Glenmorangie showdown Sonnalta PX möter The Original

Glenmorangie är ett av de destillerier som producerar mest whisky. Deras pannor har en kapacitet på sex miljoner liter per år! Pannorna är utformade med en hög svanhals med tjock reflux-bubbla vid basen av halsen. Glenmorangies nästan 8 meter höga pannor ger en mjuk oljig whisky då tunga partiklar i destillatet får många chanser att kondensera och rinna tillbaks ett varv till i pannan. Jag har hittills haft lite svårt för Glenmorangie, men sitter nu med Daniel för att ge deras sortiment en ordentlig (och rättvis) utvärdering.

Glenmorangie 10

Glenmorangie 10 (The Original) är spädd till en alkoholhalt på 40% och kylfiltrerad. Glenmorangie 10 skall vara den mjukaste i destilleriets sortiment och borde ge en bra bild om varför deras whisky lämpar sig för fatförädling.

Doft: Det doftar estrar! Här finns alla uttryck av äpple. Det är äppelcider, äppelmust och torkat äpple. Aningen banan i kanten av äppelpajen.

Smak: Förvåning över att jag uppskattar den över huvud taget. Komplex, aningen vanilj. Oljig som len honung, söt därefter men på ett vis som föreslår kemiskt ursprung. Bittermandel (här anar vi nog fatet).

Avslut: När sötman tar slut sätter ekfatet in. Det är inte överväldigande, utan glider med en stund innan det sakta försvinner. Efter en lång stund blommar sötman upp igen.

Betyg: Jag gick in i den här provningen helt övertygad om att aldrig ge Original ett betyg över två av fem möjliga torvmossar. Av någon anledning har jag helt ändrat uppfattning sedan jag sist smakade den. Kanske på grund av en dålig whiskydag, om det nu finns sådana? Efter en diskussion med Daniel blir det betyget tre torvmossar. Jag var eventuellt benägen att ge den här strax över, men håller med Daniel om att som han säger – den är för slätstruken för ett betyg högre än så. Det blir följaktligen 3 torvmossar, ett bra betyg vägt mot min historik med Glenmorangie.

Glenmorangie Sonnalta PX

Sonnalta PX är buteljerad med en alkoholhalt på 46%, icke kylfiltrerad.

Doft: Oerhört försiktig i doften. Sticker jag ner näsan djupt i glaset upplever jag lite av äpple som fanns i Original, men blandat med russin eller en söt Port. Den är så blyg att jag måste leta ännu djupare.

Smak: Oerhört balanserad. Den börjar brett söt långt fram på tungan och håller garden hela vägen bak mot djupet, med en liten pepprig knorr någonstans i mitten.

Avslut: Det här är ambrosia, eller om inte gudarnas nektar så min nya nektar! En mörk sötma ligger kvar länge. Perfekt balanserad med ekfatet som inte sticker ut i onödan.

Betyg: Det här är en perfekt sherry finish! Kanske till och med en ny absolut whiskyfavorit (pinsamt nog för både mig och Daniel som tidigare trodde att alliansen stod med rökig whisky). Det blir fem av fem möjliga torvmossar eller kanske snarare sherryfat.

I den här duellen står Glenmorangie Sonnalta PX som tydlig vinnare och vi rekommenderar dig skarpt att införskaffa en flaska innan det blir allt för svårt att få tag på den.

Uppdatering 2011-05-10: Nu finns det även en något utförligare recension av Glenmorangie Sonnalta PX.

Relaterade inlägg:

• Helt nytt uttryck för Glenmorangie
• Att återbesöka en världsklasswhisky – PX
• Ealanta är stabilt lagrad på färska ekfat