peat.se
24Dec/140

Rå buteljering av sherryfat från indien

Det hann bara gå en dag från förra indiska buteljering till nästa. Visserligen beror det delvis på att läsare röstat om vilka utgåvor som skall få uppmärksamhet innan jul och att intresset för Amrut är högt. Nu när sensoriken redan är i trim att bearbeta de exotiska utryck som finns i whisky från Bangalore passar det faktiskt ganska bra. Själv är jag mycket nyfiken på resultatet.

Blackadder Peated Amrut Sherry Finish

Blackadder Peated Amrut Sherry Finish

Blackadder Raw Cask Peated Amrut Sherry Finish

Provad av Martin 2014-12-23

Den kanske längsta titeln hittills anger serie, destilleri, spritrecept och fatlagring. Blackadder Raw Cask är en serie buteljeringar av enskilda fat som varken spätts eller filtrerats. I detta fall har whiskyn färdigställts i ett sherryfat, gissningsvis efter lagring på traditionellt bourbonfat. Alkoholhalten vid fatstyrka är 58,1% alkohol. Totalt 138 flaskor ingår i buteljeringen.

Doft: Rund och varm sötma blandad med klisterdoft, som vid det här laget måste ses som karaktäristisk för Amrut. Samma sötma ramar in bred rökig sälta som får tankarna att gå till den lilla skotska ön Skye. Jordgubbslag, friterade bananer och romerska bågar hör till de fruktigt söta referenserna. Banankola.

Smak: Kaffebönor, körsbärspraliner och plommonskal ger en syrligt besk fruktighet. En metallisk klang drar åt persilja. Sotigt värre samtidigt som bilden av sötsur sås höjer upp torven.

Avslut: Ekollon och rönnbär. Härligt bitterbesk aningen uppmjukad av fruktiga spår.

Betyg: Återigen ett spännande fat från Amrut under Blackadders flagg. Det är som att sitta på nålar att analysera denna utgåva, spännande samtidigt som det är lätt att missa att registrera de snabba skiftningarna i smak på tungan. Möjligen skulle en tydlig munsötma lyfta upplevelsen högre, men med tidigare referenser är detta utan tvekan ett väl godkänt resultat, en whisky i klassen 4 av 5 möjliga torvmossar.

Som trogen följare av konceptet att aldrig späda whisky i glaset får man en hastig spännande upplevelse av Amrut vid fatstyrka. För den som har en hel flaska att tillgå kan jag rekommendera att prova försiktig spädning parallellt med att låta whiskyn vattnas ut i munnen. Det borde ge helt olika smaklandskap!

Stöd Living Dead Brewery:


23Dec/140

Högsta temperatur på plattan

Det är knasigt att det skall behöva ta över ett år innan indisk malt åter hamnar i flödet. Men om jag skall vara helt ärlig beror det kanske på att den tenderar vara svår att analysera. Den spontana tanken över Amrut har hittills varit, vad är det egentligen jag har i glaset?

Amrut Peated Portpipe 2009

Amrut Peated Portpipe 2009

Amrut Single Cask Peated Portpipe

Provad av Martin 2014-12-22

Amrut Single Cask är en serie buteljeringar av enskilda fat. I detta fall är det frågan om ett fat av typen portpipe och ett rökigt spritrecept, peated. Åldern är fyra år på fat, men det räcker för att dra ner alkoholhalten till trakterna kring de angivna 59%, om fatet lagras i Bangalore. Uteblivna decimaler i angivelsen kan innebära en viss spädning i samband med buteljering, gissningsvis för att upprätthålla konsistens sinsemellan fat med olika grad av avdunstning. Notera gärna att det finns flera olika buteljeringar med samma beteckning, destillerade år 2009. Detta är fat #2712, som gav upphov till 357 flaskor.

Doft: Tydligt portvin med doft av bigarråer och mogna plommon. Därunder finns en välkänd metallisk klang och kanske aningen RX-klister. Sötman tilltar med inlagda körsbär och gelehallon. En sväng av lim igen, denna gång Humbrol sötat med persika. En stund senare bara söt nektar.

Smak: Omfamnande med så många smakämnen att intrycken först inte går att sortera. Det första jag kan registrera är mjuka plommon. Tungan täcks sedan av en tjock torvmatta, syrlig och hårt svedd. När whiskyn vattnas ut tilltar styrkan snarare än avtar. Rödlök och valnöt.

Avslut: Pepprigheten dyker upp först när vätskan lämnat munhålan. Har finns starka avtryck från vinpåverkad ek, i formen av valnöt och körsbärskärnor.

Betyg: Amrut Peated Portpipe är en ordentlig åktur för den som aldrig späder sin whisky. Jag har svårt att koppla doft och smak, men blir i positiv mening överrumplad av båda momenten. Detta är helt klart ett nytt spektrum att träna in. Tills dess måste jag erkänna mig besegrad med proklameringen 5 av 5 möjliga torvmossar.

Känslan av att inte bli klokare har lagt sig. Nu är det dags att ta tillbaks kontrollen. En sak är säker, fyra år i Bangalore motsvarar minst åtta år i Skottland. Liknelsen med en het ugnsplatta och en köttbit slår mig. Amrut har högsta temperatur på sin platta, saften finns kvar samtidigt som whiskyns yta är snudd på bränd. Upplevelsen har likheter med den av kraftig bourbon eller för den delen fatlagrad rom. Det finns definitivt intryck som kommer igen, gissningsvis knutna till klimat snarare än råsprit. Nu vet jag med säkerhet att det inte kommer dröja ett år innan nästa whisky från Indien utvärderas här.

22Dec/140

Rökiga klappar så in i norden

Det händer att det rökbetingade Norden får märkvärt större ranson i fördelningen av rökig whisky, ibland även helt exklusiva utgåvor. Följande buteljering släpptes som en julklapp till Norden. Den svenska delen av skörden sålde slut relativt omgående och nu har totalt 830 flaskor letat sig ut i de svenska hemmen, som verkar ha en förkärlek inte bara för rökig whisky utan även för Laphroaig.

Laproaigh 12 for the nordics

Laproaigh 12 for the nordics

Laphroaig 12 for the Nordics

Provad av Martin 2014-12-21

Laphroaigh 12 for the Nordics är en exklusiv utgåva för den nordiska marknaden i en upplaga om endast 1278 flaskor. Whiskyn har spätts till 48% alkohol efter lagring i tolv år på fat, först tio år på sherryfat och sedan sammangjutning på first fill hogshead, 250 liters fat skapat av ek från före detta bourbonfat. Det finns ingen anmärkning om kylfiltrering eller sockerkulört på provet, något som varierar för utgåvor från Laphroaig.

Doft: Tydlig fräsch torv med citronskal och oblekt omslagspapper. Genast därefter ett sött lager med gökört och sockerlag. Flirtkulor. Inlaggda körsbär och apelsin. Ordentligt spädd citronsaft. Kanderade päron och så gör sig torven hörd igen som tjärad takpapp.

Smak: Bränd som hårt rostad formfranska. Rent av sotig. Furuspån, som en blandning av slöjdsal och mossig barrskog. Jakten efter stenfrukt resulterar i plommonkärna, men utan den tydliga sötman från doftregistret. Chilifrukt, både torkad och färsk!

Avslut: Sträv ek. Texturen i tapparna från ekfaten går att ta på, samtidigt som det känns som om ett ekgolv just hyvlats av och slipats helt jämnt.

Betyg: Laphroaig 12 for the Nordics är en stabil brukwhisky för den ektokige. Den får absolut utrymme i min hylla, men är inte flaskan jag tar fram för djupare analys. Betyget spikas sålunda till 3 av 5 möjliga torvmossar.

Det är förstås något av en besvikelse att inte få full leverans från ett destilleri som normalt sett höjs till skyarna. Istället är det kanske ett friskhetstecken för små begränsade utgåvor, som faktiskt inte kan överträffa varandra varje gång, och en bra anledning att fortsatt hålla priset rimligt även på mindre upplagor. Loppet är dock inte kört för Laphroaig, som har ytterligare en utgåva i omröstningen om recensioner inför julen.

Om du vill påverka de kommande tre recensionernas innehåll kan du rösta på vår sida på Facebook!

21Dec/140

En god jul i whisky från Smögen

Som utlovat kommer nu den första av minst fem recensioner innan jul. Detta är motprestationen i bloggens initiativ till årets upplaga av Musikhjälpen. Det har varit dålig fart på recensioner ett längre tag. Då värmer det att en digital insamlingsbössa, som dessutom publicerades sent med endast ett dygn till insamlingens slutspurt, lyckades passera målet för högsta motprestation. Det är definitivt en sporre att även fortsättningsvis hålla bloggen uppdaterad. Tack för allt stöd!

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Smögen Whisky Primör

Provad av Martin 2014-12-20

Primör är den första buteljeringen från Smögen Whisky, därav givet tre år på fat. Whiskyn är buteljerad vid fatstyrka 63,7% alkohol, utan kylfiltrering. Färgämnen har inte behövts för att ge whiskyn en djup honungston. Fatsammansättningen består av ett antal relativt små fat av europeisk ek, och ett vinfat som tidigare burit Bordeaux.

Doft: Moget fruktig av russin och plommon. När den sega sötmans receptorer lugnat ner sig drar det mer åt druva, om än med hård sockerlag i botten. Knäck och kola. Inbjudande, snudd på julig. Kanel och nejlikor. I den fräschare kategorin hittas citronskal och visst finns där även ett stänk av sälta.

Smak: Kraftfull och pepprig! Den höga alkoholhalten (som knappt märks i doften) driver smaken av körsbärskärna i kollisionskurs med valnöt. Efter långsam utvattning på tungan blir whiskyn honungslen, med en liten rökpuff av torr björkved.

Avslut: Pepparsalami och skållade mandlar. Cashewnötter. Faktum är att nötmixen inte tar slut där, den är osorterat med övervikt av söta nötter.

Betyg: Det är smått fantastiskt vad Primör dragit ut ur faten på blott tre år. Med tanke på att uppföljare förväntas höja ribban borde betyget hållas modest, men det går inte att ducka känslan av att glaset är för litet. Resultatet blir välförtjänta 4 av 5 möjliga torvmossar.

Det är fantastiskt kul att se att svenska destillerier kan leverera så högt när det är frågan om knappt laglig whisky. Det skall bli verkligt intressant att följa utvecklingen på nära håll. Faktum är att det inte dröjer länge innan nästa utgåva dyker upp i flödet. Men först måste vi rätta oss efter den pågående omröstningen som efterföljer initiativet till Musikhjälpen.

Gå in på Facebook för att rösta om du vill påverka innehållet på bloggen de närmsta dagarna! Omröstningen stänger i samband med att den femte recensionen i ordningen publicerats.

11Sep/140

Tillbaks till ursprunget med fler sherryfat

Innan amerikanska tunnbindarfacket drev igenom det regelverk som skulle skapa ett överflöd av ex-bourbonfat, när sherryproduktionen var på topp, var det sherryfat som var det givna alternativet (till färska fat) för den sparsamma skotten. Nu är sherryfat högt eftertraktade för slutlagring av alkohol, speciellt whisky. Följande prisvärda utgåva kommer till Sverige i oktober.

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Highland Park Dark Origins

Provad av Martin 2014-09-11

Highland Park Dark Origins är en utgåva med hög andel sherryfat, dubbelt så hög andel jämfört med tolvåringen från samma destilleri. I urvalet hittas 60% europeiska sherryfat, 20% amerikanska sherryfat och gissningsvis återstoden återfyllda bourbonfat. Whiskyn är tappad utan kylfiltrering och spädd till 46,8% alkohol. Helt utan sockerkulör är utgåvan naturligt honungsfärgad.

