peat.se
29sep/110

Whiskynyheter på Systembolaget i oktober

Det är en diger lista av malter som dyker upp på bolaget i månadsskiftet. Vi tror att somliga lanseringar är strategiskt planerade lagom till Stockholm Beer & Whisky 2011. På whiskymässan kommer det säkerligen finnas möjlighet att prova det mesta bland de whisky vi valt att uppmärksamma från oktobers uppdatering av sortimentet på Systembolaget.

Det verkar som om de mindre flaskorna får ett uppsving till nu i oktober. Vi fick redan på Ardbeg Challenge tips om att standardutgåvan från Ardbeg, Ardbeg Ten, skulle dyka upp på 35 cl och nu är det äntligen dags. Även Glenmorangie The Lasanta dyker upp på halvflaska. Mest spännande i kategorin whisky på små flaskor är kanske att Diageo valt att släppa Lagavulin 16 som sin första enskilda whisky på 20 cl. Tidigare har den endast funnits i presentbox på den volymen. Vi både hoppas och tror att de mindre flaskorna är här för att stanna.

Uppmärksammade utgåvor

Glenfarclas Heritage

Glenfarclas har valt att rikta sig till en större publik och har därmed tagit fram en brukswhisky (får vi anta) till det otroligt överkomliga priset 299 kr. Den här gången är det frågan om en namngiven utgåva, till skillnad från den ordinarie serien som utmärks endast med ålder. Glenfarclas Heritage, som utgåvan heter, skall bli spännande att prova för att se vad den kan prestera i betygsväg. Vi hoppas kunna återkomma med en djupdykning inom kort, om vårt fullspäckade whisky-schema håller.

Den tredje utgåvan av den rökigaste malten hos Bowmore lanseras i oktober. Normalt destillerar Bowmore whisky till stor del baserad på egen malt. Nya utgåvan av Bowmore Tempest är istället en whisky producerad med ordentligt rökt malt från mälteriet i Port Ellen. Även andra destillerier har visat sig ha liknande whisky gjord på väldigt rökig Port Ellen-malt i lager med både lanserade och väntande specialutgåvor, lagrade omkring 8-10 år på fat. Bowmore Tempest har fått bra betyg av oss tidigare och vi räknar med att den klarar toppskiktet även i årets tappning. Med ett förväntat liknande doft- och smakintryck hoppas vi på lite variation för samlarnas skull. Det brukar för övrigt Bowmore alltid bjuda på i sina exklusivare utgåvor, som exempelvis Bowmore Laimrig. Årets utgåva av Bowmore Tempest är en aning alkoholstarkare än sin föregångare med sina 55,6%, vilket skulle kunna bidra till en något annorlunda sammansättning.

Stöd Living Dead Brewery:


7jun/110

Nyheter från Ardbeg och Glenmorangie

Under Ardbeg Challenge fick vi möjligheten att prata med Dr Bill Lumsden, Michael Heads och en representant från Moët Hennessy Sverige om framtiden för Ardbeg och Glenmorangie. Vi passade på att fråga om det blir aktuellt att lansera mindre flaskor på den svenska marknaden, likt Glenfiddich Rich Oak. Det verkar tyvärr inte bli några flaskor i provstorlek, men vi fick istället reda på att Sverige blir den första marknaden att lansera Ardbeg Ten på halvflaska. Vi hoppas fortfarande att speciella utgåvor som Ardbeg Blasda eller Ardbeg Supernova skall komma även på den mindre volymen 20 cl, men Ardbeg verkar inte uppleva något behov av en sådan produkt på marknaden för tillfället.

Dr Bill Lumsden och Mickey Heads på Ardbeg Challenge Stockholm 2011

Dr Bill Lumsden och Mickey Heads på Ardbeg Challenge Stockholm 2011

Dr Bill Lumsden är ansvarig för sammansättningen av whisky hos både Ardbeg och Glenmorangie. En av de whiskies han tagit fram som fått mest uppmärksamhet är Glenmorangie Sonnalta PX som hör till Glenmorangies exklusiva serie Private Edition. Vi frågade om det fanns någon planerad efterträdare till nästa säsong. Han förklarade att Glenmorangie Finealta under utvecklingen kallats Son of Sonnalta och att det kommer lanseras en whisky som för tillfället går under namnet Daughter of Sonnalta, men att det även fanns material för fyra kommande utgåvor i serien.

För Ardbeg är det svårare att planera nya utgåvor i ett längre perspektiv. Glenmorangies whisky är i huvudsak framtagen via fatförädling på exklusiva fat, medan Ardbegs produkter huvudsakligen blandas av whisky som legat på enskilda fat. Det betyder att det kan räcka med ett eller ett par år för att ta fram nya produkter åt Glenmorangie, men som värst ta upp till tio år för Ardbeg. Det finns dock gott om fyllda fat i samma tungt rostade stil som de Ardbeg Alligator baseras av. Det fylls också nya fat för att underhålla den framtida produkten som förväntas dyka upp inom kort. Bill Lumsden berättade också att de hela tiden fyller experiementella fat, som han hoppas att få vara kvar och uppleva resultatet av om tio år. Med så stora varumärken under sina vingar och med lika delar experimentell nyfikenhet och respekt för tradition är vi övertygade om att Bill Lumsden, med hjälp av erfaren produktionsledning som Mickey Heads, kommer kunna fortsätta leverera nya utgåvor premiumwhisky i många kommande år!

28apr/114

Glenmorangie Astar är hemma efter en lång färd

Vi provade Glenmorangie Astar för första gången på Öl- och Whiskymässan i Stockholm. Glenmoranige Astar är en whisky lagrad på utvalda bourbonfat från ett destilleri av Tennessee Whiskey (som bör vara Jack Daniels). Efter att ha lagrat bourbon i fyra år skeppas faten till Glenmorangie och fylls med whisky för att så småningom bli Glenmorangie Astar. Namnet Astar betyder lämpligt nog resa (eller färd) på gaeliska. En flaska har nu legat i hyllan sedan den beställdes från Systembolaget strax efter whiskymässan och det är hög tid att den provas.

Glenmorangie Astar

Glenmorangie Astar

Glenmorangie Astar

Provad av Daniel och Martin 2011-04-28

Glenmorangie Astar skyltar med att vara buteljerad vid 100° proof eller närmare bestämt 57,1% alkohol. Whiskyn är inte kylfiltrerad och har inte heller några tillsatta sockerkulörer.

Doft: Vanilj (massor av vanilj) och en del torra trätoner. Kanske lite fläder? Definitivt gröna äpplen. Massvis med estrar ovanpå vaniljen.

Smak: Tjock vanilj. Massa spännande trämelodier. Marsipan och körsbär. Det finns tydliga referenser till Glenmorangie Finealta, även om de var för sig har helt egna smakidentiteter.

Avslut: Marsipanen hänger kvar länge och varvas av nötiga ektoner.

Betyg: Glenmorangie Astar fångar din uppmärksamhet på precis samma vis som sina eftergångare Glenmorangie Sonnalta och Finealta. Det blir tydligt för oss att Glenmorangie gör sig bäst på högre alkoholhalt, nära fatstyrka. Spännande är ett ord som fullständigt sammanfattar Astar. Vi är överens om att Glenmorangie Astar förtjänar 4 av 5 torvmossar, men att den saknar inte mycket för att nå full pott.

Glenmorangie Astar är ett mycket intressant exempel som visar vad amerikansk före detta bourbonfat kan göra med en skotsk whisky. Det finns många nivåer av vanilj och framförallt fatuttryck att utforska djupare, för den som är intesserad. Låt inte vårt betyget skrämmas, utan skaffa dig istället en egen åsikt!

1feb/110

Glenmorangie Finealta följer Sonnalta PX

Glenmorangie Finealta är den andra whiskyn i Glenmorangies exklusiva serie begränsade utgåvor (Private Edition). Flaskan har funnits tillgänglig i som exklusiv taxfreeutgåva sedan i höstas, och lanserades med Systembolagets whiskynyheter 1 februari. Finealta betyder elegant på skotsk gaeliska, och i whisky från Glenmorangie är det precis vad vi förväntar oss. Glenmorangie Finealta är en återskapning av ett recept från 1903 och ovanligt nog för Glenmorangie innehåller den malt torkad över torv, tidsenligt för början av 1900-talet. Det bådar för en spännande whiskyprovning!

Glenmorangie Finealta

Glenmorangie Finealta

Glenmorangie Finealta

Provad av Martin 2011-02-01

Glenmorangie Finealta består av whisky från amerikanska fat av vitek och spanska Olorosofat. Whiskyn är spädd till 46% alkohol och buteljerad utan kylfiltrering.

Doft: Mörk torkad frukt och marsipan. Metalliskt av körsbär. Mustigt och mullrigt med en svag strimma av rök. Som om inpyrda kläder från korvgrillning över en lägereld låg i rummet bredvid. Under de bredare fruktiga dofterna finns vanilj och en minimal surhet. Tilltagande sötma som av honung efter det att vanilindoften blivit ihållande tydlig.

Smak: Heltäckande! Den är strävt bred av ek med sprallig syrlighet. En hint av torv efter en rund men torr och återhållsam äppelton. Låt den ligga ett tag på tungan och många lager syrliga citrustoner rullar ut ur whiskyn.

Avslut: Elegansen rullar ut med typisk ekkaratär och övergår i en ihärdig men återhållsam sötma. Druvsötma utsöndras i små små doser, tills jag ger upp och blir tvungen att prova ett varv till.

Betyg: Jag var seriöst orolig över att min tidigare (närmast religiösa) upplevelse med Glenmorangie Sonnalta PX skulle överskugga efterföljaren Finealta. Så blev dock inte fallet. Glenmorangie Finealta kan utan problem stå på egna ben och kan förväntas plocka hem ett antal priser innan året är slut. Detta sagt måste jag lägga till att det är få uppföljare som slår originalet. Det är lika sant i det här fallet, men nu pratar vi om ett original som lyckats hamna på delad 6:e plats för skotska single malts i Murray's Whisky Bible 2011. Därmed skäms jag inte ett ögonblick för att ge Glenmorangie Finealta toppbetyget 5 av 5 torvmossar, speciellt med tanke på den spännande nyskapande (?) doftbilden.

Om du läst hit förstår du varför vi blir tvungna att återbesöka Glenmorangie Finealta snarast!

31jan/110

Whiskynyheter på Systembolaget i februari

Whiskyåret 2011 började mycket försiktigt, men nu kommer äntligen ett par höjdpunkter till den svenska whiskymarknaden. Dessutom planerar Systembolaget att lansera sin nya hemsida 15 februari. Vi får antagligen räkna med barnsjukdomar innan installationen är klar, men det har utlovats enklare söksystem. Vi hoppas att lanseringar av whisky i Sverige kommer bli lättare överskådlig i den nya hemsidan.

Ny whisky 1 februari

Glenmorangie Finealta

Glenmorangie släpper en ny mindre upplaga likt förra årets släpp av Glenmorangie Sonnalta PX. Årets release heter Glenmorangie Finealta och är lagrad på en kombination av amerikansk vitek och spanska olorosofat. Som vanligt när det gäller Glenmorangies spännande fatlagringar är Finealta spädd till 46% alkohol, icke kylfiltrerad. Finealta är gaeliska för elegant och vi får anta att det kommer finnas typiskt eleganta drag av Glenmorangie i den här utgåvan. Om du tänkt köpa en enda elegant whisky under året så är min gissning att Glenmorangie Finealta är den mest värdiga kandidaten av alla nykomlingar som kommer lanseras i år. Själv har jag inte tänkt missa att inhandla en flaska innan den tar slut på hyllorna i det ordinarie sortimentet.

Benromach Organic Special Edition

Benromach släpper en ny whisky utan åldersangivelse. Det är frågan om Benromach Organic Special Edition. Benromach är ett litet destilleri i Speyside med endast en mäskpanna och en spritpanna, med total kapacitet på omkring 250 000 liter whisky om året. Benromach ägs och drivs sedan 1998 av Gordon & MacPhail, som måste anses vara en av de större producenterna av fristående buteljeringar från Skottland. Det är kul att det börjar dyka upp fler ekologiska alternativ för whisky, men stor del av den traditionella whiskytillverkningen faller redan under den kategorin, så vi får anta att fler producenter kommer märka upp sina varumärken med det epitetet! Benromach Organic Special Edition är buteljerad på alkoholstyrkan 43%, troligtvis kylfiltrerad.

Ett av de mest spännande släppen i februari är Kilchoman Swedish Whisky Society, som kommer till beställningssortimentet. Kilchoman SWS är en treårig whisky från det nya, men otroligt tradidionella destilleriet Kilchoman på Islay. Kilchoman SWS är en buteljering på cask strength vid 61,8% alkohol, blandad av amerikanska first fill bourbonfat och spanska olorosofat. Klichoman har trots ung whisky visat att de definitivt är på rätt spår. Den här exklusiva svenska utgåvan är definitivt något att tipsa vännerna om, speciellt för dem som uppskattar rökig whisky och vill följa utvecklingen av ett ungt skotskt destilleri.

Det kan tilläggas att det även kommer en uppsjö whiskies till beställningssortimentet som du tyvärr blir tvungen att fördjupa dig i själv! Dessutom verkar det som om de exklusivare utgåvorna från Mackmyra har uppdaterats under januari. Nu finns Mackmyra Preludium:01, Mackmyra Preludium:03, Mackmyra Preludium:04, Mackmyra Preludium:05, Mackmyra Preludium:06, Mackmyra Special 01 Eminent Sherry, Mackmyra Special 02, Mackmyra Special 03, Mackmyra Special 04 och, Mackmyra Special 05 Jaktlycka i beställningssortimentet. Själv har jag passat på att beställa en Preludium:06 som jag fått mersmak för efter att ha provat på nyårsafton.

