peat.se
22Feb/127

Udda Bowmore från Islay Whisky Festival

I kväll är det dags för mig och Daniel att ta en liten tur tillbaks till Islay och resan vi gjorde i höstas. Sedan dess har ett par flaskor whisky legat och lockat lite extra i skåpen. Det är förstås frågan om rökig whisky denna gång, även om det följde med ett par spännande fatlagringar från Bruichladdich, helt utan koppling till det rökiga huvudtemat för ön. Framför oss på bordet står en flaska från Bowmore och en konceptwhisky från Bruichladdich - Octomore 4. Den senare glömmer vi bort för en (mycket) liten stund, medan vi undersöker den förstnämnda lite närmre.

När vi anlände i Bowmore, nyfikna på vad destilleri-butiken hade att erbjuda, fick vi inte komma in på gården till destilleriet. Infarten var nämligen redan upptagen och blockerad av en av Islays brandbilar som fått utryckning på ett larm från ett av lagerhusen. Efter en kort promenad i byn var lyckligtvis falsklarmet konstaterat och i butiken en stund senare fastnade jag totalt för en nioårig flaska med spännande grön etikett som vi inte hade sett förut.

Bowmore Feis Ile 2009

Bowmore Feis Ile 2009

Bowmore Feis Ile 2009

Provad av Daniel och Martin 2012-02-22

Bowmore Feis Isle 2009 är en specialutgåva tappad speciellt för Islay Whisky Festival (där Feis Ile är det gaeliska namnet). Det är en begränsad utgåva på totalt 900 flaskor, varav vårt exemplar är flaska nummer 809 i ordningen. Förutom en naturlig trevlig bärnstensfärg ser vi på etiketten att det är frågan om whisky lagrad på en blandning av fat som tidigare huserat sherry, bourbon och vin. Flaskan är tappad på fatstyrka, 57,1% alkohol.

Doft: Först papprigt som wellpapp, sedan syrligt sött av citron, mandarin och apelsin. Det ligger violtabletter i tablettasken, likt Bowmore Dusk. Kanske även en aning bittermandel eller till och med mandelmassa. Det tar ett tag innan röken släpps lös även om den går att ana från start. Det drar försiktigt åt tjärad takpapp. Efter en stund är det fruktiga syrliga toner som dominerar, inslingrade i en liten rökstrimma. Pappret har flugit för vinden.

Smak: Dubbelsidig å det grövsta! Både bred och len av lakritssötma, och med ett vasst syrligt bett. Flera gånger nyper den till i tungan. Tydlig Bowmoreprofil med en släng av beska från halstabletter, men med mycket vidare spektrum i de syrliga sotiga tonerna än vi är vana. Ett litet spännande tips; precis när du svalt ner whiskyn, prova att trycka tungan platt mot gommen. Vi klarar omkring 5 sekunder innan det blir mer obehag än spänning. Det finns en syrlighet som är så djup att den bitvis kan vara svår att reda ut till fullo, mer av sot och aska än ren rök. Det hela toppas av en hemligt invävd lakritsanknytning i varje moment.

Avslut: Viol och lakrits rullar sakta ut, eller vägrar alternativt att försvinna helt. Det finns fortfarande en hel del syrlighet, men kanske framför allt en viss beska av pomerans med sirapsliknande söta bitoner.

Betyg: Det pratas sällan om tanniner i whiskysammanhang, men i fallet Bowmore Feis Ile 2009, måste de lyftas fram som bidragande faktor. Det är helt enkelt så att lagringstiden på vinfat samspelar på ett spännande, men förvånande okonventionellt vis med Bowmores smakprofil. Jämför vi i njutningsgrad med det bästa från destilleriet får vi tung konkurrens från Bowmore Laimrig och Bowmore Tempest. Jämförelsen är dock inte rättvis, då Bowmore Feis Ile 2009 är en utmanande vild mustang medan de andra två snarare är vältränade tävlingsexemplar med stamtavla. Det blir 4,5 av potentiella 5 torvmossar. Fyran kommer från Daniel och femman från Martin, men i sanningens namn är det en hög fyra och en låg femma, mycket rättvist...

Vi provar alltid whisky på samma styrka som den tappats i flaska i våra recensioner. För det mesta föredrar vi dessutom den styrkan. Bowmore Feis Ile 2009 hör dock till undantagen som skulle kunna må bra av en aning vatten. Det otroligt aggressiva och intryckstäta anfallet vänder då av och whiskyn vill genast vara lite mer till lags. Det är som att man helt plötsligt stryker besten medhårs, medan det tidigare varit svårt att uppfatta vad det ens innebar i den rufsiga pälsen, och tillbaks får man ett stort spinnande välljud till tack. Då är bara en fråga om vad du helst vill ha!

Relaterade inlägg:

Kommentarer (7) Trackbacks (0)
  1. Väntar med spänning på er provsmakning av Octomore 4_167.
    Har inte öppnat min än.

  2. Recensionen av Octomore 4 dyker upp redan i kväll, eftersom vi provade den i samband med ovan recenserade Bowmore. Välkommen åter!

  3. Varför har ni en Octomore och inte jag? Sorgen är stor från min sida

  4. Väntar med spänning!
    Vet nämligen inte om den ska öppnas eller säljas 😉

  5. Nu när den andra recensionen också är publicerad vågar jag kanske avslöja att jag själv föredrar Bowmoren ovan, som är något mer spännande än Octomore 4. Den har mer djup och det är tydligt, om man jämför, att det är spännande vinfat som ställs mot klassiska bourbonfat. I övrigt är de två flaskornas förvånansvärt lika upplevelsemässigt, och för ett år sedan hade vi nog lutat åt full poäng för båda. Bli inte besviken när nya Octomore får lägre betyg än den förra recenserade, den är antagligen bättre, och det är definitivt mer djup utanför rökupplevelsen än sist!

  6. Tack för en Feis Ile upplevelse. För mig var de en av de bästa inläggen och provningarna ni gjort. Nytt för peat och lika nytt för mig, där jag levde mig in i recensionen. Spännande med tappning från festivalen 2009, Bowmore släppte också detta år en Feis Ile tappning på 25 år.
    Trevlig helg och ser fram emot era nya äventyr gällande whisky.

  7. Kul att du gillar recensionen och tack för tipset om årets utgåva!

    För den som är intresserad av att utforska ytterligare i olika fatlagringar kan jag berätta att vi även fått reda på att de tre åren innan den undersökta utgåvan innehåller relaterade fatlagringar, nämligen:

    Feis Ile 2006 lagrad på bourbonfat
    Feis Ile 2007 lagrad på sherryfat
    Feis Ile 2008 lagrad på bourdeuxfat


Lämna en kommentar


Inga trackbacks ännu.