peat.se
26Nov/137

Kandidatur till bästa ordinarie Octomore

Octomore hör till den typen av koncept som ingen valt att följa, eller för den delen ta upp kampen med. Det finns nämligen bara en världens rökigast whisky, punkt(!). Den har hittills givits ut i sex olika utgåvor, borträknat ett par variationer, där samtliga i ordningen fram tills nyligen slagit den föregående med ett nytt rekord i fenolhalt.

Den sjätte i ordningen Octomore har tagit ett skutt tillbaks på skalan och ligger på samma nivå som den fjärde när det gäller fenolhalt. Har Bruichladdich hittat en brännpunkt för konceptet tokrökig whisky?

Octomore 6.1

Octomore 6.1

Octomore 6.1

Provad av Martin 2013-11-25

Näst intill samtliga utgåvor Octomore är lagrade 5 år på fat, så även denna. Det beror gissningsvis på fenolerna som utgör grundstommen i konceptet successivt bryts ned under lagring, eller för den delen vid oxidering. Utgåvan är lagrad på före detta bourbonfat och whiskyn är tappad vid fatstyrka, 57% alkohol. Den håller en uppmätt fenolhalt om smått galna 167 ppm fenoler, emedan rekordet ligger på 169 ppm.

Doft: Syrliga remmar. Smörblomma. Förvånansvärt försynt rökdoft som till en början döljs väl av en sötsyrligt doftram. Knäck och popcorn. Det ligger en upplevt tung sälta i luften. Blandat med torr sval rök finns det gott om ljus sirap. Salmiak och svagt spädd äppeljuice.

Smak: Ka-baam! Bomben briserar, raketen skjuter, och kvar ligger en sträv sötbesk tungfälla, som vid nedvattning ändrar form och till slut, len men likväl bränd, klär hela munhålan. Sot är ett alltför milt ord att beskriva smaken som vränger begreppet ut och in. Pepparstek och grillkol.

Avslut: Vitpeppar och cayenne. Förvånandsvärt nog även kokos och mintpastill. Ekfatet ligger där också, med en lätt nötig touch.

Betyg: Octomore 6.1 är en av de bättre vanliga utgåvorna i serien, om inte den bästa. Den presterar bra doftmässigt, även vid en helt objektiv analys utan hänsyn till konceptets extrema natur. Det är dock smakförvandlingen som är mest märkvärd. Den explosiva utvecklingen gör att avslutet kan kännas lite plötsligt, och aningen försiktigt. Men hur skulle det se ut annars? Utgåvan är med marginal värd 4 av 5 torvmossar.

Den sjätte lanseringen av Octomore rymmer även ett par syskonutgåvor, Octomore 6.2 och så småningom kommer även en Octomore 6.3, varav den tidigare är en fatförädling lagrad på fat från eaux de vie. Det låter speciellt spännande i mina öron, med tanke på att den föregående fatförädlingen Octomore 4.2 Comus, hör till de något hemligare favoriterna.

Stöd Living Dead Brewery:


27Maj/130

Octomore med decenniumlång lagringstid

Med fem världsrekord i mätbar rökighet under bältet behöver Bruichladdichs rökmonster Octomore knappast någon närmare presentation. De tidigare utgåvorna i serien har alla kännetecknats av hög alkoholhalt, ungdomlig uppstudsighet och en rökighet som får nackhåren att resa sig och sedan självantända. Men som med allt här i världen så blir allt äldre med tiden. Rökrebellen Octomore, med tatueringar på knogarna där det står "peat head", har vuxit upp, klippt sig och skaffat jobb.

Tio år på ekfat tar inte bara ett antal procent alkohol i anspråk, det tar även udden av den värsta fenolanstormningen. Uttrycken blir lite lenare och lite mer städade. När vi recenserat ej fatförädlade Octomore tidigare, senast Octomore 5.1, har vi saknat ett dynamiskt samspel mellan röken och andra komponenter i whiskyn. Nu får vi se om en längre lagringstid kanske kan tona ned rökigheten något och samtidigt locka fram några av de andra beståndsdelarna som garanterat funnits där hela tiden, om än dolda bakom rökridån.

Bruichladdich Octomore 10 years

Bruichladdich Octomore 10 years

Octomore 10

Provad av Daniel 2013-05-14

Denna utgåva av Octomore 10, som ska ses som en försmak till en återkommande 10-årig utgåva, kommer i en upplaga om 6000 flaskor. Alkoholhalten är 50% och fenolhalten 80,5 ppm. Klassificeringen är förstås Islay single malt scotch whisky.

Doft: Initialt dominerar torra rökaromer i form av aska och nylagd asfalt, men efterhand dyker söta antydningar upp med hö och gräddkola. Doftregistret avrundas med kryddiga toner av nejlika och torkad ingefära.

