peat.se
18Jun/107

Återförening med Ardbeg Uigeadail

För att fira mitt nyblivna medlemskap i Ardbeg Committee och i väntan på ett bra tillfälle att prova mina relativt nyligen införskaffade Ardbeg Supernova SN2010 och Ardbeg Blasda bestämde jag mig för att stämma återförening med en gammal vän; Ardbeg Uigeadail. Whiskyn är döpt efter den Loch som Ardbegs vatten rinner från. Jag kommer ihåg Uigeadail som min absoluta favorit på grund av den försiktiga rökigheten (jag började min karriär med Laphroaig). Nu är det dags att avgöra om minnet bedrar eller om den fortfarande toppar listan.

Ardbeg Uigeadail

Ardbeg Uigeadail

Ardbeg Uigeadail

När jag öppnar flaskan och häller upp den bärnstenfärgade malten minns jag! Uigeadail är tappad icke kylfiltrerat med 54,2% alkoholstyrka.

Doft: Som en tjärad båt som legat bortglömd och torkat i solen; svårt att avgöra om det är trädoften eller tjäran som förtjuser mest.

Smak: Mjuk och len för en rökig dryck, balansen mellan rök och sötma är näst intill perfekt. Lätt att ta till sig som en rökfantast - lätt att bjuda på till en ovan vän.

Avslut: Röken stannar försiktigt kvar men blandar sig med en sötma av nötkräm och hasselnöt, sedan vedeldad bastu medan rök-kulissen går ner.

Betyg: Det blir toppbetyget fem torvmossar.

Jag är mycket nöjd att Uigeadail fortfarande håller måttet och ser fram emot en djupdykande smakprovning och jämföring av det lite rökigare i Ardbegs sortiment. Det kanske är dags att uppdatera mitt förråd whisky och skaffa en nyare tappning av flaggskeppet från Ardbeg, Ardbeg Uigeadail!

Relaterade inlägg:

Kommentarer (7) Trackbacks (0)
  1. Håller med! Detta är min absoluta favorit just nu. Är fortfarande nybörjare på detta med whisky, men jag köpte denna flaskan direkt från Ardbegs destilleri för ett par veckor sedan och det har jag verkligen inte ångrat.

  2. Om du gillar Uigeadail tycker jag du ska prova Laphroaig Cairdeas som finns på systemet tillfälligt just nu. De har liknande kvaliteter. Annars finns det massvis med guldkorn i Ardbegs sortiment, min favorit i deras sortiment är Ardbeg Corrvreckan.

    Kika gärna i betygslistan för att få lite översikt över två peat-heads preferenser… 🙂

  3. Vi hade en egen liten provning av Arbegs sortiment för ett tag sen, där ingick då den vanliga 10-åriga, Uigeadail, Corrywreckan och Supernovan, men faktiskt så är Uigeadailen fortfarande min absoluta favorit, men alla är riktigt bra! Förutom dessa så gillar jag Laphroaigs Quarter Cask, den är också riktigt god. Finns det någon annan som liknar dessa? Har provat Caol Ila 12 årig, men nä inget fantastiskt med den. Även den vanligaste Bowmoren och Bowmore Darkest (den var ganska ok), Lagavulin 16 har jag också provat och den är bra, men ändå inte i riktigt lika bra. Nån Bruichladdish kanske? Har inte provat någon..?

  4. Om du gillar lakritstonerna i dina Ardbeg mest så borde du prova Laphroaig Cairdeas eller Bowmore Tempest. Dessutom ligger Ardbeg Renaissance fortfarande i beställningssortimentet, och är i klass med sina alkoholstarkare syskon.

    En av de absolut bästa rökiga whisky jag druckit (förutom Ardbeg Corryvreckan) är Laphroaig 18, som är otroligt djup, med både doft och smak i åtskilliga lager. Lätt att sätta sig och fastna i totalt.

    Gillar du det dovare uttrycket kan jag rekommendera Port Charlotte PC6 eller senare utgåvor. Egentligen tycker jag att Bruichladdich gör sig bättre i det lägre rökighetsregistret, men i sina Port Charlotte-buteljeringar har de lyckats riktigt bra.

  5. @Martin: På vilket sätt anser du att Port Charlotte PC6 är dov? 🙂
    Om något så är det ju en brutal whisky! Och det skriver jag inte bara för att den tenderar att dra ner rullgardinen på folk som smakat på den (mig inkluderat).

  6. @Daniel: Den är dov på samma sätt som åskan är dov. Jag menade inte att den var blek eller ljudlös. Faktum är att den precis som åskan mullrar rätt ordentligt. Men den är mycket bredare i sitt angrepp än många andra, och kraftigt smutsig om fingrarna.

    Om jag fick sätta ett yrke på PC6 så tror jag på skeppsmekaniker.

  7. Jag fick Ardbeg Uigeadail upphälld i ett glas för blindprov, som överraskning i TV-soffan. Anande att det var en Ardbeg (hade gissat Ten eller Supernova om båda var öppnade), men gissade till slut ändå på Jura Heavy Peat alternativt Bowmore Tempest enligt logiken att de stod längre fram i skåpet.

    Efter att jag fick reda på att det var en Uigeadail kände jag genast mer av de söta tonerna och sherryfatet. Det är lustigt vad medvetandet gör med sensoriken. När jag hakade på den mullriga maltdoften från Port Ellen så skenade sinnet iväg. Kul!

    Daniel och de andra grabbarna från svensexan hade blindtester med mig under dagen. Gemensamt för dessa och dagens test är att första gissningen stämde bäst. Jag misslyckades alltså totalt i analysen även på svensexan.

    Funderingen blir nu om vi inte borde ha blindtester oftare, för att träna bort förutfattade åsikter!


Lämna en kommentar


Inga trackbacks ännu.