Kategorier
Smakat

Sotiga droppar Bowmore från Bordeauxfat

Vi frågade på vår Facebook-sida vilken bland Bruichladdich 12 Second Edition, Glenmorangie 18 Extremely Rare eller Bowmore Wine Cask 16 som borde provas i kväll. Den nästan helt enhälliga juryn valde det sista alternativet, vilket lägger upp för en spännande provning för mig som är grov vinfatsnörd, varför flaskan från början stod i skåpet och väntade.

Bowmore hör till de destillerier vi provat flest gånger. Det är egentligen inte för att de är en absolut favorit, utan snarare för att det finns många utgåvor att tillgå. Jag tänkte därför passa på att dela med mig av min snabbmanual till Bowmores utgåvor. Bland det vi provat från destilleriet (och det har provats mer än vi ofta vill erkänna) kan man ganska enkelt hitta tre kategorier whisky: Bulkwhisky avsedd för taxfree, bra standardwhisky, och alldeles underbar stjärnwhisky. Genomgående för whisky som placerat sig i den senare kategorin är att den är tappad vid fatstyrka, är icke kylfiltrerade och oftast släpps i begränsad utgåva. Det räcker ofta att titta lite på alkoholhalten för att hitta rätt bland utgåvorna från Bowmore, över 46% borde räcka!

Bowmore 16 Wine Cask Matured
Bowmore 16 Wine Cask Matured

Bowmore Wine Cask 16

Provad av Martin 2012-05-10

Bowmore Wine Cask Matured från 1992 är en begränsad utgåva lagrad 16 år på bourbon och vinfat från bordeaux. Whiskyn ät buteljerad vid fatstyrka (53,5%) utan kylfiltrering. Sockerkulör har inte behövts heller, whiskyn är naturligt kastanjefärgad.

Doft: Det börjar mörkt och oljigt med björnbär. Rönnbär klär kanterna på den i övrigt mörka bärsötman. Kanske även lite anis eller rent av finsk sötlaktrits. Smörkola. Ingen tydlig rök tar sig igenom den smörtjocka upplevelsen, men det kan gott finnas något under huven. Rökt makrill kanske?

Smak: Härligt sotig karamell. Aningen viol, men inte lika påtagligt som i Bowmore Dusk. Istället ordentligt maskinsotigt och grovt avmätt med en rund skvätt från ett bordeaux-krus. Det bjuds en ordentlig vinsyrlighet som väl konkurrerar med de vinfatlagringar vi provat hittills.

Avslut: Svårdefinerat avslut, men med ett gott mått metallisk klang och tanniner. Fortfarande sotigt och med tydligare framträdande fat genom nötiga toner, paranöt närmare bestämt. Inte helt olik Bowmore Feis Ile 2009. Bara aningen av den traditionella halstabletten som brukar följa med en Bowmore, vilket klär utgåvan ganska bra.

Betyg: Detta är inte en whisky som övertygar direkt, men efter en stund suger den in en och det är svårt att tycka annat än gott om de mörka dropparna. Det som imponerar absolut mest i Bowmore Wine Cask är de tunga björnbären och den dova skitiga sötman i doften. Minst imponerar avslutet som kräver lite extra fokus för att nå fram helt och fullt. Det blir en svag (men inte oförtjänt) 5 av 5 torvmossar. Det är dock helt möjligt att betyget får en liten revision när Daniel så småningom får möjlighet att prova.

För en vinfat-entusiast är Bowmore Wine Cask en given kandidat till inköpslistan, tillsammans med exempelvis Glenmorangie Artein, Longrow Burgundy Wood och någon av alla vinfatlagringar från Bruichladdich tar det inte så lång tid att bygga en imponerande samling.

Relaterade inlägg:

6 svar på ”Sotiga droppar Bowmore från Bordeauxfat”

Från den oinvigde men nyfikne i vinfatssegmentet. Du får välja en att rekomendera (väg gärna in att rökigt är bra) för köp, vad rekomenderar du då? För övrigt önskas peat.se en alldeles alldeles underbar helg!! / Åström

Om du inte provat vinfatlagrad whisky tidigare är kanske ovan provade Bowmore väl tilltagen, även om jag tycker den spelar ut sina kort fint.

Jag skulle kanske börja med en Bruichladdich, men om rök spelar in är Longrow Burgundy Wood väldigt välbalanserad och borde fungera utmärkt som första vinfatlagring.

Roligt att ni provade/ köpte denna. Har skrivit om den för länge sedan i ett inlägg på peat. Skall läsa allt senare idag om denna torvmoss!

Av personliga skäl kunde jag inte vara med när Martin provade denna whisky första vändan, men nu har även jag fått sätta tänderna i den. Helt sjuk, mörk färg och en riktigt bra Bowmore som levererar maxpoäng ”trots” avsaknaden av Fisherman’s Friend-antydningarna. Sötat sot. Sotat söt. Me like!

Ett helt underbart smakspektrum! Högsta betyg! Tack för tipset o en utmärkt blogg!

Ja, visst är den grym! Jag tror det här kan bli en riktig favorit framåt hösten när det börjar bli lite murrigt ute.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *