Mackmyras Vit Hund säljs under parollen ”Vit Hund sitter alltid fint” och konkurrerar därmed konceptuellt med snaps och akvavit. Prismässigt ligger den dock något över sagda kategorier och slåss kanske snarare med cognac, grappa och andra druvdestillat. Med sin fruktiga framtoning bör den i teorin passa bra som drinkbas i likhet med den något äldre kusinen Mackmyra Brukswhisky.
Mackmyra Vit Hund
Provad av Daniel och Martin 2011-10-07
Nu är vi inte helt insatta i Mackamyras produktion, men gissningsvis lämnar deras nydestillerade sprit pannorna kring 70% alkohol. Whisky läggs normalt på fat vid 63,5% av diverse skäl. Vit Hund är buteljerad på 46,1%, så viss spädning har utförts för att passa en bredare publik och kanske även av skattetekniska skäl.
Doft: Helt överväldigande dofttoner, men vi kan inte komma överens om vilken inbördes ordning de dyker upp i: röda krusbär, svarta vinbär, plommon, anis, rosolja och halm.
Smak: Svagt imaginärt rökig. Förnimmelser av anisbrännvin och grappa. Pomeransskal.
Avslut: Jästa hallon (tack Camilla) och bullbak. Beskan håller sig kvar länge och försvinner aldrig riktigt helt.
Betyg: Det är i och med doften som Vit Hund briljerar. Här under råspritens första stapplande steg mot whisky kan man ana hur destillatet kan komma att transformeras mot en fruktig och elegant whisky som lämnar stort utrymme för påverkan från faten. Mackmyras vita hund tillhör inte den nisch vi vanligtvis recenserar, men det gör den inte mindre värd ett betyg. På samma sätt som vi många gånger är insnöade på skotsk maltwhisky och samtidigt kan avnjuta en bourbon så passar new make/new spirit/råsprit ändå in i ganska bra i vår världsbild. För en trevlig helhetsupplevelse med otroligt förspel i doftväg blir det av 5 torvmossar.
Vi har haft förmånen att prova råsprit på plats hos Kilchoman och även från Knockdhu och Grythyttan under Stockholm Beer & Whisky. Normalt sett bör den avnjutas vid originalstyrka, runt 70%, mer eller mindre direkt uppfiskad ur en spirit receiver. Vit Hund saknar således lite i styrka men uppvisar ändå många av de karaktäristika som outspädd råsprit innehar. Det kan tilläggas att vi inte provat buteljerad new make, avsedd för försäljning tidigare, men att för den som är intresserad att utforska gränslandet till whisky ytterligare vet vi att exempelvis Bruichladdich har liknande produkter. Dit hör Bruichladdich Botanist Gin och Bruichladdich X4 (även om de ligger längre från det ordinarie sortimentet i form av antingen råvaror eller process). Tills vidare får vi nöja oss med att hålla med Mackmyra om att vit hund sitter alltid fint…
8 svar på ”Mackmyra Vit Hund sitter alltid fint”
Live-tasting m Peat-teamet borde kunna köpas som upplevelsepresent 🙂
Som många gånger tidigare blir jag lycklig över er ”paket”. En presentation med många bottnar. En tanke bakom som sträcker sig långt. Tack för detta
Fy stygg hund…. Inte kunde man låta bli denna bajspåse. Beställde den precis och undrar hur man skall lyckas spara sina pengar? Tack för tipset.
Camilla: Vi hade nog tänkt börja med Skottland runt som tema för en första live-provning med lite publik.
Maria: Tack själv!
Peter: Vi provade Vit Hund på Stockholm Beer & Whisky, och var helt enkelt tvungna att få tag i ett prov att recensera och den visade sig motsvara förväntningarna även i rond två. Berätta gärna du tycker själv, när du fått tag i din beställning!
Kul att så många läst inlägget.
Jag köpte en sån här flaska nåt år tillbaka sen, i hopp om att det eventuellt kunde bli något samlar värde, vad tror ni?
Jag gissar att de 319:- den fortfarande betingar på Systembolaget är det ungefärliga värdet även på en oreglerad marknad.
Mackmyra Vit hund är nog snarare en kul parentes till whiskyproduktionen än ett samlarobjekt. I ett barskåp däremot passar den utmärkt!
Köpte en påse av ren nyfikenhet, utan att ha läst på om hunden tidigare, då jag sprang på den i bolagshyllan häromdagen. Mja. Som kuriosa månne rolig samt något dekorativ i sin ”anti-design”. (Man undrar lite varför ”catch-phrasen” [En vit hund sitter alltid fint] är överklistrad med en vit lapp med texten ”CENSURERAT” på själva flaskan.) Månne en ploj?
Smaken? Njä. Oljig fotogenton tar överhanden från den fruktighet den utlovar enligt beskrivning. Snarare en avlägsen kusin till kväljande kumminsnapsar som Skåne… Provat den ren med lite is hittills. Inte direkt njutbar, även för en udda konnässör som jag. Den får vila i skafferihyllan tillsammans med andra vridna drycker som tas fram en sen afton, som samtalsämne.
Prova den gärna rumstempererad, i ett kupat glas och återkom med ett nytt utlåtande! Jag tror att det kan göra något för doftbilden du beskriver.