peat.se


Nu har det varit tyst på bloggen ett tag, men det är dags att ta igen detta. Du håller i taktpinnen, för ju mer vi tillsammans kan samla in, desto fler recensioner utlovas innan jul.

Bidra kan du göra via vår digitala insamlingsbössa!

14Dec/140

En torvigare jul på Peat.se

Har du tänkt på att 25:- är ungefär vad du får ge för 2 cl riktigt god whisky, men sedan har du kanske även betalat för de ytterligare 68 cl som finns kvar i flaskan.

Bidra till musikhjälpens kamp att stoppa spridningen av HIV via vår digitala insamlingsbössa. Ju högre resultat desto fler recensioner blir det innan jul.

Detta lovar vi baserat på slutresultatet i bössan:

  • 500:- minst två recensioner innan jul
  • 750:- minst tre recensioner innan jul
  • 1000:- minst fem recensioner innan jul

Om det skulle visa sig att resultatet blir över två recensioner kommer dessutom våra vänner på Facebook få rösta om vilka utgåvor som skall få uppmärksamhet. Det finns gott om spännande whisky att välja bland!

Ditt bidrag är bara två klick, och ett svars-SMS borta, det är betydligt jobbigare att hämta en flaska för att hälla upp 2 cl rökig whisky i ditt glas. Klicka på länken ovan för att bidra!

28Sep/142

Jultomten klättrar ned en osotad skorsten

Big Peat hör till de varumärken som värmt lite extra om hjärtat, inte bara som en effekt av låg blodhalt i whiskyomloppet. Det började istället med en utmärkt islay blended malt spädd till nätta 46%. Och som om det inte vore nog att den dessutom var rimligt prissatt – den följdes upp av en helt fantastisk julutgåva tappad vid fatstyrka med lika rimlig prislapp. Vi var förstås eld och lågor (men kanske mest torvrök)! Nu när tre julutgåvor redan hunnit passera är det tillslut dags att utvärdera en fjärde och förväntningarna är förstås höga.

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Provad av Martin 2014-09-28

Samtliga Big Peat deklareras innehålla Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen. Det är dock inte garanterat att antalet destillerier tar slut här, för den lagligt bindande specifikationen är blandad maltwhisky från Islay. Just denna utgåva är tappad vid fatstyrka om 55,7% alkohol. Färgen är naturligt gulblek.

Doft: Mullig rökighet och tydlig smörsötma. Mycket lik den rökiga sprit som pumpas ur Bruichladdichs pannor varufört som Port Charlotte. Röken fortsätter i små jämna strimmor, som svagt pyrande eld i regnvätt ris. Mer smör, smält i micro eller kanske än mer som smörkryddade popcorn. När röken är försvinner efter tillvänjning ersätts den av en tydlig sälta.

Smak: Sotig som lodet över sotarens axel, och lika ren som densammes skor efter en vända in i spisen. Detta är full gas med rostiga rör, aska och sot.

Avslut: Efter en ihållande sotattack kommer ett beskt stick av torkat skal från pomerans och färsk juice av grapefrukt. Som ger en liten antydan till julen.

Betyg: Årets julblandning av Big Peat är otroligt trevlig i doften och fantastiskt häftig i smaken. Det obalanserade förhållandet mellan sot och sötma känns dock svårmotiverat. Trots att jag hör till de som uppskattar extrema uttryck i alla former så blir resultatet inte mycket mer än godkänt. Det känns sorgligt att whiskyn, som nu utvärderas till 3 av 5 torvmossar, inte har samma skärpa som föregående utgåvor med tydligare genomgående tema i doft, smak och avslut.

Även om skorstenen i detta fall kanske hade behövt sotas en aning, eller kompletteras med söta referenser, så har Big Peat hittills fått främst positiv uppmärksamhet. De närbesläktade varumärkena från Douglas Laing har fått genomgående mindre mängd uppmärksamhet. Det är säkert flera som missat att det buteljeras både speyside blended malt och highland blended malt, under etiketterna Scallywag respektive Timorous Beastie. Kanske borde dessa utgåvor också få en plats i kalendern om det visar sig finnas ytterligare intresse för blended malt, eller rent av för egen erfarenhets skull.

11Sep/140

Tillbaks till ursprunget med fler sherryfat

Innan amerikanska tunnbindarfacket drev igenom det regelverk som skulle skapa ett överflöd av ex-bourbonfat, när sherryproduktionen var på topp, var det sherryfat som var det givna alternativet (till färska fat) för den sparsamma skotten. Nu är sherryfat högt eftertraktade för slutlagring av alkohol, speciellt whisky. Följande prisvärda utgåva kommer till Sverige i oktober.

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Provad av Martin 2014-09-11

Highland Park Dark Origins är en utgåva med hög andel sherryfat, dubbelt så hög andel jämfört med tolvåringen från samma destilleri. I urvalet hittas 60% europeiska sherryfat, 20% amerikanska sherryfat och gissningsvis återstoden återfyllda bourbonfat. Whiskyn är tappad utan kylfiltrering och spädd till 46,8% alkohol. Helt utan sockerkulör är utgåvan naturligt honungsfärgad.

Doft: Först kardemumma-kokade päron innan en sträv rökstrimma slår hål på sötman. Enbär och enris. Sedan åter sötma, denna gång försiktigare med nyponsoppa och mandelbiskvier. Tallkåda. Det finns något av blomster här också, ljung och en dragning åt pelargon. Ren nektar och först nu inser jag att det också finns plats för ett skitigt maskinrum i glaset.

Smak: Fantastiskt lugn och stabil på tungan. Nyplockade nypon snarare än soppa. En bred sotighet ger associationer till stenugnsbakat, väl gräddat knäckebröd. Mörk sirap och rågbröd.

Avslut: Tydlig pepprighet av vitpeppar och sträv ek. En viss syra tar upp matchen mot den tidigare sötman och ebbar ut i mandelspån.

Betyg: Dark Origins bidrar med fräscha peppriga sherryfat till en ny dimension av Highland Park. Utgåvan känns både yngre och något råare än det åldersangivna kärnutbudet, något som inte förtar upplevelsen. Det ger istället en skarpare egg till de sträva element som försöker karva sig ut ur den runda sötman. En spännande utgåva som denna förtjänar absolut inte mindre än 4 av 5 torvmossar, väl godkänt.

Om man verkligen går tillbaks till ursprunget så spelade nog inte tidigare innehåll speciellt stor roll i frågan om val av fat. Detta eftersom fatet främst var ett transportkärl. Att olika typer av fat sedan visade sig ha en tongivande inverkan på mindre ädla destillat är förstås en av de historiska vändningar som bidragit till att det idag finns ett utbrett whiskyintresse runt om i världen. En annan vändning lär ha varit vinlusen, som i ett svep slog undan fötterna för cognac och beredde väg för whisky som dominerande ädelsprit på den europeiska marknaden.

9Sep/1418

Den verkliga lanseringen är Supernovan

Idag lanserar Apple sin senaste enhet, iPhone 6, och tydligen även en klocka som integrerar med den smarta telefonen. Vi kommer säkert få anledning att höra mer om smartklockor, men just nu är min uppmärksamhet fångad av något helt annat. Framför mig står ett prov av Ardbeg Supernova och det har blivit dags att ta fram ett provningsglas.

Ardbeg Supernova 2014

Ardbeg Supernova 2014

Ardbeg Supernova 2014

Provad av Martin 2014-09-09

Ardbeg Supernova 2014 är en medlemsutgåva för Ardbeg Committee. Utgåvan lanseras i endast åtta länder, varav Sverige är ett av de utvalda. Drygt 1000 flaskor dyker upp på Systembolaget 18 september, vilket gissningsvis är en relativt sett stor del av upplagan. Whiskyn håller 55% alkohol, ett ovanligt jämt nummer för en begränsad utgåva av Ardbeg (trots att det är udda).

Doft: Tydlig igenkänning i den breda torven. Röken tar form som en blandning av knallpulver och luntat gräs, med citronsyra. Tydlig syra och breda kanonrör. En viss antydan av metall också faktiskt, gjutjärn. Citrusen landar mittemellan citron och apelsin. Mer än något som tuttifrutti, för gamla tablettask-samlare. Sedan kommer en ordentlig dos av vanillin, nu när näsan vant sig vid torven.

Smak: Rund, oljig och ändå med ordentligt drag av syra från torv. Bränd fernissa och sot blandas upp och tar en sötare vändning på tungan. Tillslut har den omvandlats och tagit form som strävt, sotsvärtat honungsvatten.

Avslut: Sträv, fortfarande på grund av torv, men nu tilltagande rund och druvlik. Det finns vinreferenser som rimligen grundar sig i ung fräsch ek. Grön vindruva och mandelmassa är det som finns kvar medan den sträva syran ger upp. Harsyra. Lakritsrot.

Betyg: Detta känns som en polerad version av Supernova från förr, och jag blir nyfiken på en tydligare specifikation av innehållet. Jämför gärna med Ardbeg Supernova 2010. Whiskyn blir speciellt intressant eftersom den bjuder på en svår kombination, med tungt torvrökt malt och tydliga vaniljreferenser. Utöver vanilj är det frågan om en klassisk Ardbeg, om än på steroider. Den jämna och tydliga upplevelsen ger, inte oväntat, 5 av 5 möjliga torvmossar.

För att knyta tillbaks till hur det började kan jag nämna att Apple i samband med lanseringen av sina nya enheter även släppte ett nytt album av U2 (som många väntat i flera år för att få lyssna på), gratis på iTunes. Nu har du något att lyssna på i din gamla iPhone när du prioriterar att investera i whisky snarare än en ny telefon. Albumet heter Songs of Innocence, whiskyn heter Supernova.

6Sep/140

Privat buteljering är ett riktigt Eldvatten

För ett bra tag sedan fick jag via svågern nys om ett privatägd fat från Port Charlotte som var på väg att buteljeras. Det har hänt att bloggen fått frågor om lämpliga leverantörer som kan hjälpa till med buteljering och import till Sverige och jag har vid sådana tillfällen rekommenderat Svenska Eldvatten. Det visade sig att även svågerns bekant fått kännedom om dem. Därtill kom tipset att halva fatet faktiskt buteljerades för att säljas, som en utgåva med (av rent varumärkesteknisk orsak) något mindre deklarativ etikett än följande privata buteljering. Du kanske kan gissa vilken?

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Provad av Martin 2014-09-04

Detta är en privat buteljering av fat #882 Port Charlotte, ett före detta romfat. Whiskyn är destillerad 15 oktober 2003 och tappad på flaska 22 november 2013, icke kylfiltrerad vid fatstyrka, 60,8% alkohol.

Doft: En liten med rund puff rök, sedan exotiskt fruktsötma och syrlighet. Ananas, tydlig ananas och naturgodis med yoghurtöverdrag. Spåret av dov torv kommer och går med de översvallande fruktiga tonerna. Sugkaramell, apelsin?

Smak: Ordentligt tryck så klart! Ändå oväntad fruktighet för en PC från 2003. Fatet har gissningsvis stor inverkan. Efter ett tag på tungan kommer en sötsyrlig nyans som påminner mer än något om Sauternes-lagrad Octomore från samma pannor, med liknande alkoholstyrka.

Avslut: Nu känner jag igen mig. Sotborsten har varit framme och symboliskt rensat rent efter kanonmullret som ingen hörde. Kvar ligger en tjock fet sörja av mumsig torvkaramell. Återigen ananas, nu i en mörkare kontext. Citronglass också.

Betyg: Denna privata buteljering är en riktigt tjusig pärla. På tio år i fat har den grövsta röken slipats ned och sammanfogats med en tydlig fruktsötma. Utan en kommersiell klon är det inte meningsfullt att ange betyget 5 av 5 möjliga torvmossar. För om detta hade vore mitt eget fat, då skulle det inte finnas någon annan annan whisky ett tag framöver.

Jag vet inte om det är en väl värd investering att köpa svenska fat i dagsläget, speciellt som ekonomin hos flera lokala destillerier så till den milda grad hänger på denna affärsmodell att investeringen riskerar att brinna inne. Om jag istället fick ett erbjudande från Bruichladdich att lägga undan ett romfat av Port Charlotte, då skulle jag nog inte tacka nej.

22Jun/142

Bourbonlagrad Bowmore tar plats i laget

Sedan invigningen av VM i fotboll har jag av någon anledning känt mig mer sugen på öl än whisky. Det kan visserligen ha att göra med att en öl-intresserad kollega nyligen anlänt till Sverige för att spendera sommaren som ett avbrott från en årslång stationering i Dubai. Där ligger nämligen det allmänna intresset för hantverksmässigt producerad öl inte lika högt på agendan som i Norden, alkoholmonopolens Mecka. Ölsnacket måste hursomhelst avbrytas, för det är dags för lansering av en rökig öwhisky i månadsskiftet. Därmed begär jag timeout från IPA och Stout, med denna nya spelare för Bowmore.

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Provad av Martin 2014-06-21

Bowmore Small batch är en whisky lagrad på en blandning av färska och återfyllda bourbonfat, utan angiven åldersbestämning. Utgåvan är spädd till 40% alkohol, sannolikt kylfiltrerad. Den trovärdigt gyllenbleka färgen lurar ögat, för den har justerats med sockerkulör. "Small Batch" motsvarar en upplaga om 30 000 flaskor, vilket måste anses vara litet i jämförelse med de ordinära utgåvorna från Bowmore, men nämnvärt, i storleksordningen dubbelt så stort mätt mot utgåvorna av Bowmore Laimrig.

Doft: Tydligt sträv rök under äppelkaka. Här står en fruktkorg utan tydligt namngivet innehåll, banan i vilket fall. Det finns ett vattnigt uttryck under den lätta torvmattan, som gurka eller vattenmelon. Röd ferrari, för den som känner sig hemma i lösgodishyllan snarare än på bilbanan. Äpple följer tålmodigt med längs sidlinjen och signalerar tillslut för en tydlig offside, vanilj!

Smak: Lätt på tungan, till en början. Torven trummar på och det mullrar oroväckande lovande. Den färska delen av fatuppsättningen gör sig tydligt hörd med kryddiga toner av vitpeppar och kanel. Sedan fruktsallad.

Avslut: Återhållsamt rund och med en dragning mot mandel och ordentligt polerad ek. Återigen äpple, med en hint av hallon.

Betyg: Small batch är en helt otypisk Bowmore både doft- och smakmässigt. Utgåvan bjuder i stället på något nytt och fräscht, som med råge utmanar standardutgåvorna. Det blir svårare att mäta sig mot destilleriets utgåvor vid fatstyrka. Tanken slår återigen, att det kanske är just alkoholhalten som är avgörande för Bowmore. Huruvida flaskan är markerad med en ålder eller ej kan kvitta. Small Batch utklassar tolvåringen som prismässigt spelar i samma liga, och som dessutom delar flertalet parametrar i den tekniska specifikationen. Enligt föregående analys hade resultatet 4 av 5 möjliga torvmossar gissningsvis låga odds.

