peat.se
30Okt/154

Nu har SWA skitit i det blå whiskyskåpet

Idag spred sig nyheten som löpeld över den whiskyintresserade enklaven i Internet. Det är inte längre självklart vad som är (och inte är) laglig whisky. Därför ställer jag frågan – är Ardbeg Rollercoaster lagligt marknadsförd whisky? Det enkla svaret är att det beror på vem som är intresserad, men låt oss istället reda ut begreppen!

Ardbeg Rollercoaster (andelar fat)

Ardbeg Rollercoaster (andelar fat)

Ardbeg Rollercoaster

Ardbeg Rollercoaster är en så kallad NAS (No Age Statement), vilket betyder att den saknar specifik åldersangivelse. Utgåvan består enligt deklarationen på flaskans baksida av "perfekt valda andelar whisky från olika fattyper åren 1997 till 2006". Whiskyn har sedan blandats för att buteljeras år 2009, vid 57,3% alkohol.

Enligt rådande lagstiftning inom EU (baserad på den skotska modellen) måste alla andelar sprit lagras på fat i minst tre år för att få kallas whisky. Om ålder anges får den inte anges högre än den yngsta andelen sprit i produkten. Därtill är den lägsta tillåtna alkoholhalten för whisky 40%, vilket mycket sällan blir ett problem. Det finns för övrigt inga lagar som hindrar att blanda upp andelen alkohol när den undantagsvis hamnat lägre än det tillåtna, exempelvis i ett fat som stått för länge. Rollercoasterns ålder kan uppskattas enligt förteckningen över ingående fat, där det yngsta fylldes 2006, tre år från 2009. Antag dessutom att man inte tummat på reglerna och att det faktiskt rör sig om hela år, allra minst. Då är det visserligen en ung whisky, men inga konstigheter...

Eventuella problem ligger i att även den äldsta whiskyn är angiven med årtal, men varför?

Compass Box och SWA

De oberoende buteljerarna Compass Box informerades under gårdagen av Scotch Whisky Association (SWA) om att deras senaste blended whisky bryter mot lagen, och blev tvungna att ta bort information från sin hemsida (gissningsvis även från produkterna). Compass Box har en historia av att vara transparenta med innehållet i sin blended whisky, med tydligt angivna andelar av fat. Denna gång hade man valt att avslöja kompletta recept inklusive ålder för varje ingående andel. Därmed inte sagt att whiskyn har en specifik ålder, de var tänkta att saluföras som NAS, precis som Ardbeg Rollercoaster dessförinnan.

Enligt representanten för SWA, som agerade på uppdrag av en anonym medlem, bryter information om ingående ålder mot reglerna om att endast den yngsta andelen sprit får anges, vilka gäller för beskrivning, presentation och märkning – inklusive reklam, marknadsföring och bilder. Det måste vara låga odds på att den anonyma medlemmen är ägare av ett eller flera destillerier som ingår i produkterna. Gissningsvis är det frågan om ett försök att kontrollera varumärken och begränsa konkurrenternas möjlighet att använda namn på destillerier för marknadsföring. Med detta drag har man snabbt och enkelt cementerat deklaration av innehåll och hoppas säkert att konkurrenterna skall nöja sig med "whisky" på etiketten. Fantastiskt tråkigt tycker jag, exempelvis eftersom flera utgåvor i kategorin NAS skulle kunna bli betydligt mer intressanta med en ordentlig deklaration av innehållet. Låt oss hoppas att detta sporrar oberoende distributörer att märka upp sina utgåvor med noggrannare innehållsförteckningar, för att bilda prejudikat som visar var gränsen går.

Men vad Compass Box i nuläget inte får visa kan vi istället sprida (tack David för tipset)!

Flaming Heart 5th Edition:

  • 38,5% Caol Ila, amerikansk ek, 14 år
  • 27,1% Caol Ila, amerikansk ek, 30 år
  • 24,1% Clynelish, amerikansk ek, 20 år
  • 10,3% Highland malt (sammangjuten Clynelish, Teaninich och Dailuiane), fransk ek, 7 år

This Is Not A Luxury Whisky:

  • 79% Glen Ord, sherry, 19 år
  • 10.1% Strathclyde , amerikansk ek, 40 år
  • 6.9% Girvan, amerikansk ek, 40 år
  • 4% Caol Ila, amerikansk ek, 30 år

Det kan förstås (mot förmodan) visa sig vara frågan om en oerhört skicklig PR-kupp från Compass Box sida, i maskopi med SWA. Därför väljer jag att inte visa några smaskiga produktbilder, innan jag själv provat och kan relatera till innehållet med ett eget utlåtande.

Om den enda skillnaden mellan Compass Box och Ardbeg i exemplen ovan är att den ena parten explicit utrycker ålder i antal år, och den andra endast hintar via angivna årtal, då vore det enkelt att uppdatera Compass Box innehållsförteckningar så att de inte bryter mot några regler. Men om det inte tillåts, då står även Ardbeg Rollercoaster på mycket tunn is.

Stöd Living Dead Brewery:


28Sep/142

Jultomten klättrar ned en osotad skorsten

Big Peat hör till de varumärken som värmt lite extra om hjärtat, inte bara som en effekt av låg blodhalt i whiskyomloppet. Det började istället med en utmärkt islay blended malt spädd till nätta 46%. Och som om det inte vore nog att den dessutom var rimligt prissatt – den följdes upp av en helt fantastisk julutgåva tappad vid fatstyrka med lika rimlig prislapp. Vi var förstås eld och lågor (men kanske mest torvrök)! Nu när tre julutgåvor redan hunnit passera är det tillslut dags att utvärdera en fjärde och förväntningarna är förstås höga.

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Provad av Martin 2014-09-28

Samtliga Big Peat deklareras innehålla Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen. Det är dock inte garanterat att antalet destillerier tar slut här, för den lagligt bindande specifikationen är blandad maltwhisky från Islay. Just denna utgåva är tappad vid fatstyrka om 55,7% alkohol. Färgen är naturligt gulblek.

Doft: Mullig rökighet och tydlig smörsötma. Mycket lik den rökiga sprit som pumpas ur Bruichladdichs pannor varufört som Port Charlotte. Röken fortsätter i små jämna strimmor, som svagt pyrande eld i regnvätt ris. Mer smör, smält i micro eller kanske än mer som smörkryddade popcorn. När röken är försvinner efter tillvänjning ersätts den av en tydlig sälta.

Smak: Sotig som lodet över sotarens axel, och lika ren som densammes skor efter en vända in i spisen. Detta är full gas med rostiga rör, aska och sot.

Avslut: Efter en ihållande sotattack kommer ett beskt stick av torkat skal från pomerans och färsk juice av grapefrukt. Som ger en liten antydan till julen.

Betyg: Årets julblandning av Big Peat är otroligt trevlig i doften och fantastiskt häftig i smaken. Det obalanserade förhållandet mellan sot och sötma känns dock svårmotiverat. Trots att jag hör till de som uppskattar extrema uttryck i alla former så blir resultatet inte mycket mer än godkänt. Det känns sorgligt att whiskyn, som nu utvärderas till 3 av 5 torvmossar, inte har samma skärpa som föregående utgåvor med tydligare genomgående tema i doft, smak och avslut.

Även om skorstenen i detta fall kanske hade behövt sotas en aning, eller kompletteras med söta referenser, så har Big Peat hittills fått främst positiv uppmärksamhet. De närbesläktade varumärkena från Douglas Laing har fått genomgående mindre mängd uppmärksamhet. Det är säkert flera som missat att det buteljeras både speyside blended malt och highland blended malt, under etiketterna Scallywag respektive Timorous Beastie. Kanske borde dessa utgåvor också få en plats i kalendern om det visar sig finnas ytterligare intresse för blended malt, eller rent av för egen erfarenhets skull.

25Nov/130

Revansch för julutgåvan av Big Peat

Efter ett litet eld upphör på recensionsfronten är det dags att plocka fram ett par av de rökigare gevärspiporna från skåpet och räkna ner till julmånaden december. Det passar bra till årstiden, som i mitt tycke gärna får utrymme för rökiga rör. Först ut blir årets julblandning från Douglas Laing, som distribueras lokalt av Clydesdale. Sedan följer ett par utgåvor vars röktäthet uppskattningsvis kommer variera från raketuppskjutning till ceremoniell kanonsalut. Följande flaska tordes ligga i den något lugnare delen av den skalan.

Big Peat Christmas Edition 2013

Big Peat Christmas Edition 2013

Big Peat Christmas Edition 2013

Provad av Martin 2013-11-24

Precis som för Big Peat är det frågan om en islay blended malt whisky. Den innehåller whisky från Ardbeg, Bowmore, Caol Ila, och Port Ellen. Sannolikt döljs även ett par anonyma destillerier i receptet till ö-blandningen. De årliga julutgåvorna serveras vid fatstyrka, vilket denna jul stannar på 54,9% alkohol.

Doft: Inledande bred rök rinner ut ur nyöppnad burkmajs. Röken skingrar sig ganska snabbt och lämnar utrymme för doften av söta sugkarameller. Det finns svaga referenser till halstabletter via eukalyptus. Det spelar väl med en upplevd känsla av smidigt bearbetat skinn från välanvända tumvantar. Efter ett tag rullar torkad frukt ut med russin, aprikoser och plommon, och visst finns det en viss julkänsla i den blandningen.

Smak: Skarpt torvig utan den annars så vanliga överdrivna syran, istället torka. Fortfarande en hel del eukalyptus. När den torra röken vattnas ned släpps både apelsin och bränt socker loss på tungan för en svängom.

Avslut: Valnöt dominerar det långa avslutet som går i beskans tecken. Även här hittas referenser till citrus, med bittersyrliga toner från apelsinskal. Så småningom dyker lugnare nötter upp på paletten och nötskålen rymmer nu även hasselnöt och mandel.

Betyg: Otroligt nog lyckas Big Peat Christmas Edition 2013 träffa flertalet av mina personliga kännetecken för julstämning. Julassociationer kan kanske verka enkelt med en rökig whisky, men ekfaten har också stort inflytande på upplevelsen, framförallt i avslutet. Doftmässigt är det frågan om en klassisk bred Islay-whisky, vilket inte är förvånande med tanke på antalet destillerier som ingår i blandningen. Förutom de deklarerade skulle jag inte bli förvånad om whiskyn innehöll delar rökig malt även från Bruichladdich. Detta är en mogen utgåva som revanscherar förra årets utlåtande av Big Peat Christmas Edition 2012, genom att återigen erhålla toppbetyget 5 av 5 möjliga torvmossar.

Samtidigt som 2013 års julutgåva av Big Peat är en utmärkt rökig maltwhisky är jag kluvet nog ganska mätt på konceptet som blandningen bjuder på. När det gäller rökig whisky gillar jag oftare de extrema uttrycken, inte nödvändigtvis rökstyrka, som är lättare att hitta i single malt. Det är vid denna insikt, som det spännande nog dyker upp en ny maskot hos Douglas Laing. Skallywag heter en relativt nylanserad utgåva av speyside blended malt whisky, som bolaget säkerligen hoppas kommer slå lika stort som den väderbitna Islay-bon vi känner som Big Peat. Jag är förstås nyfiken på om detta kan vara något för den svenska marknaden och hoppas på att få möjligheten att sniffa på ett prov. Kanske är det precis vad som behövs för att väcka på mitt slumrande intresse för blended malt en aning.

