peat.se
30Okt/154

Nu har SWA skitit i det blå whiskyskåpet

Idag spred sig nyheten som löpeld över den whiskyintresserade enklaven i Internet. Det är inte längre självklart vad som är (och inte är) laglig whisky. Därför ställer jag frågan – är Ardbeg Rollercoaster lagligt marknadsförd whisky? Det enkla svaret är att det beror på vem som är intresserad, men låt oss istället reda ut begreppen!

Ardbeg Rollercoaster (andelar fat)

Ardbeg Rollercoaster (andelar fat)

Ardbeg Rollercoaster

Ardbeg Rollercoaster är en så kallad NAS (No Age Statement), vilket betyder att den saknar specifik åldersangivelse. Utgåvan består enligt deklarationen på flaskans baksida av "perfekt valda andelar whisky från olika fattyper åren 1997 till 2006". Whiskyn har sedan blandats för att buteljeras år 2009, vid 57,3% alkohol.

Enligt rådande lagstiftning inom EU (baserad på den skotska modellen) måste alla andelar sprit lagras på fat i minst tre år för att få kallas whisky. Om ålder anges får den inte anges högre än den yngsta andelen sprit i produkten. Därtill är den lägsta tillåtna alkoholhalten för whisky 40%, vilket mycket sällan blir ett problem. Det finns för övrigt inga lagar som hindrar att blanda upp andelen alkohol när den undantagsvis hamnat lägre än det tillåtna, exempelvis i ett fat som stått för länge. Rollercoasterns ålder kan uppskattas enligt förteckningen över ingående fat, där det yngsta fylldes 2006, tre år från 2009. Antag dessutom att man inte tummat på reglerna och att det faktiskt rör sig om hela år, allra minst. Då är det visserligen en ung whisky, men inga konstigheter...

Eventuella problem ligger i att även den äldsta whiskyn är angiven med årtal, men varför?

Compass Box och SWA

De oberoende buteljerarna Compass Box informerades under gårdagen av Scotch Whisky Association (SWA) om att deras senaste blended whisky bryter mot lagen, och blev tvungna att ta bort information från sin hemsida (gissningsvis även från produkterna). Compass Box har en historia av att vara transparenta med innehållet i sin blended whisky, med tydligt angivna andelar av fat. Denna gång hade man valt att avslöja kompletta recept inklusive ålder för varje ingående andel. Därmed inte sagt att whiskyn har en specifik ålder, de var tänkta att saluföras som NAS, precis som Ardbeg Rollercoaster dessförinnan.

Enligt representanten för SWA, som agerade på uppdrag av en anonym medlem, bryter information om ingående ålder mot reglerna om att endast den yngsta andelen sprit får anges, vilka gäller för beskrivning, presentation och märkning – inklusive reklam, marknadsföring och bilder. Det måste vara låga odds på att den anonyma medlemmen är ägare av ett eller flera destillerier som ingår i produkterna. Gissningsvis är det frågan om ett försök att kontrollera varumärken och begränsa konkurrenternas möjlighet att använda namn på destillerier för marknadsföring. Med detta drag har man snabbt och enkelt cementerat deklaration av innehåll och hoppas säkert att konkurrenterna skall nöja sig med "whisky" på etiketten. Fantastiskt tråkigt tycker jag, exempelvis eftersom flera utgåvor i kategorin NAS skulle kunna bli betydligt mer intressanta med en ordentlig deklaration av innehållet. Låt oss hoppas att detta sporrar oberoende distributörer att märka upp sina utgåvor med noggrannare innehållsförteckningar, för att bilda prejudikat som visar var gränsen går.

Men vad Compass Box i nuläget inte får visa kan vi istället sprida (tack David för tipset)!

Flaming Heart 5th Edition:

  • 38,5% Caol Ila, amerikansk ek, 14 år
  • 27,1% Caol Ila, amerikansk ek, 30 år
  • 24,1% Clynelish, amerikansk ek, 20 år
  • 10,3% Highland malt (sammangjuten Clynelish, Teaninich och Dailuiane), fransk ek, 7 år

This Is Not A Luxury Whisky:

  • 79% Glen Ord, sherry, 19 år
  • 10.1% Strathclyde , amerikansk ek, 40 år
  • 6.9% Girvan, amerikansk ek, 40 år
  • 4% Caol Ila, amerikansk ek, 30 år

Det kan förstås (mot förmodan) visa sig vara frågan om en oerhört skicklig PR-kupp från Compass Box sida, i maskopi med SWA. Därför väljer jag att inte visa några smaskiga produktbilder, innan jag själv provat och kan relatera till innehållet med ett eget utlåtande.

Om den enda skillnaden mellan Compass Box och Ardbeg i exemplen ovan är att den ena parten explicit utrycker ålder i antal år, och den andra endast hintar via angivna årtal, då vore det enkelt att uppdatera Compass Box innehållsförteckningar så att de inte bryter mot några regler. Men om det inte tillåts, då står även Ardbeg Rollercoaster på mycket tunn is.

Stöd Living Dead Brewery:


23Okt/154

Första generationens whiskybloggar

Inom loppet av ett par månader stängdes sidorna ned, först Whiskyinfo(.se) och sedan även Whiskyblogg(.se). Därmed är ett kapitel svensk whiskyhistoria avslutat. När vi började blogga om whisky – året var 2010 – var det dessa två som satte standarden. Och visst fanns det andra sidor, men inga som syntes på Google när man sökte på de senaste utgåvorna i Systembolagets lanseringar. Det var också så vi hittade vår framgång på Peat.se, genom att fokusera på Google. Om man inte syntes så fanns man inte. När vi hade en andel av söktrafiken, först då infann sig en personlig touch och med den byggdes det stora intresset att skriva. Vi växte tillsammans med dem, i princip utan konkurrens verkade det till en början.

När sociala medier spelade en allt större roll dök det upp desto fler privata whiskybloggar på svenska, varav några för länge sedan sprungit om oss i läsarantal och kanske framförallt i läsarinteraktion på Facebook och Twitter. Dit hör Freddeboos.se, Tjeders Whisky, Veckans Fredagswhisky, Vi som älskar Whisky, Whiskyarkivet, Whiskyboden, Whiskykritikerna, Whiskytower och Änglarnas Andel. Whiskysverige fullständigt kokar. Dessutom finns det garanterat plats för fler, men vad hände med den första generationen?

Living Dead Brewery (R.I.P. Whiskyinfo)

För drygt tre år sedan startade Magnus Rönnerup vid sidan av Whiskyinfo upp Living Dead Brewery, en ölblogg om hembryggning. Nu har idogt knåpande med recept på IPA, Porter och Stout tagit honom till en vändpunkt karriärsmässigt. Magnus jobbar visserligen som timanställd bryggare på ett gårdsbryggeri, men har bestämt sig för att ge sina egna recept möjligheten till en större exponeringsyta.

Magnus är troligtvis den första att ge sig i kast med att genom gräsrotsfinansiering försöka få in en egen öl på Systembolagets hyllor. Under en period om 30 dagar måste Living Dead Brewerys kampanj på Kickstarter samla in stöd motsvarande minst 30 000 kr för att projektet skall kunna realiseras. Då är planen att brygga 500 liter imperial stout lagrad med bourbondränkta vaniljstänger, Beware of the Shadows. Imponerande nog har kampanjen med tjugo dagar kvar dragit in 21 004 kr, men den måste också nå det uppsatta målet för att Magnus skall kunna få ut beloppet och kunna påbörja förberedelserna. I annat fall måste han klura på ett annat sätt att finansiera brygden. Ditt stöd återgäldas med belöningar i samma Zombie-tema som genomlyser hembryggeriets öletiketter och grafiska profil, exempelvis en t-shirt, ett ölglas eller ett komplett kit inklusive barmatta.

Magnus Rönnerup

Magnus Rönnerup

Hur kom du på idéen med Kickstarter?

Jag backar gärna brädspelsprojekt på Kickstarter, så varför inte använda den plattformen för att nå en större publik med min öl? Hade ju varit grymt kul att se sin egen etikett på Systembolaget!

Har du helt lagt whiskyn på hyllan?

Nej, helt och hållet har jag inte gjort det. Jag dricker och testar fortfarande whisky. Inte i samma utsträckning som tidigare. Jag tröttnade lite på det hela när priserna steg och det släpptes allt fler tråkiga buteljeringar. Visst uppskattar jag fortfarande bra whisky. Det var inget större beslut att stänga ner Whiskyinfo. Sidan hade ju varit mer eller mindre orörd på tre år eller så. Sedan uppdaterade jag inte WordPress och då kom hackare in via en bakdörr och började förstöra, så jag stängde ner för allmänheten ett tag, egentligen inget värdigt slut för sidan.

Varför skall man backa din kampanj?

Bra fråga! Jag har egentligen inget svar på det, men om man vill ge en hembryggare en chans att nå ut med sin egna öl i större skala så är det ju ett bra tillfälle att backa just denna kampanj. Sedan kan man få en riktigt snygg t-shirt på köpet. Ja, även kapsylöppnare, glas med mera...

Hur kom det sig att du fastnade för Zombie-temat?

Jag hade bestämt mig att jag skulle ha ett namn på mitt lilla "hembryggeri", men kom inte på något som gick att göra något roligt av. Sen en dag när jag satt och tittade på en Zombiefilm så dök namnet Living Dead Brewery upp. Fem minuter senare hade jag registrerat domänen och fixat en Facebooksida.

Vilken Bourbon är vaniljstängerna i din imperial stout BotS dränkta i?

Första gången jag bryggde den i köket så kollade jag i whiskyskåpet vad jag kunde använda för att döda bakterierna i vaniljen. Då jag inte är någon större bourbon-drickare själv och inte har så mycket hemma, föll valet på Woodford Reserve, antagligen mest för att den stod närmst.

Hur goda tror du chanserna är att kampanjen når målet?

Svårt att säga, men enligt erfarenhet från de projekt jag själv varit med om att backa på Kickstarter brukar det hända mest i början och i slutet. Nu har jag lite mindre än en tredjedel kvar för att nå mitt mål, så jag hoppas att det ska räcka med en liten rusch på slutet. Kanske det kan bli lite nu när det är dags för löning och folk kanske hittar några kronor kvar efter att räkningarna är betalda. Jag hoppas det ska räcka hela vägen fram!

Kan du berätta om ditt bästa whiskyminne?

Oj, vet inte vilket jag ska välja! Det kan vara när jag fick hem ett sample av 70-årig Glenlivet för att recensera. Eller kanske på en mässa när jag jag fick smaka en flaska whisky som buteljerats innan första världskriget, kanske inte den godaste whiskyn men riktigt kul att få prova. Eller så enkelt som när jag första gången blev bjuden på en Laga-16 och fick wow-upplevelsen som satte igång allt nörderi.

Med det önskar vi Magnus lycka till på vägen mot Systembolagets hylla. Och om du nu är nyfiken på kampanjen, då borde du klicka här!

Like Before (R.I.P. Whiskyblogg)

I samma takt som uppdateringarna på Whiskyblogg tunnades ut dök det upp allt fler bilder på synthesizers och uppdateringar om att det var något på gång i Johan Baeckströms personliga flöde på Facebook. Sen kom den, en singel på Spotify, och jag var tillbaks i kiosken hemmavid med jukeboxen som de lite äldre ungdomarna fått ladda med vinylsinglar av Depeche Mode. Ytterligare ett tag senare kom fullängdaren Like Before, precis som förut...

Min äldre bror brukade säga att när vi växte upp var man tvungen att välja mellan att vara synthare och hårdrockare. Eftersom vi i vår familj inte fick ha synthfläta (för mamma) var valet enkelt, men jukeboxen i kiosken har i efterhand gjort genren lättillgänglig för mig. Att lyssna på Johans produktion är därför en ren nostalgitripp!

Johan Baeckström

Johan Baeckström

Vad fick dig att börja skriva om whisky?

Det hela började när jag och Tommy Deile började köpa och prova whisky på ett lite mer ”seriöst” sätt, under 2009. När vi letade på nätet efter information och provsmakningar på svenska så insåg vi att det inte fanns så mycket information att finna. Vi registrerade domänen whiskyblogg.se, samt även domänen skrumplever.nu (bara utifall att det skulle gå käpprätt åt pipan). På den vägen var det.

Varför bestämde ni er tillslut för att stänga ned sidan?

Tommy lämnade arbetet med bloggen efter bara ett par år, varpå jag drev den vidare själv. Delvis så tyckte jag nog att det blev lite mindre roligt att göra det ensam – whisky handlar ju mycket om gemenskap och delade upplevelser, tycker jag. När jag sedan återtog min musik (efter ett uppehåll på ca 15 år) under 2013, tog detta över mer och mer av min tid. Efter ett tag kände jag mig nästan "pressad" att få ut nya artiklar på bloggen, och så var det ju aldrig tänkt från början – det skulle vara något roligt, inte något som man kände sig pressad av. När bloggen slutade att uppdateras med ny information kände vi att det var dags att dra ur pluggen här i oktober i år.

Har du helt lagt whiskyn på hyllan?

Absolut inte – skåpen är fortfarande välfyllda och jag avnjuter mer än gärna en dram eller två. Däremot skall jag erkänna att jag köper betydligt mindre whisky idag – det är faktiskt också en anledning till att intresset svalnat en smula. Den prisbild som idag råder är ju rent av fånig i många fall. Jag menar: två lax för en whisky utan åldersangivelse, bara för att man har en "cool story" som många går på? Nä, då tackar jag för mig och letar upp nått som är mindre hypat, och antagligen även bättre.

Hur länge har du hållit på med musik vid sidan av whisky?

Jag var väldigt aktiv med min musik redan från mitten av 80-talet. I mitten på nittiotalet släppte vi en CD med mitt band Daily Planet. Det blev dock bara en skiva, och vi försvann från scenen. I början av 2013 bestämde jag mig för att bygga upp en studio igen, och köpa på mig lite synthar. Min gamle bandkamrat, Jarmo, och jag tog kontakt och kom fram till att vi skulle testa att skriva lite material ihop, och när detta kom ut blev vi omedelbart signade av vårt nuvarande skivbolag, Progress Productions. Vi släppte sedan vårt andra album i september 2014, hela 18 år efter första skivan. Sedermera har jag även släppt ett soloalbum nu i sommar, och till min stora förtjusning har båda skivorna fått genomgående strålande recensioner.

Vad har haft störst influens över din musik?

Jag växte upp med hela synthpop-vågen under 80-talet och det är otvivelaktigt så att det är den musiken som inspirerar mig mest. Jag kan nämna band som Yazoo, tidiga Depeche Mode, Alphaville, White Door, Kraftwerk, Howard Jones och Rational Youth som några exempel.

Finns det någon förhoppning om att kunna försörja sig på musiken?

Den drömmen hade man absolut när man började en gång i tiden, men idag gör jag det bara för att det är så fantastiskt roligt. Att kunna leva på musik idag, i en smal genre, på en marknad där den stora allmänheten förväntar sig att inte behöva betala för musik alls, det är helt omöjligt. Några kronor till ny spännande whisky kan det ju bli i alla fall!

Kan du berätta om ditt bästa whiskyminne?

Det finns ganska många faktiskt, men en av de största upplevelserna var absolut när jag fick möjlighet att tillbringa en hel vecka på Knockdhu Distillery och vara med i det dagliga arbetet på destilleriet. Att stå i solskenet ute på gården där och fylla friska sherry butts med newmake, eller att vandra runt i de mörka, fuktiga lagerhusen med alla dess dofter (och en och annan smak). Magiskt! Jag måste även nämna heldagen jag fick tillsammans med Mickey Heads på Ardbeg Distillery, Islay. Att vandra upp i kullarna bakom destilleriet, ta en picknick vid Aireigh Nam Beist, sippandes på en Ardbeg från 1974 medan Mickey berättade om livet på Islay – också rätt svårslaget. Sedan har det såklart varit en hel radda fantastiska whiskies vi fått möjlighet att prova genom åren, som i sig har varit stora upplevelser, men dessa är för många för att rada upp nu.

Därmed hoppas vi att framöver få höra mycket mer av Johan. Och om du nu är nyfiken på musiken, då borde du klicka här!

R.I.P. Peat.se?

