peat.se
23Okt/154

Första generationens whiskybloggar

Inom loppet av ett par månader stängdes sidorna ned, först Whiskyinfo(.se) och sedan även Whiskyblogg(.se). Därmed är ett kapitel svensk whiskyhistoria avslutat. När vi började blogga om whisky – året var 2010 – var det dessa två som satte standarden. Och visst fanns det andra sidor, men inga som syntes på Google när man sökte på de senaste utgåvorna i Systembolagets lanseringar. Det var också så vi hittade vår framgång på Peat.se, genom att fokusera på Google. Om man inte syntes så fanns man inte. När vi hade en andel av söktrafiken, först då infann sig en personlig touch och med den byggdes det stora intresset att skriva. Vi växte tillsammans med dem, i princip utan konkurrens verkade det till en början.

När sociala medier spelade en allt större roll dök det upp desto fler privata whiskybloggar på svenska, varav några för länge sedan sprungit om oss i läsarantal och kanske framförallt i läsarinteraktion på Facebook och Twitter. Dit hör Freddeboos.se, Tjeders Whisky, Veckans Fredagswhisky, Vi som älskar Whisky, Whiskyarkivet, Whiskyboden, Whiskykritikerna, Whiskytower och Änglarnas Andel. Whiskysverige fullständigt kokar. Dessutom finns det garanterat plats för fler, men vad hände med den första generationen?

Living Dead Brewery (R.I.P. Whiskyinfo)

För drygt tre år sedan startade Magnus Rönnerup vid sidan av Whiskyinfo upp Living Dead Brewery, en ölblogg om hembryggning. Nu har idogt knåpande med recept på IPA, Porter och Stout tagit honom till en vändpunkt karriärsmässigt. Magnus jobbar visserligen som timanställd bryggare på ett gårdsbryggeri, men har bestämt sig för att ge sina egna recept möjligheten till en större exponeringsyta.

Magnus är troligtvis den första att ge sig i kast med att genom gräsrotsfinansiering försöka få in en egen öl på Systembolagets hyllor. Under en period om 30 dagar måste Living Dead Brewerys kampanj på Kickstarter samla in stöd motsvarande minst 30 000 kr för att projektet skall kunna realiseras. Då är planen att brygga 500 liter imperial stout lagrad med bourbondränkta vaniljstänger, Beware of the Shadows. Imponerande nog har kampanjen med tjugo dagar kvar dragit in 21 004 kr, men den måste också nå det uppsatta målet för att Magnus skall kunna få ut beloppet och kunna påbörja förberedelserna. I annat fall måste han klura på ett annat sätt att finansiera brygden. Ditt stöd återgäldas med belöningar i samma Zombie-tema som genomlyser hembryggeriets öletiketter och grafiska profil, exempelvis en t-shirt, ett ölglas eller ett komplett kit inklusive barmatta.

Magnus Rönnerup

Magnus Rönnerup

Hur kom du på idéen med Kickstarter?

Jag backar gärna brädspelsprojekt på Kickstarter, så varför inte använda den plattformen för att nå en större publik med min öl? Hade ju varit grymt kul att se sin egen etikett på Systembolaget!

Har du helt lagt whiskyn på hyllan?

Nej, helt och hållet har jag inte gjort det. Jag dricker och testar fortfarande whisky. Inte i samma utsträckning som tidigare. Jag tröttnade lite på det hela när priserna steg och det släpptes allt fler tråkiga buteljeringar. Visst uppskattar jag fortfarande bra whisky. Det var inget större beslut att stänga ner Whiskyinfo. Sidan hade ju varit mer eller mindre orörd på tre år eller så. Sedan uppdaterade jag inte WordPress och då kom hackare in via en bakdörr och började förstöra, så jag stängde ner för allmänheten ett tag, egentligen inget värdigt slut för sidan.

Varför skall man backa din kampanj?

Bra fråga! Jag har egentligen inget svar på det, men om man vill ge en hembryggare en chans att nå ut med sin egna öl i större skala så är det ju ett bra tillfälle att backa just denna kampanj. Sedan kan man få en riktigt snygg t-shirt på köpet. Ja, även kapsylöppnare, glas med mera...

Hur kom det sig att du fastnade för Zombie-temat?

Jag hade bestämt mig att jag skulle ha ett namn på mitt lilla "hembryggeri", men kom inte på något som gick att göra något roligt av. Sen en dag när jag satt och tittade på en Zombiefilm så dök namnet Living Dead Brewery upp. Fem minuter senare hade jag registrerat domänen och fixat en Facebooksida.