28Nov/128

Få en rökig jul med Big Peat X-mas 2012

För två år sedan överraskades vi positivt av Big Peat i originalutförande, 46% stark och härligt rökig. Förra året vid den här tiden tillförde fatstyrkan i Big Peat Christmas Edition 2011 lagom med råstyrka för att återigen charma oss. Idag ska vi ge oss på Big Peat Christmas 2012 som, liksom förra årets julutgåva, är en small batch release. Vi noterar att alkoholstyrkan är lägre än tidigare, 53,6% jämfört med 57,8%, med anledning av att somliga komponenter medvetet har valts äldre till årets blandning.

Big Peat Christmas 2012

Big Peat Christmas 2012

Big Peat Christmas 2012

Provad av Daniel 2012-11-28

Big Peat X-mas är en Islay Blended Malt Scotch Whisky bestående av single malt från Islay-destillerierna Ardbeg, Caol Ila, Bowmore och det sedan 1983 nedlagda Port Ellen. Proportionerna sinsemellan är förstås en affärshemlighet, men en kvalificerad gissning är att huvudkomponenten är hyfsat ung Caol Ila-whisky medan fjädern i hatten är en skvätt Port Ellen runt 30-talet år. Alkoholhalten är 53,6% och drycken är inte kylfiltrerad.

Doft: Svårflörtad till en början. En syrlig rökslinga är det första som lämnar glaset och blir också det element som efterhand tar mest plats i doftspektrumet. Svagt av bränt gummi. Exotiska (i whiskysammanhang) undertoner av purjolök. Tjärpastill, maltsötma, hårdrostat bröd och vitpeppar står också att finna.

Smak: Först uppkäftigt ung, med en sotighet som nära nog kan beskrivas som skarp. Bidragande till skärpan hittas även salmiak och pomerans. Några smuttar senare mer balanserad, med sötare toner av tjära och malt.

Avslut: Ordentligt sotigt avslut som för tankarna till aska och nyslaget hö.

Betyg: Allt som allt har vi svårt att greppa Big Peat X-mas 2012. På pappret ska den bestå av äldre beståndsdelar än sin föregångare, men smakmässigt är den helt klart yngre. Den saknar det mustiga djup som behövs för att väga upp för en ung och sotig stämma. Förra årets julutgåva hade precis lagom proportioner av bas och diskant för att helheten skulle vara välljudande. I år är klangen en annan. 3 av 5 torvmossar.

Med som referenspunkter vid provningen var två Glencairn med Big Peat Christmas 2011 och Ardbeg Alligator (i brist på bästa rökiga referenswhiskyn: Ardbeg 10). Det visade sig vara en blunder, då både tidigare julutgåvan och alligatorn spelade i en högre division. Så går det när man har höga förväntningar...

31Mar/121

Tre fullpottare från Svenska Eldvatten

Svenska Eldvatten AB

Tidigare i år genomförde vi en utförlig recension av Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry Matured. Idag har turen kommit till tre andra Islay-utgåvor från Svenska Eldvatten: två Bunnahabhain och en Caol Ila. Samtliga går att hitta hos Systembolaget, sök bara efter Svenska Eldvatten så hittar man dem i beställningssortimentet.

Caol Ila 1983

För att citera etiketten så rör det sig om whisky bränd i oktober 1983, lagrad på amerikanskt bourbonfat (american hogshead) nummer 4822 och buteljerad i augusti 2011. Det ger oss en 27-årig Islaywhisky på fortfarande starka 56,7% alkohol.

Doft Torr torvrök, jod, tång, tjära och svarta vinbär
Smak Physalis, tjärpastill, syrlig rök, citron
Avslut Grön paprika, ekfat, paranöt
Betyg Vi konstaterar att det här kan vara en av de bättre Caol Ila vi har provat. Med ett långt avslut och en stabil helhetsupplevelse ger vi den 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1991 Sherry

Destillerad i december 1991, lagrad på sherryfat (first-fill sherry butt) nummer 5452 och slutligen buteljerad vid en ålder av 20 år och med 54,2% alkohol i december 2011.

Doft Torkade plommon, apelsin
Smak Breda och tunga torkade frukter, förnämligt opolerad och snudd på skitig. We like!
Avslut Kraftig fatton som på ett utomordentligt vis tar plats utan att bli dominerande
Betyg Utan de tydliga fattonerna hade detta varit en sherrybomb och utan sherryn hade den varit överlagrad, men maktkampen mellan dessa två ytterligheter producerar en hyfsat välbalanserad whisky som väger in på 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1997 Peated

14-årig, rökig Bunnahabhain lagd på bourbonfat nummer 3170 i augusti 1997 och tappad på flaska vid 57,2% alkohol i augusti 2011.

Doft Vattensläckt gräsbrand, tjock torvrök, maskinrum och oljerock
Smak Majs med skirat smör, lakritsrot och pomeransskal
Avslut En bred och söt tillställning som håller i sig länge
Betyg En bred offensiv på alla fronter gör att vi även i detta fall blir charmade. Med risk för att låta som en trasig LP som hakat upp sig hamnar vi även här på toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Med facit i hand har vi alltså gett Svenska Eldvattens fyra stycken whiskies en 4:a och tre 5:or. Den whisky vi valde att recensera djupare fick en 4:a och vi funderar en stund på om vi inte borde ha gjort vår djupdykning i någon av de andra suveräna utgåvorna från Svenska Eldvatten... Hur som helst får vi konstatera att slutet gott, allting (från Svenska Eldvatten) gott!

29Nov/114

Ge dig själv en riktigt god jul med Big Peat Christmas Edition

När vi provade Big Peat i sitt originalutförande för ganska exakt ett år sedan hade vi inga direkta förväntningar, förutom det faktum att vi var ganska förtjusta i samtliga beståndsdelar var och en för sig. Den ursprungliga versionen av Big Peat består av Ardbeg, Caol Ila, Bowmore och Port Ellen, spädd till 46% och ej kylfiltrerad.