Doft: Först kardemumma-kokade päron innan en sträv rökstrimma slår hål på sötman. Enbär och enris. Sedan åter sötma, denna gång försiktigare med nyponsoppa och mandelbiskvier. Tallkåda. Det finns något av blomster här också, ljung och en dragning åt pelargon. Ren nektar och först nu inser jag att det också finns plats för ett skitigt maskinrum i glaset.

Smak: Fantastiskt lugn och stabil på tungan. Nyplockade nypon snarare än soppa. En bred sotighet ger associationer till stenugnsbakat, väl gräddat knäckebröd. Mörk sirap och rågbröd.

Avslut: Tydlig pepprighet av vitpeppar och sträv ek. En viss syra tar upp matchen mot den tidigare sötman och ebbar ut i mandelspån.

Betyg: Dark Origins bidrar med fräscha peppriga sherryfat till en ny dimension av Highland Park. Utgåvan känns både yngre och något råare än det åldersangivna kärnutbudet, något som inte förtar upplevelsen. Det ger istället en skarpare egg till de sträva element som försöker karva sig ut ur den runda sötman. En spännande utgåva som denna förtjänar absolut inte mindre än 4 av 5 torvmossar, väl godkänt.

Om man verkligen går tillbaks till ursprunget så spelade nog inte tidigare innehåll speciellt stor roll i frågan om val av fat. Detta eftersom fatet främst var ett transportkärl. Att olika typer av fat sedan visade sig ha en tongivande inverkan på mindre ädla destillat är förstås en av de historiska vändningar som bidragit till att det idag finns ett utbrett whiskyintresse runt om i världen. En annan vändning lär ha varit vinlusen, som i ett svep slog undan fötterna för cognac och beredde väg för whisky som dominerande ädelsprit på den europeiska marknaden.

9Sep/1418

Den verkliga lanseringen är Supernovan

Idag lanserar Apple sin senaste enhet, iPhone 6, och tydligen även en klocka som integrerar med den smarta telefonen. Vi kommer säkert få anledning att höra mer om smartklockor, men just nu är min uppmärksamhet fångad av något helt annat. Framför mig står ett prov av Ardbeg Supernova och det har blivit dags att ta fram ett provningsglas.

Ardbeg Supernova 2014

Ardbeg Supernova 2014

Ardbeg Supernova 2014

Provad av Martin 2014-09-09

Ardbeg Supernova 2014 är en medlemsutgåva för Ardbeg Committee. Utgåvan lanseras i endast åtta länder, varav Sverige är ett av de utvalda. Drygt 1000 flaskor dyker upp på Systembolaget 18 september, vilket gissningsvis är en relativt sett stor del av upplagan. Whiskyn håller 55% alkohol, ett ovanligt jämt nummer för en begränsad utgåva av Ardbeg (trots att det är udda).

Doft: Tydlig igenkänning i den breda torven. Röken tar form som en blandning av knallpulver och luntat gräs, med citronsyra. Tydlig syra och breda kanonrör. En viss antydan av metall också faktiskt, gjutjärn. Citrusen landar mittemellan citron och apelsin. Mer än något som tuttifrutti, för gamla tablettask-samlare. Sedan kommer en ordentlig dos av vanillin, nu när näsan vant sig vid torven.

Smak: Rund, oljig och ändå med ordentligt drag av syra från torv. Bränd fernissa och sot blandas upp och tar en sötare vändning på tungan. Tillslut har den omvandlats och tagit form som strävt, sotsvärtat honungsvatten.

Avslut: Sträv, fortfarande på grund av torv, men nu tilltagande rund och druvlik. Det finns vinreferenser som rimligen grundar sig i ung fräsch ek. Grön vindruva och mandelmassa är det som finns kvar medan den sträva syran ger upp. Harsyra. Lakritsrot.

Betyg: Detta känns som en polerad version av Supernova från förr, och jag blir nyfiken på en tydligare specifikation av innehållet. Jämför gärna med Ardbeg Supernova 2010. Whiskyn blir speciellt intressant eftersom den bjuder på en svår kombination, med tungt torvrökt malt och tydliga vaniljreferenser. Utöver vanilj är det frågan om en klassisk Ardbeg, om än på steroider. Den jämna och tydliga upplevelsen ger, inte oväntat, 5 av 5 möjliga torvmossar.

