peat.se
22Jun/141

Bourbonlagrad Bowmore tar plats i laget

Sedan invigningen av VM i fotboll har jag av någon anledning känt mig mer sugen på öl än whisky. Det kan visserligen ha att göra med att en öl-intresserad kollega nyligen anlänt till Sverige för att spendera sommaren som ett avbrott från en årslång stationering i Dubai. Där ligger nämligen det allmänna intresset för hantverksmässigt producerad öl inte lika högt på agendan som i Norden, alkoholmonopolens Mecka. Ölsnacket måste hursomhelst avbrytas, för det är dags för lansering av en rökig öwhisky i månadsskiftet. Därmed begär jag timeout från IPA och Stout, med denna nya spelare för Bowmore.

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Provad av Martin 2014-06-21

Bowmore Small batch är en whisky lagrad på en blandning av färska och återfyllda bourbonfat, utan angiven åldersbestämning. Utgåvan är spädd till 40% alkohol, sannolikt kylfiltrerad. Den trovärdigt gyllenbleka färgen lurar ögat, för den har justerats med sockerkulör. "Small Batch" motsvarar en upplaga om 30 000 flaskor, vilket måste anses vara litet i jämförelse med de ordinära utgåvorna från Bowmore, men nämnvärt, i storleksordningen dubbelt så stort mätt mot utgåvorna av Bowmore Laimrig.

Doft: Tydligt sträv rök under äppelkaka. Här står en fruktkorg utan tydligt namngivet innehåll, banan i vilket fall. Det finns ett vattnigt uttryck under den lätta torvmattan, som gurka eller vattenmelon. Röd ferrari, för den som känner sig hemma i lösgodishyllan snarare än på bilbanan. Äpple följer tålmodigt med längs sidlinjen och signalerar tillslut för en tydlig offside, vanilj!

Smak: Lätt på tungan, till en början. Torven trummar på och det mullrar oroväckande lovande. Den färska delen av fatuppsättningen gör sig tydligt hörd med kryddiga toner av vitpeppar och kanel. Sedan fruktsallad.

Avslut: Återhållsamt rund och med en dragning mot mandel och ordentligt polerad ek. Återigen äpple, med en hint av hallon.

Betyg: Small batch är en helt otypisk Bowmore både doft- och smakmässigt. Utgåvan bjuder i stället på något nytt och fräscht, som med råge utmanar standardutgåvorna. Det blir svårare att mäta sig mot destilleriets utgåvor vid fatstyrka. Tanken slår återigen, att det kanske är just alkoholhalten som är avgörande för Bowmore. Huruvida flaskan är markerad med en ålder eller ej kan kvitta. Small Batch utklassar tolvåringen som prismässigt spelar i samma liga, och som dessutom delar flertalet parametrar i den tekniska specifikationen. Enligt föregående analys hade resultatet 4 av 5 möjliga torvmossar gissningsvis låga odds.

Bowmore stoltserar med att vara det äldsta desilleriet på Islay, och ett av de äldsta i Skottland. Trots detta har varumärket en fräsch framtoning, som inte minst går hem på den svenska marknaden. Det finns faktiskt så pass gott om fristående buteljeringar av Bowmore att det är svårt att hitta destilleriets egna utgåvor vid en sökning på Systembolagets hemsida. Möjligen beror detta på antalet oberoende fat i omlopp, men troligtvis även på destilleriets popularitet i Norden. Kanske är detta även en av anledningarna till att Bowmore ambulerar med whiskyprovning i fem svenska hamnar med start i samband med lanseringen av Bowmore Small Batch. (Glad sommar!)

20Maj/142

Nästa lysande stjärna från Spirit of Hven

Det är snart dags för en mycket begränsad lansering av maltwhisky för Spirit of Hven. Den fjärde utgåvan Sankt Ibb består av ett enskilt fat och totalt 273 flaskor, men det går fortfarande att komma över flaskor från tidigare utgåvor. Då syftar jag på nedräkningen till en åldersbestämd standardutgåva, än så länge två av sju tänkta stjärnor i serien Seven Stars.