Sist blev vi hänförda av den väderbitne Islaybon med redigt skägg och en överkamning på upphällning i blåsten. Idag står Big Peat Christmas Edition i startgropen och utgångsläget för denna rökiga whisky är ett helt annat. Förväntningarna på den nu omklädde filuren med röd tröja, vitt skägg och en tomteluva som tagit vind är ganska höga. Beståndsdelarna är desamma som förut, men han har utrustats med ett hemligt vapen: cask strength!

Big Peat Christmas Edition

Big Peat Christmas Edition

Big Peat Christmas Edition

Provad av Daniel och Martin 2011-11-28

Julutgåvan av vår store namne innehåller 57,8% alkohol och är inte kylfiltrerad. Den kategoriseras rent juridiskt som en Islay Blended Malt Scotch Whisky även om begreppet vatted malt dyker upp lite varstans där det skrivs om denna whisky.

Doft: Ett mustigt maltmoln möter vid glasmynningen. Tilltagande söt rök. Alkoholen håller sig inte helt på sin plats utan släpps ut i små dunster vid längre sniffar. Sotig pingvinpastill möter violkaramell i mörk gränd.

Smak: Mjuk för att vara en cask strength. Sälta, lakritsrot och tung, syrlig rök. Det går att finna lätta bär som hallon och jordgubbar, de återfinns som övertoner på den i övrigt mycket bastanta huvudmelodin i rökens tecken.

Avslut: Tång och vedeldad bastu. En metallisk klang håller sig flämtande kvar. Ordentligt rökig men ändå varsam.

Betyg: Ta fyra trevliga single malt whiskies ur Islays laguppställning i distriktsmästerskapen och släng in cask strength som joker och du har ett, på pappret, utomordentligt välspelande whiskylag. Medan vi smuttar inser vi att Christmas Big Peat öppnade matchen lite mjäkigt, kanske på grund av de höga förväntningarna, men att den växer på oss. Sakta men säkert låter vi oss hänföras av det kisande charmtrollet i julkostym. Det må vara en blended malt men i ett blindtest hade den utan ansträngning gått för en single malt, alla gånger. Det är otvetydigt Islay men ändå något nytt. Kanske är det blandningen av ung whisky och äldre whisky som tillför dynamik till helheten. Vi inledde med så höga förväntningar att vi till en början trodde att vi skulle behöva ge Big Peat Christmas Edition en trea eller fyra, men efterhand som alla intryck gett sig tillkänna (eller är det fatstyrkan som kopplat greppet om oss?) så befästs uppfattningen att detta inte är något annat än en fullpottare: 5 av 5 torvmossar.

Återigen måste vi rikta ett tack till vår kollega och whiskyfrälse Joel som skarpögt siktat ytterligare ett storartat tillskott till Big Peat-familjen från och med 2011-12-01: Really Big Peat. För 3138 kr får man 4,5 liter Big Peat då den dyker upp i beställningssortimentet med nummer 85295. Har bag-in-box-tänket nått whiskyindustrin fast med glasproducenter som medsponsorer? Ju större desto bättre måste hur som helst gälla gamle Stor-Torven! För övrigt finns Big Peat även på 4 cl och 2 cl enligt produktsajten för Big Peat, dessa ser vi mer än gärna på Systembolaget.

Big Peat Christmas Edition: disk till mamma, sömn till mormor, gröt till barnen och sprit till pappa.

28Nov/111

Snabb genomgång av två högaktuella whisky och en rökig klassiker

De som läst kommentarerna här på bloggen har kanske redan insett att vi inte haft tid att hinna med att prova så många utgåvor som vi hade önskat. Det står bland annat Port Charlotte PC8, Aberlour A'bunadh, Octomore 4, Glenfiddich Snow Phoenix, Laphroaig Cask Strength och Hazelburn Sauterne Wood på hyllan och väntar på analys. Därför passar vi på att sammanfatta två högaktuella utgåvor och att återbesöka en gammal klassiker i tre intensiva provningar. Håll i hatten!

Port Dundas 20

Port Dundas lanseras på Systembolaget, tillsammans med övriga medlemar i serien Special Releases från Diageo, 1 december. Det är frågan om en exklusiv utgåva single grain whisky. Just den här utgåvan är ett spännande experiment i fatlagring. Port Dundas är först lagrad tre år på refill bourbon (för att uppnå status som whisky). Sedan har whiskyn legat 17 år på tre olika fat, ett nytt amerikanskt fat som gått genom en experimentbodega (sherry), ett europeiskt fat kolat enligt amerikans modell, samt ett first fill ex-bourbonfat. Till slut har whiskyn sammangjutits (gissningsvis i bourbon refill) en, i detta sammanhanget, kortare tid. Port Dundas 20 är tappad vid 58% fatstyrka.

Doft Mörk, mörk, mörk sirap. Sockerrör, nektar. Smält socker. Söt majs. Det är sött, tobak!
Smak Vriden, skruvad, komplex (även i jämförelse med maltwhisky). Något kryddig. Söt. Sherry som inte får grepp om de övriga tonerna och tar bakgrundsprofil. Nästan som en vällagrad rom, fast bättre, mer intrig.
Avslut Härlig beska, åter i tobakens tecken. Väl stött av en uppbackande majssötma.
Betyg Det finns bara ett betyg, fem av fem torvmossar. Mer sådant, tack!

Old Pulteney 21

Old Pulteney 21 är en annan av lanseringarna inför julhandeln i (början av) december. Den här utgåvan från Old Pulteney, som är tappad på den klassiska gränsen för icke kylfiltrerad whisky, 46% alkohol, landar precis under tusenlappen, på 999 kr. Pannorna på Old Pulteney har en stor kondenskula på halsen som dessutom avslutas med en så kallad flat top för högsta möjliga kondens. Det betyder att whisky från Old Pulteney bör hålla en elegant karaktär, även om det delvis är beroende på hur spriten skärs. Old Pukteney 21 är dessutom utnämnd till årets whisky i Jim Murray's Whisky Bible 2012.