20okt/105

Årets utgåva av Jim Murrays Whisky Bible

Kategori: Referens
Format: Pocket
Författare: Jim Murray

Jag sitter och bläddrar i den senaste utgåvan av Jim Murrays sammanfattning av över 4500 whiskies, boken Whisky Bible 2011. Årets upplaga har fått ett reviderat omslag, men har samma avlånga format som passar utmärkt i innerfickor för lätt tillgång när det behövs. Jim Murray är efter Michael Jacksons bortfall den nu obestridda internationella whiskygurun. Det är tydligt att Jim har en förkärlek för rökig whisky, något som kanske gynnar skandinaviska läsare. Inte speciellt förvånande ger författaren därmed sitt pris för årets skotska vatted malt till Big Peat. Kanske förvånar det mer att han ger priset för årets europeiska whisky till Mackmyra Brukswhisky?

Whisky Bible 2011

Whisky Bible 2011

Whisky Bible 2011

Boken använder till skillnad från peat.se klassiska malt marks på skalan 0-100 för att utvärdera whiskies. I detta betygsystem står doft (n), smak (t), avslut (f) och helhet (b) vardera för 25 möjliga poäng. En whisky måste alltså vara bra i samtliga kategorier för att hamna nära det högsta möjliga betyget. De sammanställda betygen kommenteras av Jim Murray, fritt översatt:

  • 0-50,5 Inget annat än fullständigt diaboliskt. [Nothing short of absolutely diabolical.]
  • 51-64,5 Otäckt och väl värt att undvika. [Nasty and well worth avoiding.]
  • 65-69,5 Sannerligen väldigt oimponerande. [Very unimpressive indeed.]
  • 70-74,5 Normalt drickbart, men förvänta dig inte att jorden ska flytta på sig. [Usually drinkable but don't expect the earth to move.]
  • 75-79,5 Medelmåttig och normalt behaglig, men ibland bristfällig. [Average and usually pleasant though sometimes flawed.]
  • 80-84,5 Bra whisky värd att prova. [Good whisky worth trying.]
  • 85-89,5 Väldigt bra till excellent whisky definitivt värd att köpa. [Very good to excellent whiskies definitely worth buying.]
  • 90-93,5 Strålande. [Brilliant.]
  • 94-97,5 Superstjärnor till whisky som ger oss alla en anledning att leva. [Superstar whiskies that give us all a reason to live.]
  • 98-100 Bättre än något jag någonsin provat! [Better than anything I've ever tasted!]

Det är tydligt att Murray har en böjning för Ardbeg. Bland de fem skotska single malterna med bäst betyg hittar vi nämligen inte mindre än tre varianter: Ardbeg Uigeadail, Ardbeg Ten och Ardbeg Supernova, där de två senare samsas om det näst bästa betyget med sina 97 poäng av 100 tillsammans med Brora 30 och Glenfiddich 50 medan Ardbeg Uigeadail regerar i ensamt majestät på 97,5 poäng. Även Glenmorangie Sonnalta PX får ett riktigt bra betyg av Murray och hamnar i den tredje bästa betygskategorin med sina 96,5 poäng i topp 16 tillsammans med bland andra Ardbeg Corryvreckan och Port Charlotte PC6. Här blir jag nog lite förvånad då dessa tre whiskies (Sonnalta PX, Corryvreckan och PC6) toppar min egen lista med god marginal till allt utom möjligen Brora 30. Den 30-åriga Broran är för övrigt en exemplariskt bra whisky, kanske den bästa vi haft möjlighet att smaka. Jag tycker även att det är lite mystiskt att han ger första utgåvan Supernova (buteljerad 2009) bättre betyg än Supernova SN2010. Detta får vi nog sammanfatta som ett attribut av hans obotliga uppskattning av tungt rökig whisky.

Jim Murray varierar sina beskrivningar till synes beroende på humör och om Port Charlotte PC6 skriver han följande, vilket knappast behöver översättas:

Port Charlotte PC6 db (96,5) n24,5 ohhhhh... arrrrrrrhh..... mmmmmmmmmm..... oh the peat, the peat...... yessssss...., oh my god......mmmmmmm..... ohhhhhhh.... t24 first you get the smoky... ooooohhhhhhh... arrrrrrrrrr..... then the sweeter mmmmmmmm..... arrrroooohhhh.... f24 it finishes with a more gentle arghoooo...... mmmmmmm..... oooophhhhhh..... arrrrrrrrrr.... b24 not many whiskies have a truly unmistakable nose.... and....., but this is, this........ is....... this..... mmmmmmmm.., arrrrrhh. Ohhhhhhhh........ 61,6%

Det kan nämnas att den flaska med Ardbeg Uigeadail som fick högst betyg provades i Kanada och har batchnumret L7 325 bekräftat. Batchen såldes även på den svenska marknaden och har alkoholhalten 54,2%. Även om jag har en Uigeadail med samma alkoholstyrka så är min av en senare utgåva med batchnummer L8 316, men den är förmodligen väldigt lik den vinnande flaskan. Kika gärna i hyllan om du har en vinnarwhisky stående! Markeringen hittar du strax ovanför nedre kanten på etiketten.