För att knyta tillbaks till hur det började kan jag nämna att Apple i samband med lanseringen av sina nya enheter även släppte ett nytt album av U2 (som många väntat i flera år för att få lyssna på), gratis på iTunes. Nu har du något att lyssna på i din gamla iPhone när du prioriterar att investera i whisky snarare än en ny telefon. Albumet heter Songs of Innocence, whiskyn heter Supernova.

6Sep/140

Privat buteljering är ett riktigt Eldvatten

För ett bra tag sedan fick jag via svågern nys om ett privatägd fat från Port Charlotte som var på väg att buteljeras. Det har hänt att bloggen fått frågor om lämpliga leverantörer som kan hjälpa till med buteljering och import till Sverige och jag har vid sådana tillfällen rekommenderat Svenska Eldvatten. Det visade sig att även svågerns bekant fått kännedom om dem. Därtill kom tipset att halva fatet faktiskt buteljerades för att säljas, som en utgåva med (av rent varumärkesteknisk orsak) något mindre deklarativ etikett än följande privata buteljering. Du kanske kan gissa vilken?

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Private Bottling 2003 Port Charlotte

Provad av Martin 2014-09-04

Detta är en privat buteljering av fat #882 Port Charlotte, ett före detta romfat. Whiskyn är destillerad 15 oktober 2003 och tappad på flaska 22 november 2013, icke kylfiltrerad vid fatstyrka, 60,8% alkohol.

Doft: En liten med rund puff rök, sedan exotiskt fruktsötma och syrlighet. Ananas, tydlig ananas och naturgodis med yoghurtöverdrag. Spåret av dov torv kommer och går med de översvallande fruktiga tonerna. Sugkaramell, apelsin?

Smak: Ordentligt tryck så klart! Ändå oväntad fruktighet för en PC från 2003. Fatet har gissningsvis stor inverkan. Efter ett tag på tungan kommer en sötsyrlig nyans som påminner mer än något om Sauternes-lagrad Octomore från samma pannor, med liknande alkoholstyrka.

Avslut: Nu känner jag igen mig. Sotborsten har varit framme och symboliskt rensat rent efter kanonmullret som ingen hörde. Kvar ligger en tjock fet sörja av mumsig torvkaramell. Återigen ananas, nu i en mörkare kontext. Citronglass också.

Betyg: Denna privata buteljering är en riktigt tjusig pärla. På tio år i fat har den grövsta röken slipats ned och sammanfogats med en tydlig fruktsötma. Utan en kommersiell klon är det inte meningsfullt att ange betyget 5 av 5 möjliga torvmossar. För om detta hade vore mitt eget fat, då skulle det inte finnas någon annan annan whisky ett tag framöver.

Jag vet inte om det är en väl värd investering att köpa svenska fat i dagsläget, speciellt som ekonomin hos flera lokala destillerier så till den milda grad hänger på denna affärsmodell att investeringen riskerar att brinna inne. Om jag istället fick ett erbjudande från Bruichladdich att lägga undan ett romfat av Port Charlotte, då skulle jag nog inte tacka nej.

22Jun/142

Bourbonlagrad Bowmore tar plats i laget

Sedan invigningen av VM i fotboll har jag av någon anledning känt mig mer sugen på öl än whisky. Det kan visserligen ha att göra med att en öl-intresserad kollega nyligen anlänt till Sverige för att spendera sommaren som ett avbrott från en årslång stationering i Dubai. Där ligger nämligen det allmänna intresset för hantverksmässigt producerad öl inte lika högt på agendan som i Norden, alkoholmonopolens Mecka. Ölsnacket måste hursomhelst avbrytas, för det är dags för lansering av en rökig öwhisky i månadsskiftet. Därmed begär jag timeout från IPA och Stout, med denna nya spelare för Bowmore.

