peat.se
24Dec/143

Upprättelse med dova avtryck av sherry

Normalt sett brukar festivalutgåvorna från Islay vara det första som hamnar under nosen, men ett litet prov har stått i skåpet bortglömt fram tills helt nyligen. Cairdeas betyder vän, och är också namnet på den årliga utgåvan till vännerna av Laphroaig.

Laphroaig Cairdeas 2014

Laphroaig Cairdeas 2014

Laphroaig Cairdeas 2014

Provad av Martin 2014-12-24

Laphroaig Cairdeas är whisky blandad från 1st fill bourbon och Amontillado-fat, det vill säga fat från en mellanmörk typ av sherry. Utgåvan är buteljerad vid vad som måste antas vara fatstyrka, 51,4% alkohol.

Doft: Hö torkat över torvbrasa. Citronskal. Eleganta rökslingor följer glasets kant. På saltstänkt soltorr drivved ligger tunga, feta hjortron. Vårbrasa och smörblomma. Efter en längre stund blommar torvröken ut i glaset med en smörig biton.

Smak: Initialt torr torvig munkänsla, sedan pommerans och aprikos. Piptobak, murrig och mysig. Morotskaka. I samband med utandning kommer en härlig knorr av granrisrök, mer än något av djup torr barrskog. Torkade aprikoser.

Avslut: Enris och ekplank står för en tydlig textur som håller i länge. Ännu senare tycks en hinna av smör ligga smält över munhålan.

Betyg: Årets upplaga av Cairdeas är en riktig pärla, i all enkelhet. Det är en upphottad version av tioåringen. Mindre röktryck, och större finess. Nu blir det ordentlig upprättelse för Laphroaig, efter ett relativt svalt omdöme av den nordiska julutgåvan. Istället toppas betyget med 5 av 5 möjliga torvmossar.

Whiskyn tar sin tid att blomma ut varför det var först efter att alla intryck hade hunnit tecknats ner som betyget avgjordes. Efter en stund i handen kommer både doft och smak till sin fulla rätt, när både torra och söta sherrytoner framträder.

Med detta önskar jag en riktigt god jul och ett gott nytt whiskyår, men lovar så smått att det kommer fler uppdateringar innan året är över!

Stöd Living Dead Brewery:


22Dec/140

Rökiga klappar så in i norden

Det händer att det rökbetingade Norden får märkvärt större ranson i fördelningen av rökig whisky, ibland även helt exklusiva utgåvor. Följande buteljering släpptes som en julklapp till Norden. Den svenska delen av skörden sålde slut relativt omgående och nu har totalt 830 flaskor letat sig ut i de svenska hemmen, som verkar ha en förkärlek inte bara för rökig whisky utan även för Laphroaig.

Laproaigh 12 for the nordics

Laproaigh 12 for the nordics

Laphroaig 12 for the Nordics

Provad av Martin 2014-12-21

Laphroaigh 12 for the Nordics är en exklusiv utgåva för den nordiska marknaden i en upplaga om endast 1278 flaskor. Whiskyn har spätts till 48% alkohol efter lagring i tolv år på fat, först tio år på sherryfat och sedan sammangjutning på first fill hogshead, 250 liters fat skapat av ek från före detta bourbonfat. Det finns ingen anmärkning om kylfiltrering eller sockerkulört på provet, något som varierar för utgåvor från Laphroaig.

Doft: Tydlig fräsch torv med citronskal och oblekt omslagspapper. Genast därefter ett sött lager med gökört och sockerlag. Flirtkulor. Inlaggda körsbär och apelsin. Ordentligt spädd citronsaft. Kanderade päron och så gör sig torven hörd igen som tjärad takpapp.

Smak: Bränd som hårt rostad formfranska. Rent av sotig. Furuspån, som en blandning av slöjdsal och mossig barrskog. Jakten efter stenfrukt resulterar i plommonkärna, men utan den tydliga sötman från doftregistret. Chilifrukt, både torkad och färsk!

Avslut: Sträv ek. Texturen i tapparna från ekfaten går att ta på, samtidigt som det känns som om ett ekgolv just hyvlats av och slipats helt jämnt.