Nej, vi tuffar på i lagom fart, helt utan stress. Men precis som Magnus och Johan upplever jag en starkt skepsis mot prisbilden som råder på whisky utan åldersangivelse, och utan vidare kvalitetsförankring. Både jag och Daniel, som tillsammans startade bloggen dricker allt mer craftbeer i relation till whiskyintaget, men det finns inga planer på att byta inriktning eller sadla om. Det parallella intresset för öl är istället ett bra komplement, som för mig personligen innebär betydligt mindre förpliktigande än whiskyintresset hittills har gjort. Dessutom finns det redan alldeles för många som skriver bra om öl. Istället vill jag passa på att tipsa dig som funderar på att börja skriva om whisky, att ribban för insteg är relativt låg! Här följer bevismaterial i form av de tidigaste recensionerna som kunde hittas under några utvalda bloggar.

Visst har det hänt en hel del sedan dess, men svårare än så behöver det inte vara. Den stora frågan är om du har intresset att skriva. Det var trots allt länge sedan det var dags att lämna över stafettpinnen till nästa generations whiskybloggare, som för övrigt redan är här!

Slutligen vill jag gärna dela med mig av mitt eget än så länge bästa whiskyminne, som inpräntades en kväll på Port Charlotte Hotel efter en stund i sofforna och en extra sväng in i baren med Daniel. Där hade vi provat Port Charlotte PC6 som sista dram innan det var dags att dra sig tillbaks. Intrycket efter PC6 fyllde fortfarande munhålan, med en smak som var alldeles för god för att tillåta tandborstning den kvällen, eller någon annan rubbning av balans för den delen. Munkänslan som följde morgonen därefter visade att detta förstås inte var mitt klokaste beslut hittills i livet, ett misstag som relativt sällan repeteras, oavsett hur bra en whisky tillåts vara. Skål!

21Okt/150

Nu är Comittee Realease återupplivad

Det går snabbt när man har roligt, tydligen likaså när man är upptagen. För även om det är få som missat att Ardbeg släppt nytt i sin återupplivade serie Committee Release, så var det kanske inte alla som hann lägga vantarna på en flaska. Själv hann jag inte prova utgåvan innan den tog slut. Om du sitter på en oöppnad flaska kan du kanske ändå tycka att detta är intressant när du funderar på vilken folie du skall rycka härnäst.

Ardbeg Supernova 2015

Ardbeg Supernova 2015

Ardbeg Supernova 2015

Provad av Martin 2015-10-20

Ardbeg Supernova är en utgåva i serien Committe Release, som tidigare släppte årsvis buteljeringar avsedda för medlemmar i Ardbeg Committee. Genom markeringen på flaskan (två år i följd) kan det antas att serien faktiskt är återupplivad. I Sverige löses distribution till medlemmar rent praktiskt med ett högt pris och kvoterad lansering på Systembolaget. Utgåvan håller 54,3% alkohol, något lägre än de tidigare med samma namn. Gissningsvis beror detta på ett högre krav på volym, mätt i flaskor relativt tillgänglighet av tungt torvig whisky på fat i lagren.

Doft: Genast en välbekant söt ton av citrus, som rivet citronskal och clementin. Därunder fullständigt vibrerar torven, väl uppvägd av de syrligt fruktiga referenserna. Med nosen en bit djupare i glaset kommer en känsla av salmiak, som om stoft av små platta salmiak-rutor satt sig i näsan.

Smak: Oväntat len i munnen, men det går snabbt över. En strävt torvig känsla klär tungan, och fullkomligt exploderar i munnen, sträv på gränsen till finkornig sand. Smakerna som följer har övervikt åt det nötiga referenserna, paranöt och valnöt blandar sötma med en större andel beska, i vad som måste vara ett hårt avtryck från faten.

Avslut: De nötiga tonerna håller i sig och breder på klassiskt manér ut en syrlig, snudd på sur, torvmatta över tungan. Avslutet har ett tydligt stick av rönnbär.

Betyg: Ardbeg levererar så gott som alltid stabila utgåvor, så även med SN2015. Jag blir ändå aningen besviken. En (riktigt) bra whisky räcker inte till en prestigebuteljering för en favorit bland destillerier. Utgåvan måste kunna konkurrera med vad som tidigare släppts, och då saknas främst den tydligt genomgående sötman att bära de torviga tonerna. Sålunda landar det personliga omdömet på stabila 4 av 5 möjliga torvmossar. Absolut bäst är Supernovan doftmässigt, där förtjänar den 5+.

Årets utgåva av Supernova påminner smakmässigt mer än lite om Supernova Stellar Release från 2009. Den är inte heller en av mina favoriter, men nu finns det all anledning att lugna ner sig, för jag har hört flera entusiaster sätta just Stellar Release bland de bäst presterande i serien. Själv hoppas jag att Ardbeg fortsätter släppa utgåvor i det lite tyngre rökiga segmentet som de ritat upp mallen för, med Supernova.

18Jun/150

Helt nytt uttryck för Glenmorangie

Regnet faller fortfarande försiktigt – kvällen två dagar innan midsommar. Det bådar förstås inte gott för sill och potatis utomhus, eller för den delen för grillning om kvällen. Kanske är det perfekt väder att lura på något att matcha kaffet och efterrätten med?

Glenmorangie Tùsail

Glenmorangie Tùsail

Glenmorangie Tùsail

Provad av Martin 2015-06-17

Glenmorangie Tùsail är den sjätte årliga utgåvan i destilleriets serie Private Edition, inledd av Glenmorangie Sonnalta PX. Utgåvan består av whisky från malt av typen Maris Otter, som på traditionellt vis har golvmältats för hand. Maris Otter är en förädling som tagits fram med avsikt att passa fatlagrad brittisk ale, med låga kvävenivåer i malten, som nu även använts för att koka sprit att lagra på fat. Whiskyn är spädd till 46% alkohol, buteljerad utan kylfiltrering.

Doft: Moget söt med fruktiga toner av päron och röda äpplen. Det drar aningen åt citron, vilket får päronet att anta formen av piggelin, något syrligare. Därunder ligger en bred maltighet som jag ibland associerar med bröd, sirap eller honung, nu nästan på pricken som formfranska med generös fördelning av smör och honung.

Smak: Otroligt len munkänsla, men med bränt socker och kryddigt sotiga toner är det frågan om en riktig kraftpjäs. Här måste fat spela en avgörande roll, inte enbart val av malt. Under de kryddiga tonerna, som spänner från vitpeppar till ingefära, hittas tydligt både saltgurka och gröna oliver.

Avslut: Sältan som dröjer kvar övergår i kapris och piptobak. Visst finns det spår av päron, men de är väl dolda. Den försiktiga sötman påminner snarare om apelsinsaft eller romerska bågar. Kanel är den kompis som stannar tills festen är över, i trevligt sällskap av sötmandel.

Betyg: Det kraftfulla uttrycket i Glenmorangie Tùsail är övertygande. Om det sedan hade fått följas upp av ett sött ihållande avslut motsvarande doftbilden, då hade det inte funnit någon tvekan om något toppbetyg. Nu är jag konfunderad över hur jag skall ställa mig till sältan som dröjer kvar på tungan. Det lutar åt rätt håll, vilket belönas med 4 av 5 möjliga torvmossar. Den förtrollande doften står trots allt för den största behållningen.

Plötsligt slår det mig att jag hört nämnas att Glenmorangie (snarare än ägarsyskonet Ardbeg) borde lämpa sig för en intressant whiskyprovning. Efter att ha gått igenom så gott som samtliga utgåvor i Private Edition är jag böjd att hålla med om detta, för variationen är verkligen imponerande. Samtidigt vet jag att det snarare är de fatförädlade standardutgåvorna som åsyftas. Här finns mer guld att hämta!

12Jun/150

Kraftfulla vinfat från Springbanks lager

Följande flaska råkade jag snubbla över i en webbshop 2013, flera månader innan den lanserades på Systembolaget. Jag visste vid det tillfället förstås inte om den över huvud taget skulle dyka upp lokalt, men det kunde kvitta lika. Intresset för serien som bulteljeringen ingår i var då alldeles för högt för att låta bli att ta tillfället i akt.

Springbank Gaja Barolo

Springbank Gaja Barolo

Springbank Gaja Barolo

Provad av Martin 2015-06-11

Springbank Gaja Barolo är (fortfarande) den senaste utgåvan i serien Wood Expression, även om stilmallen inte verkar haft plats för tillnamnet på etiketten som pryder flaskans framsida. Utgåvan består av sprit destillerad i februari 2004, som lagrats fyra år på återfyllda bourbonfat och sedan ytterligare fem år på färska barolofat. Efter bultejering i oktober 2013 är resultatet nioårig single malt. Springbank har inte för vana att kylfiltrera whisky, eller för den delen att justera färgen. Utgåvan är buteljerad vid 54,7% alkohol, rimligen relativt nära fatstyrka.

Doft: Plopp! Genast slås näsan av en kavalkad i mogna och utjästa äpplen, cider och must på samma gång. Sockrad lösning i humbrol följer sedan. Här hittas torkade referenser också, både sträva av aprikos och feta som påminner om katrinplommon. Under de fruktiga intrycken ligger något tyngre, som målar upp bilden av plånböcker, tätt packade, på display i en välsorterad väskbutik.

Smak: Förvåning uppstår när smak inte alls matchar doft. Smaken är fet och tung av tropisk frukt och sältat fläsk, mer som papaya än mango och sältan till trots övertygande söt. Relativt snabbt går whiskyn in i en kryddig fas som bitvis upplevs grön och fräsch, med basilika och kryddnejlika. En tydlig dragning åt viol hittas i de mer vinuösa uttryck som uppträder efter att whiskyn långsamt vattnats ned på tungan.

Avslut: Det är inte ovanligt att referenser från doft återkommer i efterspelet. Och på en trave soltorr plank ligger faktiskt innehållet från en påse torkade aprikoser utstrött, försiktigt torviga syftningar. Efter omtag är det violpastill som dominerar munhålan, med en tendens att dra åt finsk lakrits.

Betyg: Intresset för Gaja Barolo tilltar medan glaset genomgår analys. Det är visserligen inte frågan om den bästa whisky som har sin upprinning i Springbanks pannor, men likväl en fantastiskt spännande fatsammansättning. Betyget landar på 4 av 5 möjliga torvmossar, varken mer eller mindre. Förövrigt har det runnit smått magiska droppar ur samma pannor, så riktmärket är möjligen inte det bästa.

Baroloviner är kända för höga nivåer av tanniner, som kräver lång tid på fat för att balanseras upp. Det borde därför inte vara någon större överraskning att whisky lagrad på samma fat skulle innehålla kraftfulla referenser. Eventuellt borde folien ha fått lirkas av flaskan tidigare, eftersom innehållet precis utökade smakpaletten med ett par nya färger att jämföra andra vinfatlagringar med. Därför hoppas jag också att Gaja Barolo inte är den sista utgåvan i den årsvis uppdaterade serien, för det ser tyvärr inte något vidare ljust ut när det gått väl över ett år sedan sist.

4Jun/150

Ardbeg skymtar evighet efter blott 200 år

Efter flöde av nästan enbart svensk whisky i de senaste uppdateringarna känns en buteljering från Islay som ett tryggt alternativ. Det är trots allt på den lilla skotska ön som intresset för att skriva har sin källa, även om själva ön till en början endast var en föreställning. Här följer alltså anteckningarna om en utgåva som påminner mig mycket om varför jag en gång fastnade för whisky, initialt främst rökig whisky, inte sällan Ardbeg.