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Bowmore Small Batch

Provad av Martin 2014-06-21

Bowmore Small batch är en whisky lagrad på en blandning av färska och återfyllda bourbonfat, utan angiven åldersbestämning. Utgåvan är spädd till 40% alkohol, sannolikt kylfiltrerad. Den trovärdigt gyllenbleka färgen lurar ögat, för den har justerats med sockerkulör. "Small Batch" motsvarar en upplaga om 30 000 flaskor, vilket måste anses vara litet i jämförelse med de ordinära utgåvorna från Bowmore, men nämnvärt, i storleksordningen dubbelt så stort mätt mot utgåvorna av Bowmore Laimrig.

Doft: Tydligt sträv rök under äppelkaka. Här står en fruktkorg utan tydligt namngivet innehåll, banan i vilket fall. Det finns ett vattnigt uttryck under den lätta torvmattan, som gurka eller vattenmelon. Röd ferrari, för den som känner sig hemma i lösgodishyllan snarare än på bilbanan. Äpple följer tålmodigt med längs sidlinjen och signalerar tillslut för en tydlig offside, vanilj!

Smak: Lätt på tungan, till en början. Torven trummar på och det mullrar oroväckande lovande. Den färska delen av fatuppsättningen gör sig tydligt hörd med kryddiga toner av vitpeppar och kanel. Sedan fruktsallad.

Avslut: Återhållsamt rund och med en dragning mot mandel och ordentligt polerad ek. Återigen äpple, med en hint av hallon.

Betyg: Small batch är en helt otypisk Bowmore både doft- och smakmässigt. Utgåvan bjuder i stället på något nytt och fräscht, som med råge utmanar standardutgåvorna. Det blir svårare att mäta sig mot destilleriets utgåvor vid fatstyrka. Tanken slår återigen, att det kanske är just alkoholhalten som är avgörande för Bowmore. Huruvida flaskan är markerad med en ålder eller ej kan kvitta. Small Batch utklassar tolvåringen som prismässigt spelar i samma liga, och som dessutom delar flertalet parametrar i den tekniska specifikationen. Enligt föregående analys hade resultatet 4 av 5 möjliga torvmossar gissningsvis låga odds.

Bowmore stoltserar med att vara det äldsta desilleriet på Islay, och ett av de äldsta i Skottland. Trots detta har varumärket en fräsch framtoning, som inte minst går hem på den svenska marknaden. Det finns faktiskt så pass gott om fristående buteljeringar av Bowmore att det är svårt att hitta destilleriets egna utgåvor vid en sökning på Systembolagets hemsida. Möjligen beror detta på antalet oberoende fat i omlopp, men troligtvis även på destilleriets popularitet i Norden. Kanske är detta även en av anledningarna till att Bowmore ambulerar med whiskyprovning i fem svenska hamnar med start i samband med lanseringen av Bowmore Small Batch. (Glad sommar!)

20Maj/142

Nästa lysande stjärna från Spirit of Hven

Det är snart dags för en mycket begränsad lansering av maltwhisky för Spirit of Hven. Den fjärde utgåvan Sankt Ibb består av ett enskilt fat och totalt 273 flaskor, men det går fortfarande att komma över flaskor från tidigare utgåvor. Då syftar jag på nedräkningen till en åldersbestämd standardutgåva, än så länge två av sju tänkta stjärnor i serien Seven Stars.

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Seven Stars No.2 Merak

Spirit of Hven Merak

Provad av Martin 2014-05-20

Spirit of Hven Merak är utgåva nummer två i serien Seven Stars, fortfarande en ungdomlig utgåva på väg mot erkänd ålder. Totalt 25 fat har blandats och spätts till 45% alkohol. Whiskyn är varken kylfiltrerad eller förändrad med färgämnen, men väl ekologiskt certifierad. Fattyperna som ingår är amerikansk, fransk och spansk ek.

Doft: Mustig nyponsoppa och blommande rosbuske. Doften har en ytspänning, som om den vore trögflytande. Kraftig sötma och tallkåda. Enbär. Det doftar strandskog, nära havet. Endast en hint av tång. Saltlakrits.

