Kategorier
Smakat

Black Art 3 är tung som svarta natten

Den whisky som står på tur skall på papperet höra till det absolut mest extrema i fatlagringsväg. Bruichladdich gör stort hemlighetsmakeri av fatvalen bakom den whisky som ingår i utgåvan. Känt är dock att fat från ett antal olika länder använts för att blanda den 22-åriga whisky som utgör den tredje upplagan av Black Art. Om vi vågar oss på att gissa på ett par olika typer av vinfat, så kommer vi nog endast aningen närmare att reda ut vad det är som hamnat i flaskan.

Bruichladdich Black Art 3 lanserades i begränsad upplaga på beställningssortimentet hos Systembolaget förra månaden. I skrivande stund finns det endast 33 flaskor kvar. Om du nu blir stressad att hinna säkra ditt exemplar kan jag tipsa om att förra årets upplaga hör till det absoluta toppskiktet av provad whisky på denna blogg, men om du istället är ute efter inspiration och känner dig trygg att läsa vidare följer så analysen.

Bruichladdich Black Art 3
Bruichladdich Black Art 3

Bruichladdich Black Art 3

Provad av Martin 2012-11-29

Black Art 3 är blandad av ett antal olika fattyper och har sedan buteljerats vid fatstyrka på 48,7% alkohol efter 22 år i lager. Som vanligt för Bruichladdich har ingen sockerkulör tillsatts, istället är den naturligt gyllenbrun med en dragning åt aprikos. Whiskyn är inte kylfiltrerad.

Doft: Först Xylitol och hallonkola. Sedan gräddglass med äkta vanilj. Rester av kafferost från den egna kaffekvarnen. Bordeaux? Smörkola. Något som beter sig friskare finns där också, som en obestämd fruktsorbet eller färska persikor. Jordigt och sötmullrigt av torra rödbetor.

Smak: Återhållsamt stram och centrerad i jämförelse med den breda front som ansattes i doftprofilen. Vitpeppar och masonit. Vid en återsmutt dyker söta referenser upp men försvinner snabbare än jag hinner tänka jordgubbe(?). Istället fördjupas de syrliga och beska fatavtrycken i något som drar åt samma håll som rönnbär men med en mörkare klang, snarare vinuöst.

Avslut: Med en besk överton och syrliga undertoner i smakprofilen förväntar man sig kanske mer av den varan i avslutet. Förvånelse då att det istället mattas av mot en torr sherrykänsla toppad med nybakad pepparkaksdeg. Det kan vara att vi snart landar i december månad men jag hittar även nejlik-kryddade apelsiner bland de sakta försvinnande utrycken.

Betyg: Bruichladdich Black Art 3 är bland det tyngsta vi upplevt i fatväg. Massor av både ek och tyngre vinfat. Det faktum att Black Art antagligen även innehåller en hel del lättare fattyper som sherry och bourbon räddar hela dagen för mig. Trots att jag är en helsvuren vinfatsjunkie blir Black Art 3 faktisk något over the top. Med ett otroligt grymt doftregister och ett mer än behagande avslut landar den till slut på 4 av 5 torvmossar. Något lägre än väntat, inte desto mindre är det frågan om en otroligt spektakulär whisky.

Jämförd med Bruichladdich Black Art 2 blir slutsatsen att det måste vara frågan om olika proportioner av de olika fattyperna, kanske rent av olika fattyper helt och hållet. Om den andra utgåvan hade många associationer som talade för sherry och portvin har den tredje mer som vittnar om färsk ek och rödvinsfat. Vad uppskattar du mest i en whisky av denna kaliber?

Relaterade inlägg:

7 svar på ”Black Art 3 är tung som svarta natten”

Hej Martin !
Jag tänkte avsluta min provning med black art 3 . Behöver tips till 3 – 4 flaskor innan. Funderar på om man inte ska köra alla från Bruichladdich . Hade en rökig omgång sist , men det känns inte rätt denna gång .
Ola

Kul fråga Ola!

En av mina absoluta favoriter är Bruichladdich Fifteen som lagrats på Sauternesfat, men den kan vara svår att få tag i.

Mitt tips får bli att börja med de två relativt unga utgåvorna Rocks och Waves (i den ordningen). Sedan skulle jag välja en utgåva som lagrats något längre. Jag har visserligen inte provat Bruichladdich Sixteen, men tror den kan passa fint innan Black Art 3. Varför inte avsluta med en Port Charlotte (exempelvis PC8) för att analysera likheterna mellan destilleriets eleganta och tungt torvrökiga recept. Notera gärna att Bruichladdich Waves har aningen högre fenolhalt än de övriga utgåvorna.

Tack för tips Martin! Och ja du har lyckats övertala mig till ett rök- avslut .
1. islay barley
2. sherry eller sauternes oak
3. black art 3
4. pc 8
nog vandrar väl gästerna hemåt nöjda och Glada
efter detta .
Ola

Mars Senast April iaf . Har du vägarna förbi Ystad så…… Fick tag i den sista Islay Barley Dunlossit på systemet i Upplands Väsby . Nu väntar jag hem Bruichladdich Sherry Classic från Bodega Shop om nu inte tullarna dricker upp den ! Har du beställt från dem någon gång ?
Ola

Nej, jag är inte en stor Internet-beställare av whisky. Jag rekommenderar gärna The Whisky Exchange eller Master of Malt, som jag har bra erfarenhet av. Den tidigare nämnda hanterar svensk alkoholskatt vid utcheckning på webshoppen, vilket kan vara väldigt smidigt. Det är klart att om man vill smyga med alkoholskatten så är det ju ytterst osmidigt.

Jag köpte min egen Sherry Classic i destilleributiken på Islay, den är en av mina udda favoriter från Bruichladdich. Trots namnet skulle jag nog inte säga att den är typisk för destilleriet. Faktum är att den har mycket gemensamt med utgåvorna i Port Charlotte-serien, utan att för den delens skull vara rökig. Det skall bli kul att få höra vad ni tyckte om utgåvorna.

Jag kanske borde passa på att tipsa om att Bruichladdich The Laddie Sixteen släpps i det ordinarie sortimentet i 73 butiker runt om i landet i samband med Systembolagets uppdatering av sortimentet 1 mars.

The Laddie Sixteen är lagrad på amerikanska ekfat, med både vanilj och fruktiga inslag. Det är inte omöjligt att den dyker upp i en recension heller, för den verkar definitivt lovande!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *