peat.se
30Maj/130

Mognad och styrka i sherrylagrad Mortlach

Mortlach har speciell betydelse för mitt whiskyintresse. Det är ett av de första destillerierna jag hörde talas om, innan jag på riktigt blev biten av intresset för maltwhisky. Kanske mest för att det var en favorit för en av mina kollegor på det lilla företag där jag började min karriär som mjukvaruutvecklare. Jag har visserligen provat Mortlach sedan dess utan att imponeras, men nu tror jag det är dags för destilleriet att visa sin rätta sida.

Mugge, denna recension är för dig!

Svenska Eldvatten Mortlach 1995

Svenska Eldvatten Mortlach 1995

Svenska Eldvatten Mortlach

Provad av Martin 2013-05-29

Svenska Eldvatten Mortlach är en fristående buteljering av whisky destillerad 1995. Whiskyn har lagrats 18 år i ett sherryfat för att tappas vid fatstyrka, 56,4% alkohol. Sherryfatet räckte till totalt 257 flaskor som var för sig kostar mindre än tusenlappen.

Doft: Initialt serveras päronkompotten med vaniljglass. Det finns en torrhet snudd på rökig som påminner om halm, men också en viss syrlighet. Som att hålla i ett knippe harsyra. Brännässlor. Valet av torkad frukt blir aprikos, trots att det även finns dadlar. Det finns mörk choklad också, minst 85% kakao.

Smak: Varm och rund med en smygsötma som eskalerar och drar åt det fruktigare bourbonhållet. Bränd majs och kanderat socker. Sedan överraskar upplevelsen av persikoskal, torrt strävt och småsött med en aning beska. Cashewnötter.

Avslut: Behagligt och kontrollerat. Det finns mer än en antydan till ek som väl kläds in i det förlängda utrycket av persika. Försiktig sötma balanserad mot lika försiktig beska lämnar en desto tydligare textur i munhålan. Ordentligt sträv med mjuk träighet som av torr björkved.

Betyg: Svenska Eldvatten Mortlach är en kraftfull utgåva som bjuder på variation mellan smuttarna. Kanske inte en typisk sherrylagring, men väl en mogen ekfatslagring. Det finns även fruktiga uttryck som hör sherryn till, men de tar inte överhanden. Betyget landar på 4 av 5 torvmossar, och om det stod en flaska i skåpet misstänker jag att det ofrånkomligen skulle glida upp mot full pott.

Mina förväntningar på Mortlach sattes för länge sedan i det gemensamma köksområdet på ett kontorshotell i Uppsala. Trots att det är många år sedan nu, är det först genom denna utgåva som jag lyckats nå upp till de högt satta förväntningarna. Alltså känns det tryggt att kunna ge tillbaks litet och rekommendera denna buteljering från Svenska Eldvatten, Mugge.

Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte följde den första instinkten och plockade hem en annan fristående buteljering som stod och blänkte på hyllan på Systembolaget. Det kanske är någon som provat Mortlach Cask 2310 från Gordon & MacPhail och kan berätta vad vi gått miste om?

Stöd Living Dead Brewery:


5Maj/130

Hemlighetsmakeri kring Glenlivet Alpha

Har du googlat efter Glenlivet Alpha? Det har vi – för när en inbjudan till en förhandsprovning av den nya utgåvan dök upp var vi tyvärr tvungna att tacka nej. Inte desto mindre blev vi förstås nyfikna på vad det är frågan om för alster som höljs i dunklet av en ganska smart marknadsföringskampanj för Glenlivet, som listigt nog nu även inkluderar vår lilla blogg.

Vi har inte några uppgifter om vad som ingår i utgåvan, utan har istället fått i uppdrag att själva försöka lura ut vad det är frågan om för sammansättning. Det är ingen lätt uppgift, men desto mer utmanande!

The Glenlivet Alpha

The Glenlivet Alpha

The Glenlivet Alpha

Provad av Martin 2013-05-04

Glenlivet Alpha är än så länge en ospecificerad utgåva. Den är dock begränsad till en upplaga om 3350 flaskor, varav endast 30 kommer till Sverige. Vi har kunnat läsa oss till att utgåvan håller 50% alkohol. Med en sådan alkolholhalt finns det utrymme för gedigen ålder vid fatstyrka, men en jämn siffra betyder ofta att det är frågan om en spädd utgåva eller blandade årgångar. Vi kompletterar med information så snart vi vet mer!

