peat.se
28Sep/142

Jultomten klättrar ned en osotad skorsten

Big Peat hör till de varumärken som värmt lite extra om hjärtat, inte bara som en effekt av låg blodhalt i whiskyomloppet. Det började istället med en utmärkt islay blended malt spädd till nätta 46%. Och som om det inte vore nog att den dessutom var rimligt prissatt – den följdes upp av en helt fantastisk julutgåva tappad vid fatstyrka med lika rimlig prislapp. Vi var förstås eld och lågor (men kanske mest torvrök)! Nu när tre julutgåvor redan hunnit passera är det tillslut dags att utvärdera en fjärde och förväntningarna är förstås höga.

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Provad av Martin 2014-09-28

Samtliga Big Peat deklareras innehålla Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen. Det är dock inte garanterat att antalet destillerier tar slut här, för den lagligt bindande specifikationen är blandad maltwhisky från Islay. Just denna utgåva är tappad vid fatstyrka om 55,7% alkohol. Färgen är naturligt gulblek.

Doft: Mullig rökighet och tydlig smörsötma. Mycket lik den rökiga sprit som pumpas ur Bruichladdichs pannor varufört som Port Charlotte. Röken fortsätter i små jämna strimmor, som svagt pyrande eld i regnvätt ris. Mer smör, smält i micro eller kanske än mer som smörkryddade popcorn. När röken är försvinner efter tillvänjning ersätts den av en tydlig sälta.

Smak: Sotig som lodet över sotarens axel, och lika ren som densammes skor efter en vända in i spisen. Detta är full gas med rostiga rör, aska och sot.

Avslut: Efter en ihållande sotattack kommer ett beskt stick av torkat skal från pomerans och färsk juice av grapefrukt. Som ger en liten antydan till julen.

Betyg: Årets julblandning av Big Peat är otroligt trevlig i doften och fantastiskt häftig i smaken. Det obalanserade förhållandet mellan sot och sötma känns dock svårmotiverat. Trots att jag hör till de som uppskattar extrema uttryck i alla former så blir resultatet inte mycket mer än godkänt. Det känns sorgligt att whiskyn, som nu utvärderas till 3 av 5 torvmossar, inte har samma skärpa som föregående utgåvor med tydligare genomgående tema i doft, smak och avslut.

Även om skorstenen i detta fall kanske hade behövt sotas en aning, eller kompletteras med söta referenser, så har Big Peat hittills fått främst positiv uppmärksamhet. De närbesläktade varumärkena från Douglas Laing har fått genomgående mindre mängd uppmärksamhet. Det är säkert flera som missat att det buteljeras både speyside blended malt och highland blended malt, under etiketterna Scallywag respektive Timorous Beastie. Kanske borde dessa utgåvor också få en plats i kalendern om det visar sig finnas ytterligare intresse för blended malt, eller rent av för egen erfarenhets skull.

Stöd Living Dead Brewery:


22Jun/142

Bourbonlagrad Bowmore tar plats i laget

Sedan invigningen av VM i fotboll har jag av någon anledning känt mig mer sugen på öl än whisky. Det kan visserligen ha att göra med att en öl-intresserad kollega nyligen anlänt till Sverige för att spendera sommaren som ett avbrott från en årslång stationering i Dubai. Där ligger nämligen det allmänna intresset för hantverksmässigt producerad öl inte lika högt på agendan som i Norden, alkoholmonopolens Mecka. Ölsnacket måste hursomhelst avbrytas, för det är dags för lansering av en rökig öwhisky i månadsskiftet. Därmed begär jag timeout från IPA och Stout, med denna nya spelare för Bowmore.

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Provad av Martin 2014-06-21

Bowmore Small batch är en whisky lagrad på en blandning av färska och återfyllda bourbonfat, utan angiven åldersbestämning. Utgåvan är spädd till 40% alkohol, sannolikt kylfiltrerad. Den trovärdigt gyllenbleka färgen lurar ögat, för den har justerats med sockerkulör. "Small Batch" motsvarar en upplaga om 30 000 flaskor, vilket måste anses vara litet i jämförelse med de ordinära utgåvorna från Bowmore, men nämnvärt, i storleksordningen dubbelt så stort mätt mot utgåvorna av Bowmore Laimrig.

Doft: Tydligt sträv rök under äppelkaka. Här står en fruktkorg utan tydligt namngivet innehåll, banan i vilket fall. Det finns ett vattnigt uttryck under den lätta torvmattan, som gurka eller vattenmelon. Röd ferrari, för den som känner sig hemma i lösgodishyllan snarare än på bilbanan. Äpple följer tålmodigt med längs sidlinjen och signalerar tillslut för en tydlig offside, vanilj!

Smak: Lätt på tungan, till en början. Torven trummar på och det mullrar oroväckande lovande. Den färska delen av fatuppsättningen gör sig tydligt hörd med kryddiga toner av vitpeppar och kanel. Sedan fruktsallad.

Avslut: Återhållsamt rund och med en dragning mot mandel och ordentligt polerad ek. Återigen äpple, med en hint av hallon.

Betyg: Small batch är en helt otypisk Bowmore både doft- och smakmässigt. Utgåvan bjuder i stället på något nytt och fräscht, som med råge utmanar standardutgåvorna. Det blir svårare att mäta sig mot destilleriets utgåvor vid fatstyrka. Tanken slår återigen, att det kanske är just alkoholhalten som är avgörande för Bowmore. Huruvida flaskan är markerad med en ålder eller ej kan kvitta. Small Batch utklassar tolvåringen som prismässigt spelar i samma liga, och som dessutom delar flertalet parametrar i den tekniska specifikationen. Enligt föregående analys hade resultatet 4 av 5 möjliga torvmossar gissningsvis låga odds.

Bowmore stoltserar med att vara det äldsta desilleriet på Islay, och ett av de äldsta i Skottland. Trots detta har varumärket en fräsch framtoning, som inte minst går hem på den svenska marknaden. Det finns faktiskt så pass gott om fristående buteljeringar av Bowmore att det är svårt att hitta destilleriets egna utgåvor vid en sökning på Systembolagets hemsida. Möjligen beror detta på antalet oberoende fat i omlopp, men troligtvis även på destilleriets popularitet i Norden. Kanske är detta även en av anledningarna till att Bowmore ambulerar med whiskyprovning i fem svenska hamnar med start i samband med lanseringen av Bowmore Small Batch. (Glad sommar!)

25Nov/130

Revansch för julutgåvan av Big Peat

Efter ett litet eld upphör på recensionsfronten är det dags att plocka fram ett par av de rökigare gevärspiporna från skåpet och räkna ner till julmånaden december. Det passar bra till årstiden, som i mitt tycke gärna får utrymme för rökiga rör. Först ut blir årets julblandning från Douglas Laing, som distribueras lokalt av Clydesdale. Sedan följer ett par utgåvor vars röktäthet uppskattningsvis kommer variera från raketuppskjutning till ceremoniell kanonsalut. Följande flaska tordes ligga i den något lugnare delen av den skalan.

Big Peat Christmas Edition 2013

Big Peat Christmas Edition 2013

Big Peat Christmas Edition 2013

Provad av Martin 2013-11-24

Precis som för Big Peat är det frågan om en islay blended malt whisky. Den innehåller whisky från Ardbeg, Bowmore, Caol Ila, och Port Ellen. Sannolikt döljs även ett par anonyma destillerier i receptet till ö-blandningen. De årliga julutgåvorna serveras vid fatstyrka, vilket denna jul stannar på 54,9% alkohol.

Doft: Inledande bred rök rinner ut ur nyöppnad burkmajs. Röken skingrar sig ganska snabbt och lämnar utrymme för doften av söta sugkarameller. Det finns svaga referenser till halstabletter via eukalyptus. Det spelar väl med en upplevd känsla av smidigt bearbetat skinn från välanvända tumvantar. Efter ett tag rullar torkad frukt ut med russin, aprikoser och plommon, och visst finns det en viss julkänsla i den blandningen.

Smak: Skarpt torvig utan den annars så vanliga överdrivna syran, istället torka. Fortfarande en hel del eukalyptus. När den torra röken vattnas ned släpps både apelsin och bränt socker loss på tungan för en svängom.

Avslut: Valnöt dominerar det långa avslutet som går i beskans tecken. Även här hittas referenser till citrus, med bittersyrliga toner från apelsinskal. Så småningom dyker lugnare nötter upp på paletten och nötskålen rymmer nu även hasselnöt och mandel.

Betyg: Otroligt nog lyckas Big Peat Christmas Edition 2013 träffa flertalet av mina personliga kännetecken för julstämning. Julassociationer kan kanske verka enkelt med en rökig whisky, men ekfaten har också stort inflytande på upplevelsen, framförallt i avslutet. Doftmässigt är det frågan om en klassisk bred Islay-whisky, vilket inte är förvånande med tanke på antalet destillerier som ingår i blandningen. Förutom de deklarerade skulle jag inte bli förvånad om whiskyn innehöll delar rökig malt även från Bruichladdich. Detta är en mogen utgåva som revanscherar förra årets utlåtande av Big Peat Christmas Edition 2012, genom att återigen erhålla toppbetyget 5 av 5 möjliga torvmossar.

Samtidigt som 2013 års julutgåva av Big Peat är en utmärkt rökig maltwhisky är jag kluvet nog ganska mätt på konceptet som blandningen bjuder på. När det gäller rökig whisky gillar jag oftare de extrema uttrycken, inte nödvändigtvis rökstyrka, som är lättare att hitta i single malt. Det är vid denna insikt, som det spännande nog dyker upp en ny maskot hos Douglas Laing. Skallywag heter en relativt nylanserad utgåva av speyside blended malt whisky, som bolaget säkerligen hoppas kommer slå lika stort som den väderbitna Islay-bon vi känner som Big Peat. Jag är förstås nyfiken på om detta kan vara något för den svenska marknaden och hoppas på att få möjligheten att sniffa på ett prov. Kanske är det precis vad som behövs för att väcka på mitt slumrande intresse för blended malt en aning.

31Jul/139

Oväntat Bowmore från Svenska Eldvatten

Det började med Bowmore, för Svenska Eldvatten det vill säga. Det visade sig vara ett vinnande kort, för utgåvan sålde slut långt innan vi hann komma i kontakt med bolaget. I efterhand har vi fått ett prov av den första utgåvan, men inte ännu haft tid att njuta av det. Den kan kanske passa som referens till en nyare utgåva?

Ett antal utgåvor har hunnits med och flera destillerar avverkats innan det åter blev dags för Bowmore. Den senaste lanserades, samtidigt som en sherrylagrad Mortlach, i juni och finns fortfarande kvar i beställningssortimentet. Vi ger oss an ett nytt utlåtande innan denna Bowmore också tar plötsligt slut!

Svenska Eldvatten Bowmore 2002

Svenska Eldvatten Bowmore 2002

Svenska Eldvatten Bowmore

Provad av Martin 2013-08-30

Svenska Eldvatten Bowmore 2002 är består av whisky lagrat på ett fat av typen ex-bourbon hogshead. Efter 11 år på lager har fatet tappats vid den naturliga styrkan 57,1%, ospädd och förstås utan kylfiltrering eller tillsats av sockerkulör.

Doft: Söt och brödig, som en mörk russinlimpa. Honung och aprikos. Redan i slutet av juli finns det lite jul i glaset! Dadlar, och sedan kommer röken rullande med salmiak. Blåbär?

Smak: Oj! Tydlig pricktextur och kryddig wellpapp rullar ut i en upplevelse av folielindat tuggummi från taxfree och oljiga hjortron. Om detta vore en sportbil var den väl över fartgränsen på motorväg till en början, men ganska snart övertygad om att sakta mak längst kusten var mer intressant. Sötma dominerar när whiskyn fullkomligt smälter på tungan. Hallon med viss metallisk klang och en nötig biton, och röda äpplen. Vörtbröd ger en ny julreferens.

Avslut: Det är här torvigheten är som störst, sträv med viss syra, utan övertydlig rök. Det är eftersläckningsarbetet vi är inne i. Något påminner om att bryta kokos direkt från nöten. Återhållsam, om än trevlig, vilket lockar till en ny smutt och framförallt en ny åktur.

Betyg: Bowmore 2002 från Svenska Eldvatten är ett ångande fullblod, varken någon osotad skorsten eller halstablett. Whiskyn kan säkerligen spädas med vatten för en helt annan upplevelse, men jag fascineras helt av hur whiskyn fullkomligt smälter på tungan när den vattnas ut i munhålan. Dessutom provar vi maniskt all whisky vid buteljerad styrka, vilket förhoppningsvis ger en konsekvent träffbild. Det är kanske ingen förvåning att full pott, 5 av 5 torvmossar, motiveras främst av den oväntade smakupplevelsen. Oväntat är dessutom ett utryck som sammanfattar helhetsupplevelsen av denna Bowmore ganska väl.

Nu trodde du kanske att den första buteljeringen, Bowmore 2000, med en alkoholhalt på 58.7%, var bortglömd. Så är inte fallet. Utgåvan är dock helt väsensskild från det du läst ovan, trots att den största teoretiska skillnaden är att den första utgåvan är lagrad på ett färskt (förstagångsfyllt) bourbonfat, emedan Bowmore 2002 legat på ett fat som burit skotsk whisky tidigare.

Bland doftintrycken i Bowmore 2000 hittas mentol, rökt fisk, tallskog och hav, och eftersmaken innehåller den för Bowmore typiska halstabletten med inslag av eukalyptus. Genom doft, smak och avslut är whiskyn betydligt mer balanserad och konsistent än den recenserade utgåvan. Det finns troligtvis många som föredrar detta, men jag väljer det något råare utrycket från recensionen ovan alla dagar i veckan. Faktum är att jag symboliskt ger Bowmore 2000 ett något lägre betyg, bara för att sätta ner foten och helt osvenskt säga att alla kan inte vara vinnare, 4 av 5. Rätt nöjd är jag dessutom över det faktum att jag lagt ner mest energi på den mest intressanta utgåvan!

28Nov/128

Få en rökig jul med Big Peat X-mas 2012

För två år sedan överraskades vi positivt av Big Peat i originalutförande, 46% stark och härligt rökig. Förra året vid den här tiden tillförde fatstyrkan i Big Peat Christmas Edition 2011 lagom med råstyrka för att återigen charma oss. Idag ska vi ge oss på Big Peat Christmas 2012 som, liksom förra årets julutgåva, är en small batch release. Vi noterar att alkoholstyrkan är lägre än tidigare, 53,6% jämfört med 57,8%, med anledning av att somliga komponenter medvetet har valts äldre till årets blandning.

Big Peat Christmas 2012

Big Peat Christmas 2012

Big Peat Christmas 2012

Provad av Daniel 2012-11-28

Big Peat X-mas är en Islay Blended Malt Scotch Whisky bestående av single malt från Islay-destillerierna Ardbeg, Caol Ila, Bowmore och det sedan 1983 nedlagda Port Ellen. Proportionerna sinsemellan är förstås en affärshemlighet, men en kvalificerad gissning är att huvudkomponenten är hyfsat ung Caol Ila-whisky medan fjädern i hatten är en skvätt Port Ellen runt 30-talet år. Alkoholhalten är 53,6% och drycken är inte kylfiltrerad.

Doft: Svårflörtad till en början. En syrlig rökslinga är det första som lämnar glaset och blir också det element som efterhand tar mest plats i doftspektrumet. Svagt av bränt gummi. Exotiska (i whiskysammanhang) undertoner av purjolök. Tjärpastill, maltsötma, hårdrostat bröd och vitpeppar står också att finna.

Smak: Först uppkäftigt ung, med en sotighet som nära nog kan beskrivas som skarp. Bidragande till skärpan hittas även salmiak och pomerans. Några smuttar senare mer balanserad, med sötare toner av tjära och malt.

Avslut: Ordentligt sotigt avslut som för tankarna till aska och nyslaget hö.

Betyg: Allt som allt har vi svårt att greppa Big Peat X-mas 2012. På pappret ska den bestå av äldre beståndsdelar än sin föregångare, men smakmässigt är den helt klart yngre. Den saknar det mustiga djup som behövs för att väga upp för en ung och sotig stämma. Förra årets julutgåva hade precis lagom proportioner av bas och diskant för att helheten skulle vara välljudande. I år är klangen en annan. 3 av 5 torvmossar.

Med som referenspunkter vid provningen var två Glencairn med Big Peat Christmas 2011 och Ardbeg Alligator (i brist på bästa rökiga referenswhiskyn: Ardbeg 10). Det visade sig vara en blunder, då både tidigare julutgåvan och alligatorn spelade i en högre division. Så går det när man har höga förväntningar...

10Maj/126

Sotiga droppar Bowmore från Bordeauxfat

Vi frågade på vår Facebook-sida vilken bland Bruichladdich 12 Second Edition, Glenmorangie 18 Extremely Rare eller Bowmore Wine Cask 16 som borde provas i kväll. Den nästan helt enhälliga juryn valde det sista alternativet, vilket lägger upp för en spännande provning för mig som är grov vinfatsnörd, varför flaskan från början stod i skåpet och väntade.

Bowmore hör till de destillerier vi provat flest gånger. Det är egentligen inte för att de är en absolut favorit, utan snarare för att det finns många utgåvor att tillgå. Jag tänkte därför passa på att dela med mig av min snabbmanual till Bowmores utgåvor. Bland det vi provat från destilleriet (och det har provats mer än vi ofta vill erkänna) kan man ganska enkelt hitta tre kategorier whisky: Bulkwhisky avsedd för taxfree, bra standardwhisky, och alldeles underbar stjärnwhisky. Genomgående för whisky som placerat sig i den senare kategorin är att den är tappad vid fatstyrka, är icke kylfiltrerade och oftast släpps i begränsad utgåva. Det räcker ofta att titta lite på alkoholhalten för att hitta rätt bland utgåvorna från Bowmore, över 46% borde räcka!

Bowmore 16 Wine Cask Matured

Bowmore 16 Wine Cask Matured

Bowmore Wine Cask 16

Provad av Martin 2012-05-10

Bowmore Wine Cask Matured från 1992 är en begränsad utgåva lagrad 16 år på bourbon och vinfat från bordeaux. Whiskyn ät buteljerad vid fatstyrka (53,5%) utan kylfiltrering. Sockerkulör har inte behövts heller, whiskyn är naturligt kastanjefärgad.

Doft: Det börjar mörkt och oljigt med björnbär. Rönnbär klär kanterna på den i övrigt mörka bärsötman. Kanske även lite anis eller rent av finsk sötlaktrits. Smörkola. Ingen tydlig rök tar sig igenom den smörtjocka upplevelsen, men det kan gott finnas något under huven. Rökt makrill kanske?

Smak: Härligt sotig karamell. Aningen viol, men inte lika påtagligt som i Bowmore Dusk. Istället ordentligt maskinsotigt och grovt avmätt med en rund skvätt från ett bordeaux-krus. Det bjuds en ordentlig vinsyrlighet som väl konkurrerar med de vinfatlagringar vi provat hittills.

Avslut: Svårdefinerat avslut, men med ett gott mått metallisk klang och tanniner. Fortfarande sotigt och med tydligare framträdande fat genom nötiga toner, paranöt närmare bestämt. Inte helt olik Bowmore Feis Ile 2009. Bara aningen av den traditionella halstabletten som brukar följa med en Bowmore, vilket klär utgåvan ganska bra.

Betyg: Detta är inte en whisky som övertygar direkt, men efter en stund suger den in en och det är svårt att tycka annat än gott om de mörka dropparna. Det som imponerar absolut mest i Bowmore Wine Cask är de tunga björnbären och den dova skitiga sötman i doften. Minst imponerar avslutet som kräver lite extra fokus för att nå fram helt och fullt. Det blir en svag (men inte oförtjänt) 5 av 5 torvmossar. Det är dock helt möjligt att betyget får en liten revision när Daniel så småningom får möjlighet att prova.

För en vinfat-entusiast är Bowmore Wine Cask en given kandidat till inköpslistan, tillsammans med exempelvis Glenmorangie Artein, Longrow Burgundy Wood och någon av alla vinfatlagringar från Bruichladdich tar det inte så lång tid att bygga en imponerande samling.

22Feb/127

Udda Bowmore från Islay Whisky Festival

I kväll är det dags för mig och Daniel att ta en liten tur tillbaks till Islay och resan vi gjorde i höstas. Sedan dess har ett par flaskor whisky legat och lockat lite extra i skåpen. Det är förstås frågan om rökig whisky denna gång, även om det följde med ett par spännande fatlagringar från Bruichladdich, helt utan koppling till det rökiga huvudtemat för ön. Framför oss på bordet står en flaska från Bowmore och en konceptwhisky från Bruichladdich - Octomore 4. Den senare glömmer vi bort för en (mycket) liten stund, medan vi undersöker den förstnämnda lite närmre.

När vi anlände i Bowmore, nyfikna på vad destilleri-butiken hade att erbjuda, fick vi inte komma in på gården till destilleriet. Infarten var nämligen redan upptagen och blockerad av en av Islays brandbilar som fått utryckning på ett larm från ett av lagerhusen. Efter en kort promenad i byn var lyckligtvis falsklarmet konstaterat och i butiken en stund senare fastnade jag totalt för en nioårig flaska med spännande grön etikett som vi inte hade sett förut.

Bowmore Feis Ile 2009

Bowmore Feis Ile 2009

Bowmore Feis Ile 2009

Provad av Daniel och Martin 2012-02-22

Bowmore Feis Isle 2009 är en specialutgåva tappad speciellt för Islay Whisky Festival (där Feis Ile är det gaeliska namnet). Det är en begränsad utgåva på totalt 900 flaskor, varav vårt exemplar är flaska nummer 809 i ordningen. Förutom en naturlig trevlig bärnstensfärg ser vi på etiketten att det är frågan om whisky lagrad på en blandning av fat som tidigare huserat sherry, bourbon och vin. Flaskan är tappad på fatstyrka, 57,1% alkohol.

Doft: Först papprigt som wellpapp, sedan syrligt sött av citron, mandarin och apelsin. Det ligger violtabletter i tablettasken, likt Bowmore Dusk. Kanske även en aning bittermandel eller till och med mandelmassa. Det tar ett tag innan röken släpps lös även om den går att ana från start. Det drar försiktigt åt tjärad takpapp. Efter en stund är det fruktiga syrliga toner som dominerar, inslingrade i en liten rökstrimma. Pappret har flugit för vinden.

Smak: Dubbelsidig å det grövsta! Både bred och len av lakritssötma, och med ett vasst syrligt bett. Flera gånger nyper den till i tungan. Tydlig Bowmoreprofil med en släng av beska från halstabletter, men med mycket vidare spektrum i de syrliga sotiga tonerna än vi är vana. Ett litet spännande tips; precis när du svalt ner whiskyn, prova att trycka tungan platt mot gommen. Vi klarar omkring 5 sekunder innan det blir mer obehag än spänning. Det finns en syrlighet som är så djup att den bitvis kan vara svår att reda ut till fullo, mer av sot och aska än ren rök. Det hela toppas av en hemligt invävd lakritsanknytning i varje moment.

Avslut: Viol och lakrits rullar sakta ut, eller vägrar alternativt att försvinna helt. Det finns fortfarande en hel del syrlighet, men kanske framför allt en viss beska av pomerans med sirapsliknande söta bitoner.

Betyg: Det pratas sällan om tanniner i whiskysammanhang, men i fallet Bowmore Feis Ile 2009, måste de lyftas fram som bidragande faktor. Det är helt enkelt så att lagringstiden på vinfat samspelar på ett spännande, men förvånande okonventionellt vis med Bowmores smakprofil. Jämför vi i njutningsgrad med det bästa från destilleriet får vi tung konkurrens från Bowmore Laimrig och Bowmore Tempest. Jämförelsen är dock inte rättvis, då Bowmore Feis Ile 2009 är en utmanande vild mustang medan de andra två snarare är vältränade tävlingsexemplar med stamtavla. Det blir 4,5 av potentiella 5 torvmossar. Fyran kommer från Daniel och femman från Martin, men i sanningens namn är det en hög fyra och en låg femma, mycket rättvist...

Vi provar alltid whisky på samma styrka som den tappats i flaska i våra recensioner. För det mesta föredrar vi dessutom den styrkan. Bowmore Feis Ile 2009 hör dock till undantagen som skulle kunna må bra av en aning vatten. Det otroligt aggressiva och intryckstäta anfallet vänder då av och whiskyn vill genast vara lite mer till lags. Det är som att man helt plötsligt stryker besten medhårs, medan det tidigare varit svårt att uppfatta vad det ens innebar i den rufsiga pälsen, och tillbaks får man ett stort spinnande välljud till tack. Då är bara en fråga om vad du helst vill ha!

29Nov/114

Ge dig själv en riktigt god jul med Big Peat Christmas Edition

När vi provade Big Peat i sitt originalutförande för ganska exakt ett år sedan hade vi inga direkta förväntningar, förutom det faktum att vi var ganska förtjusta i samtliga beståndsdelar var och en för sig. Den ursprungliga versionen av Big Peat består av Ardbeg, Caol Ila, Bowmore och Port Ellen, spädd till 46% och ej kylfiltrerad.

Sist blev vi hänförda av den väderbitne Islaybon med redigt skägg och en överkamning på upphällning i blåsten. Idag står Big Peat Christmas Edition i startgropen och utgångsläget för denna rökiga whisky är ett helt annat. Förväntningarna på den nu omklädde filuren med röd tröja, vitt skägg och en tomteluva som tagit vind är ganska höga. Beståndsdelarna är desamma som förut, men han har utrustats med ett hemligt vapen: cask strength!

Big Peat Christmas Edition

Big Peat Christmas Edition

Big Peat Christmas Edition

Provad av Daniel och Martin 2011-11-28

Julutgåvan av vår store namne innehåller 57,8% alkohol och är inte kylfiltrerad. Den kategoriseras rent juridiskt som en Islay Blended Malt Scotch Whisky även om begreppet vatted malt dyker upp lite varstans där det skrivs om denna whisky.

Doft: Ett mustigt maltmoln möter vid glasmynningen. Tilltagande söt rök. Alkoholen håller sig inte helt på sin plats utan släpps ut i små dunster vid längre sniffar. Sotig pingvinpastill möter violkaramell i mörk gränd.

Smak: Mjuk för att vara en cask strength. Sälta, lakritsrot och tung, syrlig rök. Det går att finna lätta bär som hallon och jordgubbar, de återfinns som övertoner på den i övrigt mycket bastanta huvudmelodin i rökens tecken.

Avslut: Tång och vedeldad bastu. En metallisk klang håller sig flämtande kvar. Ordentligt rökig men ändå varsam.

Betyg: Ta fyra trevliga single malt whiskies ur Islays laguppställning i distriktsmästerskapen och släng in cask strength som joker och du har ett, på pappret, utomordentligt välspelande whiskylag. Medan vi smuttar inser vi att Christmas Big Peat öppnade matchen lite mjäkigt, kanske på grund av de höga förväntningarna, men att den växer på oss. Sakta men säkert låter vi oss hänföras av det kisande charmtrollet i julkostym. Det må vara en blended malt men i ett blindtest hade den utan ansträngning gått för en single malt, alla gånger. Det är otvetydigt Islay men ändå något nytt. Kanske är det blandningen av ung whisky och äldre whisky som tillför dynamik till helheten. Vi inledde med så höga förväntningar att vi till en början trodde att vi skulle behöva ge Big Peat Christmas Edition en trea eller fyra, men efterhand som alla intryck gett sig tillkänna (eller är det fatstyrkan som kopplat greppet om oss?) så befästs uppfattningen att detta inte är något annat än en fullpottare: 5 av 5 torvmossar.

Återigen måste vi rikta ett tack till vår kollega och whiskyfrälse Joel som skarpögt siktat ytterligare ett storartat tillskott till Big Peat-familjen från och med 2011-12-01: Really Big Peat. För 3138 kr får man 4,5 liter Big Peat då den dyker upp i beställningssortimentet med nummer 85295. Har bag-in-box-tänket nått whiskyindustrin fast med glasproducenter som medsponsorer? Ju större desto bättre måste hur som helst gälla gamle Stor-Torven! För övrigt finns Big Peat även på 4 cl och 2 cl enligt produktsajten för Big Peat, dessa ser vi mer än gärna på Systembolaget.

Big Peat Christmas Edition: disk till mamma, sömn till mormor, gröt till barnen och sprit till pappa.

31Okt/118

Whiskynyheter på Systembolaget i november

November verkar vara en lovande månad för den whiskyintresserade. Det är tydligt att det finns tankar kring julklappar hos inköparna på Systembolaget. Därmed finns det en lång lista med spännande utgåvor att tillgå från och med 1 november både på hyllorna och i beställningssortimentet.

Nyheter 1 november

Nu kommer det äntligen en ny Big Peat, denna gång tappad kring fatstyrka. Passande nog är det julutgåvan Big Peat Christmas Edition. Utgåvan, som är en blended malt, består av Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen blandad (men förhoppningsvis inte spädd) till 57,8% alkohol. Big Peat Christmas Edition hamnar precis som den tidigare utgåvan i beställningssortimentet och kan bli din för 678 kr, eller kanske ännu hellre någon annans som välkommen julklapp!

Caol Ila Distiller's Edition 2011

Traditionsenligt kommer det (minst en) Distiller's Edition från Diageo innan jul även i år. Systembolaget har valt att skylta med namnet Caol Ila Limited Edition, men enligt bilden framgår det tydligt vad det är frågan om! Caol Ila Distillers Edition är efterlagrad på fat som tidigare innehållit Moscatel sherry. Kanske ännu mer spännande bland alla nya lanseringar från just Caol Ila — för det finns några att välja bland — är Caol Ila Cask 305352, en single cask från en oberoende buteljerare med fatstyrkan 61,2% alkohol. Caol Ila Limited Edition kommer kosta 579 kr och Caol Ila Cask 305352 landar på 925 kr.

Mackmyra Special 07

För den som helst köper en svensk whisky i julklapp (oavsett om det är till sig själv eller inte) blir valet antagligen nya Mackmyra Special 07. Vi har redan provat utgåvan och tycker att den hör till en uppåtgående trend bland Mackmyras whiskies. Om du bestämt dig för att det blir Special 07 i år, hamnar prislappen på 649 kr.

Nästa utgåva vi väljer att uppmärksamma är ett kärt återseende från Glenmorangie. Det är frågan om återlanseringen av Glenmorangie Finealta, denna gång i beställningssortimentet. Glenmorangie Finealta är en av de whiskies som med bravur förtjänar sin plats på topplistan och måste därmed bli vårt tips på julklapp för den som inte nödvändigtvis vill ha en tomte på etiketten (som fallet är med whiskyn ovan). Glenmorangie Finealta får ett resonabelt pris trots att den hamnar i beställningssortimentet, nämligen 599 kr.

2011-11-01: På inrådan av en flitig läsare vill vi även passa på att uppmärksamma Glenfiddich Snow Phoenix. Under vintern 2010 rasade taken i ett lagerhus hos Glenfiddich in under det massiva trycket av snön som låg ovanpå. För att märka ut händelsen bestämde sig maltmästaren hos Glenfiddich för att välja ut ett antal högkvalitativa fat av olika åldrar för att sammangjuta specialutgåvan. Glenfiddich Snow Phoenix är buteljerad vid 47,6% alkohol och kostar i bolagets beställningssortiment 729 kr. Eftersom utgåvan från 2010, som består av whisky från både olorosofat och traditionella bourbonfat, verkar så spännande, har vi redan sett till att säkra ett exemplar för vidare utvärdering, så även för den nya utgåvan av Big Peat (Christmas Edition).

Nyheter 14 november

Det i vår mening kanske mest intressanta på listan nya whisky för november måste nog bli återlanseringen av Bowmore Laimrig. Den omnämns i listan för släppet 14 november som Bowmore Laimrig Sherry Cask Finish. En flaska Bowmore Laimrig betingar 649 kr i beställningssortimentet. Det rör sig dock om samma whisky som tidigare, men ger alla som missade första släppet en ny chans att få tag på ett rör med högkvalitativ rökig whisky från Bowmore. I samma släpp kommer även Tomatin 18, som vi måste anta är en uppföljning på den tidigare förmodat lyckade lanseringen av Tomatin 25, den gången på halvflaska.

Därmed borde det finnas tillräcklig inspiration för dem som bestämt sig för att whisky passar bra som julklapp, eller bara till höstmyset. Det finns dock en mycket större lista för den som nyfiket filtrerar fram whisky och sorterar enligt lanseringsdatum i sökfunktionen på Systembolagets hemsida. Annars kan du alltid titta på våra presenttips!