Betyg: Laphroaig 12 for the Nordics är en stabil brukwhisky för den ektokige. Den får absolut utrymme i min hylla, men är inte flaskan jag tar fram för djupare analys. Betyget spikas sålunda till 3 av 5 möjliga torvmossar.

Det är förstås något av en besvikelse att inte få full leverans från ett destilleri som normalt sett höjs till skyarna. Istället är det kanske ett friskhetstecken för små begränsade utgåvor, som faktiskt inte kan överträffa varandra varje gång, och en bra anledning att fortsatt hålla priset rimligt även på mindre upplagor. Loppet är dock inte kört för Laphroaig, som har ytterligare en utgåva i omröstningen om recensioner inför julen.

Om du vill påverka de kommande tre recensionernas innehåll kan du rösta på vår sida på Facebook!

30Nov/130

Torven i Laphroaig släckt av portvin

Så var det dags för finalen i nedräkningen till december månad. Den maltwhisky som lanseras i början av nästa vecka tävlar gissningsvis om utrymme på olika önskelistor. Det struntar vi i, och tittar i backspegeln istället! Följande flaska fick svärfar hämta hem, eftersom jag var på vift i samband med att den ställdes ut på hyllorna. Näst sista flaskan i den butiken, närmare bestämt. Det tackar jag för, Bosse!

Laphroaig Cairdeas Port Wood Edition

Laphroaig Cairdeas Port Wood Edition

Laphroaig Cairdeas 2013 Port Wood Edition

Provad av Martin 2013-11-29

Laphroaig Cairdeas, är namnet på en årlig buteljering som sätts ihop för destilleriets egen dag på Feis Ile, en musik och whiskyfestival på Islay. Årets buteljering 2013 är en fatförädling i portvinsfat, underförstått efter huvudsaklig lagring på bourbonfat. Hur lång tid whiskyn spenderat i respektive fattyp framgår inte. Utgåvan är buteljerad vid 51,3% alkohol, fatstyrka. Det kan noteras att apostrofen i Càirdeas fimpats till fördel för alla internationella tangentbord.

Doft: Nyponte värmer upp mitt doftlandskap. Röda vinbär. Efter en djupare sniff i flera steg, kolanappar, sirap och nötkräm. Nypon är ändå det uttryck som består, nu som nyponsoppa, betydligt tjockare, som gjord på för mycket pulver. Att det borde finnas en stor rökmaskin därunder är helt maskerat, men en tydlig sälta når fram och även en viss torrhet. Jordgubbar i sockerlag!

Smak: Läder och knäck mjuknar och blommar ut med röda bär. Hallon, bigarråer och härligt små bittra plommon. Beroende på hur whiskyn ligger över tungan lyser olika mycket syrlighet igenom, vilket varierar uttrycket mellan sötma och bitterhet i täta omgångar.

Avslut: Plommon och läder. Känslan av att något ligger och pyr efter att ha blivit släckt med portvin (som för övrigt måste varit både nära till hands och ett billigt alternativ). Det är så nära den förväntat överdådiga torvupplevelsen utgåvan någonsin kommer verkar det. De sträva ektonerna sitter fast i en fet seg sörja av tung sötma och vill inte bli räddade. Blodapelsin. Bittra druvskal. Utandningen släpper faktiskt ut en eller annan torvpust, tro det eller ej!

Betyg: Laphroaig Cairdeas Port Wood Edition är nektar med whiskykaraktär. De pompösa vindragen från ett stort tungt vin har elegant lindat in en torvbest på ett vis som plockat bort både tänder och klor. Musklerna finns kvar i form av textur, men inga dödliga vapen. Övertygelsen är nästintill komplett, men visst barkar det åt 5 av 5 torvmossar.

Det är sällan jag blir helt förvånad över Laphroaig, men med tanke på utgåvans namn borde förväntningarna varit närmre resultatet. Jag skulle nog säga att whiskyn spenderat den bättre tiden av sin lagring på feta portvinsfat. På det hela taget finns det i Laphroaig Cairdeas Port Wood flera likheter med Bowmore Laimrig, speciellt i eftersmaken vars olika element kombinerat ger en viss känsla av halstablett, något som är signum för Bowmore.

26Aug/126

Laphroaig Càirdeas ursprung med kvartsfat

Turen har kommit till en av våra större återkommande bevakningar, den årliga festivalutgåvan från Laphroaig, Islay. Càirdeas är gaeliska och betyder vän. För Laphroaig är det även en serie whisky, speciellt framtagen för besökarna till destilleriets dag under whiskyfestivalen på ön och framförallt för medlemmarna i Friends of Laphroaig. I Sverige har vi även haft turen att få in utgåvorna på hyllan hos Systembolaget sedan ett par år bakåt i tiden.

Här på bloggen har vi provat de båda föregående utgåvorna Laphroaig Càirdeas Ileach Edition och Laphroaig Càirdeas Master Edition, med mycket gott betyg som resultat. Årets utgåva Laphroaig Càirdeas Origin innehåller delar av den whisky som ursprungligen startade serien, ytterligare lagrad på fat, blandat med whisky lagrad på kvartsfat likt Laphroaig Quarter Cask.

Laphroaig Càirdeas Origin

Laphroaig Càirdeas Origin

Laphroaig Càirdeas Origin

Provad av Martin 2012-08-26

Laphroaig Càirdeas (2012) Origin är buteljerad vid 51,2% alkohol utan kylfiltrering. Tidigare utgåvor har angivit innehåll av karamellfärg, men avsaknaden på etiketten gör att vi får anta att ingen sockerkulör tillsatts. Trots detta är färgen djupare än i de båda tidigare utgåvorna vi har smakat.

Doft: Citrongräs och päron inleder. Strävt rökighet med knorr drar längst kanten av glaset, bara aningen läderton. Krutigt med en hint av salmiak. Bakom den för Laphroaig försiktiga rökridån finns en smörig maltsötma. Riktigt djupt dolt även viol. Efter ett tag ger de sötare elementen med sig, kola och apelsin.

Smak: Först oljig, nästan fet. Sedan en direkt syrlig beska med grovt nötig framtoning, som en blandning av rönnbär och paranöt. Ett tydligt tecken på quarter casks, men inte som vi är vana vid dem. Det finns en sötare del som honung eller sirap nedvriden till svag volym, helt integrerad i de aningen strävare utrycken av enbär.

Avslut: Nötigt beskt och förvånandsvärt tunn känsla av äppeljuice. Det drar fortfarande lite i kinderna medan jag funderar på om det inte finns rester av något sötare, kanske violpastill.

Betyg: Årets upplaga av Càirdeas är trots sin höga alkoholhalt och med ett brett doft- och smakspektrum varken direkt eller övertydlig i sin kommunikation. Det tar lite tid att lära känna de uttryck som whiskyn ger. Jämfört med de tidigare utgåvorna blir det därmed svårt att säga att alla förväntningar är uppnådda. Framförallt känns det som att det finns potential för heta, söta och kraftfulla utryck som inte riktigt får blomma ut bakom väggen av kvartsfat. Det blir ändå ett bra betyg, 4 av 5 torvmossar för en inte alls ointressant utgåva.

Ungefär samma tankar gick genom huvudet när vi provade Laphroaig Triple Wood, även den delvis bestående av whisky lagrad på kvartsfat. Min åsikt står därmed fast; Quarter Casks bör inte blandas med andra fat, oavsett hur fantastiska de är på egen hand!

6Apr/1211

Triss i fatstyrka med Aberlour, Glenfarclas och Laphroaig

Vi bestämde oss för att recensera tre stycken whisky idag, slumpvis utvalda ur våra gömmor. När urvalet var klart stod några faktum klara; det blev tre whiskies på fatstyrka från tre olika regioner i Skottland. Aberlour A'bunadh från Highlands, Laphroaig Cask Strength från Islay och Glenfarclas Family Cask 1987 från Speyside. När vi väl häller upp malterna på provningsglas står ytterligare ett faktum klart för oss: de tre har i stort sett identisk färg! I fallet med Glenfarclas och Aberlour har de nog fått sitt djupa bärnstensskimmer från lagringen på sherryfat, men Laphroaigen är vi lite mer skeptiska till. Med stor sannolikhet har den fått en färgskjuts med hjälp utav sockerkulör.

Aberlour A'bunadh

Höglandswhisky från batch nummer 36 med massiva 60,1% alkohol under västen. Lagrad på spanska Oloroso-fat och ej kylfiltrerad.

Doft En bred, f(r)uktig russin- och plommonblandning. Äpple.
Smak Dessertvin på steroider, russin, några äppelövertoner
Avslut Fatet och alkoholen spelar ut varandra och lämnar fri väg åt sötman från sherrydruvorna
Betyg Förvånansvärt behaglig den höga alkoholhalten till trots, men den undviker fiasko snarare än briljerar. Vi funderar en sekund hur den hade upplevts vid 50-55%. Med lite vatten i glaset är intrycket lite mer bastant. 4 av 5 torvmossar.
Vägbeskrivning till Laphroaigs besökscenter

Vägbeskrivning till Laphroaigs besökscenter

Laphroaig 10 Cask Strength

Laphroaig lär höra till några av de mest välbekanta varumärkena när det kommer till rökig whisky. Här har vi hittat en flaska av denna Islaywhisky ur batch 003 buteljerad i januari 2011. Whiskyn är på fatstyrka och landar på 55,3% alkohol. Troligtvis är den både kylfiltrerad och, som nämndes tidigare, färgad med sockerkulör. Efter påpekande från en uppmärksam läsare så korrigerar vi uttalandet att den skulle vara kylfiltrerad. Whiskyn är endast mekaniskt filtrerad för att få bort partiklar och inget annat. Flaskan är personligen införskaffad på Laphroaigs besökscenter!

Doft Typiskt Laphroaig, men med en stålhättad alkoholkänga. Tjära, jod, läder, torra löv, korkmatta och söt rök. Klorblekt servett. Pepparrot.
Smak Sötsur rökbomb, medicinsk munskölj, rönnbärsgelé och tallbarrsolja
Avslut Destillerad mynta, havtorn och svedd wellpapp
Betyg Det är ett brett anfall från den lilla skotska ön, men vi blir inte helt överrumplade. Leveransmässigt landar Laphroaig Cask Strength nånstans mittemellan Laphroaig 10 och Laphroaig Quarter Cask. Lite mer bett än 10:an men inte riktigt lika bra som QC (eller Laphroaig 18 för den delen). Vi beslutar oss för ett betyg på mellis: 4,5 av 5 torvmossar.

Glenfarclas Family Cask 1987

Familjefatet, en refill sherry butt med nummer 3826, räckte till 633 flaskor med en alkoholhalt av 53,2%.

Doft Fruktigt lättsam, vindruva, äppelpaj, xylitol, med en tunn men sträv hint av ekfat
Smak Fjäderlätt sherryfatslagring som gradvis övergår i riktigt tunga, torkade druvor. Sötsur sås, syrligt äpple och en biton av viol.
Avslut Persika, valnöt, mango, tropisk frukt med röd chili
Betyg Lätta fruktestrar samspelar med mörka druvtoner och komponerar ett stycke typisk och klassisk Glenfarclas. Luktar gott, smakar gott och slutar gott. Välkomponerat rakt igenom och belönas med solklara 5 av 5 torvmossar.

Ett på förhand jämntippat startfält med tight målgång. Det är trots allt inte så konstigt att en vintageutgåva från välrenommerade Glenfarclas kammar hem vinsten framför en 10-årig Laffe, följda av en whisky utan åldersangivelse från Aberlour. Gammal är äldst!

8Feb/123

Laphroaig Triple Wood imponerar lagom

Laphroaigs nygamla utgåva Triple Wood har funnits i diverse flygplatsers taxfree-butiker ett tag, men har nu släppts lös för den breda, flygrädda allmänheten att avnjuta. I grunden hittar vi en vanlig Laphroaig 10, visserligen utan åldersangivelse, men lagrad enbart på före detta bourbonfat. Malten har sedan flyttats över till de små fat som går under benämningen quarter cask och som förstås har lånat ut sitt namn till Laphroaig-utgåvan Laphroaig Quarter Cask. För att krydda det hela ytterligare så har man nu tagit whiskyn från "kvartsfaten" och lagt den på stora, feta sherryfat. Man har på så vis försökt sammanföra de bästa egenskaperna från respektive fatslag: vanilj från bourbonfaten, ekens strävhet från kvartsfaten och sherrysötma från de stora faten.

Laphroaig Triple Wood

Laphroaig Triple Wood

Laphroaig Triple Wood

Provad av Daniel och Martin 2012-02-08

Triple Wood är buteljerad vid 48% alkohol, ej kylfiltrerad men däremot färgad med sockerkulör (vaffö gö ni på detta viset?!). Numret är 20263 och prislappen uppgår till 499 kr.

Doft: En bit från glaset anar man söta, dova malttoner och ju närmare man rör sig desto mer syrlig rök, tunn men tydlig, letar sig upp genom glasets öppning. För att vara en Laphroaig är den oerhört varsam, både rök- och alkoholmässigt. Den metalliska, jodliknande doften som på engelska kategoriseras som medicinal finns här, så som oftast i whisky från Laphroaig. Inbillad sälta och tång samsas med vaga lädertoner. Röken påminner om färska barrträdskvistar på öppen eld. Koncentrerar man sig

Smak: Initialt blir man förvånad över hur slätstruken whiskyn är, men misströsta icke! Efter en kort och ofokuserad omväg blommar den ut som en sotig rallarros på en ångloksbanvall. Det är omisskännligt Islaywhisky i glaset och bland de mer utmärkande smakerna finner vi lakrits och bräckt vatten. Halvvägs genom provningen slås vi av följande tanke: var är sherryfaten? Röken övergår tidvis i sot och vi njuter, men konstaterar samtidigt att den i stort sett fullständigt utmanövrerar sherryinfluenserna.

Avslut: Sot och lakrits. Eftersmaken dröjer sig kvar länge och den går definitivt inte av för hackor. Man kan nästan ana de för Bowmore typiska lakrits- och halstablettonerna om man låter tanken sväva fritt en stund.

Betyg: Där annan Islaywhisky som lagrats på sherryfat emellanåt lyckas få röken och sherryn att komplettera varandra (Ardbeg Uigeadail exempelvis), så saknas den dynamiken i Laphroaig Triple Wood. Vi upplever att man misslyckats med att satsa på sherryfaten, man har liksom tvekat. Faten hade kunnat spela en huvudroll här, men får nesligt ikläda sig rollen som statist. Vi vet inte om vi ska skylla på de små kvartsfaten, som ger mycket av det de har, eller om det blev fel redan på planeringsstadiet. Ska man göra en sherryfatslagring av en så potent whisky som Laphroaig måste man våga satsa fullt ut, men här har man gjort det halvhjärtat. Triple Wood är absolut inte en dålig whisky, men väger man in avsikterna i slutprodukten så blir man ändå lite besviken. Betyget svajar under provningens gång men vi låter det slutligen landa på en svag 4 av 5 torvmossar.

Någonstans längs vägen inser vi att Triple Wood måste vara en form av Laphroaig där man försökt fila ner några av de vassa kanter som Laphroaig kan erbjuda genom att lagra Quarter Cask på sherryfat. De försöker tillmötesgå den breda massan och då blir vi lite förnärmade när vi väl inser det. Med Trippelträet så säljer de sig lite.

Vi efterlyser en Laphroaig Double Wood: 50/50 ex-bourbon och olorososherry! Mumma!?

29Nov/114

Whiskynyheter på bolaget i december

Vi har redan hintat så i tidigare inlägg och kommentarer, men det blir nu fullständigt tydligt att det kommer ett stort antal godbitar till Systembolaget inför jul. Systembolaget bestämmer i stor grad själva vad de tycker behöver lanseras och låter sedan distributörer leverera kandidater att fylla listan. Det är tydligt att whisky hamnar högt på decemberlistan och vi måste anta att det betyder att man räknar med en bedydande andel julklappshandel på vårt svenska spritmonopol. Eftersom det finns så mycket att välja på (sök gärna själv på bolagets hemsida, det går sortera på lanseringsdatum) har det varit extra svårt att välja ut de godbitar som förtjänar lite extra uppmärksamhet den här månaden.