Smak: Lakrits, mentol, jalapeño. När man hakar på rökkomponenten till mentolen snuddar man vid mentolcigarett, och när röken sätts i perspektiv till chilin förs tankarna till chipotle. Bidragande med både lite beska och citrustoner hittas pomerans.

Avslut: Kryddstarkt, rökigt och långt. Vidbränd kanel.

Betyg: Förhoppningen inför denna recension var att Octomores ganska extrema uttryck skulle kunna tyglas och kanske transformeras till något förstklassigt inom kategorin rökig whisky. Med facit i hand konstaterar vi att det fortfarande är samma gamla Octomore i glaset, om än något nedtonad och polerad. När fenolerna river tag i gommen och kollrar bort det mesta övrigt i intrycksväg, så påminns man om att man har med en ytterlighet att göra. Octomore 10 är klart njutbar som rökig whisky, men det som fattas är fortfarande det som vi likt en trasig LP-skiva tvingas upprepa: mer dynamik! Det är lite för enkelspårigt och röken tar för mycket plats för att helheten ska bli en fulländad rökig whisky. Betyget är över medel utan att nå högsta nivån: 4 av 5 torvmossar.

28Jan/136

Världens rökigaste whisky ryker vidare

Octomore – världens på pappret rökigaste whisky fortsätter sin ensamma resa i samma riktning som den alltid har gjort. Har man, utan att ha blivit utmanad, tagit sig till vägs ände kan man väl lika gärna fortsätta gå, lär resonemanget lyda. Den femte upplagan av Bruichladdich-producerade Octomore slår sitt eget rekord i rökighet mätt i ppm fenoler för femte gången i rad. Utgåvorna innan har i kronologisk ordning haft 131, 140, 152 och 167 ppm fenoler. Med ovanligt liten marginal, 2 ppm närmare bestämt, så slår Octomore 5.1 med sina 169 ppm ändå det tidigare rekordet.

Kärt barn har många namn sägs det, och kanske just därför kallas whisky i klanen Octomore för lite olika namn. På flaskan och kartongen hittar vi beteckningen Octomore /5_169, medan Bruichladdich på sin hemsida själva kallar utgåvan för Octomore 5.1/169 ppm. Den extra 1:an visar att det med stor säkerhet kommer en spektakulär fatförädling med versionsnummer 5.2 inom en snar framtid.

Octomore /5_169

Octomore /5_169

Bruichladdich Octomore 5.1

Provad av Daniel 2013-01-23

Förutom rekordhöga fenolhalten 169 ppm så innehåller Octomore 5.1 även potenta 59,5% alkohol. Upplagan är på totalt 18 000 flaskor, varav 750 st nådde Sverige i december 2012 (dock slutsålda).

Doft: Liksom tidigare Octomore-utgåvor är doften inte så överväldigande rökig som man kanske skulle kunna tro. Här hittas inledningsvis en metallisk klang som i brist på bättre referenser får mig att tänka på rått kött. Efterhand dyker det upp lågoddsare i form av mint, sot och sälta. Efter ytterligare några ögonblick tillkännager sig nyslagen halm och tång i doftspektrumet.

Smak: Ackompanjerat av en stigande rökridå spelar päron, chili, lakrits och jod.

Avslut: Här sätts hela kompaniet med sina 159 ppm in i ett gemensamt brandbombsanfall mot din munhåla! Det är svårt att identifiera något annat än det storskaliga svedjebruk som långsamt bränner sig bakåt mot gomsegel och strupe.

Betyg: Varje gång man provar en Octomore kommer man på sig själv med att undra om det ändå inte finns en liten ådra av masochism involverat i njutningen. Rökig som få river den tag i allt i sin väg, men lustigt nog sträcker man sig ändå efter glaset för ytterligare en smutt. Det som fattas är ett djup, en komplexitet, som i andra sorters whisky ofta åstadkoms genom ett samspel mellan kontrasterande yttringar, t ex rök och sherryfatslagring. Octomore 5.1 sticker iväg som en skottspole i den rökiga riktningen, men lämnar en del kvar att önska i andra dimensioner. Även om rally eller formel 1 båda innehåller dynamik i form av hög fart och skarp kurvtagning så finns det förstås en njutbar upplevelse i den top fuel dragracing som Octomore utövar längs en rökig kvartsmil. Extrema uttryck charmar alltid nån! Vi saknar visserligen g-kraften i sidled, men fartkänslan är det inget fel på: 4 av 5 torvmossar.

Du har väl inte missat att vi tidigare provat Octomore 2, Octomore 4.1 och Octomore 4.2?