Bowmore stoltserar med att vara det äldsta desilleriet på Islay, och ett av de äldsta i Skottland. Trots detta har varumärket en fräsch framtoning, som inte minst går hem på den svenska marknaden. Det finns faktiskt så pass gott om fristående buteljeringar av Bowmore att det är svårt att hitta destilleriets egna utgåvor vid en sökning på Systembolagets hemsida. Möjligen beror detta på antalet oberoende fat i omlopp, men troligtvis även på destilleriets popularitet i Norden. Kanske är detta även en av anledningarna till att Bowmore ambulerar med whiskyprovning i fem svenska hamnar med start i samband med lanseringen av Bowmore Small Batch. (Glad sommar!)

20Maj/142

Nästa lysande stjärna från Spirit of Hven

Det är snart dags för en mycket begränsad lansering av maltwhisky för Spirit of Hven. Den fjärde utgåvan Sankt Ibb består av ett enskilt fat och totalt 273 flaskor, men det går fortfarande att komma över flaskor från tidigare utgåvor. Då syftar jag på nedräkningen till en åldersbestämd standardutgåva, än så länge två av sju tänkta stjärnor i serien Seven Stars.

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Merak

Provad av Martin 2014-05-20

Spirit of Hven Merak är utgåva nummer två i serien Seven Stars, fortfarande en ungdomlig utgåva på väg mot erkänd ålder. Totalt 25 fat har blandats och spätts till 45% alkohol. Whiskyn är varken kylfiltrerad eller förändrad med färgämnen, men väl ekologiskt certifierad. Fattyperna som ingår är amerikansk, fransk och spansk ek.

Doft: Mustig nyponsoppa och blommande rosbuske. Doften har en ytspänning, som om den vore trögflytande. Kraftig sötma och tallkåda. Enbär. Det doftar strandskog, nära havet. Endast en hint av tång. Saltlakrits.

Smak: Peppar av maskerad karaktär. Feta bär och torkad frukt. Mogna plommon. Hjortron. Det finns ett tydligt driv framåt av sötsyrliga krafter. Stråkharts. Om du busat med det som barn vet du. Så faller masken från rosépepparen, nu helt tydlig.

Avslut: Försiktig sälta och fräschör. På pricken likt vichyvatten! Först i avslutet nystas en slinga av torv ut i en liten rökpuff, ihållande men avlägsen.

Betyg: Merak är en rökig whisky speciellt för den som inte uppskattar rök. Torven finns med som ett element genom hela upplevelsen, men helt utan risk för att brandvarnaren skulle gå av. Den bidrar istället med en nyanserad kontrast till de söta elementen. En ung utgåva med positiv överraskning, inte minst doftmässigt, plockar faktiskt hem toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Spirit of Hven har därmed imponerat med sina två utmärkta utgåvor trots relativt ung ålder, men nu är det nog dags att höja ribban för förväntningarna lite, och framförallt att upphöra att förvånas. Istället ser jag fram emot nästa svenska avtryck i whiskyvärlden.

10Maj/140

Svenska Eldvatten i begränsade utgåvor

Vi samlar på oss mer prover än vi kan redogöra för på bloggen och ett av de bolag som ofta får stå på kö för vårt relativt smala rampljus är Svenska Eldvatten. De släpper frekvent utmärkta buteljeringar i små upplagor, från enskilda spännande fat som Tommy och Peter nosat reda på. Bloggen skulle nog kunna hållas rullande helt på eldvatten om vi ville. Det verkar dessutom som om en stor mängd trogna följare av varumärket är inne på det spåret. Här kommer en recension till dig som ännu inte öppnat din Wheskykôrka.

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Weskykôrka

Provad av Martin 2014-05-10

Weskykôrka är en upplaga om 113 flaskor, buteljerad i fatstyrka 56,1%. Utgåvan är tappad ur ett sherryfat från Bunnahabhain, fyllt med ett rökigt recept redan 1990. Samma fat har tidigare levererat privata buteljeringar åt whiskyklubbarna Gothia Whisky Society och Björkås Whiskysällskap.

Doft: Havre och smörblomma följs av en strävare sötma av aprikos. Ljunghonung. Bilden innehåller framförallt runda mogna figurer, somliga med ett ruggat ytskikt. Sedan dyker ett sirlig spår upp. Lime. Key lime pie, faktiskt! Allt uppblandat i en klassiskt härlig maltsötma.

Smak: Otroligt kraftfull och sträv. Inlagda päron och råa rabarber med saftiga kåldolmar inkarneras av den mosigt sötman som nästan dränks i en bred attack av syrlighet. Efter en stund på tungan har whiskyn förvandlats till honungsvatten.

Avslut: Återigen strävt, nu som skiktet mellan skal och hasselnöt. Körsbär, druvskal och honung. Druvskalen som nu är tydligt gröna är det intryck som stannar kvar.

Betyg: Wheskykôrka kan sammanfattas som sträv honung, hur motsägelsefullt det än låter. Vid näsan påminner utgåvan till en början om flertalet onämnda prover. Därför är det kul att whiskyn sedan bjuder på en ordentlig överraskning vid första smutt. Då triggas nyfikenheten som tydligt synliggör ett större djup, även i doften. Summan är en spännande buteljering, väl värd 4 av 5 möjliga torvmossar.

Detta är inte vår första recension av Svenska Eldvatten, och det finns ingen anledning att tro att det skulle bli den sista. Istället konstaterar jag att det är svårt att hålla sig aktuell när deras eftertraktade utgåvor i regel säljer slut redan de första dagarna efter lansering. Att recensera en slutsåld utgåva måste motiveras av rent egoistiska skäl, som min egen jakt på upplevelser. Det får ni stå ut med, för jag ser redan fram emot nästa!

4Maj/142

Knockdhus rökiga whisky i gröna flaskor

Destilleriet Knockdhu, vars whisky saluförs under namnet anCnoc, var fram tills månadsskiftet enbart kända för sin eleganta profil. I slutet av mars presenterades emellertid tre nya etiketter namngivna efter verktyg avsedda för att skära torv: Rutter, Flaughter och Tushkar.

Som för många andra destillerier började produktionen på Knockdhu med malt som torkats över eldad torv, men med tiden byttes metoderna ut och whiskyn förlorade sin rökighet. Först i början av 2000-talet började man åter producera whisky med rökt malt några enstaka månader om året och resultatet skall vi kika på nu.

anCnoc Tushkar

anCnoc Tushkar

anCnoc Tushkar

Provad av Martin 2014-05-04

Tushkar är med knapp marginal fenolhaltigast av de tre utgåvorna med 15 ppm fenoler. Det rimmar väl med att det dessutom är en utgåva som lanseras exklusivt för den svenska marknaden. Whiskyn har lagrats på förstagångsfyllda bourbonfat och sedan buteljerats efter spädning till 46% alkohol.

Doft: Mild rök och moget mosiga äpplen. Äppelmos, äppelkaka och äppelpaj. Sedan rullar röken in igen med salmiak och knallpulverskott. Jordkällare, sättpotatis och juteväv samsas med en syrlig antydan till lingon eller tranbär. Vaniljen missar jag nästan helt under torven.

Smak: Röken är helt balanserad av ett syrligare stick, men inte för den skull neutraliserad. När den vattnas ut på tungan blir whiskyn både sötare och tyngre, som ugnsbakade rödbetor.

Avslut: Initialt nötig, men i förlängningen främst mandel. Mandelmassa, körsbär och vanilj i kombination hittar mer än en koppling till udda varianter av kända varumärken för läsk. Den sträva sötman är ihärdig och vill inte alls försvinna bort från tungan.

Betyg: Tushkar är en spännande hybrid av klassisk rökig- och lättare komplex whisky, en lätt komplex rökig whisky. Glaset bjuder på en jämn upplevelse genom doft, smak och avslut. Det känns som om det finns god anledning till den saknade åldersmarkeringen, men det stör inte. Tvärtom känns Tushkar som en ny het kandidat till brukswhisky i det rökiga segmentet. Resultatet blir 4 av 5 möjliga torvmossar för en stort positiv överraskning.

