peat.se
12Jun/150

Kraftfulla vinfat från Springbanks lager

Följande flaska råkade jag snubbla över i en webbshop 2013, flera månader innan den lanserades på Systembolaget. Jag visste vid det tillfället förstås inte om den över huvud taget skulle dyka upp lokalt, men det kunde kvitta lika. Intresset för serien som bulteljeringen ingår i var då alldeles för högt för att låta bli att ta tillfället i akt.

Springbank Gaja Barolo

Springbank Gaja Barolo

Springbank Gaja Barolo

Provad av Martin 2015-06-11

Springbank Gaja Barolo är (fortfarande) den senaste utgåvan i serien Wood Expression, även om stilmallen inte verkar haft plats för tillnamnet på etiketten som pryder flaskans framsida. Utgåvan består av sprit destillerad i februari 2004, som lagrats fyra år på återfyllda bourbonfat och sedan ytterligare fem år på färska barolofat. Efter bultejering i oktober 2013 är resultatet nioårig single malt. Springbank har inte för vana att kylfiltrera whisky, eller för den delen att justera färgen. Utgåvan är buteljerad vid 54,7% alkohol, rimligen relativt nära fatstyrka.

Doft: Plopp! Genast slås näsan av en kavalkad i mogna och utjästa äpplen, cider och must på samma gång. Sockrad lösning i humbrol följer sedan. Här hittas torkade referenser också, både sträva av aprikos och feta som påminner om katrinplommon. Under de fruktiga intrycken ligger något tyngre, som målar upp bilden av plånböcker, tätt packade, på display i en välsorterad väskbutik.

Smak: Förvåning uppstår när smak inte alls matchar doft. Smaken är fet och tung av tropisk frukt och sältat fläsk, mer som papaya än mango och sältan till trots övertygande söt. Relativt snabbt går whiskyn in i en kryddig fas som bitvis upplevs grön och fräsch, med basilika och kryddnejlika. En tydlig dragning åt viol hittas i de mer vinuösa uttryck som uppträder efter att whiskyn långsamt vattnats ned på tungan.

Avslut: Det är inte ovanligt att referenser från doft återkommer i efterspelet. Och på en trave soltorr plank ligger faktiskt innehållet från en påse torkade aprikoser utstrött, försiktigt torviga syftningar. Efter omtag är det violpastill som dominerar munhålan, med en tendens att dra åt finsk lakrits.

Betyg: Intresset för Gaja Barolo tilltar medan glaset genomgår analys. Det är visserligen inte frågan om den bästa whisky som har sin upprinning i Springbanks pannor, men likväl en fantastiskt spännande fatsammansättning. Betyget landar på 4 av 5 möjliga torvmossar, varken mer eller mindre. Förövrigt har det runnit smått magiska droppar ur samma pannor, så riktmärket är möjligen inte det bästa.

Baroloviner är kända för höga nivåer av tanniner, som kräver lång tid på fat för att balanseras upp. Det borde därför inte vara någon större överraskning att whisky lagrad på samma fat skulle innehålla kraftfulla referenser. Eventuellt borde folien ha fått lirkas av flaskan tidigare, eftersom innehållet precis utökade smakpaletten med ett par nya färger att jämföra andra vinfatlagringar med. Därför hoppas jag också att Gaja Barolo inte är den sista utgåvan i den årsvis uppdaterade serien, för det ser tyvärr inte något vidare ljust ut när det gått väl över ett år sedan sist.

Stöd Living Dead Brewery:


29Jan/130

Äpple dominerar Springbanks calvadosfat

Som utlovat kommer nu uppföljaren i spännande fat från lagret på Springbank. Dagens whisky hittades av en slump och beställdes i samband med Longrow Tokai Wood med syftet att jämna ut fraktkostnaden något per flaska. Det ser dock ut som om vi har rimliga chanser att hitta Springbank Calvados Wood även på Systembolaget, för Symposium har registrerat den bland produktnyheterna på sin hemsida. Dessutom har andra utgåvorna i samma serie som tidigare lanserats på bolaget visat sig vara populära på den svenska marknaden.

Springbank Calvados Wood

Springbank Calvados Wood

Springbank Calvados Wood

Provad av Martin 2013-01-28

Springbank Calvados Wood är det senaste i serien fatförädlingar från Springbanks pannor. I oktober 2012 buteljerades totalt 9420 flaskor whisky efter sex år på bourbonfat och ytterligare sex år på fat från calvados. Utgåvan är buteljerad med fatstyrkan 52,7% alkohol.

