Kategorier
Smakat

Historien om hur en Springbank 18 stannade i familjen

Springbank 18 letade sig fram till mitt whiskyskåp på ett lite mer udda sätt än vad som är brukligt. Martin beställde ett exemplar av denna flaska till ett av våra lokala Systembolag. Några dagar senare surfar han runt på Systembolagets hemsida och hittar en annan flaska som han prompt måste ha, men budgeten eller samvetet hindrar honom från att behålla båda. Han tror sig avbeställa flaskan med Springbank 18 till förmån för flaskan med Springbank Claret Wood ända tills han får ett SMS där det står att hans två flaskor whisky går att hämta ut i butiken. Väl framme förklarar han läget för personalen som visar förståelse, men muttrar något om att de nu behöver skicka flaskan med den artonåriga Springbankmalten tvärs över landet återigen, och Martin lämnar bygget med endast Claret Wood-flaskan i släptåg. Någon vecka efter att detta utspelar sig så traskar vi återigen in i samma bolagsbutik och konstaterar att flaskan inte alls skickats långväga utan i ensamt majestät står och inväntar intressenter. Med förevändningen att denna flaska nog ändå måste stanna i familjen slantar jag så upp den icke oansenliga summan av 999 riksdaler (plus 1 krona för påse) och blir därmed lycklig ägare av denna Springbank 18.

Springbank 18
Springbank 18

Springbank 18

Provad av Daniel och Martin 2011-03-31

Springbank 18 är buteljerad med en alkoholstyrka på 46%, den är inte kylfiltrerad och inte heller är den färgad artificiellt. En hantverksmässig, fullt naturlig whisky helt enkelt. En spännande detalj med whisky från Springbank är att den är destillerad med deras unika destillationsprocess i 2,5 steg.

Doft: Det första som lämnar flaskan efter att korken med ett ljudligt plopp lämnat eldröret är en mustig, druvkoncentrerad vindpust. Det ter sig naturligt att misstänka sherryfatslagring och mitt i den söta druvdoften smyger sig en strimma av mycket fin rök fram. Efter lite djupare analys hittar vi en av våra hittills mest oväntade associationer: kokta morötter(!).

Smak: Tydligt syrlig i starten, sedan försiktigare, snudd på blyg, för att därefter blomma ut desto mer. En kärvhet från fat håller sig hela tiden inom räckhåll utan att för den sakens skull sno hela föreställningen. Fruktigt av dessertvinskaraktär. Sötsur sås dyker otippat upp i paletten, men det kanske egentligen är den flyktiga grundsmaken umami man försöker konkretisera.

Avslut: Fatkaraktären håller sig kvar riktigt länge och bidrar till en positiv och utdragen avveckling. Det förekommer ingen egentlig rökighet i whiskyn, men Martin hittar ändå något som för tankarna till ”torrt trä”, ungefär som en uppvärmd men tom bastu.

Betyg: Springbank 18 har några beröringspunkter med en av våra absoluta favoriter: Laphroaig 18. Den är kanske inte fullt så mångfacetterad och definitivt inte lika behagligt rökig, men i de elegantare registren finns det tangerande smaklinjer som gör den väldigt spännande och en värdig kandidat till en Topp 10-placering. Denna artonåriga Springbank är en oerhört angenäm bekantskap som ändå lämnar lite åt fantasin. I sällskap av andra 18-åringar (ovan nämnda Laffe 18 och Bowmore 18 exempelvis) kan den nog dock uppfattas som något slätstruken och fadd. Sammanfattningsvis är vi ändå belåtet imponerade av det väloljade och välpolerade intryck som Springbank 18 erbjuder. Ett entydigt utlåtande om 5 av 5 torvmossar genljuder, om än med avsaknad av plus i kanten.

Relaterade inlägg:

4 svar på ”Historien om hur en Springbank 18 stannade i familjen”

Var på en Springbank provning i början av Mars. Och den 18 åriga SB var klart den bästa. 18 åringen la sig över tungan som om det hade varit flytande honung, mycket delikat.

Btw.
SpringBank 18 ligger nu på 1250 kr hos Systemet

Då gjorde Daniel ett klipp när han köpte min avbeställda flaska! Själv är jag inte säker på om 18-åringen är favorit bland whisky i Springbanks sortiment, men jag skulle vilja prova ett par vintage-buteljeringar igen innan jag kan ge ett utlåtande som jag står för. Jag gillade speciellt en romfat-lagring som jag provade på öl- och whiskymässan 2010.

En god whisky, men Laphroaig 18 är helt klart bättre. Dock så är detta en smaksak.

Själv är jag en ordentlig sucker för Springbank och kan inte få nog av deras utgåvor. Den absolut bästa Springbank jag provat hittills var från ett sherryfat buteljerat för gårdsförsäljningen de håller en gång om året, provad i baren på Ardshiel Hotel Campbeltown.

Jag säger inte att Laphroaig 18 inte är en av de bästa utgåvor jag druckit, men om jag måste välja mellan Laphroaig och Springbank blir det nog ändå oftast Springbank.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *