Imorgon är det – som vi lite i det dolda annonserat i kommentarer till andra inlägg – dags för en stor Ardbeg-provning. Det blir sju sorters whisky från Ardbeg på menyn och dessutom en Coopers Choice Laphroaig som utstickare. Jag tar med en Ardbeg Rollercoaster till provningen imorgon, men för att få en ursäkt att ta med en redan öppnad flaska som referens är det idag dags att (äntligen) prova Ardbeg Blasda.
Jag fick först nys om Ardbeg Blasda via 101 Whisky, blev direkt nyfiken och började leta efter var man kunde få tag i den. Då fanns flaskan inte att få tag på via Systembolaget, men sedan ett par månader går den hitta i beställningssortimentet. Nu ska vi se vad Ardbegs pannor lämnar för avtryck på mindre rökig whisky. Blasda är gaeliska för söt och delikat, enligt Ardbeg.
Ardbeg Blasda
Provad av Martin 2010-08-27
Ardbeg Blasda säljs utan åldersangivelse, vilket troligen betyder att det ingår whisky som är yngre än 8 år på fat. Whiskyn är mycket lätt rökig för en Ardbeg med endast 8ppm fenoler, buteljerad på 40% alkoholhalt.
Doft: Mjukt av apelsin, citron och druvsockersöttma. Angenäm och försiktig. Mycket tunt rökstråk längs kanten av luktbilden. Vanilj!
Smak: Inledande mjuk och len. Sedan tjockt smörig sötma som av juldadlar med riktigt mogen stenfrukt (bigarrå och aprikos). En momental rökstrimma dyker upp med hög svansföring på randen till eftersmaken.
Avslut: Dextrosol med vanillin och en liten bit av beskan från brevklister. Hänger kvar länge med en trevlig sötbesk balans som lutar något till sötmans fördel.
Betyg: På det hela taget beter sig Ardbeg Blasda lite förnämare än sina syskon. Lite mindre smuts, en ren stämma med klar klang. Jag fasade något att jag skulle sakna den klassiska lakritsröken. Ingen besvikelse här! Jag är istället helt övertygad om att elegans går att tappa i flera former. Blasda visar på en elegans som ingen, ens envis rökfanatiker, kan skämmas för att sätta högt på betygskalan. Därav blir det av 5 torvmossar trots relativt liten andel torv, eller kanske rättare på grund av.
På väg hem från arbetet parkerade Raubtier sin van alldeles bredvid mig i inre Svartbäcken. Likt ett sant fjortis-fan var jag tvungen att uttrycka vår uppskattning av deras spelning på Getaway Rock Festival i år. Vi hade väldigt roligt på GRF, speciellt som vi råkade fånga psycho-kniven i plast som Hulkoff slängde ut i publiken. Många på campingen var förvånansvärt imponerade sen när den satt fastgaffad på en campingstol i vårt läger.
Imorgon på Ardbeg-provningen blir det mer klös av rovdjur än det varit idag, men Ardbeg Blasda är ett utmärkt utförande av som det står på kartongen – taming the peat!
Ett svar på ”Ardbeg Blasda, ett tämjt rovdjur med klorna kvar”
[…] allsköns Jazz. Så nu känns det bra att på fredag korka upp en liten Ardbeg Blasda och lyssna på lite Magnus Lindgren och bara […]