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Merak

Provad av Martin 2014-05-20

Spirit of Hven Merak är utgåva nummer två i serien Seven Stars, fortfarande en ungdomlig utgåva på väg mot erkänd ålder. Totalt 25 fat har blandats och spätts till 45% alkohol. Whiskyn är varken kylfiltrerad eller förändrad med färgämnen, men väl ekologiskt certifierad. Fattyperna som ingår är amerikansk, fransk och spansk ek.

Doft: Mustig nyponsoppa och blommande rosbuske. Doften har en ytspänning, som om den vore trögflytande. Kraftig sötma och tallkåda. Enbär. Det doftar strandskog, nära havet. Endast en hint av tång. Saltlakrits.

Smak: Peppar av maskerad karaktär. Feta bär och torkad frukt. Mogna plommon. Hjortron. Det finns ett tydligt driv framåt av sötsyrliga krafter. Stråkharts. Om du busat med det som barn vet du. Så faller masken från rosépepparen, nu helt tydlig.

Avslut: Försiktig sälta och fräschör. På pricken likt vichyvatten! Först i avslutet nystas en slinga av torv ut i en liten rökpuff, ihållande men avlägsen.

Betyg: Merak är en rökig whisky speciellt för den som inte uppskattar rök. Torven finns med som ett element genom hela upplevelsen, men helt utan risk för att brandvarnaren skulle gå av. Den bidrar istället med en nyanserad kontrast till de söta elementen. En ung utgåva med positiv överraskning, inte minst doftmässigt, plockar faktiskt hem toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Spirit of Hven har därmed imponerat med sina två utmärkta utgåvor trots relativt ung ålder, men nu är det nog dags att höja ribban för förväntningarna lite, och framförallt att upphöra att förvånas. Istället ser jag fram emot nästa svenska avtryck i whiskyvärlden.

10Maj/140

Svenska Eldvatten i begränsade utgåvor

Vi samlar på oss mer prover än vi kan redogöra för på bloggen och ett av de bolag som ofta får stå på kö för vårt relativt smala rampljus är Svenska Eldvatten. De släpper frekvent utmärkta buteljeringar i små upplagor, från enskilda spännande fat som Tommy och Peter nosat reda på. Bloggen skulle nog kunna hållas rullande helt på eldvatten om vi ville. Det verkar dessutom som om en stor mängd trogna följare av varumärket är inne på det spåret. Här kommer en recension till dig som ännu inte öppnat din Wheskykôrka.

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Weskykôrka

Provad av Martin 2014-05-10

Weskykôrka är en upplaga om 113 flaskor, buteljerad i fatstyrka 56,1%. Utgåvan är tappad ur ett sherryfat från Bunnahabhain, fyllt med ett rökigt recept redan 1990. Samma fat har tidigare levererat privata buteljeringar åt whiskyklubbarna Gothia Whisky Society och Björkås Whiskysällskap.

Doft: Havre och smörblomma följs av en strävare sötma av aprikos. Ljunghonung. Bilden innehåller framförallt runda mogna figurer, somliga med ett ruggat ytskikt. Sedan dyker ett sirlig spår upp. Lime. Key lime pie, faktiskt! Allt uppblandat i en klassiskt härlig maltsötma.

Smak: Otroligt kraftfull och sträv. Inlagda päron och råa rabarber med saftiga kåldolmar inkarneras av den mosigt sötman som nästan dränks i en bred attack av syrlighet. Efter en stund på tungan har whiskyn förvandlats till honungsvatten.

Avslut: Återigen strävt, nu som skiktet mellan skal och hasselnöt. Körsbär, druvskal och honung. Druvskalen som nu är tydligt gröna är det intryck som stannar kvar.

Betyg: Wheskykôrka kan sammanfattas som sträv honung, hur motsägelsefullt det än låter. Vid näsan påminner utgåvan till en början om flertalet onämnda prover. Därför är det kul att whiskyn sedan bjuder på en ordentlig överraskning vid första smutt. Då triggas nyfikenheten som tydligt synliggör ett större djup, även i doften. Summan är en spännande buteljering, väl värd 4 av 5 möjliga torvmossar.

Detta är inte vår första recension av Svenska Eldvatten, och det finns ingen anledning att tro att det skulle bli den sista. Istället konstaterar jag att det är svårt att hålla sig aktuell när deras eftertraktade utgåvor i regel säljer slut redan de första dagarna efter lansering. Att recensera en slutsåld utgåva måste motiveras av rent egoistiska skäl, som min egen jakt på upplevelser. Det får ni stå ut med, för jag ser redan fram emot nästa!

