peat.se
26Okt/119

Bowmore Tempest – den perfekta stormen

Nya Bowmore Tempest är den tredje i ordningen och har i olika sammanhang tilläggsnamnet 3rd Edition, Batch 3 eller Small Batch Release No 3. Tempest-utgåvorna har från start inneburit ordentligt rökig whisky med en stor andel grovrökt malt från Port Ellen. När vi provade Bowmore Tempest förra gången var det en flaska från den första omgången av serien. Då hade vi inga förväntningar och blev således något överrumplade och imponerade av det snygga avslutet som förde tankarna till olika varumärken av halstabletter, helt i linje med andra lite speciellare utgåvor från Bowmore (jämför exempelvis med Bowmore Laimrig eller Bowmore 15 Darkest).

Till dagens provning kommer vi alltså något mer luttrade och med klart högre förväntningar än sist. Bara under tiden vi drivit peat.se har vi hunnit prova otaliga rökiga whiskys och ändå tog sig första Bowmore Tempest upp på en hedervärd topp 10-placering på vår whiskytopplista förra året. Det blir spännande att se vad batch 3 kan tänkas hitta på i upplevelseväg.

Bowmore Tempest, batch nummer 3

Bowmore Tempest, batch nummer 3

Bowmore Tempest III

Provad av Daniel och Martin 2011-10-26

Bowmore Tempest är i denna tioåriga tredje utgåva buteljerad på en alkoholhalt om 55,6%. Den innehåller tyvärr sockerkulör (E150) av kontrastmässiga skäl. Systembolagets hemsida uppger felaktigt att sockerkulör tillsatts, men vi har tack vare uppmärksamma läsare fått denna uppgift reviderad. Vi anser alltsomoftast att en whisky ska vara ett hantverk från början till slut och tycker att det är bra när man håller sig från tillsatsen, även om den tekniskt sett är okej.

Doft: Försiktig inledning för att vara en rökig whisky. Havsbrus drar igång doftresan i form av tång och salt. Så småningom dyker tjärat båtskrov upp i referenslistan, men det finns en syrlig överton ovanpå det rökiga. Det är en relativt torr rök som framhävs och den lämnar en del övrigt att önska. För av vara så alkoholstark är den ändå väldigt förlåtande när man dyker i med näsan först.

Smak: Lakrits, sälta, lakrits, rök, lakrits, citrus, lakrits. Hur Bowmore gör för att få till sammansättningen i smakspektrumet är det nog bara de som vet (om ens de vet!), men om jag under vapenhot skulle vara tvungen att gissa skulle jag säga att de slängt i ett par kilo Fisherman's Friend i pannorna. Gillar man saltlakrits och halstabletter, eller hybriden av de två, så gillar man Bowmore Tempest. Den är slät i texturen och osunt lättdrucken, sin alkoholstyrka och stabila rökighet till trots. Lakrits, lakrits...

Lakrits!

Avslut: Lite metalliskt klingar det till i sällskap av mentol. Eftersmaken får samma effekt som när man petar i sig halstabletter; så fort smaken börjar klinga av vill man plocka fram en ny ur fickan. Munnen sticks i brand och det enda sättet att föda elden är att ta en mun till. Man vill aldrig att det ska sluta brinna!

Närbild på Bowmore Tempest (första utgåvan)

Betyg: Vi stöter på fenomenet gång på gång: så fort Bowmore tar sig upp ur träsket fyllt till brädden med flygplatswhisky och tråkiga standardutgåvor så hittar man guldådror direkt. Bowmore hör nog till de destillerier vi älskar att hata mest. En av anledningarna heter Bowmore 12, men det beror också på att vi vet att de kan göra otroligt bra whisky när de bara vill. Varför vill de inte när det kommer till Bowmore 12? Det känns som att det skulle kunna vara det ståtligaste flaggskeppet i armadan av standardutgåvor.

Efter lite förhandling inser vi att vi behöver ta hänsyn till tidigare uttryck från Bowmore. Laimrig är t ex en klockren femma, första utgåvan av Tempest var vi lite tveksamma till men gav ändå en femma. Tredje utgåvan av Bowmore Tempest hamnar på mellis där jag, Daniel, charmas och sätter en 5:a av bara farten, medan Martin står för det rationella och sätter en 4:a. Sammanvägt landar vi följaktligen på 4.5 av 5 torvmossar.

Vi slet fram en första utgåvans Tempest ur skåpen för att jämföra och kan konstatera att den äldre varianten är lite fruktigare, lite mer russin och lite mer bredd. Den är dessutom lite mörkare till färgen så man leds gärna att tro att den är sherryfatslagrad i större utsträckning. På övriga punkter är de två utgåvorna väldigt lika. Lakrits, lakrits — ja, ni förstår...

Relaterade inlägg:

Kommentarer (9) Trackbacks (0)
  1. Enligt det svaret jag fick av Bowmore på deras Facebook sida
    så ska Batch 3 inte va färgjusterad med E150.

  2. Tyvärr!
    Detta eviga kladdande med färger från Bowmore irriterar mig å det grövsta.
    Det skulle vara som med mat att det som tillförs färg inte skulle få kallas whisky Tillsatser
    E 150

    Från bolagets hemsida.

    Men gott är det med Bowmore så jag förstår inte deras inställning till vad färgen har med smaken att göra?

  3. Conny Magnusson
    Why use E150 in Bowmore Tempest 10 Years, Small Batch Release No.3 ?
    — den 30 september kl. 08:14 —

    Bowmore Single Malt Whisky
    Hello Conny. We’re pleased to confirm that Bowmore Tempest Release 3 is natural colouring – absolutely no E150!
    — den 3 oktober kl. 12:01 —

  4. Spännande, då deklareras den kanske fel på Systembolaget?

    Vi tyckte oss känna smakskillnader mellan Bowmore Tempest batch 1 och Bowmore Tempest batch 3 som motsvarade våra förväntningar baserat på färgskillnaden. Det bekräftar kanske din iaktagelse ytterligare. Vi får helt enkelt korrigera beskrivningen av produkten i recensionen!

  5. @Conny: Stort tack för informationen! Vi har uppdaterat inlägget nu.

    Som Martin skriver så upplevde vi att första utgåvan hade lite mer kraft i det mörkare registret än 3:an. E150 passade inte riktigt in i den ekvationen.

  6. Sweeet!!!
    Kollar med Röda Näsan var de fått infon ifrån.

    (Beställt flaska givetvis)

  7. Svar från leverantör P&S
    den innehåller inte E150 sockerkulör.

    Wohoo säger vi purister.

  8. Är det samma som släpptes nu i september på bolaget?

  9. Det ser ut att vara densamma som just blivit är återlanserad och listad under #20272 på Systembolaget.


Lämna en kommentar


Inga trackbacks ännu.