peat.se
12aug/100

Laphroaig Cairdeas Master Edition på riktigt

Laphroaig Cairdeas Master Edition 2010

Laphroaig Cairdeas Master Edition 2010

Efter en lång veckas väntan (ja, semestern är slut nu...) på att få prova Cairdeas 2010 under ordnade former så kommer här vår slutgiltiga genomgång.

Laphroaig Cairdeas Master Edition 2010

Provad av Daniel och Martin 2010-08-12

Laphroaig Cairdeas 2010 lägger sig på solida 57,3% alkohol.

Doft: Tydligt medicinsk, penicillin. Anis och torv. Rätt vad det är biter alkoholen ifrån och så får man börja om från början. Självfallet finns här även röken, men den är återhållsam och inte alls så överväldigande som i andra varianter från Laphroaig. Tänk bastu på högvarv men helt utan vatten så att träplanken i väggarna börjar knaka. Med lite vatten dyker en citruston upp från intet.

Smak: Röksötma med en syrlig knorr. Inte en sådan massiv rökoffensiv som man kanske förväntar sig av en Laffe, men whiskyn är ändå inte passiv på den fronten. Alkoholen gör sig påmind med ett eldigt bett i samklang med lakrits och malt.

Avslut: Saltlakrits och rökt malt. Whiskyn tar aldrig slut! Den härligt eldiga sötman stannar kvar i en smärre evighet.

Betyg: Laphroaig Cairdeas Master Edition 2010 är en stabil whisky. Smakmässigt är den kanske inte helt typisk för Laphroaig men den kommer inte göra någon besviken. Vi i panelen är dock något splittrade. Jag förväntar mig grov rök/torv från en Laffe och blir därför kvar med ögonbrynen halvvägs upp på skalpen när denna whisky letat sig ner i strupen (en fyra). Martin har en grå upplevelse med Laphroaig 10 tydligt i minne och blir positivt överraskad (en femma). Vi enas om att vi är oense om betyget, som därför landar på 4.5 av 5 torvmossar (med amerikansk notering eftersom vi testkör mikroformatet hreview numera; 4,5 med svensk notering).

Uppdatering 2011-08-09: Missa inte vår recension av Laphroaig Càirdeas Ileach Edition 2011!
Uppdatering 2012-08-27: Vi har även provat Laphroaig Càirdeas Origin 2012.

5aug/100

Grovhuggen analys av Laphroaig Cairdeas Master Edition

Sent om kvällningen sitter vi i Daniels stuga och provar för första gången Laphroaig Cairdeas 2010 (Master Edition). Eftersom vi redan tagit ett par glas av annat följer här en grovt huggen analys av innehållet, det mesta positivt. En noggrannare analys av den här rökiga whiskyn kommer senare, vid bättre sensoriskt medvetande.

Laphroaig Cairdeas Master Edition

Laphroaig Cairdeas är en kraftpjäs med alkoholhalt på 57,3%, sammansatt för festivalen Feis Ile och för alla Friends of Laphroaig ute i världen.

Doft: Tydligt saltig ö-whisky med trevlig rökton.

Smak: Starkt av saltlakrits och torr rök. Påminner om Bunnahabhain Toiteach och kanske något om Bruichladdich Peat.

Avslut: Lakritssöt rök, något syrlig när det sista av whiskyn försvinner från tungan.

Idag blir det inget betyg. Det vore orättvist mot whiskyn, men det här är definitivt en intressant whisky som vi måste utforska noggrannare vid ett senare tillfälle. Kanske ställd mot något av de andra alternativen från Laphroaig. Cairdeas har som väntat betydligt mer krut än tioåringen, och vi måste varmt rekommendera flaskan innan den tar slut på hyllorna.

Fortsättning följer...

2aug/100

Laphroaig Cairdeas 2010 Master Edition med i systembolagets släpp idag

Årets variant av Laphroaig Cairdeas lanserades i Sverige med augustisläppet på Systembolaget. När jag kollade den lokala butikens lagerstatus omkring lunch fanns det fortfarande 19 flaskor kvar; ingen brådska! Det verkar som om det inte lika är högt tryck efter whisky under sommaren. Både Ardbeg Supernova 2010 och Glenmorangie PX Sonnalta finns fortfarande i hyllorna efter tidigare släpp.

Årets utgåva har fått tillnamnet Master Edition (vilket låter lovande) och är släppt i totalt 5000 flaskor, buteljerade med 57,3% alkoholhalt. Càirdeas betyder vän på gealiska och är kanske Laphroaigs uttryck för att blidka medlemmar i Friends of Laphroaig. Cairdeas varierar i sammansättning mellan de olika utgåvorna och är i 2010-utgåvan minst 11 år på fat, högst 19.

Nu har vi hunnit smaka Cairdeas, en noggrannare analys väntas också. (2010-08-05, 2010-08-12)

25jul/100

Köp whisky utomlands, inom EU

Jag är precis hemkommen från en veckas semester i norra Polen. Eftersom jag gärna sprider mitt whiskyintresse till vänner och bekanta så tyckte jag att det var dags att lära min morbror (som är sjökapten) att dricka rökig whisky. Vid sightseeing i Tricity (Gdynia-Sopot-Gdánsk) höll jag därför extra utkik efter vin- och whiskybutiker. Det visade sig ganska snart att butikskedjan Festus verkar ha störst utbud av skotsk single malt. Där fanns bland annat Laphroiag 10 och 18, tre flaskor Glenfarclas (10, 15 och 25) samt ett par riktigt dyra flaskor Old Pulteney. En Laphroiag 10 fick stoltsera som inkörsport till rökig whisky för min morbror sjökaptenen. Efter en kort introduktion om whisky och whiskytillverkning verkar han uppskatta single malt tillräckligt nog att sprida intresset vidare bland vänner. Speciellt intresserad blev han av hur whiskyn ändrar karaktär vid stegvis försiktig tillsats av vatten (med hjälp av ett sugrör som pipett).

Eftersom jag hoppats att det skulle gå att göra whiskyfynd även i ett relativt litet whiskyland som Polen gav jag förstås inte upp jakten vid en flaska Laphroaig. Vid besök i en galleria (och ytterligare en Festus-butik) frågade jag på knackig polska blandat med engelska om det fanns någon butik specialiserad på whisky i närheten och fick ett kanontips; centralt i Sopot skulle det finnas en whiskyshop! Sista dagen i Tricity-området passade jag med fästmön på att göra ett besök på adressen, med höga förväntningar på intressant sortiment. Väl framme visade det sig att butiken bara hade viner; inte en enda flaska single malt eller eller annan whisky. Något besviken frågade jag alltså butiksbiträdet om han kände till någon annan butik som stämde in på beskrivningen och jag fick en ny adress till en butik som han visste skulle ha whisky. Med pressat tidsschema gick vi alltså vidare och kom fram till - ännu en Festus! Vi gick och åt glass istället. Eter lite snabbt mobilsurfande bestämde jag mig för att gå tillbaks och köpa en flaska Glenfarclas 10, eftersom den inte finns att beställa via Systembolaget. Priset 199 PLN blir ungefär 462 SEK; varken dyrt eller billigt för en flaska single malt. Istället blev flaskan oerhört dyr i tålamod och uthärdighet för min fästmö och därför är mitt råd: köp spriten på flygplatsen istället!

Om du är intresserad av att köpa whisky på flygplatsen gäller sedan år 2004 nya regler för införsel av alkohol. I EU-länder finns det inte längre taxfree och man får istället betala punktskatt för alkohol enligt ursprungsprincipen (i det land alkoholen inhandlas). Det finns heller ingen övre gräns för hur mycket alkohol man får föra in i landet, men som riktlinje för personligt bruk finns en gräns på 10 liter per person, långt över vad du kan tänkas få ta med dig som handbagage på flygplanet hem. För länder utanför EU gäller fortfarande 1 liter som gräns, som skall skattas i Sverige, men utöver detta kan man även föra med sig 1 liter taxfree. Detta är antagligen anledningen till att whisky såld som taxfree oftare är buteljerade på 1 liter och skattad whisky oftare är buteljerad på 70 cl. Själv är jag mer intresserad av spännande whisky än whisky i mängder. Därför föredrar jag skattad whisky som enligt min minimalt empiriska undersökning är mer intressant, kanske för att destillerierna provar nytt sortiment och spännande fatförädlingar på flygresenärer innan det går ut till allmänheten.

För att undvika besvikelse bör du kontrollera att din hemreseflygplats (inom EU) säljer lokalt skattad whisky, annars får du inte köpa hem till Sverige. För mig slutade resan med en lokalt inhandlad flaska Glenfarclas 10 och en flaska Balvenie Golden Cask 14 (efterlagrad på Karibiska romfat) köpt skattad i taxfree-shopen i Warszawa. Smakutlåtande följer när vi samlat styrkan efter semestern!

1jul/100

Den rökiga whiskyns tid är jul

Om man är intresserad av vad det söks på på google kan man använda deras trendsökfunktion. Vi gjorde det på söktermerna Ardbeg, Laphroaig och Lagavulin. Det visar sig (kanske inte helt oväntat) att det juletid söks mer efter rökig whisky på nätet. Det är så mycket som dubbelt så många sökningar på alla tre destillerierna, och sökvolymerna för de tre ligger i paritet med varandra.

Söktrender för Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig

Söktrender för Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig

En intressant iaktagelse är att de senaste två åren så har det primärt sökts på Lagavulin och Laphroaig innan jul och på Ardbeg efter. Det kan som vi ser det ha två anledningar:

  1. De som ska ge bort rökig whisky söker på Lagavulin och Laphroaig för att de hört att de skall vara bra. De som köper Ardbeg vet vad de köper utan att söka, men de som får den har ingen aning om vad de fått och letar nyfiket efter information när julstressen och julmaten lagt sig.
  2. Det köps primärt Lagavulin och Laphroaig till jul, eller i vilket fall söks det mest på det inför julklappshandlandet. Sedan på nyårsfesten får en kompis nys om den nya flaskan och utbrister; Lagavulin är bra, men har du provat Ardbeg?

Det kan också vara så att det lanserats specialutgåvor precis kring jul (exempelvis Lagavulin Distiller's Edition i fjol) som man bara måste söka reda på information om. Det är dessutom ett faktum att nya Ardbeg bara har funnits sedan 2008, genom Ardbeg Renaissance, efter att destilleriet åter öppnat sina dörrar 1997.

I sammanställningen som visas på sidan kan man se att det primärt är i Sverige och även i övriga norden det söks på rökig whisky, något som Laphraig redan känner till (då de har sin hemsida översatt till bland annat svenska). I Friends of Laphroaig (som är Laphroaigs intresseklubb) är faktiskt var 6:e medlem svensk! Finns det månne en parallell till vilka länder som uppskattar saltlakrits? Etiketterna i diagrammet är referenser till nyhetspublikationer som verkar ha väldigt liten relevans för den ökade sökfrekvensen kring jul. Du kan själv göra samma trendsökning här, prova gärna något annat destilleri och jämför!

21jun/100

Mackmyra – Den Första Utgåvan

Läste precis om Mackmyra Special 04 på svd.se och kom på att jag borde ge min Mackmyra - Den Första Utgåvan ytterligare en chans. Faktum är att jag aldrig blivit särskilt övertygad av den. Som svensk vill ens lokalpatriotiska ådra så gärna att en lokalproducerad whisky når en nivå där den är bra nog att konkurrera med skotsk dito. Man vill att den når en nivå där man ärligt kan placera den på en lista över de godaste whiskys man smakat på. Man vill kunna ta en smutt och få en likadan aha-upplevelse som den man fick första gången man smakade på en Laphroaig 10. Men det är så långt kvar att det är svårt att se målet från där man står nu. Det är förstås orättvist att jämföra en ung, svensk whisky med en grovt rökig Islay med åtminstone 200 års erfarenhet i ryggen, men även ställd mot en nykomling som Kilchoman (Autumn Release 2009) står Mackmyra - Den Första Utgåvan sig slätt.

Mackmyra - Den första utgåvan

Mackmyra - Den Första Utgåvan

Doft: Ungdomligt, blommigt och lite ljunghonung. Sticker man snoken för djupt får man dock näsborrarna fyllda med en rejäl dos aceton.

Smak: Pepprigt och ungdomligt. Påminner en del om akvavit. Jag behöver väl knappast påpeka att akvavit gör sig bäst som snaps, nåt man häller i sig med fokus på hastighet och inte på smak. Ganska långt bak på tungan hittar man fatkaraktären som kommer av att ungefär hälften av whiskyns innehåll är lagrad på relativt små fat (100 l).

Avslut: Med mycket god vilja och en ordentlig portion fantasi hittar man lite av mörk porter här nånstans. Sådan öl brukar ha toner av mörk choklad och kanske pumpa.

Betyg: Två torvmossar av fem möjliga. (Även om torvmossar har väldigt lite att göra med denna whisky...)

Jag hoppas innerligt att Mackmyra blir bättre med tiden. Att det blir en fjäder i hatten för den svenska spritindustrin. Jag gissar att anledningen till att Den Första Utgåvan lagrades till stor del på små fat var för att få den att mogna snabbare, men frågan är om det inte gjorde whiskyn en otjänst. Samtidigt förstår jag att det aldrig var ett alternativ att inte släppa den unga whiskyn. Det är för många som har väntat på den. Jag väntar dock med spänning på kommande släpp, men jag vågar faktiskt inte prova Mackmyra Special 04 av rädsla för att avskräckas helt och hållet från destilleriets utbud.

14jun/100

Fenoler och rökig whisky

Fenolmolekyl

Fenolmolekyl

Fenol är en kolförening bestående av en hydroxylgrupp (läs alkohol) kopplad till en bensensring. Fenoler är ett samlingsnamn för aromatiska kolföreningar bestående av en eller flera bensenringar bunden till en eller flera hydroxylgrupper. Kemiskt kan fenol användas för hudblekning, hårblekning samt för balsamering av vävnader. Till det sistnämnda används dock oftast formaldehyd, eftersom fenol tenderar att ge vävnader en obehagligt blek eller vit ton.

I whisky mäts fenoler i ppm - parts per million eller miljontedelar. En procent (1%) är alltså 10.000 ppm eller tvärt om; en ppm är 0.0001%. När vi säger att Ardbeg Supernova har en fenolhalt på 100 ppm, menar vi alltså 0.01% (vilket är väldigt högt).

Ppm är precis som procent en s k dimensionslös storhet. Ppm bör således anges i termer av måttenheter som är standardiserade enligt SI, som t ex liter för volym eller gram för vikt. Fantaster av whisky är dock vana vid att inget sådant angetts. Vi har kontaktat bland annat Ardbeg för att  i ett senare inlägg kunna fördjupa oss i mätmetoder, noggrannhet och måttenhet.

Dödlig dos fenoler

Fenol (som är den enklaste molekylen bland fenolerna) är frätande och giftigt. Faktum är att 15 gram fenol är räcker för dödlig dos, för att få ytterligare en liten skala att mäta med. Om vi antar att andel fenoler mäts i vikt, som lättast kan mätas i riktigt låga halter så får vi följande dödliga doser rökig whisky...

Ardbeg Supernova SN2010, förenklad uträkning

Vatten 39.9% * 0.7 liter * 1000 gram/liter = 279.3 gram
Alkohol 60.1% * 0.7 liter * 789 gram/liter = 331.9 gram
Fenoler 100 ppm * (279.3 + 331.9) = 0.06112 gram

Vilket ger 245 flaskor under en whiskykväll för att uppnå dödlig dos (246 om du vill vara riktigt säker). Observera gärna att det räcker med 189 flaskor Octomore som är Bruichladdich fenol-vidunder buteljerad med alkoholhalt på 63.5% och fenolhalt på 131 ppm!

Om vi istället antar att fenolhalt mäts i volym gäller följande: för att få i dig 15 gram fenol behöver du få i dig motsvarande (med antagandet att 1 liter = 1 kilogram vätska) 150 liter Ardbeg Supernova, eller 214 flaskor á 700 ml, gärna under så kort tid som möjligt. Det är inte bara rent tekniskt ett självmord, i termer av pengar rör det sig om 800 kr multiplicerat med 214, dvs 171 200 kr. Antagligen har du förgått av alkolholförgiftning ett antal gånger innan fenolförgiftningen gör sig hörd.

Fenolers påverkan på smak och doft

När man talar om fenoler i en whisky rör det sig oftast om fenol, kresol och xylenol. Även guaiacol är viktigt för smaken.

Malt

Malt, fenolhalt okänd

Faktorer som påverkar en whiskys ppm av fenoler är bl a till hur hög ppm malten rökts. Exempelvis röktes gamla  Ardbeg Ten (innan destilleriet öppnade för fullt igen 1998) till runt 30 ppm, medan den nyare, som nådde konsumenter från 2008, rökts till ca 54 ppm. Hur mycket av rökigheten som följer med från mältning till slutprodukt är också en faktor att räkna med. Gamla Ardbeg Ten hade en halt av ca 16 ppm fenoler i färdig produkt medan den nya når nivåer av ca 23 ppm i flaskan. En whisky som Laphroaig Ten har även en ordentlig smak av tjära, vilket ofta misstas för rökighet. Om man då ställer en Ardbeg 10 mot en Laphroaig 10 är alltså Ardbegen något rökigare, sett till ppm fenoler, trots att Laphoaigen kan upplevas som rökigare på grund av dess tjärsmaker.

Ytterligare en faktor som påverkar en whiskys fenolhalt är hur länge den lagrats. Fenoler bryts nämligen ner med tiden, delvis p g a oxidation, varför en nyligen upptappad flaska med äldre whisky eller en sedan länge öppnad flaska med yngre, rökig whisky troligen har en lägre fenolhalt än en oöppnad, nyligen upptappad, ung, rökig whisky.