Glenmorangie 18 – välsvarvad och elegant
Glenmorangie 18 får anses vara, eller tillhöra, destilleriet Glenmorangies flaggskepp, åtminstone bland deras stående standardutgåvor. Där har den gott sällskap av exempelvis storebror 25-åringen eller Glenmorangie Signet. Dagens objekt är först lagrat i 15 år på bourbonfat, varefter ungefär 30% förädlats på spanska Olorosofat i tre år innan hela härligheten åter gjutits samman och tvingats ner i en flaska. Etiketten på flaskan ståtar med epitetet "Extremely Rare", men samtidigt är det här exemplaret köpt på en flygplats och whiskyn finns även att beställa via Systembolaget. Det känns inte så extremt att man behöver skriva ut det direkt. Om man ska spekulera i anledningen rör det sig kanske om en förhållandevis stor batch som inte kommer att kunna återskapas när den väl tar slut. Extremely (accessible at the moment, but later) rare!
Glenmorangie 18 Extremely Rare
Glenmorangie 18
Provad av Daniel och Martin 2012-05-16
Den artonåriga Glenmorangien släpps med en alkoholnivå på 43%. Vi misstänker att kylfiltrering varit inblandat. Den delvisa fatförädlingen på sherryfat bidrar med en vacker, djuporange bärnstenston.
Doft: Bred och trevlig. Mogna päron. Även syrlig med rabarberkräm och söt i form av honung. Marsipan och fudge.
Smak: Först försiktig och sedan exponentiellt utblommande. Päron och tobak. I fokus står en sötma som man lätt kan misstänka härstammar från sherryfaten. Vi lokaliserar söta, torkade plommon och bränt socker. I samklang med sötman ringer även en behaglig beska från faten. Denna beska eggar fantasin och vi hittar rädisor och grönkål.
Avslut: Fatbeskan håller i sig en stund och antyder viss släktskap med valnöt. De söta tonerna håller även de i sig, om än inte fullt lika länge.
Betyg: Inofficiellt och spontant utbrister den ene av oss om artonåringen: "Ganska mycket roligare än tioåringen!", syftandes på tioåriga Glenmorangie The Original, och tur är väl det. Här har vi ändå att göra med nästan dubbelt så gammal whisky och nästan dubbelt så mycket pengar. Den bör följaktligen vara nästan dubbelt så god! Vår betygsskala tillåter inte betyg över fem, så vi får se till att hålla oss inom ramarna. Glenmorangie 18 är onekligen en bra whisky som inte kommer att göra någon besviken, men frågan är huruvida den topplevererar eller ej. Jag (Daniel) lutar åt att den saknar det sista lilla för att prestera en femma. Martin tycker att den nätt och jämt klarar sig över strecket till en femma. Vi delar oss därmed och ger en betyg mittemellan på av 5 torvmossar.
Kvar på vår lista över whisky från Glenmorangie som vi ännu inte provat finns deras lite mer exotiska fatförädlingar, t ex The Lasanta, Nectar d'Or och Quinta Ruban. Även Glenmorangie Signet saknar en recension på bloggen, men den står åtminstone i vår whiskyhylla, så det är bara en tidsfråga innan vi hinner med den också.
Helt olikt bourbon-lagrade Bruichladdich
Gillar du vårt format tre snabba whisky? Temat för kvällens snabbprovning är Bruichladdich!
Bruichladdich The Organic, 12 second edition och Sherry Classic
Om jag skall förklara min inkörsport till whiskyn som aktiv hobby i korta ordalag började allt med en Laphroaig, det var Ardbeg Uigeadail som gav mig mersmak för rökig whisky och det var Bruichladdich som via sitt breda utbud fick mig att inse att resan aldrig kommer ta slut. Vi har bara kommit en liten bit på vägen! Den första införskaffade utgåvan Bruichladdich 15 hör fortfarande till de absoluta favoriterna och faktum är att Laddies breda sortiment smittat av sig ordentligt i whiskyhyllan. Nu är det dags för mig och Daniel att prova tre mindre kända utgåvor som införskaffades på Islay i destilleriets gårdsbutik förra hösten.
Bland den whisky vi recenserat från Bruichladdich tidigare har utmanande fatlagringar toppat innehållet. Bruichladdich är kända för att experimentera med olika vinfat. Speciellt trevliga är deras olika blandningar som innehåller whisky från Sauternes-fat, men det stannar absolut inte där. Dagens provning är betydligt mer återhållsam än det vi sett tidigare, med tre bourbonlagringar varav en avslutats i ett klassiskt sherryfat.
Bruichladdich The Organic
The Organic är en blandning av olika årgångar bourbon-lagrad whisky, buteljerad vid 46% utan kylfiltrering. Bruichladdich märker i regel inte ut ålder på whisky under 10 år på fat, så även i detta fall.
| Doft | Subtilt torvig och höig, men absolut inte rökig! Försiktigt syrligt av lime och äpple med blommiga referenser. Romrussin och äggtoddy. |
| Smak | Äppelsaft, beskt och sött varieras kring en metallisk kärnpunkt. |
| Avslut | Strävt och nötigt som skicket mellan nöt och skal hos pistagenötter. Fruktsötma når precis över den i övrigt torra sommarupplevelsen. |
| Betyg | Mer spännande än imponerande resulterar i 3 av 5 möjliga torvmossar för denna ekologiska utgåva. |
Bruichladdich 12 second edition
Utgåvan som 2011 ersatte den tidigare 10-åringen är lagrad på bourbonfat. Som de flesta Bruichladdich är den spädd till 46% innan den tappats från fat. Ingen kylfiltrering vågar vi säga per automatik, detsamma gäller sockerkulör.
| Doft | Citronpaj med marsansås! Kanske aningen vanilj också för den delen, men framförallt citronskal. |
| Smak | Citronskal syrligt inlindad välbalanserad beska. En trevligt avskalad version av den typiska profilen från Bruichladdich. |
| Avslut | Tallbark, ek och fortfarande aningen citrusskal, men nu av odefinerat artexemplar. |
| Betyg | Jämfört med den tidigare provade bourbonlagringen The Organic är 'Laddie 12 betydligt mer fokuserad och välbalanserad. Utgåvan förtjänar väl sina 4 av 5 torvmossar. |
Bruichladdich Sherry Classic
Sherry Classic är en utgåva utan angiven årgång lagrad på bourbonfat och slutlagrad på sherryfat från bodegan Fernando de Castilla. Återigen 46% alkohol utan kylfiltrering.
| Doft | Mullrigt maltig med väl tilltagen majssötma, inte helt olik Port Charlottes rökiga utgåvor i den aspekten. Det ligger en dold torvighet bakom den gräddiga kulissen. Penicillin. |
| Smak | Utmanande med en viss fruktighet, men mest är det nog en uppvisning av fatens träkaraktär. Det finns en ung spretighet som klär utgåvan helt suveränt. Hela upplevelsen toppas av en gräddvanilj som hänger i fint. |
| Avslut | Smör och grillkol. |
| Betyg | Det är som att prova en Port Charlotte med stora delar av rökigheten utbytt mot en aning sherryfat. Vi gillar, 5 av 5 möjliga torvmossar alla dagar i veckan! |
Det var inte lätt att förutse utgåvorna. Vi trodde visserligen redan på förhand att The Organic var det svagaste kortet, men hade nog gissat att tolvåringen skulle prestera bättre. Då är det ändå otroligt kul att kunna konstatera att vi har en toppwhisky bland de provade utgåvorna. Frågan är bara varför den inte släpptes i grått rör med gul text, under namnet Port Charlotte Nas Lugha Na Fàd (Less Peated).
Sotiga droppar Bowmore från Bordeauxfat
Vi frågade på vår Facebook-sida vilken bland Bruichladdich 12 Second Edition, Glenmorangie 18 Extremely Rare eller Bowmore Wine Cask 16 som borde provas i kväll. Den nästan helt enhälliga juryn valde det sista alternativet, vilket lägger upp för en spännande provning för mig som är grov vinfatsnörd, varför flaskan från början stod i skåpet och väntade.
Bowmore hör till de destillerier vi provat flest gånger. Det är egentligen inte för att de är en absolut favorit, utan snarare för att det finns många utgåvor att tillgå. Jag tänkte därför passa på att dela med mig av min snabbmanual till Bowmores utgåvor. Bland det vi provat från destilleriet (och det har provats mer än vi ofta vill erkänna) kan man ganska enkelt hitta tre kategorier whisky: Bulkwhisky avsedd för taxfree, bra standardwhisky, och alldeles underbar stjärnwhisky. Genomgående för whisky som placerat sig i den senare kategorin är att den är tappad vid fatstyrka, är icke kylfiltrerade och oftast släpps i begränsad utgåva. Det räcker ofta att titta lite på alkoholhalten för att hitta rätt bland utgåvorna från Bowmore, över 46% borde räcka!
Bowmore 16 Wine Cask Matured
Bowmore Wine Cask 16
Provad av Martin 2012-05-10
Bowmore Wine Cask Matured från 1992 är en begränsad utgåva lagrad 16 år på bourbon och vinfat från bordeaux. Whiskyn ät buteljerad vid fatstyrka (53,5%) utan kylfiltrering. Sockerkulör har inte behövts heller, whiskyn är naturligt kastanjefärgad.
Doft: Det börjar mörkt och oljigt med björnbär. Rönnbär klär kanterna på den i övrigt mörka bärsötman. Kanske även lite anis eller rent av finsk sötlaktrits. Smörkola. Ingen tydlig rök tar sig igenom den smörtjocka upplevelsen, men det kan gott finnas något under huven. Rökt makrill kanske?
Smak: Härligt sotig karamell. Aningen viol, men inte lika påtagligt som i Bowmore Dusk. Istället ordentligt maskinsotigt och grovt avmätt med en rund skvätt från ett bordeaux-krus. Det bjuds en ordentlig vinsyrlighet som väl konkurrerar med de vinfatlagringar vi provat hittills.
Avslut: Svårdefinerat avslut, men med ett gott mått metallisk klang och tanniner. Fortfarande sotigt och med tydligare framträdande fat genom nötiga toner, paranöt närmare bestämt. Inte helt olik Bowmore Feis Ile 2009. Bara aningen av den traditionella halstabletten som brukar följa med en Bowmore, vilket klär utgåvan ganska bra.
Betyg: Detta är inte en whisky som övertygar direkt, men efter en stund suger den in en och det är svårt att tycka annat än gott om de mörka dropparna. Det som imponerar absolut mest i Bowmore Wine Cask är de tunga björnbären och den dova skitiga sötman i doften. Minst imponerar avslutet som kräver lite extra fokus för att nå fram helt och fullt. Det blir en svag (men inte oförtjänt) av 5 torvmossar. Det är dock helt möjligt att betyget får en liten revision när Daniel så småningom får möjlighet att prova.
För en vinfat-entusiast är Bowmore Wine Cask en given kandidat till inköpslistan, tillsammans med exempelvis Glenmorangie Artein, Longrow Burgundy Wood och någon av alla vinfatlagringar från Bruichladdich tar det inte så lång tid att bygga en imponerande samling.
Tung sherrywhisky i Eldvattens MacDuff
Idag har vår skotska rundvandring under ledning av Svenska Eldvatten nått fram till nordöstra Speyside och destilleriet MacDuff. Vi kan inte minnas att vi har provat whisky från detta destilleri tidigare och ser fram emot upplevelsen. MacDuff är ett av Skottlands yngsta destillerier, grundat någon gång under perioden 1960-1963 (det finns motstridiga källor). Namnet MacDuff har under resans gång bytts till Glen Deveron och tillbaka, bl a eftersom en föregångare till dagens Diageo gjorde anspråk på varumärket MacDuff. Merparten av den whisky som produceras här går till blended-industrin och endast en tiondel av produktionen säljs som single malt. Destilleriet ägs idag av Bacardi och whiskyn utgör en grundsten i Bacardis blended vid namn William Lawson's.
Svenska Eldvattens MacDuff 2000
Svenska Eldvatten MacDuff
Provad av Daniel och Martin 2012-04-18
Destillerad i november år 2000 och tappad på 300 flaskor i december 2011. Lagring har skett i ett first-fill sherryfat med nummer 5787. Alkoholhalten i denna 11-åriga whisky är 59,8%.
Doft: Fruktkaka. Mjuk pepparkaka med lingon i. Tranbär. Teakmöbel. Mörka kryddor och torkade bär i samspel. Nejlika.
Smak: Syrligt och kryddigt av pomerans och ingefära. Snart har vi räknat upp alla kryddor som ingår i en pepparkaksdeg, men misströsta icke, MacDuffen tappar inte fotfästet! Det är en sherry-bomb, men istället för att slentrianmässigt köra ner i russin-diket hamnar vi på avfarten mot renrasigt druvdestillat. Avståndet mellan whisky och konjak har aldrig varit såhär kort!
Avslut: Körsbärsestrar, mandelmassa, ingefära och nejlika hänger med på vägen bort.
Betyg: Alkoholhalten, ekfatet och sherrytonerna komponerar tillsammans en intrikat melodi som för en otränad tunga låter underhållande likt en konjak. MacDuffen är olik de flesta andra single casks från sherryfat som vi provat på så sätt att den inte viker sig under sötman utan håller sig upprätt genom hela upplevelsen. Helheten är komplex och roande. Vi mer än gillar vad vi just smakat och kan inte sätta något annat betyg än av 5 torvmossar.
Att whisky från ett destilleri, vars smått komiska namn vi endast sporadiskt stött på (och som då blandats ihop med karaktärer från Shakespeare-pjäser), skulle kunna överrumpla oss likt denna har gjort trodde vi nog inte. Från att vara helt neutralt inställda till MacDuff får vi numera inse att vi kommer vara överdrivet vänligt inställda till allt de gjort. Det finns en viss chans att Svenska Eldvatten kommit över en riktigt bra tunna och på så vis fått till en lyckträff, men det vet vi inte förrän en MacDuff passerar nästa gång.
En brukswhisky, en blended och en raritet
Vi har bestämt oss för att vi gillar det här nya formatet på provning. Samtidigt som vi vill göra djupdykningar i alla spännande utgåvor vi har att tillgå, så kommer det alltid finnas ett par som vi inte hinner med, eller som vi inte känner att vi kan lägga energi på. Därför är tre snabbisar här för att stanna. I kväll har vi dukat upp med en brukswhisky från Cragganmore, en blended malt från de oberoende buteljerarna bakom Berry's Own Selection och en gammal goding i Ardbeg 17 som vi inte kunde motstå.
Cragganmore 12
Cragganmore är ett av de varumärken som ligger i Diageos stora portfölj av skotsk whisky. Utgåvan Cragganmore 12 buteljeras vid 40% alkohol. De flesta utgåvor från Diageo är både kylfiltrerade och har tillsatser av sockerkulör för att justera färgen. Så även för denna singel malt.
| Doft | Furu som drar mot citrus. Parkett. Maskros. Svarta druvor, russin och torkade frukter. |
| Smak | Mjuk och len, men eldigt pepprig som av vitpeppar. Papaya och mango. |
| Avslut | Ek och fat, honung. Dadlar. |
| Betyg | Bitvis känns det som om det oljigt söta skulle kunna blomma ut i något spännande, men den drar sig sedan tillbaks. Vi har provat en bra brukswhisky som betingar 3 av 5 möjliga torvmossar. |
Blue Hanger 6th
Blue Hanger är en blended malt från en av de första oberoende buteljerarna Berry Bros & Rudd, som började sin verksamhet redan 1909. De oberoende buteljeringarna av single malt säljs under varumärktet Berry's Own Selection. Just den här utgåvan har fått sitt namn från Willam 'Blue' Hanger, Lord Coleraine, en trogen kund som brukade bära blått i sin ungdom. Blue Hanger 6th håller 45,6% alkohol, vilket antyder att den undgått kylfiltrering.
| Doft | Försiktig, rund och len utan några utstickande toppar. I brist på bättre ord; något köttig eller nötig (på det andra sättet något kan vara nötigt). Aubergine. Vi hittar även aningen svavel. |
| Smak | Lime och halm. Svarta vinbär. Lagom kryddig. |
| Avslut | Försiktigt av sötad anis. Något mörkare register än tidigare, kakao. Sedan återigen äggplanta. |
| Betyg | Blue Hanger 6th behöver en stund i glaset för att öppna upp sig. Sedan levererar den en jämn, mysig upplevelse. Passar säkert bäst i en länstol vid brasan, men det har vi ingen. Därför blir det bara 4 av 5 torvmossar, ett gott betyg! |
Ardbeg 17
Oftast provar vi whisky som är aktuell i lanseringar på Systembolaget och nästan alltid finns det vi provar att tillgå på den svenska marknaden. Nu står dock ett prov framför oss, som vi rent egoistiskt provar för vår egen nyfikenhets skull. När vi besökte Islay och Mickey Heads på Ardbeg fick vi nämligen ett prov av Ardbeg 17, den första utgåvan efter att Glenmorangie köpt upp Ardbeg och slagit upp portarna för produktion igen. Ardbeg 17 innehåller endast whisky destillerad innan uppehållet/lågnivåproduktionen på 80-talet. Utgåvan är buteljerad vid 40%, något som nuförtiden är ovanligt för en Ardbeg.
| Doft | En förhållandevis lugn och sansad rökstrimma. Försiktigt av hyacint, ljung. Apelsin. Vanilj! |
| Smak | Försiktigt honungslen och mjuk. Rent av blommig, men nog är detta en Ardbeg alltid. Mot slutet knorrar den till sig och vi känner igen pannornas inverkan. Det finns ett visst mått rök, men det är inte det som övertygar. |
| Avslut | Efter en stund slår sötman till. Det är toner av mandarin som spelar i munhålan. |
| Betyg | Ardbeg 17 har många likheter med Ardbeg Blasda, även om den är betydligt äldre. Faktum är att Blasdan har mer av rök i svalget än sjuttonåringen. I övrigt spelar de samma sport, burbonfat fyllda från generösa pannor, men möjligtvis inte samma liga. Det blir 4 av fem möjliga torvmossar. |
Triss i fatstyrka med Aberlour, Glenfarclas och Laphroaig
Vi bestämde oss för att recensera tre stycken whisky idag, slumpvis utvalda ur våra gömmor. När urvalet var klart stod några faktum klara; det blev tre whiskies på fatstyrka från tre olika regioner i Skottland. Aberlour A'bunadh från Highlands, Laphroaig Cask Strength från Islay och Glenfarclas Family Cask 1987 från Speyside. När vi väl häller upp malterna på provningsglas står ytterligare ett faktum klart för oss: de tre har i stort sett identisk färg! I fallet med Glenfarclas och Aberlour har de nog fått sitt djupa bärnstensskimmer från lagringen på sherryfat, men Laphroaigen är vi lite mer skeptiska till. Med stor sannolikhet har den fått en färgskjuts med hjälp utav sockerkulör.
Aberlour A'bunadh
Höglandswhisky från batch nummer 36 med massiva 60,1% alkohol under västen. Lagrad på spanska Oloroso-fat och ej kylfiltrerad.
| Doft | En bred, f(r)uktig russin- och plommonblandning. Äpple. |
| Smak | Dessertvin på steroider, russin, några äppelövertoner |
| Avslut | Fatet och alkoholen spelar ut varandra och lämnar fri väg åt sötman från sherrydruvorna |
| Betyg | Förvånansvärt behaglig den höga alkoholhalten till trots, men den undviker fiasko snarare än briljerar. Vi funderar en sekund hur den hade upplevts vid 50-55%. Med lite vatten i glaset är intrycket lite mer bastant. 4 av 5 torvmossar. |
Vägbeskrivning till Laphroaigs besökscenter
Laphroaig 10 Cask Strength
Laphroaig lär höra till några av de mest välbekanta varumärkena när det kommer till rökig whisky. Här har vi hittat en flaska av denna Islaywhisky ur batch 003 buteljerad i januari 2011. Whiskyn är på fatstyrka och landar på 55,3% alkohol. Troligtvis är den både kylfiltrerad och, som nämndes tidigare, färgad med sockerkulör. Efter påpekande från en uppmärksam läsare så korrigerar vi uttalandet att den skulle vara kylfiltrerad. Whiskyn är endast mekaniskt filtrerad för att få bort partiklar och inget annat. Flaskan är personligen införskaffad på Laphroaigs besökscenter!
| Doft | Typiskt Laphroaig, men med en stålhättad alkoholkänga. Tjära, jod, läder, torra löv, korkmatta och söt rök. Klorblekt servett. Pepparrot. |
| Smak | Sötsur rökbomb, medicinsk munskölj, rönnbärsgelé och tallbarrsolja |
| Avslut | Destillerad mynta, havtorn och svedd wellpapp |
| Betyg | Det är ett brett anfall från den lilla skotska ön, men vi blir inte helt överrumplade. Leveransmässigt landar Laphroaig Cask Strength nånstans mittemellan Laphroaig 10 och Laphroaig Quarter Cask. Lite mer bett än 10:an men inte riktigt lika bra som QC (eller Laphroaig 18 för den delen). Vi beslutar oss för ett betyg på mellis: 4,5 av 5 torvmossar. |
Glenfarclas Family Cask 1987
Familjefatet, en refill sherry butt med nummer 3826, räckte till 633 flaskor med en alkoholhalt av 53,2%.
| Doft | Fruktigt lättsam, vindruva, äppelpaj, xylitol, med en tunn men sträv hint av ekfat |
| Smak | Fjäderlätt sherryfatslagring som gradvis övergår i riktigt tunga, torkade druvor. Sötsur sås, syrligt äpple och en biton av viol. |
| Avslut | Persika, valnöt, mango, tropisk frukt med röd chili |
| Betyg | Lätta fruktestrar samspelar med mörka druvtoner och komponerar ett stycke typisk och klassisk Glenfarclas. Luktar gott, smakar gott och slutar gott. Välkomponerat rakt igenom och belönas med solklara 5 av 5 torvmossar. |
Ett på förhand jämntippat startfält med tight målgång. Det är trots allt inte så konstigt att en vintageutgåva från välrenommerade Glenfarclas kammar hem vinsten framför en 10-årig Laffe, följda av en whisky utan åldersangivelse från Aberlour. Gammal är äldst!
Kilchoman med en twist av sherryfat
Vi har haft ögonen på det lilla destilleriet Kichoman ett längre tag. Allt de gör känns rätt och riktigt. Kilchoman bedriver en – relativt grannarna på Islay – småskalig, hantverksmässig produktion. När det begav sig valde man lämpligt nog att ta fram egna pannor istället för att trimma in begagnade för eget syfte. Vi vet att Kilchoman också fått stor hjälp från de andra destillerierna på ön, vilket ger en trevlig bild av whiskyindustrin i stort.
Nu är det äntligen dags att gå igenom en utgåva från det minsta (och nyaste) destilleriet på Islay grundligt!
Kilchoman Machir Bay
Kilchoman Machir Bay
Provad av Daniel och Martin 2012-04-04
Kilchoman Machir Bay är en vat av de tre olika åldrarna 3, 4 och 5 år på bourbonfat. Den fyraåriga whiskyn har dessutom slutlagrats på Oloroso-sherryfat i åtta veckor innan whiskyn slutligen satts samman. Som övriga Kilchoman är det frågan om naturlig whisky utan kylfiltrering och sockerkulör, spädd till 46% alkohol innan buteljering. Kilchoman Machir Bay kommer bli Kilchomans standardutgåva för en tid framåt.
Doft: Inledande trevligt småskitig rökdoft med en syrlig knorr av hobbylim och citrus. Läderklädsel och spetsig rök. Referensmässigt påminns vi om klassiska toner från upplevelser av Laphroaig, Caol Ila och Bunnahabhain, men med en helt egen gestalt i Machir Bay. Efter ett tag gott om smörsötma som hintar om att det finns spetsiga toner av alkoholdriven vanillin. Det finns också en hög del upplevd sälta, som ger en viss havsprägel till den här i övrigt torra, varma upplevelsen.
Smak: Det finns två helt separata nivåer. Dels en fruktig lätt sval kompott och dels en strävare med syrlig fatrikedom. Det finns tydliga avtryck av den korta sherrytiden via plommon, men även något udda av päronsplit. Mjuk som honung finns det även spår av ljung.
Avslut: Först återtar den sin rökbredd sedan kommer en lång uthållig vägg klädd i pomerans. Trots en bra förklädnad finns det en del alkohol kvar i den här unga utgåvan som ger sig till känna genom att driva på avslutets intensitet.
Betyg: Vi längtar redan till en fullfjädrad åldersangiven utgåva. Det finns förstås poäng att plocka på mognad, men den här utgåvan bådar gott för framtiden. Kilchoman Machir Bay förtjänar helt unisont av 5 möjliga torvmossar, där doftintrycket bidrar starkt till helhetsupplevelsen. Doften behöver inte heller poleras, utan levererar helt enkelt. I övrigt vet vi att några år till på fat kommer göra underverk.
Jag vet inte om det är vår förkärlek för rökig whisky, eller om det är den fantastiska råspriten från Kilchomans pannor, men vi har aldrig givit liknande betyg till en treårig whisky tidigare. För er som planerar att resa till Islay kan vi varmt rekommendera ett besök på Kilchoman. Prov av råsprit ingår i rundturen för dem som vågar smaka den starka alkoholen!
Whiskynyheter på systembolaget i april
April månad är riktigt spännande för den whiskyintressarade, se efter själv i den kompletta listan över maltwhisky 2 april! Dels kommer en av våra årliga favoriter och dels är det en månad för utforskande av ny whisky som inte ännu hunnit växa in i sin slutgiltiga kostym.
På hyllorna 2 april
Kilchoman släpper sin första allmänna utgåva, med namn efter stranden som ligger strax norr om destilleriet. Kilchoman Machir Bay är en utgåva blandad av 3, 4 och 5-årig maltwhisky som lagrats på nya bourbonfat och sedan färdigställts och sammangjutits efter slutlagring på sherryfat av Oloroso-typ i åtta veckor. Efter det vi provat hittills från Kilchoman, kan vi förutspå att det är en högaktuell debutant. De tidigare säsongs-utgåvorna håller bra kvalitet och det visar på mognad att det unga destilleriet nu tagit fram en produkt som lättare kan underhållas över ett antal år, tills whiskyn på lagren kan konkurrera i ålder med whisky från de redan etablerade grannarna på Islay. Kilchoman Machir Bay är buteljerad på 46% och kommer kosta 498 kr.
Nu kommer äntligen årets uppföljare i serien Private Edition från Glenmorangie. Vi har redan hunnit prova Glenmorangie Artein, som är en av höjdpunkterna under whiskyåret för alla som letar efter fatförädlad whisky. Glenmorangie har genom Dr Bill Lumsden bra erfarenhet av att välja ut whisky som passar för ytterligare lagring på exklusiva och tonsättande fat. I årets utgåva handlar det om två olika åldrar bourbonlagrat whisky som fått en slutlagring på vinfat av typen Super Tuscan. Whiskyn är tappad vid 46% alkohol kommer med totalt 1500 flaskor till den svenska marknaden. För en begränsad utgåva säger det kanske något om vårt intresse för maltwhisky. Priset landar på 629 kr och om vinfatlagringar faller dig på tungan måste det vara ett lätt överkomligt pris.
Även denna månad kommer det ny svensk whisky. Nu i april släpper Wannborga på Öland AB utgåvan Wannborga Whisky 4 år. Whiskyn har lagrats 4,5 år på en blandning av bourbonfat och begagnade sherryfat. En intressant iakttagelse är att det är Ängö Öl som hjälpt Wannborga med tillverkning av den kornmäsk whiskyn är bränd på. Den första utgåvan från Wannborga Whisky håller 44,3% och kommer med den prislappen 988 kr för en halvliter av de värdefulla första dropparna. Det kan jämföras med första utgåvan från Spirit of Hven som landade på närmare dubbla kostnaden. Som whiskyintresserad svensk kan kanske prislappen ses som en mindre viktig del av ekvationen, men i detta fall talar det kanske något till Wannborgas fördel?
Det kan kanske passa bra nu med efter den snabba framryckningen för svensk whisky att vi gör en ordentlig inventering igen och förhoppningsvis får vi även möjlighet att recensera ett antal lokala produkter. Vi återkommer inom kort, kanske ändå först med något nytt skotsk från Kilchoman!
Tre fullpottare från Svenska Eldvatten
Tidigare i år genomförde vi en utförlig recension av Svenska Eldvattens Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry Matured. Idag har turen kommit till tre andra Islay-utgåvor från Svenska Eldvatten: två Bunnahabhain och en Caol Ila. Samtliga går att hitta hos Systembolaget, sök bara efter Svenska Eldvatten så hittar man dem i beställningssortimentet.
Caol Ila 1983
För att citera etiketten så rör det sig om whisky bränd i oktober 1983, lagrad på amerikanskt bourbonfat (american hogshead) nummer 4822 och buteljerad i augusti 2011. Det ger oss en 27-årig Islaywhisky på fortfarande starka 56,7% alkohol.
| Doft | Torr torvrök, jod, tång, tjära och svarta vinbär |
| Smak | Physalis, tjärpastill, syrlig rök, citron |
| Avslut | Grön paprika, ekfat, paranöt |
| Betyg | Vi konstaterar att det här kan vara en av de bättre Caol Ila vi har provat. Med ett långt avslut och en stabil helhetsupplevelse ger vi den 5 av 5 torvmossar! |
Bunnahabhain 1991 Sherry
Destillerad i december 1991, lagrad på sherryfat (first-fill sherry butt) nummer 5452 och slutligen buteljerad vid en ålder av 20 år och med 54,2% alkohol i december 2011.
| Doft | Torkade plommon, apelsin |
| Smak | Breda och tunga torkade frukter, förnämligt opolerad och snudd på skitig. We like! |
| Avslut | Kraftig fatton som på ett utomordentligt vis tar plats utan att bli dominerande |
| Betyg | Utan de tydliga fattonerna hade detta varit en sherrybomb och utan sherryn hade den varit överlagrad, men maktkampen mellan dessa två ytterligheter producerar en hyfsat välbalanserad whisky som väger in på 5 av 5 torvmossar! |
Bunnahabhain 1997 Peated
14-årig, rökig Bunnahabhain lagd på bourbonfat nummer 3170 i augusti 1997 och tappad på flaska vid 57,2% alkohol i augusti 2011.
| Doft | Vattensläckt gräsbrand, tjock torvrök, maskinrum och oljerock |
| Smak | Majs med skirat smör, lakritsrot och pomeransskal |
| Avslut | En bred och söt tillställning som håller i sig länge |
| Betyg | En bred offensiv på alla fronter gör att vi även i detta fall blir charmade. Med risk för att låta som en trasig LP som hakat upp sig hamnar vi även här på toppbetyget 5 av 5 torvmossar. |
Med facit i hand har vi alltså gett Svenska Eldvattens fyra stycken whiskies en 4:a och tre 5:or. Den whisky vi valde att recensera djupare fick en 4:a och vi funderar en stund på om vi inte borde ha gjort vår djupdykning i någon av de andra suveräna utgåvorna från Svenska Eldvatten... Hur som helst får vi konstatera att slutet gott, allting (från Svenska Eldvatten) gott!
Årets fatförädling är Glenmorangie Artein
En av årets höjdpunkter för alla whiskyfantaster som uppskattar fatförädlade utgåvor måste vara det årliga släppet ur Private Edition från Glenmorangie. Vi har haft turen att kunna prova de tre tidigare utgåvorna som inleddes med Glenmorangie Astar. Namnet på serien tillkom först med uppföljaren Sonnalta, som är vårt högvattenmärke i whiskyvärlden. Årets utgåva, Glenmorangie Artein har fått sitt namn från gaeliskans ord för sten. Namnet är inspirerat av två grundkomponenter till whiskyn, kalkstenen som källvattnet rinner ur och de steninga sluttningarna som vinet whiskyn förädlats i växt på. Med Glenmorangies (och Dr Bill Lumsdens) erfarenhet av slutlagringar på spännande fat vet vi att vi har en intressant åktur framför oss.
Glenmorangie Artein
Glenmorangie Artein
Provad av Daniel och Martin 2012-03-28
Glenmorangie Artein består av whisky som slutlagrats på vinfat från Sassicaia, en så kallad Super Tuscan. Utgåvan är sammangjuten av whisky i de två åldrarna 15 och 21 år, båda med sin sista lagringstid på vinfat. Som oftast när det är frågan om en fatförädling från Glenmorangie, håller whiskyn 46% och har undgått kylfiltrering.
Doft: Röda mustiga vinteräpplen och röda bär delvis i form av jordgubbssylt. Så småningom gott om mörk torkad frukt också. Det ligger vanilj i botten, men nästan helt översvämmad av de fruktigare inslagen. Härligt syrlig, nästan lite rabarbervarning.
Smak: En smakexplosion gör det första intrycket något rörigt för oss. Andra försöket ger en tydlig smak av mintchoklad och runda honungstoner. Runt detta finns det gott om syrliga och nötiga inslag som utmärker sin rättmätiga plats i smakregistret. Längre bak på tungan när whiskyn tunnats ut något, åter igen äpplen. Det finns rönnbär här, men går även att hitta druvjuice och fruktsocker.
Avslut: En sensation av pepparmint blandat med syrliga äpplen och röd rudbeckia! Det kittlar lite av vinuösa eftertoner ett bra tag. Stundom syrligt, stundom sött med distinkt grundbeska. Definitivt röda äpplen, men även ofiltrerad äppeljuice.
Betyg: Glenmorangie Artein kräver ett par omgångar för att komma till sin rätt. Vid andra eller tredje smutten har munhålan hunnit vänja sig vid de syrligaste tonerna och kvar återstår elixiret. Man kan verkligen säga att denna vinfatlagrade whisky växer på en, och det går dessutom snabbt! Årets utgåva i Glenmorangies Private Edition förtjänar för tredje året i rad av 5 torvmossar. Dock har den, precis som förra årets lansering Glenmorangie Finealta, god marginal kvar till rekordupplevelsen satt av den helt exceptionella utgåvan Glenmorangie Sonnalta PX, som för övrigt ingen annan whisky bör mätas mot.
Vinfatlagringar börjar bli allt vanligare i det svenska whiskyutbudet, med exemplar från bland annat Bowmore, Bruichladdich, Springbank och nu även Glenmorangie! Då kan det kanske vara dags att fundera på om du hör till dem som uppskattar konceptet. Eftersom vi råkar vara lite extra intresserade av ämnet kan du dessutom hitta fler utgåvor att kika närmare på om du letar bland våra inlägg. Just Glenmorangie Artein dyker upp på Systembolaget 2 april. Du har väl inte missat att vi håller koll på systembolagets släpp av maltwhisky?
Uppmärksammade Annonser
Sidor
Kategorier
Populära taggar
-
ardbeg
begränsad utgåva
blended
bowmore
bruichladdich
campbeltown
caol ila
cask strength
diageo
fenoler
glenfarclas
glenfiddich
glenlivet
glenmorangie
highland
highland park
islay
isles
jura
kilchoman
lagavulin
laphroaig
mackmyra
octomore
rökig whisky
single cask
single malt
speyside
springbank
svensk whisky
systembolaget
talisker
Populära inlägg
- Ardbeg Supernova - en extraordinär rökbomb
- Bruichladdich Octomore 2 är den rökigaste whiskyn vi provat
- Ardbeg Alligator behöver ingen slogan
- Bruichladdich Rocks, Waves och Peat
- Big Peat - som oss fast större
- Nya Ardbeg Corryvreckan virvel eller malström?
- Bowmore Laimrig andra gången gillt
- Ardbeg Alligator till det ordinarie sortimentet första september
- Lagavulin 16 och Distiller's Edition
- Port Charlotte är Islays spjutspetswhisky
Senaste kommentarerna
Martin on Vinterglöd med Glenfiddich Snow Phoenix
Jöns on Vinterglöd med Glenfiddich Snow Phoenix
Daniel on Sotiga droppar Bowmore från Bordeauxfat