Snabbis | peat.se

16maj/120

Helt olikt bourbon-lagrade Bruichladdich

Gillar du vårt format tre snabba whisky? Temat för kvällens snabbprovning är Bruichladdich!

Bruichladdich The Organic, 12 second edition och Sherry Classic

Om jag skall förklara min inkörsport till whiskyn som aktiv hobby i korta ordalag började allt med en Laphroaig, det var Ardbeg Uigeadail som gav mig mersmak för rökig whisky och det var Bruichladdich som via sitt breda utbud fick mig att inse att resan aldrig kommer ta slut. Vi har bara kommit en liten bit på vägen! Den första införskaffade utgåvan Bruichladdich 15 hör fortfarande till de absoluta favoriterna och faktum är att Laddies breda sortiment smittat av sig ordentligt i whiskyhyllan. Nu är det dags för mig och Daniel att prova tre mindre kända utgåvor som införskaffades på Islay i destilleriets gårdsbutik förra hösten.

Bland den whisky vi recenserat från Bruichladdich tidigare har utmanande fatlagringar toppat innehållet. Bruichladdich är kända för att experimentera med olika vinfat. Speciellt trevliga är deras olika blandningar som innehåller whisky från Sauternes-fat, men det stannar absolut inte där. Dagens provning är betydligt mer återhållsam än det vi sett tidigare, med tre bourbonlagringar varav en avslutats i ett klassiskt sherryfat.

Bruichladdich The Organic

The Organic är en blandning av olika årgångar bourbon-lagrad whisky, buteljerad vid 46% utan kylfiltrering. Bruichladdich märker i regel inte ut ålder på whisky under 10 år på fat, så även i detta fall.

Doft	Subtilt torvig och höig, men absolut inte rökig! Försiktigt syrligt av lime och äpple med blommiga referenser. Romrussin och äggtoddy.
Smak	Äppelsaft, beskt och sött varieras kring en metallisk kärnpunkt.
Avslut	Strävt och nötigt som skicket mellan nöt och skal hos pistagenötter. Fruktsötma når precis över den i övrigt torra sommarupplevelsen.
Betyg	Mer spännande än imponerande resulterar i 3 av 5 möjliga torvmossar för denna ekologiska utgåva.

Bruichladdich 12 second edition

Utgåvan som 2011 ersatte den tidigare 10-åringen är lagrad på bourbonfat. Som de flesta Bruichladdich är den spädd till 46% innan den tappats från fat. Ingen kylfiltrering vågar vi säga per automatik, detsamma gäller sockerkulör.

Doft	Citronpaj med marsansås! Kanske aningen vanilj också för den delen, men framförallt citronskal.
Smak	Citronskal syrligt inlindad välbalanserad beska. En trevligt avskalad version av den typiska profilen från Bruichladdich.
Avslut	Tallbark, ek och fortfarande aningen citrusskal, men nu av odefinerat artexemplar.
Betyg	Jämfört med den tidigare provade bourbonlagringen The Organic är 'Laddie 12 betydligt mer fokuserad och välbalanserad. Utgåvan förtjänar väl sina 4 av 5 torvmossar.

Bruichladdich Sherry Classic

Sherry Classic är en utgåva utan angiven årgång lagrad på bourbonfat och slutlagrad på sherryfat från bodegan Fernando de Castilla. Återigen 46% alkohol utan kylfiltrering.

Doft	Mullrigt maltig med väl tilltagen majssötma, inte helt olik Port Charlottes rökiga utgåvor i den aspekten. Det ligger en dold torvighet bakom den gräddiga kulissen. Penicillin.
Smak	Utmanande med en viss fruktighet, men mest är det nog en uppvisning av fatens träkaraktär. Det finns en ung spretighet som klär utgåvan helt suveränt. Hela upplevelsen toppas av en gräddvanilj som hänger i fint.
Avslut	Smör och grillkol.
Betyg	Det är som att prova en Port Charlotte med stora delar av rökigheten utbytt mot en aning sherryfat. Vi gillar, 5 av 5 möjliga torvmossar alla dagar i veckan!

Det var inte lätt att förutse utgåvorna. Vi trodde visserligen redan på förhand att The Organic var det svagaste kortet, men hade nog gissat att tolvåringen skulle prestera bättre. Då är det ändå otroligt kul att kunna konstatera att vi har en toppwhisky bland de provade utgåvorna. Frågan är bara varför den inte släpptes i grått rör med gul text, under namnet Port Charlotte Nas Lugha Na Fàd (Less Peated).

Helt olikt bourbon-lagrade Bruichladdich, författat av Martin
Inga kommentarer

Stöd Living Dead Brewery:

18apr/121

En brukswhisky, en blended och en raritet

Vi har bestämt oss för att vi gillar det här nya formatet på provning. Samtidigt som vi vill göra djupdykningar i alla spännande utgåvor vi har att tillgå, så kommer det alltid finnas ett par som vi inte hinner med, eller som vi inte känner att vi kan lägga energi på. Därför är tre snabbisar här för att stanna. I kväll har vi dukat upp med en brukswhisky från Cragganmore, en blended malt från de oberoende buteljerarna bakom Berry's Own Selection och en gammal goding i Ardbeg 17 som vi inte kunde motstå.

Cragganmore 12

Cragganmore är ett av de varumärken som ligger i Diageos stora portfölj av skotsk whisky. Utgåvan Cragganmore 12 buteljeras vid 40% alkohol. De flesta utgåvor från Diageo är både kylfiltrerade och har tillsatser av sockerkulör för att justera färgen. Så även för denna singel malt.

Doft	Furu som drar mot citrus. Parkett. Maskros. Svarta druvor, russin och torkade frukter.
Smak	Mjuk och len, men eldigt pepprig som av vitpeppar. Papaya och mango.
Avslut	Ek och fat, honung. Dadlar.
Betyg	Bitvis känns det som om det oljigt söta skulle kunna blomma ut i något spännande, men den drar sig sedan tillbaks. Vi har provat en bra brukswhisky som betingar 3 av 5 möjliga torvmossar.

Blue Hanger 6th

Blue Hanger är en blended malt från en av de första oberoende buteljerarna Berry Bros & Rudd, som började sin verksamhet redan 1909. De oberoende buteljeringarna av single malt säljs under varumärktet Berry's Own Selection. Just den här utgåvan har fått sitt namn från Willam 'Blue' Hanger, Lord Coleraine, en trogen kund som brukade bära blått i sin ungdom. Blue Hanger 6th håller 45,6% alkohol, vilket antyder att den undgått kylfiltrering.

Doft	Försiktig, rund och len utan några utstickande toppar. I brist på bättre ord; något köttig eller nötig (på det andra sättet något kan vara nötigt). Aubergine. Vi hittar även aningen svavel.
Smak	Lime och halm. Svarta vinbär. Lagom kryddig.
Avslut	Försiktigt av sötad anis. Något mörkare register än tidigare, kakao. Sedan återigen äggplanta.
Betyg	Blue Hanger 6th behöver en stund i glaset för att öppna upp sig. Sedan levererar den en jämn, mysig upplevelse. Passar säkert bäst i en länstol vid brasan, men det har vi ingen. Därför blir det bara 4 av 5 torvmossar, ett gott betyg!

Ardbeg 17

Oftast provar vi whisky som är aktuell i lanseringar på Systembolaget och nästan alltid finns det vi provar att tillgå på den svenska marknaden. Nu står dock ett prov framför oss, som vi rent egoistiskt provar för vår egen nyfikenhets skull. När vi besökte Islay och Mickey Heads på Ardbeg fick vi nämligen ett prov av Ardbeg 17, den första utgåvan efter att Glenmorangie köpt upp Ardbeg och slagit upp portarna för produktion igen. Ardbeg 17 innehåller endast whisky destillerad innan uppehållet/lågnivåproduktionen på 80-talet. Utgåvan är buteljerad vid 40%, något som nuförtiden är ovanligt för en Ardbeg.

Doft	En förhållandevis lugn och sansad rökstrimma. Försiktigt av hyacint, ljung. Apelsin. Vanilj!
Smak	Försiktigt honungslen och mjuk. Rent av blommig, men nog är detta en Ardbeg alltid. Mot slutet knorrar den till sig och vi känner igen pannornas inverkan. Det finns ett visst mått rök, men det är inte det som övertygar.
Avslut	Efter en stund slår sötman till. Det är toner av mandarin som spelar i munhålan.
Betyg	Ardbeg 17 har många likheter med Ardbeg Blasda, även om den är betydligt äldre. Faktum är att Blasdan har mer av rök i svalget än sjuttonåringen. I övrigt spelar de samma sport, burbonfat fyllda från generösa pannor, men möjligtvis inte samma liga. Det blir 4 av fem möjliga torvmossar.

En brukswhisky, en blended och en raritet, författat av Martin
1 kommentar

6apr/1211

Triss i fatstyrka med Aberlour, Glenfarclas och Laphroaig

Vi bestämde oss för att recensera tre stycken whisky idag, slumpvis utvalda ur våra gömmor. När urvalet var klart stod några faktum klara; det blev tre whiskies på fatstyrka från tre olika regioner i Skottland. Aberlour A'bunadh från Highlands, Laphroaig Cask Strength från Islay och Glenfarclas Family Cask 1987 från Speyside. När vi väl häller upp malterna på provningsglas står ytterligare ett faktum klart för oss: de tre har i stort sett identisk färg! I fallet med Glenfarclas och Aberlour har de nog fått sitt djupa bärnstensskimmer från lagringen på sherryfat, men Laphroaigen är vi lite mer skeptiska till. Med stor sannolikhet har den fått en färgskjuts med hjälp utav sockerkulör.

Aberlour A'bunadh

Höglandswhisky från batch nummer 36 med massiva 60,1% alkohol under västen. Lagrad på spanska Oloroso-fat och ej kylfiltrerad.

Doft	En bred, f(r)uktig russin- och plommonblandning. Äpple.
Smak	Dessertvin på steroider, russin, några äppelövertoner
Avslut	Fatet och alkoholen spelar ut varandra och lämnar fri väg åt sötman från sherrydruvorna
Betyg	Förvånansvärt behaglig den höga alkoholhalten till trots, men den undviker fiasko snarare än briljerar. Vi funderar en sekund hur den hade upplevts vid 50-55%. Med lite vatten i glaset är intrycket lite mer bastant. 4 av 5 torvmossar.

Vägbeskrivning till Laphroaigs besökscenter

Laphroaig 10 Cask Strength

Laphroaig lär höra till några av de mest välbekanta varumärkena när det kommer till rökig whisky. Här har vi hittat en flaska av denna Islaywhisky ur batch 003 buteljerad i januari 2011. Whiskyn är på fatstyrka och landar på 55,3% alkohol. Troligtvis är den ~~både kylfiltrerad och~~, som nämndes tidigare, färgad med sockerkulör. Efter påpekande från en uppmärksam läsare så korrigerar vi uttalandet att den skulle vara kylfiltrerad. Whiskyn är endast mekaniskt filtrerad för att få bort partiklar och inget annat. Flaskan är personligen införskaffad på Laphroaigs besökscenter!

Doft	Typiskt Laphroaig, men med en stålhättad alkoholkänga. Tjära, jod, läder, torra löv, korkmatta och söt rök. Klorblekt servett. Pepparrot.
Smak	Sötsur rökbomb, medicinsk munskölj, rönnbärsgelé och tallbarrsolja
Avslut	Destillerad mynta, havtorn och svedd wellpapp
Betyg	Det är ett brett anfall från den lilla skotska ön, men vi blir inte helt överrumplade. Leveransmässigt landar Laphroaig Cask Strength nånstans mittemellan Laphroaig 10 och Laphroaig Quarter Cask. Lite mer bett än 10:an men inte riktigt lika bra som QC (eller Laphroaig 18 för den delen). Vi beslutar oss för ett betyg på mellis: 4,5 av 5 torvmossar.

Glenfarclas Family Cask 1987

Familjefatet, en refill sherry butt med nummer 3826, räckte till 633 flaskor med en alkoholhalt av 53,2%.

