peat.se
24Feb/150

Sista Asen har anlänt Orkney

Bildligt tilltalande element har blivit allt viktigare för att locka kunder till whisky, eller för den delen alkoholhaltiga drycker generellt sett. Det verkar inte längre räcka med Anrika 12 eller Anrikare 16 för att hålla intresset levande. Kanske har det de senaste åren funnits en tendens bland whiskykonsumenter att vara mindre trogna sina varumärken, en större strävan efter att få prova nytt, som måste dövas med något greppbart. Och en generation uppväxt i alternativa verkligheter får nu sitt lystmäte när de granskar hyllorna. Kanske hittar vi också intressant whisky därunder.

Highland Park Odin

Highland Park Odin

Highland Park Odin

Provad av Martin 2015-02-24

Highland Park Odin är den sista utgåvan i serien Valhalla Collection, efter Thor, Loki och Freya. Whiskyn är buteljerad vid 55,8% alkohol efter 16 år på fat. Det tangerar den äldsta utgåvan i serien och levererar den hittills alkoholstarkaste Asen i serien. Totalt 1200 flaskor anländer Sverige i mars.

Doft: Fruktig och fet av övermogna druvor och russin. Ljunghonung, som ofta omslingrar Highland Park. Det finns ett blommigare spår också, fett och smörigt av tulpan. Skållade mandlar. Efter en stund betydligt torrare med torkade aprikoser.

Smak: Söt maltig munkänsla glider över i en blommigare sötma. Den försiktiga torvigheten ger en sträv känsla av nötmix med russin, i väntan på att brasan skall ge grillglöd en sommarkväll.

Avslut: Trevlig nötig mandel och valnöt. Väl avrundad ek.

Betyg: Odin har smått fantastisk styrka i doften, med väl dold torvighet. Utgåvan sticker inte ut och spretar, utan samlar upplevelsen jämnt och fint. Tur är väl det efter sexton år på fat! Utgåvan imponerar med tydlighet, något som enligt erfarenhet inte är huvudspåret hos destilleriet. Det blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar betygsmässigt, med aspiration till toppbetyget.

När jag tänker efter finns det förstås många fler anledningar till behovet att utmärka sig bildligt bland andra varumärken. När Öl- & Whiskymässor plottrar kartan full med städer, kan en snygg logotyp eller en välansad produktbild vara allt som krävs för att locka ögonen till rätt monter. Detsamma gäller förstås i sociala medier, där nyheter sprids innan de har inträffat.

Jag är för övrigt nöjd med att min egen hemort snart skall få sin första Öl- & Whiskymässa. Kanske ses vi på Uppsala Beer & Whisky?

Stöd Living Dead Brewery:


11Sep/140

Tillbaks till ursprunget med fler sherryfat

Innan amerikanska tunnbindarfacket drev igenom det regelverk som skulle skapa ett överflöd av ex-bourbonfat, när sherryproduktionen var på topp, var det sherryfat som var det givna alternativet (till färska fat) för den sparsamma skotten. Nu är sherryfat högt eftertraktade för slutlagring av alkohol, speciellt whisky. Följande prisvärda utgåva kommer till Sverige i oktober.

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Provad av Martin 2014-09-11

Highland Park Dark Origins är en utgåva med hög andel sherryfat, dubbelt så hög andel jämfört med tolvåringen från samma destilleri. I urvalet hittas 60% europeiska sherryfat, 20% amerikanska sherryfat och gissningsvis återstoden återfyllda bourbonfat. Whiskyn är tappad utan kylfiltrering och spädd till 46,8% alkohol. Helt utan sockerkulör är utgåvan naturligt honungsfärgad.

Doft: Först kardemumma-kokade päron innan en sträv rökstrimma slår hål på sötman. Enbär och enris. Sedan åter sötma, denna gång försiktigare med nyponsoppa och mandelbiskvier. Tallkåda. Det finns något av blomster här också, ljung och en dragning åt pelargon. Ren nektar och först nu inser jag att det också finns plats för ett skitigt maskinrum i glaset.

Smak: Fantastiskt lugn och stabil på tungan. Nyplockade nypon snarare än soppa. En bred sotighet ger associationer till stenugnsbakat, väl gräddat knäckebröd. Mörk sirap och rågbröd.

Avslut: Tydlig pepprighet av vitpeppar och sträv ek. En viss syra tar upp matchen mot den tidigare sötman och ebbar ut i mandelspån.

Betyg: Dark Origins bidrar med fräscha peppriga sherryfat till en ny dimension av Highland Park. Utgåvan känns både yngre och något råare än det åldersangivna kärnutbudet, något som inte förtar upplevelsen. Det ger istället en skarpare egg till de sträva element som försöker karva sig ut ur den runda sötman. En spännande utgåva som denna förtjänar absolut inte mindre än 4 av 5 torvmossar, väl godkänt.

Om man verkligen går tillbaks till ursprunget så spelade nog inte tidigare innehåll speciellt stor roll i frågan om val av fat. Detta eftersom fatet främst var ett transportkärl. Att olika typer av fat sedan visade sig ha en tongivande inverkan på mindre ädla destillat är förstås en av de historiska vändningar som bidragit till att det idag finns ett utbrett whiskyintresse runt om i världen. En annan vändning lär ha varit vinlusen, som i ett svep slog undan fötterna för cognac och beredde väg för whisky som dominerande ädelsprit på den europeiska marknaden.

1Mar/128

Nytt på systembolagets whiskyhylla i mars

Som vanligt när det är dags för nyheter på Systembolaget, vill vi passa på att uppmärksamma ett par utvalda utgåvor. Nytt för dagen är dessutom möjligheten att titta i den kompletta listan av nya lanserade maltwhiskies i mars. Vi har dessutom passat på att lägga upp motsvarande listor för februari och januari i efterhand. Avsikten är självfallet att underhålla lanserings-sidorna med uppdateringar månadsvis. Listan hittar du på vår samlingssida för Systembolaget.

Nyheter på hyllorna 1 mars

Longrow Burgundy Wood

Den flaska som lockat mig absolut mest denna månad hade jag faktiskt redan planerat att köpa sedan tidigare. Longrow Burgundy Wood fanns tidigare endast i beställningssortimentet, men hamnar nu, likt Hazelburn Sauternes Wood och tidigare Springbank Claret Wood, på hyllorna. Longrow Brurgundy Wood är lagrad 11 år på refill bourbon innan whiskyn förts över till nya bourgognefat för ytterligare 3 års lagring. Efter totalt 14 år på fat har whiskyn tappats på 56,1%. Kostnaden på hyllan är något mindre än tidigare i beställningssortimentet, nämligen 795 kr. Faktum är att jag blev tvungen att genast säkra ett exemplar för vidare utforskning av de spännande fatlagringar som kommer från Springbank i Campbeltown.

Glen Scotia Part Nan Angelen

Lustigt nog var även den flaska som lockade näst mest på hyllan, en single malt från just Campbeltown. Det står nämligen något så ovanligt som oberoende buteljering av Glen Scotia där. Det är frågan om en utgåva från Part Nan Angelen. Vi har inte haft möjligheten att prova Glen Scotia i någon större utsträckning, men en utgåva från SMWS som vi smakade på Öl- och Whiskymässan 2011 hör till det mer spännande i söt (smutsigt) rökig sotighet som går finna whiskykartan. Nu hör det till saken att SMWS inte alltid lanserar typriktiga fat i sina hemligt numrerade utgåvor, men det vore förstås ändå intressant att utforska detta elusiva destilleri lite djupare om tillfälle bjöds.

Highland Park Thor

För den som missat de virala kampanjerna för den nya utgåvan från Highland Park, går det nu inte längre att undgå spektaklet. På whiskyhyllan står nämligen den största kartongen en 70 cl flaska kan uppbåda. Den som inte vill lyssna till åskguden predikandes på Twitter, kanske ändå bör fundera på huruvida en exklusiv utgåva som Highland Park Thor, ändå inte passar bäst i en snidad träställning, och om det högre priset som därmed tillkommer är värt besväret. Highland Park Thor är en 16-åring på 52,1% alkohol, som kostar dig 1295 kr. Vi får verkligen hoppas att det höga priset faktiskt motiveras av en extraordinär utgåva. Om man tittar historiskt på Highland Parks utgåvor, som Highland Park Earl Magnus och Highland Park Saint Magnus, så vet vi att betyget är högt oavsett pris.

