peat.se
15Sep/110

Ardbeg Alligator – den otämjda utgåvan

När vi provade Ardbeg Alligator Committee Release var vi helt övertygade om att det skulle bli en av årets höjdpunkter. Nu är det dags att ta temperaturen på Ardbeg Alligator Untamed Release, som är en större upplaga lanserad på i det tillfälliga sortimentet på Systembolaget. För er som inte öppnat medlemsutgåvan från Ardbeg ännu, har vi för avsikt att ikväll utröna huruvida den nya utgåvan skiljer sig märkbart från den tidigare eller ej. Om inte kan det kanske vara värt att skaffa en ny flaska och låta den andra stiga i värde. Annars blir du förstås tvungen att skaffa en ändå, för att själv jämföra de två olika utgåvorna...

Ardbeg Alligator

Ardbeg Alligator

Ardbeg Alligator Untamed Release

Provad av Daniel och Martin 2011-09-15

Ardbeg Alligator Untamed Release är en blandning av whisky lagrad på bourbonfat och nya amerikanska ekfat med mycket hårt kolade plankor, till en grad kallad Alligator Charring av amerikanska tunnbindare. Med en alkoholhalt på 51,2% är det frågan om en ordentlig pjäs, som förstås inte kylfiltrerats. Så långt stämmer specifikationen med den tidigare utgåvan, nu till smakprovningen!

Doft: Tydlig rök, kryddigt välkomnande. Sotig och kittlar lite av vitpeppar. Sött av vanilj med en fräschör som av nyslaget gräs. När den väl är identifierad tar vaniljen över och styr doftskeppet med stadig hand. Jämfört med den äldre utgåvan hittar vi mer rök i nya Alligator och även mer av vaniljsötman, medan den äldre har en grövre sotighet. Det är helt möjlig att det endast beror på att den ena flaskan varit öppnad sedan tidigare.

Smak: Kryddigt söt och sotig! I munnen pågår en bred attack med många element. Är man tråkig, sammanfattar man det som ett virvarr av kryddor, men vi ska försöka reda ut detta smaknystan i alla fall en aning. Det är en tydligt sotgrundad upplevelse som har både vitpeppar och kanel invävd. I övrigt är det en flytande ingefär-tjära vi har i glaset. En rökpust dyker upp en kort stund och sedan tar en nötig känsla över. Den äldre utgåvan har i jämförelse aningen mindre sot och istället en väl tilltagen ingefära. Därmed tror vi att det rör sig om två aningen olika utgåvor (som den något rödare färgen i den nya utgåvan dessutom vittnar om).

Avslut: Allt mer peppar och sotrök. En försiktig sötma håller sig på sin kant. Munhålan är ordentligt sträv av nötiga eftertoner. Känslan hänger kvar ett bra tag – om man kan motstå att ta ett varv till!

Betyg: Vi är imponerade av sammansättningen och det faktum att vi antagligen inte skulle kunna skilja dem åt som olika utgåvor i ett blindtest. Därmed har Ardbeg lyckats väl med att ta fram en större upplaga med exakt samma kvalitet som vi upplevde första gången vi provade Ardbeg Alligator. Det följer naturligt att ge whiskyn samma betyg, 5 av 5 torvmossar, för vi har definitivt inte tröttnat på uttrycket. Ardbeg Alligator är ingen nymodighet som kommer att falna, utan snarare en ny hörnpelare i Ardbegs gedigna whiskykatalog.

Till skillnad från Ardbeg Blasda, som visserligen har klorna kvar, har vi ikväll tittat närmre på en helt otämjd best. Den gör oss sugna att smaka ett rent prov från något av Alligator-faten, bara för att få ett bättre grepp om vad lagring i hårt kolade fat får för effekt på whisky. Vi tror inte att Ardbeg Alligator är det sista som dyker upp på det temat och det skall bli spännande att se vad som kommer härnäst.

Relaterade inlägg:

Kommentarer (0) Trackbacks (0)

Ännu inga kommentarer


Lämna en kommentar


Inga trackbacks ännu.