Doft	Fruktigt lättsam, vindruva, äppelpaj, xylitol, med en tunn men sträv hint av ekfat
Smak	Fjäderlätt sherryfatslagring som gradvis övergår i riktigt tunga, torkade druvor. Sötsur sås, syrligt äpple och en biton av viol.
Avslut	Persika, valnöt, mango, tropisk frukt med röd chili
Betyg	Lätta fruktestrar samspelar med mörka druvtoner och komponerar ett stycke typisk och klassisk Glenfarclas. Luktar gott, smakar gott och slutar gott. Välkomponerat rakt igenom och belönas med solklara 5 av 5 torvmossar.

Ett på förhand jämntippat startfält med tight målgång. Det är trots allt inte så konstigt att en vintageutgåva från välrenommerade Glenfarclas kammar hem vinsten framför en 10-årig Laffe, följda av en whisky utan åldersangivelse från Aberlour. Gammal är äldst!

Triss i fatstyrka med Aberlour, Glenfarclas och Laphroaig, författat av Daniel
11 Kommentarer

31mar/121

Tre fullpottare från Svenska Eldvatten

Tidigare i år genomförde vi en utförlig recension av Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry Matured. Idag har turen kommit till tre andra Islay-utgåvor från Svenska Eldvatten: två Bunnahabhain och en Caol Ila. Samtliga går att hitta hos Systembolaget, sök bara efter Svenska Eldvatten så hittar man dem i beställningssortimentet.

Caol Ila 1983

För att citera etiketten så rör det sig om whisky bränd i oktober 1983, lagrad på amerikanskt bourbonfat (american hogshead) nummer 4822 och buteljerad i augusti 2011. Det ger oss en 27-årig Islaywhisky på fortfarande starka 56,7% alkohol.

Doft	Torr torvrök, jod, tång, tjära och svarta vinbär
Smak	Physalis, tjärpastill, syrlig rök, citron
Avslut	Grön paprika, ekfat, paranöt
Betyg	Vi konstaterar att det här kan vara en av de bättre Caol Ila vi har provat. Med ett långt avslut och en stabil helhetsupplevelse ger vi den 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1991 Sherry

Destillerad i december 1991, lagrad på sherryfat (first-fill sherry butt) nummer 5452 och slutligen buteljerad vid en ålder av 20 år och med 54,2% alkohol i december 2011.

Doft	Torkade plommon, apelsin
Smak	Breda och tunga torkade frukter, förnämligt opolerad och snudd på skitig. We like!
Avslut	Kraftig fatton som på ett utomordentligt vis tar plats utan att bli dominerande
Betyg	Utan de tydliga fattonerna hade detta varit en sherrybomb och utan sherryn hade den varit överlagrad, men maktkampen mellan dessa två ytterligheter producerar en hyfsat välbalanserad whisky som väger in på 5 av 5 torvmossar!

Bunnahabhain 1997 Peated

14-årig, rökig Bunnahabhain lagd på bourbonfat nummer 3170 i augusti 1997 och tappad på flaska vid 57,2% alkohol i augusti 2011.

Doft	Vattensläckt gräsbrand, tjock torvrök, maskinrum och oljerock
Smak	Majs med skirat smör, lakritsrot och pomeransskal
Avslut	En bred och söt tillställning som håller i sig länge
Betyg	En bred offensiv på alla fronter gör att vi även i detta fall blir charmade. Med risk för att låta som en trasig LP som hakat upp sig hamnar vi även här på toppbetyget 5 av 5 torvmossar.

Med facit i hand har vi alltså gett Svenska Eldvattens fyra stycken whiskies en 4:a och tre 5:or. Den whisky vi valde att recensera djupare fick en 4:a och vi funderar en stund på om vi inte borde ha gjort vår djupdykning i någon av de andra suveräna utgåvorna från Svenska Eldvatten... Hur som helst får vi konstatera att slutet gott, allting (från Svenska Eldvatten) gott!

Tre fullpottare från Svenska Eldvatten, författat av Daniel
1 kommentar

28Nov/111

Snabb genomgång av två högaktuella whisky och en rökig klassiker

De som läst kommentarerna här på bloggen har kanske redan insett att vi inte haft tid att hinna med att prova så många utgåvor som vi hade önskat. Det står bland annat Port Charlotte PC8, Aberlour A'bunadh, Octomore 4, Glenfiddich Snow Phoenix, Laphroaig Cask Strength och Hazelburn Sauterne Wood på hyllan och väntar på analys. Därför passar vi på att sammanfatta två högaktuella utgåvor och att återbesöka en gammal klassiker i tre intensiva provningar. Håll i hatten!