9okt/1011

Fem glas rökig whisky

Idag har vi tänkt oss att vi skulle prova några olika glas för att avgöra vilken typ av glas rökig whisky gör sig bäst i. En viktig förutsättning för testets framgång var att vi hade en vettig whisky att ha i glasen, med mycket doft och smak. Som tur var hade Martin en oöppnad Ardbeg som fick sätta oskulden till för detta tests välfärd. Här har vi en av de bästa standardutgåvor som tillverkas för närvarande och den utgör en fix punkt kring vilken de olika glasens för- och nackdelar med stor sannolikhet kommer att betonas.

Testet genomfördes med ett provningsglas från Ardbeg, ett Glencairn Whisky Glass, ett Cupa-DS från Stile Semeraro, ett provningsglas från Glenmorangie samt ett Tumblerglas i serien Château från Kosta Boda. Provningsglasen för Ardbeg och Glenmorangie införskaffades när vi provade Glenmorangie i Moët Hennessys monter på Öl- och Whiskymässan.

glasprovning

Från vänster till höger har vi Ardbeg provningsglas, Stile Semeraro Cupa-DS, Glencairn Whisky Glass, Kosta Boda Château Tumbler samt Glenmorangie provningsglas

Ardbeg provningsglas

Ardbegs provningsglas har en ganska typisk portvinsglas-känsla över sig. Ungefär som en modell av ett rödvinsglas i skala 1:2 som dragits ut något i höjdled i kupans översta sektion. Till provningsglaset från Ardbeg följer ett glaslock för att ge möjligheten att bevara alkoholångor och andra doftkatalysatorer bättre.
Doft: Detta glas tar fram de skarpare röktonerna i Ardbeg 10:an. De dovare malttonerna finns dock i det nedre registret och kompletterar den vassa röken på ett mycket bra sätt.
Smak: Det är så här vi minns Ardbeg Ten. Gissningsvis ger det här glaset med relativt liten öppning en ganska neutral smakbild. Kanske skjuts de spetsiga smakämnena på något av att glasets övre kant vilar mot nästippen vid provsmakning.

Stile Semeraro Cupa-DS

Stile Semeraros Cupa-DS är utan tvekan det mest originella glaset i startledet. Formen beskrivs bäst som en rödvinskupa utan fot med raka linjer i kupans undre del för funktionens skull. En både rolig och förarglig bieffekt är att glaset sällan står still när man ställer det ifrån sig. Ett tips är att med lite snabba ögonmått och kvick huvudräkning försöka beräkna glasets svängradie för att undvika att det ger sig av ner på golvet eller in i ett värmeljus. I skrivande stund har vi dock klarat oss från sådana missöden. Dock svor vi en del när vi försökte fota laguppställningen eftersom Cupa-DS ofrånkomligen rör på sig.
Doft: Här har vi ett glas som verkligen tar fram de mullriga maltdofterna. Röken är inte alls så skarp som i Ardbeg-glaset utan är här nedtonad och bred. En behaglig citruston placerar sig mitt mellan rökens ljusa register och maltens mörka.
Smak: Den mullriga grova doften gör att smakbilden kryper in som mycket syrligare och faller snarare tillbaks på rökmullret än ökar i rökintensitet. De syrliga och mjuka tonerna får alltså en tydligare del av smakbilden.

ardbeg-ten

Ardbeg 10, Whiskyvärldens de facto standardwhisky för glasprovning?

Glencairn Whisky Glass

Whiskyvärldens de facto standardglas för provning påminner starkt om Ardbeg-glaset i kupans utformning men har en solid fot istället för ben och fot á la vinglas. Kupan är även större, circa 2 cm högre och circa 1 cm större diameter. Det här är det glas som de flesta provsmakningar på peat.se hittills gjorts med.
Doft: Lite som en blandning av Ardbegs portvinsinspirerade provningsglas och Cupa DS. Här hittar vi både stickiga spår av rök och citrus blandat med mullrigare rökridå.
Smak: Precis som när det gäller doften blir det en upplevelse någonstans mellan den från Stile Semeraros Cupa-DS och Ardbegs provningsglas. Det känns mycket balanserat. Vi upplever båda att Glencairnglaset ger en längre eftersmak, undrar vad det beror på!

Kosta Boda Château Tumbler

Tumblers är flatbottnade dricksglas och underkategorin whisky tumblers är förhållandevis små med tunna väggar. Denna tumbler från Kosta Boda har dessutom inte en tillstymmelse till kupning med sina helt raka linjer. Det är förmodligen det klassiska whiskyglaset. Tänk på valfri film eller TV-serie där en protagonist beställer en whisk(e)y on the rocks. Hur ser glaset ut? Förmodligen som en typisk whisky tumbler.
Doft: Ett orhört försiktigt uttryck som banar väg för en doftmässig besvikelse. För att hitta röken (eller något alls) måste du ta en paus och leta djupt med opåverkad näsa. Snarare avsedd för whiskey, med mindre fokus på doft.
Smak: Till en början mjukt och milt fullt jämförbart med en mild blended, sedan efter en stund kickar rökigheten in och glider direkt över i söt eftersmak. Glaset återhämtar sin mjuka start, men visar definitivt inte whiskyns fulla register.

Glenmorangie provningsglas

Glenmorangieglaset är utformat som ett ovalare rödvinsglas, eller kanske snarare som ett hoptryckt champagneglas. Glaset säljs, precis som det från Ardbeg, komplett med ett glaslock för att inte släppa ut några doftämnen i onödan.
Doft: Förvånandsvärt elegant. Vid första intryck skulle Ardbeg Ten kunna misstas för en elegant Highland Malt. Framhäver de fruktiga tonerna, där bakom lurar röken försiktigt. Gissningsvis kan det här glaset vara en riktig hit med en rund fruktig sherrylagrad whisky.
Smak: I likhet med Tumblern från Kosta Boda får det här glaset en sen start. Det börjar nämligen helt utan de vanliga Ardbeg-uttrycken citrus och salmiak. Istället inleder det med en rund sötma och trappas upp mot en rökighet för att sedan svalna i sötrökig eftersmak.

Sammanfattningsvis

I det här testet har vi försökt vara så opartiska som möjligt. Det är dock svårt att genomföra blindtest på glas och det är därmed möjligt att vi visar en preferens till de glas vi är vana vid. För att lägga in ytterligare en dimension i testet vill vi peka på mysfaktorn eller njutbarheten i glasen. Det kan vara svårt att känna sig avslappnad med ett litet glas på fot, eller Glencairnglaset för den delen. Här passar istället Cupa-DS utmärkt i handen och Tumblern likaså. Det är trots allt mycket trevligare med ett helhandsgrepp än tumme-pekfinger-greppet.

Glencairn Whisky Glass

Glencairn Whisky Glass

Med alla faktorer invägda tycker vi att det glas som passar bäst till rökig whisky är Glencairn Whisky Glass. Det ger en överlägsen doft- och smakbild. Ardbegs provningsglas har ett flertal av de positiva attributen från Glencairnglaset och hamnar följdaktligen på en andraplats. Mycket på grund av de fysiska egenskaperna och den ergonomiska utformningen anser vi att Stile Semeraros Cupa-DS väl förtjänar en tredjeplats i det här testet. Det gav dessutom en bredd i smaken som säkert kan väga till dess fördel gentemot de två bättre placerade glasen om testet utförts med en annan whisky. Vi blev överaskade av hur väl Glenmorangies provningsglas framhävde de eleganta dragen i Ardbeg Ten. Därför föräras det en fjärdeplats i dagens glastest. Vi tror och hoppas att glaset kan göra bättre ifrån sig med en mindre rökig whisky. På en sista plats blir vi tungna att rapportera Kosta Bodas Tumbler, för en undermålig doftprestation. Glaset får en hög ergonomipoäng, men det kan dessvärre inte reparera skadorna från dess resultat i doft- och smakheaten.

Vi planerar att återkomma med ett ytterligare test av glas på någon fruktig fatförädlad whisky i framtiden. Då provar vi en ny uppsättning glas, kanske med någon favorit i repris!

3okt/109

Upplevelser från Öl- och Whiskymässan

Igår provade vi en diger lista whisky och även ett antal ölsorter på Stockholm Beer and Whisky Festival. Det är många whiskies som förtjänar att nämnas och vi blir tvungna att sammanställa den kompletta listan senare. Ett antal av de whiskies som lämnat starkast intryck i mitt minne från årets mässa följer här.