Smak: Peppar av maskerad karaktär. Feta bär och torkad frukt. Mogna plommon. Hjortron. Det finns ett tydligt driv framåt av sötsyrliga krafter. Stråkharts. Om du busat med det som barn vet du. Så faller masken från rosépepparen, nu helt tydlig.

Avslut: Försiktig sälta och fräschör. På pricken likt vichyvatten! Först i avslutet nystas en slinga av torv ut i en liten rökpuff, ihållande men avlägsen.

Betyg: Merak är en rökig whisky speciellt för den som inte uppskattar rök. Torven finns med som ett element genom hela upplevelsen, men helt utan risk för att brandvarnaren skulle gå av. Den bidrar istället med en nyanserad kontrast till de söta elementen. En ung utgåva med positiv överraskning, inte minst doftmässigt, plockar faktiskt hem toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Spirit of Hven har därmed imponerat med sina två utmärkta utgåvor trots relativt ung ålder, men nu är det nog dags att höja ribban för förväntningarna lite, och framförallt att upphöra att förvånas. Istället ser jag fram emot nästa svenska avtryck i whiskyvärlden.

10Maj/140

Svenska Eldvatten i begränsade utgåvor

Vi samlar på oss mer prover än vi kan redogöra för på bloggen och ett av de bolag som ofta får stå på kö för vårt relativt smala rampljus är Svenska Eldvatten. De släpper frekvent utmärkta buteljeringar i små upplagor, från enskilda spännande fat som Tommy och Peter nosat reda på. Bloggen skulle nog kunna hållas rullande helt på eldvatten om vi ville. Det verkar dessutom som om en stor mängd trogna följare av varumärket är inne på det spåret. Här kommer en recension till dig som ännu inte öppnat din Wheskykôrka.

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Whiskykôrka

Svenska Eldvatten Weskykôrka

Provad av Martin 2014-05-10

Weskykôrka är en upplaga om 113 flaskor, buteljerad i fatstyrka 56,1%. Utgåvan är tappad ur ett sherryfat från Bunnahabhain, fyllt med ett rökigt recept redan 1990. Samma fat har tidigare levererat privata buteljeringar åt whiskyklubbarna Gothia Whisky Society och Björkås Whiskysällskap.

Doft: Havre och smörblomma följs av en strävare sötma av aprikos. Ljunghonung. Bilden innehåller framförallt runda mogna figurer, somliga med ett ruggat ytskikt. Sedan dyker ett sirlig spår upp. Lime. Key lime pie, faktiskt! Allt uppblandat i en klassiskt härlig maltsötma.

Smak: Otroligt kraftfull och sträv. Inlagda päron och råa rabarber med saftiga kåldolmar inkarneras av den mosigt sötman som nästan dränks i en bred attack av syrlighet. Efter en stund på tungan har whiskyn förvandlats till honungsvatten.

Avslut: Återigen strävt, nu som skiktet mellan skal och hasselnöt. Körsbär, druvskal och honung. Druvskalen som nu är tydligt gröna är det intryck som stannar kvar.

Betyg: Wheskykôrka kan sammanfattas som sträv honung, hur motsägelsefullt det än låter. Vid näsan påminner utgåvan till en början om flertalet onämnda prover. Därför är det kul att whiskyn sedan bjuder på en ordentlig överraskning vid första smutt. Då triggas nyfikenheten som tydligt synliggör ett större djup, även i doften. Summan är en spännande buteljering, väl värd 4 av 5 möjliga torvmossar.

Detta är inte vår första recension av Svenska Eldvatten, och det finns ingen anledning att tro att det skulle bli den sista. Istället konstaterar jag att det är svårt att hålla sig aktuell när deras eftertraktade utgåvor i regel säljer slut redan de första dagarna efter lansering. Att recensera en slutsåld utgåva måste motiveras av rent egoistiska skäl, som min egen jakt på upplevelser. Det får ni stå ut med, för jag ser redan fram emot nästa!