peat.se
10Maj/140

Svenska Eldvatten i begränsade utgåvor

Vi samlar på oss mer prover än vi kan redogöra för på bloggen och ett av de bolag som ofta får stå på kö för vårt relativt smala rampljus är Svenska Eldvatten. De släpper frekvent utmärkta buteljeringar i små upplagor, från enskilda spännande fat som Tommy och Peter nosat reda på. Bloggen skulle nog kunna hållas rullande helt på eldvatten om vi ville. Det verkar dessutom som om en stor mängd trogna följare av varumärket är inne på det spåret. Här kommer en recension till dig som ännu inte öppnat din Wheskykôrka.

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Weskykôrka

Provad av Martin 2014-05-10

Weskykôrka är en upplaga om 113 flaskor, buteljerad i fatstyrka 56,1%. Utgåvan är tappad ur ett sherryfat från Bunnahabhain, fyllt med ett rökigt recept redan 1990. Samma fat har tidigare levererat privata buteljeringar åt whiskyklubbarna Gothia Whisky Society och Björkås Whiskysällskap.

Doft: Havre och smörblomma följs av en strävare sötma av aprikos. Ljunghonung. Bilden innehåller framförallt runda mogna figurer, somliga med ett ruggat ytskikt. Sedan dyker ett sirlig spår upp. Lime. Key lime pie, faktiskt! Allt uppblandat i en klassiskt härlig maltsötma.

Smak: Otroligt kraftfull och sträv. Inlagda päron och råa rabarber med saftiga kåldolmar inkarneras av den mosigt sötman som nästan dränks i en bred attack av syrlighet. Efter en stund på tungan har whiskyn förvandlats till honungsvatten.

Avslut: Återigen strävt, nu som skiktet mellan skal och hasselnöt. Körsbär, druvskal och honung. Druvskalen som nu är tydligt gröna är det intryck som stannar kvar.

Betyg: Wheskykôrka kan sammanfattas som sträv honung, hur motsägelsefullt det än låter. Vid näsan påminner utgåvan till en början om flertalet onämnda prover. Därför är det kul att whiskyn sedan bjuder på en ordentlig överraskning vid första smutt. Då triggas nyfikenheten som tydligt synliggör ett större djup, även i doften. Summan är en spännande buteljering, väl värd 4 av 5 möjliga torvmossar.

Detta är inte vår första recension av Svenska Eldvatten, och det finns ingen anledning att tro att det skulle bli den sista. Istället konstaterar jag att det är svårt att hålla sig aktuell när deras eftertraktade utgåvor i regel säljer slut redan de första dagarna efter lansering. Att recensera en slutsåld utgåva måste motiveras av rent egoistiska skäl, som min egen jakt på upplevelser. Det får ni stå ut med, för jag ser redan fram emot nästa!

Stöd Living Dead Brewery:


31Mar/121

Tre fullpottare från Svenska Eldvatten

Svenska Eldvatten AB

Tidigare i år genomförde vi en utförlig recension av Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry Matured. Idag har turen kommit till tre andra Islay-utgåvor från Svenska Eldvatten: två Bunnahabhain och en Caol Ila. Samtliga går att hitta hos Systembolaget, sök bara efter Svenska Eldvatten så hittar man dem i beställningssortimentet.

Caol Ila 1983

För att citera etiketten så rör det sig om whisky bränd i oktober 1983, lagrad på amerikanskt bourbonfat (american hogshead) nummer 4822 och buteljerad i augusti 2011. Det ger oss en 27-årig Islaywhisky på fortfarande starka 56,7% alkohol.

Doft Torr torvrök, jod, tång, tjära och svarta vinbär
Smak Physalis, tjärpastill, syrlig rök, citron
Avslut Grön paprika, ekfat, paranöt
Betyg Vi konstaterar att det här kan vara en av de bättre Caol Ila vi har provat. Med ett långt avslut och en stabil helhetsupplevelse ger vi den 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1991 Sherry

Destillerad i december 1991, lagrad på sherryfat (first-fill sherry butt) nummer 5452 och slutligen buteljerad vid en ålder av 20 år och med 54,2% alkohol i december 2011.

Doft Torkade plommon, apelsin
Smak Breda och tunga torkade frukter, förnämligt opolerad och snudd på skitig. We like!
Avslut Kraftig fatton som på ett utomordentligt vis tar plats utan att bli dominerande
Betyg Utan de tydliga fattonerna hade detta varit en sherrybomb och utan sherryn hade den varit överlagrad, men maktkampen mellan dessa två ytterligheter producerar en hyfsat välbalanserad whisky som väger in på 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1997 Peated

14-årig, rökig Bunnahabhain lagd på bourbonfat nummer 3170 i augusti 1997 och tappad på flaska vid 57,2% alkohol i augusti 2011.

Doft Vattensläckt gräsbrand, tjock torvrök, maskinrum och oljerock
Smak Majs med skirat smör, lakritsrot och pomeransskal
Avslut En bred och söt tillställning som håller i sig länge
Betyg En bred offensiv på alla fronter gör att vi även i detta fall blir charmade. Med risk för att låta som en trasig LP som hakat upp sig hamnar vi även här på toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Med facit i hand har vi alltså gett Svenska Eldvattens fyra stycken whiskies en 4:a och tre 5:or. Den whisky vi valde att recensera djupare fick en 4:a och vi funderar en stund på om vi inte borde ha gjort vår djupdykning i någon av de andra suveräna utgåvorna från Svenska Eldvatten... Hur som helst får vi konstatera att slutet gott, allting (från Svenska Eldvatten) gott!

1Mar/128

Nytt på systembolagets whiskyhylla i mars

Som vanligt när det är dags för nyheter på Systembolaget, vill vi passa på att uppmärksamma ett par utvalda utgåvor. Nytt för dagen är dessutom möjligheten att titta i den kompletta listan av nya lanserade maltwhiskies i mars. Vi har dessutom passat på att lägga upp motsvarande listor för februari och januari i efterhand. Avsikten är självfallet att underhålla lanserings-sidorna med uppdateringar månadsvis. Listan hittar du på vår samlingssida för Systembolaget.

Nyheter på hyllorna 1 mars

Longrow Burgundy Wood

Den flaska som lockat mig absolut mest denna månad hade jag faktiskt redan planerat att köpa sedan tidigare. Longrow Burgundy Wood fanns tidigare endast i beställningssortimentet, men hamnar nu, likt Hazelburn Sauternes Wood och tidigare Springbank Claret Wood, på hyllorna. Longrow Brurgundy Wood är lagrad 11 år på refill bourbon innan whiskyn förts över till nya bourgognefat för ytterligare 3 års lagring. Efter totalt 14 år på fat har whiskyn tappats på 56,1%. Kostnaden på hyllan är något mindre än tidigare i beställningssortimentet, nämligen 795 kr. Faktum är att jag blev tvungen att genast säkra ett exemplar för vidare utforskning av de spännande fatlagringar som kommer från Springbank i Campbeltown.

Glen Scotia Part Nan Angelen

Lustigt nog var även den flaska som lockade näst mest på hyllan, en single malt från just Campbeltown. Det står nämligen något så ovanligt som oberoende buteljering av Glen Scotia där. Det är frågan om en utgåva från Part Nan Angelen. Vi har inte haft möjligheten att prova Glen Scotia i någon större utsträckning, men en utgåva från SMWS som vi smakade på Öl- och Whiskymässan 2011 hör till det mer spännande i söt (smutsigt) rökig sotighet som går finna whiskykartan. Nu hör det till saken att SMWS inte alltid lanserar typriktiga fat i sina hemligt numrerade utgåvor, men det vore förstås ändå intressant att utforska detta elusiva destilleri lite djupare om tillfälle bjöds.

Highland Park Thor

För den som missat de virala kampanjerna för den nya utgåvan från Highland Park, går det nu inte längre att undgå spektaklet. På whiskyhyllan står nämligen den största kartongen en 70 cl flaska kan uppbåda. Den som inte vill lyssna till åskguden predikandes på Twitter, kanske ändå bör fundera på huruvida en exklusiv utgåva som Highland Park Thor, ändå inte passar bäst i en snidad träställning, och om det högre priset som därmed tillkommer är värt besväret. Highland Park Thor är en 16-åring på 52,1% alkohol, som kostar dig 1295 kr. Vi får verkligen hoppas att det höga priset faktiskt motiveras av en extraordinär utgåva. Om man tittar historiskt på Highland Parks utgåvor, som Highland Park Earl Magnus och Highland Park Saint Magnus, så vet vi att betyget är högt oavsett pris.

Nyheter i beställningingssortimentet 1 mars

Vi har faktiskt redan tidigare varit i kontakt med en av de tre nya utgåvorna Bunnahabhain från Svenska Eldvatten. Då recenserade vi Bunnahabhain Peated & Sherry Matured 1997, men trots att den gick ur provningen med mycket gott betyg insåg vi att det antagligen är Bunnahabhain Sherry Matured 1991 som är den verkliga ädelstenen i samlingen, med en fin fatlagring på lagom styv whiskygrund. Till trilogin hör även en rökig whisky lagrad på ett klassiskt bourbonfat, nämligen Bunnahabhain Peated 1997. Vi blir tvungna att återkomma med nya omdömen när vi hunnit prova de övriga två utgåvorna lite noggrannare.

Därmed hoppas vi att du fått chansen att bli inspirerad, eller i vart fall fått ett lite bättre grepp om whiskynyheterna i mars. Som vanligt uppskattas tips på intresanta flaskor vi kan ha missat i förbifarten!

20Feb/120

Tre Bunnahabhain från Svenska Eldvatten

Det börjar hända mycket som är spännande för svensk whisky nu, så mycket att vi knappt hinner med att hålla oss uppdaterade. Exempelvis kommer Svenska Eldvatten med tre oberoende buteljeringar av Bunnahabhain till Systembolaget i mars. Det är frågan om två rökiga utgåvor destillerade 1997, där den ena har legat på ett nytt sherryfat (281 flaskor) och den andra på ett traditionellt bourbonfat (306 flaskor), och en mindre rökig utgåva destillerad 1991 som även den legat på ett nytt sherryfat (306 flaskor). Svenska Eldvatten har tidigare lanserat oberoende buteljeringar från andra destillerier, bland annat en Caol Ila från 1983 (252 flaskor) som fortfarande finns att få tag i via beställningssortimentet på Systembolaget.

Bunnahabhain Peated & Sherry matured

Bunnahabhain Peated & Sherry matured

Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry matured

Provad av Daniel och Martin 2012-02-15

Som namnet gör tydligt är Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry destillerad 1997. Den har sedan tappats och buteljerats åt Svenska Eldvatten i december 2011. Whiskyn kommer från first fill sherry butt #5374 och verkar vara tappad vid fatstyrka (57,1% alkohol), utan kylfiltrering.

Doft: Oljigt smörig och aningen sotig. Mjukt inbjudande kan man ana att det borde vara lite grövre fruktighet under huven, men istället slingras citrustoner in i något som skulle kunna vara sträva krusbär. Det finns en dofttopp som tydligt kan associeras till Bunnahabhain, men som är svår att ge namn åt. Likt en skönhetsfläck ger den något intressant att fokusera på. Efter att ha smakat ett varv dyker en subtil saltlakris upp och underhåller.

Smak: Initialt en tydlig sälta och en hel del vitpeppar. Sedan en söt antydan, kanske aprikos, som genast balanseras ut av en valnötslik beska. Fatbeskan som är ordentligt tilltagen går aldrig längre än till gränsen för vad som är hanterbart och retas lite. Ovanpå ligger en liten rökstrimma och myser.

Avslut: Först vid avslutet kommer en antydan till de tyngre frukterna (plommon) som vi kanske från början hade förväntat oss, behagligt blandad med sträva fattoner.

Betyg: Bunnahabhain 1997 peat & sherry matured från Svenska Eldvatten ger ett helt nytt perspektiv till vad fräscha fat ger för effekt på whisky. Vi erkänner att vi faktiskt provat de andra två Bunnahabhain-utgåvorna också, men valt den vi tyckte verkade mest intressant doftmässigt för djupare analys. Så här i efterhand inser vi att det faktiskt är sherryfatlagringen från 1991 som aspirerar på toppbetyget, och att den rökigaste utgåvan ger minst avtryck i detta sällskap, där ribban är högt satt. Vi blir helt enkelt tvungna att återkomma till de andra två Bunnorna vid tillfälle. När det gäller vårt utvalda exemplar är vi slående överens om att det är en solklar 4 av 5 möjliga torvmossar.

Vanligen är blandningen torvig och sherrylagrad whisky en vansklig konstallation, som inte alla utgåvor klarar av att bära upp till fullo. Det finns såklart ett antal utmärkande undantag, somliga med avsevärd märkbarhet, och denna Bunnahabhain hör till sällskapet som kan bära huvudet högt genom sherrytorven. Slutligen måste vi uppmuntra de svenska oberoende buteljerarna att ta in fler spännande fat, som inte annars skulle hamna på den svenska marknaden!

23Jun/102

Bunnahabhain – tradition mot tradition

Idag organiserar jag och Martin två stycken derbyn: Glenmorangie-derbyt och Bunnahabhain-derbyt. I matchen om Bunnahabhain hittar vi först i startfältet den 12-åriga Bunnahabhain ("originalet"), följt av den för Bunnahabhain traditionsbrytande Bunnahabhain Toiteach. Även om Toiteach bryter Bunnahabhains tradition av svagt rökig whisky så beaktar den å andra sidan Islays långa tradition av starkt rökig whisky. Enligt kartongröret som omsluter flaskan ska ordet Bunnahabhain på engelska uttalas 'Bū-na-ha-venn'.

När industrialiseringen av den skotska whiskytillverkningen skedde under mitten av 1900-talet så var destillerierna på fastlandet (Speyside och Lowlands) först ut med torkning av malt med metoder som inte innefattade eldning med torv. Där torv varit i stort sett enda energikällan på destillerier blev den ersatt av koks, som brinner med ingen eller väldigt lite rök. Detta kom sig av att man började med brytning av koks i större skala samt att tågnätet byggdes ut så att koksen kunde transporteras till destillerierna. Således blev destillerier i ovan nämnda områden också först med whisky som andades elegans istället för rök. Ju längre bort från centrala Skottland destillerierna låg, desto mer benägna var de att hålla kvar vid sin torkning av korn med torv.

Bunnahabhain 12

Bunnahabhain 12

Bunnahabhain 12 Years

Doft: Det börjar som en förnimmelse av en blöt hund som springer ett tiotal meter bort. Hunden har synliga spår av tång i pälsen efter att ha simmat omkring en stund i ett salt hav. Lätt rökig och angenäm.

Smak: En typisk kustwhisky. Kryddig med smak av salt sten och sandlåda efter regnet (du kanske aldrig kommer att kunna erkänna att du vet hur det smakar, men vi vet att du vet!). Valnöt. Kustwhiskykusinen Oban kommer i åtanke, dock är Bunnahabhain 12 mindre tydligen på mineralen.

Avslut: Förvånansvärt graciös maltsötma. Den blöta hunden har hunnit ett par hundra meter bort på sandstranden där solnedgången i bakgrunden avrundar en helt OK vårdag.

Betyg: Martin är lagom imponerad och nöjer sig med tre torvmossar av fem möjliga. Jag låter mig däremot charmas desto mer och delar med mig av fyra torvmossar.

Bunnahabhain Toiteach

Bunnahabhain Toiteach

Bunnahabhain Toiteach

Doft: Tydligt grovrökt malt. Det brinner i den havsnära granskogen. En Laphroaig-minnande jodton gör sig till känna. Ungdomlig doft på samma sätt som Kilchoman eller yngre Bruichladdich.

Smak: Tungan möts i dörren av en sotig inkräktare som delar ut en dansk skalle som dock inte träffar rent. Inget blodvite uppstår, men poängen är framförd. Vedeldad bastu. Kaminrök på tjockt trä. Sötma varvat med rök. Samma som tolvåringen fast med en påslagen kanna sot. På hur många sätt kan man beskriva rök utan att använda ordet rök mer än en gång? Jag har redan misslyckats.

Avslut: En söt kolaklubba doppad i aska från en eldstad har legat på ett bord och smält i solen. Din tandborste har använts för att göra rent bordet och nu står du som ett fån och borstar tänderna utan tandkräm.

Betyg: Martin och jag är rörande överens om att det rör sig om en fyra torvmossar stark whisky här. Det betyder att Toiteach går segrande ur Bunnahabhain-derbyt, men bara med minsta möjliga segermarginal.