Kategorier
Smakat

Stenhårt med Lagavulin 12 Cask Strength

Vid vår intima sittning med representanter från Diageo inför lanseringen av Special Releases 2011 var det särskilt ett par av proven som fick oss extra intresserade. Anledningarna stavas rökig whisky, tillgänglighet och prisvärdhet. Port Ellen och Brora i all ära, men antingen vet man redan vad det är för whisky eller så borde man fortsätta läsa om och prova annan whisky ett tag till. Martin gav oss en inblick till Caol Ila 12 Unpeated igår och idag har turen kommit till 12-åriga Lagavulin.

Lagavulin 12 av 2009 års modell
Lagavulin 12 Cask Strength av 2009 års modell då vi inte fått tag på 2011 års bild

Lagavulin 12 Cask Strength

Provad av Daniel 2011-11-23

Lagavulin 12 är i årets utgåva tappad på 57,5% alkohol och har som de flesta av varianterna i Special Releases tillnamnet Natural Cask Strength. Det innebär fatstyrka, ingen kylfiltrering och ingen tillsats i form av sockerkulör. Priset är satt till 799 kr.

Doft: Initialt en söt rök som transformeras under de första sekunderna till något förföriskt kemiskt. Lite som att lukta på en kemikalie vars doft lockar, men som man vet att man inte borde lukta på, med skillnaden att här får man lukta hur länge man vill (och det vill man!). Bränd plast, bensinstation och varma bildäck. Ordentligt torvrökig och angenämt alkoholstark.

Smak: Sten kan inte brinna, men om den kunde det skulle smaken påminna om Lagavulins 12-åring. Man kan, vid sidan av svedd granit, finna spår av jod, tång och tung lakrits.

Avslut: Fem minuter efter sista smutten smakar tungan fortfarande som en eldhärjad havsklippa på Islay.

Betyg: I mångt och mycket är Lagavulins tolva en uppstudsigare variant av sextonåringen. Det är tydligt att den kommer från samma pannor, gjord på samma råvaror och säkerligen lagrad på ungefär samma fat i samma lagerhus. Det som skiljer är med stor säkerhet bara lagringstid och det faktum att det är fatstyrka i tolvåringen. Det sitter inte långt inne att påstå att det här är rökig whisky förkroppsligat. Gillar man rökig whisky så gillar man detta. Lagavulin har jag provat otaliga gånger, så jag blir inte överraskad, men dock blir jag övertygad. Övertygad om förträffligheten i denna whisky. Jag måste ge den 5 av 5 torvmossar.

Alla som gillar whisky, kanske särskilt rökig sådan, bör prova Lagavulin 16. Om den faller i smaken—egentligen vet jag inte hur den skulle kunna misslyckas med att göra det—så kan man gå vidare till Lagavulin 12. Det är lite som att ha en favoritskiva (Lagavulin 16) som man spelar gång på gång. När man kan alla riff och texter både fram- och baklänges släpper samma band en ny skiva som är lite uppkäftigare och lite tyngre (Lagavulin 12). Nya skivan är kanske inte lika bra som favoritskivan, men det finns så många gemensamma nämnare att det blir som en utökning av allt som är bra med första skivan. ”Lag-a-vulin stone”!

Relaterade inlägg:

9 svar på ”Stenhårt med Lagavulin 12 Cask Strength”

Samtliga whiskyutgåvor i serien Special Releases 2011 från Diageo kommer till Systembolaget 1 december. Dit hör bland annat Lagavulin 12, Caol Ila Unpeated 12 och Port Dundas samt årets utgåvor av Port Ellen och Brora.

Vi kommer kika närmre på Port Dundas inom kort. Det är en riktigt spännande fatlagring av en Single Grain från Skottland. Vi får se om vi inte hinner skriva något om uppdateringen av utbudet innan 1 december också…

All right! Misstänker att det blir både en Lagavulin 12 Cask Strength och en Caol Ila Unpeated 12 för min del.

Jag såg förresten en Lagavulin 12 (la inte märke till året) i en whiskybutik nu när jag var ute och reste. Hade dock inte koll på den. Känns som en miss att jag inte knyckte den. Fick iaf äntligen tag på en Ardbeg Supernova 2010 som vänligt följde med mig hem.

Jo, absolut, det är hög tid!

Samtliga destillerier under Diageo har blivit lite lidande i den kategorin, eftersom de ofta producerar en relativt strömlinjeformad produktlinje med endast ett fåtal utgåvor. Nu har vi dock redan hunnit recensera tre olika varianter av Lagavulin, och då vore det väl nästan konstigt om de inte fick en egen sida. Detsamma gäller kanske också för Caol Ila.

Vill passa på att tipsa om 2012 års utgåva av Lagavulin 12. Enligt mig den bästa sen 2009, kanske t o m bättre än 2009’an! Finns fortfarande kvar på systemet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *