskey, som av allt att döma är Woodford Reserves standardutgåva, har tappats på 43,2%. Reglementet för Straight Bourbon Whiskey avslöjar att whiskeyn är lagrad minst fyra år (eftersom åldern inte angivits) och inte är färgad. Den är dock förmodligen filtrerad. Det exemplar vi provar ikväll har batchnummer 64 och flasknummer 09298.

Doft: Även om det rör sig om en bourbon slår vi upp den i varsitt Glencairn-glas, eftersom vi inte vet bättre. Det första vi kan konstatera är att man ska se upp för alkoholmolnet när man nosar i glaset till en början. Efter tillvänjning, som går snabbt, hittar man dofter i det sötare registret: karamell, mörk sirap och bränt socker. Den har gemensamma doftnämnare med större varumärken från regionen, det där sötsura eller syrliga som ofta kännetecknar bourbon. När de spretigare tonerna samlat sig finner man kryddhyllans vanilj, kanel och aningens vitpeppar.

Smak: En tidig syrlig topp slår snart över i en ordentligt metallisk klang. Trots whiskeyns tydliga, luftburna sötma når man en torr platå bestående av risthé och popcorn. Efter följer en bergsrygg av russin och katrinplommon. Hjärnan sätts i arbete av det organiserade kaos som uppkommer av två separata spår gåendes i starkt syrliga och mörkt söta upplevelser.

Avslut: En nervattnad sherry cask inleder avslutssekvensen och följs av en spännande munkänsla av fräschhet till tonerna av eukalyptus. Avslutet är lagom långt men endast värmen i strupen avslöjar att det är en whiskey vi just avnjutit. Oväntat och angenämt.

Betyg: Möjligen är det vår orutin när det kommer till bourbon som spökar, men det finns något spännande och tilltalande här som är svårt att sätta fingret på. Syrligheten och sötman som i vissa fall kan vara överväldigande känns i det här uttrycket ändå balanserade och överskådliga. Woodford Reserve Distiller's Select har definitivt gett mersmak för utforskandet av bourbon som produceras hantverksmässigt i den mindre skalan. Betygsmässigt är vi helt överens om att vi inte kan tilldela mindre, men ej heller mer, än 4 av 5 torvmossar (som verkligen inte har något med denna whiskey att göra).

Slutligen uppmanar vi läsare att tipsa om mer intressant amerikansk whiskey, för detta faller oss i smaken. Jack Daniel's och Jim Beam har vi förstås besökt helt utan att bemöda oss med inlägg på bloggen, men i övrigt är vi öppna för spännande tips från regionen.

21Okt/108

Maker’s Mark Red Seal – välvaxad bourbon

Det första vi noterade med Maker's Mark var att den är gjord för hand, ingen massproduktion här inte, med inte fler än 19 tunnor i varje batch. Det andra vi noterade var att de stavade whisky som whisky och inte whiskey.

Maker's Mark Kentucky Straight Bourbon Whisky

Provad av Daniel och Martin 2010-10-21

Denna bourbon är på 45% alkohol och producerad på Maker's Mark Distillery, Star Hill Farm, Loretto, Kentucky. Den görs i små satser och för hand. Flaskan är doppad, antagligen även det för hand, i rött vax som förseglar skruvkorken av plast i en stearinljus-minnande konstellation. Gjord på 70% majs och lagrad nånstans mellan 6 och 7,5 år håller Maker's Mark sig långt bort från minimikraven för bourbon, som kräver minst 51% majs och 2 års lagring. Den är dessutom dubbeldestillerad till skillnad från många andra bourbons, där enkeldestillering är vanligast.

Maker's Mark

Maker's Mark Kentucky Straight Bourbon Whisky

Doft: Kryddigt. Sött. Karamell. En halvsvettig halmhatt i gassande solsken. En syrlig eller kanske till och med sur ton går att ana, men den är inte besvärande utan kompletterar det söta. Något i doften för oss in på jul, kanhända kanel eller nejlika. Martin nämner risgrynsgröt, där en mustig grötdoft spetsats med kanel och socker. Det finns nåt blommigt här också. Det är helt klart så att denna whisky doftmässigt inte är enkelspårig.

Smak: Kall och ogästvänlig till en början, sedan kryddig. Ordentligt syrlig ton följt av nötig fatkaraktär. Tydlig sötma.

Avslut: Ekfatet som denna whisky garanterat lagrats på ger en stor del av avslutet med en trevlig fatbeska som samspelar med sötman.

Betyg: För fans av skotsk whisky framstår Maker's Mark som något opolerad och rivig samtidigt som den är ganska söt. Men den är inte alls eldig som i att alkoholen slår igenom på nåt otrevligt vis. Vi erkänner villigt att vi inte direkt är några vana bourbondrickare. Våra referenser innefattar i stort sett bara Jack Daniel's och Jim Beams standardutgåvor, och då sällan i särskilt civiliserade sammanhang eller mängder. Maker's Mark ska tydligen vara bland de bättre standardutgåvor av bourbons som går att få tag i, och medan den slår både J.D. och J.B. på fingrarna så har den en bit upp till smaken och kvaliteten som vi uppskattar i skotsk whisky. Man kan argumentera för att det är som att jämföra äpplen med päron, men då är det nog helt enkelt så att vi är äppelmänniskor.
Maker's Mark Kentucky Straight Bourbon Whisky är alla aber till trots en bra bourbon och får av oss betyget 3 av 5 torvmossar/majskolvar.

14Jun/102

Whisky vs vodka

DNs artikel

DNs artikel från 2009-12-19

En undersökning från 2009 visar att whiskey (bourbon) ger en besvärligare baksmälla än vodka. Detta har du förstås hört förut, men nu är det statistiskt bevisat (av en testgrupp på 95 personer). Vodka destilleras fler gånger än whisky/whiskey och har därför lägre andel restprodukter som aceton och garvsyra. Vodka måste enligt EUs regler destilleras till minst 95% alkoholhalt för att sedan spädas till som lägst 37,5%, vilket kan jämföras med whisky som i dess skotska tappning (med två destilleringar) når en alkoholhalt av 60-75% innan det späds till som minst 40%. Irländsk whiskey (notera 'e':et) destilleras ofta tre gånger, vilket ger en slutprodukt med mindre andel icke-alkoholhaltiga ämnen.

Undersökningen gjordes med amerikansk whiskey, som jämfört med våra preferenser håller relativt låga värden av restprodukter (särskilt då fenolerna som vi uppskattar så oerhört).

Finns det då något fog att följa DNs råd (som även SvD verkar förespråka) att ta en vodka nästa gång du går på krogen? Vi tycker självfallet inte det! När njöt du senast av en vodka? Själv kan jag bara minnas en, och den var både dyr och importerad från den ryska svarta marknaden. Hur du väljer att göra är förstås upp till dig, men vi inbitna rökdykare väljer självklart baksmällan över elegansen. För att citera en kollega: love hurts...