Glenfarclas 1973 In Flames och Glenfarclas 40

Robert Ransom visar Glenfarclas 1973

Robert Ransom visar Glenfarclas 1973

Vi träffade Robert Ransom i Glenfarclas del av Philipson Söderbergs monter och fick smaka den lite exklusivare Glenfarclas 1973 selected for In Flames. Robert berättade att samarbetet med bandet formulerats spontant då Anders Fridén, sångaren i In Flames och hängiven Glenfarclas-entusiast, varit på besök föreslagit det under en provning av familjefat. Han förklarade också att det är något helt otypiskt för destilleriet med sina långa speyside-traditioner (tweed och klassisk single malt whisky) att nu finnas buteljerade med ett excentriskt dödsmetallbands namn på flaskan. Glenfarclas 1973 är mycket lättare i uttrycket än Glenfarclas 105. Även om jag har svårt att motivera prisskillnaden på de två flaskorna så kan jag hålla med om att det är är en whisky i klass för sig.

På Roberts tips passade vi även på att förse oss med ett smakprov av Glenfarclas 40. Den hade mycket mer kompakt och mörk sherryton och även en tydlig karaktär av ekfat. Glenfarclas 40 kommer till Systembolagets beställningssortiment inom kort, men endast i en upplaga av 12 flaskor denna gång. Robert hoppas att det kommer en större beställning senare under året, speciellt då 40-åringen nu blivit del av Glenfarclas ordinarie sortiement. Priset för Glenfarclas 40 landar omkring 3900 kr, något högre än för Glenfarclas 1973 In Flames.

Macleod's Single Grain 12

Macleod's Single Grain 12

Macleod's Single Grain 12

I Cask Sweden ABs monter passade jag på att återgjuta respekt för varumärket Chieftain's Choice via en Longmorn Chieftain's Choice 11. Denna gång, till skillnad från Rosebank Chieftain's Choice 1990, en utmärkt buteljering av ett exklusivt fat. Efter en diskussion om besvikelsen i Rosebank-buteljeringen fick vi prova en rekommendation från andra sidan disken, en single grain! Med mycket låga förväntningar passades glaset runt mellan mig, Daniel, Alex och Tarek. I princip alla slogs av förfåning om den extremt tydliga karaktären av skumbanan i doften. Massvis av estrar, vid smakning blandat med smaken av smörkola, mjukt, behagligt och väldigt lent. Detta är kanske den första single grain whiskyn värd att rekommendera. Macleod's Single Grain 12 är ny i sortimentet för Systembolaget sedan 1 oktober och kostar endast 279 kr.

 

Glenmorangie Astar  bredvid den något exklusivare Glenmorangie Signet

Glenmorangie Astar bredvid den något exklusivare Glenmorangie Signet

Glenmorangie Astar

Vi passade på att bredda våra whiskyerfarenheter med fler whiskies från Glenmorangie i Moët Hennessys monter. Vi beställde smakprover av Glenmorangie Original, Glenmorangie Lasanta, Glenmorangie Quinta Ruban och Glenmorangie Nectar d'Or för att noggrannare undersöka vad som kan vara intressant för bloggen. Det är tydligt att Glenmorangies spritrecept passar till fatförädling, något som bland annat Glenmorangie Sonnalta PX bevisat tidigare. Jag hade svårt att välja favorit bland de varianter vi beställde in, som höll mycket jämn kvalitet, men vi fick tips om möjligheten att smaka Glenmorangie Astar istället. Astar betyder resa på gaeliska och är ett mycket passande namn för whiskyn. Maltmästaren på Glenmorangie väljer ut ek som sedan torkas och används till fat åt ett okänt destilleri av Tennessee Whiskey, som egentligen är Jack Daniels. Efter fyra år med Tennessee Whiskey skeppas faten till Skottland och Glenmorangie för att fyllas med den whisky som kommer att bli Astar. Resultatet är en mycket välbalanserad whisky med tydliga söta vaniljtoner, nästan så att det går ana sour mash genom den eleganta höglandswiskyn. Vi fick även prova Glenmorangie Signet som antagligen kan konkurrera med Glenmorangie PX Sonnalta om titeln bästa whisky från destilleriet, men till kostnaden 1499 kr. Mest intressant tycker jag nog ändå att Glenmorangie Astar är, som tappas icke kylfiltrerad på fatstyrkan 57,1% alkohol. Vi blir tvungna att utforska den ytterligare i ett senare inlägg.

4aug/102

Ge bort en tidskapsel i whisky

Jag hörde nyligen om (den ovanliga?) traditionen att köpa en låda portvin åt sitt nyfödda barn att lösa ut vid vuxen ålder. Jag har bestämt mig för att starta en ny tradition; ge bort en för året stämningssättande (och i framtiden svårtillgänglig) flaska single malt istället! Det blir en perfekt tidskapsel, förslut och ge bort. Skriv gärna ett brev och förklara varför just den valda flaskan blev instängd och som ytterligare (då)tidsbekräftelse.

