peat.se
8Feb/123

Laphroaig Triple Wood imponerar lagom

Laphroaigs nygamla utgåva Triple Wood har funnits i diverse flygplatsers taxfree-butiker ett tag, men har nu släppts lös för den breda, flygrädda allmänheten att avnjuta. I grunden hittar vi en vanlig Laphroaig 10, visserligen utan åldersangivelse, men lagrad enbart på före detta bourbonfat. Malten har sedan flyttats över till de små fat som går under benämningen quarter cask och som förstås har lånat ut sitt namn till Laphroaig-utgåvan Laphroaig Quarter Cask. För att krydda det hela ytterligare så har man nu tagit whiskyn från "kvartsfaten" och lagt den på stora, feta sherryfat. Man har på så vis försökt sammanföra de bästa egenskaperna från respektive fatslag: vanilj från bourbonfaten, ekens strävhet från kvartsfaten och sherrysötma från de stora faten.

Laphroaig Triple Wood

Laphroaig Triple Wood

Laphroaig Triple Wood

Provad av Daniel och Martin 2012-02-08

Triple Wood är buteljerad vid 48% alkohol, ej kylfiltrerad men däremot färgad med sockerkulör (vaffö gö ni på detta viset?!). Numret är 20263 och prislappen uppgår till 499 kr.

Doft: En bit från glaset anar man söta, dova malttoner och ju närmare man rör sig desto mer syrlig rök, tunn men tydlig, letar sig upp genom glasets öppning. För att vara en Laphroaig är den oerhört varsam, både rök- och alkoholmässigt. Den metalliska, jodliknande doften som på engelska kategoriseras som medicinal finns här, så som oftast i whisky från Laphroaig. Inbillad sälta och tång samsas med vaga lädertoner. Röken påminner om färska barrträdskvistar på öppen eld. Koncentrerar man sig

Smak: Initialt blir man förvånad över hur slätstruken whiskyn är, men misströsta icke! Efter en kort och ofokuserad omväg blommar den ut som en sotig rallarros på en ångloksbanvall. Det är omisskännligt Islaywhisky i glaset och bland de mer utmärkande smakerna finner vi lakrits och bräckt vatten. Halvvägs genom provningen slås vi av följande tanke: var är sherryfaten? Röken övergår tidvis i sot och vi njuter, men konstaterar samtidigt att den i stort sett fullständigt utmanövrerar sherryinfluenserna.

Avslut: Sot och lakrits. Eftersmaken dröjer sig kvar länge och den går definitivt inte av för hackor. Man kan nästan ana de för Bowmore typiska lakrits- och halstablettonerna om man låter tanken sväva fritt en stund.

Betyg: Där annan Islaywhisky som lagrats på sherryfat emellanåt lyckas få röken och sherryn att komplettera varandra (Ardbeg Uigeadail exempelvis), så saknas den dynamiken i Laphroaig Triple Wood. Vi upplever att man misslyckats med att satsa på sherryfaten, man har liksom tvekat. Faten hade kunnat spela en huvudroll här, men får nesligt ikläda sig rollen som statist. Vi vet inte om vi ska skylla på de små kvartsfaten, som ger mycket av det de har, eller om det blev fel redan på planeringsstadiet. Ska man göra en sherryfatslagring av en så potent whisky som Laphroaig måste man våga satsa fullt ut, men här har man gjort det halvhjärtat. Triple Wood är absolut inte en dålig whisky, men väger man in avsikterna i slutprodukten så blir man ändå lite besviken. Betyget svajar under provningens gång men vi låter det slutligen landa på en svag 4 av 5 torvmossar.

Någonstans längs vägen inser vi att Triple Wood måste vara en form av Laphroaig där man försökt fila ner några av de vassa kanter som Laphroaig kan erbjuda genom att lagra Quarter Cask på sherryfat. De försöker tillmötesgå den breda massan och då blir vi lite förnärmade när vi väl inser det. Med Trippelträet så säljer de sig lite.

Vi efterlyser en Laphroaig Double Wood: 50/50 ex-bourbon och olorososherry! Mumma!?

Relaterade inlägg:

Kommentarer (3) Trackbacks (1)
  1. Trevligt med nya inlägg! Sitter nu och läser dem och på samma gång smuttar jag på en underbar whisky. Deerstalker Balmenach 12 år som tappades på flaska 2001. Söt doftande honung som döljer spriten som finns i bakgrunden. Svag doft av lakridsrot. Smaken börjar med härlig sötma som övergår till en härligt bränd smak av sotad ek(vanilj). Precis då den börjad kännas vass av spriten kommer sötman av lakridsrot. Tankarna för mig till fisherman friends lakrids som stannar kvar länge i munen. Skall skynda mig över sundet och handla en till! Ha en bra helg!
    Peter

  2. Det tycker vi också!

    Dessutom är det trevligt att få del av vad du har i glaset, lycka till att få tag i den andra flaskan. Den verkar riktigt trevlig.

  3. Smakade denna för ett par månader sedan och måste hålla med om erat betyg. Jag upplevde den mer eller mindre på samma sätt även om jag inte kunde uttrycka det i exakta ord. Once a Laphroaig, always a Laphroaig..


Lämna en kommentar