4Maj/141

Knockdhus rökiga whisky i gröna flaskor

Destilleriet Knockdhu, vars whisky saluförs under namnet anCnoc, var fram tills månadsskiftet enbart kända för sin eleganta profil. I slutet av mars presenterades emellertid tre nya etiketter namngivna efter verktyg avsedda för att skära torv: Rutter, Flaughter och Tushkar.

Som för många andra destillerier började produktionen på Knockdhu med malt som torkats över eldad torv, men med tiden byttes metoderna ut och whiskyn förlorade sin rökighet. Först i början av 2000-talet började man åter producera whisky med rökt malt några enstaka månader om året och resultatet skall vi kika på nu.

anCnoc Tushkar

anCnoc Tushkar

anCnoc Tushkar

Provad av Martin 2014-05-04

Tushkar är med knapp marginal fenolhaltigast av de tre utgåvorna med 15 ppm fenoler. Det rimmar väl med att det dessutom är en utgåva som lanseras exklusivt för den svenska marknaden. Whiskyn har lagrats på förstagångsfyllda bourbonfat och sedan buteljerats efter spädning till 46% alkohol.

Doft: Mild rök och moget mosiga äpplen. Äppelmos, äppelkaka och äppelpaj. Sedan rullar röken in igen med salmiak och knallpulverskott. Jordkällare, sättpotatis och juteväv samsas med en syrlig antydan till lingon eller tranbär. Vaniljen missar jag nästan helt under torven.

Smak: Röken är helt balanserad av ett syrligare stick, men inte för den skull neutraliserad. När den vattnas ut på tungan blir whiskyn både sötare och tyngre, som ugnsbakade rödbetor.

Avslut: Initialt nötig, men i förlängningen främst mandel. Mandelmassa, körsbär och vanilj i kombination hittar mer än en koppling till udda varianter av kända varumärken för läsk. Den sträva sötman är ihärdig och vill inte alls försvinna bort från tungan.

Betyg: Tushkar är en spännande hybrid av klassisk rökig- och lättare komplex whisky, en lätt komplex rökig whisky. Glaset bjuder på en jämn upplevelse genom doft, smak och avslut. Det känns som om det finns god anledning till den saknade åldersmarkeringen, men det stör inte. Tvärtom känns Tushkar som en ny het kandidat till brukswhisky i det rökiga segmentet. Resultatet blir 4 av 5 möjliga torvmossar för en stort positiv överraskning.

Den rökiga whiskyn från Knockdhu påminner mer än litet om Kilchomans utgåvor. Därför blir jag nyfiken på hur whisky från pannorna på Kilchoman skulle te sig om de destillerade whisky från orökt malt. Kanske är det inte egentligen rökigheten jag är intresserad av, utan snarare vad pannan kan åstadkomma. Oavsett hur det ligger till med den saken tycker jag att anCnoc passar bättre i rökiga kläder och, icke att förglömma, tjusiga gröna flaskor.

28Apr/142

Det våras för rökig whisky igen

Det har varit en svår vår för whisky, med gott om pollen och för att toppa moset ordentligt, en ordentlig dos av februari-pesten från dagis, som tydligen räcker väl in i april. Nu är dock sensoriken åter på plats, och så även suget efter något i glaset att analysera. För visst passar väl en rökig whisky lika fint om våren som de ruggiga höstkvällarna. Helst efter en god bit kött på grillen, men det får kanske vänta till sista april och Valborg.

Ardbeg Auriverdes

Ardbeg Auriverdes

Ardbeg Auriverdes

Provad av Martin 2014-03-28

Ardbeg Auriverdes är den årliga festivalutgåvan från destillerat som lanseras i samband med Fèis Ìle. Det är en utgåva utan bestämd ålder, spädd till 49,9% alkohol. Som vanligt när det gäller Ardbeg är whiskyn inte kylfiltrerad. Namnet Auriverdes är en sammansättning av färgen på whiskyn och flaskan den kommer i, auri = guld och verdes = grön. I juni kommer den svenska ransonen omkring 7000 traditionellt gröna flaskor, även om kvällens exemplar består av rent guld.

Doft: Strävt mogna hjortron. Tung torv. Rispudding. Det doftar som ekot från ett dovt slag på en trumma låter. Först ingen citrus alls, sedan efter ett djupt dopp med näsan i glaset kraftigt söt apelsin. Vaniljkola och stekos från en klick smör i pannan. Tillslut kommer syran från torven fram, dämpad av sötma, som citron i honungsvatten.

Smak: Kraftfullt pepprig och mustig. Pepparstek. Vitpeppar. Grovt nötig, kanske snarare sotig. Persilja och thaibasilika ger en färgglad association till matlagning. Sötman från apelsinerna har beskat till sig och ändrat färgen till röd, någonstans mellan blodapelsin och blodgrape.

Avslut: Sötsyrligt som sweet chili. Det är syran som dröjer kvar längst, lekandes med lågmäld textur av rå ek och försiktig beska.

Betyg: Auriverdes är inte en vanlig Ardbeg. Faktum är att jag troligen skulle missat att gissa destilleriet vid blindprov. Det tycker jag visserligen är på sin plats för en begränsad utgåva, men det är också lätt att sakna några av de klassiska karakteristika som återfinns i de gröna flaskorna. I jämförelse med övriga utgåvor passar betyget 4 av 5 möjliga torvmossar väl med ett i mitt tycke försiktigt avslut. Med den fullkomligt gudomliga doftbilden hade ett okänt varumärke kanske passerat in obemärkt med toppbetyg iklätt samma skrud.

Mina förväntningar på Ardbeg är alltid otroligt höga, antagligen stereotypa, och följaktligen extra svåra att infria. Därför skulle det inte förvåna mig om många som provar Auriverdes direkt hittar hem. Chansen att du hör till den skaran bedömer jag som störst om Ardbeg Allligator hittills har varit favorit.

Efter ett litet uppehåll från tangentbordet känns det nu skönt att vara igång igen. Till de som oroar sig för framtiden kan jag lämna tipset att det finns gott om prover som väntar på analys, mer än nog för att behålla styrfart. Följ oss gärna på Facebook om du inte vill missa nästa recension!

22Dec/135

Vin, sherry och glögg i Mackmyras vinter

Mackmyra har verkligen anammat svensk tradition i sin marknadsprofil. Till mäskningen används bagerijäst vilket ger en grundton som många känner igen från uppväxten (med ljust bröd). Dessutom har de i flera projekt lyckats att skapa fat med tydlig svensk karaktär, exempelvis fat präglade av lingonvin eller kaffemättad sprit. I juletid ligger glögg nära till hands och vips!

Mackmyra Midvinter

Mackmyra Midvinter

Mackmyra Midvinter

Provad av Martin 2013-12-22

Mackmyra Midvinter består av whisky lagrad i en blandning av fat, Bourdeaux, Sherry och glöggvin. Whiskyn är buteljerad vid 46,1% alkohol, icke kylfiltrerad, likt utgåvor i den avslutade Special-serien.

Doft: Pommac och granatäpple över björkved. Torkad frukt också, främst aprikos. Nyslipat ekgolv. Fatens trä har satt sin tydliga stämpel i doftbilden. Äppeljuice. Tjock mörk tallkåda lindar in ett ljust element som i frihet skulle kunnat vara vanilj. Återigen aprikos.

Smak: Efter en kort oljigt len introduktion huvudsakligen beska och bred nötighet. Valnöt, pomerans, torr champagne. Sherryns sötma är helt anonym, i sällskap med de bombastiska vinfaten, men torrheten kan antagligen härledas från dem bägge.

Avslut: Efter en lång resa i sträva stick dyker glöggen så upp, som plommon. De ligger tunt skivade i ett smältande lager över tungans bakre del.

Betyg: Mackmyra Midvinter skriker inte vinter, som man kanske skulle kunna förvänta sig, men passar antagligen bäst som snaps till tyngre fetare mat som hör julen till. Mackmyras (svenskt) traditionellt inspirerade fat brukar vara spännande, men denna blandning övertygar inte på samma vis som tidigare utgåvor. Den stora skillnaden är att de olika ingredienserna snarare neutraliserar varandra än kompletterar. Denna dryck kräver en omtagning i sällskap av julmat. Tills dess är whiskyn likväl godkänd, 3 av 5 torvmossar.