Som första mottagare av en tidskapsel i whisky valde jag Ebbot, fästmöns brorson. Om ungefär 20 år kan det kanske vara lagom att öppna en Glenmorangie PX Sonnalta? Jag råder dig att prova något annat först för att få referens, gärna en rökig Ardbeg!

En tidskapsel i form av Glenmorangie PX Sonnalta

En tidskapsel i form av Glenmorangie PX Sonnalta

Till detta pyssel behöver du följande:

  • Whisky i kartong
  • Limpistol
  • Vaxstavar till limpistolen
  • Sigill-stämpel
  • Etikett i snöre
  • Fantasi till övrigt innehåll

Utrustningen hittar du för mindre än 250:- i en välsorterad pappersbutik, eller kanske billigare på nätet. Knyt sedan en knut på snöret till etiketten och lägg knuten innanför det stängda locket. Här vill du sätta vaxsigillet. Jag fick tipset att först prova mig fram på vanligt papper/kartong och sedan vänta med sigillet på lockets kant tills limpistolen stelnat något (så att vaxet inte skulle rinna för mycket). Det var ett bra tips, dessutom passade jag på att öva lite på en gammal skokartong, vilket gav lite rutin. Lycka till!

23jun/100

Glenmorangie showdown Sonnalta PX möter The Original

Glenmorangie är ett av de destillerier som producerar mest whisky. Deras pannor har en kapacitet på sex miljoner liter per år! Pannorna är utformade med en hög svanhals med tjock reflux-bubbla vid basen av halsen. Glenmorangies nästan 8 meter höga pannor ger en mjuk oljig whisky då tunga partiklar i destillatet får många chanser att kondensera och rinna tillbaks ett varv till i pannan. Jag har hittills haft lite svårt för Glenmorangie, men sitter nu med Daniel för att ge deras sortiment en ordentlig (och rättvis) utvärdering.

Glenmorangie Original

Glenmorangie Original

Glenmorangie 10

Glenmorangie 10 (The Original) är spädd till en alkoholhalt på 40% och kylfiltrerad. Glenmorangie 10 skall vara den mjukaste i destilleriets sortiment och borde ge en bra bild om varför deras whisky lämpar sig för fatförädling.

Doft: Det doftar estrar! Här finns alla uttryck av äpple. Det är äppelcider, äppelmust och torkat äpple. Aningen banan i kanten av äppelpajen.

Smak: Förvåning över att jag uppskattar den över huvud taget. Komplex, aningen vanilj. Oljig som len honung, söt därefter men på ett vis som föreslår kemiskt ursprung. Bittermandel (här anar vi nog fatet).

Avslut: När sötman tar slut sätter ekfatet in. Det är inte överväldigande, utan glider med en stund innan det sakta försvinner. Efter en lång stund blommar sötman upp igen.

Betyg: Jag gick in i den här provningen helt övertygad om att aldrig ge Original ett betyg över två av fem möjliga torvmossar. Av någon anledning har jag helt ändrat uppfattning sedan jag sist smakade den. Kanske på grund av en dålig whiskydag, om det nu finns sådana? Efter en diskussion med Daniel blir det betyget tre torvmossar. Jag var eventuellt benägen att ge den här strax över, men håller med Daniel om att som han säger - den är för slätstruken för ett betyg högre än så. Det blir följaktligen 3 torvmossar, ett bra betyg vägt mot min historik med Glenmorangie.

Glenmorangie Sonnalta PX

Glenmorangie Sonnalta PX

Glenmorangie Sonnalta PX

Sonnalta PX är buteljerad med en alkoholhalt på 46%, icke kylfiltrerad.

Doft: Oerhört försiktig i doften. Sticker jag ner näsan djupt i glaset upplever jag lite av äpple som fanns i Original, men blandat med russin eller en söt Port. Den är så blyg att jag måste leta ännu djupare.

Smak: Oerhört balanserad. Den börjar brett söt långt fram på tungan och håller garden hela vägen bak mot djupet, med en liten pepprig knorr någonstans i mitten.

Avslut: Det här är ambrosia, eller om inte gudarnas nektar så min nya nektar! En mörk sötma ligger kvar länge. Perfekt balanserad med ekfatet som inte sticker ut i onödan.

Betyg: Det här är en perfekt sherry finish! Kanske till och med en ny absolut whiskyfavorit (pinsamt nog för både mig och Daniel som tidigare trodde att alliansen stod med rökig whisky). Det blir fem av fem möjliga torvmossar eller kanske snarare sherryfat.

I den här duellen står Glenmorangie Sonnalta PX som tydlig vinnare och vi rekommenderar dig skarpt att införskaffa en flaska innan det blir allt för svårt att få tag på den.

Uppdatering 2011-05-10: Nu finns det även en något utförligare recension av Glenmorangie Sonnalta PX.