Det börjar hända mycket som är spännande för svensk whisky nu, så mycket att vi knappt hinner med att hålla oss uppdaterade. Exempelvis kommer Svenska Eldvatten med tre oberoende buteljeringar av Bunnahabhain till Systembolaget i mars. Det är frågan om två rökiga utgåvor destillerade 1997, där den ena har legat på ett nytt sherryfat (281 flaskor) och den andra på ett traditionellt bourbonfat (306 flaskor), och en mindre rökig utgåva destillerad 1991 som även den legat på ett nytt sherryfat (306 flaskor). Svenska Eldvatten har tidigare lanserat oberoende buteljeringar från andra destillerier, bland annat en Caol Ila från 1983 (252 flaskor) som fortfarande finns att få tag i via beställningssortimentet på Systembolaget.
Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry matured
Provad av Daniel och Martin 2012-02-15
Som namnet gör tydligt är Bunnahabhain 1997 Peated & Sherry destillerad 1997. Den har sedan tappats och buteljerats åt Svenska Eldvatten i december 2011. Whiskyn kommer från first fill sherry butt #5374 och verkar vara tappad vid fatstyrka (57,1% alkohol), utan kylfiltrering.
Doft: Oljigt smörig och aningen sotig. Mjukt inbjudande kan man ana att det borde vara lite grövre fruktighet under huven, men istället slingras citrustoner in i något som skulle kunna vara sträva krusbär. Det finns en dofttopp som tydligt kan associeras till Bunnahabhain, men som är svår att ge namn åt. Likt en skönhetsfläck ger den något intressant att fokusera på. Efter att ha smakat ett varv dyker en subtil saltlakris upp och underhåller.
Smak: Initialt en tydlig sälta och en hel del vitpeppar. Sedan en söt antydan, kanske aprikos, som genast balanseras ut av en valnötslik beska. Fatbeskan som är ordentligt tilltagen går aldrig längre än till gränsen för vad som är hanterbart och retas lite. Ovanpå ligger en liten rökstrimma och myser.
Avslut: Först vid avslutet kommer en antydan till de tyngre frukterna (plommon) som vi kanske från början hade förväntat oss, behagligt blandad med sträva fattoner.
Betyg: Bunnahabhain 1997 peat & sherry matured från Svenska Eldvatten ger ett helt nytt perspektiv till vad fräscha fat ger för effekt på whisky. Vi erkänner att vi faktiskt provat de andra två Bunnahabhain-utgåvorna också, men valt den vi tyckte verkade mest intressant doftmässigt för djupare analys. Så här i efterhand inser vi att det faktiskt är sherryfatlagringen från 1991 som aspirerar på toppbetyget, och att den rökigaste utgåvan ger minst avtryck i detta sällskap, där ribban är högt satt. Vi blir helt enkelt tvungna att återkomma till de andra två Bunnorna vid tillfälle. När det gäller vårt utvalda exemplar är vi slående överens om att det är en solklar av 5 möjliga torvmossar.
Vanligen är blandningen torvig och sherrylagrad whisky en vansklig konstallation, som inte alla utgåvor klarar av att bära upp till fullo. Det finns såklart ett antal utmärkande undantag, somliga med avsevärd märkbarhet, och denna Bunnahabhain hör till sällskapet som kan bära huvudet högt genom sherrytorven. Slutligen måste vi uppmuntra de svenska oberoende buteljerarna att ta in fler spännande fat, som inte annars skulle hamna på den svenska marknaden!