26Okt/119

Bowmore Tempest – den perfekta stormen

Nya Bowmore Tempest är den tredje i ordningen och har i olika sammanhang tilläggsnamnet 3rd Edition, Batch 3 eller Small Batch Release No 3. Tempest-utgåvorna har från start inneburit ordentligt rökig whisky med en stor andel grovrökt malt från Port Ellen. När vi provade Bowmore Tempest förra gången var det en flaska från den första omgången av serien. Då hade vi inga förväntningar och blev således något överrumplade och imponerade av det snygga avslutet som förde tankarna till olika varumärken av halstabletter, helt i linje med andra lite speciellare utgåvor från Bowmore (jämför exempelvis med Bowmore Laimrig eller Bowmore 15 Darkest).

Till dagens provning kommer vi alltså något mer luttrade och med klart högre förväntningar än sist. Bara under tiden vi drivit peat.se har vi hunnit prova otaliga rökiga whiskys och ändå tog sig första Bowmore Tempest upp på en hedervärd topp 10-placering på vår whiskytopplista förra året. Det blir spännande att se vad batch 3 kan tänkas hitta på i upplevelseväg.

Bowmore Tempest, batch nummer 3

Bowmore Tempest, batch nummer 3

Bowmore Tempest III

Provad av Daniel och Martin 2011-10-26

Bowmore Tempest är i denna tioåriga tredje utgåva buteljerad på en alkoholhalt om 55,6%. Den innehåller tyvärr sockerkulör (E150) av kontrastmässiga skäl. Systembolagets hemsida uppger felaktigt att sockerkulör tillsatts, men vi har tack vare uppmärksamma läsare fått denna uppgift reviderad. Vi anser alltsomoftast att en whisky ska vara ett hantverk från början till slut och tycker att det är bra när man håller sig från tillsatsen, även om den tekniskt sett är okej.

Doft: Försiktig inledning för att vara en rökig whisky. Havsbrus drar igång doftresan i form av tång och salt. Så småningom dyker tjärat båtskrov upp i referenslistan, men det finns en syrlig överton ovanpå det rökiga. Det är en relativt torr rök som framhävs och den lämnar en del övrigt att önska. För av vara så alkoholstark är den ändå väldigt förlåtande när man dyker i med näsan först.

Smak: Lakrits, sälta, lakrits, rök, lakrits, citrus, lakrits. Hur Bowmore gör för att få till sammansättningen i smakspektrumet är det nog bara de som vet (om ens de vet!), men om jag under vapenhot skulle vara tvungen att gissa skulle jag säga att de slängt i ett par kilo Fisherman's Friend i pannorna. Gillar man saltlakrits och halstabletter, eller hybriden av de två, så gillar man Bowmore Tempest. Den är slät i texturen och osunt lättdrucken, sin alkoholstyrka och stabila rökighet till trots. Lakrits, lakrits...

Lakrits!

Avslut: Lite metalliskt klingar det till i sällskap av mentol. Eftersmaken får samma effekt som när man petar i sig halstabletter; så fort smaken börjar klinga av vill man plocka fram en ny ur fickan. Munnen sticks i brand och det enda sättet att föda elden är att ta en mun till. Man vill aldrig att det ska sluta brinna!

Närbild på Bowmore Tempest (första utgåvan)

Betyg: Vi stöter på fenomenet gång på gång: så fort Bowmore tar sig upp ur träsket fyllt till brädden med flygplatswhisky och tråkiga standardutgåvor så hittar man guldådror direkt. Bowmore hör nog till de destillerier vi älskar att hata mest. En av anledningarna heter Bowmore 12, men det beror också på att vi vet att de kan göra otroligt bra whisky när de bara vill. Varför vill de inte när det kommer till Bowmore 12? Det känns som att det skulle kunna vara det ståtligaste flaggskeppet i armadan av standardutgåvor.

Efter lite förhandling inser vi att vi behöver ta hänsyn till tidigare uttryck från Bowmore. Laimrig är t ex en klockren femma, första utgåvan av Tempest var vi lite tveksamma till men gav ändå en femma. Tredje utgåvan av Bowmore Tempest hamnar på mellis där jag, Daniel, charmas och sätter en 5:a av bara farten, medan Martin står för det rationella och sätter en 4:a. Sammanvägt landar vi följaktligen på 4.5 av 5 torvmossar.

Vi slet fram en första utgåvans Tempest ur skåpen för att jämföra och kan konstatera att den äldre varianten är lite fruktigare, lite mer russin och lite mer bredd. Den är dessutom lite mörkare till färgen så man leds gärna att tro att den är sherryfatslagrad i större utsträckning. På övriga punkter är de två utgåvorna väldigt lika. Lakrits, lakrits — ja, ni förstår...