Ardbeg Perpetuum

Ardbeg Perpetuum

Ardbeg Perpetuum

Provad av Martin 2015-06-03

Ardbeg Perpetuum är årets festivalutgåva från Ardbeg. Med naturligt blekgul färg och alkoholhalt på 47,4% liknar den vid första ögonkastet (mer än någon annan festivalutgåva) destilleriets tioåriga standardbuteljering, men det är förstås helt fel. Whiskyn är en blandning av ung och gammal whisky, som lagrats i både före detta bourbon- och sherryfat. Årets festivalutgåva markerar dessutom 200 år sedan de första dropparna sprit brändes 1815. Whiskyn har som vanligt inte kylfiltrerats.

Doft: Rökintrycket sitter som en smäck, med klassiskt citrusbetonad basturök och björkved, toppad med en generös dos vanilj. Feta fruktiga uttryck följer, med aprikos och hjortron. Vaniljen ligger kvar som en tydlig skiljelinje mellan ljus citrus och mustigare torkad frukt. Vid det här laget har torven lugnat sig i näsan, men kommer snart tillbaks med ett stadigt fotfäste. Mer än enstaka utfall av salmiak träffar doftreceptorerna med helt rena stötar.

Smak: Om doften inte ger en tillräckligt tydlig hint om att det är två olika åldrar som drar i upplevelsen så blir det omisskänneligt tydligt i smaken. Len munkänsla av mosiga äpplen och apelsinsaft trängs med det betydligt spretigare uttrycket av sotig ungsprit, aldrig så rå att alkoholen ens kan anas. Blandningen ger en dragning åt viol, sotig viol och basturökt skinka. Och visst, en hel del salmiak.

Avslut: Vid det här laget har upplevelsen blivit påtagligt kryddig, med vitpeppar och natriumglutamat. En fetare ton ligger kvar över tungan, vilken snabbt kan identifieras tillhöra samma hjortron som uppsnappades i doften, nu ackompanjerad av nyplockade nypon. Den sotiga torven lämnar också ett litet spår av svavel och havsluft.

Betyg: Med Ardbeg Perpetuum har destilleriet träffat en formtopp. Här finns flera smakreferenser som påminner om riktigt ung Ardbeg, men som balanseras upp betydligt stabilare av de (gissningsvis) ordentligt lagrade, äldre beståndsdelarna, som jag verkar ha svårare att acceptera i ren form. Efter ett par varv på tungan tar det först emot att sätta ett högt betyg, men efter ytterligare ett par varv står inga tvivel om att 5 av 5 möjliga torvmossar kan spikas.

Så varför fastnar vi för whisky? Själv tycker jag det är kul när en utgåva växer och tar plats. Flera av mina personliga favoriter är sådana som inte lämnat ett tydligt första intryck. Speciellt kul är det när växlingen sker under en och samma sittning. När blandningen av lånade uttryck från tidigare upplevelser av ung whisky (Ardbeg Rollercoaster) och smakämnen som återfinns i fat fyllda innan destilleriets period i malpåse, plötsligt mejslar ut en egen profil, det är då det blir riktigt intressant.

21Maj/150

Vad som komma skall från Box Destilleri

Intrycken har lagt sig efter resan till Ådalen och ett intressant besök på Box. Därför har jag tagit mig tid att sätta en aktuell utgåva från destilleriet under luppen. Intressant nog var följande buteljering det prov som fick minst uppmärksamhet av resesällskapet, när det utvärderades i en blindprovning, som ett av fem olika variationer av whisky (och yngre lagrad maltsprit) från Box.

Box The Explorer

Box The Explorer

Box The Explorer

Provad av Martin 2015-05-20

The Explorer är den tredje av fyra utgåvor i serien The Early Days Collection från Box. Utgåvan är en blandning av fat i storlekar från 40 till 120 liter – till större delen bourbonfat. Innehållet som till mer än hälften består av destilleriets rökiga spritrecept har vattnats ned till 48,3% alkohol innan buteljering, en tiondels procentenhet högre i stigande ordning än de tidigare utgåvorna i samma serie. Whiskyn har varken kylfiltrerats eller justerats med färgämnen. När fatlagringen varierar från tre år och tre månader till drygt fyra år är det frågan om en verkligt ung whisky.

Doft: På en gång päronkompott, sedan något syrligare, som röda äpplen. Ananas och vanilj finns där, torkad ananas draperad med yoghurt. Kokos också, men inte lika tydlig som den söta yoghurten. Bakom de tydligt söta intrycken finns en metallisk biton av läder som om de stod uppdukade på ett stycke garvat skinn.

Smak: Len munkänsla som genast lämnar söta uttryck på tungan. Återigen röda äpplen, och en tydligt nötig inramning av pekan, med drag åt kolasås. Torkad aprikos och gröna druvor.

Avslut: Utandningen innehåller ett drag av ung alkohol, men smakmässigt är det tillbaks till slöjdlektionerna med strävt damm från bandslipen. Ett aningen bittert stråk drar åt knappt mogna syrliga plommon, körsbärskärna.

Betyg: Som så ofta med relativt ung whisky är det doften som dominerar hos The Explorer. Lyckligtvis bygger smaken vidare utan att gå för hårt in i fattoner som lätt kan ta överhanden. En mer än skapligt välsvarvad upplevelse ger 4 av 5 möjliga torvmossar.

Vore det enbart doften som avgjorde, då skulle jag nu sitta med en aspirant på toppbetyg i handen, vilket är mer än litet hoppingivande när vi tittar djupt in i spåkulan. Detta skulle möjligen kunna vara en bra förhandsvisning av vad som komma skall, när Box så småningom har möjlighet att rulla ut en åldersbestämd utgåva.

20Maj/150

Tredje stjärnan i kanten för Spirit of Hven

Recensionerna fick kanske ett lite längre än planerat uppehåll (andra barnet kräver tydligen mer tid än det första). Den goda nyheten är att jag efter ett besök hos Box fått ordentlig nytändning för whisky, speciellt för svensk whisky. Då kan det kanske vara lämpligt att ge sig an en konkurrent, eller ska jag säga kollega?

Spirit of Hven Seven Stars No.3 Phecda

Spirit of Hven Seven Stars No.3 Phecda

Spirit of Hven Phecda

Provad av Martin 2015-05-19

Spirit of Hven Phecda är den tredje stjärnan i serien Seven Stars. Utgåvan är en blandning av endast tolv fat som spätts ned till 45% alkohol. Det betyder dock inte att whiskyn har utsatts för kylfiltrering innan buteljering. Den har även sluppit tillsats av färgämnen och är ekologisk, precis som de tidigare två i serien.

Doft: Doftar apelsinskal, insidan mer än utsidan. Ananas och kokosmjölk också. Trots de tropiska referenserna känns det som julafton i ett glas. Där finns en läderartad, nötig ton, som av ett nysmort tjock bälte. En fruktigt oljig ton blir allt sötare och uppenbarar sig slutligen som torr loranga, så torr den nu kan bli.

Smak: Munkänslan är ordentligt oljig och nötig som en fin olivolja. Här finns referenser till klassiska kryddor, både vitpeppar och lagerblad. Även ett gott mått rostad tobak kan identifieras med en lyckosam träff bland smakämnena.

Avslut: Ordentlig nötighet är på tilltagande i munnen, med viss bitter sträv ton. På pricken som valnöt, framförallt som renset mellan nöthalvorna. Efter ett långt tag är apelsinskalet tillbaks, och en torr liten rökpuff dyker upp långt bak i munhålan.

Betyg: Phecda regerar så smått doftmässigt. Smakmässigt märks visserligen en alkoholrelaterad undomlighet som gärna får slipas ned ytterligare lite, men det kompenserar whiskyn övertygande väl med tydligt nötiga fattoner. Möjligen saknas en brygga mellan de fruktiga referenserna från doft till smak. Likväl är det frågan om en fint kokad utgåva som med marginal betingar 3 av 5 torvmossar.

Fantastiskt kul att få möjligheten att prova ytterligare en lyckad svensk buteljering. Visst är det några skotska flaskor i skåpet som jag länge har sett fram emot att bekanta mig med, men det är fortfarande ett par svenska utgåvor som lockar mest. Motivationen är att bilda en bättre uppfattning om det lokala utbudet, även om jag redan vet att det finns guld att hitta. När yran sedan har lagt sig kan det kanske vara läge att blanda in några nationaliteter som inte annars är så vanliga i flödet.

18Maj/150

Box – whisky så ända in i norden

Sherryfat på Box tunnlager

Sherryfat på Box tunnlager

Vid den geografiska skärningen mellan Ångermanälven och 63° N ligger Box Destilleri. Breddgraden markeras med en diskret diagonal linje som löper över golvet i destilleriets senast upprättade tunnlager. Det första lagret är redan fyllt både till bredden och höjden. Själva destilleriet är inrymt i lokalerna till en kraftstationen som efterlämnats av sågen som i början av förra århundradet tillverkade lådämnen åt ett företag med samma namn, Box. Tegelhuset har sedan dess restaurerats, och därefter utökats med tillbyggnader som stöd till produktion av maltwhisky. På skorstenen som fortfarande står kvar hänger en skylt märkt med nummer 581 efter den murarmästare som dessförinnan rest 580 skorstenar.

Att hitta till Box är relativt enkelt, för de flesta i landet som kan söka sig till E4 i norrgående riktning. Efter en varierat enformig vägupplevelse bör hoppet öka i höjd med Sundsvall, och den första bron över havet. Drygt sju mil senare kan den som har bråttom ta av längs den södra sträckningen av Ångermanälven och korsa över den genaste vägen, innan Lunde, för ytterligare en sträcka längs älven, bitvis på knappt farbar väg. Den som rest långväga kan istället fortsätta över Högakustenbron, som sträcker sig över den havsvik som utgör älvens mynning i havet. Strax efter det norra brofästet ligger ett trevligt hotell, med vacker kvällsutsikt över vattnet och bron både från restaurang och hotellrum. Jag har just gjort denna resa, upplockad längs vägen att åka i en av två bilar fyllda av likasinnade, och nu är det dags för en ordentlig rundtur på destilleriet.

Roger Melander

Roger Melander

Vår guide runt anläggningen heter Roger Melander och är destillerichef på Box. Roger verkar vara brutalt ärlig på ett medvetet vis, men även lite klurig, attribut som säkert hjälper när skutan skall styras. Mitt i den obligatoriska genomgången av hur malt valsas till rätt krossnivå – något som passerat mina öron ett flertal tillfällen på andra anläggningar – har han genast allas fullständiga uppmärksamhet.

Förr i tiden malde man nattetid för att det var bättre att endast nattskiftet strök med [vid explosionsrisk i dammig miljö], inte hela arbetsstyrkan. Jag bryr mig inte om min personal, så de får mala även dagtid.

Malten på Box valsas förstås endast dagtid och destilleriets whisky produceras av pilsnermalt. Resultatet blir en vört med lägre sockerhalt än konventionellt, men enligt utlåtande bidrar valet av malt till en bredare smakprofil. Mäsken jäses i tre jästankar av rostfritt stål, först två dagar för att jäsa ut socker till alkohol, omkring 7,5%. Jästen får sedan ytterligare en dag för att producera estrar och sammansättningar som skall få bearbetas av pannorna och skäras till det hjärta som utgör önskad doft- och smakprofil. När en jästank är klar för destillering kan den genast rengöras och förberedas för nästa omgång. Med sex arbetsdagar per vecka hinner tankarna alltså roteras två varv. Om produktionen så får fortgå kommer resultatet om ett antal år vara omkring tvåtusen flaskor dagligen, skeppade från Box.

Pannorna på Box

Pannorna på Box

Pannorna på Box är aningen större än de på Kilchoman, och påminner om desamma. Det förklaras kanske delvis av att de är framtagna av samma man. Kanske hade pannorna tillåtits vara större om det varit smidigt, men det förtäljer inte historien. Storleken på pannorna är nämligen sådan att de kunde lyftas in i pannhallen först efter att karmarna på porten monterats ned, med minsta möjliga marginal. När pannorna installerades fanns Roger ännu inte med i bilden varför han får frågan om han skulle önskat något annorlunda om han skulle få möjligheten att välja fritt.

Kanske en boll på halsen till [mäsk]pannan, för att skapa högre turbulens och större kontakt med koppar när ångorna stiger.

På spritpannan, som är något mindre än mäskpannan, sitter just en sådan boll som en krage på halsen. Efter armen som går ut med lätt sluttande vinkel från vardera panna ligger en inkapslad kylslinga som matas med iskallt vatten direkt från älven. Den ger stabil kylning på 4°C i stort sett året runt.

Destilleriet är ett av få i världen som har en produktionslinje helt anpassad för två parallella spritrecept. Efter spritpannan sitter dubbla uppsättningar sprittankar, både för det utskurna hjärtat som skall sparas och för den bortskurna svans som skall skickas in i nästa kok av respektive recept. Dubbla linjer skickar sedan spriten vidare till nästa lokal för spädning innan fat kan fyllas ur två separata tankar. Båda spritrecepten upplevs påtagligt rena, varav det ena har en försiktigt rökig karaktär. Efter att ha provat resultatet av relativt ung whisky (och ännu yngre lagrad maltsprit) från varierade fattyper spår jag en lysande framtid för det orökiga spritreceptet, speciellt när det lagras på ex-bourbonfat.

Besöket har inneburit en nytändning av mitt personliga intresse för svensk whisky och det känns nu extra spännande att ha möjligheten att följa ett ungt destilleri i framfart, denna gång på (relativt) nära håll. Faktum är att vi i resesällskapet bestämde oss för att tillsammans göra som så många andra gjort tidigare, att ställa in ett privatägt fat i Box lagerhus, Bloggarfatet!

5Mar/150

Backspegeln fångar en grym sherrylagring

Så var det dags för ett prov som legat och väntat sedan jag i höstas pratade med Pär på Smögen Whisky. På Stockholm Beer & Whisky Festival, bestämde vi gemensamt att följande utgåva behövde recenseras. Med tanke på att uppföljaren lanseras inom kort är det hög tid att stoppa näsan i glaset. Nu tänker jag sålunda avgöra om det är frågan om ett samlarobjekt, eller om du måste rycka korken ur din flaska.

Smögen Sherry Project 1:1

Smögen Sherry Project 1:1

Smögen Sherry Project 1:1

Provad av Martin 2015-03-04

Sherry Project 1:1 är en av fyra utgåvor i en serie avsedd att beskriva sherryfatets inverkan på whisky. De första tre utvåvorna lagras två år och tio månader på hårt rostade kvartsfat om 120 liter av europeisk ek. Därefter har den flyttats till färska sherryfat av typen Oloroso för att sammangjutas, i detta fall över fyra månader. Denna utgåva är buteljerad vid fatstyrkan 51,8% alkohol.

Doft: Torr fruktig rök och läder med torkade aprikoser. Rökintensiven avtar relativt omgående och ersätts snabbt med torkad frukt, kiwi, äpple och katrinplommon. Syrlig fruktmarmelad. Det tidigt fruktiga intrycket kommer tillbaks som sträva aprikosskal.

Smak: Rund och mjuk på tungan med en oidentifierad profil av stenfrukt, bräckt av torvsyra. Efter naturlig utvattning i munhålan, hjortron, med ett försiktigt stick av nypon och tilltagande uppkäftigt torvig inramning. Smultron.

Avslut: Tunga smutsiga hjortron, enris och barrskog. När hjortronen väl har identifierats försvinner de inte, även om beska, syrliga och söta stråk stryker där runt omkring så är det en tung övermogen bärighet som består.

Betyg: Sherry Project 1:1 har ett ofattbart djup i relation till den knappa lagringstiden. Whiskyn presterar suveränt i doftregistret, som har flera lager att skala av. Eftersom smakregistret inte lämnar något att önska återstår bara att lyfta hatten och att ge vika för ett toppbetyg om 5 av 5 möjliga torvmossar.

De senaste månaderna har aktiviteten på denna whiskyblogg varit spretig, med perioder dvala och stim av aktivitet. Denna gång passar jag på att i förväg annonserar ett planerat uppehåll om några veckor. Anledningen till uppehållet är en 9-månaders lagring. Exakt lagringstid är dock oviss, varför jag har som avsikt att vara nykter nog att köra bil dygnet runt fram till slutleveransen, som preliminärt planeras till slutet av månaden. Därefter lovar jag att lyfta fram något gömt och glömt ur whiskyskåpet för att fira, skål!