peat.se
17Jan/1310

Longrow slutlagrad på ungerskt dessertvin

Tokajer är vin från Tokaj-Hegyalja i nordöstra Ungern, vid gränsen till Slovakien. Distriktet producerar uteslutande vitt vin och är mest känt för sina söta dessertviner. De söta vinerna görs på druvor som angripits av ädelröta. Vin i denna still har med sannolikhet tillverkats sedan mitten av 1500-talet vilket placerar ädelrötade viner i Tokaj tidsmässigt långt före både Rhen och Sauternes.

Sötheten i Tokajer mäts i puttonyos, antal druvkorgar ädelrötade druvor som använts per fat vin. Ju högre andel ädelrötade druvor, desto mer sötma. Idag klassas vinet enligt samma skala, men standardiserat mätt via antal gram restsocker per liter:

  • 3 Puttonyos - 60 g/liter
  • 4 Puttonyos - 90 g/liter
  • 5 Puttonyos - 120 g/liter
  • 6 Puttonyos - 150 g/liter

Tokajer gjort på enbart ädelrötade druvor håller över 180 g/liter och kallas Aszu Eszencia. Faten som vinen tillverkas i kallas Gönc och rymmer 136 liter. Det är just sådanna fat som har fått förgylla de sista två åren för följande Longrow.

Longrow Tokaji Wood

Longrow Tokaji Wood

Longrow Tokaji Wood

Provad av Martin 2013-01-17

Longrow Toaji är 10-årig en utgåva i Wood-serien från Springbank. De första åtta åren har whiskyn legat på ett återfyllt bourbonfat och sedan ytterligare två år förädlats i nya tokajerfat. Utgåvan har sedan buteljerats i en upplaga om 7440 flaskor, vid 55,6% alkohol. (Flaskan som skymtar i bakgrunden är det senaste i serien, som vi hoppas kan komma till Sverige innan året är slut.)

Doft: Mustiga russin och röda äpplen! Svarta vinbär, björnbär och aningen av lakrits följer. Det här skulle lika gärna kunna varit en ren Springbank, för de torviga utrycken tillåts knappt alls bryta igenom de söta saftiga aromerna som ringlar sig kring öppningen av glaset. Istället blandas de upp och ger upphov till ett uns av salmiak och viol. Tungt av russin, med en blandning av melon och plommon, hur onaturligt det än låter.

Smak: Först en liten saltkick, sedan intensivt ökande sötma innan nötigare influenser minskar accelerationen och tar emot. En varm upplevelse bjuder på en helt avtrubbad torvattack som istället får samsas med vingummi och viol. Brett och strävt med valnöt i registret. Hjortron!

Avslut: Valnöt och gökört. Inga russin längre, men väl aprikos och tranbär! Emellanåt kan man ana en rökpust som vill slippa loss från de tunga sirapsartade influenserna och äntligen, äntligen få en chans att presentera sin version av tillverkningsprocessen. En syrlig, nu betydligt mindre sträv munkänsla lever kvar långt efter sista smutten.

Betyg: Om du smakat en söt Tokajer kommer du känna igen dig doftmässigt. Hur många puttonyos fatet hållit vågar jag absolut inte gissa, men det är definitivt frågan om ett sött trögflytande vin. Det tog till sista sippen ur glaset att övertyga mig om att det faktiskt är ett ritigt guldkorn jag hittat, men oavsett om det blivit full pott eller inte vet jag att utgåvan med tiden kommer utvecklas till en favorit, likt Springbank Claret Wood som vuxit oerhört sedan första analysen. Tokajlagrad Longrow träffar således 5 av 5 möjliga torvmossar, med mycket litet avtryck från den torvrökta malten.

När vi ställde frågan på Facebook om vad vi borde satsa på mer under 2013 fick alternativen oberoende buteljeringar och spännande fatlagringar störst respons. Det är helt i linje med vad vi själva hoppas kunna få ut av året. Sedan kommer vi förstås inte missa chansen att dela med oss av våra upplevelser från rökig whisky som gör misstaget att hamna inom doftavstånd från någon av våra uppmärksamma snokar.

Tycker du att vi lyckats hålla spåret så långt? Det kommer mera...

Stöd Living Dead Brewery:


5Mar/122

Longrow Burgundy från väl avvägda vinfat

Longrow destillerades första gången som ett experiment 1973 på Springbank. Avsikten var att producera en rökig whisky i Islay-stil, och resultatet gav en så pass speciell whisky att man bestämde sig för att destillera den igen några år senare. Namnet Longrow fick whiskyn från ett destilleri som tidigare legat bredvid Springbank. Sedan ett antal år bakåt produceras Longrow (och även Hazelburn) regelbundet vid sidan av den huvudsakliga produkt-linjen som destilleras två och en halv gång i Springbanks två pannor. Longrow destilleras istället, mer traditionellt skotskt, två gånger på malt som torkats över torveld, medan syskonet Hazelburn destilleras på irländskt vis tre gånger av lufttorkad malt.

Små delar av produktionen på Springbank är avsedd att lagras på spännande fat av varierad typ. Från den kommer bland annat ett antal vintage-utgåvor av Springbank. Det är även här vi hittar Longrow Burgundy Wood, som hör till en serie whisky lagrad på olika typer av vinfat, som ytterligare breddar innehållet i ägaren Mitchells whisky-portfölj.

Longrow Burgundy Wood

Longrow Burgundy Wood

Longrow Burgundy Wood

Provad av Martin 2012-03-05

Longrow Burgundy Wood har lagrats totalt 14 år på fat, först 11 år på återfyllda bourbonfat och sedan ytterligare 3 på bourgogne-vinfat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka, på 56,1% alkohol. Här har naturligtvis ingen kylfiltrering skett och det finns inte heller någon tillsatt sockerkulör, som om det skulle behövas! Den naturligt djupfärgade utgåvan, från oktober 2011, består av endast 1800 flaskor.

Doft: En tydlig, stram rökighet får försiktigt gömma sig bakom ett krusigt karamellsyrligt första doftspår. Det ligger en bredd i doften som känns ovanligt tropiskt för en maltwhisky. Här finns gott om vinuösa spår för den som vill förirra sig in i snåren. Själv letar jag efter stigen som rökt malt trampat upp, tätt överväxt av fruktiga slingrande toner av lime, kaktus och papaya. Efter en smakomgång blir banan-estrarna helt uppenbara och går inte att ignorera, definitivt i formen av banankola. Sedan går det lättare att hitta en trevligt smutsig ton av rökt malt som jag har lätt för att uppskatta.

Smak: Här kommer röken fram direkt, rakt på sak med en stadig acceleration utan att bli extrem. Istället med tydlig profil och rak rygg. Upplevelsens intensitet backas upp av en distinkt vinsyra och en initial alkoholstyrka, som när den mattas av, bidrar till en sötsyrlig sirapskänsla med dragning åt det syrliga. Mot slutet uppstår en bredare varm rökighet med knapp söt övervikt.

Avslut: Salmiak och tjärad plank som torkats och mattats ut under solen. Kanske aningen viol. Det är mycket som spelar på tungan, som vid det här laget nästan ger upp i utmattning efter alla upplevelser. Om eftersmaken vore ett instrument blev det nog ett mässingsblås, med högpolerad metallklang. En eller annan härligt skitig pust av maskinrök toppar av mysfaktorn.

Betyg: Longrow Burgundy Wood är ett utmärkt exempel på hur en vinfatslagring kan sammangjuta whisky med tydlig karaktär och bidra med en fördjupad komplexitet. Tidigare hade jag antagligen sagt att vinfatlagringar lämpar sig absolut bäst för whisky av lättare karaktär, med relativt korta perioder i — eller små andelar av — vinfat. Efter att ha provat ett antal lyckade rökiga utgåvor måste jag till slut inse att det fungerar minst lika bra med rökig whisky, även om det är en snäv balansgång som kräver viss fokus av åtnjutaren. Helt tillfreds med upplevelsen känner jag mig alldeles säker på att det även nästa gång jag besöker Longrow Burgundy Wood inte kan bli något annat än 5 av 5 torvmossar — full pott!