Port Dundas 20

Port Dundas lanseras på Systembolaget, tillsammans med övriga medlemar i serien Special Releases från Diageo, 1 december. Det är frågan om en exklusiv utgåva single grain whisky. Just den här utgåvan är ett spännande experiment i fatlagring. Port Dundas är först lagrad tre år på refill bourbon (för att uppnå status som whisky). Sedan har whiskyn legat 17 år på tre olika fat, ett nytt amerikanskt fat som gått genom en experimentbodega (sherry), ett europeiskt fat kolat enligt amerikans modell, samt ett first fill ex-bourbonfat. Till slut har whiskyn sammangjutits (gissningsvis i bourbon refill) en, i detta sammanhanget, kortare tid. Port Dundas 20 är tappad vid 58% fatstyrka.

Doft	Mörk, mörk, mörk sirap. Sockerrör, nektar. Smält socker. Söt majs. Det är sött, tobak!
Smak	Vriden, skruvad, komplex (även i jämförelse med maltwhisky). Något kryddig. Söt. Sherry som inte får grepp om de övriga tonerna och tar bakgrundsprofil. Nästan som en vällagrad rom, fast bättre, mer intrig.
Avslut	Härlig beska, åter i tobakens tecken. Väl stött av en uppbackande majssötma.
Betyg	Det finns bara ett betyg, fem av fem torvmossar. Mer sådant, tack!

Old Pulteney 21

Old Pulteney 21 är en annan av lanseringarna inför julhandeln i (början av) december. Den här utgåvan från Old Pulteney, som är tappad på den klassiska gränsen för icke kylfiltrerad whisky, 46% alkohol, landar precis under tusenlappen, på 999 kr. Pannorna på Old Pulteney har en stor kondenskula på halsen som dessutom avslutas med en så kallad flat top för högsta möjliga kondens. Det betyder att whisky från Old Pulteney bör hålla en elegant karaktär, även om det delvis är beroende på hur spriten skärs. Old Pukteney 21 är dessutom utnämnd till årets whisky i Jim Murray's Whisky Bible 2012.

Doft	Mjuk, fräsch, polkagris, kanderat äpple, försiktigt av vanilj.
Smak	Plommon, äpple, kanel, ingefära, sirap.
Avslut	Kryddigt av faten, men balanserat genom en tydlig sockerkandering.
Betyg	Vi är inte överens, men samsas över betyget 3,5 av 5 möjliga torvmossar (Daniel 3 och Martin 4).

Caol Ila Natural Cask Strength

Natural Cask Strength är Diageos vis att berätta att whiskyn inte innehåller någon tillsatt sockerkulör och att filtrering skett utan kylning för att bevara så mycket av fettsyror och aromämnen som möjligt. Fatstyrkan på Caol Ila Natural Cask Strength är i vår utgåva 61,3% alkohol.

Doft	Sälta, hav, jod. Fuktig rök av vått granris som nästan vill brinna. Svagt av blåmögelost.
Smak	Återigen salt, initialt syrlig. Tung aska och vådlig rök. Sotigt. Kanske en hint av lakrits, under det tunga trycket av en rökig, syrlig, halvbesk sötma.
Avslut	Beska som snuddar vid lakrits. Fortfarande rökig som en kanon som avlossats, men vägrar sluta pyra.
Betyg	Återigen är vi inte överrens till hundra procent, även om vi båda uppskattar denna Caol Ila otroligt. Det blir 4,5 av 5 möjliga torvmossar, 4 från Martin och 5 från Daniel.

Snabb genomgång av två högaktuella whisky och en rökig klassiker, författat av Martin
1 kommentar

7sep/112

Fyra snabba från Master of Malt

Dagens skörd av drams

I dag har vi förmånen att prova några av Master of Malts egna buteljeringar. Det rör sig om fyra whiskies, varav tre är single cask, dvs tappade från ett enskilt fat. En egenskap hos single cask-utgåvor är att man med säkerhet (åtminstone hos destilleriet) vet när all whisky gjordes och buteljerades, i vilket hörn tunnan låg och vem som var för ivrig i spirit safen.

