peat.se
29Nov/114

Whiskynyheter på bolaget i december

Vi har redan hintat så i tidigare inlägg och kommentarer, men det blir nu fullständigt tydligt att det kommer ett stort antal godbitar till Systembolaget inför jul. Systembolaget bestämmer i stor grad själva vad de tycker behöver lanseras och låter sedan distributörer leverera kandidater att fylla listan. Det är tydligt att whisky hamnar högt på decemberlistan och vi måste anta att det betyder att man räknar med en bedydande andel julklappshandel på vårt svenska spritmonopol. Eftersom det finns så mycket att välja på (sök gärna själv på bolagets hemsida, det går sortera på lanseringsdatum) har det varit extra svårt att välja ut de godbitar som förtjänar lite extra uppmärksamhet den här månaden.

På hyllorna 1 december

Bruichladdich Infinity 3

Den som uppskattar utgåvorna från Bruichladdich får anledning att fira lite extra i december. Det är dags för lansering av Bruichladdich Infinity (3:e utgåvan). Bruichladdich Infinity är en något rökig variant från ett av de få destillerierna på Islay som brukar gå mot strömmen med sin fruktiga och friska whisky. Det är tydligt att Buichladdich produkter börjar bli populära i Sverige, då det blir mindre sällan mellan utgåvorna. En annan produkt från destilleriet som dyker upp (igen) är en ur deras serie riktigt rökiga whisky, Port Charlotte PC8. Dessutom finns Port Charlotte An Turas Mor fortfarande kvar i sortimentet för beställning. Ingen kan klandra bolagets inköpare för det! Bruichladdichs utbud av rökig whisky är ofta lika bra som de mest exostiska fatförädlingarna och eleganta utgåvorna. Bruichladdich Infinity är buteljerade vid 50% alkohol och landar på 599 kr. Ganska lagom för en hantverksmässig julklapp, i mitt fall till mig själv!

Laphroaig Triple Wood

Vi har väntat länge på att Triple Wood från Laphroaig skall dyka upp på den svenska marknaden, och nu är det äntligen dags. Laphroaig Triple Wood är en seriell lagring av whisky på tre olika typer av fat. Den första delen av lagringstiden ligger whiskyn på traditionella före detta bourbonfat. Sedan väljs ett antal lovande fat ut för att lagras vidare på kvartsfat, samma som Laphroaig Quarter Cask lagras på. Där går mognaden något snabbare än i de större ex-bourbonfaten. Den sista tiden lagras Laphroaig Triple Wood på stora fat av typen oloroso sherry, som ofta bidrar med fruktiga toner och en mjukhet i smak- och doftväg. Laphroaig Triple Wood är buteljerad vid 48% alkohol och kan därmed antas vara filtrerad utan kylning. Även Triple Wood får ett humant julklappspris, nämligen 499 kr.

Vi har redan tjyvstartat något genom att titta närmre på Diageos Special Releases 2011, med bland annat Caol Ila Unpeated och Lagavulin 12 under luppen. Båda dessa utgåvorna hamnar på hyllorna och vi måste passa på att tipsa lite extra om Lagavulin 12, som genast tog sig in på topp-10-listan för 2011. Det ser för övrigt ut som om vi inte kommer kunna hålla oss till endast 10 whisky i den listan i år heller...

I beställningssortimentet 1 december

Konceptwhiskyn Octomore, från Bruichladdich, hör till de mer spännande uppdateringarna i beställningssortimentet. Bruichladdich har via sitt varumärke i fyra olika utgåvor årligen ökat gränsen för världens rökigaste whisky (mätt i fenoler). Octomore 4, som är den senaste utgåvan håller brutala 167 ppm fenoler. Det kan jämföras med den rökigaste utgåvan från Ardbeg som håller omkring 100 ppm. Vid besöket på Islay blev vi dock förvånade hur mycket sötma och kringliggande smakmösnter de lyckats väva in i utgåvan. Jämfört med tidigare provade Octomore 2, som är en helt rak rökupplevelse, blir det så mycket mer spännande med lite mönster och textur. Detta förutsatt att platsen inte avgjorde upplevelsen. Bruichladdich Octomore 4 ligger på 62,5% alkohol, vilket delvis bidrar till den häftiga prislappen på 1289 kr.

Det blir påtagande att rökig whisky antagligen går hem bäst på vinterhalvåret, och speciellt i juletider. För dem som letar mindre rökiga alternativ finns det gott om annat godis, som bland annat Bladnoch, Clynelish och Hazelburn. Jag kanske ändå måste passa på att nämna att även Laphroaig Cask Strength 10 landar i beställningssortimentet!

Stöd Living Dead Brewery:


23Nov/119

Stenhårt med Lagavulin 12 Cask Strength

Vid vår intima sittning med representanter från Diageo inför lanseringen av Special Releases 2011 var det särskilt ett par av proven som fick oss extra intresserade. Anledningarna stavas rökig whisky, tillgänglighet och prisvärdhet. Port Ellen och Brora i all ära, men antingen vet man redan vad det är för whisky eller så borde man fortsätta läsa om och prova annan whisky ett tag till. Martin gav oss en inblick till Caol Ila 12 Unpeated igår och idag har turen kommit till 12-åriga Lagavulin.

Lagavulin 12 av 2009 års modell

Lagavulin 12 Cask Strength av 2009 års modell då vi inte fått tag på 2011 års bild

Lagavulin 12 Cask Strength

Provad av Daniel 2011-11-23

Lagavulin 12 är i årets utgåva tappad på 57,5% alkohol och har som de flesta av varianterna i Special Releases tillnamnet Natural Cask Strength. Det innebär fatstyrka, ingen kylfiltrering och ingen tillsats i form av sockerkulör. Priset är satt till 799 kr.

Doft: Initialt en söt rök som transformeras under de första sekunderna till något förföriskt kemiskt. Lite som att lukta på en kemikalie vars doft lockar, men som man vet att man inte borde lukta på, med skillnaden att här får man lukta hur länge man vill (och det vill man!). Bränd plast, bensinstation och varma bildäck. Ordentligt torvrökig och angenämt alkoholstark.

Smak: Sten kan inte brinna, men om den kunde det skulle smaken påminna om Lagavulins 12-åring. Man kan, vid sidan av svedd granit, finna spår av jod, tång och tung lakrits.

Avslut: Fem minuter efter sista smutten smakar tungan fortfarande som en eldhärjad havsklippa på Islay.

Betyg: I mångt och mycket är Lagavulins tolva en uppstudsigare variant av sextonåringen. Det är tydligt att den kommer från samma pannor, gjord på samma råvaror och säkerligen lagrad på ungefär samma fat i samma lagerhus. Det som skiljer är med stor säkerhet bara lagringstid och det faktum att det är fatstyrka i tolvåringen. Det sitter inte långt inne att påstå att det här är rökig whisky förkroppsligat. Gillar man rökig whisky så gillar man detta. Lagavulin har jag provat otaliga gånger, så jag blir inte överraskad, men dock blir jag övertygad. Övertygad om förträffligheten i denna whisky. Jag måste ge den 5 av 5 torvmossar.

Alla som gillar whisky, kanske särskilt rökig sådan, bör prova Lagavulin 16. Om den faller i smaken—egentligen vet jag inte hur den skulle kunna misslyckas med att göra det—så kan man gå vidare till Lagavulin 12. Det är lite som att ha en favoritskiva (Lagavulin 16) som man spelar gång på gång. När man kan alla riff och texter både fram- och baklänges släpper samma band en ny skiva som är lite uppkäftigare och lite tyngre (Lagavulin 12). Nya skivan är kanske inte lika bra som favoritskivan, men det finns så många gemensamma nämnare att det blir som en utökning av allt som är bra med första skivan. "Lag-a-vulin stone"!

16Nov/113

Förhandsvisning av whisky ur Diageos Special Releases 2011

Special Releases 2011 är ett urval av utgåvor ur Classic Malts-serien från Diageo. Ingen av utgåvorna innehåller sockerkulör och bara Knockando är spädd (till 43%), övriga är natural cask strength. Serien kallades tidigare för Rare Malts men döptes år 2000 om och nystarten inleddes med specialutgåvor av bl a Talisker, Port Ellen och Brora. Sverige och Norge får ungefär 10% av alla producerade flaskor av Port Ellen i denna Special Releases-omgång.