Doft: Många former av äpple möter upp redan vid glasets kant. Äppeljuice, äppelmos och äppelpaj, äpple helt enkelt! Därunder finns något tyngre, som bränt socker eller mörk sirap. Hallonmumrik bidrar med den första godisreferensen. Punschspraliner och mörk choklad hör till de dovare uttrycken som får utrymme först när näsan vant sig vid de spralliga, fruktiga estrarna. Senare kommer akasiahonung och vanillin. När glaset är helt tomt har äpplena förvandlats och är nu istället mogna päron.

Smak: Rund och träig på samma gång. En övergripande sotkänsla vittnar presumptivt om hårt kolade fat. Kanderade äpplen och knäck blandas med smöriga intryck som är vanligare för bourbon än för scotch. Det finns gott om kryddiga utryck från både chili och ingefära. Samtidigt dyker vanilj upp, förvånande nog i smaksammanhang, och bekräftar doftupplevelsen.

Avslut: Karamelliserat socker. Äppelcidervinäger ligger fint fördelad över ett sotat flarn av hickory. Apelsinskal och ingefära dyker upp bland fatreferenserna. Torr mustad cider har mer än bara några gemensamma referenser med whiskyn i det förlängda avslutet.

Betyg: Glenlivet Alpha är en typisk utgåva för destilleriet samtidigt som den är mycket speciell. De karakteristiska estrarna knyts samman av en mer än vanligt spännande fatuppsättning. Min bästa gissning är att vi just kikat på en utgåva primärt blandad från färska ekfat. Faten har gissningsvis rostats hårt innan de fyllts för att lagra whisky. Jag tror inte på europeisk ek, utan snarare amerikansk. Utgåvan är trevlig och riktigt intressant, kanske rent av förtjänt av betyget 5 av 5 torvmossar. Sedan får vi se när destilleriet släpper på hemligheterna om gissningarna träffar ens i närheten av någon sanning.

De senaste åren har ett flertal spännande fatlagringar som härstammar från experiment som grundlades för tio år sedan eller mer dykt upp. Det skulle inte förvåna mig om Glenlivet Alpha är resultatet av just ett sådant experiment. Då kan det mycket väl finnas fler fat med liknande kvalitet på lager från efterföljande år.

För att värma upp näsa och tunga inför utmaningnen användes en skvätt Glenlivet Nàdurra Triumph i ett glas vid sidan om. Efter en grov jämförelse känns det helt möjligt att Alpha består av yngre whisky relativt Nàdurra-utgåvorna, men det förutsätter nog att gissningen om färska ekfat stämmer. De funna parallellerna till bourbon gör dessutom att det känns som om whiskyn lika gärna skulle kunna ha lagrats i varmare breddgrader.

Foto: Pontus Johansson

12Mar/130

Whiskyblogg.se är först med egen whisky

Jag tror det är många som tänkt tanken. Vore det inte kul att ta fram en egen buteljering?

Whiskyblogg.se blir först bland bloggarna att släppa en egen utgåva, med hjälp av Svenska Eldvatten som på kort tid byggt upp en riktigt intressant verksamhet. Vi har lovat Johan på Whiskyblogg att som vanligt vara brutalt ärliga, men jag tror inte det finns något vi kan skriva som skulle förta hans upplevelse av den egna utgåvan. Om du är intresserad av Johans omdöme av utgåvan kan du läsa det i recensionen på Whiskyblogg.se, varifrån vi fått låna bilden nedan.

Whiskyblogg Tormore 1995

Whiskyblogg Tormore 1995

Whiskyblogg Tormore 1995

Provad av Martin 2013-03-09

Whiskyblogg Tormore är en mycket begränsad utgåva. Endast 62 flaskor från ett före detta bourbonfat buteljerades under etiketten. Det är alltså frågan om whisky från ett enskilt fat, buteljerad vid fatstyrka på 51,6% alkohol. Fatet fylldes med whisky i september 1995 och tappades i september 2012, vilket ger den totala lagringsåldern 17 år.

Doft: Det börjar med citron. Smör, gröna äpplen och framför allt ananas följer. Yoghurtöverdragen ananas och vanilj! Efter ett tag honung och äppelmos.

Smak: Tryck var det här! Den väl tilltagna alkoholhalten drar kryddiga sensationer över tungan. Där finns kolade ekfat med en härlig sotighet. Apelsinskal, valnöt, rostade solrosfrön och enbär.

Avslut: Varm sotig ek. Sötma och nötighet från en kärna av vilda körsbär. Äppelmos och mandelmassa.

Betyg: Det är en riktig myswhisky vi har provat. Speciellt spännande är doftspektrumet. Det finns kvaliteter även i smak och avslut, men de överträffas vida av doften. På sätt och vis är det inte fel, för doften tenderar att räcka längre. Faktum är att doften stannar i glaset långt efter whiskyn försvunnit. Betyget landar på 4 av 5 möjliga torvmossar.

Om man dristar sig att jämföra denna Tormore med SMWS-utgåvan som vi tidigare provat så finns där ett flertal likheter, exempelvis sotigheten. Så här i efterhand tror jag snarare att sotigheten härstammar av en väl generös skärning av whiskyn, snarare än hårt kolade fat. Nu fattas bara att prova en standardbuteljering från destilleriet, för att se hur de här två oberoende buteljeringarna förhåller sig till de ordinarie.

5Mar/130

Exklusiv bourbonlagrad Macallan från 1990

Vi lovade tidigare att det skulle bli fler djupdykningar i oberoende buteljeringar under 2013. Det är egentligen lika mycket för vår skull som för din som vi bestämt oss för att ta ett par skutt ut i okänd terräng. Det kan annars vara lätt att snöa in sig på de trygga alternativen när man står inför valet.

Denna gång landar vi i det något mer påkostade segmentet, vid en Macallan från 1990, med en prislapp som sånär som på en tia matchar whiskyns årgång. Med tanke på att det blir den första Macallan vi recenserat, kan det vara lämpligt att berätta att det inte är en typisk utgåva om man jämför med destilleriets egna buteljeringar.

Mackillop's Choice Macallan 1990

Mackillop's Choice Macallan 1990

Mackillop's Choice Macallan

Provad av Martin 2012-03-04

Mackillop's Choice Macallan är en utgåva från ett enstaka fat. Fatet, nummer 2397 i ordningen på destilleriet, fylldes i februari 1990 för att sedan buteljeras i mars 2012. Det summerar till 22 års lagring. Mackillop's Choice produceras av Angus Dundee, som äger destillerierna Tomintoul och Glencadam. Just denna utgåva är buteljerad vid fatstyrkan 50,6% alkohol.

Doft: Päronkompott och äppelmos, mjukt och lent trots alkoholhalten. Citron, persika och chokladmousse. Fortfarande väldigt mjuk tillåter whiskyn ändå en viss nötighet att slippa igenom. Kolanappar, apelsin och slutligen vanilj.

Smak: Betydligt mer bett inledningsvis jämfört med doftbilden, rundas av med en sötma av nyponsoppa. Kåda, tallskog och torr cider. Faten ges ordentligt utrymme utan att de blir påträngande. Makademianöt och bred rund ek.

Avslut: Varm och rund med viss kryddighet, kanel. Påminner något om fiskarens halstabletter, om än mjukt och kontrollerat. Fortfarande äppelcider, kanske inte längre torr men likväl mustad. En honungslik sötma är allt som stannar kvar.

Betyg: Detta är en Macallan som växer starkt mellan första och andra fyllning av provglaset. Det börjar elegant, men drar snabbt mot mysigare, burrigare uttryck. Det är definitivt frågan om full pott, 5 av 5 torvmossar, men när det väl är konstaterat följer logiskt funderingarna om betyget motiverar priset. Det svaret sitter den på som letar guldkorn bland de exklusivare bourbonlagringarna.

Om detta verkar spännande kan vi tipsa om att det finns fler utgåvor under varumärket Mackillop's Choice med varierande prislappar att välja bland, både rökigt och elegant. Vi blir därmed tvungna att återkomma därmed med en uppföljningen så småningom. Härnäst ser vi kanske ändå mest fram emot att prova vad våra vänner på Whiskyblogg.se tagit fram i samarbete med Svenska Eldvatten.

11Jan/130

Numret maskerar en Tormore från 1983

The Scotch Malt Whisky Society (SMWS) firar 30-årsjubileum 2013. Då är det ändå bara ett år sedan den lokala verksamheten åter togs upp i Sverige. Detta av Bergslagens Destilleri som första godkända destilleri att hantera föreningens oberoende buteljeringar, ett undantag från regeln. Det har nämligen historiskt sett varit mycket viktigt för sällskapet att hålla sig oberoende från destilleriverksamhet, vilket också bidragit till att man kunnat få tag i fat från destillerier som normalt sett inte medverkar till oberoende buteljeringar.

Whisky som buteljeras av SMWS är alltid från ett enskilt fat och buteljerat vid fatstyrka. Whiskyn säljs numrerad per destilleri och fat i ordningen att buteljeras av sällskapet. Detta för att whiskyn ofta skiljer sig från den smak eller doft som förknippas med destilleriet i fråga. Istället står det på etiketten en anpassad slogan för den specifika utgåvan samt en smakbeskrivning med fokus på upplevelsen. Ett årsmedlemskap kan erhållas för 595 kr per år. I ett sådant ingår tillgång till en katalog som förnyas med omkring tio nya buteljeringar per månad och en nyckel för att ta reda på utgåvornas destilleri om man är intresserad.

Etikett på SMWS-buteljering

Etikett på SMWS-buteljering

105.18 A dram for Santa

Provad av Martin 2013-01-10

A dram for Santa är fat nummer arton att från Tormore att buteljeras av SMWS. Just denna Tormore destillerades 1983 och har sedan legat 28 år på ett sherryfat. Alkoholhalten vid fatstyrka är 55,5% och fatet räckte till totalt 337 flaskor.

Doft: Tydlig sherryinfluens slår genast in med plommon och körsbär. Riktigt mörk choklad eller kafferost? Persika och apelsinolja. Sådär som när man som barn eldar gas som kläms fram ur skalet från en mandarin med ljus. Hasselnöt!

Smak: Först eldigt söt av körsbär, sedan nötig och varm. Kaffe med kardemumma och mandel. Aningen skitigt oljig med mysfaktor.

Avslut: Mandelmassa och tallskog. Eken tar sedan nötiga utryck och hamnar någonstans mellan mandel och macademia, vilket också är det som håller i längst.

Betyg: A dram for Santa är mysig och härligt mustig. Dessutom har den en oborstat mörk kvalitet som jag verkligen uppskattar. Om det är något som fattas denna sherrydram är det en ordentligt söt avrudning som matchar de nötiga tonerna i avslutet. Det drar åt bra betyg, med totalt 4 av 5 torvmossar.

I sann Society-anda fördjupar vi oss inte vidare i Tormore, utan låter utgåvan tala för sig själv. Det kommer förhoppningsvis en möjlighet till detta nästa gång vi återbesöker destilleriet istället!

Bergslagens Destilleri satte igång whiskyproduktion 2011, så vi får nog vänta ytterligare ett eller ett par år innan det dyker upp en egen utgåva från destilleriet. Tills dess kan du som är medlem i SMWS istället besöka destilleriets och Sveriges första Societybar, med omkring 65 olika SMWS-buteljeringar från 45 olika skotska destillerier. Är det ändock svenskt du är ute efter på kort sikt finns tre troliga kandidater till att lansera svensk whisky under det kommande året, så spännande tider väntar definitivt.

24Okt/120

Tillskott till familjen 105 hos Glenfarclas

I dagarna lanserade Glenfarclas nästa tillskott till 105-serien, nämligen en 20-årig variant av utgåvan. Namnet 105 härstammar från den brittiska proof-skalan som mått för alkoholhalt. Översatt till enheter vi har lättare att relatera till blir 105 proof 60% alkohol (volym).

Glenfarclas 105 20 år

Glenfarclas 105 20 år

Sist vi var i kontakt med 105-serien från Glenfarclas, var när Anders Fridén såg till att den svenska marknaden fick tillgång till två specialutgåvor. Finurligt nog valde han ut en exklusiv family cask från sitt födelseår, men såg även till att signera en utgåva Glenfarclas 105 Cask Strenght med In Flames logotyp och över siluetten av Göteborg. På så vis fick en bred publik tillgång till sherrylagrad whisky på fatstyrka. För att uppnå önskad alkoholhalt utan spädning fick faten väljas så att de efter blandning träffade precis rätt. Metoden gäller även för Glenfarclas 20 som också är en utgåva i fatstyrka. Förutom buteljeringen utan åldersangivelse finns det sedan tidigare också en 40-årig variant och det senaste tillskottet blir alltså medlem nummer tre i familjen.

Enligt George S. Grant, sjätte generationens oberoende ägare av destilleriet är tjugoåringen

ett bra komplement till 105-familjen, tillsammans med [Glenfarclas] 105 [Cask Strength] och [Glenfarclas] 105 40 år ... en 105 som den skall vara – fyllig och kraftfull där alla de klassiska Glenfarclas-smakerna kommer fram.

Utgåvan är begränsad till 4000 flaskor så nu återstår det bara att vänta och se om någon av dessa kommer till Sverige. För övrigt borde listan över ny maltwhisky som lanseras på Systembolaget i november vara här innan veckan är över, och eftersom vi gillar att vända på ordstäv; den som väntar på något gott väntar oftast för länge!

21Okt/122

Femtonårig whisky från ett fat Balvenie

För mig är det nästan ett måste att spana in det lokala whiskyutbudet när jag är utomlands. Under semestern, i Helsingør på väg hem från en utflykt till Danmark efter besöket på Spirit of Hven, passade jag på att kika i vinbutikerna längs promenadgatan. För en strosande turist utan lokalkännedom fanns endast en butik med vettigt utbud av maltwhisky och tyvärr hittade jag dit först efter ett besök i en butik där en flaska från Balvenie stack ut för mig. Om jag gick samma promenad igen blev det nog den andra butiken istället, som inte fokuserar på att sälja flakvis öl och billigt vin i lådor. Dessutom fanns motsvarande flaska att få tag i där också, om än i betydligt större konkurrens av intressanta alternativ.

Anledningen att jag denna gång fastnade för en Balvenie Single Barrel, förutom mina fem minuter tillgodo innan stängningsdags på en lördag, är att jag ofta blir stående och funderar över det lilla destilleriets trevliga reseutgåvor som kommer på 70 cl, ett sant tecken på kvalitet bland literflaskor i bulk. Det var dock ett tag sedan jag faktiskt slog till, då över en Balvenie Golden Cask, ljuvligt romlagrad elegant whisky från Speyside.

Balvenie Single Barrel

Balvenie Single Barrel

Balvenie Single Barrel 15

Provad av Martin 2012-10-21

Balvenie Single Barrel släpps i batcher om 350 flaskor per fat. Alla fat skiljer sig, men väljs noggrant ut att för passa en konsistent profil. Whiskyn är buteljerad spädd till 47,8% alkohol, just denna flaska i april 2009 efter att ha legat på fat 718 sedan destillering i februari 1994. Flaskan är numrerad för hand till #19 i ordningen. Det kan kanske vara värt att nämna att det tidigare funnits en något alkoholstarkare variant på 50,4% abv.

Doft: Tydligt av äpple, härligt friska toner av gröna äpplen. Försiktigare av ljusa citrustoner någonstans i skärningen mellan lime och citron. De friska tonerna döljer först vaniljen väl. När vaniljen är funnen försvinner den inte ur doftbilden, men upplevs snarast kemisk som vannillin, pådriven av de estrar som tidigare trumfande med fruktnamn. Så småningom lindas intrycken in i en honungslen sötma.

Smak: Strävt av fat och en sirapsliknande apelsinton med mer än en hint av halstablett för fiskarens vänner. Något påminner om jul, nötigt och kryddigt med nejlikor i apelsin.

Avslut: Starkt av ek i form av vitpeppar och pommerans. Söta undertoner av torkad frukt kommer endast fram med nöd och näppe. Det finns en tyngd i fatupplevelsen som först förvånar, men sedan ger med sig och breder ut sig jämnt och fint, som doften av virvlande furuspån i ett snickeri.

Betyg: Balvenie Single Barrel är en trevligt frisk whisky, med kvalitet i doftregistret. Tyvärr blir det något av ett platt fall från gudomligt balans i doften till betyngande övervikt av fat och beska i smak och avslut. Detta för ett destilleri som i övrigt är känt för elegans och lättvikt. Betyget landar på 3 av 5 torvmossar. Kanske väl i underkant för den pärla som Balvenie Single Barrel trots allt är, men väl placerat i skalan i relation till de andra utgåvorna vi provat från destilleriet.

Jag inbillar mig att just min flaska passar bäst till julbordet. I smak och avslut finns det mycket som harmoniserar med julmat och traditionell julkryddning. Att utgåvan därtill har en fantastisk doftbild i den friska ligan är förstås inget negativt i det sammanhanget, för att bryta av en aning. Efter den slutsatsen funderar jag på hur mycket utgåvan faktiskt varierar mellan olika buteljeringar. Har du kanske en flaska från ett annat fat, med en helt annan upplevelse?

28Maj/120

Svindlande Glenfarclas med 58 år på fat

Det är inte varje dag man har möjlighet att prova whisky som åldersmässigt skulle kunna vara ens förälder. Det gäller förstås inte alla som besöker Peat.se och läser detta, men det gäller åtminstone oss idag (eftersom vi bara precis har nått gubbstatus själva). Nuvarande destillerichef hos Glenfarclas, George S. Grant, var inte ens påtänkt när hans farfar och namne destillerade denna pärla år 1953.

Glenfarclas 1953 Single Cask #1674

Glenfarclas 1953 Single Cask #1674

Glenfarclas 1953 Cask 1674

Provad av Daniel och Martin 2012-05-26

Denna whisky från Glenfarclas, lagd på fat nummer 1674 i november 1953 och buteljerad i februari 2012 håller en alkoholhalt på 47,2%. Den relativt höga alkoholhalten bör i teorin betyda att destilleriet hade kunnat vänta med att buteljera whiskyn än på ett par år, förutsatt att de velat och trott att den klarat resan. Annars vet vi att Glenfarclas gärna buteljerar sin whisky när de tycker att den är klar, oavsett hur marknadsläget ser ut. Vi gissar att det kommer 60-årig Glenfarclas i större mängder inom ett par år.

Doft: Nyskördad rabarber! Hallonbåtar och päron. Oerhört mycket sherry, som vid det här laget är i runda slängar 60 år gammal. Vi funderar på om det inte finns en hint av svavel med i doftbilden, men till skillnad från Jim Murray tänker vi inte såga en whisky vid första antydan till svavel. Oavsett vad för intryck som rör sig ut ur glaset så konstaterar vi att man kan sniffa länge, whiskyn har en djup komplexitet och integritet som lockar till eftertanke.

Smak: Som att lapa utspilld sherry på nyslipat ekgolv, bara sju resor exklusivare! Om man betänker att denna vätska legat i närkontakt med ekträ i 58 års tid kan man lätt dra den förhastade slutsatsen att det är träsmak för hela slanten. Tvärtom håller sig fatet i kragen och levererar stabilt och sammanhållet. Precis i skymningslandet mellan sherry och fat framträder en slags brändhet som är svår att sätta fingret på, det närmaste vi kommer är bränd knäck. Svavlet finns med som biton även under smakresan, men den stör inte, snarare tillför den en dimension till komplexiteten.

Avslut: I smakens kölvatten regerar den syrliga signaturen från druvskal, inte helt olikt konjak. Ekfatstonerna är förbryllande återhållsamma och behagliga.

Betyg: Glenfarclas 1953 är den överlägset äldsta whisky vi recenserat här på bloggen. Vi var både förväntansfulla och skeptiska inför provningen: "Den måste ju bara vara bra, eller?", följt av "Hur bra kan 58-årig whisky vara egentligen?" samt rätt och slätt "Fatta, 58 år!". I arbetslivet skulle denna trotjänare bara ha några år kvar till pensionering, men i whiskysammanhang spår vi den en längre karriär. Prislappen för en helflaska på Systembolaget har vi inte tillgång till i nuläget, men en kvalificerad gissning är att priset inte landar under femsiffrigt. Faktum är att denna utgåva troligtvis inte ens dyker upp på den svenska marknaden. Frågan vi ställer oss är om vi ska våga väga in prisvärdheten i betyget eller ej.

Whisky bör nog alltid bedömas för just vad den är; whisky. Sen får folk punga ut med vilka fantasisummor de än vill för att få just den ena eller den andra utgåvan. Vi har svårt att ge Glenfarclas 1953 ett spontant betyg, men vi avgör rätt snabbt att den inte är bättre än nyligen recenserade Glenfarclas Family Cask 1987 som verkligen imponerade på oss. Det lutar ändå åt att vi ska erkänna denna 58-åring som en whisky med ett betyg på 5 av 5 torvmossar, men endast med nöd och näppe. Missförstå oss inte: det är garanterat en upplevelse att ha provat den och vi är glada över att ha fått möjligheten att göra det!

19Apr/127

Tung sherrywhisky i Eldvattens MacDuff

Idag har vår skotska rundvandring under ledning av Svenska Eldvatten nått fram till nordöstra Speyside och destilleriet MacDuff. Vi kan inte minnas att vi har provat whisky från detta destilleri tidigare och ser fram emot upplevelsen. MacDuff är ett av Skottlands yngsta destillerier, grundat någon gång under perioden 1960-1963 (det finns motstridiga källor). Namnet MacDuff har under resans gång bytts till Glen Deveron och tillbaka, bl a eftersom en föregångare till dagens Diageo gjorde anspråk på varumärket MacDuff. Merparten av den whisky som produceras här går till blended-industrin och endast en tiondel av produktionen säljs som single malt. Destilleriet ägs idag av Bacardi och whiskyn utgör en grundsten i Bacardis blended vid namn William Lawson's.

Svenska Eldvattens MacDuff 2000

Svenska Eldvattens MacDuff 2000

Svenska Eldvatten MacDuff

Provad av Daniel och Martin 2012-04-18

Destillerad i november år 2000 och tappad på 300 flaskor i december 2011. Lagring har skett i ett first-fill sherryfat med nummer 5787. Alkoholhalten i denna 11-åriga whisky är 59,8%.

Doft: Fruktkaka. Mjuk pepparkaka med lingon i. Tranbär. Teakmöbel. Mörka kryddor och torkade bär i samspel. Nejlika.

Smak: Syrligt och kryddigt av pomerans och ingefära. Snart har vi räknat upp alla kryddor som ingår i en pepparkaksdeg, men misströsta icke, MacDuffen tappar inte fotfästet! Det är en sherry-bomb, men istället för att slentrianmässigt köra ner i russin-diket hamnar vi på avfarten mot renrasigt druvdestillat. Avståndet mellan whisky och konjak har aldrig varit såhär kort!

Avslut: Körsbärsestrar, mandelmassa, ingefära och nejlika hänger med på vägen bort.

Betyg: Alkoholhalten, ekfatet och sherrytonerna komponerar tillsammans en intrikat melodi som för en otränad tunga låter underhållande likt en konjak. MacDuffen är olik de flesta andra single casks från sherryfat som vi provat på så sätt att den inte viker sig under sötman utan håller sig upprätt genom hela upplevelsen. Helheten är komplex och roande. Vi mer än gillar vad vi just smakat och kan inte sätta något annat betyg än 5 av 5 torvmossar.

Att whisky från ett destilleri, vars smått komiska namn vi endast sporadiskt stött på (och som då blandats ihop med karaktärer från Shakespeare-pjäser), skulle kunna överrumpla oss likt denna har gjort trodde vi nog inte. Från att vara helt neutralt inställda till MacDuff får vi numera inse att vi kommer vara överdrivet vänligt inställda till allt de gjort. Det finns en viss chans att Svenska Eldvatten kommit över en riktigt bra tunna och på så vis fått till en lyckträff, men det vet vi inte förrän en MacDuff passerar nästa gång.

6Apr/1211

Triss i fatstyrka med Aberlour, Glenfarclas och Laphroaig

Vi bestämde oss för att recensera tre stycken whisky idag, slumpvis utvalda ur våra gömmor. När urvalet var klart stod några faktum klara; det blev tre whiskies på fatstyrka från tre olika regioner i Skottland. Aberlour A'bunadh från Highlands, Laphroaig Cask Strength från Islay och Glenfarclas Family Cask 1987 från Speyside. När vi väl häller upp malterna på provningsglas står ytterligare ett faktum klart för oss: de tre har i stort sett identisk färg! I fallet med Glenfarclas och Aberlour har de nog fått sitt djupa bärnstensskimmer från lagringen på sherryfat, men Laphroaigen är vi lite mer skeptiska till. Med stor sannolikhet har den fått en färgskjuts med hjälp utav sockerkulör.

Aberlour A'bunadh

Höglandswhisky från batch nummer 36 med massiva 60,1% alkohol under västen. Lagrad på spanska Oloroso-fat och ej kylfiltrerad.

Doft En bred, f(r)uktig russin- och plommonblandning. Äpple.
Smak Dessertvin på steroider, russin, några äppelövertoner
Avslut Fatet och alkoholen spelar ut varandra och lämnar fri väg åt sötman från sherrydruvorna
Betyg Förvånansvärt behaglig den höga alkoholhalten till trots, men den undviker fiasko snarare än briljerar. Vi funderar en sekund hur den hade upplevts vid 50-55%. Med lite vatten i glaset är intrycket lite mer bastant. 4 av 5 torvmossar.
Vägbeskrivning till Laphroaigs besökscenter

Vägbeskrivning till Laphroaigs besökscenter

Laphroaig 10 Cask Strength

Laphroaig lär höra till några av de mest välbekanta varumärkena när det kommer till rökig whisky. Här har vi hittat en flaska av denna Islaywhisky ur batch 003 buteljerad i januari 2011. Whiskyn är på fatstyrka och landar på 55,3% alkohol. Troligtvis är den både kylfiltrerad och, som nämndes tidigare, färgad med sockerkulör. Efter påpekande från en uppmärksam läsare så korrigerar vi uttalandet att den skulle vara kylfiltrerad. Whiskyn är endast mekaniskt filtrerad för att få bort partiklar och inget annat. Flaskan är personligen införskaffad på Laphroaigs besökscenter!

Doft Typiskt Laphroaig, men med en stålhättad alkoholkänga. Tjära, jod, läder, torra löv, korkmatta och söt rök. Klorblekt servett. Pepparrot.
Smak Sötsur rökbomb, medicinsk munskölj, rönnbärsgelé och tallbarrsolja
Avslut Destillerad mynta, havtorn och svedd wellpapp
Betyg Det är ett brett anfall från den lilla skotska ön, men vi blir inte helt överrumplade. Leveransmässigt landar Laphroaig Cask Strength nånstans mittemellan Laphroaig 10 och Laphroaig Quarter Cask. Lite mer bett än 10:an men inte riktigt lika bra som QC (eller Laphroaig 18 för den delen). Vi beslutar oss för ett betyg på mellis: 4,5 av 5 torvmossar.

Glenfarclas Family Cask 1987

Familjefatet, en refill sherry butt med nummer 3826, räckte till 633 flaskor med en alkoholhalt av 53,2%.

Doft Fruktigt lättsam, vindruva, äppelpaj, xylitol, med en tunn men sträv hint av ekfat
Smak Fjäderlätt sherryfatslagring som gradvis övergår i riktigt tunga, torkade druvor. Sötsur sås, syrligt äpple och en biton av viol.
Avslut Persika, valnöt, mango, tropisk frukt med röd chili
Betyg Lätta fruktestrar samspelar med mörka druvtoner och komponerar ett stycke typisk och klassisk Glenfarclas. Luktar gott, smakar gott och slutar gott. Välkomponerat rakt igenom och belönas med solklara 5 av 5 torvmossar.

Ett på förhand jämntippat startfält med tight målgång. Det är trots allt inte så konstigt att en vintageutgåva från välrenommerade Glenfarclas kammar hem vinsten framför en 10-årig Laffe, följda av en whisky utan åldersangivelse från Aberlour. Gammal är äldst!