Doft: Gröna äpplen och päron. En frisk fläkt påminner om nymustad äppelcider. Hö, marsansås och en syrlig sugkaramell, apelsin? Till slut lossnar det, precis som en tablett tutti frutti från tanden! Vanillin finns däri också.

Smak: Spetsig, syrlig, kittlande, utmanande rent av. Knäck, bränt socker och pepparstek. Sotigt utan att vara rökigt, kanske från kolade fat. Mer än något av tung ek.

Avslut: Svagt spädd äppelsaft gör inget större intrång. Syrlig torr cider dröjer kvar, försiktigt avmattandes.

Betyg: Whiskyn är som en bergodalbana med fritt fall. På vägen upp byggs förväntningarna, sedan blir det åka av och plötsligt är turen över. Det är definitivt doften som lyfter denna Clavados-lagring, frisk och lovande. Grym rent av! Smakupplevelsen är visserligen spännande, men avslutet blir snopet anonymt i jämförelse med inledningen. Var för sig varierar momenten från fem till tre så det måste bli ett medelvärde i summeringen, 4 av 5 möjliga torvmossar.

För mig började den här historien med en recension av Örjan Westerlund på Grenadine Förlags hemsida. Den utlöste nämligen nyfikenheten för Springbank Claret Wood, en flaska som blivit något av en milstolpe i min whiskykarriär. Det tog visserligen lite tid innan den hamnade bland favoriterna. Jag vill ändå påstå att det är Claret Wood som hos mig banat vägen för andra (tyngre) vinfatlagringar och framförallt öppnat ögonen för de udda utgåvorna från Springbank. Nu finns tyvärr inte recensionen kvar att läsa då förlagets blogg verkar ha kapats av en SPAM-aktör, vi hoppas förstås att det löser sig till det bättre.

Vad det gäller udda utgåvor från Springbanks lager kommer jag att fortsätta hålla utkik i de månadsvis uppdateringarna i systemets sortiment!

17Jan/1310

Longrow slutlagrad på ungerskt dessertvin

Tokajer är vin från Tokaj-Hegyalja i nordöstra Ungern, vid gränsen till Slovakien. Distriktet producerar uteslutande vitt vin och är mest känt för sina söta dessertviner. De söta vinerna görs på druvor som angripits av ädelröta. Vin i denna still har med sannolikhet tillverkats sedan mitten av 1500-talet vilket placerar ädelrötade viner i Tokaj tidsmässigt långt före både Rhen och Sauternes.

Sötheten i Tokajer mäts i puttonyos, antal druvkorgar ädelrötade druvor som använts per fat vin. Ju högre andel ädelrötade druvor, desto mer sötma. Idag klassas vinet enligt samma skala, men standardiserat mätt via antal gram restsocker per liter:

  • 3 Puttonyos - 60 g/liter
  • 4 Puttonyos - 90 g/liter
  • 5 Puttonyos - 120 g/liter
  • 6 Puttonyos - 150 g/liter

Tokajer gjort på enbart ädelrötade druvor håller över 180 g/liter och kallas Aszu Eszencia. Faten som vinen tillverkas i kallas Gönc och rymmer 136 liter. Det är just sådanna fat som har fått förgylla de sista två åren för följande Longrow.

Longrow Tokaji Wood

Longrow Tokaji Wood

Longrow Tokaji Wood

Provad av Martin 2013-01-17

Longrow Toaji är 10-årig en utgåva i Wood-serien från Springbank. De första åtta åren har whiskyn legat på ett återfyllt bourbonfat och sedan ytterligare två år förädlats i nya tokajerfat. Utgåvan har sedan buteljerats i en upplaga om 7440 flaskor, vid 55,6% alkohol. (Flaskan som skymtar i bakgrunden är det senaste i serien, som vi hoppas kan komma till Sverige innan året är slut.)

Doft: Mustiga russin och röda äpplen! Svarta vinbär, björnbär och aningen av lakrits följer. Det här skulle lika gärna kunna varit en ren Springbank, för de torviga utrycken tillåts knappt alls bryta igenom de söta saftiga aromerna som ringlar sig kring öppningen av glaset. Istället blandas de upp och ger upphov till ett uns av salmiak och viol. Tungt av russin, med en blandning av melon och plommon, hur onaturligt det än låter.

Smak: Först en liten saltkick, sedan intensivt ökande sötma innan nötigare influenser minskar accelerationen och tar emot. En varm upplevelse bjuder på en helt avtrubbad torvattack som istället får samsas med vingummi och viol. Brett och strävt med valnöt i registret. Hjortron!

Avslut: Valnöt och gökört. Inga russin längre, men väl aprikos och tranbär! Emellanåt kan man ana en rökpust som vill slippa loss från de tunga sirapsartade influenserna och äntligen, äntligen få en chans att presentera sin version av tillverkningsprocessen. En syrlig, nu betydligt mindre sträv munkänsla lever kvar långt efter sista smutten.

Betyg: Om du smakat en söt Tokajer kommer du känna igen dig doftmässigt. Hur många puttonyos fatet hållit vågar jag absolut inte gissa, men det är definitivt frågan om ett sött trögflytande vin. Det tog till sista sippen ur glaset att övertyga mig om att det faktiskt är ett ritigt guldkorn jag hittat, men oavsett om det blivit full pott eller inte vet jag att utgåvan med tiden kommer utvecklas till en favorit, likt Springbank Claret Wood som vuxit oerhört sedan första analysen. Tokajlagrad Longrow träffar således 5 av 5 möjliga torvmossar, med mycket litet avtryck från den torvrökta malten.

När vi ställde frågan på Facebook om vad vi borde satsa på mer under 2013 fick alternativen oberoende buteljeringar och spännande fatlagringar störst respons. Det är helt i linje med vad vi själva hoppas kunna få ut av året. Sedan kommer vi förstås inte missa chansen att dela med oss av våra upplevelser från rökig whisky som gör misstaget att hamna inom doftavstånd från någon av våra uppmärksamma snokar.

Tycker du att vi lyckats hålla spåret så långt? Det kommer mera...

21Mar/123

Glen Scotia i nygammal svensk tappning

Part Nan Angelen (eller P.N.A.) är ursprungligen en serie whiskies framtagen av Folke Andersson i egenskap av chefsblender åt Svenska Vin & Sprit. Trots att whisky-serien hann bli populär i whiskykretsar med sina totalt 11 utgåvor, lades produktlinjen ner med motiveringen

... inte någon volymprodukt och därför inte intressant...

och har först, sedan Magni Spirits AB (genom Folke) erhållit rättigheterna till varumärket, fått en tolfte utgåva — denna gång från Glen Scotia.

Part Nan Angelen Glen Scotia 1991

Part Nan Angelen Glen Scotia 1991

Part Nan Angelen Glen Scotia

Provad av Daniel och Martin 2012-03-20

Glen Scotia 1991 P.N.A. är en begränsad utgåva av totalt 2006 numrerade flaskor. Whiskyn kommer från en blandning av sherry- och bourbonfat, spädd till 46,2% alkohol innan buteljering. Utgåvan har varken kylfiltrerats eller beblandats med sockerkulör, naturlig whisky!

Doft: Friska blommor och äpplen. Svarta vinbär, fläder och lätta, blommiga frukttoner. Det finns gott om vanilj att hämta hem för den som låter whiskyn luftas en aning, och en hel del citrus. Någonstans gömmer sig en spännande något mörkare ton, som kåda från tall blandat med aningen apelsinsötma.

Smak: Först kryddigt pepprig med inlagd ingefära, syrlig pomerans och stor förvåning över den tvära vändningen från det blommiga och söta doftintrycket. Under den syltade ingefäran kommer vaniljen igenom även smakmässigt, driven av en tilltagande fatbeska.

Avslut: Part Nan Angelen rundar av fint i en sötnötig blandning av behagliga fatnyanser.

Betyg: Glen Scotia Part Nan Angelen är definitivt en vårwhisky, med sina friska doftreferenser. Det är för övrigt doftmässigt som den här oberoende buteljeringen levererar absolut bäst! Vi är helt oense om betyget på Glen Scotian, dock utan blodvite helt oberoende av att vi denna gång provade på olika ort (med hjälp av teknikens under). Daniel tycker utgåvan är aningen för slätstruken och jag blir istället imponerad av det breda vaniljregistret. Vi bestämmer oss för 3 av 5 möjliga torvmossar, baserat på en svag fyra från min nöjda sida och en stark tvåa från Daniels mindre imponerande upplevelse av whiskyn.

Om du hör till dem som föredrar elegant whisky, i detta fall med en ordentlig knorr, så kan Glen Scotia Part Nan Angelen kanske vara något speciellt för dig. Denna Glen Scotia spelar i samma liga som bourbonlagrade Glenmorangie, anCnoc och Balblair. Om dessa faller dig på tungan har du hittat helt rätt!

5Mar/122

Longrow Burgundy från väl avvägda vinfat

Longrow destillerades första gången som ett experiment 1973 på Springbank. Avsikten var att producera en rökig whisky i Islay-stil, och resultatet gav en så pass speciell whisky att man bestämde sig för att destillera den igen några år senare. Namnet Longrow fick whiskyn från ett destilleri som tidigare legat bredvid Springbank. Sedan ett antal år bakåt produceras Longrow (och även Hazelburn) regelbundet vid sidan av den huvudsakliga produkt-linjen som destilleras två och en halv gång i Springbanks två pannor. Longrow destilleras istället, mer traditionellt skotskt, två gånger på malt som torkats över torveld, medan syskonet Hazelburn destilleras på irländskt vis tre gånger av lufttorkad malt.

Små delar av produktionen på Springbank är avsedd att lagras på spännande fat av varierad typ. Från den kommer bland annat ett antal vintage-utgåvor av Springbank. Det är även här vi hittar Longrow Burgundy Wood, som hör till en serie whisky lagrad på olika typer av vinfat, som ytterligare breddar innehållet i ägaren Mitchells whisky-portfölj.

Longrow Burgundy Wood

Longrow Burgundy Wood

Longrow Burgundy Wood

Provad av Martin 2012-03-05

Longrow Burgundy Wood har lagrats totalt 14 år på fat, först 11 år på återfyllda bourbonfat och sedan ytterligare 3 på bourgogne-vinfat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka, på 56,1% alkohol. Här har naturligtvis ingen kylfiltrering skett och det finns inte heller någon tillsatt sockerkulör, som om det skulle behövas! Den naturligt djupfärgade utgåvan, från oktober 2011, består av endast 1800 flaskor.

Doft: En tydlig, stram rökighet får försiktigt gömma sig bakom ett krusigt karamellsyrligt första doftspår. Det ligger en bredd i doften som känns ovanligt tropiskt för en maltwhisky. Här finns gott om vinuösa spår för den som vill förirra sig in i snåren. Själv letar jag efter stigen som rökt malt trampat upp, tätt överväxt av fruktiga slingrande toner av lime, kaktus och papaya. Efter en smakomgång blir banan-estrarna helt uppenbara och går inte att ignorera, definitivt i formen av banankola. Sedan går det lättare att hitta en trevligt smutsig ton av rökt malt som jag har lätt för att uppskatta.

Smak: Här kommer röken fram direkt, rakt på sak med en stadig acceleration utan att bli extrem. Istället med tydlig profil och rak rygg. Upplevelsens intensitet backas upp av en distinkt vinsyra och en initial alkoholstyrka, som när den mattas av, bidrar till en sötsyrlig sirapskänsla med dragning åt det syrliga. Mot slutet uppstår en bredare varm rökighet med knapp söt övervikt.

Avslut: Salmiak och tjärad plank som torkats och mattats ut under solen. Kanske aningen viol. Det är mycket som spelar på tungan, som vid det här laget nästan ger upp i utmattning efter alla upplevelser. Om eftersmaken vore ett instrument blev det nog ett mässingsblås, med högpolerad metallklang. En eller annan härligt skitig pust av maskinrök toppar av mysfaktorn.

Betyg: Longrow Burgundy Wood är ett utmärkt exempel på hur en vinfatslagring kan sammangjuta whisky med tydlig karaktär och bidra med en fördjupad komplexitet. Tidigare hade jag antagligen sagt att vinfatlagringar lämpar sig absolut bäst för whisky av lättare karaktär, med relativt korta perioder i — eller små andelar av — vinfat. Efter att ha provat ett antal lyckade rökiga utgåvor måste jag till slut inse att det fungerar minst lika bra med rökig whisky, även om det är en snäv balansgång som kräver viss fokus av åtnjutaren. Helt tillfreds med upplevelsen känner jag mig alldeles säker på att det även nästa gång jag besöker Longrow Burgundy Wood inte kan bli något annat än 5 av 5 torvmossar — full pott!