Doft Mjuk, fräsch, polkagris, kanderat äpple, försiktigt av vanilj.
Smak Plommon, äpple, kanel, ingefära, sirap.
Avslut Kryddigt av faten, men balanserat genom en tydlig sockerkandering.
Betyg Vi är inte överens, men samsas över betyget 3,5 av 5 möjliga torvmossar (Daniel 3 och Martin 4).

Caol Ila Natural Cask Strength

Natural Cask Strength är Diageos vis att berätta att whiskyn inte innehåller någon tillsatt sockerkulör och att filtrering skett utan kylning för att bevara så mycket av fettsyror och aromämnen som möjligt. Fatstyrkan på Caol Ila Natural Cask Strength är i vår utgåva 61,3% alkohol.

Doft Sälta, hav, jod. Fuktig rök av vått granris som nästan vill brinna. Svagt av blåmögelost.
Smak Återigen salt, initialt syrlig. Tung aska och vådlig rök. Sotigt. Kanske en hint av lakrits, under det tunga trycket av en rökig, syrlig, halvbesk sötma.
Avslut Beska som snuddar vid lakrits. Fortfarande rökig som en kanon som avlossats, men vägrar sluta pyra.
Betyg Återigen är vi inte överrens till hundra procent, även om vi båda uppskattar denna Caol Ila otroligt. Det blir 4,5 av 5 möjliga torvmossar, 4 från Martin och 5 från Daniel.
22Nov/116

Caol Ila Unpeated 12 kastar omkull alla förutfattade meningar

Idag har vi nöjet att utforska en riktig raket i whiskyväg. Caol Ila Unpeated 12 (Special Releases 2011) är nämligen buteljerad vid den osedvanligt höga fatstyrkan 64% alkohol. Normalt fatläggs råsprit från Diageos destillerier vid den spädda styrkan 63,5%. Därtill kommer en alkoholförlust under lagringstiden eftersom faten andas. Alkohol dunstar som bekant snabbare än vatten. Därför vattnas whiskyn ut med tiden, inte sällan med så mycket som i snitt 1% per år i fat. Hur mycket som försvinner till änglarna beror förstås på fatens storlek och kvalitet.

I fallet Caol Ila Unpeated 12 år gammal, måste vi anta att råspriten lades på fat vid full destillerad styrka, omkring (eller över) 70% alkohol. En teori som skulle kunna styrka ett sådant förfarande är att det kan varit ont om eller rent av slut på fat på Caol Ila vid tillfället för tappning, och att all kvarvarande sprit lades direkt på fat utan att spädas ut med vatten. Det kan förstås även vara frågan om ett avsiktligt experiment, men jag vill gärna tro på tillfälligheterna. Det blir lite mer romantiskt, om man får tycka att whisky är romantiskt...

Caol Ila Unpeated 12 (1999)

Caol Ila Unpeated 12 (1999)

Caol Ila Unpeated 12

Provad av Martin 2011-11-22

Caol Ila Unpeated är tappad på fatstyrkan 64% alkohol och enligt Diageos definition natural cask strength kan man härleda att whiskyn varken kylfiltrerats eller innehåller sockerkulör. Det gäller för övrigt för de flesta utgåvorna i serien Special Releases.

Doft: Päronkompott! Tydlig alkoholprofil helt utan att störa de sprudlande, fruktiga estrarna. Syrligt av äpple och päron, nästan likt mustad cider. Associationerna drar åt klassisk Speyside. Det finns en liten hint av rökt papp (malten till trots) och kanske något av mandel.

Smak: Stark initial attack, syrligt med tunga citrustoner. Sedan vedigt torr, nötig. Fint balanserad sötma och beska mellan apelsin och pomerans medan whiskyn vattnas ned (naturligt) på tungan.

Avslut: Nästan en liten imaginär puff av rök. Det är nog fatet som talar. Ordentligt kryddigt avslut bestående av bland annat vitpeppar och sträv mandel.

Betyg: Med någon droppe vatten blir whiskyn oljigare och får en tyngre karaktär som klär riktigt bra. Vi är starka förespråkare av att prova whisky vid full styrka, så även i detta fall. Här måste jag ändå lyfta fram att Caol Ila Unpeated 12 med fördel kan provas i två glas, ett aningen nedvattnat och ett rent. Caol Ila tilltalar mig på många nivåer, och är kanske en av de mest spännande whiskies från Islay just nu. Jag är kluven över om det inte är frågan om högre betyg, men bestämmer mig till slut för att det blir 4 av 5 möjliga torvmossar.

Det går lägga fram teorier om att oavsiktliga omständigheter avgjort även i valet att destillera whisky på orökt malt. Det skall ha varit en speciellt blöt sommar och därmed skrala förutsättningar att torka torv för rökning av malt. Det är möjligt att Caol Ila, som är störst på ön, taktiskt valdes ut att inte få full leverans av torvrökt malt från Port Ellen Maltings, som förser öns destillerier med torvrökt malt. Även Ardbeg har en utgåva baserad på i princip orökt malt från ungefär samma årgång. Det är kanske mer troligt att malten är avsiktliga experiment i båda fallen. Ardbeg har sedan de slog upp portarna (igen) experimenterat i relativt stor utsträckning både i val av fat och med fenolhalt på malten. Diageo är kanske mer kända för snudd på stel noggrannhet och konsekvens, men det finns gott om experiment, som lätt hamnar i skymundan av de stora standardutgåvorna. Caol Ila Unpeated 12 är ett av dessa experiment (avsiktligt eller ej) som visat sig vara mycket lyckat.

16Nov/113

Förhandsvisning av whisky ur Diageos Special Releases 2011

Special Releases 2011 är ett urval av utgåvor ur Classic Malts-serien från Diageo. Ingen av utgåvorna innehåller sockerkulör och bara Knockando är spädd (till 43%), övriga är natural cask strength. Serien kallades tidigare för Rare Malts men döptes år 2000 om och nystarten inleddes med specialutgåvor av bl a Talisker, Port Ellen och Brora. Sverige och Norge får ungefär 10% av alla producerade flaskor av Port Ellen i denna Special Releases-omgång.

Diageo Special Releases 2011

Diageo Special Releases 2011

Det producerande destilleriets ledning blir alltid tillfrågad inför släppet av Special Releases, så deras åsikter värderas, även om beslutet om exakt vilken whisky som ges ut tas högre upp i Diageos hierarki.

Med anledning av släppet av dessa specialutgåvor, där Port Ellen och Brora alltid brukar finnas med, har vi fått möjlighet att titta närmre på några av dem som dyker upp i Systembolagets exklusiva släpp lagom till jul, närmare bestämt 1 december. Ett antal av utgåvorna kommer i så pass liten upplaga att de säkerligen kommer vara slut redan på eftermiddagen efter lansering.

En anledning till att vi svenskar förunnas så stor del av alla utgåvor, inte bara Diageos, är troligtvis att det är smidigt för distributörer som inte behöver ansvara för försäljning och distribution till enskilda butiker, då Systembolaget hanterar det mesta själva. Dessutom har vi i Sverige (och även i Norge) ett genuint och erfaret intresse för maltwhisky. Då kan det kanske passa bra att här få en liten förhandsvisning av sex exklusiva utgåvor single malt och dessutom en spännande utgåva single grain från Diageo, allt under ledning av whiskyambassadör Jan Groth.

Rosebank 21 (1990) 53,8%

Rosebank var ursprungligen en kandidat till att ingå i Diageos Classic Malts-serie. Det som till slut blev avgörande, både för Classic Malts-kandidaturen och hela destilleriets existens, var den sviktande vattenkvaliteten. Rosebank, som producerade trippeldestillerad låglandswhisky, lades därför ned 1993. Spriten gjordes i "flat-top"-pannor som gav en lång kontakt mellan vätska och panna, så kallad kopparkonversation. Samma typ av pannor används även i andra destillerier som exempelvis Cragganmore. Efter att Diageo lagt ner destilleriet dök det upp andra intressenter som köpte lokalerna inklusive utrustningen. De långt framskridna planerna gick ut på att starta upp destilleriet igen. Diageo tillfrågades om varumärket fick användas, men eftersom Diageo ägde stora mängder whisky med samma namn så blev de tvungna att neka. Planerna gick dock i stöpet när man en dag klev in i de gamla Rosebank-lokalerna och insåg att koppartjuvar härjat natten innan och helt sonika stulit pannorna! Den whisky vi provar nu är bourbonfatslagrad och gjord på helt orökt malt.

Svensk upplaga: 48 av totalt 5604 flaskor (0,9%)

Doft: Alkoholstickig, lime, jäst, blommig. Päron!

Smak: Lättare, snudd på sotig, anis. Päron, syrlig.

Avslut: Ekfatstoner, blommigt, rosolja. Långt avslut.

Port Dundas 20 (1990) 57,4%

Port Dundas 20 är en udda fågel i denna uppställning av exklusiv whisky, då det rör sig om en single grain-whisky. Enligt etiketten på flaskan är innehållet lagrat på amerikansk och europeisk ek. Exakt vad det i praktiken innebär är svårt att gissa. Allt i flaskan har till en början legat 3 år på fat av typen refill ex-bourbon för att "bli whisky", typiskt för sprit som ska till blended-industrin. Sedan har man experimenterat de resterande 17 åren där whiskyn delats upp på tre olika typer av fat, vars exakta specifikation vi får återkomma med. Den här whiskyn är den stora överraskningen bland Special Releases 2011 eftersom det rör sig om en oerhört bra single grain-whisky. Vi blir överraskade eftersom vi är så pass insnöade på single malt. Port Dundas är numera nedlagt eftersom Diageo har valt att satsa stort på ett annat single grain-destilleri vars namn för tillfället undkommer hågkomst. En intressant effekt av destillering på Coffee-stills eller continous stills, som grainwhisky oftast tillverkas med, är den höga alkoholhalt man åstadkommer. Hela 94,5% av innehållet som lämnar pannorna är alkohol, att jämföra med ca 65-75% från de pot stills som genomsyrar den skotska single malt-industrin. Trots att utrymmet för doft och smak utöver alkoholhalten inte torde vara mer än 5,5% av innehållet inledningsvis, har whiskyn oerhört mycket karaktär och det går att tydligt avgöra att den är gjord på majs.

Svensk upplaga: 60 av totalt 1920 flaskor (3,1%)

Doft: Mörkt socker, choklad, mörkrostat kaffe, sockerrör

Smak: Bourbonmullrig, otroligt sötsyrlig, tydliga hintar av majsråvaran

Avslut: Långt avslut med ekfatstoner

Knockando 25 (1985) 43%

Om Port Dundas sticker ut av tillverkningsmetods- och råvaruskäl så sticker Knockando 25 ut av alkoholhaltsskäl. Det är den enda utgåvan i Special Releases 2011 som inte är buteljerad på cask strength, 43% närmare bestämt. Knockando är en nyckelkomponent i blended whiskyn J&B. Knockando ser man sällan på hyllorna i Sverige, men säljer stort i t ex Frankrike. Den franska marknaden är dessutom ganska oförstående till konceptet cask strength vilket kan vara en av anledningarna till att man valt att hålla alkoholhalten på en civiliserad nivå.

Svensk upplaga: 60 av totalt 4500 flaskor (1,3%)

Doft: Valnötskaka, russin, rund

Smak: Snudd på övertydliga sherrytoner, nötbeska

Avslut: Fattoner, valnöt

Caol Ila Unpeated 12 (1999) 64%

Normalt sett brukar man lägga whisky på tunna vid 63,5% alkohol, något som är lite av en magisk siffra. I Caol Ila Unpeated, som är en 12-årig whisky, är det förstås inte så. Efter 12 år av långsam avdunstning på fat upprätthåller den ändå den potenta alkoholhalten av 64%. Jan Groth lägger fram teorin att destilleriet på destilleringsdagen var kort om fat och att de därför tog beslut om att inte späda råspriten till 63,5% för att minimera åtgången av fat.

Caol Ila får efter ombyggnationen, som vi skrivit om tidigare, en kapacitet på strax under 6 miljoner liter per år. Ett problem man hade tidigare var den stora mängden mäskavfall, så kallad draff. Den görs med fördel om till djurfoder, men trots det stora antalet djur på Islay så finns det ändå inte tillräckligt många för att tugga i sig all den draff man fortsättningsvis kommer att spotta ur sig på Caol Ila. Som tur är har någon tänkt till och kommit på att man kan förädla draffen till pellets. Effekten blir att djuren på Islay inte går hungriga och alla husägare med pelletskamin kommer att ha råd att elda på ordentligt. Tack Caol Ila!?

Hur kommer det sig då att man gör orökt whisky på ett destilleri som är känt för sin rökiga whisky då? Jan Groth lägger fram ytterligare en teori, men han är noga med att påpeka att det inte finns några som helst belägg för den. En normal sommar på Islay regnar det kanske 60-70 dagar av 100. En sommar för 10-15 år sedan regnade det ungefär 126 dagar av 100. Det gjorde att all torv man plockade upp från torvmossarna var helt dyblöt, och höll sig dyblöt resten av säsongen. Man blev då tvungen att göra spriten på helt orökt malt eftersom det inte fanns någon torr torv att röka kornet med. Om man vill spekulera i andra som kan ha drabbats av samma, möjligtvis påhittade, situation kan man föra tankarna till Ardbeg Blasda som bör ha lagts på fat ungefär samtidigt som Caol Ila Unpeated.

Svensk upplaga: 180 av totalt 6000 flaskor (3%)

Doft: Skulle nästan kunna tas för en Speyside

Smak: Sälta, eldig,

Avslut: Hintar av rök

Brora 32 54,7%

Brora är det gamla destilleri som en gång i tiden hette Clynelish. När det blev dags för upprustning av Clynelish så behövde ägarna avgöra om de skulle investera i de gamla, slitna lokalerna eller om man skulle bygga nytt. Man valde det senare alternativet. Det nya destilleriet övertog namnet Clynelish och det gamla destilleriet lades ned. All utrustning stod dock kvar orörd. När blended-industrin började skrika efter rökig single malt efter en period av torka på Islay som påverkade whiskyproduktionen negativt började man se sig om efter anläggningar som kunde ha kapacitet att producera rökig whisky. Nån kläckte idén om att starta upp det gamla Clynelish-destilleriet, vilket också gjordes varvid det döptes efter platsen det låg på: Brora. Idag är Brora åter stängt på grund av förfallet, men hann under perioden 1969–1973 ändå producera en ansenlig mängd whisky som idag, sisådär 40 år senare, står högt i kurs.

Då det begav sig hade man en gång de brittiska myndigheterna på besök för inspektion enligt då rådande lagstiftning. De krävde en total rengöring av destilleriets utrustning, eftersom de bland annat tittat ner i feints receivern som på Brora aldrig tidigare gjorts ren... Efter storstädningen kom det sprit ur pannorna av en helt annan karaktär än tidigare, och man blev tvungna att tänka om. En erfarenhet rikare började man därför inför varje efterföljande rengöringsfas spara undan innehållet i feints receivern, göra rent behållaren och sedan hälla tillbaka den unika konkokten. Myndigheterna nöjda, Brora nöjda, alla nöjda!

Svensk upplaga: 48 av totalt 1404 flaskor (3,4%)

Doft: Grönmögelost, mysigt smutsigt maskinrum

Smak: Äpple, rund, oljig. Långt bak i gommen: rökig!

Avslut: Nysläckt stearinljus, tydlig rökton

Port Ellen 32 (1978) 53,9%

En av Islays mest eftertraktade whiskys gjordes fram till 1983 inte i Port Ellen. En envis destillerichef vägrade anpassa sig efter kritiken som riktades mot hans skötebarn. Den gjorde gällande att whiskyn var obalanserad och därmed svårsåld. 1983 lades destilleriet i Port Ellen således ned. Pannorna såldes till Indien och gör enligt rykten någon slags whisky där, men vi misstänker att det inte är Amrut vi talar om. Trots att Port Ellens single malt var obalanserad och utan kommersiellt värde i sitt originalutförande upptäckte man att whiskyn bara blev bättre med tiden. De i runda slängar 30 åren på fat gjorde underverk med den inneslutna vätskan. Idag är Port Ellen en av Diageos mest eftertraktade whiskies trots att den lätt betingar priser på över 3000 kr per flaska.

Svensk upplaga: 204 av totalt 2988 flaskor (6,8%)

Doft: Bastuträ, charkuterier, maltmullrig, hav, sälta

Smak: Anis, härligt rökig, oljigt trög

Avslut: Långt, typiskt Islayavslut; Awesome!

Lagavulin 12 57,5 %

Lagavulin är ett destilleri med en relativt liten produktportfölj. Jan Groth berättar att de haft s.k. sjudagarsvecka på destilleriet sedan många år tillbaka. Det innebär att de producerar whisky sju dagar i veckan när produktionen är igång. Trots detta har de svårt att matcha efterfrågan eftersom den 16-åriga standardutgåvan är ett väletablerat inslag i varje whiskyförsäljares utbud. Storskalig produktion hejdas också av faktorer såsom de relativt små pannorna. Då skärs ändå hjärtat (eller kroppen) väldigt sent, först vid ungefär 58%. Att släppa en yngre men alkoholstarkare utgåva tror vi görs för att möta efterfrågan och för att bredda portföljen något. Storebror Lagavulin 16 hör till en av våra favoriter när det kommer till rökig whisky så en lillebror (Lagavulin 12) är ett välkommet tillskott till familjen.

Svensk upplaga: 360 flaskor!

Doft: Söt rök, fiskrökeri, rund, tung

Smak: Som 16-åringen fast med mer bett!

Avslut: Slutar aldrig, det vore fel att kalla det "avslut"

Summering

Våra korta mellanlandningar vid varje whisky är förstås inte tillräckligt utförliga för att ge en rättvis återgivning av ovan nämnda malters kvaliteter och eventuella skavanker, men vi hoppas att de ger en fingervisning om vad som kan passa, oavsett preferenser. Sammanfattningsvis finns det garanterat något att hämta oavsett vilken whiskysmak man har, men det är kanske ännu mer en fråga om vilket tillfälle whiskyn är avsedd för. Rosebanken passar garanterat klockrent som en frisk fläkt till sommaren, Knockando stämmer nog in bäst i stimmet till julbordet, medan både Port Ellen och Brora ger mysiga höstvibbar. Tre av utgåvorna som vi blev extra nyfikna på (Port Dundas, Caol Ila Unpeated Cask Strength och Lagavulin 12) hoppas vi få anledning att återkomma till i en djupare analys, så håll utkik!

31Okt/118

Whiskynyheter på Systembolaget i november

November verkar vara en lovande månad för den whiskyintresserade. Det är tydligt att det finns tankar kring julklappar hos inköparna på Systembolaget. Därmed finns det en lång lista med spännande utgåvor att tillgå från och med 1 november både på hyllorna och i beställningssortimentet.

Nyheter 1 november

Nu kommer det äntligen en ny Big Peat, denna gång tappad kring fatstyrka. Passande nog är det julutgåvan Big Peat Christmas Edition. Utgåvan, som är en blended malt, består av Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen blandad (men förhoppningsvis inte spädd) till 57,8% alkohol. Big Peat Christmas Edition hamnar precis som den tidigare utgåvan i beställningssortimentet och kan bli din för 678 kr, eller kanske ännu hellre någon annans som välkommen julklapp!

Caol Ila Distiller's Edition 2011

Traditionsenligt kommer det (minst en) Distiller's Edition från Diageo innan jul även i år. Systembolaget har valt att skylta med namnet Caol Ila Limited Edition, men enligt bilden framgår det tydligt vad det är frågan om! Caol Ila Distillers Edition är efterlagrad på fat som tidigare innehållit Moscatel sherry. Kanske ännu mer spännande bland alla nya lanseringar från just Caol Ila — för det finns några att välja bland — är Caol Ila Cask 305352, en single cask från en oberoende buteljerare med fatstyrkan 61,2% alkohol. Caol Ila Limited Edition kommer kosta 579 kr och Caol Ila Cask 305352 landar på 925 kr.

Mackmyra Special 07

För den som helst köper en svensk whisky i julklapp (oavsett om det är till sig själv eller inte) blir valet antagligen nya Mackmyra Special 07. Vi har redan provat utgåvan och tycker att den hör till en uppåtgående trend bland Mackmyras whiskies. Om du bestämt dig för att det blir Special 07 i år, hamnar prislappen på 649 kr.

Nästa utgåva vi väljer att uppmärksamma är ett kärt återseende från Glenmorangie. Det är frågan om återlanseringen av Glenmorangie Finealta, denna gång i beställningssortimentet. Glenmorangie Finealta är en av de whiskies som med bravur förtjänar sin plats på topplistan och måste därmed bli vårt tips på julklapp för den som inte nödvändigtvis vill ha en tomte på etiketten (som fallet är med whiskyn ovan). Glenmorangie Finealta får ett resonabelt pris trots att den hamnar i beställningssortimentet, nämligen 599 kr.

2011-11-01: På inrådan av en flitig läsare vill vi även passa på att uppmärksamma Glenfiddich Snow Phoenix. Under vintern 2010 rasade taken i ett lagerhus hos Glenfiddich in under det massiva trycket av snön som låg ovanpå. För att märka ut händelsen bestämde sig maltmästaren hos Glenfiddich för att välja ut ett antal högkvalitativa fat av olika åldrar för att sammangjuta specialutgåvan. Glenfiddich Snow Phoenix är buteljerad vid 47,6% alkohol och kostar i bolagets beställningssortiment 729 kr. Eftersom utgåvan från 2010, som består av whisky från både olorosofat och traditionella bourbonfat, verkar så spännande, har vi redan sett till att säkra ett exemplar för vidare utvärdering, så även för den nya utgåvan av Big Peat (Christmas Edition).

Nyheter 14 november

Det i vår mening kanske mest intressanta på listan nya whisky för november måste nog bli återlanseringen av Bowmore Laimrig. Den omnämns i listan för släppet 14 november som Bowmore Laimrig Sherry Cask Finish. En flaska Bowmore Laimrig betingar 649 kr i beställningssortimentet. Det rör sig dock om samma whisky som tidigare, men ger alla som missade första släppet en ny chans att få tag på ett rör med högkvalitativ rökig whisky från Bowmore. I samma släpp kommer även Tomatin 18, som vi måste anta är en uppföljning på den tidigare förmodat lyckade lanseringen av Tomatin 25, den gången på halvflaska.

Därmed borde det finnas tillräcklig inspiration för dem som bestämt sig för att whisky passar bra som julklapp, eller bara till höstmyset. Det finns dock en mycket större lista för den som nyfiket filtrerar fram whisky och sorterar enligt lanseringsdatum i sökfunktionen på Systembolagets hemsida. Annars kan du alltid titta på våra presenttips!