För ett bra tag sedan fick jag via svågern nys om ett privatägd fat från Port Charlotte som var på väg att buteljeras. Det har hänt att bloggen fått frågor om lämpliga leverantörer som kan hjälpa till med buteljering och import till Sverige och jag har vid sådana tillfällen rekommenderat Svenska Eldvatten. Det visade sig att även svågerns bekant fått kännedom om dem. Därtill kom tipset att halva fatet faktiskt buteljerades för att säljas, som en utgåva med (av rent varumärkesteknisk orsak) något mindre deklarativ etikett än följande privata buteljering. Du kanske kan gissa vilken?
Private Bottling 2003 Port Charlotte
Provad av Martin 2014-09-04
Detta är en privat buteljering av fat #882 Port Charlotte, ett före detta romfat. Whiskyn är destillerad 15 oktober 2003 och tappad på flaska 22 november 2013, icke kylfiltrerad vid fatstyrka, 60,8% alkohol.
Doft: En liten med rund puff rök, sedan exotiskt fruktsötma och syrlighet. Ananas, tydlig ananas och naturgodis med yoghurtöverdrag. Spåret av dov torv kommer och går med de översvallande fruktiga tonerna. Sugkaramell, apelsin?
Smak: Ordentligt tryck så klart! Ändå oväntad fruktighet för en PC från 2003. Fatet har gissningsvis stor inverkan. Efter ett tag på tungan kommer en sötsyrlig nyans som påminner mer än något om Sauternes-lagrad Octomore från samma pannor, med liknande alkoholstyrka.
Avslut: Nu känner jag igen mig. Sotborsten har varit framme och symboliskt rensat rent efter kanonmullret som ingen hörde. Kvar ligger en tjock fet sörja av mumsig torvkaramell. Återigen ananas, nu i en mörkare kontext. Citronglass också.
Betyg: Denna privata buteljering är en riktigt tjusig pärla. På tio år i fat har den grövsta röken slipats ned och sammanfogats med en tydlig fruktsötma. Utan en kommersiell klon är det inte meningsfullt att ange betyget av 5 möjliga torvmossar. För om detta hade vore mitt eget fat, då skulle det inte finnas någon annan annan whisky ett tag framöver.
Jag vet inte om det är en väl värd investering att köpa svenska fat i dagsläget, speciellt som ekonomin hos flera lokala destillerier så till den milda grad hänger på denna affärsmodell att investeringen riskerar att brinna inne. Om jag istället fick ett erbjudande från Bruichladdich att lägga undan ett romfat av Port Charlotte, då skulle jag nog inte tacka nej.