Vilken Bourbon är vaniljstängerna i din imperial stout BotS dränkta i?

Första gången jag bryggde den i köket så kollade jag i whiskyskåpet vad jag kunde använda för att döda bakterierna i vaniljen. Då jag inte är någon större bourbon-drickare själv och inte har så mycket hemma, föll valet på Woodford Reserve, antagligen mest för att den stod närmst.

Hur goda tror du chanserna är att kampanjen når målet?

Svårt att säga, men enligt erfarenhet från de projekt jag själv varit med om att backa på Kickstarter brukar det hända mest i början och i slutet. Nu har jag lite mindre än en tredjedel kvar för att nå mitt mål, så jag hoppas att det ska räcka med en liten rusch på slutet. Kanske det kan bli lite nu när det är dags för löning och folk kanske hittar några kronor kvar efter att räkningarna är betalda. Jag hoppas det ska räcka hela vägen fram!

Kan du berätta om ditt bästa whiskyminne?

Oj, vet inte vilket jag ska välja! Det kan vara när jag fick hem ett sample av 70-årig Glenlivet för att recensera. Eller kanske på en mässa när jag jag fick smaka en flaska whisky som buteljerats innan första världskriget, kanske inte den godaste whiskyn men riktigt kul att få prova. Eller så enkelt som när jag första gången blev bjuden på en Laga-16 och fick wow-upplevelsen som satte igång allt nörderi.

Med det önskar vi Magnus lycka till på vägen mot Systembolagets hylla. Och om du nu är nyfiken på kampanjen, då borde du klicka här!

Like Before (R.I.P. Whiskyblogg)

I samma takt som uppdateringarna på Whiskyblogg tunnades ut dök det upp allt fler bilder på synthesizers och uppdateringar om att det var något på gång i Johan Baeckströms personliga flöde på Facebook. Sen kom den, en singel på Spotify, och jag var tillbaks i kiosken hemmavid med jukeboxen som de lite äldre ungdomarna fått ladda med vinylsinglar av Depeche Mode. Ytterligare ett tag senare kom fullängdaren Like Before, precis som förut...

Min äldre bror brukade säga att när vi växte upp var man tvungen att välja mellan att vara synthare och hårdrockare. Eftersom vi i vår familj inte fick ha synthfläta (för mamma) var valet enkelt, men jukeboxen i kiosken har i efterhand gjort genren lättillgänglig för mig. Att lyssna på Johans produktion är därför en ren nostalgitripp!

Johan Baeckström

Johan Baeckström

Vad fick dig att börja skriva om whisky?

Det hela började när jag och Tommy Deile började köpa och prova whisky på ett lite mer ”seriöst” sätt, under 2009. När vi letade på nätet efter information och provsmakningar på svenska så insåg vi att det inte fanns så mycket information att finna. Vi registrerade domänen whiskyblogg.se, samt även domänen skrumplever.nu (bara utifall att det skulle gå käpprätt åt pipan). På den vägen var det.

Varför bestämde ni er tillslut för att stänga ned sidan?

Tommy lämnade arbetet med bloggen efter bara ett par år, varpå jag drev den vidare själv. Delvis så tyckte jag nog att det blev lite mindre roligt att göra det ensam – whisky handlar ju mycket om gemenskap och delade upplevelser, tycker jag. När jag sedan återtog min musik (efter ett uppehåll på ca 15 år) under 2013, tog detta över mer och mer av min tid. Efter ett tag kände jag mig nästan "pressad" att få ut nya artiklar på bloggen, och så var det ju aldrig tänkt från början – det skulle vara något roligt, inte något som man kände sig pressad av. När bloggen slutade att uppdateras med ny information kände vi att det var dags att dra ur pluggen här i oktober i år.

Har du helt lagt whiskyn på hyllan?

Absolut inte – skåpen är fortfarande välfyllda och jag avnjuter mer än gärna en dram eller två. Däremot skall jag erkänna att jag köper betydligt mindre whisky idag – det är faktiskt också en anledning till att intresset svalnat en smula. Den prisbild som idag råder är ju rent av fånig i många fall. Jag menar: två lax för en whisky utan åldersangivelse, bara för att man har en "cool story" som många går på? Nä, då tackar jag för mig och letar upp nått som är mindre hypat, och antagligen även bättre.

Hur länge har du hållit på med musik vid sidan av whisky?

