Nyheter från Glenmorangie och Ardbeg
Glenmorangie Artein
I dagarna släpps den whisky som Bill Lumsden i somras kallade för Daughter of Finealta: Glenmorangie Artein. Artein, som betyder sten på gäliska, har delvis lagrats på vinfat av typen Super Tuscan. Vi frågar ut Paul Skipworth, VD för Glenmorangie, om nyheter på Ardbeg-fronten, men som vanligt är de hemlighetsfulla. Vi får dock bekräftat att man kommer att försöka återlansera Ardbeg Supernova så ofta som faten tillåter, men troligtvis inte varje år. Paul berättar vidare att man kommer att slå ihop den årliga Ardbeg Committee-utgåvan med Feis Ile-utgåvan så att man bara har en ny whisky per år. Den årliga nya Ardbegen lanseras i samband med Whiskyfestivalen Feis Ile på Islay och släpps därefter lös på övriga världen. Feis Ile organiseras vanligtvis i juni varje år.
Vid tidpunkten för Ardbegs grundande, år 1815, fanns det ett större antal arbetarbostäder i nära anslutning till destilleriet. Några av dessa finns kvar och inhyser idag bland annat destillerichefen Mickey Heads egen bostad. Vägg i vägg med familjen Heads håller man nu som bäst på att renovera för att under hösten 2012 öppna ett lyxigt 3-rumshotell. Några av farhågorna inför att ha whiskyälskare boendes på destilleriets område innefattar vad som skulle hända om någon blev whiskysugen mitt i natten. Därför har man installerat kameror med rörelsesensorer runtom destilleriet för att hinna hindra nyfikna gäster från att ta sig alltför stora friheter. En annan farhåga hade att göra med högljudda gäster, eller som Paul uttryckte det med glimten i ögat: "drunk Swedes playing loud music". Av den anledningen har man ljudisolerat väggen mellan Heads-residenset och det framtida hotellet.
Ardbeg Embassy slår upp portarna
Provflaskan från fat 4714 hos Ardbeg bredvid Ardbeg Feis Isle 2011 (Pedro Ximenes sherry)
Nyinvigda Ardbeg Embassy (ardbegembassy.se) är beläget på Västerlånggatan i Gamla Stan. Restaurangen gick tidigare under namnet Glenfiddich Warehouse n:o 68 och är således inga noviser på whisky. Med ny inredning inspirerad av Ardbegs något säregna framtoning och ett utökat sortiment av lite mer svåråtkomliga Ardbeg-flaskor ska en rökigare whiskypublik lockas. Så fort man kliver in genom dörren möts man av en massiv bar vars bakre vägg stoltserar med ungefär 300 sorters whisky av olika slag. Fokus får sägas ligga på skotsk single malt, men vi noterar såväl svensk som japansk single malt och till och med en och annan bourbon. Bland Ardbeg-rariteterna hittas (än så länge) Ardbeg Lord of the Isles, Ardbeg Airigh Nam Beist, Ardbeg Feis Ile och äldre Ardbeg från 1975 och 1976. Det står även en spännande provflaska från Ardbeg som Mickey Heads välsignat pubens hylla med.
I egenskap av press bjuds vi på lunch bestående av tre rätter med anknytning till både Skottland och Sverige. Till förrätt serveras pilgrimsmusslor som dock inte verkar ingå i ambassadens ordinarie meny. Varmrätten består av en älginnerfilé serverad med potatiskaka, rödvinssås och lingonsås. Glenmorangies VD Paul Skipworth konstaterar att det förmodligen är första gången han äter älgkött. Efterrätten är en skopa glass smaksatt med tioårig Ardbeg. Fördrinken bestod av en kupa Ardbeg 10 som räckte ända fram till varmrätten (och avslutet räckte längre än så), så huruvida glassen faktiskt smakade rökig whisky eller ej gick tyvärr inte att avgöra. Helhetsintrycket av maten är mycket bra och de rätter vi bjuds på passar väl in i den stämning som i övrigt genomsyrar Ardbeg Embassy. Vi får berättat för oss att en av restaurangens specialiteter är Biff Rydberg smaksatt med Ardbeg Supernova!
De ansvariga för öppnandet av Ardbeg Embassy
Ardbeg ägs av Glenmorangie som i sin tur sedan 2004 ägs av Moët & Hennessy (som ingår i LVMH). Under lunchen samtalar vi med François-Xavier Desplancke, Nordic General Manager på Moët Hennessy, och Paul Skipworth. Vi undrar om man är nöjd med sina två distinkta whiskysorter eller om man arbetar aktivt på att bredda portföljen. De berättar att LVMH drivs med fokus på varumärken snarare än portfölj. Det förklarar den aggressiva marknadsföring man gett Ardbeg och till viss mån Glenmorangie på senare år. Tänk t ex på Ardbeg-choppern, Ardbeg Challenge och nu senast Ardbeg Embassy. Man är alltså mer intresserad av att befästa sina befintliga varumärkens position på respektive marknad än att utöka sina marknadsandelar genom fler varumärken.
Systembolaget lanserar smartphone-app
Systembolagets app för Android
Systembolaget har hakat på smartphone-tåget och släpper i dagarna en app, initialt till Android och så småningom även till iPhone. I appen kan man söka efter drycker och se den information om en dryck som Systembolaget har tillgänglig på sin hemsida, hitta närmaste butik och dess öppettider samt läsa på om mat, dryck och hälsa.
Appen hittas här på Android Market medan de som sitter på iPhone (oss på peat.se inklusive) snällt får vänta tills Apple behagar godkänna iOS-varianten. Kostnaden för appen är, precis som det borde vara, 0 kronor.
I framtiden får vi hoppas att appen utökas med garanterade succéfunktioner som t ex beställning (logga in med samma användaruppgifter som vid e-beställning), relaterade produkter (tänk 'kunder som köpte vara X köpte även varorna Y och Z') och nyheter och lanseringsinformation i utvalda kategorier med push-funktionalitet! Känn efter: vore det inte klockrent att kunna bli tipsad om en spännande whisky som lanserades för 5 minuter sedan bara genom att det plingade till i fickan och att sedan kunna beställa den omgående?!
Uppdatering 2011-12-13:
Sedan igår finns appen även till iPhone, mer information om appen finns här på iTunes. Dagens läsartips tackar vi signaturen 'egil' för som tipsar om att Jim Murray's Whisky Bible har hittat till det digitala formatet som app. Dock verkar den i skrivande stund, precis som i fallet med Systembolagets app, vara släppt för Android (här) medan iPhone-versionen låter vänta på sig.
Port Charlotte är Islays spjutspetswhisky
Bruichladdichs whisky Port Charlotte, döpt efter den idylliska by som ligger ett stenkast söderut från Bruichladdich vid havsviken Loch Indaal på Islay, börjar närma sig sin mål-ålder på 10 år. Port Charlotte började destilleras 2001 och denna utgåva, Port Charlotte PC8, är buteljerad vid 8 års ålder år 2009. Det är den fjärde i ordningen efter syskonen PC5, PC6 och PC7. Dessutom finns halvsyskonet Port Charlotte An Turas Mor med i familjebilden, dock är den inte på fatstyrka och utan åldersangivelse. PC9 existerar, men bara som en "ultra-limited-edition release" om 6000 flaskor, för att citera Bruichladdichs eget material. Det är tveksamt om den alls kommer att komma in till Systembolaget.
Port Charlotte PC8 finns i skrivande stund på hyllorna för 799 kr, men existerar också i beställningssortimentet för det betydligt saftigare priset 989 kr.
Port Charlotte PC8 Ar Dùthchas
Port Charlotte PC8 Ar Dùthchas
Provad av Daniel och Martin 2011-12-05
PC8 är buteljerad vid 60,5% alkohol, den är inte kylfiltrerad och ingen sockerkulör har tillsatts. Det är spännande att se vad tidens tand har gjort med alkoholhalten i PC-serien: PC5:an hade 63,5% alkohol, PC6 ligger på 63%, PC7 61% och PC9 innehåller 59,2%.
Doft: Grovt mullrig rök direkt skrapad från insidan av en skorsten, rakt ner i glaset. Det är som att springa efter ett koleldat ånglok en varm, fuktig sommardag. Det finns hintar av lakrits under rökmolnen. Brynt smör.
Smak: Det är mycket av allt: rök, syrlighet, sötma och alkohol. Alla beståndsdelar man kan vilja ha i en rökig whisky finns representerade, och med eftertryck därtill. Sockerrörssötman servar och den syrliga röken är inte sen att svara med en forehand varefter matchen fortgår i en smärre evighet. Lakritstonerna vi fann i doften återfinns på läktaren som entusiastisk åskådare.
Avslut: När syrligheten och röken klingat av återstår massvis av lakritsrot i skymningslandet mellan sött och beskt.
Betyg: Det är lätt att ställa sig frågor i stil med: Hur kan man inte gilla det här? och Vad kan man mer begära? Svaret är förstås att om man har svårt för rökig whisky så kommer det här inte att slå an rätt strängar. Om man som oss däremot diggar rökig whisky, ja, då har man hittat sitt instrument. Vi minns med nöje Jim Murray's omdöme av Port Charlotte PC6 i (förr-)förra årets Whisky Bible och vi gissar utan att ha läst eller hört att PC8 har ett betyg kring 95 av 100 möjliga. Löjligt bra alltså. Vi måste dock höja ett varningens finger: PC8 kommer att förstöra all annan rökig whisky för dig, utom möjligtvis nåt ur Ardbegs register. Hur kan man ge denna whisky nåt annat betyg än av 5 torvmossar?
Vi hällde upp en An Turas Mor att ha som referens vid recensionen, men vi konstaterar att den står sig ganska slätt, åtminstone doftmässigt, jämfört med Port Charlotte PC8. Smakmässigt tävlar de i samma liga men PC8 är förhandstippad favorit medan An Turas Mor kommer att få kämpa för att hålla sig ovanför kvalstrecket.
Vinterglöd med Glenfiddich Snow Phoenix
Glenfiddich Snow Phoenix är en exklusiv utgåva från speyside-destilleriet Glenfiddich som komponerades för att märka ut en historisk händelse i destilleriets lagerlokaler. När det begav sig, 7 januari 2010, låg snön tätt packat ovanpå lagerhusen. Till slut klarade taken inte att motstå trycket som i efterhand beräknats till 400 kg/kvm, motsvarande en elefanthjord ovanpå varje lagerhus. Totalt rasade fyra tak in och whiskyn fick flyttas till en annan plats i väntan på återuppbyggnad.
Förutom en whisky av noggrant utvalda högkvalitativa fat får den som kommer över ett exemplar en exklusiv förpackning med ett litet certifikat som intygar om whiskyns sammansättning och berättar om upprinnelsen till utgåvan. Eftersom plåtburken inte får plats på höjden (och jag inte tror på liggande förvarning av whisky) blir det kanske en lämplig kakburk lagom till julfirandet. Det får bli min ursäkt att leta efter ett nytt recept till whiskytryfflar!
Glenfiddich Snow Phoenix
Glenfiddich Snow Phoenix
Provad av Daniel och Martin 2011-12-05
Den begränsade utgåvan Glenfiddich SNow Phoenix består av whisky från ett antal utvalda fat, somliga väldigt gamla, andra av oloroso-typ samt ett antal av klassiska bourbonfat. Whiskyn är tappad vid 47,6% - icke kylfiltrerad. Utgåvan är blandad av whisky i olika åldrar, från 13 till 30 år på fat.
Doft: Initialt tydliga russin och sedan dominerande av banan, härligt estrig! Efter ett tag ringlar sig dofterna av aprikos förbi bananplantagen. Därtill anas ett oljigt doftspår av snittblommor och inlagd ingefära. Det är otroligt mycket som händer i den här whiskyn, den vandrar mellan runda och torra intryck och får momentant strävhet av druvjuice.
Smak: Kryddig och nötig med ordentlig glöd. Ingefäran från doftintrycket kommer fram igen och hettar upp smakupplevelsen. Samtidigt som den har ett ordentligt bett finns det något rent och runt, som honung. Det är en tydligt profilerad Glenfiddich, men med mycket spännande kryddtoner, inte helt olik Ardbeg Alligator i vissa avseenden (det finns naturligtvis ingen rökighet att tala om i denna Glenfiddich, till skillnad från den speciella utgåvan Glenfiddich Caoran Reserve).
Avslut: Varm rund sherry ovanpå mandelmassa och sträv nötighet. Efter ett långt tag dyker en mjuk referens till banankola upp och nötigheten är som bortblåst. Dags för ett varv till... Glömde jag säga att avslutet håller längre än du kommer orka vänta ut (innan nästa smutt)?
Betyg: Det här är en typisk myswhisky som är lätt att ha att göra med. Samtidigt visar den upp många kvaliteter och ger flera olika uttryck inom loppet av ett lagom smakprov. På vissa (fruktiga) plan är den inte helt olik Glenfiddich Solera. Efter en stunds övervägande måste vi till slut samsas kring ett halvbetyg på vår skala eftersom vi har något olika preferenser. Det blir väl avvägda av 5 möjliga torvmossar, fyra från Daniel och fem från Martin.
Om du vill veta mer om den dramatiska händelsen på Glenfiddich under vintern 2010, kan du läsa Brian Kinsmans beskrivning av händelseförloppet på destilleriet, under avdelningen Rare and Reserve Whiskies bland deras utbud. Tyvärr fungerar det inte att ange Sverige som land på deras hemsida då de missat att lägga upp innehåll i den svenska versionen, men prova gärna att välja Storbritannien istället.
Whiskynyheter på bolaget i december
Vi har redan hintat så i tidigare inlägg och kommentarer, men det blir nu fullständigt tydligt att det kommer ett stort antal godbitar till Systembolaget inför jul. Systembolaget bestämmer i stor grad själva vad de tycker behöver lanseras och låter sedan distributörer leverera kandidater att fylla listan. Det är tydligt att whisky hamnar högt på decemberlistan och vi måste anta att det betyder att man räknar med en bedydande andel julklappshandel på vårt svenska spritmonopol. Eftersom det finns så mycket att välja på (sök gärna själv på bolagets hemsida, det går sortera på lanseringsdatum) har det varit extra svårt att välja ut de godbitar som förtjänar lite extra uppmärksamhet den här månaden.
På hyllorna 1 december
Den som uppskattar utgåvorna från Bruichladdich får anledning att fira lite extra i december. Det är dags för lansering av Bruichladdich Infinity (3:e utgåvan). Bruichladdich Infinity är en något rökig variant från ett av de få destillerierna på Islay som brukar gå mot strömmen med sin fruktiga och friska whisky. Det är tydligt att Buichladdich produkter börjar bli populära i Sverige, då det blir mindre sällan mellan utgåvorna. En annan produkt från destilleriet som dyker upp (igen) är en ur deras serie riktigt rökiga whisky, Port Charlotte PC8. Dessutom finns Port Charlotte An Turas Mor fortfarande kvar i sortimentet för beställning. Ingen kan klandra bolagets inköpare för det! Bruichladdichs utbud av rökig whisky är ofta lika bra som de mest exostiska fatförädlingarna och eleganta utgåvorna. Bruichladdich Infinity är buteljerade vid 50% alkohol och landar på 599 kr. Ganska lagom för en hantverksmässig julklapp, i mitt fall till mig själv!
Vi har väntat länge på att Triple Wood från Laphroaig skall dyka upp på den svenska marknaden, och nu är det äntligen dags. Laphroaig Triple Wood är en seriell lagring av whisky på tre olika typer av fat. Den första delen av lagringstiden ligger whiskyn på traditionella före detta bourbonfat. Sedan väljs ett antal lovande fat ut för att lagras vidare på kvartsfat, samma som Laphroaig Quarter Cask lagras på. Där går mognaden något snabbare än i de större ex-bourbonfaten. Den sista tiden lagras Laphroaig Triple Wood på stora fat av typen oloroso sherry, som ofta bidrar med fruktiga toner och en mjukhet i smak- och doftväg. Laphroaig Triple Wood är buteljerad vid 48% alkohol och kan därmed antas vara filtrerad utan kylning. Även Triple Wood får ett humant julklappspris, nämligen 499 kr.
