Bowmore Laimrig är tillbaks! Namnet Laimrig, som betyder pir på gaeliska, symboliserar kanske exporten till länder med marknad som uppskattar rökig whisky. Den första utgåvan kom 2009, då 4500 flaskor buteljerades exklusivt för den svenska marknaden, på den naturligare alkoholstyrkan 50,3%. Eftersom Bowmore Laimrig togs väl emot kommer nu uppföljaren i något större upplaga, 12000 flaskor närmare bestämt. Av dessa är 1000 redan i Sverige, men vi hoppas på fler. Båda utgåvorna är lagrade 15 år, med närmare en tredjedel av tiden på Oloroso-sherryfat efter grundlagring på bourbonfat.
Vi vet enligt vittnesmål från andra whiskyfantaster att första utgåvan av Bowmore Laimrig var riktigt bra. Normalt brukar små specialutgåvor som får uppmärksamhet och uppföljare i större volym inte kunna mäta sig mot sig med originalen, men eftersom vi inte har något att jämföra med kan vi åtminstone ge ett rättvist betyg utan förutfattade meningar.
Bowmore Laimrig 2011
Provad av Martin 2011-04-23
Bowmore Laimrig är buteljerad på fatstyrka vid 54,4% alkohol. Varje flaska i årets batch är markerad med numrering. Bowmore Laimrig är varken kylfiltrerade eller har tillsatt sockerkulör, till skillnad från många andra Bowmore. Den whisky som provas ikväll kommer från flaska 04514/15000.
Doft: Härligt av sherry och aningen rök. Först sötma i form av nektar, sedan wellpapp och boysenbärssylt. Det finns lite Karlssons klister i bakgrunden också. Det mynnar ut i härliga björnbär med svavelsot! Kanske aningen av mandarin, fylligt.
Smak: Försiktigt, men strävt rökig och nötig. Aningen av samma halstablett som går hitta i flera Bowmore. Härligt sötsur.
Avslut: Halstabletten ökar tempot och jobbar frenetiskt med att dölja röksmaken, utan framgång. Det här är ett betydligt råare avslut än jag är van vid och jag tror att jag gillar det.
Betyg: Bowmore passar definitivt som cask strength och Bowmore Laimrig är kanske den bästa utgåvan från destilleriet jag provat hittills. Då återstår bara den stora frågan, är Bowmore äntligen fötjänta av ett toppbetyg? Jag tycker det, även om det är precis på gränsen. Jag har definitivt provat whiskies som varit mer självklara. Det blir ändå av 5 torvmossar. Daniel får revidera eller vidimera betyget senare i veckan!
Bowmore Laimrig är råare och mer äkta än många andra buteljeringar från Bowmore. Phlipsson Söderberg som importerar alla varumärken under Morrison Bowmore hoppas på att få in fler av Laimrig i sina lager, men om de inte skulle få det kan det vara bra att beställa sin flaska så snart som möjligt från Systembolagets e-beställning.
11 svar på ”Bowmore Laimrig andra gången gillt”
Priset är mycket bra på 649 kronor och på fatstyrka. Man blir nyfiken på skillnaden mellan Bowmore darkest och Laimrig. (Skiljer bara 90 kronor i priset)
Har köpt Bowmore box och tänkte köra provning med dem och eventuellt öppnas Bowmore Enigma.
Bowmore Tempest fick också fem torvmossar. Hur mäter den sig mot Laimrigen?
Det stämmer att en enda Bowmore fått toppbetyg av oss tidigare! Det återstår dock att se om Daniel håller med mig om betyget för Bowmore Laimrig.
Jag skulle nog säga att om man gillar Bowmore, så är Laimrig mycket närmre smakmässigt än Tempest, som färgas oerhört av den explosiva Port Ellen-malten. Jag uppskattar båda. Skulle jag inte känna till bakgrunden tror jag att jag lättare skulle fastna för Bowmore Tempest som favorit, men eftersom det finns relativt många Port Ellen-hybrider som liknar Tempest så tycker jag nog att Bowmore Laimrig vinner på genuint uttryck.
Kul att du skaffat Boxen, du får kompletera med allt vi missat… Tänkte öppna Bowmore Darkest 15 som nästa i tur för provning. Artonåringen sparar jag till senare tillfälle. Det står redan en öppen fullstor flaska i skåpet om jag skulle bli sugen.
