peat.se
4Mar/150

Resultatet av ett privatägt Box-fat

På Uppsala Beer & Whisky Festival fick jag möjligheten att i Box monter träffa Tord, som introducerade en fattyp avsedd för privatägda fat från destilleriet. Med färsk ek i så små fat som 26 liter rekommenderas en lagring från tre till tre och ett halvt år. Knappt laglig whisky alltså, kan det vara något att analysera?

Box Hungarian Oak Peated

Box Hungarian Oak Peated

Box Hungarian Oak Peated

Provad av Martin 2015-03-03

Box Hungarian Oak Peated är beskrivningen av ett fatprov som återköpts från ett privatägt fat. Fattypen är 26 liters ungersk färsk ek, samma typ som lagrar tokaijer. Specifikationen av råspriten är 43 ppm fenoler (uppmätt i vörten), fullt jämförbart med de tre sydliga destillerierna på Islay. Whiskyn är buteljerad vid vad som kan antas vara nära fatstyrka, 54,3% alkohol.

Doft: Fruktsocker och humbrol inleder, men snart mjuknar de alkoholdrivna tonerna och öppnar för honung, päron och vanilj. Det finns blommiga drag däri, både kronblad och nektar, maskros. Torven är i näsan väl dold av fatlagringen. Sockersötman blir allt tyngre snudd på sirapslik.

Smak: Bred på tungan, med en tidig spark av ek. Samtidigt visar sig torven för första gången, med en tydligt syrlig profil och dov bakomliggande rökridå, om än relativt genomskinlig. Som en majbrasa av späda kvistar och ris på behörigt avstånd.

Avslut: Klassiskt färsk ek med pepprig valnöt och nyslipad parkett. Violpastill.

Betyg: Eftersom whiskyn levererar högt i samtliga moment återstår endast att gratulera ägaren av fatet till en lyckad lagring. Det lilla fatet har satt en tydlig prägel på whiskyn. Därför är det bitvis svårt att avgöra vilka kvaliteter som härrör från råspritens egenskaper, men i all enkelhet räcker den tydliga inramningen långt, till 4 av 5 möjliga torvmossar allra minst. Den lyckliga ägaren, som troligtvis hunnit lära känna buteljeringen ordentligt vid det här laget, skattar säkerligen whiskyn betydligt högre.

På det hela taget är fatprovet en mycket bra markör för vad som går att åstadkomma med tre år på fat. Själv funderar jag över vad resultatet skulle motsvaras av för ett fat som dessutom tidigare fått bära söt, fruktig tokaijer. Samtidigt tror jag att det finns fler användningsområden än kort lagring, exempelvis slutlagring något enstaka år efter längre lagring på tidigare använda bourbonfat. Alla dessa funderingar inte helt utan att fat-köpar-tankar flyger genom huvudet.

Stöd Living Dead Brewery:


3Mar/154

Öl- & Whiskymässor runt landet 2015

Att öl- och whiskymässor är ett fenomen som sprider sig är uppenbart, kanske är de även här för att stanna. Tidigare (flera år tidigare) var det nog främst inbitna öl- och whiskynördar som motiverade mässornas existens, och kanske inte minst fackfolk. När jag så småningom började intressera mig fanns det ett par mässor värda namnet för whiskypubliken, men de senaste året har det ploppat upp fler på kartan, somliga antagligen här för att stanna.

Fatprov från privatägt fat

Fatprov från privatägt fat

Därför ger en enkel sökning på nätet genast ett antal alternativa datum och platser:

En liten misstanke om att whisky får åka snålskjuts på den öl-boom som sedan några år råder i landet är inte helt obefogad. Det diskuteras nämligen öl som aldrig förr och intresset för hantverksmässigt producerad öl är på topp. För små lokala mässor är det antagligen inget problem att få tag i microbryggerier för att fylla mässmontrar, även om det kanske är svårare att övertyga stora varumärken om att det är väl investerad marknadsföring. Microdestillerier finns inte i Sverige ännu, men det bör rimligen tilläggas att vi håller på att få ett mycket gott utbud av inhemsk whisky. De svenska whiskydestilleriernas framgång och de många kvalificerade whiskybloggar som dykt upp under de senaste åren vittnar tillsammans om att intresset även för whisky är på topp.