Dailuaine 27 year old

Tre små centiliter med 53,6% alkohol från ett enda återfyllt sherryfat. Whisky från Dailuaine är tydligen en av huvudkomponenterna i Johnny Walker-blends. Destilleriets skylt ståtar med att där även huserar ett "Dark Grains Plant". Det låter ganska dunkelt och mystiskt men innebär odramatiskt nog att man omvandlar återstoden av malten, efter mäskning, till djurfoder.

Doft	Kanel, peppar, päronkonjak, mandelmassa
Smak	Torr, kryddig, mandarin, druvsockersötma
Avslut	Långt, trevligt avslut med avklingande fattoner
Betyg	Vi gör en Jim Murray; förväntar oss inget och blir helt överrumplade. Tokgrym Speyside-whisky som kräver fem av fem torvmossar!

Cragganmore 20 year old 1991 - Single Cask

Master of Malt-tappad utgåva i 3-centilitersprov på fatstyrka om 54,2%.

Doft	Som en romrussinglass: söta druvor omgärdade av vanilj
Smak	Kryddigt av kanel, tunn och vass
Avslut	Relativt långt avslut med fatkaraktär
Betyg	Svår att särskilja i sammandraget men med tydlig kvalitet: tre av fem torvmossar.

North British 20 Year Old 1991 - Single Cask

Denna Master of Malt-tappning har vi erhållit i deras prova-på-förpackning om 3 cl och innehåller 55,8% alkohol. Det som gör denna unik i sammanhanget är att det är en grain-whisky.

Doft	Vanilj, lakrits, hallon
Smak	Ordentligt av lakrits till en början, men så fort whiskyn nått lite längre bak på tungan blir det svårt att fokusera på nåt annat än bourbonreferensen. När hjärnan slagit om till bourbonprovarläget hittar man smörkola och banan.
Avslut	Metalliskt av rålakrits som håller i sig förvånansvärt länge
Betyg	Otippat bra grainwhisky som förtjänar fyra av fem torvmossar.

Dalmore 14 year old 1996 - Single Cask

Denna 14-åriga Dalmore är destillerad 29 oktober 1996 och buteljerad 17 juni 2011. Lagrad på återanvänt bourbonfat och på fatstyrka: 55,5%.

Doft	Syrliga druvskal, krusbär, druvsaft, smörsötma
Smak	Pomerans, pistagenöt, vitpeppar
Avslut	Vanilj, pomerans, ekfat
Betyg	En spännande Highlandwhisky som inte lär göra någon besviken. Fyra av fem torvmossar skrapar den ihop till.

Allt som allt upplever vi att Master of Malts egna buteljeringar, framförallt av single cask, imponerar. Man garanteras en intressant och unik whisky eftersom MoM förmodligen köpt upp fat som av någon anledning inte passat in bland övriga fat från samma tillverkningstillfälle. Ta t ex det fiktiva exemplet när ett destilleri fyller den sista tunnan i en tillverkningsserie. Om de har otur kommer den att vara knappt halvfylld och whiskyn kommer således ha mindre kontakt med träet och mer kontakt med luften i tunnan än vad som försiggår i övriga tunnor i samma serie. Det bidrar till unika uttryck och engångsupplevelser för oss som i slutändan smuttar på resultatet.

Ad Banner

Fyra snabba från Master of Malt, författat av Daniel
2 Kommentarer

2jun/113

Tre snabba rökig whisky med Bowmore, Highland Park och Caol Ila

Bowmore Dusk

Bowmore Dusk är en rökig whisky som fatförädlats i Bordeauxfat innan buteljering. Troligen inte kylfiltrerad och definitivt inte i behov av sockerkulör. Whiskyn har en alkoholhalt på 50% blankt.

