Samtidigt som Ardbeg Day-utgåvan lanserades för medlemmarna i Ardbeg Committee och antagligen bidrog till överbelastningen av Systembolagets system för ebeställning, vid tiosnåret 2 Juni, dök en ny rekordwhisky upp i beställningssortimentet. Octomore Comus är den senaste fatförädlade utgåvan från Bruichladdichs serie rekordrökig whisky. Vi har provat den bourbon-lagrade versionen från samma generation, och tror fatförädlingen kan bidra med en djupare komplexitet till den extrema rökighet som definerar varumärket Octomore. Det har hittills släppts fyra generationer, varav samtliga överträffat sin föregångare med ett nytt rekord i uppmätt rökighet, ppm fenoler:
- Octomore 1 / 131ppm
- Octomore 2.1 och Octomore Orpheus 2.2 / 140ppm
- Octomore 3 / 152ppm
- Octomore 4.1 och Octomore Comus 4.2 / 167ppm
Det finns fortfarande inget annat varumärke som försökt utmana rekordet, och det är egentligen bara Ardbeg Supernova som spelar i samma liga när det gäller torvrökt malt, med uppmätta 100ppm fenoler. Först ut med slutlagring på udda fat var den andra generationen, Octomore Orpheus som förädlades på fat från Château Pétrus, ett välrenomerat hus i Bordeaux-distriktet. Tyvärr har vi inte haft möjlighet att prova eller analysera utgåvan, men ser istället fram emot Octomore Comus, den andra fatförädlingen i serien, slutlagrad på Sauternes-fat.
Octomore Comus (4.2)
Provad av Martin 2012-06-20
Octomore Comus, döpt efter vinguden Bacchus son, är den tänkta uppföljaren till Octomore Orpheus och vi kan nog räkna med fler speciallagrade varianter från Jim McEwan på Bruichladdich över de kommande åren. Utgåvan är buteljerad med fenomenala 61% alkohol, givetvis utan kylfiltrering och tillsatt sockerkulör. Whiskyn har dessförinnan slutlagrats på fat från vinhuset Château d’Yquem.
Doft: Majssötma och citrus. Torr aprikos och dammigt betonggolv. Påmminner starkt om Port Charlotte, men utan den tungt rökiga profilen i förgrund. Det finns en tydlig torvighet, men helt utan att det blir något drag åt brandrök eller sot. Det är istället en smörsmält bourbon-sötma som tar över, hela tiden med en dragning åt det syrliga. Bland syrligheterna blandas söta, druvliknande referenser som vingummi, hallon och björnbär.
Smak: Förvånansvärt rak och stram profil; till en början i vilket fall. Sedan tilltagande eldighet och avskalad fruktighet tung av vinreferenser. Först mjukt med äpple, men senare kraftigare tilltag genom grapefrukt, pomerans och apelsinskal. Det är även här rökigheten från den hårt rökta malten gör sig som mest synlig, iklädd kejsarens nya läder. Kanske är det bara inbillning, men vinfaten sätter sig väl emot den kraftiga rökigheten och snudd på neutraliserar krafttaget i fenolhalt.
Avslut: Surt sade räven, rönnbär! Trevligt knorrande beska, syrlighet angränsade syra och ett fullt mått sot. Här kommer den extrema upplevelse som förväntas av en Octomore. Om du vill ha ett balanserat avslut är detta inget för dig, men om uttryck och ihärdighet väger högt har vi kanske hittat något. Återigen vingummi och kanske svarta vinbär?
Betyg: Octomore Comus lever upp till förväntningarna både då det gäller extremt uttryck och i analyserbart djup. Kanske mest spännande är det faktum att det finns så pass många rökreferenser utan att det fullkomligt ryker om glaset. Comus är den tämjda best som överraskar tillräckligt för att förtjäna det lilla extra, ett toppbetyg på av 5 möjliga torvmossar.
Om du som vi är en upplevelsejägare, är Octomore Comus antagligen något att titta lite närmare på. Det kanske rent av är så att Bruichladdich är det destilleri som behöver undersökas noggrannare vid nästa uppgradering av whiskyhyllan. Förutom ett brett utbud spännande fatlagringar i standardsortimentet finns det ett par varumärken att hålla utkik efter. Port Charlotte, den bredaste rökiga whiskyn från desilleriet, Octomore, den mest extrema på många andra vis och Black Art, den mest intrikata fatlagringen. Efter att äntligen fått prova Octomore Comus hoppas vi att den tredje utgåvan Black Art kommer till Sverige, precis som föregångaren Bruichladdich Black Art 2.
8 svar på ”Octomore 4 slutlagrad på dessertvinsfat”
Tog mig 40 minuter att beställa flaskan för att systembolagets hemsida kraschade för mig ca 30x innan jag fick bekräftelsen skickad till mitt mail. Men det får det vara värt, denna whisky är om möjligt en större smakupplevelse än den Port Ellen jag beställde i samma veva. Avslutet klättrar och klättrar och verkar aldrig vilja dala. Riktigt häftigt 🙂
Det var nog många som hade problem med beställning via webben den dagen, bland annat på grund av den hemliga medlemslanseringen av Ardbeg Day-utgåvan.
Själv lyckades jag beställa båda flaskorna efter ett antal försök, men en kollega som fick sitt kvitto innan mig hade mindre tur med sin beställning. Det är verkligen dags att Systembolaget ser över sina rutiner och system för e-beställning.
Håller med om att Octomore Comus växer starkt i avslutet, speciellt om man provar om ett par gånger och vänjer tungan gradvis (jag tror inte på att späda denna torvbest med vatten). En riktigt bra utgåva helt enkelt!
Tycker också att Comus’en smakar bäst utan vatten… även om den tål att vattnas en del för att den inte ska fastna helt i halsen 😉
Jag hoppas också att SB får ordning på sina beställnings-rutiner inom kort!
(tillhör skaran som missade Ardbeg Day-utgåvan, trots kvitto… Surt!)
Har ni någon koll på ifall SB planerar ta hem 5.1?
köp den på nätet, runt 110 euro inklusive frakt.. gjorde jag!
kanske till och med är billigare än vad den skulle landat på om SB tog in den.. minns inte vad de äldre kostade.
Var på nätet köpte du 5.1:an?
http://www.whizita.de
Det kommer en Octomore till Systembolaget i december. Det skulle förvåna mig mycket om det inte är frågan om 5.1 den här gången.