Efter en lång veckas väntan (ja, semestern är slut nu…) på att få prova Cairdeas 2010 under ordnade former så kommer här vår slutgiltiga genomgång.
Laphroaig Cairdeas Master Edition 2010
Provad av Daniel och Martin 2010-08-12
Laphroaig Cairdeas 2010 lägger sig på solida 57,3% alkohol.
Doft: Tydligt medicinsk, penicillin. Anis och torv. Rätt vad det är biter alkoholen ifrån och så får man börja om från början. Självfallet finns här även röken, men den är återhållsam och inte alls så överväldigande som i andra varianter från Laphroaig. Tänk bastu på högvarv men helt utan vatten så att träplanken i väggarna börjar knaka. Med lite vatten dyker en citruston upp från intet.
Smak: Röksötma med en syrlig knorr. Inte en sådan massiv rökoffensiv som man kanske förväntar sig av en Laffe, men whiskyn är ändå inte passiv på den fronten. Alkoholen gör sig påmind med ett eldigt bett i samklang med lakrits och malt.
Avslut: Saltlakrits och rökt malt. Whiskyn tar aldrig slut! Den härligt eldiga sötman stannar kvar i en smärre evighet.
Betyg: Laphroaig Cairdeas Master Edition 2010 är en stabil whisky. Smakmässigt är den kanske inte helt typisk för Laphroaig men den kommer inte göra någon besviken. Vi i panelen är dock något splittrade. Jag förväntar mig grov rök/torv från en Laffe och blir därför kvar med ögonbrynen halvvägs upp på skalpen när denna whisky letat sig ner i strupen (en fyra). Martin har en grå upplevelse med Laphroaig 10 tydligt i minne och blir positivt överraskad (en femma). Vi enas om att vi är oense om betyget, som därför landar på av 5 torvmossar (med amerikansk notering eftersom vi testkör mikroformatet hreview numera; 4,5 med svensk notering).
Uppdatering 2011-08-09: Missa inte vår recension av Laphroaig Càirdeas Ileach Edition 2011!
Uppdatering 2012-08-27: Vi har även provat Laphroaig Càirdeas Origin 2012.
11 svar på ”Laphroaig Cairdeas Master Edition på riktigt”
Höll denna i min hand men valet föll på tobermory 15 år(samlar på isles). Laphroaig Cairdeas 2010 är spännande men med den alkoholhalten skall den nog spä ut den lite med vatten för att hitta smakerna. Anledningen till min tvekan att köpa Laphroaig Cairdeas 2010 är Laphroaigs 18 åriga whisky. Som är en föraning till vad Port Ellens 8:e utgåva är.
Tackar för första gången för denna hemsida. Skoj med ert intresse för whisky!
Tack för tacken! Jag har en Laphroaig 18 som tillsvidare står och samlar damm hemma, men du hävdar alltså att jag kan komma att bli besviken när jag väl beslutar mig för att prova den? Hur menar du att den förhåller sig till Port Ellens 8:e utgåva? Jag anar intressanta kopplingar… 🙂
I min bok är 18-åringen fantastiskt fin. Den är mer klassisk Laffe än Cairdeas tycker jag nog, fast mognare än 10-åringen såklart. Ovan nämnd koppling gör även mig nyfiken! 🙂
Bra test för övrigt.
Kul att du gillar testet. För mig personligen tycker jag att den här flaskan är extra intressant eftersom vi fick så olika upplevelser av den när vi satte oss ner att analysera. Det blir tydligt att förväntan är en stor del av upplevelsen. Jag skulle nog rekommendera den här whiskyn som en topp 10 eller mer bland det jag smakat i år.
Förtydligande.
Svarar till tidigare inlägg om den 18 årige laphroaig. Blev nog lite otydligt i den rökiga dimman. Den artonåriga Laphroaig är ljuvlig med smekande lädertoner, underbar vanilj och en liten rökdimma som klarnar upp mot det bräckta vattnet. Var mäktad imponerad hur rökigheten miskat med åren och fanns där bakom smakerna från doft till den sista smaken ebbades ut.