Doft	Typisk Bowmoredoft med halstabletter och lakrits. Syrliga kolanappar dyker upp efter ett tag.
Smak	Anis, sotig lakrits, tjära, karamelliserat socker
Avslut	Tjärpastill, citronpeppar, sött och rökigt om vartannat
Betyg	Bred men samlad i helhetsintrycket. Den totala avsaknaden av uttryck från vinfatslagringen gör oss förvånade men inte besvikna. Som vanligt när Bowmore buteljerar sin rökiga whisky utan att späda den alltför mycket så blir det en grym whisky. 4,5 av 5 torvmossar.

Highland Park 13 Single Cask

Master of Malt har buteljerat en trettonårig Highland Park på 281 flaskor. Med en naturlig fatalkoholhalt på 57% har vi nog att göra med något speciellt.

Doft	Chèvre, något metallisk, citron
Smak	Mustig maltsötma, blåmögelost, anis
Avslut	Kolasnören, lakrits, bittermandel, sötsur sås
Betyg	Alkoholhalten till trots så har whiskyn mycket att ge. Vi pendlar mellan betygen 4 och 5 och landar därför på 4,5 av 5 torvmossar.

Caol Ila 30 Single Cask

Även i denna whiskys fall rör det sig om en specialbuteljering från Mast of Malt på 54,7% alkohol.

Doft	Bilverkstad, skorsten, lakrits, grillgaller, mörk sirap
Smak	Grovt rökig, sotig, färsk basilika och koriander i övertonerna
Avslut	Sotig pinnbrödspinne, aspartam
Betyg	Massivt rökig, alkoholstark och grym whisky. Den är definitivt inte återhållsam utan tar i från tårna med sikte på toppbetyg. Vi kan bara konstatera att den lyckas. 5 av 5 tovmossar.

Tre snabba rökig whisky med Bowmore, Highland Park och Caol Ila, författat av Daniel
3 Kommentarer

7maj/110

Snabbisar med Mackmyra Special 05, Ballantine’s 21 och Smokehead 18

Idag introducerar vi ett nytt format på whiskyprovningsprotokoll på peat.se som vi nödgats ta fram eftersom vi har fler prover än vi är beredda att ge ordentliga recensioner. De whiskies vi provat är inte nödvändigtvis sämre än andra som förärats en full recension, men gemensamt är att vi erhållit dem som samples istället för att ha införskaffat dem på fullstora buteljer.

Mackmyra Special 05

Special 05 levereras vanligtvis på flaskor om 70 cl, men vi har kommit över ett prov på några centiliter. Alkoholstyrkan är 47,2% vilket gör kylfiltrering överflödig. Sockerkulör utgår vi från att Mackmyra avhåller sig från.

Doft	Lingon, hallon/lakrits-pastill, jäst, slåtter, gurka, melon
Smak	Syrlig snudd på sur, försiktig lingonsaft, rårörda lingon, jäst
Avslut	Melon, gurkvatten, lågmält efterhängsen
Betyg	3 av 5 torvmossar

Sviterna efter en whiskyprovning

Ballantine's 21

Ballantine's 21-åring är buteljerad på 70 cl-flaska med en alkoholhalt på 43%. Kylfiltrering och sockerkulör är givna inslag i en produkt av detta slag.

Doft	Banan, smält smör, sockerrör, balanserad men slätstruken
Smak	Platt, len, mysig, oinspirerad
Avslut	Citrus, anis, romfat, tydliga sherryinfluenser
Betyg	2,5 av 5 torvmossar

Smokehead Extra Black 18

70 cl, 46% alkohol, troligvis ingen kylfiltrering nödvändig samt okänd sockerkulörstatus. Destilleri okänt, men den allmänna uppfattningen är att det är ordentligt rökig Caol Ila vi har att göra med här.

Doft	Sot, tjära, torv, takpapp, enrisbrasa
Smak	Sot, svavel, ägg, syrlig, försiktig beska
Avslut	Hallon, lakritsrot, äpple, halstablett
Betyg	4 av 5 torvmossar (som faktiskt är träffande den här gången)

Vi räknar kallt med att återkomma med nya snabbisar när antalet oprovade whiskies på det lilla formatet växt över hanterbar mängd. Våra traditionsenliga utförliga recensioner kommer självklart att kontinuerligt produceras för utvalda whiskies, precis som förut.

Snabbisar med Mackmyra Special 05, Ballantine’s 21 och Smokehead 18, författat av Daniel
Inga kommentarer