Efter viss favorisering av vinfatlagringar nyligen, via Bowmore Feis Ile 2009 och syskonutgåvorna Hazelburn Sauternes Wood och Springbank Claret Wood från Springbank, är jag lite kluven över huruvida jag skall fortsätta trampa på vinfatets smala väg, eller om det kanske är dags för att återgå till sherryfat och kanske framförallt klassisk rökig whisky på bourbonfat. Det är nog bäst att varva lite. Med lanseringen av Glenmorangie Artein runt knuten och ett par undangömda flaskor på lager får jag whisky från vinfat så det räcker året ut.

1Mar/128

Nytt på systembolagets whiskyhylla i mars

Som vanligt när det är dags för nyheter på Systembolaget, vill vi passa på att uppmärksamma ett par utvalda utgåvor. Nytt för dagen är dessutom möjligheten att titta i den kompletta listan av nya lanserade maltwhiskies i mars. Vi har dessutom passat på att lägga upp motsvarande listor för februari och januari i efterhand. Avsikten är självfallet att underhålla lanserings-sidorna med uppdateringar månadsvis. Listan hittar du på vår samlingssida för Systembolaget.

Nyheter på hyllorna 1 mars

Longrow Burgundy Wood

Den flaska som lockat mig absolut mest denna månad hade jag faktiskt redan planerat att köpa sedan tidigare. Longrow Burgundy Wood fanns tidigare endast i beställningssortimentet, men hamnar nu, likt Hazelburn Sauternes Wood och tidigare Springbank Claret Wood, på hyllorna. Longrow Brurgundy Wood är lagrad 11 år på refill bourbon innan whiskyn förts över till nya bourgognefat för ytterligare 3 års lagring. Efter totalt 14 år på fat har whiskyn tappats på 56,1%. Kostnaden på hyllan är något mindre än tidigare i beställningssortimentet, nämligen 795 kr. Faktum är att jag blev tvungen att genast säkra ett exemplar för vidare utforskning av de spännande fatlagringar som kommer från Springbank i Campbeltown.

Glen Scotia Part Nan Angelen

Lustigt nog var även den flaska som lockade näst mest på hyllan, en single malt från just Campbeltown. Det står nämligen något så ovanligt som oberoende buteljering av Glen Scotia där. Det är frågan om en utgåva från Part Nan Angelen. Vi har inte haft möjligheten att prova Glen Scotia i någon större utsträckning, men en utgåva från SMWS som vi smakade på Öl- och Whiskymässan 2011 hör till det mer spännande i söt (smutsigt) rökig sotighet som går finna whiskykartan. Nu hör det till saken att SMWS inte alltid lanserar typriktiga fat i sina hemligt numrerade utgåvor, men det vore förstås ändå intressant att utforska detta elusiva destilleri lite djupare om tillfälle bjöds.

Highland Park Thor

För den som missat de virala kampanjerna för den nya utgåvan från Highland Park, går det nu inte längre att undgå spektaklet. På whiskyhyllan står nämligen den största kartongen en 70 cl flaska kan uppbåda. Den som inte vill lyssna till åskguden predikandes på Twitter, kanske ändå bör fundera på huruvida en exklusiv utgåva som Highland Park Thor, ändå inte passar bäst i en snidad träställning, och om det högre priset som därmed tillkommer är värt besväret. Highland Park Thor är en 16-åring på 52,1% alkohol, som kostar dig 1295 kr. Vi får verkligen hoppas att det höga priset faktiskt motiveras av en extraordinär utgåva. Om man tittar historiskt på Highland Parks utgåvor, som Highland Park Earl Magnus och Highland Park Saint Magnus, så vet vi att betyget är högt oavsett pris.

Nyheter i beställningingssortimentet 1 mars

Vi har faktiskt redan tidigare varit i kontakt med en av de tre nya utgåvorna Bunnahabhain från Svenska Eldvatten. Då recenserade vi Bunnahabhain Peated & Sherry Matured 1997, men trots att den gick ur provningen med mycket gott betyg insåg vi att det antagligen är Bunnahabhain Sherry Matured 1991 som är den verkliga ädelstenen i samlingen, med en fin fatlagring på lagom styv whiskygrund. Till trilogin hör även en rökig whisky lagrad på ett klassiskt bourbonfat, nämligen Bunnahabhain Peated 1997. Vi blir tvungna att återkomma med nya omdömen när vi hunnit prova de övriga två utgåvorna lite noggrannare.

Därmed hoppas vi att du fått chansen att bli inspirerad, eller i vart fall fått ett lite bättre grepp om whiskynyheterna i mars. Som vanligt uppskattas tips på intresanta flaskor vi kan ha missat i förbifarten!

31Aug/112

Springbank – Handgjord whisky av rang

Minst en gång i livet bör en whiskyintresserad människa med självrespekt ta sig till Skottland. I vårt fall var det till hälften planering (Martin) och till hälften fullständig överraskning (Daniel) som tog oss västerut. Vår resa startade på Arlanda och gick via en flygtur till Edinburgh. Väl där hyrdes en bil och färden fortsatte västerut mot Glasgow. Egentligen borde GPSen ha lett oss nordväst från Glasgow till Loch Lomond och några bergiga pass väster om Tarbet. Dessvärre hade den blivit något felkonfigurerad av undertecknad och ledde oss istället till Gourock, ett färjeläge rakt västerut från Glasgow. En färjetur och en okänd summa brittiska pengar senare befann vi oss i Dunoon, varifrån färden fortsatte norrut tills vi anslöt till A83:an/A82:an, den väg vi borde ha färdats ut från Glasgow. Vårt resmål för dagen var södra Kintyrehalvön, Campbeltown och Springbank.

Jenny från Springbank förklarar beteckningarna på ett sherryfat

Jenny från Springbank förklarar beteckningarna på ett sherryfat

Naturen längs vägen är underskön och bilvägarna precis tillräckligt breda för att två lastbilar ska kunna mötas om förarna i exakt rätt ögonblick rycker i ratten så att förarkupéerna gungar till, bort från mittlinjen. Annars ryker sidospeglarna!

I Campbeltown var vi inackorderade i annexet till hotellet Seafield, även om incheckning och frukost skedde i hotellet Ardshiel, "2 doors down". Ardshiel innehar för övrigt utmärkelsen som 2010 års Whisky Bar of the Year enligt tidningen Wee DRAM. Vid tillfället för juryns beslut hade Ardshiel uppskattningsvis 450 olika malter i hyllan.

Jenny Karlsson från Springbank möter upp oss vid Ardshiel och vi blir slussade till destilleriet för en privat rundtur. Springbanks destilleriområde ligger i praktiken i centrala Campbeltown och under rundturen hörs discodunk från närliggande nöjeslokaler. Torsdagkvällar är Grab-a-Grannie nights i Campbeltown, förklarar Jenny. Många äldre kvinnor är ute och roar sig och bland grabbarna på destilleriet går snacket på fredagsmorgonar om vem som lyckats sno åt sig en kvinna ur det "öfre" segmentet.

Springbanks eldrivna, fasvända gräsklipparmackapär som används för luftning av kornet vid golvmältningen

Springbanks eldrivna, fasvända gräsklipparmackapär som används för luftning av kornet vid golvmältningen

J & A Mitchell & Co., företaget som äger destillerierna Springbank och Mitchell's Glengyle, har i runda slängar 66 personer anställda vid destillerierna. Skillnaden mellan Springbank, som gör allt vad de kan för att behålla en fullständigt traditionell produktion, och Mitchell's Glengyle, ett toppmodernt whiskybränneri, är att två rutinerade personer kan sköta hela produktionslinjen på Glengyle medan det krävs en betydligt större arbetsinsats för att hålla tillverkningen på Springbank flytande. Med det sagt så får man hålla i minne att Springbank gör precis allt lokalt, från att mälta korn (givetvis lokalproducerat så långt det går, men halvön Kintyre har svårt att tillgodose Springbanks behov) via själva sprittillverkningen till lagring och buteljering. Allt är gjort för hand eller medelst hyfsat primitiva metoder, som exempelvis den reverserade elgräsklipparen för smidigare vändning av kornet vid mältning. Springbank producerar i dagsläget tre olika whiskysorter: den två och en halv gånger destillerade Springbank gjord på lätt rökt malt (fast egentligen är det 2,75 ggr), den rökiga och dubbeldestillerade Longrow samt trippeldestillerade Hazelburn gjord på helt orökt malt. Glengyles bidrag till Campbeltowns whiskysortiment heter Kilkerran av den enkla anledningen att Glengyle som varumärke redan var upptaget. Dessutom vore det otypiskt att döpa en Kintyre-malt efter en glen (en smal, djup dal). Jenny visar oss skickligt och hemtrevligt runt på båda destillerierna. I ett försök att särskilja Springbank väljer hon att uttrycka skillnanden mellan Springbank och andra whiskydestillerier som skillnaden mellan hemlagade köttbullar och Mamma Scans.

Kilkerrans logotyp - ett hål i väggen

Kilkerrans logotyp - ett hål i väggen

Logotypen för Kilkerran, den single malt som produceras på Glengyle, har ett något komiskt ursprung. Bilden är en stiliserad version av effekten man får om man tittar ut genom den enda gluggen i muren som omgärdar destilleriet. De två vertikala streck som ramar in klocktornet är motsvarigheten till fängelsegaller, någon typ av armeringsjärn som en gång i tiden hindrat nyfikna från att klättra in genom hålet. Hur ägarna hindrat de som eventuellt valde att klättra över muren förtäljer inte historien.

Mot slutet av rundturen står vi i ett av Springbanks dunnage-lager och Jenny förklarar att den härliga doften i lokalen kommer av all avdunstning som sker från tunnorna. "Angel's share" utbrister någon i sällskapet. Alla pratar om angel's share, börjar Jenny, men här i Campbeltown finns inga änglar. De enda som tullar på innehållet i tunnorna häromkring är fåren. Efter en lång arbetsdag kan man vara säker på att det kommer att vara fullt med fulla får mitt på vägen när man ska köra hem.

Ordentligt mätta efter en "full scottish breakfast" bestående av blodpudding, korv, ägg, potatisplättar, stekt tomat, bacon och svamp på The Ardshiel sätter vi oss i bilen och knappar in färjeläget Kennacraig i GPSen. Från Kennacraig går färjan mot Port Askaig på Islay, och väl där väntar Caol Ila, Ardbeg, Laphroaig, Bruichladdich, Kilchoman och Bowmore. Islay here we come!

18Jun/100

Springbank 12 Cask Strength

En Springbank är aldrig fel och dagen till ära var jag tvungen att utföra ett brådskande nödingrepp i ett produktionssystem, vad passar då bättre en en cask strength för att hålla sig på allerten?

Springbank är ett traditionsbundet destilleri som (likt Bruichladdich) gör allt från mältning till buteljering av whisky själva. Springbank destillerar sin single malt whisky två och en halv gång. Detta görs genom att råspriten separeras i två parallella led efter destillering i mäskpannan. Det ena ledet destilleras i en spritpanna ytterligare två gånger och det andra ledet som vanligt för många single malt endast en gång till i spritpannan. Tillsist återförs råspriten från båda produktionsleden till en och samma mängd innan den lagras på fat.

Springbank driver även de tidigare nedlagda destillerierna Longrow, som gör rökig whisky, och Hazelburn, som gör en trippeldestillerad whisky.

Springbank 12 YO Cask Strength

Springbank 12 YO Cask Strength

Springbank 12 Cask Strength

Tolv-åringen buteljeras på fatstyrka á 54,6% alkohol, icke kylfiltrerad och utan tillsatta färgämnen.

Doft: En rund härlig russinkaka och rörsocker. Bakom den söta bomben fladdrar resterna av en våt disktrasa utan att störa.

Smak: Eldig till tusen utan att vara spritig. Mycket smak från ekfatet och aningen sötma i periferin innan den försvinner ner. Jag känner apelsinskal och julkryddor skymta förbi.

Avslut: Ek inleder den avtagande smaken. En angenäm beska stannar till en stund innan fatet svalnar av helt, utan elden som driver på. Torkar till slut ut i ett strävt merbägär.

Betyg: En välbalanserad, men svårtolkad kropp ger fyra av fem möjliga torvmossar. Rekommenderas!