Följande flaska råkade jag snubbla över i en webbshop 2013, flera månader innan den lanserades på Systembolaget. Jag visste vid det tillfället förstås inte om den över huvud taget skulle dyka upp lokalt, men det kunde kvitta lika. Intresset för serien som bulteljeringen ingår i var då alldeles för högt för att låta bli att ta tillfället i akt.
Springbank Gaja Barolo
Provad av Martin 2015-06-11
Springbank Gaja Barolo är (fortfarande) den senaste utgåvan i serien Wood Expression, även om stilmallen inte verkar haft plats för tillnamnet på etiketten som pryder flaskans framsida. Utgåvan består av sprit destillerad i februari 2004, som lagrats fyra år på återfyllda bourbonfat och sedan ytterligare fem år på färska barolofat. Efter bultejering i oktober 2013 är resultatet nioårig single malt. Springbank har inte för vana att kylfiltrera whisky, eller för den delen att justera färgen. Utgåvan är buteljerad vid 54,7% alkohol, rimligen relativt nära fatstyrka.
Doft: Plopp! Genast slås näsan av en kavalkad i mogna och utjästa äpplen, cider och must på samma gång. Sockrad lösning i humbrol följer sedan. Här hittas torkade referenser också, både sträva av aprikos och feta som påminner om katrinplommon. Under de fruktiga intrycken ligger något tyngre, som målar upp bilden av plånböcker, tätt packade, på display i en välsorterad väskbutik.
Smak: Förvåning uppstår när smak inte alls matchar doft. Smaken är fet och tung av tropisk frukt och sältat fläsk, mer som papaya än mango och sältan till trots övertygande söt. Relativt snabbt går whiskyn in i en kryddig fas som bitvis upplevs grön och fräsch, med basilika och kryddnejlika. En tydlig dragning åt viol hittas i de mer vinuösa uttryck som uppträder efter att whiskyn långsamt vattnats ned på tungan.
Avslut: Det är inte ovanligt att referenser från doft återkommer i efterspelet. Och på en trave soltorr plank ligger faktiskt innehållet från en påse torkade aprikoser utstrött, försiktigt torviga syftningar. Efter omtag är det violpastill som dominerar munhålan, med en tendens att dra åt finsk lakrits.
Betyg: Intresset för Gaja Barolo tilltar medan glaset genomgår analys. Det är visserligen inte frågan om den bästa whisky som har sin upprinning i Springbanks pannor, men likväl en fantastiskt spännande fatsammansättning. Betyget landar på av 5 möjliga torvmossar, varken mer eller mindre. Förövrigt har det runnit smått magiska droppar ur samma pannor, så riktmärket är möjligen inte det bästa.
Baroloviner är kända för höga nivåer av tanniner, som kräver lång tid på fat för att balanseras upp. Det borde därför inte vara någon större överraskning att whisky lagrad på samma fat skulle innehålla kraftfulla referenser. Eventuellt borde folien ha fått lirkas av flaskan tidigare, eftersom innehållet precis utökade smakpaletten med ett par nya färger att jämföra andra vinfatlagringar med. Därför hoppas jag också att Gaja Barolo inte är den sista utgåvan i den årsvis uppdaterade serien, för det ser tyvärr inte något vidare ljust ut när det gått väl över ett år sedan sist.