Diageo Special Releases 2011

Diageo Special Releases 2011

Det producerande destilleriets ledning blir alltid tillfrågad inför släppet av Special Releases, så deras åsikter värderas, även om beslutet om exakt vilken whisky som ges ut tas högre upp i Diageos hierarki.

Med anledning av släppet av dessa specialutgåvor, där Port Ellen och Brora alltid brukar finnas med, har vi fått möjlighet att titta närmre på några av dem som dyker upp i Systembolagets exklusiva släpp lagom till jul, närmare bestämt 1 december. Ett antal av utgåvorna kommer i så pass liten upplaga att de säkerligen kommer vara slut redan på eftermiddagen efter lansering.

En anledning till att vi svenskar förunnas så stor del av alla utgåvor, inte bara Diageos, är troligtvis att det är smidigt för distributörer som inte behöver ansvara för försäljning och distribution till enskilda butiker, då Systembolaget hanterar det mesta själva. Dessutom har vi i Sverige (och även i Norge) ett genuint och erfaret intresse för maltwhisky. Då kan det kanske passa bra att här få en liten förhandsvisning av sex exklusiva utgåvor single malt och dessutom en spännande utgåva single grain från Diageo, allt under ledning av whiskyambassadör Jan Groth.

Rosebank 21 (1990) 53,8%

Rosebank var ursprungligen en kandidat till att ingå i Diageos Classic Malts-serie. Det som till slut blev avgörande, både för Classic Malts-kandidaturen och hela destilleriets existens, var den sviktande vattenkvaliteten. Rosebank, som producerade trippeldestillerad låglandswhisky, lades därför ned 1993. Spriten gjordes i "flat-top"-pannor som gav en lång kontakt mellan vätska och panna, så kallad kopparkonversation. Samma typ av pannor används även i andra destillerier som exempelvis Cragganmore. Efter att Diageo lagt ner destilleriet dök det upp andra intressenter som köpte lokalerna inklusive utrustningen. De långt framskridna planerna gick ut på att starta upp destilleriet igen. Diageo tillfrågades om varumärket fick användas, men eftersom Diageo ägde stora mängder whisky med samma namn så blev de tvungna att neka. Planerna gick dock i stöpet när man en dag klev in i de gamla Rosebank-lokalerna och insåg att koppartjuvar härjat natten innan och helt sonika stulit pannorna! Den whisky vi provar nu är bourbonfatslagrad och gjord på helt orökt malt.

Svensk upplaga: 48 av totalt 5604 flaskor (0,9%)

Doft: Alkoholstickig, lime, jäst, blommig. Päron!

Smak: Lättare, snudd på sotig, anis. Päron, syrlig.

Avslut: Ekfatstoner, blommigt, rosolja. Långt avslut.

Port Dundas 20 (1990) 57,4%

Port Dundas 20 är en udda fågel i denna uppställning av exklusiv whisky, då det rör sig om en single grain-whisky. Enligt etiketten på flaskan är innehållet lagrat på amerikansk och europeisk ek. Exakt vad det i praktiken innebär är svårt att gissa. Allt i flaskan har till en början legat 3 år på fat av typen refill ex-bourbon för att "bli whisky", typiskt för sprit som ska till blended-industrin. Sedan har man experimenterat de resterande 17 åren där whiskyn delats upp på tre olika typer av fat, vars exakta specifikation vi får återkomma med. Den här whiskyn är den stora överraskningen bland Special Releases 2011 eftersom det rör sig om en oerhört bra single grain-whisky. Vi blir överraskade eftersom vi är så pass insnöade på single malt. Port Dundas är numera nedlagt eftersom Diageo har valt att satsa stort på ett annat single grain-destilleri vars namn för tillfället undkommer hågkomst. En intressant effekt av destillering på Coffee-stills eller continous stills, som grainwhisky oftast tillverkas med, är den höga alkoholhalt man åstadkommer. Hela 94,5% av innehållet som lämnar pannorna är alkohol, att jämföra med ca 65-75% från de pot stills som genomsyrar den skotska single malt-industrin. Trots att utrymmet för doft och smak utöver alkoholhalten inte torde vara mer än 5,5% av innehållet inledningsvis, har whiskyn oerhört mycket karaktär och det går att tydligt avgöra att den är gjord på majs.

Svensk upplaga: 60 av totalt 1920 flaskor (3,1%)

Doft: Mörkt socker, choklad, mörkrostat kaffe, sockerrör

Smak: Bourbonmullrig, otroligt sötsyrlig, tydliga hintar av majsråvaran

Avslut: Långt avslut med ekfatstoner

Knockando 25 (1985) 43%

Om Port Dundas sticker ut av tillverkningsmetods- och råvaruskäl så sticker Knockando 25 ut av alkoholhaltsskäl. Det är den enda utgåvan i Special Releases 2011 som inte är buteljerad på cask strength, 43% närmare bestämt. Knockando är en nyckelkomponent i blended whiskyn J&B. Knockando ser man sällan på hyllorna i Sverige, men säljer stort i t ex Frankrike. Den franska marknaden är dessutom ganska oförstående till konceptet cask strength vilket kan vara en av anledningarna till att man valt att hålla alkoholhalten på en civiliserad nivå.

Svensk upplaga: 60 av totalt 4500 flaskor (1,3%)

Doft: Valnötskaka, russin, rund

Smak: Snudd på övertydliga sherrytoner, nötbeska

Avslut: Fattoner, valnöt

Caol Ila Unpeated 12 (1999) 64%

Normalt sett brukar man lägga whisky på tunna vid 63,5% alkohol, något som är lite av en magisk siffra. I Caol Ila Unpeated, som är en 12-årig whisky, är det förstås inte så. Efter 12 år av långsam avdunstning på fat upprätthåller den ändå den potenta alkoholhalten av 64%. Jan Groth lägger fram teorin att destilleriet på destilleringsdagen var kort om fat och att de därför tog beslut om att inte späda råspriten till 63,5% för att minimera åtgången av fat.

Caol Ila får efter ombyggnationen, som vi skrivit om tidigare, en kapacitet på strax under 6 miljoner liter per år. Ett problem man hade tidigare var den stora mängden mäskavfall, så kallad draff. Den görs med fördel om till djurfoder, men trots det stora antalet djur på Islay så finns det ändå inte tillräckligt många för att tugga i sig all den draff man fortsättningsvis kommer att spotta ur sig på Caol Ila. Som tur är har någon tänkt till och kommit på att man kan förädla draffen till pellets. Effekten blir att djuren på Islay inte går hungriga och alla husägare med pelletskamin kommer att ha råd att elda på ordentligt. Tack Caol Ila!?

Hur kommer det sig då att man gör orökt whisky på ett destilleri som är känt för sin rökiga whisky då? Jan Groth lägger fram ytterligare en teori, men han är noga med att påpeka att det inte finns några som helst belägg för den. En normal sommar på Islay regnar det kanske 60-70 dagar av 100. En sommar för 10-15 år sedan regnade det ungefär 126 dagar av 100. Det gjorde att all torv man plockade upp från torvmossarna var helt dyblöt, och höll sig dyblöt resten av säsongen. Man blev då tvungen att göra spriten på helt orökt malt eftersom det inte fanns någon torr torv att röka kornet med. Om man vill spekulera i andra som kan ha drabbats av samma, möjligtvis påhittade, situation kan man föra tankarna till Ardbeg Blasda som bör ha lagts på fat ungefär samtidigt som Caol Ila Unpeated.

Svensk upplaga: 180 av totalt 6000 flaskor (3%)

Doft: Skulle nästan kunna tas för en Speyside

Smak: Sälta, eldig,

Avslut: Hintar av rök

Brora 32 54,7%

Brora är det gamla destilleri som en gång i tiden hette Clynelish. När det blev dags för upprustning av Clynelish så behövde ägarna avgöra om de skulle investera i de gamla, slitna lokalerna eller om man skulle bygga nytt. Man valde det senare alternativet. Det nya destilleriet övertog namnet Clynelish och det gamla destilleriet lades ned. All utrustning stod dock kvar orörd. När blended-industrin började skrika efter rökig single malt efter en period av torka på Islay som påverkade whiskyproduktionen negativt började man se sig om efter anläggningar som kunde ha kapacitet att producera rökig whisky. Nån kläckte idén om att starta upp det gamla Clynelish-destilleriet, vilket också gjordes varvid det döptes efter platsen det låg på: Brora. Idag är Brora åter stängt på grund av förfallet, men hann under perioden 1969–1973 ändå producera en ansenlig mängd whisky som idag, sisådär 40 år senare, står högt i kurs.

Då det begav sig hade man en gång de brittiska myndigheterna på besök för inspektion enligt då rådande lagstiftning. De krävde en total rengöring av destilleriets utrustning, eftersom de bland annat tittat ner i feints receivern som på Brora aldrig tidigare gjorts ren... Efter storstädningen kom det sprit ur pannorna av en helt annan karaktär än tidigare, och man blev tvungna att tänka om. En erfarenhet rikare började man därför inför varje efterföljande rengöringsfas spara undan innehållet i feints receivern, göra rent behållaren och sedan hälla tillbaka den unika konkokten. Myndigheterna nöjda, Brora nöjda, alla nöjda!

Svensk upplaga: 48 av totalt 1404 flaskor (3,4%)

Doft: Grönmögelost, mysigt smutsigt maskinrum

Smak: Äpple, rund, oljig. Långt bak i gommen: rökig!

Avslut: Nysläckt stearinljus, tydlig rökton

Port Ellen 32 (1978) 53,9%

En av Islays mest eftertraktade whiskys gjordes fram till 1983 inte i Port Ellen. En envis destillerichef vägrade anpassa sig efter kritiken som riktades mot hans skötebarn. Den gjorde gällande att whiskyn var obalanserad och därmed svårsåld. 1983 lades destilleriet i Port Ellen således ned. Pannorna såldes till Indien och gör enligt rykten någon slags whisky där, men vi misstänker att det inte är Amrut vi talar om. Trots att Port Ellens single malt var obalanserad och utan kommersiellt värde i sitt originalutförande upptäckte man att whiskyn bara blev bättre med tiden. De i runda slängar 30 åren på fat gjorde underverk med den inneslutna vätskan. Idag är Port Ellen en av Diageos mest eftertraktade whiskies trots att den lätt betingar priser på över 3000 kr per flaska.

Svensk upplaga: 204 av totalt 2988 flaskor (6,8%)

Doft: Bastuträ, charkuterier, maltmullrig, hav, sälta

Smak: Anis, härligt rökig, oljigt trög

Avslut: Långt, typiskt Islayavslut; Awesome!

Lagavulin 12 57,5 %

Lagavulin är ett destilleri med en relativt liten produktportfölj. Jan Groth berättar att de haft s.k. sjudagarsvecka på destilleriet sedan många år tillbaka. Det innebär att de producerar whisky sju dagar i veckan när produktionen är igång. Trots detta har de svårt att matcha efterfrågan eftersom den 16-åriga standardutgåvan är ett väletablerat inslag i varje whiskyförsäljares utbud. Storskalig produktion hejdas också av faktorer såsom de relativt små pannorna. Då skärs ändå hjärtat (eller kroppen) väldigt sent, först vid ungefär 58%. Att släppa en yngre men alkoholstarkare utgåva tror vi görs för att möta efterfrågan och för att bredda portföljen något. Storebror Lagavulin 16 hör till en av våra favoriter när det kommer till rökig whisky så en lillebror (Lagavulin 12) är ett välkommet tillskott till familjen.

Svensk upplaga: 360 flaskor!

Doft: Söt rök, fiskrökeri, rund, tung

Smak: Som 16-åringen fast med mer bett!

Avslut: Slutar aldrig, det vore fel att kalla det "avslut"

Summering

Våra korta mellanlandningar vid varje whisky är förstås inte tillräckligt utförliga för att ge en rättvis återgivning av ovan nämnda malters kvaliteter och eventuella skavanker, men vi hoppas att de ger en fingervisning om vad som kan passa, oavsett preferenser. Sammanfattningsvis finns det garanterat något att hämta oavsett vilken whiskysmak man har, men det är kanske ännu mer en fråga om vilket tillfälle whiskyn är avsedd för. Rosebanken passar garanterat klockrent som en frisk fläkt till sommaren, Knockando stämmer nog in bäst i stimmet till julbordet, medan både Port Ellen och Brora ger mysiga höstvibbar. Tre av utgåvorna som vi blev extra nyfikna på (Port Dundas, Caol Ila Unpeated Cask Strength och Lagavulin 12) hoppas vi få anledning att återkomma till i en djupare analys, så håll utkik!

29Sep/110

Whiskynyheter på Systembolaget i oktober

Det är en diger lista av malter som dyker upp på bolaget i månadsskiftet. Vi tror att somliga lanseringar är strategiskt planerade lagom till Stockholm Beer & Whisky 2011. På whiskymässan kommer det säkerligen finnas möjlighet att prova det mesta bland de whisky vi valt att uppmärksamma från oktobers uppdatering av sortimentet på Systembolaget.

Det verkar som om de mindre flaskorna får ett uppsving till nu i oktober. Vi fick redan på Ardbeg Challenge tips om att standardutgåvan från Ardbeg, Ardbeg Ten, skulle dyka upp på 35 cl och nu är det äntligen dags. Även Glenmorangie The Lasanta dyker upp på halvflaska. Mest spännande i kategorin whisky på små flaskor är kanske att Diageo valt att släppa Lagavulin 16 som sin första enskilda whisky på 20 cl. Tidigare har den endast funnits i presentbox på den volymen. Vi både hoppas och tror att de mindre flaskorna är här för att stanna.

Uppmärksammade utgåvor

Glenfarclas Heritage

Glenfarclas har valt att rikta sig till en större publik och har därmed tagit fram en brukswhisky (får vi anta) till det otroligt överkomliga priset 299 kr. Den här gången är det frågan om en namngiven utgåva, till skillnad från den ordinarie serien som utmärks endast med ålder. Glenfarclas Heritage, som utgåvan heter, skall bli spännande att prova för att se vad den kan prestera i betygsväg. Vi hoppas kunna återkomma med en djupdykning inom kort, om vårt fullspäckade whisky-schema håller.

Den tredje utgåvan av den rökigaste malten hos Bowmore lanseras i oktober. Normalt destillerar Bowmore whisky till stor del baserad på egen malt. Nya utgåvan av Bowmore Tempest är istället en whisky producerad med ordentligt rökt malt från mälteriet i Port Ellen. Även andra destillerier har visat sig ha liknande whisky gjord på väldigt rökig Port Ellen-malt i lager med både lanserade och väntande specialutgåvor, lagrade omkring 8-10 år på fat. Bowmore Tempest har fått bra betyg av oss tidigare och vi räknar med att den klarar toppskiktet även i årets tappning. Med ett förväntat liknande doft- och smakintryck hoppas vi på lite variation för samlarnas skull. Det brukar för övrigt Bowmore alltid bjuda på i sina exklusivare utgåvor, som exempelvis Bowmore Laimrig. Årets utgåva av Bowmore Tempest är en aning alkoholstarkare än sin föregångare med sina 55,6%, vilket skulle kunna bidra till en något annorlunda sammansättning.

25Aug/105

Höstens nyheter på Systembolaget

Systembolagets sortiment utökas i höst med en handfull whisky av intresse. Här kommer en samlingsartikel med lite information kring dessa:

I det tillfälliga sortimentet hittar vi Lagavulin Distiller's Edition årgång 2010 som lagrats i 16 år, varav det sista halvåret på Pedro Ximenez-sherryfat. Flaskan kostar 699 kr och återfinns på nr 10389 med 43% ABV. När vi ställde Lagavulin DE mot den vanliga 16-åriga fann vi att denna malt gör sig bättre i original än med sherry cask finish, trots att Lagavulin DE är en riktigt bra whisky. Lagavulin 16 är trots allt en klassiker av en anledning!

Distiller's Edition är ett varumärke tillhörande Diageo, som äger 28 maltdestillerier. Vad vi smakat hittills från utbudet av Distiller's Edition har ofta originalet varit stabilare och dessutom billigare, en kombination som gör att vi tvekar något vid nya lanseringar i serien. Här följer ett exempel som vi tror trotsar den bilden efter erfarenhet av en tidigare utgåva.

Även Clynelish har en ny Distiller's Edition av årgång 2010 i det tillfälliga sortimentet. Här är det 14 år i ekfat samt en sherry finish i form av slutlagring på Olorosofat som gäller. Priset landar på 569 kr, alkoholen stannar vid 46% och numret är 10335.


Nedlagda destilleriet Rosebank säljer postumt sin whisky sedan produktionen upphörde 1993. I Rosebank Chieftain's Choice rör det sig om destillat från 1990. Enligt doft- och smakbeskrivningen är Chieftain's Choice en whisky med en komplex doft med viss rökighet samt en komplex men balanserat rökig smak. Intressant för fans av rökig whisky alltså! Geografiskt är det också en spännande whisky då den kommer från Lowlands. De enda destillerierna i Lowlands som fortfarande är aktiva är Glenkinchie, Auchentoshan och Bladnoch. Prislappen? 799 kr. Artikelnumret? 10330. Snubbelfaktorn? 46%.


Whiskyn från Isle of Jura är nog lite av en doldis i Sverige då den sällan återfinns någon annanstans än i beställningssortimentet. Den Isle of Jura 10 som jag och Martin betygsatt i betygslistan införskaffades exempelvis under ett utlandsbesök. Nu dyker snart Isle of Jura Prophecy upp i det tillfälliga sortimentet. Den lär, som Rosebank Chieftain's Choice, inte vara någon utmanare till Islaywhisky i rökighet, men både rök och salt kommer nog att kunna anas i denna öwhisky. 46% alkohol får man om man investerar 569 kr i en flaska (10315).


Den 1:a september lanseras ett par whisky i s k småpartier till utvalda butiker. Här hittar vi The Glenlivet Nàdurra med destilleringsår 1991. 48% ABV har den, att jämföras med 53,6% i den Nàdurra Martin recenserade för ett par månader sedan (se länken ovan). En tydligt lägre alkoholhalt alltså, som, om man läser mellan raderna i recensionen, lär vara till dess fördel då alkoholen förtar delar av doft- och smakupplevelsen. 10329 hittas den under och kostar 595 kr.


Samtidigt med Nàdurra kommer även något så ovanligt som en Islay Blended Malt Scotch Whisky vid namn Big Peat (vi diggar namnet!). Detta rör sig alltså om en blandning av single malts från Ardbeg, Caol Ila, Bowmore och Port Ellen. Normalt sett hade den nog kallats för en vatted malt eller pure malt då den endast innehåller single malt och ingen grainwhisky. Numera har dock en standardiseringsprocess signerad The Scotch Whisky Association lett till att man försöker fasa ut termerna pure malt och vatted malt till förmån för termen blended malt för att undvika missförstånd och missbruk, och för att stärka termer som single malt och scotch whisky. Faktum är att det mesta kring whisky regleras i lag och bl a innebär det att en skottsk whisky endast kan tillhöra någon av dessa fem kategorier: Single Malt Scotch Whisky, Single Grain Scotch Whisky, Blended Scotch Whisky, Blended Malt Scotch Whisky och Blended Grain Scotch Whisky. Dessutom måste detta stå tydligt på flaskan och medföljande emballage. Denna torvrökta blended malt betingar en prislapp på 469 kr, innehåller 46% alkohol och numreras 10351.

1Jul/100

Den rökiga whiskyns tid är jul

Om man är intresserad av vad det söks på på google kan man använda deras trendsökfunktion. Vi gjorde det på söktermerna Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Det visar sig (kanske inte helt oväntat) att det juletid söks mer efter rökig whisky på nätet. Det är så mycket som dubbelt så många sökningar på alla tre destillerierna, och sökvolymerna för de tre ligger i paritet med varandra.

Söktrender för Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig

Söktrender för Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig

En intressant iaktagelse är att de senaste två åren så har det primärt sökts på Lagavulin och Laphroaig innan jul och på Ardbeg efter. Det kan som vi ser det ha två anledningar:

  1. De som ska ge bort rökig whisky söker på Lagavulin och Laphroaig för att de hört att de skall vara bra. De som köper Ardbeg vet vad de köper utan att söka, men de som får den har ingen aning om vad de fått och letar nyfiket efter information när julstressen och julmaten lagt sig.
  2. Det köps primärt Lagavulin och Laphroaig till jul, eller i vilket fall söks det mest på det inför julklappshandlandet. Sedan på nyårsfesten får en kompis nys om den nya flaskan och utbrister; Lagavulin är bra, men har du provat Ardbeg?

Det kan också vara så att det lanserats specialutgåvor precis kring jul (exempelvis Lagavulin Distiller's Edition i fjol) som man bara måste söka reda på information om. Det är dessutom ett faktum att nya Ardbeg bara har funnits sedan 2008, genom Ardbeg Renaissance, efter att destilleriet åter öppnat sina dörrar 1997.

I sammanställningen som visas på sidan kan man se att det primärt är i Sverige och även i övriga norden det söks på rökig whisky, något som Laphraig redan känner till (då de har sin hemsida översatt till bland annat svenska). I Friends of Laphroaig (som är Laphroaigs intresseklubb) är faktiskt var 6:e medlem svensk! Finns det månne en parallell till vilka länder som uppskattar saltlakrits? Etiketterna i diagrammet är referenser till nyhetspublikationer som verkar ha väldigt liten relevans för den ökade sökfrekvensen kring jul. Du kan själv göra samma trendsökning här, prova gärna något annat destilleri och jämför!

29Jun/1022

Lagavulin 16 och Distiller’s Edition

Lagavulin hör till de riktiga klassikerna för rökig whisky. Därför tyckte vi att de skulle passa bra med en litet derby ur destilleriets sortiment.

Lagavulin 16

Lagavulin 16

Lagavulin 16

Doft: Härligt torr rök. Tång och salt. Torvig havswhisky i sitt esse.

Smak: Oj, vilken jodbetonad rök. Det engelska ordet medicinal kommer väl till pass. Ordet översätts till läkande på svenska och det är precis vad det här är. En kall smak framträder i början och Lagavulin 16 blir som en flytande mentholcigarett i munnen. Efterhand avtar doften och smaken av rök men i dess ställe kliver Atlanten in. En lakritssötma infinner sig så småningom och påminner närmast om en Sambuca utan socker. Om man slänger ner en stubin i flaskan och tänder på så har man sig en formidabel rökbomb.

Avslut: Först rök, sedan salmiak. Lite fatkaraktär.

Betyg: Sotklara fem av fem torvmossar. Denna whisky tillhör tillsammans med Laphroaig 10 och Ardbeg 10 Islays (och världens?!) absoluta topptrio. En riktig rackarrökare!

Lagavulin Distiller's Edition

Lagavulin Distiller's Edition

Lagavulin Distiller's Edition

Min flaska är destillerad 1993, tappad 2009 och har beteckningen lgv. 4/497.

Doft: I nuläget har vi gjort Lagavulin Distiller's Edition en otjänst genom att smutta på Lagavulin 16 innan. Nu doftar Lagavulin Distiller's Edition tydligt av Pedro Ximenez-sherryfat men ganska lite av rök, men vi vet att den finns där! Torkade plommon.

Smak: Ganska skarp, nästan ungdomlig till en början. Sedan smörkola doppad i sot (smörkol, helt enkelt). Havsreferenser ger sig tillkänna.

Avslut: Avslutet är snabbare än för den 16-åriga Laggan. Tydligt söt och salt. Sherryfatet finns där nånstans.

Betyg: Absolut inte dålig. Inte på något vis. Faktum kvarstår dock att Lagavulin Distiller's Edition är en förvanskning av Lagavulin 16. En fruktigare och rödare, men ändock blek, kopia. Vi måste låta Lagavulin 16 stå i ensam majestät i denna duell och därför låter vi Lagavulin Distiller's Edition få 4,5 torvmossar av fem möjliga. I en annan match hade säkerligen Lagavulin DE vunnit med full pott, men inte idag. Inte i denna kamp.