På hyllorna 1 december

Bruichladdich Infinity 3

Den som uppskattar utgåvorna från Bruichladdich får anledning att fira lite extra i december. Det är dags för lansering av Bruichladdich Infinity (3:e utgåvan). Bruichladdich Infinity är en något rökig variant från ett av de få destillerierna på Islay som brukar gå mot strömmen med sin fruktiga och friska whisky. Det är tydligt att Buichladdich produkter börjar bli populära i Sverige, då det blir mindre sällan mellan utgåvorna. En annan produkt från destilleriet som dyker upp (igen) är en ur deras serie riktigt rökiga whisky, Port Charlotte PC8. Dessutom finns Port Charlotte An Turas Mor fortfarande kvar i sortimentet för beställning. Ingen kan klandra bolagets inköpare för det! Bruichladdichs utbud av rökig whisky är ofta lika bra som de mest exostiska fatförädlingarna och eleganta utgåvorna. Bruichladdich Infinity är buteljerade vid 50% alkohol och landar på 599 kr. Ganska lagom för en hantverksmässig julklapp, i mitt fall till mig själv!

Laphroaig Triple Wood

Vi har väntat länge på att Triple Wood från Laphroaig skall dyka upp på den svenska marknaden, och nu är det äntligen dags. Laphroaig Triple Wood är en seriell lagring av whisky på tre olika typer av fat. Den första delen av lagringstiden ligger whiskyn på traditionella före detta bourbonfat. Sedan väljs ett antal lovande fat ut för att lagras vidare på kvartsfat, samma som Laphroaig Quarter Cask lagras på. Där går mognaden något snabbare än i de större ex-bourbonfaten. Den sista tiden lagras Laphroaig Triple Wood på stora fat av typen oloroso sherry, som ofta bidrar med fruktiga toner och en mjukhet i smak- och doftväg. Laphroaig Triple Wood är buteljerad vid 48% alkohol och kan därmed antas vara filtrerad utan kylning. Även Triple Wood får ett humant julklappspris, nämligen 499 kr.

Vi har redan tjyvstartat något genom att titta närmre på Diageos Special Releases 2011, med bland annat Caol Ila Unpeated och Lagavulin 12 under luppen. Båda dessa utgåvorna hamnar på hyllorna och vi måste passa på att tipsa lite extra om Lagavulin 12, som genast tog sig in på topp-10-listan för 2011. Det ser för övrigt ut som om vi inte kommer kunna hålla oss till endast 10 whisky i den listan i år heller...

I beställningssortimentet 1 december

Konceptwhiskyn Octomore, från Bruichladdich, hör till de mer spännande uppdateringarna i beställningssortimentet. Bruichladdich har via sitt varumärke i fyra olika utgåvor årligen ökat gränsen för världens rökigaste whisky (mätt i fenoler). Octomore 4, som är den senaste utgåvan håller brutala 167 ppm fenoler. Det kan jämföras med den rökigaste utgåvan från Ardbeg som håller omkring 100 ppm. Vid besöket på Islay blev vi dock förvånade hur mycket sötma och kringliggande smakmösnter de lyckats väva in i utgåvan. Jämfört med tidigare provade Octomore 2, som är en helt rak rökupplevelse, blir det så mycket mer spännande med lite mönster och textur. Detta förutsatt att platsen inte avgjorde upplevelsen. Bruichladdich Octomore 4 ligger på 62,5% alkohol, vilket delvis bidrar till den häftiga prislappen på 1289 kr.

Det blir påtagande att rökig whisky antagligen går hem bäst på vinterhalvåret, och speciellt i juletider. För dem som letar mindre rökiga alternativ finns det gott om annat godis, som bland annat Bladnoch, Clynelish och Hazelburn. Jag kanske ändå måste passa på att nämna att även Laphroaig Cask Strength 10 landar i beställningssortimentet!

15Sep/110

Whiskynyheter på Systembolaget – augusti och september i retrospekt

Eftersom vi haft fullt upp med vår utflykt till Campbeltown och Islay, och dessförinnan varit på semester kan det kanske vara läge att sammanfatta intressanta lanseringar i Systembolagets sortiment under augusti och september. Det finns i vår smak ganska mycket intressant, men jag väljer som vanligt ut ett fåtal vi tror extra mycket på.

Uppmärksammad nyhet 1 september

Ardbeg Alligator

Vi har tidigare provat en utgåva av Ardbeg Alligator Committee Release, som lanserades exklsivt för medlemmar i Ardbeg Committee. Meldemsutgåvan skickades ändå till Sverige och Systembolaget, så det är möjligt att ett fåtal ickemedlemmar fick händerna på ett exemplar också. Nu när det istället var dags för den första allmänt tillgängliga utgåvan, lanserades den under namnet Ardbeg Alligator Untamed Release. Flaskan säger tydligt att det är frågan om en begränsad upplaga, men om vi förstått signalerna från Ardbeg rätt så finns det material för framtida utgåvor också. Vi har för avsikt att smaka den nya alligatorn och jämföra den med medlemsutgåvan. Ett exemplar av den nya utgåvan kostar 799:- på bolaget, men vi har redan ett prov hemma. Mer informartion inom kort alltså!

Uppmärksammade nyheter 1 augusti

Laphroaig Cairdeas Ileach Edition

Vi har redan provsmakat årets festivalutgåva från Laphroaig, med gott betyg. Laphroaig Càirdeas Ileach Edition är enligt oss en något vassare utgåva än förra årets Laphroaig Càirdeas Master Edition, kanske en av de bästa vi provat från destilleriet. Vi har dock förstått att åsikter om bästa Càirdeas varierar stort bland dem som provat fler utgåvor. Den första (2008) skall tydligen vara extra spektakulär. Även om det är trevligt extraordinär whisky i små upplagor är vi mycket nöjda med att Laphroaig valt att skala upp serien tillräckligt för att räcka även till den svenska marknaden. Laphroaig Càirdeas finns fortfarande kvar på hyllorna för den som har 749:- att undvara.

Hazelburn Sauternes Wood

Vid sidan av rökig whisky, som vi tjatar om från tid till annan, brukar spännande fatförädlingar ligga högst på vår intresselista för nylanserad whisky. Då verkar det lovande att Springbank lanserat sin årliga fatförädling. Förra året tittade vi på Springbank Claret Wood, men i år är det Hazelburn som får axla rollen. Hazelburn är Springbanks mjukaste whisky då den destilleras tre gånger från malt som torkats med varmluft utan torvrök. Med en mild whiskyton som bas, tror vi att Hazelburn Sauternes Wood som är lagrad 8 år på bourbon- och sauternesfat kan leverera ett riktigt bra betyg. Efter att sjäkva ha upplevt det genuina hantverket på Springbank och tittat noggrannare på deras whiskylager blir det förstås extra spännande att så småningom undersöka den här pjäsen, som kostar 715:- att lösa ut från Systembolaget.

9Aug/110

Årets utgåva av Laphroaig Càirdeas överträffar förväntningarna

Traditionsenligt har Laphroaig även i år tagit fram en Càirdeas-utgåva lagom till firandet av Islays egen whisky- och musikfestival Feis Ile. Sent omsider har en laddning av denna eminenta malt nått ända upp till våra nordliga breddgrader i och med att den släpptes lös på Systembolaget den första augusti.

När vi för ungefär precis ett år sedan provade förra årets Laphroaig Càirdeas, den så kallade Master Edition, upplevde vi den som bra men en aning spritig med sina potenta 57,3% alkohol. Årets Ileach Edition (ileach är för övrigt den gäliska benämningen för infödd Islay-bo) är inte direkt mesig med sina 50,5%, men den känns ändå något beskedligare än sin föregångare och de två ska bli spännande att jämföra.

Laphroaig Càirdeas Ileach Edition

Laphroaig Càirdeas Ileach Edition till vänster och Master Edition till höger

Laphroaig Càirdeas 2011 Ileach Edition

Provad av Daniel och Martin 2011-08-09

Denna den fjärde Càirdeas-utgåvan i ordningen är som tidigare nämnts buteljerad på 50,5% alkohol. Den har ingen angiven ålder, så vi får anta att det är ganska ung whisky med i blandningen. Oavsett om det är norska eller danska så framgår budskapet från flaskans etikett relativt tydligt, åtminstone för oss skandinaver: farven justeret med karamel. Hello E150! En rolig parentes är att Càirdeas Ileach Edition lagrats i före detta bourbonfat som tidigare burit på Maker's Mark, en av de få bourbons vi har provat här på peat.se.

Doft: Omisskännlig Islay-rök. Fläder. Smörig sötma. Jod och metalliska klanger. Inte helt typisk för Laphroaig, men heller inga oväntade doftkomponenter. De fräscha bourbonfaten upplever vi bidrar med vanilj och sötsyrliga majstoner. Röken i kombination med majsen leder tankarna till grillade majskolvar.