20Jun/128

Octomore 4 slutlagrad på dessertvinsfat

Samtidigt som Ardbeg Day-utgåvan lanserades för medlemmarna i Ardbeg Committee och antagligen bidrog till överbelastningen av Systembolagets system för ebeställning, vid tiosnåret 2 Juni, dök en ny rekordwhisky upp i beställningssortimentet. Octomore Comus är den senaste fatförädlade utgåvan från Bruichladdichs serie rekordrökig whisky. Vi har provat den bourbon-lagrade versionen från samma generation, och tror fatförädlingen kan bidra med en djupare komplexitet till den extrema rökighet som definerar varumärket Octomore. Det har hittills släppts fyra generationer, varav samtliga överträffat sin föregångare med ett nytt rekord i uppmätt rökighet, ppm fenoler:

  • Octomore 1 / 131ppm
  • Octomore 2.1 och Octomore Orpheus 2.2 / 140ppm
  • Octomore 3 / 152ppm
  • Octomore 4.1 och Octomore Comus 4.2 / 167ppm

Det finns fortfarande inget annat varumärke som försökt utmana rekordet, och det är egentligen bara Ardbeg Supernova som spelar i samma liga när det gäller torvrökt malt, med uppmätta 100ppm fenoler. Först ut med slutlagring på udda fat var den andra generationen, Octomore Orpheus som förädlades på fat från Château Pétrus, ett välrenomerat hus i Bordeaux-distriktet. Tyvärr har vi inte haft möjlighet att prova eller analysera utgåvan, men ser istället fram emot Octomore Comus, den andra fatförädlingen i serien, slutlagrad på Sauternes-fat.

Bruichladdich Octomore Comus

Bruichladdich Octomore Comus

Octomore Comus (4.2)

Provad av Martin 2012-06-20

Octomore Comus, döpt efter vinguden Bacchus son, är den tänkta uppföljaren till Octomore Orpheus och vi kan nog räkna med fler speciallagrade varianter från Jim McEwan på Bruichladdich över de kommande åren. Utgåvan är buteljerad med fenomenala 61% alkohol, givetvis utan kylfiltrering och tillsatt sockerkulör. Whiskyn har dessförinnan slutlagrats på fat från vinhuset Château d'Yquem.

Doft: Majssötma och citrus. Torr aprikos och dammigt betonggolv. Påmminner starkt om Port Charlotte, men utan den tungt rökiga profilen i förgrund. Det finns en tydlig torvighet, men helt utan att det blir något drag åt brandrök eller sot. Det är istället en smörsmält bourbon-sötma som tar över, hela tiden med en dragning åt det syrliga. Bland syrligheterna blandas söta, druvliknande referenser som vingummi, hallon och björnbär.

Smak: Förvånansvärt rak och stram profil; till en början i vilket fall. Sedan tilltagande eldighet och avskalad fruktighet tung av vinreferenser. Först mjukt med äpple, men senare kraftigare tilltag genom grapefrukt, pomerans och apelsinskal. Det är även här rökigheten från den hårt rökta malten gör sig som mest synlig, iklädd kejsarens nya läder. Kanske är det bara inbillning, men vinfaten sätter sig väl emot den kraftiga rökigheten och snudd på neutraliserar krafttaget i fenolhalt.

Avslut: Surt sade räven, rönnbär! Trevligt knorrande beska, syrlighet angränsade syra och ett fullt mått sot. Här kommer den extrema upplevelse som förväntas av en Octomore. Om du vill ha ett balanserat avslut är detta inget för dig, men om uttryck och ihärdighet väger högt har vi kanske hittat något. Återigen vingummi och kanske svarta vinbär?

Betyg: Octomore Comus lever upp till förväntningarna både då det gäller extremt uttryck och i analyserbart djup. Kanske mest spännande är det faktum att det finns så pass många rökreferenser utan att det fullkomligt ryker om glaset. Comus är den tämjda best som överraskar tillräckligt för att förtjäna det lilla extra, ett toppbetyg på 5 av 5 möjliga torvmossar.

Om du som vi är en upplevelsejägare, är Octomore Comus antagligen något att titta lite närmare på. Det kanske rent av är så att Bruichladdich är det destilleri som behöver undersökas noggrannare vid nästa uppgradering av whiskyhyllan. Förutom ett brett utbud spännande fatlagringar i standardsortimentet finns det ett par varumärken att hålla utkik efter. Port Charlotte, den bredaste rökiga whiskyn från desilleriet, Octomore, den mest extrema på många andra vis och Black Art, den mest intrikata fatlagringen. Efter att äntligen fått prova Octomore Comus hoppas vi att den tredje utgåvan Black Art kommer till Sverige, precis som föregångaren Bruichladdich Black Art 2.

