Kategorier
Smakat

Lagavulin 16 och Distiller’s Edition

Lagavulin hör till de riktiga klassikerna för rökig whisky. Därför tyckte vi att de skulle passa bra med en litet derby ur destilleriets sortiment.

Lagavulin 16
Lagavulin 16

Lagavulin 16

Doft: Härligt torr rök. Tång och salt. Torvig havswhisky i sitt esse.

Smak: Oj, vilken jodbetonad rök. Det engelska ordet medicinal kommer väl till pass. Ordet översätts till läkande på svenska och det är precis vad det här är. En kall smak framträder i början och Lagavulin 16 blir som en flytande mentholcigarett i munnen. Efterhand avtar doften och smaken av rök men i dess ställe kliver Atlanten in. En lakritssötma infinner sig så småningom och påminner närmast om en Sambuca utan socker. Om man slänger ner en stubin i flaskan och tänder på så har man sig en formidabel rökbomb.

Avslut: Först rök, sedan salmiak. Lite fatkaraktär.

Betyg: Sotklara fem av fem torvmossar. Denna whisky tillhör tillsammans med Laphroaig 10 och Ardbeg 10 Islays (och världens?!) absoluta topptrio. En riktig rackarrökare!

Lagavulin Distiller's Edition
Lagavulin Distiller's Edition

Lagavulin Distiller’s Edition

Min flaska är destillerad 1993, tappad 2009 och har beteckningen lgv. 4/497.

Doft: I nuläget har vi gjort Lagavulin Distiller’s Edition en otjänst genom att smutta på Lagavulin 16 innan. Nu doftar Lagavulin Distiller’s Edition tydligt av Pedro Ximenez-sherryfat men ganska lite av rök, men vi vet att den finns där! Torkade plommon.

Smak: Ganska skarp, nästan ungdomlig till en början. Sedan smörkola doppad i sot (smörkol, helt enkelt). Havsreferenser ger sig tillkänna.

Avslut: Avslutet är snabbare än för den 16-åriga Laggan. Tydligt söt och salt. Sherryfatet finns där nånstans.

Betyg: Absolut inte dålig. Inte på något vis. Faktum kvarstår dock att Lagavulin Distiller’s Edition är en förvanskning av Lagavulin 16. En fruktigare och rödare, men ändock blek, kopia. Vi måste låta Lagavulin 16 stå i ensam majestät i denna duell och därför låter vi Lagavulin Distiller’s Edition få 4,5 torvmossar av fem möjliga. I en annan match hade säkerligen Lagavulin DE vunnit med full pott, men inte idag. Inte i denna kamp.

Relaterade inlägg:

22 svar på ”Lagavulin 16 och Distiller’s Edition”

Är det nån mer än jag som tycker att Lagavulin 16 blivit mindre fyllig i smaken? De två senaste flaskorna jag köpt har jag upplevt som betydligt tunnare i konsistens. Antar att Diageo vill göra Lagavulin mer lättdrucken och på så vis öka försäljningsvolymen. Jävligt synd, då jag anser att den massiva kroppen bl a är det som får den att skilja sig från alla andra Islaywhiskys

Vi var oroliga att något likt det du beskriver skulle hända eftersom Lagavulin gått ner i fenolhalt på sin malt. Enligt representanter skall det dock inte påverka produkten eftersom spritreceptet anpassats för att kompensera för den lägre rökigheten. Man skall helt enkelt vara bättre på att ta vara på smakämnena än när det ursprungliga receptet togs fram.

Därmed inte sagt att du inte har rätt! Vem vet vad som kan hända efter lagring på fat, oavsett hur råspriten ter sig? Det borde dessutom vara nu någon gång som förändringen i maltreceptet kommer upp i 16 års ålder. Vi kanske måste prova två olika batcher mot varandra för att se vad vi själva kan hitta. Eventuellt har vi fortfarande tillgång till en oöppnad flaska av äldre Lagavulin 16.

Tack för referensen Egil!

Det summerar bra vad vi fått berättat för oss, och vad som är den officiella ståndpunkten i frågan från Diageo.

I see. Men då borde man ha märkt skillnaden redan 2008 om ändringen gjordes 1992. Rök inslaget har jag förvisso märkt en ändring på tidigare men inte fylligheten. Flaskor från 2009 och 2010 har det inte varit nått fel på enligt min smak men de 2 senaste, en från ifjol och en köpt i år, har varit helt tunna i konsistensen. Tycker verkligen att det är sorgligt och förjävligt att man av ekonomiska skäl (Diageo lider säkert av dålig ekonomi, ja eller hur) vill ändra på en sån legendarisk whisky. Den har alltid varit ett säkert kort för mig men nu är det slut med det antar jag. Har inte råd att slänga ut 579 spänn för att bli besviken gång på gång. Fy fan! Tänk om dom kunde göra en Springbank och släppa den på 46% och NCF. Men, när världens bästa whiskys öde ligger i händerna på ett multinationellt skitbolag så lär det aldrig hända.

