Tioåriga Talisker från Isle of Skye ingår i Diageos serie Classic Malts i gott sällskap av Glenkinchie (Lowland), Dalwhinnie (Highland), Cragganmore (Speyside), Oban (West Highland) och Lagavulin (Islay). Man kan dock inte dra sig från att fundera på om begreppet Classic Malts egentligen inte bara är ett smart marknadsföringsdrag. Onekligen är det ju så att många andra, kanske mer klassiska, destillerier ägs av andra företag än Diageo. Skulle de plocka med en sådan whisky i detta sällskap? Ett mer träffsäkert namn hade varit Classic Diageo Malts.
Nu ska vi dock bortse från detta och ta oss an denna faktiska klassiker. Taliskerdestilleriet producerar maltwhisky i ensam majestät på den skotska ön Isle of Skye. Den tioåring vi här recenserar har syskon i andra åldrar, bl a 18 och 30.
Talisker 10
Provad av Daniel och Martin 2011-04-21
Talisker 10 är tappad på flaska på beskedliga 45,8%. Malten är rökt till nånstans mellan 18 och 22 ppm fenoler, antagligen landar dock en betydligt mindre mängd fenoler än så i slutprodukten. Inget på butelj eller kartong antyder att den inte är kylfiltrerad, så vi måste utgå från att den är det. Dessutom är den färgad med sockerkulör, vilket är lite synd, då vi har en förkärlek för naturlig och hantverksmässig whisky.
Vad skulle väga tyngst om valet stod mellan en bärnstenstonad men sockerkulörfärgad och massproducerad whisky, och en blek men fullt naturlig och småskaligt producerad whisky? Det är kanske en svårare fråga att svara på än vad vi vill ge sken av, för färgen spelar trots allt in i upplevelsen och hjälper hjärnan på vägen när den ska avgöra vad det smakar. Färg känns alltså mer premium än avsaknaden av densamma. En intressant jämförelse är att en av de första Ardbeg 10 som stod i vår ägo när de nya batcherna började nå marknaden runt 2008 var i stort sett helt färglös. Flädersaft hade utklassat Ardbegen alla dagar i veckan i kategorin Mest färgsprakande, men inte fan var det en sämre whisky för det! Den imponerade oerhört och har inte lidit av avsaknaden av färgämnen.
Doft: Salt, jod, tång, rök, ja, ni förstår vart det barkar hän. En kustnära öwhisky med stor sjötomt och gemytlig grillplats. En svag strimma av citron tar sig till ytan om än tillfälligt. Tjärad fiskebåt med tomma lastutrymmen.
Smak: Med en mjuk och försiktig öppning inleds en otroligt trevlig smakresa som i anhalt två levererar ett lastbilsflak av konsumentanpassad torvrök. Det är en ordentlig laddning, men samtidigt är den kontrollerad på ett mycket förnämt vis. Kolanappar bubblar upp som en sällsynt men uppskattad kvartalsbonus. Emellanåt tar vinden med sig kustkänslan österut och man vaknar upp i en kall och fuktig jordkällare, för att sekunden senare stå på en klippa på det skotska kustlandet igen. När vi späder ut den med en massa vatten, kanske 50 / 50, framhävs en mustig sötma där röken får en spännande biroll.
Avslut: Ett syrligt men ganska kort avslut avrundar upplevelsen.
Betyg: Talisker 10 blir ändå något svårforcerad när det kommer till slutanalysen. Det är en potent brukswhisky som tveklöst går hem på den svenska marknaden i och med sitt rökiga avtryck. Om man verkligen vill se vad Taliskerdestilleriet har att ge bör man nog ändå gå upp i ålder (och pris). Den 10-åriga Taliskern är till syvende och sist ändå väldigt prisvärd med en krona kort till fyrahundra riksdaler. Vi ger tioåriga Talisker av 5 torvmossar.
4 svar på ”Talisker är en klassisk öwhisky”
Diageos är väldigt glada i att tillsätta sockerkulör i sina whiskey. Mindre än 3 gram socker på de flesta av deras produkter enligt systembolaget. Sverige är bland de få länder som kräver att tillsatsen skall nämnas.
Men vi får nog acceptera för de flesta producenterna använder sig av denna E105. Blev lite besviken då Laphroaig även tillsatt det i den 18 åriga whiskyn.
Vi får handla och njuta av whisky med eller utan sockerkulör.
Pratade med en konsult som har provningar och gränsen är i bla Europa mindre än 3 gram/ liter. Men denna gräns används inte i alla länder vid export och då kan drycken bli rejält sockerskadad.
Rolig läsning och många provningar som väntat 🙂
Glad PÅsk
Talisker 10 är den värsta malt whisky jag smakat . Sockerkulören går igenom här och den är helt enkelt motbjudande söt . Nej detta är sista gången jag köper färgad / sockrad malt . Vi som älskar whisky måste ta avstånd . Jag kan köpa en Talisker Distillers Ediition 99 för en femhundring i Danmark men jag vågar helt enkelt inte . Eller ska jag ? Någon som smakat ?
En annan sak , Glenfarclas 105 finns med två olika etiketter . En som ser lite gammal ut . Finns det någon skillnad i smak ?
Ola
Här är en upplevelse jag delat med Ola. Men med vatten, ganska mycket blir det en underbar dram! Alkoholstyrkan är högre och pepprigheten finns där och en viss kemosk smak som jag har svårt för. Vattnet löser upp dessa två element och fruktighet och 80-tals hubba bubba tar fart med fruktighet.
Intressant att Ola tycker att Taliskern blir söt av sockerkulör. E 150a har en bitter/bränd smak. Kolla fakta innan du skriver.