Vi har redan tjyvstartat något genom att titta närmre på Diageos Special Releases 2011, med bland annat Caol Ila Unpeated och Lagavulin 12 under luppen. Båda dessa utgåvorna hamnar på hyllorna och vi måste passa på att tipsa lite extra om Lagavulin 12, som genast tog sig in på topp-10-listan för 2011. Det ser för övrigt ut som om vi inte kommer kunna hålla oss till endast 10 whisky i den listan i år heller...
I beställningssortimentet 1 december
Konceptwhiskyn Octomore, från Bruichladdich, hör till de mer spännande uppdateringarna i beställningssortimentet. Bruichladdich har via sitt varumärke i fyra olika utgåvor årligen ökat gränsen för världens rökigaste whisky (mätt i fenoler). Octomore 4, som är den senaste utgåvan håller brutala 167 ppm fenoler. Det kan jämföras med den rökigaste utgåvan från Ardbeg som håller omkring 100 ppm. Vid besöket på Islay blev vi dock förvånade hur mycket sötma och kringliggande smakmösnter de lyckats väva in i utgåvan. Jämfört med tidigare provade Octomore 2, som är en helt rak rökupplevelse, blir det så mycket mer spännande med lite mönster och textur. Detta förutsatt att platsen inte avgjorde upplevelsen. Bruichladdich Octomore 4 ligger på 62,5% alkohol, vilket delvis bidrar till den häftiga prislappen på 1289 kr.
Det blir påtagande att rökig whisky antagligen går hem bäst på vinterhalvåret, och speciellt i juletider. För dem som letar mindre rökiga alternativ finns det gott om annat godis, som bland annat Bladnoch, Clynelish och Hazelburn. Jag kanske ändå måste passa på att nämna att även Laphroaig Cask Strength 10 landar i beställningssortimentet!
Ge dig själv en riktigt god jul med Big Peat Christmas Edition
När vi provade Big Peat i sitt originalutförande för ganska exakt ett år sedan hade vi inga direkta förväntningar, förutom det faktum att vi var ganska förtjusta i samtliga beståndsdelar var och en för sig. Den ursprungliga versionen av Big Peat består av Ardbeg, Caol Ila, Bowmore och Port Ellen, spädd till 46% och ej kylfiltrerad.
Sist blev vi hänförda av den väderbitne Islaybon med redigt skägg och en överkamning på upphällning i blåsten. Idag står Big Peat Christmas Edition i startgropen och utgångsläget för denna rökiga whisky är ett helt annat. Förväntningarna på den nu omklädde filuren med röd tröja, vitt skägg och en tomteluva som tagit vind är ganska höga. Beståndsdelarna är desamma som förut, men han har utrustats med ett hemligt vapen: cask strength!
Big Peat Christmas Edition
Big Peat Christmas Edition
Provad av Daniel och Martin 2011-11-28
Julutgåvan av vår store namne innehåller 57,8% alkohol och är inte kylfiltrerad. Den kategoriseras rent juridiskt som en Islay Blended Malt Scotch Whisky även om begreppet vatted malt dyker upp lite varstans där det skrivs om denna whisky.
Doft: Ett mustigt maltmoln möter vid glasmynningen. Tilltagande söt rök. Alkoholen håller sig inte helt på sin plats utan släpps ut i små dunster vid längre sniffar. Sotig pingvinpastill möter violkaramell i mörk gränd.
Smak: Mjuk för att vara en cask strength. Sälta, lakritsrot och tung, syrlig rök. Det går att finna lätta bär som hallon och jordgubbar, de återfinns som övertoner på den i övrigt mycket bastanta huvudmelodin i rökens tecken.
Avslut: Tång och vedeldad bastu. En metallisk klang håller sig flämtande kvar. Ordentligt rökig men ändå varsam.
Betyg: Ta fyra trevliga single malt whiskies ur Islays laguppställning i distriktsmästerskapen och släng in cask strength som joker och du har ett, på pappret, utomordentligt välspelande whiskylag. Medan vi smuttar inser vi att Christmas Big Peat öppnade matchen lite mjäkigt, kanske på grund av de höga förväntningarna, men att den växer på oss. Sakta men säkert låter vi oss hänföras av det kisande charmtrollet i julkostym. Det må vara en blended malt men i ett blindtest hade den utan ansträngning gått för en single malt, alla gånger. Det är otvetydigt Islay men ändå något nytt. Kanske är det blandningen av ung whisky och äldre whisky som tillför dynamik till helheten. Vi inledde med så höga förväntningar att vi till en början trodde att vi skulle behöva ge Big Peat Christmas Edition en trea eller fyra, men efterhand som alla intryck gett sig tillkänna (eller är det fatstyrkan som kopplat greppet om oss?) så befästs uppfattningen att detta inte är något annat än en fullpottare: av 5 torvmossar.
Återigen måste vi rikta ett tack till vår kollega och whiskyfrälse Joel som skarpögt siktat ytterligare ett storartat tillskott till Big Peat-familjen från och med 2011-12-01: Really Big Peat. För 3138 kr får man 4,5 liter Big Peat då den dyker upp i beställningssortimentet med nummer 85295. Har bag-in-box-tänket nått whiskyindustrin fast med glasproducenter som medsponsorer? Ju större desto bättre måste hur som helst gälla gamle Stor-Torven! För övrigt finns Big Peat även på 4 cl och 2 cl enligt produktsajten för Big Peat, dessa ser vi mer än gärna på Systembolaget.
Big Peat Christmas Edition: disk till mamma, sömn till mormor, gröt till barnen och sprit till pappa.
Snabb genomgång av två högaktuella whisky och en rökig klassiker
De som läst kommentarerna här på bloggen har kanske redan insett att vi inte haft tid att hinna med att prova så många utgåvor som vi hade önskat. Det står bland annat Port Charlotte PC8, Aberlour A'bunadh, Octomore 4, Glenfiddich Snow Phoenix, Laphroaig Cask Strength och Hazelburn Sauterne Wood på hyllan och väntar på analys. Därför passar vi på att sammanfatta två högaktuella utgåvor och att återbesöka en gammal klassiker i tre intensiva provningar. Håll i hatten!
Port Dundas 20
Port Dundas lanseras på Systembolaget, tillsammans med övriga medlemar i Diageos serie Special Releases, 1 december. Det är frågan om en exklusiv utgåva single grain whisky. Just den här utgåvan är ett spännande experiment i fatlagring. Port Dundas är först lagrad tre år på refill bourbon (för att uppnå status som whisky). Sedan har whiskyn legat 17 år på tre olika fat, ett nytt amerikanskt fat som gått genom en experimentbodega (sherry), ett europeiskt fat kolat enligt amerikans modell, samt ett first fill ex-bourbonfat. Till slut har whiskyn sammangjutits (gissningsvis i bourbon refill) en, i detta sammanhanget, kortare tid. Port Dundas 20 är tappad vid 58% fatstyrka.
| Doft | Mörk, mörk, mörk sirap. Sockerrör, nektar. Smält socker. Söt majs. Det är sött, tobak! |
| Smak | Vriden, skruvad, komplex (även i jämförelse med maltwhisky). Något kryddig. Söt. Sherry som inte får grepp om de övriga tonerna och tar bakgrundsprofil. Nästan som en vällagrad rom, fast bättre, mer intrig. |
| Avslut | Härlig beska, åter i tobakens tecken. Väl stött av en uppbackande majssötma. |
| Betyg | Det finns bara ett betyg, fem av fem torvmossar. Mer sådant, tack! |
Old Pulteney 21
Old Pulteney 21 är en annan av lanseringarna inför julhandeln i (början av) december. Den här utgåvan från Old Pulteney, som är tappad på den klassiska gränsen för icke kylfiltrerad whisky, 46% alkohol, landar precis under tusenlappen, på 999 kr. Pannorna på Old Pulteney har en stor kondenskula på halsen som dessutom avslutas med en så kallad flat top för högsta möjliga kondens. Det betyder att whisky från Old Pulteney bör hålla en elegant karaktär, även om det delvis är beroende på hur spriten skärs. Old Pukteney 21 är dessutom utnämnd till årets whisky i Jim Murray's Whisky Bible 2012.
| Doft | Mjuk, fräsch, polkagris, kanderat äpple, försiktigt av vanilj. |
| Smak | Plommon, äpple, kanel, ingefära, sirap. |
| Avslut | Kryddigt av faten, men balanserat genom en tydlig sockerkandering. |
| Betyg | Vi är inte överens, men samsas över betyget 3,5 av 5 möjliga torvmossar (Daniel 3 och Martin 4). |
Caol Ila Natural Cask Strength
Natural Cask Strength är Diageos vis att berätta att whiskyn inte innehåller någon tillsatt sockerkulör och att filtrering skett utan kylning för att bevara så mycket av fettsyror och aromämnen som möjligt. Fatstyrkan på Caol Ila Natural Cask Strength är i vår utgåva 61,3% alkohol.
| Doft | Sälta, hav, jod. Fuktig rök av vått granris som nästan vill brinna. Svagt av blåmögelost. |
| Smak | Återigen salt, initialt syrlig. Tung aska och vådlig rök. Sotigt. Kanske en hint av lakrits, under det tunga trycket av en rökig, syrlig, halvbesk sötma. |
| Avslut | Beska som snuddar vid lakrits. Fortfarande rökig som en kanon som avlossats, men vägrar sluta pyra. |
| Betyg | Återigen är vi inte överrens till hundra procent, även om vi båda uppskattar denna Caol Ila otroligt. Det blir 4,5 av 5 möjliga torvmossar, 4 från Martin och 5 från Daniel. |
Stenhårt med Lagavulin 12 Cask Strength
Vid vår intima sittning med representanter från Diageo inför lanseringen av Special Releases 2011 var det särskilt ett par av proven som fick oss extra intresserade. Anledningarna stavas rökig whisky, tillgänglighet och prisvärdhet. Port Ellen och Brora i all ära, men antingen vet man redan vad det är för whisky eller så borde man fortsätta läsa om och prova annan whisky ett tag till. Martin gav oss en inblick till Caol Ila 12 Unpeated igår och idag har turen kommit till 12-åriga Lagavulin.
Lagavulin 12 Cask Strength av 2009 års modell då vi inte fått tag på 2011 års bild
Lagavulin 12 Cask Strength
Provad av Daniel 2011-11-23
Lagavulin 12 är i årets utgåva tappad på 57,5% alkohol och har som de flesta av varianterna i Special Releases tillnamnet Natural Cask Strength. Det innebär fatstyrka, ingen kylfiltrering och ingen tillsats i form av sockerkulör. Priset är satt till 799 kr.
Doft: Initialt en söt rök som transformeras under de första sekunderna till något förföriskt kemiskt. Lite som att lukta på en kemikalie vars doft lockar, men som man vet att man inte borde lukta på, med skillnaden att här får man lukta hur länge man vill (och det vill man!). Bränd plast, bensinstation och varma bildäck. Ordentligt torvrökig och angenämt alkoholstark.
Smak: Sten kan inte brinna, men om den kunde det skulle smaken påminna om Lagavulins 12-åring. Man kan, vid sidan av svedd granit, finna spår av jod, tång och tung lakrits.
Avslut: Fem minuter efter sista smutten smakar tungan fortfarande som en eldhärjad havsklippa på Islay.
Betyg: I mångt och mycket är Lagavulins tolva en uppstudsigare variant av sextonåringen. Det är tydligt att den kommer från samma pannor, gjord på samma råvaror och säkerligen lagrad på ungefär samma fat i samma lagerhus. Det som skiljer är med stor säkerhet bara lagringstid och det faktum att det är fatstyrka i tolvåringen. Det sitter inte långt inne att påstå att det här är rökig whisky förkroppsligat. Gillar man rökig whisky så gillar man detta. Lagavulin har jag provat otaliga gånger, så jag blir inte överraskad, men dock blir jag övertygad. Övertygad om förträffligheten i denna whisky. Jag måste ge den av 5 torvmossar.
Alla som gillar whisky, kanske särskilt rökig sådan, bör prova Lagavulin 16. Om den faller i smaken—egentligen vet jag inte hur den skulle kunna misslyckas med att göra det—så kan man gå vidare till Lagavulin 12. Det är lite som att ha en favoritskiva (Lagavulin 16) som man spelar gång på gång. När man kan alla riff och texter både fram- och baklänges släpper samma band en ny skiva som är lite uppkäftigare och lite tyngre (Lagavulin 12). Nya skivan är kanske inte lika bra som favoritskivan, men det finns så många gemensamma nämnare att det blir som en utökning av allt som är bra med första skivan. "Lag-a-vulin stone"!
Caol Ila Unpeated 12 kastar omkull alla förutfattade meningar
Idag har vi nöjet att utforska en riktig raket i whiskyväg. Caol Ila Unpeated 12 (Special Releases 2011) är nämligen buteljerad vid den osedvanligt höga fatstyrkan 64% alkohol. Normalt fatläggs råsprit från Diageos destillerier vid den spädda styrkan 63,5%. Därtill kommer en alkoholförlust under lagringstiden eftersom faten andas. Alkohol dunstar som bekant snabbare än vatten. Därför vattnas whiskyn ut med tiden, inte sällan med så mycket som i snitt 1% per år i fat. Hur mycket som försvinner till änglarna beror förstås på fatens storlek och kvalitet.
I fallet Caol Ila Unpeated 12 år gammal, måste vi anta att råspriten lades på fat vid full destillerad styrka, omkring (eller över) 70% alkohol. En teori som skulle kunna styrka ett sådant förfarande är att det kan varit ont om eller rent av slut på fat på Caol Ila vid tillfället för tappning, och att all kvarvarande sprit lades direkt på fat utan att spädas ut med vatten. Det kan förstås även vara frågan om ett avsiktligt experiment, men jag vill gärna tro på tillfälligheterna. Det blir lite mer romantiskt, om man får tycka att whisky är romantiskt...
Caol Ila Unpeated 12 (1999)
Caol Ila Unpeated 12
Provad av Martin 2011-11-22
Caol Ila Unpeated är tappad på fatstyrkan 64% alkohol och enligt Diageos definition natural cask strength kan man härleda att whiskyn varken kylfiltrerats eller innehåller sockerkulör. Det gäller för övrigt för de flesta utgåvorna i serien Special Releases.
Doft: Päronkompott! Tydlig alkoholprofil helt utan att störa de sprudlande, fruktiga estrarna. Syrligt av äpple och päron, nästan likt mustad cider. Associationerna drar åt klassisk Speyside. Det finns en liten hint av rökt papp (malten till trots) och kanske något av mandel.
Smak: Stark initial attack, syrligt med tunga citrustoner. Sedan vedigt torr, nötig. Fint balanserad sötma och beska mellan apelsin och pomerans medan whiskyn vattnas ned (naturligt) på tungan.
Avslut: Nästan en liten imaginär puff av rök. Det är nog fatet som talar. Ordentligt kryddigt avslut bestående av bland annat vitpeppar och sträv mandel.
Betyg: Med någon droppe vatten blir whiskyn oljigare och får en tyngre karaktär som klär riktigt bra. Vi är starka förespråkare av att prova whisky vid full styrka, så även i detta fall. Här måste jag ändå lyfta fram att Caol Ila Unpeated 12 med fördel kan provas i två glas, ett aningen nedvattnat och ett rent. Caol Ila tilltalar mig på många nivåer, och är kanske en av de mest spännande whiskies från Islay just nu. Jag är kluven över om det inte är frågan om högre betyg, men bestämmer mig till slut för att det blir av 5 möjliga torvmossar.
Det går lägga fram teorier om att oavsiktliga omständigheter avgjort även i valet att destillera whisky på orökt malt. Det skall ha varit en speciellt blöt sommar och därmed skrala förutsättningar att torka torv för rökning av malt. Det är möjligt att Caol Ila, som är störst på ön, taktiskt valdes ut att inte få full leverans av torvrökt malt från Port Ellen Maltings, som förser öns destillerier med torvrökt malt. Även Ardbeg har en utgåva baserad på i princip orökt malt från ungefär samma årgång. Det är kanske mer troligt att malten är avsiktliga experiment i båda fallen. Ardbeg har sedan de slog upp portarna (igen) experimenterat i relativt stor utsträckning både i val av fat och med fenolhalt på malten. Diageo är kanske mer kända för snudd på stel noggrannhet och konsekvens, men det finns gott om experiment, som lätt hamnar i skymundan av de stora standardutgåvorna. Caol Ila Unpeated 12 är ett av dessa experiment (avsiktligt eller ej) som visat sig vara mycket lyckat.