Då vi hade smakat denna whisky fick vi ett blindtest av en annan. Som senare visade sig vara Port Ellen 8:e utgåven. Tycker att den 18 årige laphroaigen mätte sig mycket bra mot Port Ellen.
Spännande! Jag ser fram emot en smakprovning av Laphroaig 18 inom en inte allt för lång framtid. Närmst i pipe:en ligger dock Bowmore Tempest och Ardbeg Supernova som vi väntat länge med i avsaknad av tid för en ordentlig Ardbeg-provning (Ten, Uigeadail, Renaissance, Supernova, Rollercoaster).
Det kommer bli en hel del spännande provningar under kommande vecka. Vi får se hur många som hamnar som inlägg på bloggen… Vi skriver säkert ett sammanfattande inlägg om Ardbegprovningen i vilket fall som hellst. Sedan är jag riktigt sugen på Ardbeg Blasda, som antagligen inte får en startplats i nästa provning.
Finns det några speciella önskemål på uppmärksammande annars?
@Peter: Oj, om Laphroaig 18 står sig mot en Port Ellen så lär den helt enkelt vara riktigt bra!
@Johan: Tackar! Har inte öppnat min Laffe 18 än, men din och Peters kommentar har nog gjort att det sker snart!
@Martin: Fast nu ligger ju en ordentlig Ardbeg-provning i startgroparna, dock med Laphroaig Cooper’s Choice i startfältet och utan Ardbeg Blasda. Vi får avvakta med Supernovan till dess tycker jag. Kanske Laffe 18 vs Bowmore Tempest innan Ardbeg-roundup:en?
Absolut.
Jag tycker nog att vi tar en ordentlig utvärdering av Supernova efter att vi lärt känna den lite noggrannare på Ardbeg-provningen. Håller med om att det verkar dumt att öppna den innan, det blir roligare med så många som möjligt premiäröppningar. Jag tycker det skall bli riktigt spännande att jämföra den mot de andra i startfältet, men tror nog att den förtjänar en solo-analys också?
Laphroaig 18 tror jag mycket gott om efter alla kommentarer, så jag tror den blir en utmärkt motpart till Bowmore Tempest som i nuläget har mindre förväntningar att axla i ett litet Islay-derby.
Spännande att ni fördjupar er i Ardbeg! Tycker att Ardbeg och Bruichladdich är på rätt spår, inte tillsätta färgämne i sin whisky. (Tyvärr så tillsätter Laphroaig, Caol Ila, Bowmore och Lagavulin mfl E105)
Ardbeg Supernova och Bowmore Tempest en bra nyhet på systemet, där man framhäver rökigheten. Kanske skall de också mötas i er provning? Men spara laffe 18 till en ensam romantisk stund, ”Då du vill vara dig själv för en stund”!
Ser fram emot er provning av Ardbeg Ten, Uigeadail, Renaissance, Supernova, Rollercoaster. Spännande läsning att vänta!
Synd att man inte kan delta……….
Om du gillar naturlig whisky så uppskattar du kanske Springbank också. De tillverkar bara icke kylfiltrerad whisky utan färgämnen. Tror att även Kilchoman är inne på det rena spåret. Jag misstänker att många av de mindre destillerierna har börjat haka på den trenden (eller alltid kört så enligt tradition).
Jag måste skarpt rekommendera Springbank 10 om du inte hunnit prova den ännu, men med en varning om att jag inte smakat något annat som påminner om den. 😉
Får kanske köpa en Springbank, men först på listan står en Bruichladdich 17 år. Kilchoman summer 2010 börjar säljs i TF den 1 novmberför 599kr. Även denna skall till min islay samling, Gud vad det kostar 😀
Märker hur begränsad man blir när ens hobby kostar så mycket.
Efter mina två inköp blir det en Springbank……. till min samling!