23Feb/1231

Octomore 4 – rökig whiskys okrönte kung

Octomore är en gård belägen mellan samhällena Port Charlotte och Bruichladdich på Islay. När hjärnorna bakom destilleriet Bruichladdich fick idén till att bränna den rökigaste malt världen skådat i sina höga och smala pannor, designade för att ge en så ren sprit som möjligt, valde man att kalla den för Octomore. Octomore 1, den första utgåvan i serien, hade 131 ppm fenoler, Octomore 2 stannade vid 140 ppm och Octomore 3 utökade senare till 152 ppm. Man har även släppt Octomore 2.2 och 4.2 som är varianter med annan fatlagring. Under vårt besök på Islay förra året stannade vi till på Bruichladdich och fiskade, bland annat, upp en Octomore 4 med inte mindre än 167 ppm fenoler. När det kommer till rökighet i rökig whisky så är det här det högsta som hittills uppmätts. Nu är inte ppm fenoler allt när det gäller rök, men det bidrar onekligen.

Octomore /4_167

Octomore /4_167

Octomore 4.1

Provad av Daniel och Martin 2012-02-22

Flaskan och plåtröret har utrustats med en stilren design som, samtidigt som den är typisk för Bruichladdich, osar "less is more". Har man läst sin läxa så vet man dock att för Octomore, precis som för Yngwie Malmsteen, gäller "more is more". Whiskyn är lagrad 5 år på amerikanska ekfat, buteljerad på grova 62,5% alkohol och är naturligtvis inte kylfiltrerad eller färgad. Upplagan den här gången är 15000 flaskor.

Doft: Vi förväntar oss en rökbomb utan dess like, men fenolerna låter vänta på sig. Man kan ana små hintar av rök som försiktigt stiger uppåt i glaset. Efter lite tålmodig övertalning börjar Octomore 4.1 röra på sig. Svedd fisk, mustig färsköl och nyslaget hö. Salt och smör på nykokt majskolv.

Smak: Ostronet Octomore, som verkade hermetiskt tillslutet när vi doftade på det, öppnar sig här och blottar sin skimrande, svarta pärla. Fenolerna i kombination med alkoholen ger en oerhörd syra som får ögon att tåras, bihålor att rensas och klockor att stanna. Likt ordentligt syrlig frukt får malten kinder och tunga att stramas åt och krampaktigt kippa efter luft. Röken finns här, men upplevs inte så framträdande som man kanske skulle ha gissat. Lakrits, rökt sik och fänkål ger namn åt de små undertoner som spelar medan whiskyn bränner sig fram genom munhålan som en fosforbomb. Efter några smuttar kan man likna det vid att smaka på en stark chili. Först är den rund och fyllig, för att så småningom stegra i styrka, jämförbar med en medelstark chilifrukt, och till slut mattas av när salivproduktionen neutraliserat den värsta hettan. Med lite vatten i glaset låses en hel skogsbärskompott upp mitt i svedjebruket.

Avslut: Långt bak på tungan breder whiskyn ut sig som en solfjäder, med kärnan bestående av en gastkramande syrlighet i nära samarbete med aska, selleri och rabarber. I efterdyningarna håller sig den metalliska umami-smaken kvar förvånande länge.

Betyg: Trots att Bruichladdich producerar världens mest torvrökta whisky i sin Octomore /4_167 så slås vi av hur enkelspårig den ändå är. Det är en konceptwhisky som drivits till sin spets och förbi. Spektaklet Octomore förtjänar en plats i historieböckerna, men är man ute efter en fulländad rökig whisky bör man leta någon annanstans. Man behöver dock inte leta särskilt långt eller länge, för Bruichladdichs andra varumärke för rökig whisky, Port Charlotte, kommer i sin 10-åriga standardutgåva någon gång under 2012, och det kommer bli mäktigt! Hade vi smakat på Octomore 4 för ett par år sedan hade vi bokstavligen trillat baklänges av stolarna. Idag är vi mer luttrade och vill hitta mer än det uppenbart extrema uttryck som whiskyn ändå erbjuder. I vanliga fall gillar vi whisky som tar ut svängarna, som tar ställning och inte velar, men här blir den nästan för ensidig. Betyget stannar vid 4 av 5 torvmossar.

I denna bloggs ungdom var vi väldigt fascinerade av fenoler och dess inverkan på rökig whisky. Vi gick så långt att vi började räkna på hur mycket whisky som krävdes för att uppnå en dödlig dos fenoler. Vår dittills rökigaste provade whisky var då Ardbeg Supernova på bastanta 100 ppm fenoler. Vi räknade ut att det skulle krävas inte mindre än 245 flaskor á 70 cl Ardbeg Supernova för att duka under i fenoldöden. Octomore 1, med sina 131 ppm fenoler, krävde något färre flaskor: 189 stycken mer bestämt. Idag har vi hyfsat rekordet med Octomore 4! Ganska exakt 150 flaskor behöver man inmundiga i rask följd innan fenolhalten blir kroppens baneman...

2012-06-20: Nu även provad som fatförädling genom syskonet Octomore 4.2 (Comus), slutlagrad på sauternes-fat.

29Nov/114

Whiskynyheter på bolaget i december

Vi har redan hintat så i tidigare inlägg och kommentarer, men det blir nu fullständigt tydligt att det kommer ett stort antal godbitar till Systembolaget inför jul. Systembolaget bestämmer i stor grad själva vad de tycker behöver lanseras och låter sedan distributörer leverera kandidater att fylla listan. Det är tydligt att whisky hamnar högt på decemberlistan och vi måste anta att det betyder att man räknar med en bedydande andel julklappshandel på vårt svenska spritmonopol. Eftersom det finns så mycket att välja på (sök gärna själv på bolagets hemsida, det går sortera på lanseringsdatum) har det varit extra svårt att välja ut de godbitar som förtjänar lite extra uppmärksamhet den här månaden.

På hyllorna 1 december

Bruichladdich Infinity 3

Den som uppskattar utgåvorna från Bruichladdich får anledning att fira lite extra i december. Det är dags för lansering av Bruichladdich Infinity (3:e utgåvan). Bruichladdich Infinity är en något rökig variant från ett av de få destillerierna på Islay som brukar gå mot strömmen med sin fruktiga och friska whisky. Det är tydligt att Buichladdich produkter börjar bli populära i Sverige, då det blir mindre sällan mellan utgåvorna. En annan produkt från destilleriet som dyker upp (igen) är en ur deras serie riktigt rökiga whisky, Port Charlotte PC8. Dessutom finns Port Charlotte An Turas Mor fortfarande kvar i sortimentet för beställning. Ingen kan klandra bolagets inköpare för det! Bruichladdichs utbud av rökig whisky är ofta lika bra som de mest exostiska fatförädlingarna och eleganta utgåvorna. Bruichladdich Infinity är buteljerade vid 50% alkohol och landar på 599 kr. Ganska lagom för en hantverksmässig julklapp, i mitt fall till mig själv!

Laphroaig Triple Wood

Vi har väntat länge på att Triple Wood från Laphroaig skall dyka upp på den svenska marknaden, och nu är det äntligen dags. Laphroaig Triple Wood är en seriell lagring av whisky på tre olika typer av fat. Den första delen av lagringstiden ligger whiskyn på traditionella före detta bourbonfat. Sedan väljs ett antal lovande fat ut för att lagras vidare på kvartsfat, samma som Laphroaig Quarter Cask lagras på. Där går mognaden något snabbare än i de större ex-bourbonfaten. Den sista tiden lagras Laphroaig Triple Wood på stora fat av typen oloroso sherry, som ofta bidrar med fruktiga toner och en mjukhet i smak- och doftväg. Laphroaig Triple Wood är buteljerad vid 48% alkohol och kan därmed antas vara filtrerad utan kylning. Även Triple Wood får ett humant julklappspris, nämligen 499 kr.

Vi har redan tjyvstartat något genom att titta närmre på Diageos Special Releases 2011, med bland annat Caol Ila Unpeated och Lagavulin 12 under luppen. Båda dessa utgåvorna hamnar på hyllorna och vi måste passa på att tipsa lite extra om Lagavulin 12, som genast tog sig in på topp-10-listan för 2011. Det ser för övrigt ut som om vi inte kommer kunna hålla oss till endast 10 whisky i den listan i år heller...

I beställningssortimentet 1 december

Konceptwhiskyn Octomore, från Bruichladdich, hör till de mer spännande uppdateringarna i beställningssortimentet. Bruichladdich har via sitt varumärke i fyra olika utgåvor årligen ökat gränsen för världens rökigaste whisky (mätt i fenoler). Octomore 4, som är den senaste utgåvan håller brutala 167 ppm fenoler. Det kan jämföras med den rökigaste utgåvan från Ardbeg som håller omkring 100 ppm. Vid besöket på Islay blev vi dock förvånade hur mycket sötma och kringliggande smakmösnter de lyckats väva in i utgåvan. Jämfört med tidigare provade Octomore 2, som är en helt rak rökupplevelse, blir det så mycket mer spännande med lite mönster och textur. Detta förutsatt att platsen inte avgjorde upplevelsen. Bruichladdich Octomore 4 ligger på 62,5% alkohol, vilket delvis bidrar till den häftiga prislappen på 1289 kr.

Det blir påtagande att rökig whisky antagligen går hem bäst på vinterhalvåret, och speciellt i juletider. För dem som letar mindre rökiga alternativ finns det gott om annat godis, som bland annat Bladnoch, Clynelish och Hazelburn. Jag kanske ändå måste passa på att nämna att även Laphroaig Cask Strength 10 landar i beställningssortimentet!

6Feb/119

Bruichladdich Octomore 2 är den rökigaste whiskyn vi provat

En del av Skottland har brunnit upp och buteljerats i flaskor. Vi har 3cl av bevismaterialet. Vi fick tidigare ett smakprov från Master of Malts. Det är egentligen bara två aktörer som producerar den här extrema typen av rökig whisky - Ardbeg och Bruichladdich. Bakom den väl förslutna provkapsylen gömmer sig en Octomore 2 från Bruichladdich laddad med hela 140 ppm fenoler. Det här är något som en blogg om rökig whisky någon gång måste ta upp. Idag har turen kommit till peat.se!

Bruichladdich Octomore 2 140 ppm

Bruichladdich Octomore 2 140 ppm

Octomore 2_140

Provad av Daniel och Martin 2011-02-05

Octomore 02 är tappad på fatstyrka, 62,5% alkohol. Det finns inga tecken på kylfiltrering i den här whiskyn, helt i linje med Bruichladdich stil.

Doft: Det är ett skogsbrandskoncentrat. Vi tror att mordbrand luktar såhär, men vill inte veta. För att beskriva i termer som vi själva kan greppa har Octomore en tydlig ton av tjärad takpapp, men inte på det milda sättet du stöter på en varm sommardag vid takomläggning. När vi provade Ardbeg Supernova drog vi referenser till krutrök, de räcker inte till här... Kan det här verkligen vara nyttigt att inmundiga? Vi provar!

Smak: En initial grov sötma som täcker upp för den accelererande rökoffensiven. Sötman varvas av aningen syra. Glider över mot sträva och uttorkande attribut. Den första utgåvan av Ardbeg Supernova hade liknande egenskaper.

Avslut: Askmolnet från Eyafjallajökull har landat. Vi blir kluvna över avslutet som har en viss ton av askfat under det extrema torvtrycket. Det är definitivt ett spännande utryck. Daniel uppskattar det och Martin tvekar.

Betyg: Octomore 2 är en grym whisky! Det betyder att den är lika hänsynslös som den är spektakulär. Octomore är extrem på alla sätt och vis. Det är svårt att sätta fingret på vad den verkligen består av för lukter och smaker eftersom takpappen är så ogenomträngligt grov. Vår kluvna inställning till avslutet slog ur en flisa ur toppbetyget. Det blir bara 4.5 av 5 torvmossar.

Octomore är en konceptwhisky. På 62,5% alkohol är det inte bara den rökigaste utan också den starkaste whiskyn vi provat hittills. Det här är något man visar upp på mässor och skryter om för vännerna. Den saknar därmed kvaliteerna som gör den till en bra kompanjon över en god bok i fotöljen. Med detta sagt tycker vi självfallet att du ska prova (om inte en flaska så iallafall) en dram av Octomore!

2012-02-24: Nu även provad i fjärde generationens utgåva, Bruichladdich Octomore 4.

22Dec/100

Köp din egen present från Master of Malt

Smakprov på Bruichladdich Octomore 2

Smakprov på Bruichladdich Octomore 2

Nu borde de flesta redan vara klara med sin julhandel. Själv har jag några klappar kvar att köpa ikväll. Om du mot förmodan inte hunnit köpa presenter har vi tips på presenter. Sen kommer traditionen att köpa presenterna som man i hemlighet önskat men inte fått i julklapp. Inför mellandagarna vill vi passa på att tipsa om att kika in på Master of Malt. De går även följa på twitter och facebook. Vi har precis själva fått en leverans från Master of Malts. Deras ide är relativt enkel. Köp whisky som smakprov (3 cl). Det går självklart köpa flaskor också när man så småningom hittat sina favoriter.

Smakproverna är ett bra sätt att utforska sitt intresse för whisky utan att fylla hyllorna med whisky eller tömma plånboken på pengar. Vi valde att prova deras tjänst med en rökig whisky från Islay. Det blev en Octomore 2 (140 ppm fenoler) från Bruichladdich. Vi återkommer med en genomgång av whiskyn efter jul när stöket lagt sig en aning. Vi har också en ny glasprovning på gång och eventuellt ett blindtest av tre olika vartianter av Ardbeg Uigeadail.

9Dec/100

Whiskynyheter på Systembolaget i december

Vi har visserligen passerat decembers släpp av whiskySystembolaget, men inför julhandelns känns det extra relevant att nämna det nya i sortimentet för december månad.

Ny whisky 1 december

Ardbeg Chieftain's Choice 12

Ian Macloads Destillery har släppt en tappning av Ardbeg från 1998. Ardbeg Chieftain's 12 kan förväntas ha typisk Ardbeg-karaktär, kanske något mognare än standardtappningen. Efter tidigare upplevelse med Chieftain's Choice håller jag mig dock skeptisk. Det finns ofta en anledning till att vissa fat inte används av destilleriet som producerat det. Jag tror jag kommer hålla mig till blends och nerlagda destillerier ett tag till när det gäller fristående buteljerare. Det finns fortfarande alldeles för mycket som släpps i ordinarie utbud för att chansa på en sådan här flaska, även om jag självklart vill smaka den. För den som är nyfiken rekommenderar jag whiskyprovning med vänner eller whisky-utbytesprogram för att dra ner kostnaden på en provsmakning något. Det börjar också dyka upp web-shoppar som säljer per dram (omkring 3cl). Flaskan som är buteljerad med alkoholhalten 43% kostar 579 kr.

Jura Boutique Barrels Heavy Peat 1999

För dem som gillar Isle of Juras whisky kom en spännande nyhet till Systembolaget 1 december. Jura Boutique Barrels Heavy Peat 1999 är en ordentligt rökig whisky destillerad 1999 och lagrad på bourbon xu-fat (vad det nu kan innebära, bourbon i vilket fall). Whiskyn mäter hela 30 ppm fenoler och borde kunna konkurrera i karaktär med de rökigaste Islay-malterna. Whisky i serien Boutique Barrels är av tradition tappade på fatstyrka från single casks. Eftersom det finns 24 nya Jura-flaskor kvar på systemet i Uppsalas centrum blir jag nog tvungen att skaffa en flaska att ställa i hyllan. Whiskyn kostar 689 kr för den som är intresserad att lösa ut en raritet från Isle of Jura.

Talisker Distiller's Edition 1999

Årets utgåva av Talisker Distiller's Edition kom även i decembersläppet. Därmed har Diageo maximerat antalet utgåvor i serien inför julhandeln. Talisker Distiller's Edition TD-S:5MY 1999 är buteljerad på 45,8% alkohol. Även om jag föredrar Talisker i sin standardtappning så är det här en av de i Destiller's Edition som jag ändå kan tycka passar hyffsat i sin standardiserade ett års sherryfatlagring. Flaskan blir din för 569 kr. Eftersom standardutgåvan Talisker 10 fortfarande står i presentförpackning på många hyllor runt om i landets Systembolag blir jag nog tvungen att rekommendera den som julklapp istället.

Vi kan med glädje informera om att Glenmorangie Sonnalta PX åter dykt upp på Systembolaget. Den här gången i beställningssortimentet. Det här är en av de absolut bästa whiskies vi provat, väl värd de 569 kr som den betingar vid beställning. Det här är en whisky som också får riktigt bra betyg i Jim Murray's Whisky Bible.

Ny exklusivare whisky 15 december

I mitten av månaden är det som vanligt ett begränsat släpp av whisky. Här hittar vi ett par verkliga höjdare och bra rekommendationer som exklusiva julklappar. För den som är intresserad av en rimligare priskategori har vi sammanställt en lista av tips på presenter och julklappar, samtliga under 500 kr. Bland de whiskies som släpps 15 december vill vi speciellt uppmärksamma ett par som vi kommit i kontakt med.

Glenfarclas 40 släpps nu äntligen. Det handlar om en sherryfatlagrad ordentligt mogen speyside. Robert Ransom såg till att vi fick smaka den här på Stockholm öl- och whiskymässa, när vi var och hälsade på i Glenfarclas monter. Flaskan landar på nätta 3900 kr. Glenfarclas 40 är buteljerad spädd till 46%, gränsen för kylfiltrering. Därmed kan du räkna med en ordentligt genuin upplevelse av den här samlade whiskyn vällagrade whiskyn.

Vi har även haft äran att få smaka Brora 30 ur Jan Groths privata samling. Vi lärde känna Jan under Coastal Whisky Challenge och har haft turen att stöta på honom ett par gånger. Det här är kanske en av de bästa whiskies vi provat. Tyvärr hade vi inte tillgång till anteckningsmaterial vid tillfället. Brora 30 kommer kosta 3150 kr. Brora 30 är buteljerad på alkoholstyrkan 54,3%.

Vi måste förstås också passa på att nämna att Bruichladdichs Octomore/3_152 kommer till systemet 15 december. Den här gången är det frågan om en ordentligt rökig whisky med fenolhalt på fenomenala 152 ppm. Den här femåriga krutdurken är buteljerad vid en alkoholhalt på 59% och kommer kosta 1289 kr. Vi får se om vi får tag i en flaska för närmre utvärdering!

14Jun/100

Fenoler och rökig whisky

Fenolmolekyl

Fenolmolekyl

Fenol är en kolförening bestående av en hydroxylgrupp (läs alkohol) kopplad till en bensensring. Fenoler är ett samlingsnamn för aromatiska kolföreningar bestående av en eller flera bensenringar bunden till en eller flera hydroxylgrupper. Kemiskt kan fenol användas för hudblekning, hårblekning samt för balsamering av vävnader. Till det sistnämnda används dock oftast formaldehyd, eftersom fenol tenderar att ge vävnader en obehagligt blek eller vit ton.

I whisky mäts fenoler i ppm - parts per million eller miljontedelar. En procent (1%) är alltså 10.000 ppm eller tvärt om; en ppm är 0.0001%. När vi säger att Ardbeg Supernova har en fenolhalt på 100 ppm, menar vi alltså 0.01% (vilket är väldigt högt).

Ppm är precis som procent en s k dimensionslös storhet. Ppm bör således anges i termer av måttenheter som är standardiserade enligt SI, som t ex liter för volym eller gram för vikt. Fantaster av whisky är dock vana vid att inget sådant angetts. Vi har kontaktat bland annat Ardbeg för att  i ett senare inlägg kunna fördjupa oss i mätmetoder, noggrannhet och måttenhet.

Dödlig dos fenoler

Fenol (som är den enklaste molekylen bland fenolerna) är frätande och giftigt. Faktum är att 15 gram fenol är räcker för dödlig dos, för att få ytterligare en liten skala att mäta med. Om vi antar att andel fenoler mäts i vikt, som lättast kan mätas i riktigt låga halter så får vi följande dödliga doser rökig whisky...

Ardbeg Supernova SN2010, förenklad uträkning

Vatten 39.9% * 0.7 liter * 1000 gram/liter = 279.3 gram
Alkohol 60.1% * 0.7 liter * 789 gram/liter = 331.9 gram
Fenoler 100 ppm * (279.3 + 331.9) = 0.06112 gram

Vilket ger 245 flaskor under en whiskykväll för att uppnå dödlig dos (246 om du vill vara riktigt säker). Observera gärna att det räcker med 189 flaskor Octomore som är Bruichladdich fenol-vidunder buteljerad med alkoholhalt på 63.5% och fenolhalt på 131 ppm!

Om vi istället antar att fenolhalt mäts i volym gäller följande: för att få i dig 15 gram fenol behöver du få i dig motsvarande (med antagandet att 1 liter = 1 kilogram vätska) 150 liter Ardbeg Supernova, eller 214 flaskor á 700 ml, gärna under så kort tid som möjligt. Det är inte bara rent tekniskt ett självmord, i termer av pengar rör det sig om 800 kr multiplicerat med 214, dvs 171 200 kr. Antagligen har du förgått av alkolholförgiftning ett antal gånger innan fenolförgiftningen gör sig hörd.

Fenolers påverkan på smak och doft

När man talar om fenoler i en whisky rör det sig oftast om fenol, kresol och xylenol. Även guaiacol är viktigt för smaken.

Malt

Malt, fenolhalt okänd

Faktorer som påverkar en whiskys ppm av fenoler är bl a till hur hög ppm malten rökts. Exempelvis röktes gamla  Ardbeg Ten (innan destilleriet öppnade för fullt igen 1998) till runt 30 ppm, medan den nyare, som nådde konsumenter från 2008, rökts till ca 54 ppm. Hur mycket av rökigheten som följer med från mältning till slutprodukt är också en faktor att räkna med. Gamla Ardbeg Ten hade en halt av ca 16 ppm fenoler i färdig produkt medan den nya når nivåer av ca 23 ppm i flaskan. En whisky som Laphroaig Ten har även en ordentlig smak av tjära, vilket ofta misstas för rökighet. Om man då ställer en Ardbeg 10 mot en Laphroaig 10 är alltså Ardbegen något rökigare, sett till ppm fenoler, trots att Laphoaigen kan upplevas som rökigare på grund av dess tjärsmaker.

Ytterligare en faktor som påverkar en whiskys fenolhalt är hur länge den lagrats. Fenoler bryts nämligen ner med tiden, delvis p g a oxidation, varför en nyligen upptappad flaska med äldre whisky eller en sedan länge öppnad flaska med yngre, rökig whisky troligen har en lägre fenolhalt än en oöppnad, nyligen upptappad, ung, rökig whisky.