Även om Lagavulin haft whisky med tunnare profil på fat redan för ett par år sedan betyder det inte att den klarat sig ut i den 16-åriga utgåvan. Lagavulin 16 består med stor sannolikhet av en hel del whisky som är betydligt äldre än 16 år. Ålderns som anges är enligt regelverket för den yngsta droppen i flaskan.

Vi tror att den 12-åriga utgåvan på fatstyrka består till stor del av det nya receptet, och den är utmärkt. Det vore trist om den huvudsakliga utgåvan var i neråtgående trend. Förhoppningsvis är det bara en avvikelse i den nuvarande batchen du upptäckt, men definitivt värt att undersöka vidare.

Jag håller absolut med, alla 12 åringar jag provat (07, 09, 10. 11 har jag inte öppnat än) har varit jättebra. Är även medveten om att 16 åringen innehåller äldre whisky. Men 16 åringen har alltid varit fylligare i kroppen än 12 åringen (av de jag smakat det vill säga). Det kanske bara är jag som inbillar mig men det tvivlar jag på. Dessvärre har jag upplevt den här förändringen i två olika batcher så det kanske är en ny standard vi har att vänta oss. Vill poängtera att jag inte funnit smaken i sig så himla förändrad, bara konsistensen. Visst, jag tycker 16 åringen känns mindre rökig idag än när jag först smakade den 2006. Är bara 26 år gammal så jag vet inte hur en Lagavulin från sent 80, tidigt 90 smakar så den skillnaden från då och nu kan jag inte uttala mig om. Men dagens 12 åring levererar rök och komplexitet som heter duga. Däremot har nånting hänt med 16 åringens kropp, that’s for sure 🙁

Jag har visserligen inte upplevt skillnaden i Lagavulin 16 eftersom jag provar den för sällan. Vi har helt enkelt inte tid med hur mycket whisky som helst. Jag kan dock tillägga att Lagavulin tidigt var en av mina personliga favoriter på grund av den fylliga kroppen. En anledningen att jag numer oftare öppnar olika utgåvor av Ardbeg än andra varumärken är för att de har utvecklats åt andra hållet. Det vill säga grövre, tyngre och mer komplex kropp. Dessutom uppskattar jag det faktum att Ardbeg inte tillsätter sockerkulör eller kylfiltrerar sina rökiga utgåvor.

Ja Ardbeg, Bruichladdich och Springbank för att nämna några gör det som alla borde göra: Att sälja en så naturlig och smakrik whisky som möjligt. Men Diageo har ju själva sagt att dom är ett Blended företag och producerar singel malt för deras blends och inte för den som gillar att dricka singel malt. Sen hoppas jag att fler tar och tittar på Bunnahabhain’s 12 åring och ser vilken succé den har blivit när dom höjde alkoholen, NCF och skippade karamelen. Argumentet för kylfiltrering känns idag en aning föråldrat då jag tror att dom som dricker singel malt inte bryr sig om whiskyn blir grumlig som för 20, 30 år sen. Företagen vet att det är skillnad på preferenser mellan konsumenterna när det gäller blended och singel malt. Men i synnerhet Diageo verkar skita i det.

Vill även tillägga att jag gillar eran blogg väldigt mycket, bra jobbat!

@Michel
Där har du räknat upp några av mina absoluta favoriter, men det har du kanske redan märkt om du läst fler av våra recensioner. ..och tack! Vi borde för övrigt prova Bunnahabhain 12 igen, sedan de rättat till utgåvan.

@Egil
Intressant slutsats i dokumentet bakom länken, speciellt att whiskydrickare inte nödvändigtvis är bra på att skilja kylfiltrerad från naturligt filtrerad whisky (även om vi som väntat verkar föredra det senare).

@Egil

Kunde inte öppna dokumentet så jag vet inte vad det stod. Antar att det stod att man inte märker skillnad om whiskyn är kylfiltrerad eller ej. Hur som helst så tycker jag att, oavsett om jag smakmässigt märker det eller ej, inte ska kylfiltrera. Det är ju själva syftet i sig som är så onödigt, att man gör det bara för att det ska se trevligare ut när man har i is. Om det vore farligt att dricka whisky om man inte kylfiltrerade så kan jag förstå men när det handlar om en utseendemässig detalj? Nej tack. Det är inte sockerdricka vi snackar om, det är whisky.