Att det går bra för öl- och whiskymässor runt om i landet är alltså inte förvånande, men hur har utvecklingen de senaste fem åren egentligen sett ut?

Flera utställare jag har pratat med på olika mässor vittnar om att det blivit allt stökigare. Jag har hört nämnas att ölpubliken skulle stå för den större delen av stöket, vilket jag inte riktigt köper. Whiskyfolket kan nog dricka till och bli dryga (vi) också. En egen iakttagelse är istället att publiken generellt sett verkar ha blivit yngre i takt med att mässorna ökat i popularitet. Om detta stämmer är det inte orimligt att stöket skulle ha ökat. Det är gissningsvis en svår ekvation för arrangörer, att inte uppmuntra hög konsumtion av alkohol samtidigt som intäkter från mässdeltagare och utställare skall maximeras. Ur min synvinkel finns en risk att mässorna transformeras till knytpunkter för ambulerande pubverksamhet, snarare än ett forum för informationsutbyte och utbildning. Det blir mässarrangörernas ansvar att lägga ribban högt de kommande åren, om man vill att mysfaktorn skall förbli en naturlig association.

Festivalbord på Uppsala Beer & Whisky Festival

Festivalbord på Uppsala Beer & Whisky Festival

Som tur är verkar de flesta både öl- & whiskynördar vara trevliga prickar! Trots att det som regel är trångt och bökigt, med varierande promille i omlopp runt montrarna, brukar det alltid vara mycket god stämning. Nu senast under Uppsala Beer & Whisky Festival löstes dessutom trängseln relativt smidigt. Mellan montrarna stod rader med festivalbord uppställda. På så vis kunde montrarna effektivt avlastas från de besökare som sökte yta att umgås och att prata i. Spännande nog verkar flera utställare, däribland Box Whisky, vara mycket nöjda med resultatet från den relativt lilla mässan. Det bådar gott för mindre mässor i stort, även om jag gärna ser en uppdatering av listan över whiskyutställare till nästa års upplaga i Uppsala.

Tempel Brygghus Helios

Tempel Brygghus Helios

Mest intressant upplevelse från Uppsala i whiskyväg var en fattyp som används på Box för privatägda fat, vilken verkar ge ett stabilt resultat vid relativt kort lagring. Den får vi lyckligtvis anledning att återkomma till med analys, inom kort. Totalt sett, oberoende av kategori, hittades den mest intressanta upplevelsen faktiskt en bra bit utanför trygghets-zonen, även om öl inte är helt otrampad terräng...

I en gemensam monter stod representanter för microbryggerierna Jackdaw Brewery (främst smaksatt öl i belgisk stil) och Tempel Brygghus (enbart suröl), som till vardags även delar bryggverk. Arvid från Tempel Brygghus serverade bland annat en berliner weisse, vid namn Helios, med helt unik doft och smakprofil skapad av en lokal jäststam av Brettanomyces. I detta fall hade Brett åstadkommit doft av parmesan och mögelost, syrligt äpplig smak och tydlig eftersmak av lagrad hårdost. Med en så pass unik upplevelse i bagaget kan det vara värt att nämna produkterna Gehenna och Perdition, varav den senare är en surstout brygd med hallon. Båda flaskorna lanseras nämligen i det lokala utbudet på minst två Systembolagsbutiker i Uppsala nu i maj, kanske även i någon butik i Stockholm.

Med detta hoppas jag att vi ses på någon av mässorna runt om i landet, väl mött!

24Feb/150

Sista Asen har anlänt Orkney

Bildligt tilltalande element har blivit allt viktigare för att locka kunder till whisky, eller för den delen alkoholhaltiga drycker generellt sett. Det verkar inte längre räcka med Anrika 12 eller Anrikare 16 för att hålla intresset levande. Kanske har det de senaste åren funnits en tendens bland whiskykonsumenter att vara mindre trogna sina varumärken, en större strävan efter att få prova nytt, som måste dövas med något greppbart. Och en generation uppväxt i alternativa verkligheter får nu sitt lystmäte när de granskar hyllorna. Kanske hittar vi också intressant whisky därunder.

Highland Park Odin

Highland Park Odin

Highland Park Odin

Provad av Martin 2015-02-24

Highland Park Odin är den sista utgåvan i serien Valhalla Collection, efter Thor, Loki och Freya. Whiskyn är buteljerad vid 55,8% alkohol efter 16 år på fat. Det tangerar den äldsta utgåvan i serien och levererar den hittills alkoholstarkaste Asen i serien. Totalt 1200 flaskor anländer Sverige i mars.

Doft: Fruktig och fet av övermogna druvor och russin. Ljunghonung, som ofta omslingrar Highland Park. Det finns ett blommigare spår också, fett och smörigt av tulpan. Skållade mandlar. Efter en stund betydligt torrare med torkade aprikoser.

Smak: Söt maltig munkänsla glider över i en blommigare sötma. Den försiktiga torvigheten ger en sträv känsla av nötmix med russin, i väntan på att brasan skall ge grillglöd en sommarkväll.

Avslut: Trevlig nötig mandel och valnöt. Väl avrundad ek.

Betyg: Odin har smått fantastisk styrka i doften, med väl dold torvighet. Utgåvan sticker inte ut och spretar, utan samlar upplevelsen jämnt och fint. Tur är väl det efter sexton år på fat! Utgåvan imponerar med tydlighet, något som enligt erfarenhet inte är huvudspåret hos destilleriet. Det blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar betygsmässigt, med aspiration till toppbetyget.

När jag tänker efter finns det förstås många fler anledningar till behovet att utmärka sig bildligt bland andra varumärken. När Öl- & Whiskymässor plottrar kartan full med städer, kan en snygg logotyp eller en välansad produktbild vara allt som krävs för att locka ögonen till rätt monter. Detsamma gäller förstås i sociala medier, där nyheter sprids innan de har inträffat.

Jag är för övrigt nöjd med att min egen hemort snart skall få sin första Öl- & Whiskymässa. Kanske ses vi på Uppsala Beer & Whisky?

24Dec/143

Upprättelse med dova avtryck av sherry

Normalt sett brukar festivalutgåvorna från Islay vara det första som hamnar under nosen, men ett litet prov har stått i skåpet bortglömt fram tills helt nyligen. Cairdeas betyder vän, och är också namnet på den årliga utgåvan till vännerna av Laphroaig.

Laphroaig Cairdeas 2014

Laphroaig Cairdeas 2014

Laphroaig Cairdeas 2014

Provad av Martin 2014-12-24

Laphroaig Cairdeas är whisky blandad från 1st fill bourbon och Amontillado-fat, det vill säga fat från en mellanmörk typ av sherry. Utgåvan är buteljerad vid vad som måste antas vara fatstyrka, 51,4% alkohol.

Doft: Hö torkat över torvbrasa. Citronskal. Eleganta rökslingor följer glasets kant. På saltstänkt soltorr drivved ligger tunga, feta hjortron. Vårbrasa och smörblomma. Efter en längre stund blommar torvröken ut i glaset med en smörig biton.

Smak: Initialt torr torvig munkänsla, sedan pommerans och aprikos. Piptobak, murrig och mysig. Morotskaka. I samband med utandning kommer en härlig knorr av granrisrök, mer än något av djup torr barrskog. Torkade aprikoser.

Avslut: Enris och ekplank står för en tydlig textur som håller i länge. Ännu senare tycks en hinna av smör ligga smält över munhålan.

Betyg: Årets upplaga av Cairdeas är en riktig pärla, i all enkelhet. Det är en upphottad version av tioåringen. Mindre röktryck, och större finess. Nu blir det ordentlig upprättelse för Laphroaig, efter ett relativt svalt omdöme av den nordiska julutgåvan. Istället toppas betyget med 5 av 5 möjliga torvmossar.

Whiskyn tar sin tid att blomma ut varför det var först efter att alla intryck hade hunnit tecknats ner som betyget avgjordes. Efter en stund i handen kommer både doft och smak till sin fulla rätt, när både torra och söta sherrytoner framträder.

Med detta önskar jag en riktigt god jul och ett gott nytt whiskyår, men lovar så smått att det kommer fler uppdateringar innan året är över!

24Dec/140

Rå buteljering av sherryfat från indien

Det hann bara gå en dag från förra indiska buteljering till nästa. Visserligen beror det delvis på att läsare röstat om vilka utgåvor som skall få uppmärksamhet innan jul och att intresset för Amrut är högt. Nu när sensoriken redan är i trim att bearbeta de exotiska utryck som finns i whisky från Bangalore passar det faktiskt ganska bra. Själv är jag mycket nyfiken på resultatet.

Blackadder Peated Amrut Sherry Finish

Blackadder Peated Amrut Sherry Finish

Blackadder Raw Cask Peated Amrut Sherry Finish

Provad av Martin 2014-12-23

Den kanske längsta titeln hittills anger serie, destilleri, spritrecept och fatlagring. Blackadder Raw Cask är en serie buteljeringar av enskilda fat som varken spätts eller filtrerats. I detta fall har whiskyn färdigställts i ett sherryfat, gissningsvis efter lagring på traditionellt bourbonfat. Alkoholhalten vid fatstyrka är 58,1% alkohol. Totalt 138 flaskor ingår i buteljeringen.

Doft: Rund och varm sötma blandad med klisterdoft, som vid det här laget måste ses som karaktäristisk för Amrut. Samma sötma ramar in bred rökig sälta som får tankarna att gå till den lilla skotska ön Skye. Jordgubbslag, friterade bananer och romerska bågar hör till de fruktigt söta referenserna. Banankola.

Smak: Kaffebönor, körsbärspraliner och plommonskal ger en syrligt besk fruktighet. En metallisk klang drar åt persilja. Sotigt värre samtidigt som bilden av sötsur sås höjer upp torven.

Avslut: Ekollon och rönnbär. Härligt bitterbesk aningen uppmjukad av fruktiga spår.

Betyg: Återigen ett spännande fat från Amrut under Blackadders flagg. Det är som att sitta på nålar att analysera denna utgåva, spännande samtidigt som det är lätt att missa att registrera de snabba skiftningarna i smak på tungan. Möjligen skulle en tydlig munsötma lyfta upplevelsen högre, men med tidigare referenser är detta utan tvekan ett väl godkänt resultat, en whisky i klassen 4 av 5 möjliga torvmossar.

Som trogen följare av konceptet att aldrig späda whisky i glaset får man en hastig spännande upplevelse av Amrut vid fatstyrka. För den som har en hel flaska att tillgå kan jag rekommendera att prova försiktig spädning parallellt med att låta whiskyn vattnas ut i munnen. Det borde ge helt olika smaklandskap!

23Dec/140

Högsta temperatur på plattan

Det är knasigt att det skall behöva ta över ett år innan indisk malt åter hamnar i flödet. Men om jag skall vara helt ärlig beror det kanske på att den tenderar vara svår att analysera. Den spontana tanken över Amrut har hittills varit, vad är det egentligen jag har i glaset?

Amrut Peated Portpipe 2009

Amrut Peated Portpipe 2009

Amrut Single Cask Peated Portpipe

Provad av Martin 2014-12-22

Amrut Single Cask är en serie buteljeringar av enskilda fat. I detta fall är det frågan om ett fat av typen portpipe och ett rökigt spritrecept, peated. Åldern är fyra år på fat, men det räcker för att dra ner alkoholhalten till trakterna kring de angivna 59%, om fatet lagras i Bangalore. Uteblivna decimaler i angivelsen kan innebära en viss spädning i samband med buteljering, gissningsvis för att upprätthålla konsistens sinsemellan fat med olika grad av avdunstning. Notera gärna att det finns flera olika buteljeringar med samma beteckning, destillerade år 2009. Detta är fat #2712, som gav upphov till 357 flaskor.

Doft: Tydligt portvin med doft av bigarråer och mogna plommon. Därunder finns en välkänd metallisk klang och kanske aningen RX-klister. Sötman tilltar med inlagda körsbär och gelehallon. En sväng av lim igen, denna gång Humbrol sötat med persika. En stund senare bara söt nektar.

Smak: Omfamnande med så många smakämnen att intrycken först inte går att sortera. Det första jag kan registrera är mjuka plommon. Tungan täcks sedan av en tjock torvmatta, syrlig och hårt svedd. När whiskyn vattnas ut tilltar styrkan snarare än avtar. Rödlök och valnöt.

Avslut: Pepprigheten dyker upp först när vätskan lämnat munhålan. Har finns starka avtryck från vinpåverkad ek, i formen av valnöt och körsbärskärnor.

Betyg: Amrut Peated Portpipe är en ordentlig åktur för den som aldrig späder sin whisky. Jag har svårt att koppla doft och smak, men blir i positiv mening överrumplad av båda momenten. Detta är helt klart ett nytt spektrum att träna in. Tills dess måste jag erkänna mig besegrad med proklameringen 5 av 5 möjliga torvmossar.

Känslan av att inte bli klokare har lagt sig. Nu är det dags att ta tillbaks kontrollen. En sak är säker, fyra år i Bangalore motsvarar minst åtta år i Skottland. Liknelsen med en het ugnsplatta och en köttbit slår mig. Amrut har högsta temperatur på sin platta, saften finns kvar samtidigt som whiskyns yta är snudd på bränd. Upplevelsen har likheter med den av kraftig bourbon eller för den delen fatlagrad rom. Det finns definitivt intryck som kommer igen, gissningsvis knutna till klimat snarare än råsprit. Nu vet jag med säkerhet att det inte kommer dröja ett år innan nästa whisky från Indien utvärderas här.

22Dec/140

Rökiga klappar så in i norden

Det händer att det rökbetingade Norden får märkvärt större ranson i fördelningen av rökig whisky, ibland även helt exklusiva utgåvor. Följande buteljering släpptes som en julklapp till Norden. Den svenska delen av skörden sålde slut relativt omgående och nu har totalt 830 flaskor letat sig ut i de svenska hemmen, som verkar ha en förkärlek inte bara för rökig whisky utan även för Laphroaig.

Laproaigh 12 for the nordics

Laproaigh 12 for the nordics

Laphroaig 12 for the Nordics

Provad av Martin 2014-12-21

Laphroaigh 12 for the Nordics är en exklusiv utgåva för den nordiska marknaden i en upplaga om endast 1278 flaskor. Whiskyn har spätts till 48% alkohol efter lagring i tolv år på fat, först tio år på sherryfat och sedan sammangjutning på first fill hogshead, 250 liters fat skapat av ek från före detta bourbonfat. Det finns ingen anmärkning om kylfiltrering eller sockerkulört på provet, något som varierar för utgåvor från Laphroaig.

Doft: Tydlig fräsch torv med citronskal och oblekt omslagspapper. Genast därefter ett sött lager med gökört och sockerlag. Flirtkulor. Inlaggda körsbär och apelsin. Ordentligt spädd citronsaft. Kanderade päron och så gör sig torven hörd igen som tjärad takpapp.

Smak: Bränd som hårt rostad formfranska. Rent av sotig. Furuspån, som en blandning av slöjdsal och mossig barrskog. Jakten efter stenfrukt resulterar i plommonkärna, men utan den tydliga sötman från doftregistret. Chilifrukt, både torkad och färsk!

Avslut: Sträv ek. Texturen i tapparna från ekfaten går att ta på, samtidigt som det känns som om ett ekgolv just hyvlats av och slipats helt jämnt.

Betyg: Laphroaig 12 for the Nordics är en stabil brukwhisky för den ektokige. Den får absolut utrymme i min hylla, men är inte flaskan jag tar fram för djupare analys. Betyget spikas sålunda till 3 av 5 möjliga torvmossar.

Det är förstås något av en besvikelse att inte få full leverans från ett destilleri som normalt sett höjs till skyarna. Istället är det kanske ett friskhetstecken för små begränsade utgåvor, som faktiskt inte kan överträffa varandra varje gång, och en bra anledning att fortsatt hålla priset rimligt även på mindre upplagor. Loppet är dock inte kört för Laphroaig, som har ytterligare en utgåva i omröstningen om recensioner inför julen.

Om du vill påverka de kommande tre recensionernas innehåll kan du rösta på vår sida på Facebook!

21Dec/140

En god jul i whisky från Smögen

Som utlovat kommer nu den första av minst fem recensioner innan jul. Detta är motprestationen i bloggens initiativ till årets upplaga av Musikhjälpen. Det har varit dålig fart på recensioner ett längre tag. Då värmer det att en digital insamlingsbössa, som dessutom publicerades sent med endast ett dygn till insamlingens slutspurt, lyckades passera målet för högsta motprestation. Det är definitivt en sporre att även fortsättningsvis hålla bloggen uppdaterad. Tack för allt stöd!

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Provad av Martin 2014-12-20

Primör är den första buteljeringen från Smögen Whisky, därav givet tre år på fat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka 63,7% alkohol, utan kylfiltrering. Färgämnen har inte behövts för att ge whiskyn en djup honungston. Fatsammansättningen består av ett antal relativt små fat av europeisk ek, och ett vinfat som tidigare burit Bordeaux.

Doft: Moget fruktig av russin och plommon. När den sega sötmans receptorer lugnat ner sig drar det mer åt druva, om än med hård sockerlag i botten. Knäck och kola. Inbjudande, snudd på julig. Kanel och nejlikor. I den fräschare kategorin hittas citronskal och visst finns där även ett stänk av sälta.

Smak: Kraftfull och pepprig! Den höga alkoholhalten (som knappt märks i doften) driver smaken av körsbärskärna i kollisionskurs med valnöt. Efter långsam utvattning på tungan blir whiskyn honungslen, med en liten rökpuff av torr björkved.

Avslut: Pepparsalami och skållade mandlar. Cashewnötter. Faktum är att nötmixen inte tar slut där, den är osorterat med övervikt av söta nötter.

Betyg: Det är smått fantastiskt vad Primör dragit ut ur faten på blott tre år. Med tanke på att uppföljare förväntas höja ribban borde betyget hållas modest, men det går inte att ducka känslan av att glaset är för litet. Resultatet blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar.

Det är fantastiskt kul att se att svenska destillerier kan leverera så högt när det är frågan om knappt laglig whisky. Det skall bli verkligt intressant att följa utvecklingen på nära håll. Faktum är att det inte dröjer länge innan nästa utgåva dyker upp i flödet. Men först måste vi rätta oss efter den pågående omröstningen som efterföljer initiativet till Musikhjälpen.

Gå in på Facebook för att rösta om du vill påverka innehållet på bloggen de närmsta dagarna! Omröstningen stänger i samband med att den femte recensionen i ordningen publicerats.

14Dec/140

En torvigare jul på Peat.se

Har du tänkt på att 25:- är ungefär vad du får ge för 2 cl riktigt god whisky, men sedan har du kanske även betalat för de ytterligare 68 cl som finns kvar i flaskan.

Bidra till musikhjälpens kamp att stoppa spridningen av HIV via vår digitala insamlingsbössa. Ju högre resultat desto fler recensioner blir det innan jul.

Detta lovar vi baserat på slutresultatet i bössan:

  • 500:- minst två recensioner innan jul
  • 750:- minst tre recensioner innan jul
  • 1000:- minst fem recensioner innan jul

Om det skulle visa sig att resultatet blir över två recensioner kommer dessutom våra vänner på Facebook få rösta om vilka utgåvor som skall få uppmärksamhet. Det finns gott om spännande whisky att välja bland!

Ditt bidrag är bara två klick, och ett svars-SMS borta, det är betydligt jobbigare att hämta en flaska för att hälla upp 2 cl rökig whisky i ditt glas. Klicka på länken ovan för att bidra!

28Sep/142

Jultomten klättrar ned en osotad skorsten

Big Peat hör till de varumärken som värmt lite extra om hjärtat, inte bara som en effekt av låg blodhalt i whiskyomloppet. Det började istället med en utmärkt islay blended malt spädd till nätta 46%. Och som om det inte vore nog att den dessutom var rimligt prissatt – den följdes upp av en helt fantastisk julutgåva tappad vid fatstyrka med lika rimlig prislapp. Vi var förstås eld och lågor (men kanske mest torvrök)! Nu när tre julutgåvor redan hunnit passera är det tillslut dags att utvärdera en fjärde och förväntningarna är förstås höga.

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Big Peat Christmas Edition 2014

Provad av Martin 2014-09-28

Samtliga Big Peat deklareras innehålla Ardbeg, Bowmore, Caol Ila och Port Ellen. Det är dock inte garanterat att antalet destillerier tar slut här, för den lagligt bindande specifikationen är blandad maltwhisky från Islay. Just denna utgåva är tappad vid fatstyrka om 55,7% alkohol. Färgen är naturligt gulblek.

Doft: Mullig rökighet och tydlig smörsötma. Mycket lik den rökiga sprit som pumpas ur Bruichladdichs pannor varufört som Port Charlotte. Röken fortsätter i små jämna strimmor, som svagt pyrande eld i regnvätt ris. Mer smör, smält i micro eller kanske än mer som smörkryddade popcorn. När röken är försvinner efter tillvänjning ersätts den av en tydlig sälta.

Smak: Sotig som lodet över sotarens axel, och lika ren som densammes skor efter en vända in i spisen. Detta är full gas med rostiga rör, aska och sot.

Avslut: Efter en ihållande sotattack kommer ett beskt stick av torkat skal från pomerans och färsk juice av grapefrukt. Som ger en liten antydan till julen.

Betyg: Årets julblandning av Big Peat är otroligt trevlig i doften och fantastiskt häftig i smaken. Det obalanserade förhållandet mellan sot och sötma känns dock svårmotiverat. Trots att jag hör till de som uppskattar extrema uttryck i alla former så blir resultatet inte mycket mer än godkänt. Det känns sorgligt att whiskyn, som nu utvärderas till 3 av 5 torvmossar, inte har samma skärpa som föregående utgåvor med tydligare genomgående tema i doft, smak och avslut.

Även om skorstenen i detta fall kanske hade behövt sotas en aning, eller kompletteras med söta referenser, så har Big Peat hittills fått främst positiv uppmärksamhet. De närbesläktade varumärkena från Douglas Laing har fått genomgående mindre mängd uppmärksamhet. Det är säkert flera som missat att det buteljeras både speyside blended malt och highland blended malt, under etiketterna Scallywag respektive Timorous Beastie. Kanske borde dessa utgåvor också få en plats i kalendern om det visar sig finnas ytterligare intresse för blended malt, eller rent av för egen erfarenhets skull.