Med tanke på hur stor andel av brittisk whisky som kommer från Skottland är det lätt att glömma bort att det produceras whisky både i Wales och i England (och även på Nordirland). Här följer en utgåva bränd i St George’s Distillery, England, ägt av The English Whisky Co. Den ursprungliga idén var att skapa ett mikrodestilleri, men ansökan om att operera små pannor fick avslag. Istället ansöktes det för pannor av minsta utan undantag tillåtna storlek, 1800 liter. Omkring 17 fat per dag fylls på det relativt lilla destilleriet, som varit igång sedan november 2006.
English Whisky Co. Peated
Provad av Martin 2013-11-28
Whiskyn är buteljerad vid 43% alkohol, vilket tyder på att kylfiltrering troligen är en del av processen. Med tanke på att åldern inte är utskriven är det rimligt att anta att whiskyn är ung, kanske så ung som tre år på fat. Whiskyn ingår i serien Black Range, som innehåller utgåvorna Classic och Peated. Det finns även en serie utgåvor namngiven efter destilleriet som är indelad i kapitel, från Chapter 1 till 11 än så länge.
Doft: En tidig fenol-dask, sedan aningen lugnare. Trots den låga alkoholhalten finns det något fett alkoholbetonat, som bäddar för tyngre doftämnen. Korkmatta och bakpotatis. Röken ligger jämnt fördelad, inte tjock, men mycket jämn. Feta hjortron. Betong och parkeringshus.
Smak: Sotigt värre! Förutom sot finns det en antydan till nötig fatpåverkan, men det är i huvudsak ett ungt uttryck som låter fenolerna regera.
Avslut: Mandelspån och grovt panerade fiskpinnar hör till de mer udda referenserna jag hittat hittills. Plötsligt är det sotet från tidigare som dominerar igen, uppblandat med söta uttryck. Kanske fortfarande hjortron.
Betyg: English Whisky Peated känns väl ung, men har potential att slå stort som svensk brukswhisky efter ytterligare tid på fat. Smakmässigt påminner den om flera andra unga rökiga utgåvor, exempelvis Braunstein 12:2. Whiskyn har en mysfaktor, men är svår att analysera. Ironiskt nog spelar den låga alkoholhalten en roll där den ger mindre klädsamma alkoholreferenser utrymme. Det är istället den initiala rökigheten som håller upp whiskyn. Eftersom utgåvan känns aningen stressad blir det bara av 5 torvmossar denna gång.
Själv tror jag att en åldersbestämd utgåva kan vara värd all väntan. Fram tills dess är det nog bra om prissättningen håller en nivå som tilltalar den lite större publiken. Frågan är om priset på just denna flaska är konkurrenskraftigt när den tävlar i samma priskategori som Ardbeg Ten och Laphroaig 10. Med detta sagt har whiskyn varit mycket intressant att prova, inte minst som referens till framtida utgåvor.