Port Charlotte som drivs i Bruichladdichs regi har utkommit med ett flertal utgåvor i cask strength. Det är frågan om ordentligt rökiga whiskies med fenolhalt omkring 40ppm. En av dem (Port Charlotte PC6) har uppmärksammats speciellt av Jim Murray och har sålt så pass bra på den meriten att den är slut på många större whiskybutiker online. Lyckligtvis har vår vän Alex lyckats införskaffa ett exemplar av den som både jag och Daniel fått smaka av.
Idag tänkte jag att det änligen var dags att prova Port Charlotte An Turas Mor (gaeliska för den stora resan), som landade i Systembolagets tillfälliga sortiment 15 november. An Turas Mor är en blandning av fyra årgångar Port Charlotte, likt Ardbeg Rollercoaster (som är en blandning på tio årgångar Ardbeg). Till skillnad från de årliga utgåvorna Port Charlotte är An Turas Mor inte cask strength, utan istället nerspädd till gränsen för kylfiltrering enligt Bruichladdich-manér.
Port Charlotte An Turas Mor
Provad av Martin 2010-12-18
Port Charlotte An Turas Mor är buteljerad spädd till 46% alkohol, utan tillsatta färgämnen och icke kylfiltrerad. Det här är något av en rysare för mig, förväntingarna på den här rökiga whiskyn är skyhöga!
Doft: Betydligt mildare än väntat, men spännande! En svag salt bris med aningen rök. Syrligt intryck som påminner om vinfatlagringar jag luktat på tidigare. Ordentlig sälta eller tydliga havsanspelningar. Det finns något stort runt under som jag har svårt att identifiera aningen dovt som en jordkällare. När jag går tillbaks till doften efter en smakomgång kan jag hitta rök och sötma (päron) på ett sätt som jag helt missat initialt.
Smak: Nu känner jag igen mig i Port Charlottes whisky, men sältan tar över igen, snabbt precis innan mullrigheten skulle sätta in. Det rökiga utbrottet varar bara en liten stund i början av smakresan. Istället glider whiskyn över mot en syrlig ton som av harsyra. Otroligt komplext sammansatt. Jag hade förväntat mig hela kavalleriet, men fick en krypskytt istället. Mitt i prick!
Avslut: Det finns definitivt ekfat här, men inte på ett stort sätt. Istället är det något som kittlar på tungan och ger syrliga krusningar. Ett relativt ovant avslut för mig, men mycket angenämt. Det finns undertoner av druvaktig sötma och en metallisk klang.
Betyg: Även om Port Charlotte An Turas Mor inte alls levde upp till mina förväntningar så är jag inte besviken. Jag är istället positivt överaskad! Det här känns som en hybrid av en fatförädlad Bruichladdich och en Port Charlotte. Den lägre alkoholhalten kanske hjälper till att sätta den profilen? I mina ögon är det ingen tvekan att vi tittar på en fullpoängare. Det blir av 5 möjliga torvmossar.
Eftersom jag inte fick exakt den upplevelsen jag var ute efter blir jag nog tvungen att undersöka orsaken noggrannare. Det betyder att jag måste lura ut hur jag får tag i en Port Charlotte PC8 innan de tar slut och smaka efter avvikelser från min nuvarande bild av varumärket. Jag kanske blivit helt och fullt lurad av PC6. Slutligen blir min rekommendation till Dig att köpa en An Turas Mor innan den tar slut på systemet!
5 svar på ”En stor resa för Port Charlotte – till Sverige”
Fick vakna till ett spännande inlägg om Port Charlotte ”An Turas Mor”. Behövs denna typ av inlägg, där man kan ta del av andras smakbilder. Känns som att ni är lite unika på just denna punkt, inom den svenska webben? Menar då utformning och mängden information som skrivs.
(Tips om en whisky man måste ha till hyllan)
Kilchoman SWS 2007-05-30 3yo 61.8% 958 kr.
Singel cask cirka 800 flaskor för den svenska marknaden. Släpps den 11 februari 2011
Kul att du gillar sidan, men det hade vi förstås på känn!
Måste tipsa Daniel om flaskan, det är han som har bäst koll på Kilchoman. Riktigt kul att följa deras utveckling. Single cask låter spännande. Vet du vilken typ av fat det är frågan om? Alkoholhalten 61,8% låter som fatstyrka också, trevligt…
Jag har suttit och sniffat på Port Charlotte An turas Mor ikväll också. Den förbryllar mig. Det är som att lukta på en fruktig Bruichladdich!
Det får mig dessutom att fundera på huruvuda Bruichladdich hittat ett kryphål i termen Single Malt. Idag destilleras allt under varumärket Port Charlotte i Bruichladdich lokaler, men jag har för mig att pannor från gamla Lochindaal används i processen. Bruichladdich håller dessutom på att återskapa Lochindaal destillery i byn Port Charlotte (med det nya namnet Port Charlotte) och planerar att destillera i pannor från Inverleven där. Det finns definitivt risk för förvirring, speciellt när produktion i de nya lokalerna kommer igång. Det kanske vore bättre om de faktiskt tog det gamla namnet på whiskyn som kommer ur de pannorna. (Länge leve Lochindaal!)
(Kilchoman SWS är på Bourbon fat från Buffalo trace Distillery)
Min näsa och mun har vilat från Whisky. Vill sitta ner en lugn kväll och njuta av de flaskor jag har öppnat. Skall göra en riktig djupdykning och analysera dem grundligt! Föra in dem i min Whiskydagbok och sedan njuta av min samlig a´la Gollum stil.
An Turas Mor har nog producerats på bruichladdich och lagrats i byn Port Charlotte. Fått den uppfattningen då jag läst information på deras hemsida.
(pdf filer om varje whisky som producerats på bruichladdich)
Det vi båda nog imponeras av är Bruichladdich företagsamhet! Lite av ett Mecka för whisky nördar 😀
Kolla in denna länken, så kanske vi får ett svar på gåtan om Port Charlotte? http://www.islayinfo.com/islay_port_charlotte_distillery.html
Läs om Lochindaal Distillery i Per Ellsbergers bok.
Står lite om försäljningen av lagerhusen till Bruichladdich och vilken utrustning som skall användas. Får vara en matematiker och addera ihop all den information som finns krypterad. Får se vad facit blir och om där snart kommer ett nytt destilleri på Islays karta.