Jag var väldigt aktiv med min musik redan från mitten av 80-talet. I mitten på nittiotalet släppte vi en CD med mitt band Daily Planet. Det blev dock bara en skiva, och vi försvann från scenen. I början av 2013 bestämde jag mig för att bygga upp en studio igen, och köpa på mig lite synthar. Min gamle bandkamrat, Jarmo, och jag tog kontakt och kom fram till att vi skulle testa att skriva lite material ihop, och när detta kom ut blev vi omedelbart signade av vårt nuvarande skivbolag, Progress Productions. Vi släppte sedan vårt andra album i september 2014, hela 18 år efter första skivan. Sedermera har jag även släppt ett soloalbum nu i sommar, och till min stora förtjusning har båda skivorna fått genomgående strålande recensioner.

Vad har haft störst influens över din musik?

Jag växte upp med hela synthpop-vågen under 80-talet och det är otvivelaktigt så att det är den musiken som inspirerar mig mest. Jag kan nämna band som Yazoo, tidiga Depeche Mode, Alphaville, White Door, Kraftwerk, Howard Jones och Rational Youth som några exempel.

Finns det någon förhoppning om att kunna försörja sig på musiken?

Den drömmen hade man absolut när man började en gång i tiden, men idag gör jag det bara för att det är så fantastiskt roligt. Att kunna leva på musik idag, i en smal genre, på en marknad där den stora allmänheten förväntar sig att inte behöva betala för musik alls, det är helt omöjligt. Några kronor till ny spännande whisky kan det ju bli i alla fall!

Kan du berätta om ditt bästa whiskyminne?

Det finns ganska många faktiskt, men en av de största upplevelserna var absolut när jag fick möjlighet att tillbringa en hel vecka på Knockdhu Distillery och vara med i det dagliga arbetet på destilleriet. Att stå i solskenet ute på gården där och fylla friska sherry butts med newmake, eller att vandra runt i de mörka, fuktiga lagerhusen med alla dess dofter (och en och annan smak). Magiskt! Jag måste även nämna heldagen jag fick tillsammans med Mickey Heads på Ardbeg Distillery, Islay. Att vandra upp i kullarna bakom destilleriet, ta en picknick vid Aireigh Nam Beist, sippandes på en Ardbeg från 1974 medan Mickey berättade om livet på Islay – också rätt svårslaget. Sedan har det såklart varit en hel radda fantastiska whiskies vi fått möjlighet att prova genom åren, som i sig har varit stora upplevelser, men dessa är för många för att rada upp nu.

Därmed hoppas vi att framöver få höra mycket mer av Johan. Och om du nu är nyfiken på musiken, då borde du klicka här!

R.I.P. Peat.se?

Nej, vi tuffar på i lagom fart, helt utan stress. Men precis som Magnus och Johan upplever jag en starkt skepsis mot prisbilden som råder på whisky utan åldersangivelse, och utan vidare kvalitetsförankring. Både jag och Daniel, som tillsammans startade bloggen dricker allt mer craftbeer i relation till whiskyintaget, men det finns inga planer på att byta inriktning eller sadla om. Det parallella intresset för öl är istället ett bra komplement, som för mig personligen innebär betydligt mindre förpliktigande än whiskyintresset hittills har gjort. Dessutom finns det redan alldeles för många som skriver bra om öl. Istället vill jag passa på att tipsa dig som funderar på att börja skriva om whisky, att ribban för insteg är relativt låg! Här följer bevismaterial i form av de tidigaste recensionerna som kunde hittas under några utvalda bloggar.

Visst har det hänt en hel del sedan dess, men svårare än så behöver det inte vara. Den stora frågan är om du har intresset att skriva. Det var trots allt länge sedan det var dags att lämna över stafettpinnen till nästa generations whiskybloggare, som för övrigt redan är här!

Slutligen vill jag gärna dela med mig av mitt eget än så länge bästa whiskyminne, som inpräntades en kväll på Port Charlotte Hotel efter en stund i sofforna och en extra sväng in i baren med Daniel. Där hade vi provat Port Charlotte PC6 som sista dram innan det var dags att dra sig tillbaks. Intrycket efter PC6 fyllde fortfarande munhålan, med en smak som var alldeles för god för att tillåta tandborstning den kvällen, eller någon annan rubbning av balans för den delen. Munkänslan som följde morgonen därefter visade att detta förstås inte var mitt klokaste beslut hittills i livet, ett misstag som relativt sällan repeteras, oavsett hur bra en whisky tillåts vara. Skål!

Stöd Living Dead Brewery:


3Mar/154

Öl- & Whiskymässor runt landet 2015

Att öl- och whiskymässor är ett fenomen som sprider sig är uppenbart, kanske är de även här för att stanna. Tidigare (flera år tidigare) var det nog främst inbitna öl- och whiskynördar som motiverade mässornas existens, och kanske inte minst fackfolk. När jag så småningom började intressera mig fanns det ett par mässor värda namnet för whiskypubliken, men de senaste året har det ploppat upp fler på kartan, somliga antagligen här för att stanna.

Fatprov från privatägt fat

Fatprov från privatägt fat

Därför ger en enkel sökning på nätet genast ett antal alternativa datum och platser:

En liten misstanke om att whisky får åka snålskjuts på den öl-boom som sedan några år råder i landet är inte helt obefogad. Det diskuteras nämligen öl som aldrig förr och intresset för hantverksmässigt producerad öl är på topp. För små lokala mässor är det antagligen inget problem att få tag i microbryggerier för att fylla mässmontrar, även om det kanske är svårare att övertyga stora varumärken om att det är väl investerad marknadsföring. Microdestillerier finns inte i Sverige ännu, men det bör rimligen tilläggas att vi håller på att få ett mycket gott utbud av inhemsk whisky. De svenska whiskydestilleriernas framgång och de många kvalificerade whiskybloggar som dykt upp under de senaste åren vittnar tillsammans om att intresset även för whisky är på topp.

Att det går bra för öl- och whiskymässor runt om i landet är alltså inte förvånande, men hur har utvecklingen de senaste fem åren egentligen sett ut?

Flera utställare jag har pratat med på olika mässor vittnar om att det blivit allt stökigare. Jag har hört nämnas att ölpubliken skulle stå för den större delen av stöket, vilket jag inte riktigt köper. Whiskyfolket kan nog dricka till och bli dryga (vi) också. En egen iakttagelse är istället att publiken generellt sett verkar ha blivit yngre i takt med att mässorna ökat i popularitet. Om detta stämmer är det inte orimligt att stöket skulle ha ökat. Det är gissningsvis en svår ekvation för arrangörer, att inte uppmuntra hög konsumtion av alkohol samtidigt som intäkter från mässdeltagare och utställare skall maximeras. Ur min synvinkel finns en risk att mässorna transformeras till knytpunkter för ambulerande pubverksamhet, snarare än ett forum för informationsutbyte och utbildning. Det blir mässarrangörernas ansvar att lägga ribban högt de kommande åren, om man vill att mysfaktorn skall förbli en naturlig association.

Festivalbord på Uppsala Beer & Whisky Festival

Festivalbord på Uppsala Beer & Whisky Festival

Som tur är verkar de flesta både öl- & whiskynördar vara trevliga prickar! Trots att det som regel är trångt och bökigt, med varierande promille i omlopp runt montrarna, brukar det alltid vara mycket god stämning. Nu senast under Uppsala Beer & Whisky Festival löstes dessutom trängseln relativt smidigt. Mellan montrarna stod rader med festivalbord uppställda. På så vis kunde montrarna effektivt avlastas från de besökare som sökte yta att umgås och att prata i. Spännande nog verkar flera utställare, däribland Box Whisky, vara mycket nöjda med resultatet från den relativt lilla mässan. Det bådar gott för mindre mässor i stort, även om jag gärna ser en uppdatering av listan över whiskyutställare till nästa års upplaga i Uppsala.

Tempel Brygghus Helios

Tempel Brygghus Helios

Mest intressant upplevelse från Uppsala i whiskyväg var en fattyp som används på Box för privatägda fat, vilken verkar ge ett stabilt resultat vid relativt kort lagring. Den får vi lyckligtvis anledning att återkomma till med analys, inom kort. Totalt sett, oberoende av kategori, hittades den mest intressanta upplevelsen faktiskt en bra bit utanför trygghets-zonen, även om öl inte är helt otrampad terräng...

I en gemensam monter stod representanter för microbryggerierna Jackdaw Brewery (främst smaksatt öl i belgisk stil) och Tempel Brygghus (enbart suröl), som till vardags även delar bryggverk. Arvid från Tempel Brygghus serverade bland annat en berliner weisse, vid namn Helios, med helt unik doft och smakprofil skapad av en lokal jäststam av Brettanomyces. I detta fall hade Brett åstadkommit doft av parmesan och mögelost, syrligt äpplig smak och tydlig eftersmak av lagrad hårdost. Med en så pass unik upplevelse i bagaget kan det vara värt att nämna produkterna Gehenna och Perdition, varav den senare är en surstout brygd med hallon. Båda flaskorna lanseras nämligen i det lokala utbudet på minst två Systembolagsbutiker i Uppsala nu i maj, kanske även i någon butik i Stockholm.

Med detta hoppas jag att vi ses på någon av mässorna runt om i landet, väl mött!