Smak: Sälta, salmiak och en tydlig syrlighet är först ut i smakfältet. Röken smyger sig inte helt otippat på och gör en kraftmarkering. Alkoholen finns nånstans i bakgrunden men håller sig på sin kant; Càirdeas 2011 är klart mer balanserad på den punkten än förra årets Master Edition.

Avslut: När styrkan i smaken klingar av framträder en grymt härlig eftersmak bestående av anis, läder, tjära och smör i en (o)salig blandning.

Betyg: Martin påpekar att han var helt begeistrad i 2010 års Càirdeas, men nu när han smakat på årets version inser han att han inte sett hela bilden. Càirdeas 2010 var bra, men Càirdeas av årsmodell 2011 är en snäpp bättre — för att inte säga mer komplett. Laphroaig Càirdeas 2011 Ileach Edition lämnar ett spännande avtryck i whiskyutbudet, delvis klassiskt Laphroaigig och delvis fräscht nyskapande. Man lämnas obönhörligen med ett lätt leende på läpparna när man smuttat på denna rökiga, skotska maltwhisky. Vi kan inte annat än att ge full pott: 5 av 5 torvmossar. (Martin knappar frenetiskt för att uppdatera vår lista över topp 10 whisky 2011).

Oortodoxt nog är vi på sätt och vis glada att semestern är slut eftersom det betyder att vi äntligen får lov att kasta paraplydrinkar och blaskig sommaröl åt fanders! I egenskap av semestrande Svenne Bananer var det ren tur att vi upptäckte Càirdeas 2011, men vi förstår samtidigt att andra intressanta buteljeringar har dykt upp i Systemets tillfälliga sortiment. Bland dessa finns vinfatslagrad Hazelburn (vad passar bättre att fatförädla än riktigt elegant whisky?), ett par Mackmyror och Glengoyne på svensk ek. Ett hett tips för den som vill prova samtliga ovan nämnda whiskies är att besöka årets upplaga av Stockholms Öl- och Whiskymässa. Det lär åtminstone vi göra!

Uppdatering 2012-08-27: Vi har nu även provat Laphroaig Càirdeas Origin 2012.

23Aug/106

Rökig whisky från Islay del 1: Laphroaig 18

Med två inledningswhisky i form av en Oban 14 (sherryfat och mineralolja) och en Bowmore 18 (Fisherman's Friend och mjukt ekfat) under bältet för att gnugga igång lukt- och smaksinne ger vi oss idag på två Islaypjäser: Laphroaig 18 och Bowmore Tempest.

Laphroaig 18

Laphroaig 18

Laphroaig 18 yo

Provad av Daniel och Martin 2010-08-23

Laphroaig 18 är buteljerad med 48 % alkohol samt är ej kylfiltrerad.

Doft: Nyputsat läder. Hallon-salmiakgodis. Svagt medicinsk. Rök. Vi blir oense huruvida man skulle gissa på Laphroaig om det var ett blindtest. Flera distinkta våningar går att hitta i doften med tid och tålamod.

Smak: Persikofruktig till en början längst fram på tungspetsen. Sedan gör röken och alkoholhalten en tydlig men snabbt övergående markering. Kolasnören infinner sig innan en behaglig, hasselnötsbesk olja hamnar i fokus. Samtidigt mjuk och len, sedan torr löveld.

Avslut: Det går inte riktigt att avgöra var den mångfaceterade smaken slutar och det långa avslutet börjar, så vi drar en skiljelinje på måfå mitt i smeten. Något metallisk. Tydligt syrlig (frukt), besk (hasselnöt), söt (russin) och salt. Invecklad men bjuder på sig själv.

Betyg: Vi inleder betyget med att citera Martin efter ett par smuttar av denna whisky: "Den är ju helt... åh, fy fan!" Laphroaig 18 är oerhört komplex och välbalanserad. Denna formidabla hydra från Islay förtjänar din fulla uppmärksamhet i varje transition, från dess flerhövdade doft via den oerhört fint skiktade smaken ända till dess att den utmärkt utsirade eftersmaken förångats! Vi är fullständigt överens: det vore heresi och blasfemi (Go Ralf!) att inte unna denna whisky toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Vi har valt att i efterhand dela upp inlägget i två delar (på grund av hReview microfromats). Läs mer om provningen på del 2 om Bowmore Tempest.