Jag hoppas att min korta kommentar tidigare inte var förvirrande!

Dokumentet beskriver ett försök att dokumentera effekten av kylfiltrering. För att studera effekten används fyra icke kylfiltrerade whiskies, två prover av varje, varav hälften får gå igenom kylfiltrering i efterhand. Sedan har fyra whiskyprovare gissat vilket prov som var kylfiltrerat och bedömt kvalitet på whiskyn efter egen preferens.

För att summera, direkt översatt från titlarna i slutsatsen:

1. Kylfiltrerad whisky smakar annorlunda än icke kylfiltrerad whisky
2. Icke kylfiltrerad whisky smakar inte bättre
3. Whiskydrickare är inte nödvändigtvis bra på att skilja mellan icke kylfiltrerad och kylfiltrerad whisky
4. Kylfiltrering förändrar inte nödvändigtvis whisky på det sätt vi förväntar oss

Jag vill varken försvara eller fördöma användandet av kylfiltrering. Det finns gott om bra whisky som är kylfiltrerad. Frågan är kanske om den hade varit bättre utan processen. Sockerkulör har jag dock ingen som helst förståelse för. Rent ideologiskt skulle jag förstås önska att all whisky var naturligt filtrerad utan nerkylning och utan några tillsatser (överhuvudtaget).

2. Non-chill filtered whiskies do not taste better [glemte not]

Selv liker jeg at whiskyen blir litt tåkete når man tilsetter vann. Da ser man at det faktisk skjer noe 😉 Ekstra farge er uansett bare tull.

Håller med Martin, självklart finns det jättebra whisky som är kylfiltrerad, Lagavulin 16 t ex. Men jag tycker att whisky ska vara som den är när den är klar. Direkt från faten, barrier filltered och blandad med vatten. Eller gärna fatstyrka för den delen 🙂

Det stämmer, jag läste tydligen fel med flit, dvs. en freudiansk felläsning. Det är rättat ovan nu.

Jag tycker fortfarande det är intressant läsning. Resultatet kan dock inte ses som statistiskt relevant eftersom urvalet är så litet. Det jag tycker är mest spännande med artikeln är att de förväntade sig ett annat resultat, och att de var sämre än slumpen när det gällde att att identifiera de kylfiltrerade proverna.

Har själv slutat att köpa Lagavulin.
Då jag i mitt tycke, Så har den ”nye” varianten som började komma ca 2008
tappat sin själ.

Egentligen är det slutet på ett experiment som Lagavulin hade under en tidsperiod som tog slut ca 1992 och lägger man till 16 år så hamnar man på 2008.

Är nu ett tag sedan men har för mig att årtalen stämmer rätt bra men helt säker är jag inte.
Och jo, Har kvar en oöppnad Lagavulin 16 med själ i. 🙂

Så här i efterhand kan jag förstås inte garantera det, men skulle ändå gissa att det är frågan om en flaska som du nämner ”med själ i” i recensionen ovan.

De första recensionerna, innan vi hittade vårt koncept på bloggen, likt denna duell, gjordes främst på egna flaskor. Somliga hade då hunnit stå i skåpen ett tag, utan att för den delen bli fördärvade av tidens tand.

Heja! För några år sen klagade jag på Lagavulin 16 som ni kan se. Men nu verkar det som att det har hänt nått. I våras köpte jag en halvflaska när jag var på semester. Tyckte att den smakade mer som den gjorde förr. Blev såklart positivt överraskad så jag blev tvungen att köpa en helflaska när jag kom hem och jag måste säga att den är back on track enligt mitt tycke. Har sen dess köpt tre flaskor och dom har varit fantastiska. Stor rökig doft, fet och fyllig smak med det där rökmolnet i eftersmaken. Nån mer än jag som märkt nån förbättring?

Nu var det ett tag sedan jag provade Lagavulin, menar du att 20cl-flaskorna på Systembolaget skulle tillhöra den bättre generationen?

Jag vet att man ändrat på receptet, och troligtvis även på blandningen av sherry och bourbonfat. Därför är det möjligt att det varit svårt att balansera en utgåva som lever upp till förväntningarna. Det är många som gjort iakttagelser liknande dina, men själva har vi inte lagt ned någon större energi på fenomenet.

Hej. Nej inte specifikt de små flaskorna men det var där jag först märkte det. Tror lagavulin i princip lagras uteslutande på refill hogsheads så jag tror inte det är mycket sherry i dagens batcher. Men det går nog väldigt upp och ner. kul är det iaf när man stöter på en god flaska.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *