peat.se
24Dec/141

Upprättelse med dova avtryck av sherry

Normalt sett brukar festivalutgåvorna från Islay vara det första som hamnar under nosen, men ett litet prov har stått i skåpet bortglömt fram tills helt nyligen. Cairdeas betyder vän, och är också namnet på den årliga utgåvan till vännerna av Laphroaig.

Laphroaig Cairdeas 2014

Laphroaig Cairdeas 2014

Laphroaig Cairdeas 2014

Provad av Martin 2014-12-24

Laphroaig Cairdeas är whisky blandad från 1st fill bourbon och Amontillado-fat, det vill säga fat från en mellanmörk typ av sherry. Utgåvan är buteljerad vid vad som måste antas vara fatstyrka, 51,4% alkohol.

Doft: Hö torkat över torvbrasa. Citronskal. Eleganta rökslingor följer glasets kant. På saltstänkt soltorr drivved ligger tunga, feta hjortron. Vårbrasa och smörblomma. Efter en längre stund blommar torvröken ut i glaset med en smörig biton.

Smak: Initialt torr torvig munkänsla, sedan pommerans och aprikos. Piptobak, murrig och mysig. Morotskaka. I samband med utandning kommer en härlig knorr av granrisrök, mer än något av djup torr barrskog. Torkade aprikoser.

Avslut: Enris och ekplank står för en tydlig textur som håller i länge. Ännu senare tycks en hinna av smör ligga smält över munhålan.

Betyg: Årets upplaga av Cairdeas är en riktig pärla, i all enkelhet. Det är en upphottad version av tioåringen. Mindre röktryck, och större finess. Nu blir det ordentlig upprättelse för Laphroaig, efter ett relativt svalt omdöme av den nordiska julutgåvan. Istället toppas betyget med 5 av 5 möjliga torvmossar.

Whiskyn tar sin tid att blomma ut varför det var först efter att alla intryck hade hunnit tecknats ner som betyget avgjordes. Efter en stund i handen kommer både doft och smak till sin fulla rätt, när både torra och söta sherrytoner framträder.

Med detta önskar jag en riktigt god jul och ett gott nytt whiskyår, men lovar så smått att det kommer fler uppdateringar innan året är över!

24Dec/140

Rå buteljering av sherryfat från indien

Det hann bara gå en dag från förra indiska buteljering till nästa. Visserligen beror det delvis på att läsare röstat om vilka utgåvor som skall få uppmärksamhet innan jul och att intresset för Amrut är högt. Nu när sensoriken redan är i trim att bearbeta de exotiska utryck som finns i whisky från Bangalore passar det faktiskt ganska bra. Själv är jag mycket nyfiken på resultatet.

Blackadder Peated Amrut Sherry Finish

Blackadder Peated Amrut Sherry Finish

Blackadder Raw Cask Peated Amrut Sherry Finish

Provad av Martin 2014-12-23

Den kanske längsta titeln hittills anger serie, destilleri, spritrecept och fatlagring. Blackadder Raw Cask är en serie buteljeringar av enskilda fat som varken spätts eller filtrerats. I detta fall har whiskyn färdigställts i ett sherryfat, gissningsvis efter lagring på traditionellt bourbonfat. Alkoholhalten vid fatstyrka är 58,1% alkohol. Totalt 138 flaskor ingår i buteljeringen.

Doft: Rund och varm sötma blandad med klisterdoft, som vid det här laget måste ses som karaktäristisk för Amrut. Samma sötma ramar in bred rökig sälta som får tankarna att gå till den lilla skotska ön Skye. Jordgubbslag, friterade bananer och romerska bågar hör till de fruktigt söta referenserna. Banankola.

Smak: Kaffebönor, körsbärspraliner och plommonskal ger en syrligt besk fruktighet. En metallisk klang drar åt persilja. Sotigt värre samtidigt som bilden av sötsur sås höjer upp torven.

Avslut: Ekollon och rönnbär. Härligt bitterbesk aningen uppmjukad av fruktiga spår.

Betyg: Återigen ett spännande fat från Amrut under Blackadders flagg. Det är som att sitta på nålar att analysera denna utgåva, spännande samtidigt som det är lätt att missa att registrera de snabba skiftningarna i smak på tungan. Möjligen skulle en tydlig munsötma lyfta upplevelsen högre, men med tidigare referenser är detta utan tvekan ett väl godkänt resultat, en whisky i klassen 4 av 5 möjliga torvmossar.

Som trogen följare av konceptet att aldrig späda whisky i glaset får man en hastig spännande upplevelse av Amrut vid fatstyrka. För den som har en hel flaska att tillgå kan jag rekommendera att prova försiktig spädning parallellt med att låta whiskyn vattnas ut i munnen. Det borde ge helt olika smaklandskap!

23Dec/140

Högsta temperatur på plattan

Det är knasigt att det skall behöva ta över ett år innan indisk malt åter hamnar i flödet. Men om jag skall vara helt ärlig beror det kanske på att den tenderar vara svår att analysera. Den spontana tanken över Amrut har hittills varit, vad är det egentligen jag har i glaset?

Amrut Peated Portpipe 2009

Amrut Peated Portpipe 2009

Amrut Single Cask Peated Portpipe

Provad av Martin 2014-12-22

Amrut Single Cask är en serie buteljeringar av enskilda fat. I detta fall är det frågan om ett fat av typen portpipe och ett rökigt spritrecept, peated. Åldern är fyra år på fat, men det räcker för att dra ner alkoholhalten till trakterna kring de angivna 59%, om fatet lagras i Bangalore. Uteblivna decimaler i angivelsen kan innebära en viss spädning i samband med buteljering, gissningsvis för att upprätthålla konsistens sinsemellan fat med olika grad av avdunstning. Notera gärna att det finns flera olika buteljeringar med samma beteckning, destillerade år 2009. Detta är fat #2712, som gav upphov till 357 flaskor.

Doft: Tydligt portvin med doft av bigarråer och mogna plommon. Därunder finns en välkänd metallisk klang och kanske aningen RX-klister. Sötman tilltar med inlagda körsbär och gelehallon. En sväng av lim igen, denna gång Humbrol sötat med persika. En stund senare bara söt nektar.

Smak: Omfamnande med så många smakämnen att intrycken först inte går att sortera. Det första jag kan registrera är mjuka plommon. Tungan täcks sedan av en tjock torvmatta, syrlig och hårt svedd. När whiskyn vattnas ut tilltar styrkan snarare än avtar. Rödlök och valnöt.

Avslut: Pepprigheten dyker upp först när vätskan lämnat munhålan. Har finns starka avtryck från vinpåverkad ek, i formen av valnöt och körsbärskärnor.

Betyg: Amrut Peated Portpipe är en ordentlig åktur för den som aldrig späder sin whisky. Jag har svårt att koppla doft och smak, men blir i positiv mening överrumplad av båda momenten. Detta är helt klart ett nytt spektrum att träna in. Tills dess måste jag erkänna mig besegrad med proklameringen 5 av 5 möjliga torvmossar.

Känslan av att inte bli klokare har lagt sig. Nu är det dags att ta tillbaks kontrollen. En sak är säker, fyra år i Bangalore motsvarar minst åtta år i Skottland. Liknelsen med en het ugnsplatta och en köttbit slår mig. Amrut har högsta temperatur på sin platta, saften finns kvar samtidigt som whiskyns yta är snudd på bränd. Upplevelsen har likheter med den av kraftig bourbon eller för den delen fatlagrad rom. Det finns definitivt intryck som kommer igen, gissningsvis knutna till klimat snarare än råsprit. Nu vet jag med säkerhet att det inte kommer dröja ett år innan nästa whisky från Indien utvärderas här.

22Dec/140

Rökiga klappar så in i norden

Det händer att det rökbetingade Norden får märkvärt större ranson i fördelningen av rökig whisky, ibland även helt exklusiva utgåvor. Följande buteljering släpptes som en julklapp till Norden. Den svenska delen av skörden sålde slut relativt omgående och nu har totalt 830 flaskor letat sig ut i de svenska hemmen, som verkar ha en förkärlek inte bara för rökig whisky utan även för Laphroaig.

Laproaigh 12 for the nordics

Laproaigh 12 for the nordics

Laphroaig 12 for the Nordics

Provad av Martin 2014-12-21

Laphroaigh 12 for the Nordics är en exklusiv utgåva för den nordiska marknaden i en upplaga om endast 1278 flaskor. Whiskyn har spätts till 48% alkohol efter lagring i tolv år på fat, först tio år på sherryfat och sedan sammangjutning på first fill hogshead, 250 liters fat skapat av ek från före detta bourbonfat. Det finns ingen anmärkning om kylfiltrering eller sockerkulört på provet, något som varierar för utgåvor från Laphroaig.

Doft: Tydlig fräsch torv med citronskal och oblekt omslagspapper. Genast därefter ett sött lager med gökört och sockerlag. Flirtkulor. Inlaggda körsbär och apelsin. Ordentligt spädd citronsaft. Kanderade päron och så gör sig torven hörd igen som tjärad takpapp.

Smak: Bränd som hårt rostad formfranska. Rent av sotig. Furuspån, som en blandning av slöjdsal och mossig barrskog. Jakten efter stenfrukt resulterar i plommonkärna, men utan den tydliga sötman från doftregistret. Chilifrukt, både torkad och färsk!

Avslut: Sträv ek. Texturen i tapparna från ekfaten går att ta på, samtidigt som det känns som om ett ekgolv just hyvlats av och slipats helt jämnt.

Betyg: Laphroaig 12 for the Nordics är en stabil brukwhisky för den ektokige. Den får absolut utrymme i min hylla, men är inte flaskan jag tar fram för djupare analys. Betyget spikas sålunda till 3 av 5 möjliga torvmossar.

Det är förstås något av en besvikelse att inte få full leverans från ett destilleri som normalt sett höjs till skyarna. Istället är det kanske ett friskhetstecken för små begränsade utgåvor, som faktiskt inte kan överträffa varandra varje gång, och en bra anledning att fortsatt hålla priset rimligt även på mindre upplagor. Loppet är dock inte kört för Laphroaig, som har ytterligare en utgåva i omröstningen om recensioner inför julen.

Om du vill påverka de kommande tre recensionernas innehåll kan du rösta på vår sida på Facebook!

21Dec/140

En god jul i whisky från Smögen

Som utlovat kommer nu den första av minst fem recensioner innan jul. Detta är motprestationen i bloggens initiativ till årets upplaga av Musikhjälpen. Det har varit dålig fart på recensioner ett längre tag. Då värmer det att en digital insamlingsbössa, som dessutom publicerades sent med endast ett dygn till insamlingens slutspurt, lyckades passera målet för högsta motprestation. Det är definitivt en sporre att även fortsättningsvis hålla bloggen uppdaterad. Tack för allt stöd!

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Provad av Martin 2014-12-20

Primör är den första buteljeringen från Smögen Whisky, därav givet tre år på fat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka 63,7% alkohol, utan kylfiltrering. Färgämnen har inte behövts för att ge whiskyn en djup honungston. Fatsammansättningen består av ett antal relativt små fat av europeisk ek, och ett vinfat som tidigare burit Bordeaux.

Doft: Moget fruktig av russin och plommon. När den sega sötmans receptorer lugnat ner sig drar det mer åt druva, om än med hård sockerlag i botten. Knäck och kola. Inbjudande, snudd på julig. Kanel och nejlikor. I den fräschare kategorin hittas citronskal och visst finns där även ett stänk av sälta.

Smak: Kraftfull och pepprig! Den höga alkoholhalten (som knappt märks i doften) driver smaken av körsbärskärna i kollisionskurs med valnöt. Efter långsam utvattning på tungan blir whiskyn honungslen, med en liten rökpuff av torr björkved.

Avslut: Pepparsalami och skållade mandlar. Cashewnötter. Faktum är att nötmixen inte tar slut där, den är osorterat med övervikt av söta nötter.

Betyg: Det är smått fantastiskt vad Primör dragit ut ur faten på blott tre år. Med tanke på att uppföljare förväntas höja ribban borde betyget hållas modest, men det går inte att ducka känslan av att glaset är för litet. Resultatet blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar.