Efter viss favorisering av vinfatlagringar nyligen, via Bowmore Feis Ile 2009 och syskonutgåvorna Hazelburn Sauternes Wood och Springbank Claret Wood från Springbank, är jag lite kluven över huruvida jag skall fortsätta trampa på vinfatets smala väg, eller om det kanske är dags för att återgå till sherryfat och kanske framförallt klassisk rökig whisky på bourbonfat. Det är nog bäst att varva lite. Med lanseringen av Glenmorangie Artein runt knuten och ett par undangömda flaskor på lager får jag whisky från vinfat så det räcker året ut.

8Feb/120

Hazelburn Sauternes Wood – äntligen

Hazelburn är ett av de varumärken från Springbank som hamnat lite i skymundan på vår whiskyblogg. Eftersom vi gillar Springbanks hantverksmässiga produkter och speciellt deras roliga (årliga) fatförädlingar, tänkte vi att det kunde passa bra som återuppstart för det nya året att gå igenom en åttaåring som efterlagrats på dessertvinsfat.

Hazelburn 8 Years Sauternes Wood

Hazelburn 8 Years Sauternes Wood

Hazelburn 8 Sauternes Wood

Provad av Daniel och Martin 2012-02-08

Hazelburn Sauternes Wood är lagrad på två fattyper. Först fem år på refill bourbon och sedan ytterligare tre år på sauternesfat. Utgåvan på totalt 9180 flaskor håller alkoholhalten 55,9% och som vanligt från Springbank är whiskyn varken kylfiltrerad eller har tillsatt sockerkulör. Samtliga utgåvor under varumärket Hazelburn är trippeldestillerade, med en mjuk och len whisky som resultat.

Doft: Tjock sötma av nyponsoppa, med skarpa toner av citronskal. Det finns en överhängande parfymlik doftkänsla av rosolja. Det finns dessutom en hel mängd torkad frukt och hintar om mulliga bär som gömmer sig bakom det första, starka intrycket.

Smak: En tjock, sträv och ordentligt syrlig vägg av fattoner slår först nästan ut smakuttrycket, men kommer sedan försiktigt tillbaks i syrliga fylliga sensationer. När tungan vant sig efter den initiala överraskningen är det en otroligt len och varierad smakresa vi givit oss in på. Det finns stora mängder av sötma, syrlighet och även ett mått av beska. Därför är det svårt att peka på någon speciell byggsten som skulle kunna vara den uppbärande komponenten i upplevelsen. Trots den otroligt tjocka, fylliga framtoningen går en (för Springbank karakteristisk) metallklang tydligt att urskilja.

Avslut: Det utdragna avslutet skulle lika gärna kunna komma från ett mindre sött dessertvin, elegant och brett. Efter en lång stund är det nästan som om någon hade lagt druvsocker på tungan.

Betyg: Det här är en whisky som är nästan lite för lättdrucken. Vi tror också att den är lätt att tycka om, även om man är helt oerfaren av whisky sedan tidigare. Det enda som skulle kunna sätta en käpp i hjulet för den oinvigde är eventuellt den inledande syrligheten, men det kan lika gärna vara så att Hazelburn Sauternes Wood tjänar på detta faktum. Vi hade förväntat oss en spännande whisky vilket också det infriades stort. Betygsmässigt landar vi på 4 av 5 möjliga torvmossar, och vi tror att om en ren Springbank hade lagrats på samma vis hade det varit en tveklös fullpottare. Vi ser fram emot nästa speciella fatlagring, som borde vara antingen en Longrow eller just en Springbank!

31Aug/112

Springbank – Handgjord whisky av rang

Minst en gång i livet bör en whiskyintresserad människa med självrespekt ta sig till Skottland. I vårt fall var det till hälften planering (Martin) och till hälften fullständig överraskning (Daniel) som tog oss västerut. Vår resa startade på Arlanda och gick via en flygtur till Edinburgh. Väl där hyrdes en bil och färden fortsatte västerut mot Glasgow. Egentligen borde GPSen ha lett oss nordväst från Glasgow till Loch Lomond och några bergiga pass väster om Tarbet. Dessvärre hade den blivit något felkonfigurerad av undertecknad och ledde oss istället till Gourock, ett färjeläge rakt västerut från Glasgow. En färjetur och en okänd summa brittiska pengar senare befann vi oss i Dunoon, varifrån färden fortsatte norrut tills vi anslöt till A83:an/A82:an, den väg vi borde ha färdats ut från Glasgow. Vårt resmål för dagen var södra Kintyrehalvön, Campbeltown och Springbank.

Jenny från Springbank förklarar beteckningarna på ett sherryfat

Jenny från Springbank förklarar beteckningarna på ett sherryfat

Naturen längs vägen är underskön och bilvägarna precis tillräckligt breda för att två lastbilar ska kunna mötas om förarna i exakt rätt ögonblick rycker i ratten så att förarkupéerna gungar till, bort från mittlinjen. Annars ryker sidospeglarna!

I Campbeltown var vi inackorderade i annexet till hotellet Seafield, även om incheckning och frukost skedde i hotellet Ardshiel, "2 doors down". Ardshiel innehar för övrigt utmärkelsen som 2010 års Whisky Bar of the Year enligt tidningen Wee DRAM. Vid tillfället för juryns beslut hade Ardshiel uppskattningsvis 450 olika malter i hyllan.

Jenny Karlsson från Springbank möter upp oss vid Ardshiel och vi blir slussade till destilleriet för en privat rundtur. Springbanks destilleriområde ligger i praktiken i centrala Campbeltown och under rundturen hörs discodunk från närliggande nöjeslokaler. Torsdagkvällar är Grab-a-Grannie nights i Campbeltown, förklarar Jenny. Många äldre kvinnor är ute och roar sig och bland grabbarna på destilleriet går snacket på fredagsmorgonar om vem som lyckats sno åt sig en kvinna ur det "öfre" segmentet.

Springbanks eldrivna, fasvända gräsklipparmackapär som används för luftning av kornet vid golvmältningen

Springbanks eldrivna, fasvända gräsklipparmackapär som används för luftning av kornet vid golvmältningen

J & A Mitchell & Co., företaget som äger destillerierna Springbank och Mitchell's Glengyle, har i runda slängar 66 personer anställda vid destillerierna. Skillnaden mellan Springbank, som gör allt vad de kan för att behålla en fullständigt traditionell produktion, och Mitchell's Glengyle, ett toppmodernt whiskybränneri, är att två rutinerade personer kan sköta hela produktionslinjen på Glengyle medan det krävs en betydligt större arbetsinsats för att hålla tillverkningen på Springbank flytande. Med det sagt så får man hålla i minne att Springbank gör precis allt lokalt, från att mälta korn (givetvis lokalproducerat så långt det går, men halvön Kintyre har svårt att tillgodose Springbanks behov) via själva sprittillverkningen till lagring och buteljering. Allt är gjort för hand eller medelst hyfsat primitiva metoder, som exempelvis den reverserade elgräsklipparen för smidigare vändning av kornet vid mältning. Springbank producerar i dagsläget tre olika whiskysorter: den två och en halv gånger destillerade Springbank gjord på lätt rökt malt (fast egentligen är det 2,75 ggr), den rökiga och dubbeldestillerade Longrow samt trippeldestillerade Hazelburn gjord på helt orökt malt. Glengyles bidrag till Campbeltowns whiskysortiment heter Kilkerran av den enkla anledningen att Glengyle som varumärke redan var upptaget. Dessutom vore det otypiskt att döpa en Kintyre-malt efter en glen (en smal, djup dal). Jenny visar oss skickligt och hemtrevligt runt på båda destillerierna. I ett försök att särskilja Springbank väljer hon att uttrycka skillnanden mellan Springbank och andra whiskydestillerier som skillnaden mellan hemlagade köttbullar och Mamma Scans.

Kilkerrans logotyp - ett hål i väggen

Kilkerrans logotyp - ett hål i väggen

Logotypen för Kilkerran, den single malt som produceras på Glengyle, har ett något komiskt ursprung. Bilden är en stiliserad version av effekten man får om man tittar ut genom den enda gluggen i muren som omgärdar destilleriet. De två vertikala streck som ramar in klocktornet är motsvarigheten till fängelsegaller, någon typ av armeringsjärn som en gång i tiden hindrat nyfikna från att klättra in genom hålet. Hur ägarna hindrat de som eventuellt valde att klättra över muren förtäljer inte historien.