Den rökiga whiskyn från Knockdhu påminner mer än litet om Kilchomans utgåvor. Därför blir jag nyfiken på hur whisky från pannorna på Kilchoman skulle te sig om de destillerade whisky från orökt malt. Kanske är det inte egentligen rökigheten jag är intresserad av, utan snarare vad pannan kan åstadkomma. Oavsett hur det ligger till med den saken tycker jag att anCnoc passar bättre i rökiga kläder och, icke att förglömma, tjusiga gröna flaskor.

28Apr/147

Det våras för rökig whisky igen

Det har varit en svår vår för whisky, med gott om pollen och för att toppa moset ordentligt, en ordentlig dos av februari-pesten från dagis, som tydligen räcker väl in i april. Nu är dock sensoriken åter på plats, och så även suget efter något i glaset att analysera. För visst passar väl en rökig whisky lika fint om våren som de ruggiga höstkvällarna. Helst efter en god bit kött på grillen, men det får kanske vänta till sista april och Valborg.

Ardbeg Auriverdes

Ardbeg Auriverdes

Ardbeg Auriverdes

Provad av Martin 2014-03-28

Ardbeg Auriverdes är den årliga festivalutgåvan från destillerat som lanseras i samband med Fèis Ìle. Det är en utgåva utan bestämd ålder, spädd till 49,9% alkohol. Som vanligt när det gäller Ardbeg är whiskyn inte kylfiltrerad. Namnet Auriverdes är en sammansättning av färgen på whiskyn och flaskan den kommer i, auri = guld och verdes = grön. I juni kommer den svenska ransonen omkring 7000 traditionellt gröna flaskor, även om kvällens exemplar består av rent guld.

Doft: Strävt mogna hjortron. Tung torv. Rispudding. Det doftar som ekot från ett dovt slag på en trumma låter. Först ingen citrus alls, sedan efter ett djupt dopp med näsan i glaset kraftigt söt apelsin. Vaniljkola och stekos från en klick smör i pannan. Tillslut kommer syran från torven fram, dämpad av sötma, som citron i honungsvatten.

Smak: Kraftfullt pepprig och mustig. Pepparstek. Vitpeppar. Grovt nötig, kanske snarare sotig. Persilja och thaibasilika ger en färgglad association till matlagning. Sötman från apelsinerna har beskat till sig och ändrat färgen till röd, någonstans mellan blodapelsin och blodgrape.

Avslut: Sötsyrligt som sweet chili. Det är syran som dröjer kvar längst, lekandes med lågmäld textur av rå ek och försiktig beska.

Betyg: Auriverdes är inte en vanlig Ardbeg. Faktum är att jag troligen skulle missat att gissa destilleriet vid blindprov. Det tycker jag visserligen är på sin plats för en begränsad utgåva, men det är också lätt att sakna några av de klassiska karakteristika som återfinns i de gröna flaskorna. I jämförelse med övriga utgåvor passar betyget 4 av 5 möjliga torvmossar väl med ett i mitt tycke försiktigt avslut. Med den fullkomligt gudomliga doftbilden hade ett okänt varumärke kanske passerat in obemärkt med toppbetyg iklätt samma skrud.

Mina förväntningar på Ardbeg är alltid otroligt höga, antagligen stereotypa, och följaktligen extra svåra att infria. Därför skulle det inte förvåna mig om många som provar Auriverdes direkt hittar hem. Chansen att du hör till den skaran bedömer jag som störst om Ardbeg Allligator hittills har varit favorit.

Efter ett litet uppehåll från tangentbordet känns det nu skönt att vara igång igen. Till de som oroar sig för framtiden kan jag lämna tipset att det finns gott om prover som väntar på analys, mer än nog för att behålla styrfart. Följ oss gärna på Facebook om du inte vill missa nästa recension!