Nyheter i beställningingssortimentet 1 mars

Vi har faktiskt redan tidigare varit i kontakt med en av de tre nya utgåvorna Bunnahabhain från Svenska Eldvatten. Då recenserade vi Bunnahabhain Peated & Sherry Matured 1997, men trots att den gick ur provningen med mycket gott betyg insåg vi att det antagligen är Bunnahabhain Sherry Matured 1991 som är den verkliga ädelstenen i samlingen, med en fin fatlagring på lagom styv whiskygrund. Till trilogin hör även en rökig whisky lagrad på ett klassiskt bourbonfat, nämligen Bunnahabhain Peated 1997. Vi blir tvungna att återkomma med nya omdömen när vi hunnit prova de övriga två utgåvorna lite noggrannare.

Därmed hoppas vi att du fått chansen att bli inspirerad, eller i vart fall fått ett lite bättre grepp om whiskynyheterna i mars. Som vanligt uppskattas tips på intresanta flaskor vi kan ha missat i förbifarten!

2Jun/113

Tre snabba rökig whisky med Bowmore, Highland Park och Caol Ila

Bowmore Dusk

Bowmore Dusk är en rökig whisky som fatförädlats i Bordeauxfat innan buteljering. Troligen inte kylfiltrerad och definitivt inte i behov av sockerkulör. Whiskyn har en alkoholhalt på 50% blankt.

Doft Typisk Bowmoredoft med halstabletter och lakrits. Syrliga kolanappar dyker upp efter ett tag.
Smak Anis, sotig lakrits, tjära, karamelliserat socker
Avslut Tjärpastill, citronpeppar, sött och rökigt om vartannat
Betyg Bred men samlad i helhetsintrycket. Den totala avsaknaden av uttryck från vinfatslagringen gör oss förvånade men inte besvikna. Som vanligt när Bowmore buteljerar sin rökiga whisky utan att späda den alltför mycket så blir det en grym whisky. 4,5 av 5 torvmossar.

Highland Park 13 Single Cask

Master of Malt har buteljerat en trettonårig Highland Park på 281 flaskor. Med en naturlig fatalkoholhalt på 57% har vi nog att göra med något speciellt.

Doft Chèvre, något metallisk, citron
Smak Mustig maltsötma, blåmögelost, anis
Avslut Kolasnören, lakrits, bittermandel, sötsur sås
Betyg Alkoholhalten till trots så har whiskyn mycket att ge. Vi pendlar mellan betygen 4 och 5 och landar därför på 4,5 av 5 torvmossar.

Caol Ila 30 Single Cask

Även i denna whiskys fall rör det sig om en specialbuteljering från Mast of Malt på 54,7% alkohol.

Doft Bilverkstad, skorsten, lakrits, grillgaller, mörk sirap
Smak Grovt rökig, sotig, färsk basilika och koriander i övertonerna
Avslut Sotig pinnbrödspinne, aspartam
Betyg Massivt rökig, alkoholstark och grym whisky. Den är definitivt inte återhållsam utan tar i från tårna med sikte på toppbetyg. Vi kan bara konstatera att den lyckas. 5 av 5 tovmossar.
31Dec/100

Whisky-året 2010

Det är dags att sammanfatta whiskyåret som vi upplevt det. Det har varit mycket spännande, inte minst på grund av bloggen och möjligheten att fördjupa sig och bjuda frikostigt på våra åsikter om whisky.

Min personliga höjdpunkt i 2010 är nog Big Peat och det faktum att den togs in i Systembolagets tillfälliga sortiment. Big Peat är en blended som övertygat om att inte bara single malt hamnar på topplistan. Bestående av Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen är det den bästa blend vi har provat. Vi hoppas på fler intressanta blended malts från Douglas Laing. Nu finns Big Peat tyvärr inte i hyllorna på bolaget längre, men den har återupprättats i beställningssortimentet med nytt artikelnummer istället.

På den rökiga fronten har vi sett flera nya intressanta tappningar som exempelvis Bowmore Tempest, Jura Heavy Peat. Samtidigt har Bunnahabhain bestämt sig för att börja buteljera sin standardutgåva utan kylfiltrering på 46% alkohol för att släppa fram ett naturligare smak- och doftspektrum. För att öka tempot på fenolhaltiga drycker har både Ardbeg och Bruichladdich toppat förra årets fenolbestar, Ardbeg Supernova SN2010 med 100 ppm fenoler och Bruichladdich Octomore 3 med 152 ppm fenoler. Det har varit ett fantastiskt år för rökig whisky!

Det har släppts flera rekord-whiskies. Det nya rekordet för ålder på single malt är 70 år genom Mortach 70, en fristående buteljering. Både Glenfarclas och Highland Park har dessutom ökat sin räckvidd genom Glenfarclas 40 och Highland Park 50. Highland Park 50 togs in på Systembolaget i tre exemplar till rekordpriset 120000 kr för att säljas i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Glenfarclas lanserade whisky i samarbete med In Flames, framtagen exklusivt för den svenska marknaden. Idén kläcktes när den svenska whiskyexperten tillika sångaren Anders Fridén var på besök i Skottland. Lyckligtvis lanserades whiskyn i två tappningar. Ett familjefat från 1973 och en jubileumstappning av Glenfarclas 105.

På den lokala fronten sker det också framsteg. Tre nya lokala destillerier (Grythyttan Whisky, Smögen Whisky och Ådalen Destilleri) har börjat produktionen av svensk whisky. Det är dessutom flera som står i startgroparna och hoppas komma igång under 2011. Den svenska whiskymarknaden kommer få lite hälsosam konkurrens inom några år. Det skall bli mycket spännande att följa utvecklingen.

Vilka är dina höjdpunkter från whiskyåret 2010? Gott nytt år önskar peat.se!

15Dec/100

Idag säljs tre Highland Park 50 i Sverige

Tre flaskor av Highland Park 50, hamnade idag i Systembolagets tillfälliga exklusiva sortiment whisky. Det är tre utvalda butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö som fått äran att hantera de dyra dropparna. Den här begränsade utgåvan från Highland Park finns endast i en upplaga om 275 flaskor, som först såldes exklusivt på varuhuset Harrods i London.

Highland Park 50

Highland Park 50

Whiskyn är en blandning av fem återfyllda ekfat, med whisky destillerad på 60-talet. Flaskan på 70cl, som är speciellt framtagen för den begränsade utgåvan, är designad av Maeve Gillies, med inspiration av de elementara krafterna från Orkney. Whiskyn som är blandad till 44,8% alkohol är den hittills äldsta ö-whiskyn från Skottland att lanseras på marknaden. Den nuvarande äldsta skotska maltwhiskyn är en Mortlach med 70 år på fat. Till skillnad från Highland Park 50 tappades Mortlach 70 från ett enda fat, av en oberoende buteljerare.

Det är spännande att Highland Park börjar komma upp i så pass intressant lagersaldo. Även Glenfarclas börjar närma sig samma imponerande åldrar i sina lager. Glenfarclas 40 släpps på Systembolaget idag i volymen 12 flaskor och håller en betydligt humanare prislapp än Highland Park 50. För den som blivit sugen att inhandla en Highland Park kan vi påpeka att de tre svenska flaskorna antagligen redan är sålda till priset 120 000 kr.

5Nov/100

Highland Park 25 – afterwork deluxe

En septemberdag 2010 går jag av naturliga orsaker på muggen. Under besöket ringer det åtskilliga gånger på mobilen som jag konsekvent vägrar svara på. Väl tillbaka på min plats har jag 5 missade samtal på min kontorstelefon. Martin har jagats av Kundservice. Vadan all denna uppståndelse? Har nåt affärskritiskt system gått sönder å det grövsta och behöver akut tillsyn? Nej, chefen står i taxfreeshoppen på Larnaca flygplats på Cypern och undrar vilken flaska whisky han ska investera i. Efter de presenterade alternativen fastnar vi vid Highland Park, en flaska med 25 år på halsen. Nu, flera veckor senare, får vi smaka skörden av vår värdefulla insats.

Highland Park 25

Highland Park 25

Highland Park 25

Provad av Daniel och Martin 2010-11-05

Highland Park 25 är buteljerad på 48,1% ABV utan kyl-filtrering. Insidan av den yttre förpackningen, nån slags kartong-låd-hybrid med tygbeklädd cellplastvaddering, skryter med att whiskyn lagrats på sherryfat från Spanien, hela tio gånger dyrare än bourbonfat från staterna.

Doft: Fuktiga russin. Vanilj och honung, den klassiska ljunghonung-referensen som gärna nämns i samma andetag som Highland Park. Något parfymigt blommigt finns här. Samtliga dofter döljer på ett effektivt och imponerande vis alkoholstyrkan.

Smak: Initialt sträv. En Fisherman's Friend-touch á la Bowmore, men med betydligt nötigare fatkaraktär, spatserar fram över tungan. Den blommiga doften kristalliseras i en smak av rosolja som bidrar till halstablettsreferensen. Smaken växer med antalet smuttar.

Avslut: En len, försiktig rök slåss om uppmärksamheten med ekfatskaraktären som är oerhört tydlig i avslutet. En mustig sherryton håller sig kvar länge.

Betyg: Genom hela spektrumet finns tydliga spår av syrliga och söta druvor från sherryfatet. Whiskyn balanserar precis mitt på gränsen mellan sträv och söt. Emellanåt tror man att den tippar över åt ena sidan, bara för att sekunden senare smidigt landa på alla benen som en katt. Frågan är om fatet ändå inte är lite väl distinkt. Katten har möjligtvis slagsida. En whisky av den här kalibern torde betinga ett högt betyg. Så långt är det ganska lätt att argumentera. Vi blir dock snabbt överens om att betyget dras ner av den överhängande fatkaraktären. Fullkomligt resonabla 4 av 5 torvmossar får denna whisky, även om vi hoppades på toppbetyg.

Helhetsintrycket vi får av denna dram är att det är en oerhört trevlig whisky som bör testas när tillfälle erbjuds. Vi tror att den behöver en djupanalys för att komma till sin rätt. Det kan bli lite för lätt att avfärda den om den bara smakas som hastigast.

6Okt/1014

Fler höjdpunkter från Stockholm Beer & Whisky

Som tidigare inlägg vittnat om så var det en mycket givande men samtidigt rätt så blöt afton på Stockholms Öl- och Whiskymässa på Factory i Nacka Strand. Bland de över 30 sorters whisky vi gemensamt hann prova oss igenom stack några ut mer än andra.

Balvenie Peated Cask 17

Balvenie Peated Cask 17

Balvenie Peated Cask 17yo

Jag läste om kontroversen (visserligen en storm i ett vattenglas) gällande Balvenies tidigare försök att göra rökig whisky: Balvenie Islay Cask. Då köpte man in använda tunnor från ett Islay-destilleri för att efterlagra sin egen whisky på. Det ledde till en diskussion huruvida Balvenie fick kalla denna whisky för single malt, eftersom den så uppenbart dragit åt sig smaker och dofter från en annan single malt. Den här gången gör dock Balvenie inte samma rookie mistake utan använder tunnor där de lagrat en hittills okänd, tungt torvrökt (40 ppm) men egendestillerad single malt från 2001. I Balvenie Peated Cask har man slutligen blandat denna 17-åriga Balvenie som efterlagrats från år 10 på sagda fat med en annan 17-årig Balvenie som efterlagrats på deras New Wood som är en helt nysnickrad tunna av amerikansk ek.

Smakmässigt rör det sig om en ganska typisk Balvenie, men med inslag av smak- och doftämnen som annars hittas i betydligt yngre och rökigare whisky. Inslagen av de unga, uppkäftiga intrycken hålls dock väl i schack av den stabila Speyside-whiskyns grundkvaliteter som bland annat inkluderar en lätt fruktighet och elegant rundhet.

Highland Park Earl Magnus

Highland Park Earl Magnus, med en skymt av Highland Park Saint Magnus till höger i bild

Highland Park Saint Magnus

Highland Parks hyfsat nya utgåva Saint Magnus ingår i deras serie som kallas Earl Magnus Editions. I serien ingår sedan tidigare utgåvan Highland Park Earl Magnus och kommer under 2011 kompletteras med Highland Park Earl Haakon. Gemensamt för flaskorna i Earl Magnus-serien är att de är en hyllning både till Highland Parks grundare Magnus Eunson och till Orkney-öarnas mytomspunne förste earl, Earl Magnus Erlendsson. Dessutom hedrar de Orkney-öarnas nordiska arv överlag. För att ytterligare bre på hyllningskören till det historiska så har flaskorna designats med en Highland Park-flaska anno 1870 som förebild, komplett med originalflaskans skavanker och tillkortakommanden.

För att återkoppla till Saint Magnus-utgåvan vi smakade på så kan vi påpeka att det är en 12-årig cask strength på 55% ABV, förpackad i ovan nämnda, oerhört sexiga retroflaska. Min spontana kommentar efter en smutt var att den var som den vanliga Highland Park 12 fast "on drugs". Där standardutgåvan är försiktig stormar Saint Magnus fram med bredsvärdet i högsta hugg. Det är fortfarande gott om ljunghonung och precis lagom mycket rök för att balansera upp det söta, men här finns också fudge, torkad frukt och kanel. Den starkare alkoholhalten gör faktiskt denna Highland Park en tjänst, ungefär vad en spark i baken gör för den obeslutsamme. Alkoholen blir aldrig dominerande utan backar upp övriga smakintryck på ett osjälviskt vis.

Brewdog End of History

Det skotska bryggeriet Brewdog Brewery grundades så sent som 2006 men finns redan representerade av ett flertal varianter på Systembolagets hyllor, däribland ljusa alen Trashy Blonde ("You know you shouldn't") och India pale alen Punk IPA. Idag är man Skottlands största oberoende bryggeri med en årlig produktion av uppemot 1,5 miljoner flaskor.

Brewdog End of History

En oerhört nöjd Daniel med en flaska Brewdog End of History i händerna

Sent 2009 skapar man på Brewdog en öl vid namn Tactical Nuclear Penguin med en alkoholhalt på 32%. Man lanserar det som det starkaste öl som någonsin gjorts. Tyska bryggeriet Schorschbräu kontrar med en öl på 40%. Brewdog ilsknar till och lanserar nya modellen Sink the Bismarck (41% alkohol) som en direkt känga till det tyska bryggeriet. Schorschbräu kontrar återigen med en Schorschbock på 43%. Brewdog beslutar sig i juli 2010 för att utdela ett slag så hårt att det tyska bryggeriet inte kan annat än att erkänna sig besegrade: in kliver End of History på smiskande 55%!

Exklusivt förpackade inuti uppstoppade djur är varje flaska av detta öl inte bara ett bryggmästerligt underverk, det är även ett taxidermiskt konstverk. Hur skrämmer man upp en stackars öl till en nivå av 55% alkohol egentligen? Svaret är frysdestillering: brygg ett starkt öl. Frys ner det. Lyft ur isen. Återupprepa till önskad styrka. Hur smakar det då? Ingen aning! Den stackars ekorren hade gått med magen tom sedan torsdagens kväll och vi anlände på lördagen. Vi smakade däremot både Brewdog Paradox (Arran-varianten) och Brewdog Nanny State (klassas som alkoholfri med sina 1,1%), men End of History var ett förlorat fall. Brewdog gör god öl men End of History var nog mest ett roligt experiment och en styrkemarkering.