peat.se
18Jun/132

Tullibardines vinfatlagring för nybörjare

En sommarförkylning tvingade fram ett litet uppehåll för näsan, men nu är det endast moderata halter pollen som försöker hålla tillbaks nästa djupdykning i glaset, och helt ärligt skulle inte heller höga halter vara något hinder efter tre veckors uppehåll från whiskyanalys.

Förutom rökig whisky och oberoende buteljeringar som båda frekventerar i våra recensioner har du kanske märkt att vinfatlagringar fått en förhållandevis hög uppmärksamhet här på bloggen. Det är långt ifrån alla utgåvor i den kategorin som håller måttet för högsta betyg, men det finns nästan alltid spännande intryck att analysera. Eftersom det var ett tag sedan vi provade whisky lagrad på vinfat kan det kanske passa med en genomgång av Tullibardine förädlad på vinfat från Bourgogne?

Tullibardine 228 (Burgundy Finish)

Tullibardine 228 (Burgundy Finish)

Tullibardine 228

Provad av Martin 2013-06-18

Tullibardine 228 är en av tre fatförädlingar i den nya serien som lanserades i samband med en uppdatering och nysatsning på varumärket Tullibardine. Namnet på utgåvan kommer från storleken på de fat som whiskyn spenderat de sista tolv månaderna på, 228-liters vinfat från Chateau de Chassagne Montrachet, Bourgogne. Whiskyn är spädd till 43% alkohol innan buteljering.

Doft: Mjuk men ändå något bränd, som grovt knäckebröd med honung. Persilja och viol, violpastill. Det finns något smörigt också, som en nygräddad kanelbulle med väl tilltagen fyllning. Kanel och vanilj?

Smak: Mera bränt nu. Läder, men helt utan den rökighet som ofta associeras med det intrycket. Jäst och hjorttron står tillsammans för en sötbesk kombination som måste få härledas till de röda vinfaten. Ekfaten tar tidigt vid och inleder en nötig offensiv. Bland de sötare slingorna anas både hallon och smultron. Lakritsrot.

Avslut: Mandelspån och valnöt. Eken står över allt tidigare innehåll när det gäller påverkan, de vinuösa tonerna får ge vika till fördel för mer traditionella fattoner. Ihärdigt ligger nöttoner från en osaltad, men rostad mixpåse kvar på tungan. Efter ytterligare en stund kommer vinet tillbaks, som den försiktiga eftersmaken en bra stund efter färsk rabarber. Menthol och vitpeppar.

Betyg: Tullibardine 228 är både hård och mjuk, om det går att utrycka sig på det viset. Det finns utrymme för analys, samtidigt som whiskyn är enkel nog att passa i de flesta sällskap. Alla moment håller jämn nivå, men det är som ofta när det gäller whisky doften som lockar mest. Betygsmässigt är det nära till full pott, med god marginal 4 av 5 torvmossar. Detta endast som en markering av det faktum att utgåvan antagligen hade varit än mer intressant vid lite högre alkoholstyrka.

Kanske är denna Tullibardine en av de bästa utgåvorna att introducera vinfatlagring med. Det är nämligen inte alla som uppskattar lika extrema vinfatuttryck som undertecknad.

Förutom Tullibardine 228 lanserades även ett antal andra utgåvor från Tullibardine, i beställningssortimentet hos Systembolaget, i början av juni. Eftersom vi gillar vad vi provat är det sannolikt att vi återkommer till det lilla destilleriet från högländerna i en snar framtid, exempelvis med Tullibardine 225 förädlad på fat från Sauternes eller Tullibardine 500 förädlad på sherryfat. Innan dess har vi dock gott om whisky på lager att välja bland för nästa nerstamp i whiskykartan. Tullibardine är gaeliska för utsiktskulle, så du får helt enkelt hålla utkik!

Relaterade inlägg:

Kommentarer (2) Trackbacks (0)
  1. Blir till att beställa! Även jag har fallit för den ”smala” vägen med vinfatslagrad whisky!
    Longrow Burgundy Wood och Bowmore Wine Cask Matured hör till mina absoluta favoriter!

    Tack för de fina tipsen!

  2. Hej!
    Tack för en bra blogg!
    Om man vill prova vinfatlagrat men inte vill ha för lätt utan vill ha god men uttrucksfull vinfatlagrad whisky, vad rekomenderar ni då? Gärna med lite högre styrka och ca 600 kr max vore kul också om det går!


Lämna en kommentar


Inga trackbacks ännu.