Det är fantastiskt kul att se att svenska destillerier kan leverera så högt när det är frågan om knappt laglig whisky. Det skall bli verkligt intressant att följa utvecklingen på nära håll. Faktum är att det inte dröjer länge innan nästa utgåva dyker upp i flödet. Men först måste vi rätta oss efter den pågående omröstningen som efterföljer initiativet till Musikhjälpen.

Gå in på Facebook för att rösta om du vill påverka innehållet på bloggen de närmsta dagarna! Omröstningen stänger i samband med att den femte recensionen i ordningen publicerats.

14Dec/140

En torvigare jul på Peat.se

Har du tänkt på att 25:- är ungefär vad du får ge för 2 cl riktigt god whisky, men sedan har du kanske även betalat för de ytterligare 68 cl som finns kvar i flaskan.

Bidra till musikhjälpens kamp att stoppa spridningen av HIV via vår digitala insamlingsbössa. Ju högre resultat desto fler recensioner blir det innan jul.

Detta lovar vi baserat på slutresultatet i bössan:

  • 500:- minst två recensioner innan jul
  • 750:- minst tre recensioner innan jul
  • 1000:- minst fem recensioner innan jul

Om det skulle visa sig att resultatet blir över två recensioner kommer dessutom våra vänner på Facebook få rösta om vilka utgåvor som skall få uppmärksamhet. Det finns gott om spännande whisky att välja bland!

Ditt bidrag är bara två klick, och ett svars-SMS borta, det är betydligt jobbigare att hämta en flaska för att hälla upp 2 cl rökig whisky i ditt glas. Klicka på länken ovan för att bidra!

28Sep/142

Jultomten klättrar ned en osotad skorsten

Big Peat hör till de varumärken som värmt lite extra om hjärtat, inte bara som en effekt av låg blodhalt i whiskyomloppet. Det började istället med en utmärkt islay blended malt spädd till nätta 46%. Och som om det inte vore nog att den dessutom var rimligt prissatt – den följdes upp av en helt fantastisk julutgåva tappad vid fatstyrka med lika rimlig prislapp. Vi var förstås eld och lågor (men kanske mest torvrök)! Nu när tre julutgåvor redan hunnit passera är det tillslut dags att utvärdera en fjärde och förväntningarna är förstås höga.

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Provad av Martin 2014-09-28

Samtliga Big Peat deklareras innehålla Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen. Det är dock inte garanterat att antalet destillerier tar slut här, för den lagligt bindande specifikationen är blandad maltwhisky från Islay. Just denna utgåva är tappad vid fatstyrka om 55,7% alkohol. Färgen är naturligt gulblek.

Doft: Mullig rökighet och tydlig smörsötma. Mycket lik den rökiga sprit som pumpas ur Bruichladdichs pannor varufört som Port Charlotte. Röken fortsätter i små jämna strimmor, som svagt pyrande eld i regnvätt ris. Mer smör, smält i micro eller kanske än mer som smörkryddade popcorn. När röken är försvinner efter tillvänjning ersätts den av en tydlig sälta.

Smak: Sotig som lodet över sotarens axel, och lika ren som densammes skor efter en vända in i spisen. Detta är full gas med rostiga rör, aska och sot.

Avslut: Efter en ihållande sotattack kommer ett beskt stick av torkat skal från pomerans och färsk juice av grapefrukt. Som ger en liten antydan till julen.

Betyg: Årets julblandning av Big Peat är otroligt trevlig i doften och fantastiskt häftig i smaken. Det obalanserade förhållandet mellan sot och sötma känns dock svårmotiverat. Trots att jag hör till de som uppskattar extrema uttryck i alla former så blir resultatet inte mycket mer än godkänt. Det känns sorgligt att whiskyn, som nu utvärderas till 3 av 5 torvmossar, inte har samma skärpa som föregående utgåvor med tydligare genomgående tema i doft, smak och avslut.

Även om skorstenen i detta fall kanske hade behövt sotas en aning, eller kompletteras med söta referenser, så har Big Peat hittills fått främst positiv uppmärksamhet. De närbesläktade varumärkena från Douglas Laing har fått genomgående mindre mängd uppmärksamhet. Det är säkert flera som missat att det buteljeras både speyside blended malt och highland blended malt, under etiketterna Scallywag respektive Timorous Beastie. Kanske borde dessa utgåvor också få en plats i kalendern om det visar sig finnas ytterligare intresse för blended malt, eller rent av för egen erfarenhets skull.

11Sep/140

Tillbaks till ursprunget med fler sherryfat

Innan amerikanska tunnbindarfacket drev igenom det regelverk som skulle skapa ett överflöd av ex-bourbonfat, när sherryproduktionen var på topp, var det sherryfat som var det givna alternativet (till färska fat) för den sparsamma skotten. Nu är sherryfat högt eftertraktade för slutlagring av alkohol, speciellt whisky. Följande prisvärda utgåva kommer till Sverige i oktober.

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Provad av Martin 2014-09-11

Highland Park Dark Origins är en utgåva med hög andel sherryfat, dubbelt så hög andel jämfört med tolvåringen från samma destilleri. I urvalet hittas 60% europeiska sherryfat, 20% amerikanska sherryfat och gissningsvis återstoden återfyllda bourbonfat. Whiskyn är tappad utan kylfiltrering och spädd till 46,8% alkohol. Helt utan sockerkulör är utgåvan naturligt honungsfärgad.

Doft: Först kardemumma-kokade päron innan en sträv rökstrimma slår hål på sötman. Enbär och enris. Sedan åter sötma, denna gång försiktigare med nyponsoppa och mandelbiskvier. Tallkåda. Det finns något av blomster här också, ljung och en dragning åt pelargon. Ren nektar och först nu inser jag att det också finns plats för ett skitigt maskinrum i glaset.

Smak: Fantastiskt lugn och stabil på tungan. Nyplockade nypon snarare än soppa. En bred sotighet ger associationer till stenugnsbakat, väl gräddat knäckebröd. Mörk sirap och rågbröd.

Avslut: Tydlig pepprighet av vitpeppar och sträv ek. En viss syra tar upp matchen mot den tidigare sötman och ebbar ut i mandelspån.

Betyg: Dark Origins bidrar med fräscha peppriga sherryfat till en ny dimension av Highland Park. Utgåvan känns både yngre och något råare än det åldersangivna kärnutbudet, något som inte förtar upplevelsen. Det ger istället en skarpare egg till de sträva element som försöker karva sig ut ur den runda sötman. En spännande utgåva som denna förtjänar absolut inte mindre än 4 av 5 torvmossar, väl godkänt.

Om man verkligen går tillbaks till ursprunget så spelade nog inte tidigare innehåll speciellt stor roll i frågan om val av fat. Detta eftersom fatet främst var ett transportkärl. Att olika typer av fat sedan visade sig ha en tongivande inverkan på mindre ädla destillat är förstås en av de historiska vändningar som bidragit till att det idag finns ett utbrett whiskyintresse runt om i världen. En annan vändning lär ha varit vinlusen, som i ett svep slog undan fötterna för cognac och beredde väg för whisky som dominerande ädelsprit på den europeiska marknaden.

9Sep/1418

Den verkliga lanseringen är Supernovan

Idag lanserar Apple sin senaste enhet, iPhone 6, och tydligen även en klocka som integrerar med den smarta telefonen. Vi kommer säkert få anledning att höra mer om smartklockor, men just nu är min uppmärksamhet fångad av något helt annat. Framför mig står ett prov av Ardbeg Supernova och det har blivit dags att ta fram ett provningsglas.

Ardbeg Supernova 2014

Ardbeg Supernova 2014

Ardbeg Supernova 2014

Provad av Martin 2014-09-09

Ardbeg Supernova 2014 är en medlemsutgåva för Ardbeg Committee. Utgåvan lanseras i endast åtta länder, varav Sverige är ett av de utvalda. Drygt 1000 flaskor dyker upp på Systembolaget 18 september, vilket gissningsvis är en relativt sett stor del av upplagan. Whiskyn håller 55% alkohol, ett ovanligt jämt nummer för en begränsad utgåva av Ardbeg (trots att det är udda).

Doft: Tydlig igenkänning i den breda torven. Röken tar form som en blandning av knallpulver och luntat gräs, med citronsyra. Tydlig syra och breda kanonrör. En viss antydan av metall också faktiskt, gjutjärn. Citrusen landar mittemellan citron och apelsin. Mer än något som tuttifrutti, för gamla tablettask-samlare. Sedan kommer en ordentlig dos av vanillin, nu när näsan vant sig vid torven.

Smak: Rund, oljig och ändå med ordentligt drag av syra från torv. Bränd fernissa och sot blandas upp och tar en sötare vändning på tungan. Tillslut har den omvandlats och tagit form som strävt, sotsvärtat honungsvatten.

Avslut: Sträv, fortfarande på grund av torv, men nu tilltagande rund och druvlik. Det finns vinreferenser som rimligen grundar sig i ung fräsch ek. Grön vindruva och mandelmassa är det som finns kvar medan den sträva syran ger upp. Harsyra. Lakritsrot.

Betyg: Detta känns som en polerad version av Supernova från förr, och jag blir nyfiken på en tydligare specifikation av innehållet. Jämför gärna med Ardbeg Supernova 2010. Whiskyn blir speciellt intressant eftersom den bjuder på en svår kombination, med tungt torvrökt malt och tydliga vaniljreferenser. Utöver vanilj är det frågan om en klassisk Ardbeg, om än på steroider. Den jämna och tydliga upplevelsen ger, inte oväntat, 5 av 5 möjliga torvmossar.

För att knyta tillbaks till hur det började kan jag nämna att Apple i samband med lanseringen av sina nya enheter även släppte ett nytt album av U2 (som många väntat i flera år för att få lyssna på), gratis på iTunes. Nu har du något att lyssna på i din gamla iPhone när du prioriterar att investera i whisky snarare än en ny telefon. Albumet heter Songs of Innocence, whiskyn heter Supernova.

6Sep/140

Privat buteljering är ett riktigt Eldvatten

För ett bra tag sedan fick jag via svågern nys om ett privatägd fat från Port Charlotte som var på väg att buteljeras. Det har hänt att bloggen fått frågor om lämpliga leverantörer som kan hjälpa till med buteljering och import till Sverige och jag har vid sådana tillfällen rekommenderat Svenska Eldvatten. Det visade sig att även svågerns bekant fått kännedom om dem. Därtill kom tipset att halva fatet faktiskt buteljerades för att säljas, som en utgåva med (av rent varumärkesteknisk orsak) något mindre deklarativ etikett än följande privata buteljering. Du kanske kan gissa vilken?

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Provad av Martin 2014-09-04

Detta är en privat buteljering av fat #882 Port Charlotte, ett före detta romfat. Whiskyn är destillerad 15 oktober 2003 och tappad på flaska 22 november 2013, icke kylfiltrerad vid fatstyrka, 60,8% alkohol.

Doft: En liten med rund puff rök, sedan exotiskt fruktsötma och syrlighet. Ananas, tydlig ananas och naturgodis med yoghurtöverdrag. Spåret av dov torv kommer och går med de översvallande fruktiga tonerna. Sugkaramell, apelsin?

Smak: Ordentligt tryck så klart! Ändå oväntad fruktighet för en PC från 2003. Fatet har gissningsvis stor inverkan. Efter ett tag på tungan kommer en sötsyrlig nyans som påminner mer än något om Sauternes-lagrad Octomore från samma pannor, med liknande alkoholstyrka.

Avslut: Nu känner jag igen mig. Sotborsten har varit framme och symboliskt rensat rent efter kanonmullret som ingen hörde. Kvar ligger en tjock fet sörja av mumsig torvkaramell. Återigen ananas, nu i en mörkare kontext. Citronglass också.

Betyg: Denna privata buteljering är en riktigt tjusig pärla. På tio år i fat har den grövsta röken slipats ned och sammanfogats med en tydlig fruktsötma. Utan en kommersiell klon är det inte meningsfullt att ange betyget 5 av 5 möjliga torvmossar. För om detta hade vore mitt eget fat, då skulle det inte finnas någon annan annan whisky ett tag framöver.

Jag vet inte om det är en väl värd investering att köpa svenska fat i dagsläget, speciellt som ekonomin hos flera lokala destillerier så till den milda grad hänger på denna affärsmodell att investeringen riskerar att brinna inne. Om jag istället fick ett erbjudande från Bruichladdich att lägga undan ett romfat av Port Charlotte, då skulle jag nog inte tacka nej.