Kanhända är detta ett drag för att knyta an till den svenska nubbetraditionen. Mackmyra Brukswhisky passar väl in i det segmentet och jag gissar att det är här som Mackmyra Midvinter får sitt största genomslag. Med den kraftfulla marknadsföringsmaskin som Mackmyra besitter är jag dessutom fullkomligt övertygad om att whiskyn kommer bli en hit på julbord runt om i landet. För övrigt är det inte orimligt att det finns fler fat av liknande kvalitet på lager. Med detta i åtanke måste en fundering om uttrycket av whisky lagrad helt på fat från glöggvin runda av, som en nyfiken önskan inför kommande säsonger.

30Nov/130

Torven i Laphroaig släckt av portvin

Så var det dags för finalen i nedräkningen till december månad. Den maltwhisky som lanseras i början av nästa vecka tävlar gissningsvis om utrymme på olika önskelistor. Det struntar vi i, och tittar i backspegeln istället! Följande flaska fick svärfar hämta hem, eftersom jag var på vift i samband med att den ställdes ut på hyllorna. Näst sista flaskan i den butiken, närmare bestämt. Det tackar jag för, Bosse!

Laphroaig Cairdeas Port Wood Edition

Laphroaig Cairdeas Port Wood Edition

Laphroaig Cairdeas 2013 Port Wood Edition

Provad av Martin 2013-11-29

Laphroaig Cairdeas, är namnet på en årlig buteljering som sätts ihop för destilleriets egen dag på Feis Ile, en musik och whiskyfestival på Islay. Årets buteljering 2013 är en fatförädling i portvinsfat, underförstått efter huvudsaklig lagring på bourbonfat. Hur lång tid whiskyn spenderat i respektive fattyp framgår inte. Utgåvan är buteljerad vid 51,3% alkohol, fatstyrka. Det kan noteras att apostrofen i Càirdeas fimpats till fördel för alla internationella tangentbord.

Doft: Nyponte värmer upp mitt doftlandskap. Röda vinbär. Efter en djupare sniff i flera steg, kolanappar, sirap och nötkräm. Nypon är ändå det uttryck som består, nu som nyponsoppa, betydligt tjockare, som gjord på för mycket pulver. Att det borde finnas en stor rökmaskin därunder är helt maskerat, men en tydlig sälta når fram och även en viss torrhet. Jordgubbar i sockerlag!

Smak: Läder och knäck mjuknar och blommar ut med röda bär. Hallon, bigarråer och härligt små bittra plommon. Beroende på hur whiskyn ligger över tungan lyser olika mycket syrlighet igenom, vilket varierar uttrycket mellan sötma och bitterhet i täta omgångar.

Avslut: Plommon och läder. Känslan av att något ligger och pyr efter att ha blivit släckt med portvin (som för övrigt måste varit både nära till hands och ett billigt alternativ). Det är så nära den förväntat överdådiga torvupplevelsen utgåvan någonsin kommer verkar det. De sträva ektonerna sitter fast i en fet seg sörja av tung sötma och vill inte bli räddade. Blodapelsin. Bittra druvskal. Utandningen släpper faktiskt ut en eller annan torvpust, tro det eller ej!

Betyg: Laphroaig Cairdeas Port Wood Edition är nektar med whiskykaraktär. De pompösa vindragen från ett stort tungt vin har elegant lindat in en torvbest på ett vis som plockat bort både tänder och klor. Musklerna finns kvar i form av textur, men inga dödliga vapen. Övertygelsen är nästintill komplett, men visst barkar det åt 5 av 5 torvmossar.

Det är sällan jag blir helt förvånad över Laphroaig, men med tanke på utgåvans namn borde förväntningarna varit närmre resultatet. Jag skulle nog säga att whiskyn spenderat den bättre tiden av sin lagring på feta portvinsfat. På det hela taget finns det i Laphroaig Cairdeas Port Wood flera likheter med Bowmore Laimrig, speciellt i eftersmaken vars olika element kombinerat ger en viss känsla av halstablett, något som är signum för Bowmore.

29Nov/130

Ungdomlighet i engelsk rökig whisky

Med tanke på hur stor andel av brittisk whisky som kommer från Skottland är det lätt att glömma bort att det produceras whisky både i Wales och i England (och även på Nordirland). Här följer en utgåva bränd i St George's Distillery, England, ägt av The English Whisky Co. Den ursprungliga idén var att skapa ett mikrodestilleri, men ansökan om att operera små pannor fick avslag. Istället ansöktes det för pannor av minsta utan undantag tillåtna storlek, 1800 liter. Omkring 17 fat per dag fylls på det relativt lilla destilleriet, som varit igång sedan november 2006.

English Whisky Co. Peated (Black Range)

English Whisky Co. Peated (Black Range)

English Whisky Co. Peated

Provad av Martin 2013-11-28

Whiskyn är buteljerad vid 43% alkohol, vilket tyder på att kylfiltrering troligen är en del av processen. Med tanke på att åldern inte är utskriven är det rimligt att anta att whiskyn är ung, kanske så ung som tre år på fat. Whiskyn ingår i serien Black Range, som innehåller utgåvorna Classic och Peated. Det finns även en serie utgåvor namngiven efter destilleriet som är indelad i kapitel, från Chapter 1 till 11 än så länge.

Doft: En tidig fenol-dask, sedan aningen lugnare. Trots den låga alkoholhalten finns det något fett alkoholbetonat, som bäddar för tyngre doftämnen. Korkmatta och bakpotatis. Röken ligger jämnt fördelad, inte tjock, men mycket jämn. Feta hjortron. Betong och parkeringshus.

Smak: Sotigt värre! Förutom sot finns det en antydan till nötig fatpåverkan, men det är i huvudsak ett ungt uttryck som låter fenolerna regera.

Avslut: Mandelspån och grovt panerade fiskpinnar hör till de mer udda referenserna jag hittat hittills. Plötsligt är det sotet från tidigare som dominerar igen, uppblandat med söta uttryck. Kanske fortfarande hjortron.

Betyg: English Whisky Peated känns väl ung, men har potential att slå stort som svensk brukswhisky efter ytterligare tid på fat. Smakmässigt påminner den om flera andra unga rökiga utgåvor, exempelvis Braunstein 12:2. Whiskyn har en mysfaktor, men är svår att analysera. Ironiskt nog spelar den låga alkoholhalten en roll där den ger mindre klädsamma alkoholreferenser utrymme. Det är istället den initiala rökigheten som håller upp whiskyn. Eftersom utgåvan känns aningen stressad blir det bara 3 av 5 torvmossar denna gång.

Själv tror jag att en åldersbestämd utgåva kan vara värd all väntan. Fram tills dess är det nog bra om prissättningen håller en nivå som tilltalar den lite större publiken. Frågan är om priset på just denna flaska är konkurrenskraftigt när den tävlar i samma priskategori som Ardbeg Ten och Laphroaig 10. Med detta sagt har whiskyn varit mycket intressant att prova, inte minst som referens till framtida utgåvor.

28Nov/130

Exotisk rökig whisky från Blackadder

I varmare klimat mognar whisky snabbare vid lagring på ekfat. Det är en av anledningarna till att bourbon sällan har många år på nacken. Mycket varmare klimat för lagring av whisky än Bangalore, Indien går nog inte hitta, och därför stoltserar flaskor från Amrut sällan med ålder. Baserat på ett urval flaskor som är markerade ser det dock ut som om fatstyrka omkring 61-63% alkohol innebär ungefär fyra år på fat. Det borde vara fullt tillräckligt för att lämna ett ordentligt avtryck från faten. Jag har fått det bildligt beskrivet för mig att det är lite som att steka kött på hög temperatur, man får se upp så att det inte bränns vid.

Blackadder Raw Cask Peated Amrut

Blackadder Raw Cask Peated Amrut

Blackadder Raw Cask Peated Amrut

Provad av Martin 2013-11-26

Amrut Raw Cask är en serie ofiltrerad whisky, som tappas vid fatstyrka. Samtliga utgåvor består av enskilda fat, i detta fall ett fat från Amrut fyllt med whisky av torvrökt malt, tappat vid 63% alkohol. Samtliga flaskor i utgåvan är numrerade för hand, upp till #268.

Doft: Whiskyn möter med klibbig sötma, som kanderade körsbär. Mörka hyvelspån av okänd art. Det är sötman som står i centrum. Den höga alkoholhalten driver en kemisk ton som påminner om RX-lim mixat med apelsinsaft. Det finns en underliggande ton av bränt socker. Vanilj!

Smak: Syrligt. Starkt, förstås. Det vattnas ordentligt i munnen och här kommer torvröken i sällskap av tung, tung ek, sotig och dominant. Kanel. Upplevelsen ringlar ut som feta apelsinångor och honung.

Avslut: Paranöt och koriander. Det känns lite forcerat att låna typiskt indiska kryddreferenser, men de stämmer förvånandsvärt väl in med den metalliska ton som är integrerad i en nu mildare nötighet.

Betyg: Peated Amrut från Blackadder Raw Cask är både exotisk och skruvad till max. Här finns garanterat en upplevelse, oavsett din relation till rökig whisky, som troligtvis blir sekundär till inramningen. Det blir en tydlig 4 av 5 möjliga torvmossar till denna indiska whisky.

Nog är det lätt att fastna i Skottland om man är intresserad av whisky, men ibland kan det vara värt att påminna sig om att världen är lite större än så. Det är Amrut ett utmärkt exempel på. En av anledningarna till att destilleriet känns lite extra spännande är att det är outforskat territorium. Doft och smak påminner delvis om vällagrad amerikansk whisky, något som jag än så länge har högst begränsad erfarenhet av.

27Nov/130

Kilchoman förtjänar mer uppmärksamhet

Kilchoman är något av ett litet favoritdestilleri i min bok, med betoning på litet, och därtill charmigt. Därför blir jag både förvånad och skäms en aning när jag letar bland gamla recensioner och bara hittar ett ynka nedslag i det stora arkivet. Det är förstås dags att ge Kilchoman en liten stund på toppen av bloggen. Sedan får det inte dröja allt för länge innan nästa återbesök heller. För övrigt måste ett besök på Kilchoman rekommenderas, för alla som är i krokarna på någon av de slingrande vägarna på Islay!

Kilchoman Vintage 2007

Kilchoman Vintage 2007

Kilchoman Vintage 2007

Provad av Martin 2013-11-26

Kilchoman Vintage består av en serie speciellt utvalda före detta bourbonfat, i denna upplaga från 2007. Utgåvan är buteljerad vid 46% alkohol, utan kylfitrering. Åldern på den buteljerade whiskyn kan således åldersbestämmas till sex år på fat, det äldsta som hittills släppts från det unga destilleriet.

Doft: Härligt torvig, med en syrligt fruktig ton av äpplen. Torven ger upphov till utryck som sötlakrits och torrt gräs. Det finns även en skir torr aska strödd över doftbilden. Under de rökiga täcket fullkomligt prunkar det av svarta vinbär. Lakrits kommer tillbaks, kanske snarare som salmiak efter bären.

Smak: Först bärsötma av hjortron, med lena violtabletter. Det dröjer dock inte länge innan en tung sotig matta rullas ut på tungan.

Avslut: Utgåvan har ett tidigt avslut. Det är torven som trycker på och skjuter fram fatens nötiga småbeska karaktär. Svarta vinbär kommer tillbaks först långt senare och då ligger fortfarande en liten rökslinga i halsen som puffvis gör sig påmind.

Betyg: Whiskyn känns genuin och även om utvecklingen förstås inte tar slut här, så har Kilchoman Vintage 2007 verkligen hittat hem. Mysfaktorn är total och det finns små element av fräschhet som lyfter upplevelsen när de väl identifierats. Det blir således 5 av 5 torvmossar, som noteras i betygskolumnen.

Det är möjligt att omdömet bearbetats av personliga upplevelser från destilleriet. En sak är säker, det har varit intressant att kunna vara med när ett destilleri dyker upp och stakar ut sin väg. Riktningen har dock alltid känts given. Det briljanta resultatet kan nog härledas till det kollektiva kunnandet om rökig whisky på Islay, och en stor välvilja från konkurrenterna. Det är en upplyftande tanke, som kontrasterar nyhetsrapporteringar av det kaos som pågår runt om i världen.