Trädgården börjar nu att ta form och på kvällen tändes det på grillen. Bjöd grannen sort guld och blev då lovad att få smaka på en whisky. Lite senare på kvällen kom en rökig doft, inte från grillen utan glaset. Blev väldigt imponerad på det som fanns att smaka. Tänk att en treåring ”Kilchoman” kan smaka så gott. Rök, fisherman friend, lite sälta och viss syrlig snurr. Torrheten kom inte direkt utan mer mot slutet då eftersmaken skulle sätta till. Där stannade den tills den avslutades med läkerol orginal och en strimma rök.
Kul! Kilchoman hör till de varumärken som jag tror på stort inom en snar framtid. Det skall bli riktigt intressant att kunna följa deras utveckling från ung till mogen whisky.
Vi planerar dessutom att prova tre olika utgåvor Kilchoman inom kort, varav två är oöppnade flaskor, och den tredje en öppnad flaska som vi provat tidigare i en privat whiskyprovning med vårt lilla gäng ”Peat Bastards” i Uppsala.
Jeg fikk sms fra systembolaget om at Laimrigen min er klar til å hentes. Veldig bra service at de sender sms til utlandet! Mange nordmenn drar nok til Sverige for å handle billig, men whiskynerder drar for å handle utilgjengelige tapninger. 😀
Det kan vara bra att veta om man skulle planera att flytta utomlands.
Jag måste komplettera mitt betyg en aning. Tydligen hade jag en dålig whiskydag när jag skrev recensionen, eller var för dåligt uppvärmd. Vi smakade tillsammans det som återstod av vårt prov igår kväll, när vi provade Glenmorangie Astar. Nu står det fullkomligt klart att Bowmore Laimrig är en komplett fullpoängare, inga tveksamheter alls. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som att säga att den är aningen bättre än Bowmore Tempest.
Det är med delad glädje (märker jag) som jag väljer att delta i denna intressanta diskussion om Darkest och Laimrig. Jag har, för några veckor sedan, tömt det sista ur Bowmore Darkestflaskan och jag anser att den är en mycket bra whisky, kanske lite ”svår” att komma överens med till en början, man måste vara på rätt humör, men den växer på en, helt klart. När jag däremot, förra veckan, graverade Laimrig så blev jag mycket positivt överraskad. Den gjorde verkligen själ för Martins betyg 5 av 5, även om den kanske inte kan mäta sig med favoriten Lagavulin så tycker jag ändå att den har vissa ”Islay-attribut” vilket bidrar till fina omdömen i min bok. Laimrig är väl värd pengarna!
Kul att du hittat något du gillar Linus!
Själv har jag svårt att uppskatta Bowmore Darkest för mer än en brukswhisky, men som du säger kan vissa utgåvor behöva lite invänjning. Själv blir jag lätt distraherad av någon av de andra mycket intressantare flaskorna istället. Om jag hade en flaska Laimrig skulle den nog besökas lite då och då däremot.
Nästan allt jag provat från Bowmore över 46% alkohol brukar vara bra. Deras whisky gör sig i mitt tycke mycket bättre nära fatstyrka, när alkoholen kan driva på de karakteristiska halspastill-tonerna som ofta ingår i paletten. Faktum är att jag nog tycker att de flesta rökiga whisky passar absolut bäst mellan 50-60% alkohol. För fruktigare och elegantare utgåvor är jag inte alltid av samma åsikt.
Har precis beställt en flaska, och det ska bli kul att jämföra den med Tempest (eftersom även den är fatstyrka). Hur står dom sig mot varandra tycker ni?
Nu var det ett tag sedan vi provade både Bowmore Laimrig och Tempest, men jag minns Laimrig som stråt vassare. Om man tittar lite närmare på våra recensioner så ser det snarare ut som om första batchen av Tempest skulle vara roligast, men det kan lika gärna varit dagsformen på näsan som avgjorde den duellen. Mitt minne vurmar som sagt för Laimrig, trots att det inte backas upp till 100% av recensionerna.
Sedan misstänker jag att du har fått tag i en senare batch än den Laimrig vi recenserade 2011, så det kan förstås variera en aning.
Ja det är sant. Båda Tempest och Laimrig är Batch nr 3. Ska bli kul att testa och jämföra! 🙂