Mot slutet av rundturen står vi i ett av Springbanks dunnage-lager och Jenny förklarar att den härliga doften i lokalen kommer av all avdunstning som sker från tunnorna. "Angel's share" utbrister någon i sällskapet. Alla pratar om angel's share, börjar Jenny, men här i Campbeltown finns inga änglar. De enda som tullar på innehållet i tunnorna häromkring är fåren. Efter en lång arbetsdag kan man vara säker på att det kommer att vara fullt med fulla får mitt på vägen när man ska köra hem.

Ordentligt mätta efter en "full scottish breakfast" bestående av blodpudding, korv, ägg, potatisplättar, stekt tomat, bacon och svamp på The Ardshiel sätter vi oss i bilen och knappar in färjeläget Kennacraig i GPSen. Från Kennacraig går färjan mot Port Askaig på Islay, och väl där väntar Caol Ila, Ardbeg, Laphroaig, Bruichladdich, Kilchoman och Bowmore. Islay here we come!

31Mar/114

Historien om hur en Springbank 18 stannade i familjen

Springbank 18 letade sig fram till mitt whiskyskåp på ett lite mer udda sätt än vad som är brukligt. Martin beställde ett exemplar av denna flaska till ett av våra lokala Systembolag. Några dagar senare surfar han runt på Systembolagets hemsida och hittar en annan flaska som han prompt måste ha, men budgeten eller samvetet hindrar honom från att behålla båda. Han tror sig avbeställa flaskan med Springbank 18 till förmån för flaskan med Springbank Claret Wood ända tills han får ett SMS där det står att hans två flaskor whisky går att hämta ut i butiken. Väl framme förklarar han läget för personalen som visar förståelse, men muttrar något om att de nu behöver skicka flaskan med den artonåriga Springbankmalten tvärs över landet återigen, och Martin lämnar bygget med endast Claret Wood-flaskan i släptåg. Någon vecka efter att detta utspelar sig så traskar vi återigen in i samma bolagsbutik och konstaterar att flaskan inte alls skickats långväga utan i ensamt majestät står och inväntar intressenter. Med förevändningen att denna flaska nog ändå måste stanna i familjen slantar jag så upp den icke oansenliga summan av 999 riksdaler (plus 1 krona för påse) och blir därmed lycklig ägare av denna Springbank 18.

Springbank 18

Springbank 18

Springbank 18

Provad av Daniel och Martin 2011-03-31

Springbank 18 är buteljerad med en alkoholstyrka på 46%, den är inte kylfiltrerad och inte heller är den färgad artificiellt. En hantverksmässig, fullt naturlig whisky helt enkelt. En spännande detalj med whisky från Springbank är att den är destillerad med deras unika destillationsprocess i 2,5 steg.

Doft: Det första som lämnar flaskan efter att korken med ett ljudligt plopp lämnat eldröret är en mustig, druvkoncentrerad vindpust. Det ter sig naturligt att misstänka sherryfatslagring och mitt i den söta druvdoften smyger sig en strimma av mycket fin rök fram. Efter lite djupare analys hittar vi en av våra hittills mest oväntade associationer: kokta morötter(!).

Smak: Tydligt syrlig i starten, sedan försiktigare, snudd på blyg, för att därefter blomma ut desto mer. En kärvhet från fat håller sig hela tiden inom räckhåll utan att för den sakens skull sno hela föreställningen. Fruktigt av dessertvinskaraktär. Sötsur sås dyker otippat upp i paletten, men det kanske egentligen är den flyktiga grundsmaken umami man försöker konkretisera.

Avslut: Fatkaraktären håller sig kvar riktigt länge och bidrar till en positiv och utdragen avveckling. Det förekommer ingen egentlig rökighet i whiskyn, men Martin hittar ändå något som för tankarna till "torrt trä", ungefär som en uppvärmd men tom bastu.

Betyg: Springbank 18 har några beröringspunkter med en av våra absoluta favoriter: Laphroaig 18. Den är kanske inte fullt så mångfacetterad och definitivt inte lika behagligt rökig, men i de elegantare registren finns det tangerande smaklinjer som gör den väldigt spännande och en värdig kandidat till en Topp 10-placering. Denna artonåriga Springbank är en oerhört angenäm bekantskap som ändå lämnar lite åt fantasin. I sällskap av andra 18-åringar (ovan nämnda Laffe 18 och Bowmore 18 exempelvis) kan den nog dock uppfattas som något slätstruken och fadd. Sammanfattningsvis är vi ändå belåtet imponerade av det väloljade och välpolerade intryck som Springbank 18 erbjuder. Ett entydigt utlåtande om 5 av 5 torvmossar genljuder, om än med avsaknad av plus i kanten.

6Sep/100

Springbank Claret Wood bjuder på en spännande vinfatlagring

Springbank producerar huvudsakligen whisky lagrad på samma fat under hela lagringstiden, men har även en serie wood expressions. Det släpps ungefär en utgåva ur serien om året. En tidigare variant är Springbank Madeira Wood. Nästa som väntas från destilleriet är en förädling på hittils okända fat av varumärket Hazelburn, en trippeldestillerad whisky i Irländsk stil, som produceras i Springbanks regi.

Efter mycket om och men (och efter en uppdatering av beställningssortimentet på Systembolaget) sitter jag äntligen i soffan med en Springbank Claret Wood framför mig. Fästmön sitter bredvid och provar Xanté, en päron-cognac-likör, i ett Glencairn-glas. Det är kanske inte utom allt hopp att lyckas styra över henne på whisky så småningom. Små steg bara..

Springbank Claret Wood 1997

Springbank Claret Wood 1997

Springbank Claret Wood

Provad av Martin 2010-09-06

Springbank Claret Wood 1997 är lagrad sammanlagt 12 år på två olika typer fat. Först 9 år på återfyllda bourbonfat, sedan 3 år på vinfat för rött vin från Bordeaux, Frankrike. Whiskyn är tappad på, eller nära på fatstyrka, vid 54,4% alkohol. Som alla andra Springbank är whiskyn ofärgad och inte heller kylfiltrerad.

Doft: Tydligt syrligt första intryck. Apelsin, blåbär och kanske en aning kokos. Något kemiskt, här misstänker jag alkoholen. Ändå inte den ammoniak-shock som det lätt blir vid när man sticker näsan för djup i glaset. Efter en stund framträder mjukare former som russin och druva. Vid ett återbesök en lång stund senare hittar jag hintar av vit choklad och vanilj.

Smak: Det här är något nytt. Jag borde prova fler vinfatslagringar. Först eldigt av alkoholstyrkan, sedan pepprigt och strävt men ändå sött. Smaken fyller hela munnen en kort stund. På något sätt tycker jag det påminner mer om portvin än rödvin. Ändå finns aningen bitterhet och spår av tanniner tydligt här.

Avslut: Det fortsätter med mer portvins-associationer, är det verkligen ett rödvinsfat? En klassisk metallisk överton för destilleriet hänger kvar med aningen beska.

Betyg: Det är kanske inte en fullpoängare, jag tappar tråden någonstans strax efter att jag börjat smaka. Delvis på grund av detta är Springbank Claret Wood ändå en av de mest spännande whiskies jag provat. Det finns så många nivåer och en massa smakupplevelser som jag inte kan sätta ord på i brist på associationer. Kanske är det dags att börja intressera sig för vinprovning för att få bättre vokabulär? Betyget 4 av 5 torvmossar växer fram medan jag provar mer och känner mig försiktigt fram bland nya uttryck.

5Jul/108

En varm sommarkväll med Springbank 10

Jag har spenderat kvällen med att tvätta inför festivalen i Gävle och sjösätta en ny version ett system för lunchrestauranger som jag kodade klart i helgen. Det har varit sjukt varmt idag, så jag hoppas att vädret håller i sig till festivalen. Medan jag väntar på att lakanen från torktumlaren svalnar och för att hinna andas ut lite tänkte jag ge Springbanks standardutgåva fatlagrad 10 år ett utlåtande. På pappret är Springbank 10 en mild rökig single malt whisky, destillerad två och en halv gång.

Springbank 10

Springbank 10 years, 20410

Springbank 10

Provad av Martin 2010-07-05

Springbank 10 är buteljerad med alkoholstyrkan 46%, icke kylfiltrerad.

Doft: Syrligt söt som en nybakad rabarberpaj. Det finns apelsinskal där också, en typisk Springbank.

Smak: Först en jämn lätt rökighet blandad i bränd karamell, sedan flyter den ut i en mjuk maltsötma som klingar av nästan metalliskt rent.

Avslut: Härligt nötigt av fatet med en aning rök som stannar kvar i den söta maltsmaken.

Betyg: Förväntat mildare än den äldre tappningen Springbank 12 på fatstyrka, men minst lika välbalanserad. Av alla standardutgåvor är den här given i samlingen, 5 torvmossar av 5 möjliga!